snittblommor – Jordigatummen

Bukettminnen 2025

Publicerad den 8 januari 20268 januari 2026 av Lindis

Förra sommaren bjöd på många buketter, de flesta med dahlior i huvudrollen. Så extremt mysigt att sitta och kolla igenom bilder och filmer när vinden viner om stugknuten. Här är några av de som sattes ihop säsongen 2025.

Bukett med dahlia Manoa & Megan Dean, lejongap Rocket Red, zinnia Salmon Rose, flox Coccoinea och snöbär:

Dahlia Strawberry Cream och Daisy Duke, flox Blushing Bride och Phlox of Sheep, jätteeternell och brudslöja.

Dahlia Strawberry Cream, lejongap Red Rocket, rosenskära Cupcake Blush, flox Blushing Bride, flox of sheep och Coccoinea.

Dahlia Wine Eyed Jill, Vit och grön solhatt, gul och lila röllika, eukalyptus och blodamaranth.

Dahlia Dear Alexander och Sam Hopkins, lejongap Mdm Butterfly Bronze, aprikos risp, jättevädd, flox cherry caramel, coccoinea, phlox of sheep, brudslöja och brudspirea.

Här kommer; Dahlia Rancho, Cornel Bonze, Daisy Duke, Firepot, Buttercup, lejongap Canary Bird, jätteverbena, hirs Frosted Explosion och hallon.

Dahlia Copperboy och Cornel, Giant zinnia blandade färger, jätteeternell Salmon Rose, aprikos risp, flox Cherry Caramel och hallon.

Dahlia Red Labyrinth, Senior’s Love, Hootananny och en fröling, lejongap Red Rocket, praktvädd Black Knight, flox Coccoinea och blodtopp.

Svärmors 80-års bukett; Dahlia Sam Hopkins, Dutch Pearl, Espacio, Rancho, lejongap Butterfly Bronze och Rainbow mix, blå bolltistel, grekvädd, flox Isabellina och Cherry Caramel, smällspriea Diablo och brudslöja.

Till sist en bukett utan dahlior; solhatt, lejongap Butterfly Bronze, praktvädd SalmonRose, pelargon Hot Pepper, blodfläder Black Lace, ros Ghislaine de Feligonde, hallon:

Dahliabiblioteket

Dahliaåret 2024

Publicerad den 29 december 20243 november 2025 av Lindis

Årets version av dahlior började ganska dåligt. Jag glömde bort att knölarna året innan under senare delen av vinterförvaringen i jordkällaren var ganska dåliga – och upprepade mitt misstag! Nånstans där i mars när vädret ute växlar mellan varmt och kallt blir det tokfuktigt i min jordkällare och så många av de fina knölarna ruttnade 😩 Jag räddade det som kundes genom att flytta över till sadelkammaren och förodlade i påsar ganska tidigt. Fick köpa rätt många nya knölar, med prio på såna som jag inte kunde tänka mig att vara utan och några nya som jag vill prova. Dock var ju våren helt hysteriskt just med dahlior. Minns att en stickling av Hapet Old Charm såldes på Tradera för 5000kr. Historiskt lite likt tuplan-manin på 1600-talet.

Hösten och vintern 1636–37 drabbades Nederländerna av tulpanmani. Priserna på tulpaner haussades tills en enda lök av den eftertraktade sorten Semper Augustus kostade lika mycket som ett bättre hus i centrala Amsterdam. När bubblan brast i februari 1637 gick luften ur marknaden. Tulpaner som betingat fantasisummor gick plötsligt inte att sälja.

Textstycket kommer från en artikel på https://popularhistoria.se/samhalle/handel/tulpanmani-borskrasch-under-barocken om du vill läsa mer om det.

Kanske var det inte riktigt på den nivån men ändå lite märkligt. Att vi alltid tenderar till att vilja ha det som någon annan har men som det finns lite för lite av. Vet att det kan förklaras av ett psykologiskt fenomen som kallas knapphetsprincipen, där vi gärna vill ha något som är ovanligt, som det finns få av, vilket mycket av reklam bygger på. ”Få i lager”, ”sista chansen” osv är sådana uttryck som får igång oss människor. Nåväl, jag föll inte i fällan att köpa mig någon av de där superdyra knölarna även om jag tycker att det är jättefina sorter. Tänker att risken är stor att det dras på och säljs knölar av dålig kvalité när efterfrågan är för stor. Ett exempel som jag kan dra är Night Silence. Jag köpte en under mitt första försök med dahlior och blev helt betagen – vilken underbar blomma! Och så bra den stod i vas dessutom. Skiftade i färg och utvecklades under blomningen, helt enkelt en superfin sort. Dock ville den inte klara vinterförvaringen och när jag väl upptäckt det så var den slut i butikerna (fler hade upptäckt dess kvalitéer). Året därpå garderade jag mig och köpte två knölar. De var inte i närheten av lika bra som den jag hade första året, vek i stjälken och kort vasliv, blomman säckade efter bara någon dag. Så nu köpte jag ingen ny (de två jag hade hörde såklart till de som inte överlevde Förruttnelsen).

