Sparad i snittblommor, sommarblommor

Blomsterodling 2025

Vi har landat i februari och det är dags att planera för årets blomsterodling och alltså måste också förra årets utvärderas. I våras växte delar av snittblomsodlingen ur trädgårdsrabatten som då fick bli en del av dahlialandet vilket blev väldigt bra. Det är extremt behändigt att ha odlingarna i rader/kvarter. Uppe i trädgården är det alltid väldigt torrt, speciellt på västra kanten som vätter mot Stor-Asken. Dessutom har det hamnat fler och fler perenner i den och utrymmet för ettåringar krymper – varför blir det alltid så…? 🤔

Prärieklocka

Ja, för att börja i den trögaste ändan… Just nu står de stackars plantorna på försök till övervintring i växthuset, somliga säger att det kan gå och det får vi väl hålla tummarna för eftersom detta kan vara det mest långsamma växt jag stött på. Sådd 20 januari, i slutet av februari de absolut minsta små hjärtbladen kom upp och syntes. Första omskolningen 19 april. I maj var de fortfarande små som jag vet inte vad. Men, då odlerskan ändå är av den envisaste sorten sköttes de om som de små bebisar de var och till slut i september fick hon se på blommor. Som fick klippas av och sättas i vas för att 1. plantorna hade växt till en enda lång stängel med en blomma och 2. frosten var på ingång. Verkligen vackra blommor stod i vas jättelänge men att driva upp plantor själv kommer jag antagligen inte att ge mig på igen. Anledning att jag ville prova var någon som uttryckte ”Låt mig aldrig mer inte odla prärieklocka…”

Bärnstensvippa

Nästa åtminstone halvfejl får man väl ändå säga om dessa. De tog sig fint vid kallsådd i budgetblock, men lagom när de fick komma ut (frostrisken förbi) stannade de av och nästan dog trots att det inte var särskilt kallt. Men tydligen för kallt för dessa ändå, de fick återgå in i växthuset och efter ett gott tag repade de sig. Efter utplanteringen stod de och stampade länge och väl men blev till sist rätt fina även om jag aldrig kom så långt att de hamnade i vas, det kändes som att de skulle stryka med om jag började klippa av dem. Ska göra ett nytt försök iår och kanske sätta på lite mer skyddat ställe.

Zinnia

Som jag sen det första försöket älskat och som gick så bra den gången, men som sen varit ganska dålig de sista åren; kyla och regn i juni-juli har inte varit deras grej tydligen. Men skam den som ger sig sa hon och körde på igen. Oändligt antal godislådor me olika sorter såddes – man vill väl kunna välja färg och form ordentligt när det väl blommar? Jo ruskigt fina plantor ställdes ut till avhärdning i slutet av maj när så tempen gick ner till 3º så frös de flesta bort, trots att inte något annat (tex rosenskära) gjorde det. Så himla irriterande! Det fanns några frön kvar i påsarna som sattes på nytt och det blev några enstaka plantor till men det blev verkligen inte den kavalkad jag räknat med. Iår blir det ökad täckning vid avhärdning.

Lejongap

Alltså wow! Dessa tåliga och blomvilliga verkligen perfekta snittblommor! Trots att jag älskar dem känns det ändå som att jag underskattar dem. De kan inte nog höjas till skyarna! Enkel att odla fram, tålig för både kyla och värme, vacker i rabatten, står länge i vas och lätt att förädla.

Även dessa satta i block, omsatta en gång, utställda under fiberduk en god period när det fortfarande var frost sen utplanterade på plats och blomningen var igång i mitten av juli. Och sen höll de på och höll på, de var de sista som gav sig i mitten av oktober. Årets sorter var Mdm Butterfly Bronze, Red Rocket f2 (egentagna frön av f1, alla blev likadana som ursprungsblommorna), Rainbow mix och Canary Bird. Iår ska det bli någon gräddvit och ljusrosa också. De som fick nätstöd fick såklart mycket rakare och bättre skaft.

Sommarflox

Sådda en och en i block vilket kanske blir justerat till att sätta dem i kluster i lite större block istället – kan de kanske bli lite stadigare av att växa tillsammans? De är som sagt svaga i stjälkarna och vill gärna liggväxa. Inga problem egentligen men de blir rätt svåra att plocka när de lagt sig på varann. Tips jag läst är att toppa för att få stadigare skaft. De är verkligen helt magiska, flygfäna älskar dem, de blommar snabbt och står evigheter i vas. Den enda (och såklart den man traktar mest efter) som är kinkig är Blushing Bride, betydligt sämre grobarhet än alla andra jag provat och får även för mig att den är långsammare. Korspollinerar sig så att det inte är idé att färgmärka fröna man tagit – lika bra det så slipper en hålla isär så mycket.. 😁

Rosenskära

Typ värdelös om man vill ha en långlivad bukett, men ändå helt bedårande! Plocka och ta in, njut och kasta efter ett par dagar. Ju mer du plockar, desto mer blommor. Måste noppas hela tiden!

Breddsådd och utsättning i tussar, typ fyra från en godislåda om de tagit sig bra. Kallsådd i växthus i mars/april men vaktas för frost när de grott. För att få blomning över tid brukar jag svälta ut dem i några av lådorna innan de blir utsatta i rabatten. Placerad på halvt mager jord och extremt försiktigt med gödsling – det är blommor, inte dill man vill ha. Favoritsorter; Kiiro, Apricot Lemonade, Cupcake Blush (den som står lite längre än de andra), Candy Stripe/Picotee (de är väldigt lika) och Daydream. Första blomman 19/6.

Rudbeckia

Den här gången hade jag Cherokee Sunset, Cherry Brandy och Sahara. Helt makalösa att ha en bädd på en plats där solens sista strålar får dem att glöda. De står förtvivlat länge i vas om man väntar med att plocka tills de stelnat till mellan skaft och blomma. Sahara är den som står kortast men är ändå en sköning med sina många olika former och skiftningar i färg. På ett annat ställe satte jag Rustic Dwarf tillsammans med lejongap Canary Bird och brudslöja. Man kan tänka att den brända gula ihop med det citrongula inte skulle bli bra, men när brudslöjan kom med i bilden blev det fantastiskt fint.

De sätts tidigt med stratifiering, förgroning, plantering inomhus, vidare ut i kallväxthus för att avhärdas innan sista frost ut och till sist utsättning. Här kan du läsa mer om de olika såmetoderna. Lite pyssel men ändå värt det när de börjar blomma.

Luktärt

Jag har minskat ner på luktärtorna och har endast haft dem runt komposten, anledningen är helt enkelt att de kräver så mycket plockning för att hålla igång. Får se om jag kan hålla igen även den här säsongen.. De sattes v14 vilket fungerar bra hos mig, sätter jag tidigare hinner de bli alldeles utarmade innan det är dags för utplantering. Kanske kan jag vara lite mer modig med att sätta ut dem på sin rätta plats tidigare, de är ju rätt tåliga mot köld.

Petunia

Jag har fastnat på rondellpetunian och testade ytterligare en sort i år; Tidal Wave Carmine Velour. Den är fin men inte lika storvuxen som Silver och de plantor jag fick från egentagna Silver-frön var helt ok som petunia men gav inte de överdådigt storvuxna plantorna som den köpta f1 sorten året innan. Jag har inte tagit fler frö av de plantorna jag hade den här gången. En av de inköpta plantorna från Bona (jag kan aldrig motstå) blev helt OTROLIG! Iår blir det köpta frön av Silver + en häng som heter Easy Wave Coral Reef.

