Att odla är verkligen ett föräldraskap i fastforward-version; Det börjar med sådden (graviditeten) som vaktas noga och omhuldas, sen kommer de små urgulliga bebisplantorna som måste daltas med och ses till varje dag. Beroende på sort och livskraft växer de på sig på ett ganska trevligt sätt under en tid varpå de plötsligt blir oregerliga tonåringar, de vill ut och stå på egna ben och jag vill inget hellre än att så ska ske – men är inte riktigt redo än. Om man låter dem ta sina egna beslut och släpper dem för långt, ja, då finns stora risker för deras liv. Det gäller att med varm men bestämd hand lotsa dem till en fin framtid.
Och det är där vi är nu. Trots en så här långt ganska trevlig april med humana temperaturer och mycket sol så kan man inte släppa på vaksamheten. Plötsligt kan det bli rejäl frost och allt går åt pipan.
I avhärdningsstation med pallkragar och fiberduk där de härdiga annuellerna fått flytta och har det fungerat helt ok, ett gräs (Tef) visade sig inte vara så härdig trots allt, annars har de andra gräsen, lejongap, siljor mfl klarat sig bra. De stora pelargonerna som flyttat till växthuset för nån vecka sen ser ut att ha fått lite mer färg på bladen, dahliorna ser också mer välmående ut och nu senast var det resterande tomatplantornas tur.
Växthuset är ett hemmabygge med glipor där och naturligt självdrag som klarar sig frostfritt ned till ca -4°. Då vi tydligen valt ett köldhål till boplats får vi oftast ett par grader kallare än prognoserna säger får man rusta med fiberduk och bubbelplast ända in i maj, så det är ett himla dragande med dessa dukar fram och tillbaka. För den kan heller inte ligga kvar på plantorna när solen skiner – då blir de kokta..
Allt har nu fått sin plats, de som är mest känsliga (zinnia och rosenskära) står där det är säkrast (mitt i huset och mot väggen). Fuchsiorna som övervintrat och som ser ut att aldrig vakna står i kallhörnet, blomstersådder och dahlior på hyllorna i väst och öst. Tomaterna inifrån lite nedbäddade i hö och de som bott ute ett tag på en bockbänk mot söder – de ska ha den soligaste platsen såklart ❤️🍅☺️
Nedburna och klara för lastning, alla tomater och de sista dahliorna.Here we go! Bäddat i bäddenNoggrant sorterade och utplaceradeSolskyddet uppe
Mot väggen står de dödssega dahliorna, de som var för stora att lägga i påsar utan som istället fick krukor eller tom backar att vakna i. Dock har nog inte värmen varit tillräcklig för de är verkligen sega, en undrar om de öht har tänkt vakna… Som tur är så är det rea på dahlior lite här och där och då kan man ju kompensera för de som inte vill leva ännu en sommar 🙃
Eftersom det är ganska mycket att rodda med alla redan uppvuxna plantor är det nu det är bra att ha skrivit upp i sin planering så man kommer ihåg de där sena sådderna. Nu har tagetes och krasse precis såtts, det blev omsådd av vädd, harsvans och frosted explosion som inte gott så bra, samt Tef, den som frös till döds. I helgen blir det dags för majs, pumpa och gurka att få komma i jord.
Ja, att odla är arbete med hela kroppen, även hjärnan får sin beskärda del när allt ska kommas ihåg och att placeras på rätt ställe. Adda till det en vattenpump som går sönder mitt i alltihop och att man tackar sin lyckliga stjärna för att badkaren vid stuprören var fyllda av de 20mm regn som vi haft turen att få förra veckan. När den beställda pumpen kommit på plats och allt fungerar som det ska igen kommer jag att vara lite mer ödmjuk och tacksam för att det kommer rinnande vatten när man drar på kranen. Har du fått prova på att leva utan rinnande vatten? På ett sätt är det nyttigt, men absolut INTE roligt…
Förra året vid den här tiden satt jag och berömde vintern som varit. Det kan man verkligen inte iår. För varmt och regnigt, nästan ingen sol och nu när det till sist verkar bli lite kallare en period så finns det ingen snö, åtminstone inte där jag bor. Gnäll-gnäll. Tur att en har odlingsrummet att vistas i.
Jag som inte skulle ha mer än ett par fem paprika- och chiliplantor tappade såklart behärskningen för en stund när fröna lades till groning. Varför snåla på fröna när just dessa ändå inte kommer att gro nästa år? Av paprika är det nu ett helt litet gäng som står där och jobbar på, de grodde riktigt fort medans chilin inte alls ville sig. Har de hört att jag är sur på dem? Är detta straffet? Nåväl, det är här det finns en risk att man tappar besinningen; frön vill inte gro, man försöker på nytt, tänker ”bäst att gardera sig med många frön” så händer inget. Man sår om igen och då! En skog! Det är därför det är så bra med tomater, de gror snabbt och villigt, satte 20 frön av fönstertomat, fem sorter á fyra frön. Exakt alla grodde! På mindre än en vecka. Den här veckan (v8) är det omskolning av fönstertomater och paprika. Chili ska jag göra ytterligare ett försök med och i helgen passerade odlerskan Blomsterlandet och deras ”50% på alla fröer”, kan hända att de hade nån spännande chilisort; Hot Lemon och Da Cayenne.
Paprika, Padrones och dvärgbusktomater
Årets nyhet och som kan bli en uppföljare till eukalypusen (som jag inte ska odla från frö igen). Inte ett ont anande beställde jag tre sorters prärieklocka utan att egentligen titta på hur man drar upp dem. Det visade sig att de ska sås i januari och pysslas om som microsmå plantor fram till mitten av april. Då ska de ut och kunna tåla lite frost tom. Det tog knappt 14 dagar för fröna att gro och när det nu gått ca 10 dagar till har det inte hänt särskilt mycket mer. Plantorna är så små att endast ett mycket optimistiskt och tränat öga kan se dem och kommer förmodligen att fortsätta vara rätt små hela vägen fram till utplantering.
Knappt synliga prärieklockor exakt en månad efter sådd.