Tagetes

Den här lilla oansenliga blomman som visat sig vara oerhört nyckfull med groningen, antagligen åldras fröna fort och jag hade fått tag i en gammal påse (kanske köpt på höstrean?) för de grodde först vid tredje omsådde och då blev det bara tre plantor – ytterst dålig utdelning. Det var sorten Tangerine Gem som året innan blev stora täta buskar i ändarna av dahlialandet. Iår fick jag nöja mig med tre lite mindre buskar vid stenröset framför växthuset. Som tur är hade mammas plantor av sammetstagetes (?) tagit sig bättre och blev till smycken mellan tomatplantorna framför stallet, ett litet trick som skapade illusionen av tomater väldigt tidigt när man stod på lite avstånd. Nästa säsong blir det även en Linnétagetes.

Krasse

Tidigare har jag alltid velat ha slingerkrasse men en titt på Lotta Lundgrens köksträdgård där krassen växte som buskar förändrade allt. Frö till sorten Whirling Mahogny och en onämnda orange inköptes och så nöjd! Den orangea blev störst, som buskar i trädgårdslandet som såsmåningom flätade ihop sig med pumpan. Den andra sattes i bykgrytan under äppelträdet, fint men tydligen inget jag kom ihåg att fota..

Nejlika

För jag vet inte vilken gång i ordningen försöker jag med trädgårdsnejlika. Kör med kallsådd och får superfina plantor som lever genom hela sommaren men problemet är att de inte blommar förräns andra året och då har vi en liten tjurig vinter med diverse prövningar att ta med i beräkningen, tex är hungriga rådjur ett STORT problem. Nu ligger det ett när över plantorna och dessutom snö ovanpå – håll tummarna för att det ska räcka till.

Torkblommor

  • Jätteeternell Salmon Rose och blandade färger – ljuvlig och bra. Tålde torraste sidan av rabatten men det blev inte jättemånga blommor. Kom ihåg att skörda i tid..
  • Risp aprikos – superfin, men blev låg och inte så stor planta, blommade över snabbare än vanligt?
  • Stjärnvädd – får även den platsa i torkkategorin eftersom den skördas som fröställning och sen står för alltid.

Missa inga inlägg från Jordiga Tummen, skriv in din e-post för att prenumerera:

← Tillbaka

Tack för din respons. ✨

Vävare

Blomstermorot

Den är lite långsam men när den väl kommer igång står den stadigt och tål det mesta. Ibland självsår den sig och då får den vara – jag bara kan inte ta bort något som jag gillar bara för att den råkar sitta på fel ställe. Både bladverk, blomma och fröställningen är vackert i bukett och den står för alltid. Typ. Mina frön är ursprungligen sorten Dara men blommorna blir nuförtiden alltifrån vita till vinröda.

Sommarklätt

Vilken alldeles bedårande blomma! Skir och sirlig och väver in sig i vilken bukett/plantering som helst. En sommarängsblomma som är mer robust än man kan tro, sattes i den halvtorra rabatten tillsammmans med flox. Den satt ihop med klint och flox, kanske ska jag helt enkelt blanda fröna redan vid sådd för att de ska sättas ut tillsammans iår?

Vädd

Ännu en vävare, hade Magic Knight, Salmon Rose, en ljusblå som jag inte minns namnet på, och grekvädd. De två första är bäst och håller i länge även in på hösten, tål lite frost. Vackra även som fröställningen, bra vasliv.

Vallmo

Dessa underbara kjolar som man bara vill ha mer och mer av, men som bara hänger kvar någon enda dag innan man får nöja sig med fröställningarna – som inte är så tokiga de heller förstås. Korspollinerar sig hej vilt så de jag fick iår är inte alls de samma som förra året, men de är ändå förlåtna då prakten var fantastisk. Vill man ha en exakt sort får man nog vackert köpa hos en fröfirma.

Mängden frön från varje blomma är orimlig och grovilligheten omåttlig; det var rätt blött och fröna hann inte ens ramla ner på marken innan de grodde, fåglar hade varit där och smaskat hål på kapslarna. Ganska dålig idé av fröna, de hade ingen chans att växa till plantor ens, men visar på verkligt god grobarhet 😁

Jätteverbena

Idéen om att samplantera med dahlior = 👌 Stora stadiga plantor med vävande blommor binder ihop på ett makalöst fint sätt. Plantor som har övervintrats i jordkällaren blommar tidigare och med minimalt med arbete, ställde dem i växthuset på våren, fyllde på med lite jord, avhärdning under fiberduk innan frosten gett vika och planterade ut dem samtidigt som dahliorna. Hade kunnat sätta ut tidigare men det är svårare innan planen för landet är klart. Satte även ett gäng frön med kallsådd i mars som hamnade i torraste rabatten, de blommade fint även där. Iår behöver jag nog inte så några alls 😊

Gräs och annat fyllnadsmaterial

En godislåda av vardera fylle kallsåddes, sattes ut efter sista frost och levererade hela sommaren. Sorterna som jag hade var;

  • Italienskt darrgräs – lite för kort för att passa i stora buketter, men annars fint.
  • Frosted Explosion – kom igång lite senare än de andra men alltid fint, hade självsått sig på några ställen i dahlialandet.
  • Bronsfänkål – tar lite tid på sig att bli tillräckligt stort att det går att klippa från.
  • Tef – bedårande sirligt!
  • Pony tails – finast innan det mognar då det vill se lite risigt ut.
  • Harsvans – kommer igång tidigt, korta skaft.
  • Ekorrkorn – förstummande vackert rödglansigt innan det mognar ut helt, särskilt fint i motljus.
  • Hirs – rejält och stort, fyller bra men blir lite tungt (hängigt) senare på säsongen.
  • Tandpetarsilja och Slöjsilja – svåra att skilja åt tycker jag, den ena är lite snabbare än den andra och har även lite mer sirliga blommor. Verkligen fina båda två!
  • Amarant Red Tail och Viridis – som de låter; hängande svansar i rosarött och grönt. Båda är toppen för att fylla en bukett neråt, fungerar att torka om man tar den i tid.
  • Blodamaranth – dramatiskt mörkbladig och mörkt röd i blommorna, även den här går att torka.
  • Musselsyska – test för andra gången fungerade inte nu heller, fina plantor sattes ut och så tynade de bort istället för att börja växa och jag kan verkligen inte ana vad som gick fel den här gången.

Upptäcker att på flera platser där olika gräs suttit ena året kommer det upp ett starr-gräs med runda blad (istället för platta) och mörka runda korta och hårda ax, ev glansstarr. Också de är fina i buketter även om de växer vilt lite här och där i naturen.

Oj vilket långt inlägg detta blev, hoppas att du fick lite tips för din odling i sommar 😌

Sparad i Odlingsrapport

Snitt- och sommarblommor 2024

Årets upplaga av ettåringar kommer läggas till minnet som det bästa hittills. Det mesta har vuxit lagom, blommat i tid och hängt i riktigt bra. Skulle säga att det beror på en mix av tidigare erfarenheter och en växtvänlig sommar med gott om regn och tempererade temperaturer (alltså runt 18-22°) 😉

Här kommer de i alfabetisk ordning (är man skolfröken så är man..) och bilder endast på det som blivit bra, varför ta bilder på besvikelser liksom? Återkoppla gärna om hur det har gått med dina odlingar, bra dåliga erfarenheter, överraskningar och besvikelser. Jag är alltid nyfiken på nya sorter och andras odlande, det är så inspirerande!

Amaranter:

  • Viridis, grön storvuxen med långa svansar. Bra i bukett om den plockats och fått stå och dra innan man sätter ihop den. Passar till allt.
  • Red tails: samma som Viridis fast vinröd, något svårare att kombinera pga den vinröda färgen som drar mot rosa.
  • Blodamarant: lågvuxen och långsam, otroligt vackert bladverk speciellt i solnedgångsljus. Läste någon som fått upp sin till typ 120cm, förmodligen sitter min på för mager jord.
  • Axamarant: tog sig inte alls…

Blåparasoll: sirlig och vacker blomma, funkar både i kruka och rabatt. Behöver mycket vatten och näring, blir lite gul i krukan. Fin och hållbar i bukett.