Att våga sätta ut de som klassas som härdiga annueller är en sak som jag ska bli lite modigare med, de ska få bli utplanterade i början/mitten av april hos mig (beräknad sista frost är 12/5). Vad jag har läst mig till så är gruppen av dessa ganska stor och de som jag ska ha iår är:
prärieklocka
lövkoja
riddarsporre
slöjsilja
lejongap
klint
klätt
rudbeckia
vädd
prydnasgräs
luktärt
ringblomma
blomstermorot
sommarrudbeckia
sommarflox
risp
clarkia
malva
jätteverbena
Ytterligare en som ska ut tidigt, eller som måste ut tidigt, är ranunkeln. Jag har tre små stackare som jag kom ihåg att ta in förra året (de blommade aldrig) och som nu precis har startats upp inne. Min tanke är att de ska få flytta ut helt tidigt i växthuset, svalt och ljust är deras melodi och blir det för varmt blir det inga blommor vad jag förstått. Eg hade jag tänkt stilla mig och hålla mig till dessa tre men så fanns det (som ett omen liksom) just ranunkler vid besöket på Blomsterlandet. Såklart att de fick åka med hem.
Och vilka är det då som inte ska ut tidigt då undrar du förstås? (jag tar alltid för givet att alla undrar såna här grejer om odling).Jo:
rosenskära
zinnia
amarant
tagetes
doroteablomma
krasse
solros
blåparasoll
nigella
petunia? kanske ska jag prova att få ut några plantor för att testa deras tålighet. De tvärdör iaf inte på hösten när det kommer frost så…
Nu när vintern känns som längst har ändå ljuset på allvar börjat återvända och det syns direkt på pelargonerna i fönstren. De måste verkligen vara makalöst bra på att ta upp solljus för de blir piggare och sätter knopp bara efter någon dag när solen varit framme. Noterar att det inte tidigare inte varit en enda av dem som blommat och kopplar det till att januari varit otroligt fattigt på sol.
25/1 sattes en skrälldus med pelargon- och blyblommesticklingar, i sand och vitmossa. Av de som sitter i sand är det flera som rotat sig och de flesta av de i mossan lever iaf så det bådar ju gott. Passade också på att sätta lite sticklingar av korneller och den stackars pilen som såklart blivit måltavla för något vilt djur. Den sista satte rötter snabbare än kvickt, de andra har börjat grönska så nu får man hålla tummarna för lite rötter snart så att de inte torkar ut för att den fått blad.
Och nu äntligen fick jag hem några balar hösilage – i solsken och med sällskap av hönan Korp blev dahlialandet täckt med nytt material.
Korp är verkligen en trevlig sällskapshöna, vill gärna vara nära och småpratar hela tiden.
Hur underbart är det inte att få jobba med kroppen igen? 🙏🙏🙏
Planerna för sommarens odlingar är igång och har faktiskt varit det ett tag. Helt och hållet beroende av att fröfirmorna har lyckats med sin oändliga reklam. Black Fröday, Sista chansen och allt vad nu kampanjerna heter gör att man klickar hem sånt man tänkt och inte tänkt. Frölådor inventeras och sorteras. Pelargoner plockas och städas av. De som står i fönster blir långa och gängliga – oj vad vi längtar efter mer ljus nu både de och jag 🥹 och sakta men säkert händer det. Visst är det segt men hoppet lever åtminstone.
Eftersom det gått så dåligt med paprika och chili hur många år som helst nu fanns en idé om att endast dra upp ett par plantor (=2 eller 3) och att sen köpa ett par färdiga på på bästa Bona Trädgård lagom när det är dags att få ut dem. Alltså en sorts paprika och en chili var planen. Det blev tre av vardera och fyra frön/st. Det ser lovande ut eftersom fröna har ett par år på nacken och inte verkar gro så särdeles bra, tre av vardera paprikan och än så länge en av chilisarna. Kanske kan jag hålla min plan. Men så plötsligt när jag häromdagen passerade ett fröställ på affär’n liksom som av en utomjordisk kraft drog sig mina ögon och händer till en påse. En Röd Spetspaprika. Den låg som en liten skatt i min hand och lovade så säkert att: ”Den här gången ska jag inte svika dig, du vet att du kommer att knapra paprika hela sommaren bara du köper mig och vårdar mig.” Jag svarade: ”My Precious.” och gick med stel blick till kassan betalade, körde i ilfart hem och lade genast de små fröna (allihop) till groning – efter att jag hade klappat och tittat med fuktiga blinkande ögon på dem en liten stund.
Dagen därpå hittade jag en gammal påse med Habanero Orange i en låda, ännu en Vampire och en citronchili från De Torkade Frukternas Förråd tömdes på frön medans jag intalade mig att ”jag måste ju inte plantera alla frön som gror, om de nu gror”. Tror någon att det kommer att ske? Nåväl, det eventuella problemet ligger på framtids-odlerskan att bita i, just nu är det bara roligt att få börja ODLA!
I dagarna har också fönstertomaterna kommit i jord och älskliga som de är grodde snällt 19 av 20 frön inom tre dygn. Det blev mina vanliga sorter: Venus, Red Robin, Yellow Canary, Rosy Finch och nykomlingen från förra året Orange Hat. Här har jag tänkt till lite, de ska vara lagom för söderfönstret i mars när Persefone är återvänder 🥹. Förra året hade jag plantor tidigare och visst var det trevligt, men de blev inte särskilt bra av att enbart stå i lysrörsljus så länge. Det är dessutom svårt att få dem att stå emot ohyran när de är stressade som de blir av att inte få äkta ljus. Det blev inte jättemånga tomater på de plantorna och jag har ff kvar av tomatgardinen så det kommer inte gå någon nöd på mig.
De fem runda på rad är tomaterna, sallat och kål i de fyrkantiga
Förgroning av gerbera har också startat nu, tidigt för att de inte är så snabba av sig. De förra – som tråkigt nog verkar ha gått hädan trots fjäskig förvaring i extraljus i svalt rum – blommade inte förrän andra året. Nu har jag läst på lite och om man är snabb med sådd ska de kunna hinna med att blomma samma år. Sen är de ju mest en krukväxt, första vintern fick de stå i fönster och det kanske passade dem bättre.
Gerbera Gerbera
Jag är något vansinnigt sugen på att så lite penséer. Fast jag vet att de i butikerna kommer vara tidigare. Får se om jag springer på frön eller om det klarar sig. Tidigare än vad som funkar att ha dessa ute på min trappa finns de i butikerna och sen kommer de överallt på egen hand i trädgården – för ni tror väl inte att jag någonsin rensar bort en pensé?