Blåparasoll

Doroteablomma: Åh denna underbara lilla soldyrkare! Strålar och skiner ikapp med solen när den är framme. Min idé om att ha den i kanterna till gångar var hyfsat bra. Ska komma ihåg att så i godislådor och INTE i pluggar nästa år bara. Och endast den blandfärgade varianten för att det är så fint med olika 😊 tar slut i augusti men ändå odlingsvärd.

Flox:

  • Blue Beauty: Tagit sig bra och ger bra med blommor. Superfin!
  • Moody Blues: Tagit sig bra och ger bra med blommor. Superfin!
  • Blushing Bride: Typiskt nog den som tagit sig sämst (långsam och dålig groning), såklart den jag tycker bäst om.
  • Creme brulé: okej
  • Tapestry mix: Bra! I den här blandningen kom det några som är helt vita med stjärnformade blommor – helt bedårande!
  • Mix: Väldigt bra! Kul med variationen, finns mörkt vinröda, lila, pastellrosa osv
  • Egna frön: grodde bäst och ger massor av fina blandade färger, bland annat den gräddvita, så fin som övergångar mellan vit och andra färger. Den mjukar upp intrycket i en bukett. Tror att dessa är från fjolårets mix.

Floxkvarteret älskas av alla: fjärilar, humlor, baggar och av mig! 🥰

Jätteverbena: Det tog en evighet innan den grodde! Sådd med stratifiering i februari, omsådd i mars ute i växthuset. Båda grodde samtidigt. Sen har det kommit lite självsådder i rabatten, typisk när man slitit så.. 😁 Sen blomning men nu är de där ialla fall.

Klint: Försådd i godislådor och utplantering på solig och näringsrik plats = blommat sen i juni! Direktsådd i lannet kom igång sent men har sen också blommat länge.

Klint från mixfrö

Krasse: Mycket sen direktsådd när tulpanerna vissnat ner, blommar inte än. Nästa år ska jag se till att få ner fröna kanske redan innan tulpanerna kommit igång.

Lejongap:

  • Rocket Red: otroligt djupröd nästan svart färg, platsar ihop med vad som helst. Hög, bra till snitt. Kom ihåg bättre stöd.
  • Twilight mix: egenskaper samma som Rocket Red men inte lika lätt att kombinera.
  • Lidls blandade höga: toppenbra! Ger mest blommor i olika nyanser från vitt, gult, rosa. Hög, bra hållbarhet.Även här måste jag bli bättre på att stötta. Varför är det så tråkigt att jag hela tiden försöker komma undan det jobbet?

Luktärt:Har iår bara två sorter (alldeles för många plantor ändå); Royal Mix och Lidls blandade. Den senare tog sig betydligt bättre och i dagsläget ser jag ingen skillnad på dom. Blandade färger med vitt, gräddvitt, ljus- och mörkrosa, ljus- och mörk lila, ljus- och mörkblå och nästan svart. Nästa år ska jag hitta en aprikos att komplettera med.

Komposten dold både visuellt och doftmassigt av luktärtor som trivs 🥰

Nejlika: intressant; grodde tidigt, växte på fint och är ff fina plantor men inte en enda blomma. Är den tvåårig?

Nigella: Eller jungfrun i det gröna. Gått bättre iår efter försådd (kallt) men den har suttit skymd bakom den glufsiga vallmon som verkar ta både ljus och näring. Jag har faktiskt vara plockat fröställningarna i tanke om att de blommor otroligt kort tid. Men de är väldigt fina i rabatten. Nästa år blir det mer framskjuten placering.

Nigella-Jungfrun i det gröna

Praktmalva: Silver Cup och Mont Blanc från eget frö. Iår hittade jag rätt! Som de har blommat!! Nog blivit 140cm och blommat konstant från juni och fram till nu. Soligt och näringsrik jord är tydligen receptet för dessa. De står länge i vas, helt enkelt en toppenblomma.

Riddarsporre: Kinesisk och romersk; båda grodde bra och var fina plantor. Den kinesiska började blomma tidigt och har sen fortsatt hela tiden, jag ser ff ingen avmattning. Den romerska var fin och hade samma blad till långt fram i juli när den sakta men säkert tynade bort.

Risp: Bra fina plantor är ännu bara i knopp. Nästa år blir det soligare läge på den.

Rondellpetunia Tidal Wave: WOW!!! tio frön = tio plantor. Toppning gav tio till. En planta i rabatten, soligt och näringsrikt läge: mer än en kvm stor! Blir lite skral om det blir torrt en längre period. I stora krukor är den fin så länge den har vatten och rikligt med näring.

Rosenskära:

Candy Stripe, Cosimo Red White, blandade färger, egna frön av Picotee, Kiiro och en helrosa sort. Fina hela sommaren. Alla utom Kiiro blir riktigt höga och tar väldigt mycket plats, måste återigen tänka in mer yta åt dom när de sätts nästa år. Varför tror jag aldrig att de ska bli såhär stora?

Picotee

Rudbeckia:

Rustic Dwarf, egna frön av Sahara, Cherokee Sunset, Cappuccino, egna och köpefrö av Cherry Brandy, Prairie Green Eyes. De är sensommar- och höstblomma (hos mig). Älskar hur de glöder och de är verkligen superbra som snitt. Stadiga och tacksamma, tror att de gillar alla lägen typ. Min favorit är nog ändå Prairie Green Eyes med sin klargula pigga färg.

Sömntuta Jelly Beans: Direktsådd som aldrig kom upp.

Tagetes Tangerine Gem: Otroligt gullig och bra! Kall pluggsådd i mitten av april sedan utsatt på div ställen där det passade som kantväxt. Kanske har den minskat kålfjärilarnas framfart? Som en mjuk söt kudde blir den och otroligt tacksam.

Tagetes Tangerine Gem

Vallmo:

Bread Seed Poppy, The Giant, pionvallmo. Försådden blommade först men iår grodde och blommar även den direktsådda. Den som inte blivit lika mycket av är Polycephalum. Nästa år måste de stöttas upp, hur stadiga de än verkar där i mitten av sommaren.. 🙈

Vädd:

Magic Night (helt magisk!), Salmon Rose (superfin), egna frön av Fata Morgana, stjärnvädd, blandfrön från Lidl och grekvädd. De två förstnämnda är både praktfulla och sirliga i sitt växtsätt, den mörka passar bra ihop med alla andra blommor, rosa, blå, röd ja tom gul. Salmon Rose har en gammalrosa mjuk rosa färg som är jättefin. Stjärnvädden är.. tja, vad ska man kalla det? Cool? Man får liksom riktigt leta efter den i min rabatt för det är neutral men ändå, bra som mellanstick (säger man så?) i buketter. Stadiga stjälkar. Grekvädd och de blandfärgade är sirliga och flätar in sig bland andra blommor. En riktigt bi-dragare. Alla funkar även att använda fröställning på till snitt.

Zinnia:

Old scabiosa, Sunbow Purple, Isabellina, Purple Prince, Dahlia, Queeny Lime Orange, Queeny Lime Red, Whirligig Fun och div blandade färger. Folk skriver att det inte heller i år varit Zinnians år, och visst kanske är de inte lika bra som för två år sen men helt godkänt hos mig iaf. Helt klart gillar de inte när det regnar veckovis iaf. Min favo här är nog Isabellina, vaniljgul med stora blommor på långa stjälkar. Men jag gillar även en lysande orange sort som måste komma ur någon av blandningarna även den stora blommor. Tycker att Zinnia är användbar på flera sätt; som huvudblomma/blickfång om det är stora blommor, men även som utropstecken om det är en mindre blomma i skarp färg (röd, orange, cerise) eller om som utfyllnad om det är en mindre blomma i mer mjuk eller neutral färg. Queeny Lime-sorterna är fotogeniska och ser i bukett ut som att man lagt på ett trendigt filter utan att man gjort det.

Gräs och fylle:

  • Blomstermorot: lättsam och trogen, kom ihåg att stötta, den klarar sig fint ända tills blåsten kommer och då har den såklart fått ganska tunga blommor. Vit vid knopp och går sen över till vinrött, även fröställningen är fin i bukett.
  • Bronsfänkål: Inte helt imponerad. Än. Den vill bli hängig när man plockat den. sen tror jag att den skulle behövt lite mer näring än det är där den sitter iår.
  • Darrgräs: Felplacerad. Jag missbedömde sluthöjden och den har kommit helt i skymundan. Annars spektakulär och cool.
  • Ekorrkorn: Oj vad fint det är när axen står grönt och drar mot rött i motljus! Fin redan i juni och hela vägen fram tills nu då den börjar att släppa axen och tuvan lägger sig ner. Verkar som att den går mer mot röd när den står i stark sol jfrt med lite mer skuggigt då den håller sig grön.
  • Eragosgis Tef: Så sirligt och vackert!! Tar lite tid på sig att bli ax men sen står den en evighet. Lättodlat!
  • Frosted Explosion: Någon sa att har man en gång sått denna så har man den för alltid i sin trädgård. Ja den kommer lite här och där, dock ser det ut att ha blivit någon typ av tuvstarr där de satt föregående år. Sen är det ju tacksamt att ta egna frön när man får en stor mängd som man kan placera där man själv vill ha dem.
  • Harsvans: Supermjuka och jättegulliga ax som ser exakt ut som harsvansar, fina fram til augusti hos mig. Går utmärkt att torka.
  • Hirs: En som också kommer lite varsomhelst när man haft dem en gång. Stora ståtliga (ca 120cm). Jag ska tänka på att skörda lite tidigare innan axen blir för tunga och hängiga, stjälken blir tom lite hängig när axen tynger ner.
  • Musselsyska: Trög. Få frön grodde och sen är den lite klenvuxen. Den har också blivit lite övervuxen mellan andra som tar för sig bättre. Spektakulär blomma. Nytt försök med mer utrymme nästa år.
  • Pony tails: Ännu ett sirligt gräs som ser lite borstigt ut när de växer ut helt. Fint!
  • Reseda: Lättsam och lättodlad, kallsådd och utsatt i rabatt. Sprider den godaste av dofter när man passerar men avger ingen doft i bukett. Fungerar som fyllnad men är såpass oansenlig att den mest får sitta kvar och dofta i rabatten.
  • Sommarslöja: så söt och faktiskt riktigt hållbar. Stått fin sen i juni tills nyss och även bra i vas.
  • Slöjsilja: Sirligare och tidigare än blomstermoroten, blir för låg för att kunna vara granne med rosenskära i rabatten.
  • Tandpetarsilja: grodde inte alls..

Hur har det gått för dig med odlingarna? Kommentera gärna vad som gått bra och dåligt hos dig den här sommaren. – Som inte är slut än på länge! skrek den här odlerskan desperat och klamrade sig fast i augusti med morgondopp och glass på altanen 😬

Sparad i Anläggning, Odling, utplantering

Att andas in våren

Historien upprepar sig. Maj kommer och kallt blir varmt i ett enda slag. Från att knappt ha sett solen och till sist i ilska ställt på ett element för att inte jorden ska frysa fast på fingrarna när man planterar slog det om på ett par timmar en söndagseftermiddag. H.E.R.R.E.G.U.D. Ofattbart när det händer och så underbart!

Den här maj har jag tänkt till för att inte ska bli överstressad. Tagit ut lite semesterdagar för att hinna med att njuta, promenera, cykla. Andas. Och tur är att man har varit med förut, när frostrisken typ är över så ska ju allt planteras ut, helst på en gång, samtidigt som det måste vattnas två gånger om dagen eftersom de nästan vuxit ur sina krukor. De sena grejerna ska kommas ihåg att sås (gurka, majs, pumpa, solrosor). Allt i rabatter och växthus skulle från ovan jord till ner i jord och Världens Veligaste Människa ska ta beslut om vart alla saker ska sitta, tillsammans med vilken. Funderingar på färg, höjd och blomningstid, i kombination med närings- och fuktönskemål från de små raringarna. Estetiken är också viktig; skarpa röda/orangea långt bak (färgerna rycker närmare när de är skarpa) och ljusa bleka färger långt fram. Vissa ska också kunna bli fotade i solnedgångens spotlight. Du hör, hjärnan kan börja koka för mindre. De bästa är nästan när det inte finns så mycket tid, så det bara måste komma ner. Oftast blir det rätt bra till sist. Nu åkte klinten ner i framkant av rabatten, dels för att den bara var tvungen att bli planterad för att inte döden dö i sin burk och för att man ju måste börja nån gång. Jag älskar ju kombon lila-orange så nu blev det jätteverbena och rudbeckia Cherokee Sunset. Den vinröda Cherry Brandy hamnar framför röd blodtopp och den orangea solbruden. Vid utgångarna och längst bort i rabatten står toppar av björk som luktärtorna ska få klättra i.

Blomsterplantering pågår

Jag har satsat på blått iår: kinesisk och romersk riddarsporre, blå sommarflox, blåparasoll och anisisop är några. Dessa ska sitta lite uppblandade mest med rosa malva och rosa nejlikor, men också zinnia; queenie-sorter, isabellina och även blandade färger. Hoppas att zinnian går bättre iår – förra årets regnande i juli var inte roligt.

Nyhet för iår är att jag införskaffade mig frö till rondellpetunia Tidal Wave som nu vissa av ska få sitta i rabatten. De behöver ha mycket gödning så nu får pullorna lägga manken till..

Planen var att sätta GLEST. Och jo, när jag kommit en god bit över halvvägs var det redit glest och jag klappade mig på axeln över lyckat följande av tydlig plan. Samtidigt som jag börjar gruva mig för att det ALDRIG kommer att se något annat ut än gammal hö i hela trädgården. Sen var det lite fler plantor som skulle ner. Dahliorna har ju minskat i antal (63st) så det fick bli några olika gräs, fyllnadsblommor och lejongap bredvid dessa.

Dahlialandet – ingen kan tro att detta ska kunna bli vackert..

Till (näst) sist har jag fått ut dorotea-blommorna. Fattar inte hur jag tänkte när jag haft så fina plantor vid sådd i godislådor tidigare år. Nej, nu fick jag för mig att de skulle sättas i pluggar. Suck. 128st av blandad färg och 128 röda. Fatta hur tradigt att hållas med alla dessa små krakar som inte alls gjort särskilt bra rotklumpar och som blev extremt ledsna över den burdusa behandlingen när de skulle ur sitt brätte. Nu sitter de ändå utmed gångarna i stora trädgårdsrabatten. Hoppet om att få nån vidare blomning är liten. Nästa år blir det godislådor igen. Och det där med gles plantering är inte 100% sant längre.

Stackars pluggplantor.

Kvar av blommorna är ett brätte med tagetes. Och en påse med honungsfacelia.

Lite emellan blomsterplanteringen har tomaterna och gurkan kommit ner i växthuset. Lagom när jag förtvivlat får ner lite fler tomater med skohorn upptäcker jag att bädden närmast väggen ff är fylld av div plantor som står där i väntan på utsättning. Alltså har jag – som tur är! – en hel bädd till att fylla med tomater. Kanske ska jag prova att plantera några av paprikorna där.