Och vet ni vad?! Tog med en påse frö av bomull, satte i jord den 20e och den 24e har det tittat upp två av tre satta – är det inte helt fantastiskt?!! Jag hade förväntat mig betydligt längre grotid. Undrar om det har med planeterna som är på gång? Jag har ju läst att man ska passa på att sätta frö strax innan fullmåne för att den hjälper till att ”dra upp” plantorna. Kanske stämmer det… Man vet inte allt även om man pluggar på nog så mycket.
Bomull
Planerna för säsongen då? Jo, flera av de tomatsorter som var nya förra året ska få följa med i 2025. Taiga struntar jag nog i, det finns så många bra sorter och jag orkar inte fjäska. Jag ska ge plats för flera av de som man skulle kunna kalla f2 eller säger man f3? dvs de som är sprungna ur f1 sorter och inte helt säkert stabila; den svarta droppformade som är godast när den är lagrad och börjar bli rynkig, den lilla orangea droppformade som jag kallat Regnbågen med den otroligt fylliga mjuka smaken, samt en liten orange rund som också är fantastiskt god. Jag ska försöka hitta en röd ”normal” sort som passar i växthus och jag ska försöka låta bli att bli förförd av alla svarta biffsorter som ser så lovande ut – jag har redan flera fantastiska som jag inte kan ta bort. Dock såg jag en som liten svart som jag nog måste försöka med; Black Strawberry. Kanske blir man sugen för att den har så fint namn, men den var också fin på bild. Dessutom har Tomatälvan odlat och talar väl om den, då måste man väl prova? Dock ska jag ta paus på att försöka hitta vilken sort Rosa är. Kanske är det så att den inte ens finns utan är en korsning som uppstått hos mig? Jag som tidigare inte alls trodde på korspollinering av tomater har nu fått lära mig. Förra året var Kaleidoscopic Jewel allt annat än den svartaktiga och goda tomaten helt röd, kanske någon liten skiftning mot mörkt men inte mycket till smak alls. Det verkar som att de plantor som står ute är mer benägna att korsas – vilket iofs inte är så konstigt med alla lösaktiga flygfän som far ikring 😏. Så till iår får jag backa och ta frö från arkivet med de frön som är äldre än -23. Tur man inte hålls och slänger en massa frön 😌 då skulle jag inte ha några kvar av den.
Jag spar lite på att fastställa tomatplanen för året, vill gärna ha något att göra i de långa jobbiga oxveckorna också.
Det är inte klokt vilken bra vinter vi har haft! Jag har aldrig tidigare kunnat åka så mycket skidor som den här vintern så det har ju varit alldeles perfekt egentligen. Och ändå, JAG VILL HA VÅR! Och då gäller det att inte dra igång för mycket – det har hänt förr 🙄 och kanske händer det oavsett hur mycket man sitter på händerna.
Att skriva och rita planer för kommande odlingar är ett sätt att förströ sig och som kommer att bli till glädje sen. Ett annat är att hitta på allehanda experimentodling. Den här gången (som så många andra gånger) ramlade det på mig ur ett problem. Hade ingenting att göra och tyckte att det kunde vara dags att ta lite sticklingar på pellisarna. Jag brukar sätta dom i sand eller sandblandad plantjord men överraskande nog befanns sandhögen ute stelfrusen (typ -15˚stelfrusen) och möjligheten att hacka loss ens en liten mängd blev helt omöjligt. Nedslagen över tanken på att behöva vänta med denna syssla möts jag i källardörren av de torra julgrupperna som är påväg ut till komposten. ”Hur skulle det vara att prova med oss?” säger den gamla Mossan och Laven lite torrt. Jo, så en stund senare är de uppblötta i små sticklingskrukor – hur fantastiska grejer de är alltså, kan ligga helt uttorkade en evighet, får en droppe vatten och simsalabim! livet kommer åter.
Försöket ser ut som så att två sticklingar av samma sort får prova att rota sig i vitlav resp väggmossa. Min idé är att det håller fukten runt sticklingen men att den också är tillräckligt luftig för att det inte ska ruttna. Spännande för jag tror verkligen att det här ska kunna funka pga detta, dock funderar jag på hur pH och annat i mossa och lav ligger och att det skulle kunna påverka negativt för rotbildningen. Pelargonen är ju som regel väldigt tacksamma med att få rötter så de borde vara bra försöksobjekt. För lite sen testade jag sphagnum till några sticklingar och det ser sådär ut. Fem av femton har inte dött helt än. Det kan också vara så att jag är lite tidigt ute, på något vis vet växterna när det är tid att börja växa och det är alltid lättare att få det att ta sig i mars än i januari.
Nya sticklingar i mossa och lav.
Jag lockas väldigt mycket av tanken att det ska fungera med mossa/lav eftersom det känns mycket bättre att använda något som finns så nära jämfört med att köpa hem root roit (som känns som någon slags skumgummi) eller kokosfibrer vilket ska vara väldigt effektivt.
Fö har chili och paprikaodlingen startats, de allra flesta fröna behövde bara en vecka på fuktigt papper i plastpåse för att gro. Typiskt nog är favoriten Bulgarian Carrot den som inte grott alls 🙄
Grodda frön av chili
För någon vecka sen planterade jag om tomatplantorna. Även om tempen var ovanför nollan så påminns man om varför man inte odlar speciellt mycket den här tiden – det blir in i h-vete kallt om händerna. Jag har ett par fodrade gummihandskar som är vattentäta, skulle säga att det är en förutsättning för att hållas öht.
Tomatplantorna
Skuggan över plantrummet just nu är dock att det väldigt mycket småflugor/sorgmygg. Jag brukar ha lite men nu känns det som att de vill ta över rummet. Jag använder gula klisterremsor och småkoppar med vinäger/diskmedel/vatten som fångar mycket. Men antalet flygfän ökar ändå. Jag tror inte på att sterilisera jorden, dels blir det för mycket jord för att det ska bli rimligt att genomföra och sen tänker jag att alla andra microorganismer också stryker med. Funderar lite på att testa potatistricket, en skiva potatis på jorden som ska locka dit larverna som man sen kan hiva ut. Frågan är bara hur bra det är att ha potatis ihop med tomaterna med tanke på bladmögelrisk?
En annan fundering är hur det skulle funka att helt sonika täcka krukorna med något (plast/folie?) för att kväva fäna när de ska ut och flyga..? Ska tänka lite till på det tror jag.
2023 ligger i backspegeln och på flera sätt var det ett väldigt knepigt år. I augusti var jag rejält orolig för hur det skulle bli med den svenska skörden, inte så värst skulle det visa sig, det mesta av böndernas säd blev djurfoder. Men rackarns, bönder är ett segt släkte, skördade av det som gick, plöjde och sådde nytt för nästa år - det är sånt som ger mig styrka och hopp, bara ”fortsätt simma, fortsätt simma” (citerat fisken Doris i Hitta Nemo) för vad ska man annars göra? Och nu med lite längre tidsperspektiv och tillbakablickar på alla foton som jag tagit och sammanräkningar av skörd osv så gick det ändå bra. Med tex tomaterna så hade jag nog tur; många andra fick potatisbladmögel vilket jag klarade mig ifrån. Det är lite bra att bo på en väldränerad (läs torr) plats. Majsen blev bra och många blommor i snittblomsodlingen blev fina ändå. Eftersom odlingsäsongen tog slut lite tidigare i år än vad det gjort andra år så finns redan slutresultat i kg och mängder av olika saker rapporterade här.
Potatisen är det som jag skördade sist och som gav skiftande resultat; vissa var stora och fina men det var jättemånga pytteknölar som jag tagit upp endast för att använda som utsäde till nästa år. Totalt blev det 63kg, nästa 40kg mindre än i fjol.
Potatis på tork innan de ska till jordkällaren.
Ett nytt experiment som jag startat i samband med upptagningen var att sätta några rader potatis på en gång. Vi får se hur det löper ut, det känns lite tveksamt just nu när det är -10˚ och vinden viner om knuten. Men det har ju fungerat hur bra som helst med vildpotatisar, de har bara ploppat upp var som helst och trots att jag både grävt och grejat runt dom så har de varit superfrodiga. De som jag satte var såna som var kvar sen förra året, lite skrumpna men med groddar så det räckte och blev över. Hönsen var med mig och hjälpte till efter bästa förmåga 😊
Hönsgänget hjälper till i landet 😀
Som vanligt blir jag kluven vad gäller kålen. Sådär i november var det ju fina plantor av de olika grönkålssorterna men bryssel- och spetskål blev det inget av alls. När jag skulle skörda till jul så hade allt som fanns blivit rådjursmat. Tankarna går åt att skita i kålen eller kanske bara ha pyttelite som jag sen kan flytta in i växthuset på höstkanten. Jag har gjort det förut och kan ju göra det igen. Eller så köper jag helt enkelt svenskodlad grönkål till jul. Vi får se. Det största problemet är att jag tycker att det är så roligt att dra upp småplantor och att det är så fint när det växer.
Nu såhär halvvägs i odlingsvilan (räknar nov-feb till odlingsvila) finns det några abstinens-tomatplantor i plantrummet. De såddes i början av oktober och har sen dess stått under en skrivbordslampa med timer på ca 12h/dag och sen omskolningen under lysrör ca 14h/dag. De blommar fint och en har tom fått några kart.
Liten Venus med småtomater på gång.Pilarna pekar på skadade plantor.Många blommor 😍
Ett lite mystiskt fenomen är dock att några av plantorna krullat ihop bladen och har sett förfärliga ut (det är inte pyralidskador). Konstigt nog verkar de repa sig, de växer vidare och nån har tom satt knopp. Förra sommarens rekordskörd på dvärgbusktomater har verkligen gett mig distans till att plantor måste vara fina för att att ge bra skörd – mer misshandlade, angripna och fula plantor har jag aldrig sett.
Plågad Venus 2023Plågad Red Robin 2023
De här plantorna var ju vid utflytt från fönsterbrädan solskadade och hade diverse ohyra på sig. Under den kalla våren fick de stå framför växthuset med fiberduk över sig mot den evetna frosten, de stod kvar där när det blev så fantastiskt varmt i juni, fick flytta ut under takdroppet och blev bortglömda när vattenmätarna rann över i juli. Eftersom de vägrade ge upp fick de lite uppmärksamhet och flyttades till sist ut till stenröset framför växthuset = utsatta för vind och det aldrig sinande regnet. Många tomater sprack av vätan, men det blev ändå massor med skörd. Och goda var de också. Så nu har jag lärt mig att vackra frodiga plantor inte är en förutsättning för god skörd. Det kan tom vara precis tvärtom, en frodig grön planta kanske struntar i att sätta frukt för den har det för bra liksom, medans en plågad stackare tror att den ska dö och skyndar sig att föröka sig = sätter frukt.
Som vanligt när vi har passerat tolvslaget på nyårsafton börjar såkänslorna att spira. Pelargonerna som hade sin absolut sämsta säsong förra året – jag var astrött på dom när de flyttade in i höstas, kände mig sviken och snuvad eftersom den mesta blomningen kommit i maj, innan de ens fått flytta ut, sen blommade de knappt inget mer på hela sommaren. Tänkte att jag ska minska ner ordentligt på de där träliga blommorna. Nu har de minsann börjat växa lite och kanske ska jag ta lite sticklingar nu bara för att ha något att göra tills man får börja så igen.
Så okej, vad är planen då? Jo, jag ska utöka landet vid dahliorna, det ska få bli majs, pumpa, bönor och påletomater där också. I det gamla grönsakslandet ska det vara mer potatis, rödbetor, morötter, lök, ärtor, sallad och kanske kål. När man har höns är det roligt att ha egenodlat att ge dom, de älskar verkligen kokt potatis, pumpa och tomater. Det skulle vara roligt att odla något som ger ganska mycket att spara till vintern åt dom, något som är grönt och som ger färg åt äggulan även då. Just nu driver jag upp popcornmajs i plantrummet som ska bli lite extra grönt åt dom, dock tar den längre tid på sig att växa än det tar för Hönorna att äta upp dom… 😅
Ettåriga blommor ska jag såklart ha men inte lika mycket plantor, jag hoppas att det ska bli bättre för zinnian iår, den regnade bort förra året, det blev bara ett fåtal fina blommor. Maryland-sorterna går helt bort, medans tex Queeny Lime-sorterna återkommer tillsammans med Isabellina. Rudbeckia som ju behöver startas upp ganska tidigt ska jag inte ta i riktigt lika mycket med, det kanske räcker med åtta plantor av vardera sorterna, ev kan jag hoppa över Sahara iår – Cappuccino och Cherry Brandy står bättre som snitt. Dessutom chansar jag nog lite på att de kan ha överlevt vintern – flera gjorde ju det förra året. Nyhet bland rudbeckiorna är Cherokee Sunset, den ska bli spännande, brända gula toner som går mot orange, viss enkla, andra dubbla. Rustic Dwarf får hänga med, snabb, produktiv och bra till snitt.