Nyplanterade gurkor, Iznik, Max och Superina, alla tre är nyhet hos mig.

Den årliga oron över bristen på humlor medans persikan blommade var även iår onödig. Det är MASSOR med frukter i trädet 🧡🍑

Imorgon har maj övergått i juni. Andas. In. Andas.

Sparad i Odlingsrapport, Planera

Julledigt = utvärdering av året och framtidsplaner

2023 ligger i backspegeln och på flera sätt var det ett väldigt knepigt år. I augusti var jag rejält orolig för hur det skulle bli med den svenska skörden, inte så värst skulle det visa sig, det mesta av böndernas säd blev djurfoder. Men rackarns, bönder är ett segt släkte, skördade av det som gick, plöjde och sådde nytt för nästa år - det är sånt som ger mig styrka och hopp, bara ”fortsätt simma, fortsätt simma” (citerat fisken Doris i Hitta Nemo) för vad ska man annars göra? Och nu med lite längre tidsperspektiv och tillbakablickar på alla foton som jag tagit och sammanräkningar av skörd osv så gick det ändå bra. Med tex tomaterna så hade jag nog tur; många andra fick potatisbladmögel vilket jag klarade mig ifrån. Det är lite bra att bo på en väldränerad (läs torr) plats. Majsen blev bra och många blommor i snittblomsodlingen blev fina ändå. Eftersom odlingsäsongen tog slut lite tidigare i år än vad det gjort andra år så finns redan slutresultat i kg och mängder av olika saker rapporterade här.

Potatisen är det som jag skördade sist och som gav skiftande resultat; vissa var stora och fina men det var jättemånga pytteknölar som jag tagit upp endast för att använda som utsäde till nästa år. Totalt blev det 63kg, nästa 40kg mindre än i fjol.

Potatis på tork innan de ska till jordkällaren.

Ett nytt experiment som jag startat i samband med upptagningen var att sätta några rader potatis på en gång. Vi får se hur det löper ut, det känns lite tveksamt just nu när det är -10˚ och vinden viner om knuten. Men det har ju fungerat hur bra som helst med vildpotatisar, de har bara ploppat upp var som helst och trots att jag både grävt och grejat runt dom så har de varit superfrodiga. De som jag satte var såna som var kvar sen förra året, lite skrumpna men med groddar så det räckte och blev över. Hönsen var med mig och hjälpte till efter bästa förmåga 😊

Hönsgänget hjälper till i landet 😀

Som vanligt blir jag kluven vad gäller kålen. Sådär i november var det ju fina plantor av de olika grönkålssorterna men bryssel- och spetskål blev det inget av alls. När jag skulle skörda till jul så hade allt som fanns blivit rådjursmat. Tankarna går åt att skita i kålen eller kanske bara ha pyttelite som jag sen kan flytta in i växthuset på höstkanten. Jag har gjort det förut och kan ju göra det igen. Eller så köper jag helt enkelt svenskodlad grönkål till jul. Vi får se. Det största problemet är att jag tycker att det är så roligt att dra upp småplantor och att det är så fint när det växer.

Nu såhär halvvägs i odlingsvilan (räknar nov-feb till odlingsvila) finns det några abstinens-tomatplantor i plantrummet. De såddes i början av oktober och har sen dess stått under en skrivbordslampa med timer på ca 12h/dag och sen omskolningen under lysrör ca 14h/dag. De blommar fint och en har tom fått några kart.

Ett lite mystiskt fenomen är dock att några av plantorna krullat ihop bladen och har sett förfärliga ut (det är inte pyralidskador). Konstigt nog verkar de repa sig, de växer vidare och nån har tom satt knopp. Förra sommarens rekordskörd på dvärgbusktomater har verkligen gett mig distans till att plantor måste vara fina för att att ge bra skörd – mer misshandlade, angripna och fula plantor har jag aldrig sett.

De här plantorna var ju vid utflytt från fönsterbrädan solskadade och hade diverse ohyra på sig. Under den kalla våren fick de stå framför växthuset med fiberduk över sig mot den evetna frosten, de stod kvar där när det blev så fantastiskt varmt i juni, fick flytta ut under takdroppet och blev bortglömda när vattenmätarna rann över i juli. Eftersom de vägrade ge upp fick de lite uppmärksamhet och flyttades till sist ut till stenröset framför växthuset = utsatta för vind och det aldrig sinande regnet. Många tomater sprack av vätan, men det blev ändå massor med skörd. Och goda var de också. Så nu har jag lärt mig att vackra frodiga plantor inte är en förutsättning för god skörd. Det kan tom vara precis tvärtom, en frodig grön planta kanske struntar i att sätta frukt för den har det för bra liksom, medans en plågad stackare tror att den ska dö och skyndar sig att föröka sig = sätter frukt.

Som vanligt när vi har passerat tolvslaget på nyårsafton börjar såkänslorna att spira. Pelargonerna som hade sin absolut sämsta säsong förra året – jag var astrött på dom när de flyttade in i höstas, kände mig sviken och snuvad eftersom den mesta blomningen kommit i maj, innan de ens fått flytta ut, sen blommade de knappt inget mer på hela sommaren. Tänkte att jag ska minska ner ordentligt på de där träliga blommorna. Nu har de minsann börjat växa lite och kanske ska jag ta lite sticklingar nu bara för att ha något att göra tills man får börja så igen.

Så okej, vad är planen då? Jo, jag ska utöka landet vid dahliorna, det ska få bli majs, pumpa, bönor och påletomater där också. I det gamla grönsakslandet ska det vara mer potatis, rödbetor, morötter, lök, ärtor, sallad och kanske kål. När man har höns är det roligt att ha egenodlat att ge dom, de älskar verkligen kokt potatis, pumpa och tomater. Det skulle vara roligt att odla något som ger ganska mycket att spara till vintern åt dom, något som är grönt och som ger färg åt äggulan även då. Just nu driver jag upp popcornmajs i plantrummet som ska bli lite extra grönt åt dom, dock tar den längre tid på sig att växa än det tar för Hönorna att äta upp dom… 😅

Ettåriga blommor ska jag såklart ha men inte lika mycket plantor, jag hoppas att det ska bli bättre för zinnian iår, den regnade bort förra året, det blev bara ett fåtal fina blommor. Maryland-sorterna går helt bort, medans tex Queeny Lime-sorterna återkommer tillsammans med Isabellina. Rudbeckia som ju behöver startas upp ganska tidigt ska jag inte ta i riktigt lika mycket med, det kanske räcker med åtta plantor av vardera sorterna, ev kan jag hoppa över Sahara iår – Cappuccino och Cherry Brandy står bättre som snitt. Dessutom chansar jag nog lite på att de kan ha överlevt vintern – flera gjorde ju det förra året. Nyhet bland rudbeckiorna är Cherokee Sunset, den ska bli spännande, brända gula toner som går mot orange, viss enkla, andra dubbla. Rustic Dwarf får hänga med, snabb, produktiv och bra till snitt.

Vad jag absolut inte ska så: eukalyptus! Jäkla skitplantor! Odlade på dom från typ januari, i september kunde jag knipsa av ett par stackars grenar och sätta i en bukett – snacka om kinkiga. Nope, nix och nej. Eukalyptus är nog inte ens fint när jag tänker efter 😒

Dahlior då; jag hoppas att de flesta klarar övervintringen och blir ännu bättre till kommande säsong. Det som vill kompletteras med är nån riktigt mörk svartröd sort. Jag har sett en på bild som påstås vara Sam Hopkins men frågan är om bilden är fixad för den ser inte riktigt så magnifik ut på säljsidan. En unicorn för många och även mig är Czarny Charakter, även den en mörk sort och enligt folk ska den vara en av de svartaste. Älskar att kombinera buketter med de där mörka, de passar med allt och blir så dramatiska.