Vad jag absolut inte ska så: eukalyptus! Jäkla skitplantor! Odlade på dom från typ januari, i september kunde jag knipsa av ett par stackars grenar och sätta i en bukett – snacka om kinkiga. Nope, nix och nej. Eukalyptus är nog inte ens fint när jag tänker efter 😒
Dahlior då; jag hoppas att de flesta klarar övervintringen och blir ännu bättre till kommande säsong. Det som vill kompletteras med är nån riktigt mörk svartröd sort. Jag har sett en på bild som påstås vara Sam Hopkins men frågan är om bilden är fixad för den ser inte riktigt så magnifik ut på säljsidan. En unicorn för många och även mig är Czarny Charakter, även den en mörk sort och enligt folk ska den vara en av de svartaste. Älskar att kombinera buketter med de där mörka, de passar med allt och blir så dramatiska.
2023 års version av paprika och chili är väl typ nästan lika nedslående som 2022 och 2021. Nästan inget mognade fram på plantorna utan fick plockas och eftermogna på fat. Långsamt och många frukter blir lite skrynkliga och torra innan de är klarar. Mitt trick för att ändå kunna använda dom var att frysa in dom när de mognat och nu strax innan jul tog jag upp hela rasket och kokade sweetchilisås och chilisirap. Jag är nöjd med det resultatet även om jag är sur på själva odlingen av dom. Kanske får det bli tillbaka på ruta ett till nästa säsong, att de får bo i krukor i växthuset och vid behov får jag kånka ut och in med dom. Planen är att ha fler tomatplantor ute så då borde det ju kunna bli lite plats över.
Resultatet av sweet Chili- sirapskoket.
Vad gäller tomaterna så är det ju så att det ger större skörd att ha dom utomhus, pollineringen blir bättre av vinden och krypen ute, och tydligen är det också så att de svarta sorterna blir betydligt mer svarta ute i direkt sol. Egentligen vet jag det sen tidigare pga att det faktiskt har hänt mig, men innan man läst det så är det som att man inte riktigt fattar saker 🙃
Jag har också tydligen blivit helt förtjust i biffsorter, sex av de åtta nya jag beställt hem är just såna. Jag som brukar säga att jag inte är så bra på just biffar.. 😉 Och jag hade tur, hittade frön till både Fred’s Tie Dye och Taiga hos Meraki Seeds - jag ville ju precis som alla andra som lyssnar på Jordkommissionen ha just dessa båda.
Som vanligt så vill jag gärna prova många nya tomater men ska nog också ta fram en som jag inte haft på ett par år, Scotland Yellow. En redig och bra gul, normalstor busktomat. Smaken är inte den största men däremot produktiviteten! Perfekt att göra den gula tomatmarmeladen av 😋
Ja året ligger framför oss, och jag är säker på att det kommer bli en perfekt odlingssäsong; en tidig, inte för varm eller för kall vår, regelbundet med regn, mkt sol, en mild höst där frosten kommer i slutet av oktober – i januari finns inga hämningar, tiden och lusten är oändlig och det finns heller ingen tro på att något ska gå åt skogen 😁
och tills Persefone är tillbaka (när dagen är 10h) får vi hoppas att det får se ut såhär 💙🤍
Tänkte hon och insåg plötsligt att maj alldeles strax är slut 😳 hur gick det ens till?! Ge mig 60 dagar i maj och 48h/dygn, tack!
Jag skriver varje år om hur stressigt det är i maj, ja kanske ett tag i juni också. Att jag tänker varje år att ’nästa år, då minsann ska jag ta semester i maj!’ Typiskt nog är det ganska roligt på jobbet i maj också. Man vill inte missa något. Jag försöker lyssna till mina gamla erfarenheter (ryggproblem, kristallsjuka tex) och äter elefanten i små bitar, delar upp och prioriterar. Det måste finnas tid för bad och eftermiddagskaffe i solen. Ändå kommer en in till thé och nyheter när sena nyheterna är slut, sover som en död och tror att det är lördag en tisdag 05:30.
I år ligger jag senare till än andra år och lägger skulden på kylan som höll i sig. Allt händer verkligen på en enda gång.
Till sist kom ändå exakt alla tomater ut på sina slutstationer, i växthus, utekrukor och längs med ladväggar. Tom fönstertomaterna har fått flytta ut, mitt under pågående skörd. Håll tummarna för att de drar på och fortsätter sätta frukt nu innan de stora plantorna kommer igång.
Gurkorna såddes sent och fick bara komma upp med två blad innan de planterades ut – precis enligt plan – och det ser riktigt lovande ut. De hann aldrig bli stora och bortskämda så de trodde att förflyttningen var en helt vanlig del av livet. Veknade inte ens i bladen när de fick ny jord runt fötterna.
Kål, majs och ärtor har såtts sent för att inte bli ståendes och stampa. En av de små elefantbitarna är ju då att sätta ut saker lite i taget. Dvs det som är akut. Just idag verkar det bli de impulsköpta kornellerna. Tre till antalet och efter kompromiss med han som tycker att man åtminstone ska kunna köra en lastbil med uppfällt flak överallt genom trädgården kom jag fram till framför ett stenröse i gamla vinterhagen. Man vill ju att de ska synas sen när de får sina höstfärger, men det är ju lite synd om de blir överkörda var och varannan dag 😁
Sommarblommorna har fått stå på vänt, under fiberduk så de har blivit ordentligt avhärdade iaf. Idag har de flyttats till den stora rabatten för att så fort det går få bli planterade där. Tanken är att de lite mer frosttåliga ska sitta där eftersom det är där frosten kommer tidigt (typiskt). Dahliorna ska få bo i den nya rena blomsterodlingen i gamla vinterhagen (tror jag). Det kommer nog att bli rejäl hjärngympa att tänka ut det där 🤔😜
Blomstersådder
En annan sak som känns extremt akut är sådden av de blommor som jag tänkt direktså: klint, vallmo, nigella och ringblomma. Med lite tur händer det lagom till nationaldagen 😊
Men vet ni vad? Sommaren är iaf här på allvar för nu har bryggorna kommit i sjön 🥰
Så här i början av sommaren (somliga säger att vi är i mitten, men nix, det är ff början) är det lätt att känna sig missbelåten med sina odlingar. ”Alla andra” har ju så stora, fina, välväxta och tom börjar stolt smaska tomater (högljutt på instagramskärmen), drar upp gallringsmorötter som ser färdiga ut jämfört med mina sytrådar. Instagram som inspiration blir då bara en källa till känsla av misslyckande eller ännu värre, avundsjuka. För mig finns två vägar att gå (jag hatar avundsjuka och vägrar hänge mig åt det) och det ena är att sluta titta på insta (går det ens?) eller att titta så mycket så att man blir avtrubbad; dvs inser att det är många som inte bor i zon 1 i Skåne, att man får använda de förutsättningar man har och vila i tanken att det kommer så småningom. Mina förutsättningar är en skogslycka mitt i bästa barrskogsbältet med moränjord som grund. Och jag vill ändå njuta av odlingarna och av att det faktiskt är sommar ❤️🌞 Läste ett inlägg på Dahliaentusiasterna: ”Om en enda människa till frågar varför deras dahlior inte börjat blomma än skriker jag! DAHLIOR ÄR SENSOMMARBLOMMOR! De SKA blomma i augusti…” Inte för att det hjälpte mot de som ställer frågan, de fortsätter iaf, men det hjälper mig att inte bli besviken på mina odlingar.
En sak att göra när det är sommar är att göra utflykter till trevliga trädgårdar och trädgårdsrelaterade butiker. I söndags var det öppen trädgård och vi besökte Bråtas Grönskan som finns mellan Hova och Gullspång. En supermysig trädgård som jag fann mycket inpiration i, vacker odling där ätbart och fägring samsades med det vilda – ängar med klippta gångar så att det är nära till att se blåklockor och krolliljor som fanns där överallt. Honungsros som klättrar i äppelträd och kål som samsas med rosenskära och dahlior. Trädgården omgärdas av de egna fårens hagar, höns fanns det också och täckodling och gödning från gårdens djur skapar ett kretslopp. Växthus och bodar som är byggda av återvunnet material och med gamla metoder – helt lovely!
Igår for vi sen iväg till Paradiset på berget som man hittar väster om Götene. Riktigt god våffla med hemgjord mandelmassa med amaretto och grädde intogs och sedan kunde vi kika på floriststudenter som jobbade med olika arrangemang, betongarbeten och såklart de trivsamma hönsen som minglade och gärna ville göra rent faten efter fikat.
På vägen hem passerades också ett loppis som hade några fynd till mig.
Loppisfynd
Väl hemma trodde jag inte min näsa när jag klev in i växthuset; jag kände lukten av en mogen persika, jag har kikat på dom och verkligen inte trott att det finns någon klar, de är både gröna och hårda. Men efter en stunds sökande hittade jag den! MUMS!!! (Nu är det jag som smaskar högljutt på instagram 🥳)
Mig och Persika No1
Idag har fm bjudit på rejält ihållande regn men nu spricker det upp allt mer. Jag får alltså skynda mig att skriva…
Rapport från odlingarna så här långt är att: JAG BLIR GALEN PÅ FÅGLARNA! De har ju sen jag började stoppa ner bönor, ärtor och solrosfrön löpt amok. Sprätter runt så det blir helt upponer, jag tror också att de äter upp det jag sår. Jag har försökt med kvistar oh grenar och det funkar bara delvis. Då jag lagt över det som finns hemma visade det sig att majsen drog vinstlotten; spetsgardinerna från Ikea. De är lätta och släpper igenom sol, vind och vatten men stoppar ändå fåglarna från att komma in. Den vanliga braiga fiberduken blir för tung och trycker ner plantorna. Utom vildpotatisen dock. Den tål vad som helst. Och kanske lika bra det för några solrosor, bönor eller ärtor kan jag se mig i stjärnorna efter. Igår fick mannen som passerade Ikea köpa med ett gäng spetsgardiner som pronto lade på solrosrna – idag hade fåglarna från en kant lyckats lyfta undan den och gått loss ordentligt! Och jag vet inte riktigt vad det är för fåglar heller, har inte tagit dom på bar gärning så att säga. Visserligen kanske jag bara borde ge upp, det kommer nog inte hinna bli något av det jag sår om. Men samtidigt kan jag inte bara låta dom hållas. Idag ställde vi dit en plastuv som hittats gömmorna av tidigare nämnda man och sakletare. Krigets nästa fas alltså. När det inte går att hindra får vi ta fram hot. Undrar vad jag ska ta till härnäst; lära hunden att patrullera och låta honom vara ute om nätterna? Tyvärr är han lika väderkänslig som sin husse och vill helst inte var ute om det finns moln på himlen…
Fåglarnas djupdykningar efter mina frön och majsen som det finns hopp om.
Men hallå! Jag kan ge er ett hejdundrande tips! Om man tycker att ens plantor ser lite ynkliga ut kan man passa på att gödsla dom med blodmjöl. Då kan man nog vara helt säker på att inte få någon skörd alls. Alltså shit vad de tog illa vid sig! Det är tydligen starka grejer det där… Både pumpor och de fåstaka solrosstackare som finns ser ut att aldrig mer bli sig själva… Ja, jag vill ju experimentera och om man inte provar får man ju inget veta..
Före och 24h efter blodmjöl..
Nåväl. Potatisen ser fin ut, sorten Linda som är ny var först ut med att blomma och sedan har några av mitt eget utsäde som är antingen Amandine, Swift eller Bordeaux hängt på. Blasten är rejält stor men jag tror utan att ha checkat att knölarna inte är ätklara än. Vitlöken är också helt ok, löken växer även om den inte är bautastor.
Paprika och chili börjar så smått att se ut att vilja växa men det har tagit tid. Tänker att de vill ha väldigt jämn temperatur och inte för stark sol och där de står hos mig är det ganska stekigt på fm men skönare på em. De får dock bli kvar där och gilla läget, jag orkar inte fjäska mer för dom.
Mest chili men också ett par paprikor. Österläge.
Tomaterna som växer ute ligger före de inne i växthuset vilket inte är så konstigt eg, alla som sitter ute är små eller stora busktomater och de är som regel lite snabbare än de högväxande.