2023 års version av paprika och chili är väl typ nästan lika nedslående som 2022 och 2021. Nästan inget mognade fram på plantorna utan fick plockas och eftermogna på fat. Långsamt och många frukter blir lite skrynkliga och torra innan de är klarar. Mitt trick för att ändå kunna använda dom var att frysa in dom när de mognat och nu strax innan jul tog jag upp hela rasket och kokade sweetchilisås och chilisirap. Jag är nöjd med det resultatet även om jag är sur på själva odlingen av dom. Kanske får det bli tillbaka på ruta ett till nästa säsong, att de får bo i krukor i växthuset och vid behov får jag kånka ut och in med dom. Planen är att ha fler tomatplantor ute så då borde det ju kunna bli lite plats över.

Vad gäller tomaterna så är det ju så att det ger större skörd att ha dom utomhus, pollineringen blir bättre av vinden och krypen ute, och tydligen är det också så att de svarta sorterna blir betydligt mer svarta ute i direkt sol. Egentligen vet jag det sen tidigare pga att det faktiskt har hänt mig, men innan man läst det så är det som att man inte riktigt fattar saker 🙃

Jag har också tydligen blivit helt förtjust i biffsorter, sex av de åtta nya jag beställt hem är just såna. Jag som brukar säga att jag inte är så bra på just biffar.. 😉 Och jag hade tur, hittade frön till både Fred’s Tie Dye och Taiga hos Meraki Seeds - jag ville ju precis som alla andra som lyssnar på Jordkommissionen ha just dessa båda.

Som vanligt så vill jag gärna prova många nya tomater men ska nog också ta fram en som jag inte haft på ett par år, Scotland Yellow. En redig och bra gul, normalstor busktomat. Smaken är inte den största men däremot produktiviteten! Perfekt att göra den gula tomatmarmeladen av 😋

Ja året ligger framför oss, och jag är säker på att det kommer bli en perfekt odlingssäsong; en tidig, inte för varm eller för kall vår, regelbundet med regn, mkt sol, en mild höst där frosten kommer i slutet av oktober – i januari finns inga hämningar, tiden och lusten är oändlig och det finns heller ingen tro på att något ska gå åt skogen 😁

och tills Persefone är tillbaka (när dagen är 10h) får vi hoppas att det får se ut såhär 💙🤍

Sparad i kycklingar

Vårens första dag 🎶

Ni vet den där första kvällen på våren när man aldrig vill gå in? Ja det är den vi fick nu, på självaste påskaftonen och allt! Just när man trodde att det aldrig skulle komma en vår, snön bara låg kvar och nordanvinden blåste kall om ändalykten även när solen kysste ens kinder. Då vände vinden och hon kom, Våren den Ljuva 💚

En fantastisk påskpresent fick vi här i början av veckan; en grupp på fem kycklingar kläcktes och bor nu så fint i källaren – så himla roligt att äntligen ha lite liv och rörelse på gården igen! Det är sorten Creme Legbar och behändigt nog är de via sina färger lätta att könsbestämma nästan från start, det ser ut som att vi fått fyra hönor och en tupp. Meningen är att det ska bli några till såsmåningom. Jag vill ha Maran och Hedemora också, allt för att få ett tivoli även i äggkartongen 😉

I veckan fick Jordigatummen-gården ett oväntat och ovälkommet besök. Influensan tog sig in via den svagare länken (mannen i huset), bet sig fast och vägrade ge sig av, några dagar senare hade den blivit tillräckligt stark för att även sätta sina klor i den oövervinneliga odlerskan. Hon spjärnade emot, matade sig med ingefära och honung, hällde i sig häxbrygder av eldvatten, men icke! Frossa och feber, halsont och en näsa som rinner likt Niagara med inslag av gejsrar på Island när nys- och hostattackerna kommer. Satan vad det suger att vara sjuk! Nåväl, piller knapras som vore de dragéägg, är du sugen på att köpa aktier, välj då nån som säljer halstabletter och nässpray, jag kan utlova på goda vinster. Fördelen är att man kan äta glass och skippa löprundan utan dåligt samvete. Men att plantera är inte jättemycket tyngre än att ligga i sängen, det går bara väldigt mycket saktare.

Generation II av fönstertomater har vuxit ur sina krukor och måste skolas om, det blir lite trångt när alla vill ha stort boende: ”Ja herregud! Nu har ju våren kommit så nu blir det ingen mer frost” utbrast hon och lät ett gäng plantor stå kvar i växthuset…Vem kunde ana att det direkt skulle bli -4°? 🙃

Generation I och II i sovrumsfönstret

Innan den förfärliga influensabesöket drog in har kallsådderna påbörjats;

  • Praktvädd; Fata Morgana, Salmon Queen, Salmon Rose och Tall Double Mixed
  • Nattviol
  • Dagöga
  • Vinröd grekvädd
  • Vädd av egna frön i blandade färger
  • Praktklätt
  • Prydnadshirs
  • Prydnadsgräs; Frosted Explosion, Harsvans, Eragrostis Tef (grott efter 5 dagar!), Ekorrkorn, rött och grönt tofsgräs
  • Harört
  • Judas Penningar
  • Solboll
  • Reseda
  • Slöjsilja
  • Tandpetarsilja
  • Blomstermorot
Ett uppmärksamt öga ser genast att frön har grott, här Eragrostis Tef 😁

Omskolning av lejongap som fick bli kvar i växthuset tillsammans med rudbeckiorna. Folk säger ju att de är half hardy så nu blir det upp till bevis… Lejongapen är som vanligt alldeles för många och sitter för tätt – hur gör folk som lyckas ha en planta/kruka? Jag planterar dom i tussar. Den här gången hittade jag gamla jordgubbskartonger som jag för nån anledning inte kunde slänga när det begav sig. Gränsen mellan att vara en återbrukare och budgetodlare till att bli en hoarder är verkligen ganska diffus. Kartongerna blev visserligen ganska mjuka när de blöttes upp vid vattningen men jorden och rötterna kan nog hålla ihop den sen när plantorna vuxit till sig ett tag. Och då kan jag nog med gott samvete slänga kartongerna 😅

Förresten! Jag gjorde ett sista försök med de egna fröna tagna från Sahara (hur många ”sista försök” har det egentligen blivit med dessa?): dra på trissor! De verkar gro! Såmetod; frön på fuktat papper i påse, ut i ett skåp på trappen ca en vecka, in och ligg på elementet och Viola! Det tog inte så lång tid heller, 28/3 åkte de ut och 9/4 ser det ut såhär:

Egenhändigt tagna frön av Sahara som har grott – Wi-hoo! Aldrig ge upp!

Våren är verkligen den roligaste tiden, det händer nåt varje sekund känns det. Ni vet då när jag inte ville gå in, solen började dala, krafterna höll på att sina. Då kom jag på att jag skulle gå och kolla om möjligen ramslöken som jag satte i fjol hade klarat sig – jag satte den där i maj nångång, den blommade och var så fin men sen försvinner den ju helt för att med den största av tursamhet komma tillbaka nästa vår. Och det hade den! 🍀 Det tog visserligen en god stund att hitta tillbaka till den exakta platsen för planteringen – det är i hästhagen, det absolut fuktigaste området på hela ägorna, brevid en stubbe – som det finns fler av 😂 Jag fick kolla gamla foton, jämföra vinklar, kolla bakgrunder osv, men sen, plötsligt stod de där, de gröna små bladen. För att helt vara på den säkra sidan var jag tvungen att smaka på ett blad, jo, det var rätt. På köpet hittade jag en torr grästuva att sitta på en stund, se solen gå ner och till slut känna att det faktiskt var dags att gå in trots allt.