Anmore Dewdrops uteWhippersnapper ute
De plantor som sitter inne är om man jämför med en lite lagom lång man, faktiskt manshöga. Jag har börjat blada av nerifrån och gallra lite där det blir för tätt. Jag är också svinnoga med att plocka bort tjyvar med minnet om djungeln som uppstod förra året. Det som är lite märkligt är att sorter som jag haft några år iår verkar ha blivit buskvarianter utan att ha varit det tidigare, och några är fantastiskt bra på att få delad topp – där det direkt kommer blomknoppar. Svårt att välja vilken som ska kapas mao. Det är främst Tangella, Rosa och Regina som gäckar mig. Jag har också fått börja vaka efter larver av grönsaksfly. Tur det är semester.
Gurkprimadonnorna återhämtade sig efter den ”förfärliga” flytten ut i växthuset. Nu är de väldigt höga och det sitter många gurkanlag även om det nog dröjer lite innan vi kan äta av dom.
Gurkor av sorterna Hopeline, Baby och Louisa. Och en hundsvans i kanten..
Men det som går allra allra bäst och som också är roligast just nu är ändå blommorna! Det ska bli ett alldeles eget inlägg om det men bara för att luktärtorna är så många och underbara; en bukett fick följa med ut i växthuset och förhöja atmosfären medan man är där och bloggar/planterar. Vilket jag också är rättså mycket; det finns väldigt många pelargoner nu… 😜
Helgen för en och en halv vecka sen ägnades åt att plantera tomater. Och jag har FÖR många sorter! Alltså i januari-februari finns inte ordet återhållsamhet. Då har man ju all tid i världen. Vadå många sorter? Det är ju bara kul. Och odlingskontot på instagram har jag organiserat så att jag bara följer likasinnade (andra odlingsjunkies) som peppar på vansinnet. Så nu har det gått åt en faslig massa tid åt att inventera och sortera ut så jag faktiskt får ner alla nya spännande sorter. Innan jag ens kunde börja gräva ner dom. Nåväl, ner kom de och har börjat växa igen så jag är inte ledsen.
Fortfarande trångt i växthuset, men betydligt bättre än förut.
I växthuset finns nu 87st tomatplantor, framför stallet sitter lite olika busksorter, däribland fönstertomater sammanlagt 10st och vid pålarna finns 16st. Jag tycker att jag iår har tänkt ut det bättre, de sitter nu på rad i öst-västlig kurs för att alla ska få så mycket sol som möjligt. Ganska långt bak i lannet, och bakom dom ska solrosorna snart sättas ut.
Påletomater
Tråkigt nog råkade jag också få kristallsjuka i samma veva som jag höll på med det sista av plantera det. Ny upplevelse. Inte särskilt angenäm och särskilt dålig tajming – det är ff asmycket att göra i trädgården och jobbet är inne i sin absolut intensivaste period. Åka karusell är ju trevligt en liten stund men att få den med sig när man går och lägger sig är INTE roligt. Läkaren talade med lugn röst om att det brukar försvinna på ett par veckor. Ett par veckor! Nu när allt skulle bli klart och det inom rimlig tid är dags att börja njuta av sommar och ledighet. Övningarna som jag fick går ut på att dra igång värre yrselattacker och på nåt vis ’lära’ kroppen vart balansen finns alternativt kasta rätt kristallvätskan i örona. Märkligt. Så mellan övningarna får man käka åksjuketuggummi och tänka på hur man går för att inte drutta ikull. Så här ca en vecka senare går det bättre. Jag har ’lärt mig’ att vänta lite efter att jag har rört huvudet så att yrseln avtar, och så är jag ju såklart bättre även om det rackarns inte är roligt. Man törs vare sig köra bil eller rida. Cykla är inte att tänka på. Trist. Man får pula på så sakteliga med plantering och sådder. Och familjen får hjälpa till. Klätterstöd för ärtor, tomater och bönor var mannen bra på. ’Vill ju inte ha dig vinglandes på en stege med en stolpnedslagare över huvet’. 😄 Eftersom det var väldigt fint väder (varmt, strålande sol och klarblå himmel) fick både bönor och tomater en fiberduk för att skugga så att de inte skulle få solsting.
Potatisen som fanns kvar av förra årets skörd blev utsäde, de har stått i sadelkammaren och förgrott sig själv. Ganska skrynkliga och med långa groddar fick de komma till årets nyetablering av lanne. Hästskit i botten, ut med knölarna och täcka med hösilage. Det fanns lite mer utsäde än vad som fanns plats för så utbyggnad av lanne kommer bli aktuellt. I år ska jag också testa ett par nya sorter; Sarpo Mira och Pocahontas. Båda är sena sorter tvärtemot mina gamla som nog mestadels är tidiga; Amandine, Swift, Bourdaux och röd med vitt kött som jag inte minns namnet på. Jag förväntar mig inte att få nån tidig skörd, det är jag alltför sen med sättningen för att ens kunna fantisera om, men jag har en hink potatis som ser lovande ut.
Finns det hopp om midsommarpotatis tro?
För några veckor sen gjorde jag förgroning av rödbeta och palsternacka likadant som jag gjorde förra året (som du kan läsa om här) men utfallet var inte alls samma grokraft. Få hade grott och det var galet pilligt att få it remsan med de grodda fröna. Tror faktiskt inte att jag kommer göra det igen, det är för omständigt jfrt med att så direkt. Kanske ska jag försöka förodla i pluggar nästa gång. Direktsådde endel också för att se vilket som går fortast att få plantor på.
Vilken lycka förresten! Sålde lite plantor och fick betalt i ägg 💜
Både vackra och goda 😻
Har även haft plantförsäljning på reko-ring, riktigt roligt! Tomat- och chiliplantor och pelargonsticklingar var det. Jättekul! Skulle vara roligt att ha en liten plantmarknad nån gång.
Idag hade vi välkomna gäster vid guldscheraminen: såg två 7-prickiga nyckelpigor. Blev så glad för jag såg inte till en enda förra året.
Middagsbordet är dukat för nyckelpigor med familj och vänner: det finns gott om svarta löss.
Projektet varmbänk har såhär långt gått precis som det borde enligt det jag har sett och hört. 28/4 byggdes den, redan efter ett dygn började den öka i temperatur, då låg den på 29˚. Dagliga kontroller visade på 33˚, 37˚, 39˚, 44˚, 41˚, 43˚, 45′, 44˚, 35˚, 35˚. Temperaturen har inte gått upp till nivåer jag läst om men då kanske den håller på ett tag istället. Eller så mäter jag inte tillräckligt djupt ner i bädden.