Ramslök funnen i solnedgång

Glad påsk! 🐣🐥🌱

Sparad i buketter, Odlingsrapport, sommarblommor

Sommarblommorna 2022

Om jag är lite less på odlingarna vad gäller tomaterna så här långt så är sommarblomsrabatten en ren och skär lycka! Ett rejält plåster på såren och en förnöjelse som heter duga! Jag kan inte säga en specifik blomma som jag är mest nöjd med utan här gäller nöjdhet över att jag sköt brett, dvs satte nästan allt jag kunde komma på, det finns tex elva olika sorters cosmos, tror det var sju zinnior, runt fyrtio dahlior, ca tio luktärtor, ett par flox, ett par astrar, risp, eterneller, jätteverbena, malva, ett par solhattar och rudbeckior, tre nejlikor, anemoner, ranunkler, klockranka, liljor, lövkoja, sommarklätt, brudslöja, sommarslöja, klint, vallmo, röllika, gurkört, honungsfacelia, ringblomma, blomstermorot, tandpetarsilja, eukalyptus, isört, amarant, harört, hirs.

Alla blommar inte än, men de flesta visar på god växtvilja och det kommer nya blommor varje dag.

Resultatet så här långt då: en maffig cirkusrabatt (inte något pastelltivoli här inte), på ett par ställen har det lyckats bli ett par blommor som går i samma färgskala tex Cosmos Apricotta och Zinnia Peaches ’n Cream, på något annat hände det av ren tur; Rudbeckia Sahara och Lejongapet Rainbow (som finns i alla underbara färger) här hamnade av slumpen en planta som gick i ton med Sahara.

I övrigt sprakar rabatten av rött, lila, blått, rosa, vitt och gult.

När det gäller rosenskärorna så är de ju helt fantastiska. Sorten Kiiro är betydligt enklare än Xantos av de gula sorterna som jag har. Lövkojan är jag lite förvånad över, trodde att det skulle bli som typ en riddarsporre-kolv fast att de kommer i olika färger, här blir det en gles, ganska kortskaftad blomma, men fin ändå såklart. Floxen är kanske inte min vän för den ser verkligen inte ut som på Instagram och på fröpåsarna. Veka stjälkar som lägger sig platt och med i vissa fall bara en blomma i toppen. Vi får se när sommaren fortskrider. Grekvädden är ju en helt underbar blomma! Satte den i höstas efter shoppingresan till Rolands och glömde sen bort den. Den slingrade sig kämpandes mellan löjtnantshjärta och hässleklockor upp och blev en glad överraskning. Jag hade lätt tagit den för en ängsvädd om jag för omväxlingsskull varit sugen på att rensa där, frön har samlats och nästa år då! Luktärtorna är otroliga! Jag plockar och plockar. Royal Scarlet Red blev ju allra flest plantor av och de är också de som dominerar, Royal White kommer inte långt efter. Old Spice Miss Willmott passar bra ihop med apricotta och peaches. Mollie Rilestone är som en dröm och är väldigt växtvillig. Kan hända att den står lite soligare än de andra. Klagar absolut inte på de blå och lila sorterna men de har inte riktigt samma växtkraft som de röda, rosa och vita. Mollie och royalsorterna har också långa bra skaft. Rudbeckiorna kommer sig nu. Tänka sig att Sahara som nu är en så rejäl sort ska behöva ta så lång tid på sig. Till skillnad mot Rustic Dwarf (som inte alls är nån låg sort som man kan luras att tro) som jag sådde i slutet av april, breddsådd i godislåda och sen utplantering av hela lådan som en klump i slutet av maj.

Ibland känner jag mig lite skeptisk och motvals till modetrenderna vad gäller blommor och blomfärger. Någon hipp person har hittat på att brända, bleka ganska färgfattiga blommor är de vackraste (Café au Lait, Sahara tex) och ligger som ett blekt filter över alla bilder på insta. Sahara har blivit fantastiskt hyllad för att du kan få flera olika typer av blommor från en fröpåse. Vad är skillnaden när du då köper frön som inte är färgspecificerad eller har fått ett trendigt namn som också lanserats hårt? Jag älskar när det kommer blommor i olika färger, det är liksom det som är lite spänningen med att vänta på blommorna, de överraskar och tillsammans kan det liksom explodera. Visst kan det ibland också bli ”fel”(fast jag har svårt att tycka att blommor någonsin gör fel liksom) men då har ju jag som odlare chansen att göra om nästa gång. Och när jag plockar buketter väljer jag ju själv ut kombinationerna. Det som kan bli lite galet är ju om höjderna och storleksangivelserna inte stämmer. När en liten planta blir inklämd bakom en storvuxen tex. Sen har jag iår flera av de trendiga blommorna bara för att jag också vill prova dom men ingen av de överdådiga tallriksdahliorna har ännu visat på blommor alltså är de såhär långt inte några favvosar hos mig.

Så för att gå emot trenderna kommer jag till nästa år att ha fler rudbeckior, Prairie Sun är en gammal knallgul favorit som verkligen lyser upp. Och så kommer ju alla solhattar snart igång på allvar ❤️

Av dahliorna har några påbörjat sin blomning, de enkla är lite snabbare än de storvuxna tex. Än så länge inte några stora problem med kryp eller andra angrepp. Lite löss förstås men man får syna och klämma. Spruta med vatten. Läste idag om att det finns en misstanke om att ferramol (mot sniglar) kan vara skadligt för igelkottar, det är ännu inte färdigforskat men för varje sån misstanke blir jag mer och mer säker; mina odlingar är inte viktigare än att djuren i naturen mår bra.

Jag tycker att jag iår har planterat en hel del sorter som ska vara som fyllnadsmaterial/lugnande tillägg i rabatt och buketter men det räcker inte. Jag ska se till att få in lite daggkåpa, lammöron och tex musselsyska till nästa år.

Tränar på att göra buketter och arrangemang på lite olika vis. Spiralbindning verkar vara den vanligaste och jag tänker varje gång jag börjar med en bukett att det är så det ska bli, men sen när blommorna börjar vara med och bestämma blir det mer som att handen är vasen och blommorna ska i på ett visst ställe, de måsta sättas i uppifrån. Bara för att träna på spiralen ska jag nog prova med att göra med bara ett fåtal blomsorter och fyllnadsgrönsaker och se om det går lättare.

En grej som jag sett och velat prova är att sätta blommor i fakir. Nu visade det sig att en ”riktig” blomsterfakir är sjukt dyr (sett till vad man får för pengarna), så det fick bli ett hemmapul i vanlig ordning. Har köpt några glaspottor på loppis och i botten la jag en boll av hönsnät. Det visade sig att man kan ta ganska mycket nät för ju mer man kan trycka ihop nätrutorna desto lättare är det att få fast blomstjälkarna. Om man inte som på dessa pottor har en smalare öppning behöver man fästa nätet på något sätt. Jag tror att proffsen använder typ el- eller silvertejp men tror att kludd skulle kunna funka. Det var lite trixigt att få blommorna att stå men gick lättare ju fler blommor som satt i. Värt att tänka på i detta fall var att tung blomma, vek eller tunn stjälk är svårare att få fast. Till sist blev det en blandning av rosenskära, klint (den har ju varit helt enastående i år, blommar för fullt och började redan vid midsommar, jag trodde den skulle ha gett upp nu), lövkoja, vädd Fata Morgana, vallmokapslar, jätteeterneller, tobak (på gränsen svar att få till såhär), zinnia (förstås), risp, blomstermorot, ekorrkorn, gröna kvistar av smultronschersmin och jätteverbena.