Det blir redigt mycket mögel på ytan av bädden. Jag tror att det inte ska ha någon dålig påverkan på grödorna sen, antar att det är ett naturligt fenomen för att det finns syre där. Det blir ju ändå ett rejält lager med jord som kan ta hand om det.
Igår la jag på jord från trädgårdslandet (jordfabriken) och den fick ligga tills idag för att bli lite varm innan fröna också kom i.
Det som planteras är rädisor, spenat, mizuna, olika salladssorter, ruccola. Tanken är att de ska vara snabba så att jag snabbt får grönt till bordet. Och även för att jag tänkt använda den här odlingsstationen till sötpotatisarna sen.
Sådd av grönt till sallader om inte alltför många veckor.
Spenat och ruccola nedmyllat tillsammans som breddsådd, resterande är satt i rader.
Tid från start av bänk till sådd 28/3- 7/4 är alltså tio dagar. Nu ska jag försöka hålla koll på hur länge bädden alstrar värme, det kan vara bra att veta om man ska räkna ut hur pass tidigt man kan dra igång nästa år.
Bygget och utfallet av värmen i den här bädden inspirerarde mig ordentligt. Och med ny insiration kommer mer energi och experimentlusta.
När tanke och handling äro ett finns ingen tid att förlora. Växthuset behöver hålla värmen och därför grävde jag lite snabbt ur en bit av bädden, la i en bajs- och hölasagne, trampade ihop, vattnade med varmt vatten, la på en svart sopsäck och ställde på de plantor som kan komma att frysa även därinne om det blir ordentligt kallt. Plantorna täcktes sen med bubbelplast.
Två dagar senare är det varmt ordentligt under plasten. plantorna ser ut att klara sig även om jag snart kommer behöva vädra där för det blir väldigt fuktigt därunder.
Golvvärme i bädden.
Det känns så himla roligt att ha kommit på det här, nu får jag hoppas att värmen räcker ett tag.
En till sak som är skoj är att försöket med att täcka bäddarna med plast i höstas var ett verkligt smart drag om jag får säga det själv. Det har hållt kvar fukten och höjt värmen i jorden med några grader vilket ger att det pågår en nedbrytning därinne nu. Egentligen så som jag trodde och hoppades på att det skulle bli. Min förhoppning var ju att det också skulle finnas lite maskar där – och det gör det! 😍
Bromsen är i. Hela foten har trampat ner, ända till golvet. Och handbromsen är också idragen. Jag ska inte ta den stora tomatsådden nu. Det ska ske nästa helg. Första helgen i mars.
Vad göra istället? Jo, diverse faktiskt. Ett par Majatomater har halshuggits och skotten satts i vatten. Blir en nytt experiment, jag har aldrig tidigare sticklingsförökat tomat med flit, det har mer råkat hända när en för stor tjyv har stuckits ner nånstans.
Halshuggning kan innebära döden. Ur död kommer också liv.. Hoppas jag.
Nu hoppas jag på att de här ska ta sig och kanske har jag då sparat några veckors förodlingstid? Om det kommer några fler grenar på de andra tomatplantorna kanske det är såhär man ska jobba vidare? Nu är ju också tiden när det börjar bli såpass ljust att mankan ha vissa plantor i fönstret.
Några andra fösök som är på gång startade egentligen med att jag gick förbi fröborstarna på Miscsanthusen. Frön lades på fuktat hushållspapper i en plastpåse på ett element. Sen hittade jag fröställning av en röd solhatt som fick gå samma väg. Tanken är alltså att se om det går att få igång fröna utan att behöva jordbyttor som det aldrig händer något i. Jag har även tänkt odla både ingefära och gurkmeja och vid lite sökning verkar samma metod vara en god idé.
Bland studielitteratur och odlinganvisningar; grobarhetstest
Tomatplanta No1 och några av de andra fönstertomaterna har fått lite större kruka, nu har de 2 liters jospaket att bo i och har också fått flytta till fönster. Och ja, No1 är också först med att börja bli klar, nu går tomaterna åt det gula hållet och jag misstänker att spontanfröplantan är en Yellow Canary. Jag är också lite vågad och har gett dom jord från egna jordfabriken. Tomaterna som bodde i det förra sommaren ute gillade det ju jättemycket så nu hoppas jag att det blir samma för dessa. Jag lägger alldeles för mycket pengar på jord och dessutom tycker jag att plantor som står inne så snabbt förbrukar det som finns i köpejorden? Inget jag har några belägg för men det känns så.
Inom odlandet sker alltid prioriteringar och omprioriteringar. Kanske är det uttänkt så att när det är dags för tomaterna att flytta till bästa fönstret så ska pelargonerna som haft den gräddfilen hela mörka tiden klippas ner? Ja så fick det bli iaf. Och ja, jag var ju tvungen att spara några skott men tänk om en hade bara liite mer plats. Ett uppvärmt växthus på 100kvm skulle ju räcka långt liksom. Då skulle ja kunna dra igång med försäljning av pelargoner och kanske också fuchsior ❣️😅
Tre nedklippta pellisar, t hö Bigitta, en av förra årets egna hybrid. I mitten tror jag det är den som jag kallat Lill-pelargonen.
Undrar hur många plantor man behöver sälja för att det ska gå ihop sig?
Jag har fått upp ett par nya lysrör, nöjd so far, får se vad plantorna säger 😬 Alltså, varför håller en alltid på såhär? Oroar sig för sina frön, plantor osv? Varför är jag aldrig nöjd och litar på att de ska klara sig? Nej, springa och glo och oroa mig för att de ska dö. Eller nej, egentligen inte dö, jag är mer oroad över att de ska växa dåligt, stå och stampa – det är såå himla tråkigt. De kan väl bara 1 – växa på eller 2 – dö pang bom så man slipper dalta så förgjordat.
Nya lysrör av led variant
En riktigt rolig sak!! Några av sötpotatisarna har får små små skott! Jag har då och då känt och rört runt lite i jorden för att ha koll på fukthalt och ev tillväxt, igår kunde små ögon iakttas på knölarna. Dock har en potatis ruttnat helt och den som satt i vatten såg ut att vara i betydligt sämre skick än de i jord så den fick också möta den svarta myllan nu.
Sötpotatis med microskott
Till veckan blir det omskolning av ett par chilisorter, Vampire och Erotica. 🙌
De ska också utsättas för test, hälften i köpejord, hälften hem(g)jord 😅.