Jag gjorde också en liten potta med samma teknik, men satte där ihop knippen av blommor och stack ner i nätet, det var lättare att få dom att stå still så. Här är det ringblommor, hällveronika och luktärtor som samsas.

Intressant när buketterna står är att se hur länge de olika växterna håller i vas. Jag tror att zinnian (igen får jag lovorda den) är den som står allra längst. När det är dags att ta bort och göra nya buketter plockar jag ur de blommor som ff är fräscha och tar med dom i de nya buketterna. Det finns zinnior som gått vidare både tre och fyra veckor. Nåväl, det finns fler bra, vallmokapslarna och eternellerna är för evigt om man vill det och de flesta som jag tidigare nämnt är bra och står ca en vecka. De som jag testar igen som inte gick bra i vas förra året är jätteverbenan (den börjar skräpa nästan på eng gång) och blad av alunrot. Knepigt nog så har jag ett par blad som jag plockat för mer än en månad sen och som ff är fina medans ett par av en annan variant som jag plockade igår ser väldigt ledsna ut. Detta måste utvärderas vidare. Kanske är det så att det blir bättre om man plockar och snabbt sätter dom i vatten och låter dom stå över natten innan man arrangerar? De är ju fantastiskt vackra i färgerna så verkligen något som passar i buketter. Riddarsporrarna är superfina men skräpar snabbt. Luktärtor är ju helt makalösa i ungefär tre dagar (underbart är kort) sen är det dags att ta börja plocka bort och fylla på med nytt, men det är ändå ett kärt besvär, de är ju så fina! Och det kommer ju som sagt nya hela tiden.

Herregud vad det är roligt med blommor! 😍😍

Sparad i Odling

Andra sidan

Vi är ute på andra sidan. Om mörkret. Det där som jag i augusti bävade för och lite tänkte ”hur ska man orka med en mörk höstvinter igen?” Det gick. Och faktiskt lite lättare än vad jag trodde. Inte för att det är vår än men ljuset håller på att återvända, det börjar ljusna när man åker till jobbet nu och livet är inte bara femdygnsmörker tills vi är framme vid helgen. Kanske beror det på att vi har haft en hel del klara soliga dagar men det är iaf skönt. Fast jag saknar snön, det har inte varit skidsnö en endaste liten stund i mina trakter. Och nu börjar jag tänka mer på vår än på vinter även om det skulle vara gött om det damp ner ett par dm och lös upp och förströdde mig åtminstone fram till första mars. Men det kommer ju inte att ske.. Det som vi dock haft mycket av under senaste tiden är norrsken. Ja, just hemma hos mig var det första gången i förrgår som vi såg det, men det har synts till i närheten flera gånger under den sista månaden. Så himla häftigt!!!

I vardagsrummet har min julklappslampa blivit färdiginstallerad. Så fint sken och så snyggt med lite ruffigt rostig stil. Och så bra för växterna förstås – det var ju de jag önskade den till 🤓. Avokadon och passionsblomman verkar rätt nöjda. Passionsblomman är det visst dags att ta skott på nu förresten.

Passionsblomma, avokado och clivia i ljushörna.

Jag har så smått börjat så. Lite kallsådder i växthuset; Jätteverbena, malva Silver Cup & Mont Blanc. Liljor, solhattar och stjärnflocka. Vitlök både klyftor och småbulber.

Inne har ett gäng dvärgtomater hunnit bli omskolade en gång, och jag ha varit sååå duktig! Jag höll mig och satte bara två sorter, mina bästa dvärgar; Venus och Red Robin. De blir så otroligt söta när de får stå i det soliga söderfönstret i sovrummet fram i mars.

Venus och Red Robin + de stackars paprikorna som tog tre veckor på sig att säga hej..

Paprika & chili har grott – efter ett bra tag. Så bra tag att jag hann lägga lite fler på groning (och de kom ganska fort istället..). Här snackar vi skillnader, visserligen var de frön som hamnade på groning färska och det har betydelse men på bara 6 dygn ser resultatet ut såhär:

Och här ser vi att det inte blir så många sorter heller. Efter kampen med allt möjligt i fjol blir det två sorters paprika och tre chilis. Vampire finns inte med på bild, den har ännu inte grott.

Rudbeckia Sahara har efter lite stratifiering börjat gro och då åkte även mina egentagna frön av Cherry Brandy ut på trappan ett tag. Hoppas verkligen att det går – jag vill gärna ha dom också i sommar.

Efter besvikelsen att jag missat att ta frön av lejongapen förra året hittade jag fröställningar ute i rabatten som jag nu lagt på grobarhetstest. Det ser än så länge inte ut som att det blir ngt men det har bara gått en vecka. Igår sattes tobak i jord och en grön och en röd amarant lades på groning.

Av eukalyptusfröna har några grott, men tycker att det är förhållandevis låg andel varför de också testas i påse på värme under ljus. Jag är verkligen sugen på att få upp plantor av dom.

Eukalyptusbebisar

I gruppen Odla snittblommor på fb skrivs mycket om fördelarna med kallsåddandet och att det inte gör nåt att köra redan nu med nästan vilka sorter som helst men jag är lite tveksam. Förra året fick jag så om flera sorter i april för att de inte grott och då kom de som attan. Jag misstänker att alla frön inte gillar att ligga kallt/frysta för länge. Eller så ruttnande de. Oavsett så tror jag när jag tänker förnuftigt att det ändå inte händer så mycket innan det blir lite mer ljus och värme. Fast man är fasansfullt sugen nu 😛

Ett sätt att stilla/trigga? suget är att kolla på instagram. Där är explosionerna av blommor magiska. Det är väldigt mysigt att kolla på bilder och lägga ut lite av de bilder som finns från förra sommarn. Både längt och njut på det.

Instagram-communityn av odlingsmänniskor är också fullt av personer/mindre företag som lottar/tävlar ut frön till sina följare. Många har jag deltagit i och hör och häpna! Jag vann! En rejäl näve blandade solrosfrön från @tantedith. Hon har också de mest bedårande får jag någonsin sett, Walliska svartnosfår. En utlottning på det liksom!

Tänker att jag ska ha ett stort kvarter med solrosor i år. De är för häftiga 🌻

Jag har också börjat plocka in lite kvistar och följt Emily Bratts tips i En annan slags trädgård om att doppa stjälkarna i kokande vatten en liten stund innan de sätts i vas för att tvinga igång dom. Det verkar funka både på forsythia, äpple och syren. Tibast är dock lite tjurigt. Och efter att jag sett att det funkade; nu har även kvistar av snöbär och körsbär kommit in.

Forsythia och äpple i bakgrunden

Jag har satt lite pelargonfrön också. Den lilla okända pelargonen som är ljusrosa med vitt öga är av bra stam. Nu är jag inne på andra generationen, dvs de första bebisarnas frön har fått bebisar. De verkar även vara väldigt fertila, det blev väldigt många frön på blommorna, det är det inte alla som får. Och kanske kanske har Bigitta fått en lillasyster ❤️

Det märks att ljuset är påväg tillbaka. De stackars pelargonerna som står inne har börjat växa. Alltså var det dags att ta sticklingar. En hel massa blev det, konstigt.. 🙃

Pelargonsticklingar

Jag funderar lite på hur jag ska få igång pelargonerna som står i jordkällaren. Skulle vilja starta upp dom lite tidigare och kanske kunna ta lite sticklingar även på dom. Blir lite att fundera vidare på.

Visst märks det att jag håller igen och inte startar för tidigt? Eller har för mycket sorter? Det är såhär det går till, like a pro holding my horses taking it slow day by day. 😎