Tallriksdahlior/jättar

Om man däremot ska dra några andra lärdomar av förra vinterns katastrof kan det vara att endel av de knölar som ändå klarade sig blev enorma under sommaren. Penhill Watermelon var ganska stor från 2023 så jag delade den till ett par mindre och resultatet:

Skulle säga att om man vill ha en hög häck med stora blommor så är verkligen den här sorten ett hett tips 😀

En annan av de stora var

Islander:

Labyrinther

Och jag vet inte riktigt vilken grupp Labyrintherna hör till (jag skulle vilja sätta dem i en egen grupp med namnet Monet-dahlior). Den röda var otrolig, inte så hög men väldigt vid och makalöst mycket blommor.

Näckrosor

Jag har tidigare varit mest förtjust i boll- och pompomsorter men sommaren 2024 var det år är näckrosorna tog mig med storm:

Bollar

Nu när man sitter här i tråkig gråvinter känner jag nog inte att det var en enda av dahliorna som jag är besviken på. Förutom då Wizard of Oz, som såg ut att leva men som sen bestämde sig för att dö. Ev kan det ha något att göra med att jag tyckte den såg lite tanig ut och gav den en rejäl dos av hönsskit. Nåväl. Likabra det. Jag vill inte ha plantor som svävar mellan liv och död en hel sommar, då kan de likabra dö på en gång. Resten av bolldahliorna gjorde verkligen bra ifrån sig, de blir lite veka när de blommat mycket, Petra’s Wedding var hysteriskt blomrik men blev på kuppen ordentligt vek. Några överraskningar var ett flerpack från Lidl där New Baby var en av dem, en riktigt bra lite större orange med långa stela stjälkar och en Little Robert som tonar från lilarosa till vitt. Espacio har i flera år varit en solklar favorit och det står sig även denna säsong. Jag hade en knöl som var lite skruttig så jag köpte en till eftersom jag inte kan tänka mig att vara utan den, den skruttiga knölen tog sig riktigt bra och så fick jag dubbelt upp 🥰 Cornel Brons är också en riktigt bra sort, både i tillväxt av knölen och i blomningen. Strawberry Cream är en bedårande skönhet men blir lite offerblomma till tvestjärtarna, de gillar den så den kan vara lite naggad i kanterna. Men det får det vara värt, jag har inte haft några problem med löss och jag är rätt säker på att det är bla tvestjärtarna jag har att tacka för det.

Halskrås- och enkla

Så kommer vi då till halskrås- och de enkla sorterna och de är ju som smycken i rabatten. Här blev det ett par nya, Kelsie Ann Joy, Bumble Rumble och Hootananny. Senior’s Love är ju egentligen en boll men den jag fick hade muterat till enkel, dock ganska fin ändå. Helt klart är att de enkla och halskråsarna är populära hos pollinatörerna. Ska nog försöka fylla på med fler i sommar.

Vilka problem var det då under denna sommar? Ingen har väl glömt Sniglarna? Jag betraktar mig som riktigt lyckligt lottad, mördarsniglarna har inte hittat hem till mig än, det fanns lite snäckor och åkersniglar och visst är de sugna på dahlior (bl.a.) men jag var ute och plockade några kvällar som hönsen med förtjusning glufsade i sig. Tvestjärtarna höll sig till att knapra lite på Strawberry Cream men annars var det nog inget som krånglade. Tack vare den varma och soliga sensommaren kunde dahliorna få växa och blomma på ordentligt. Stöttningen är väl det som kan vara ett tråkigt aber men helt nödvändigt att få till, jag har haft ett liggande nät ca 50cm upp från backen som hålls uppe av pinnar i hörnen och ungefär i mitten av raden. Teorin var att plantorna med hjälp av nätet skulle stötta varann, men problemet är när det blåser vill ju alla vika sig åt samma håll… 😕 Till nästa år blir det fler pinnar även om jag nog tycker att de stör endel visuellt.

Preppen av landet var att lägga på generöst av vinterns hönsbajs, landet används typ som dyngstack, sen täckte jag som vanligt med hösilage. Hela sommaren har jag fyllt på med färsk hönsskit vartefter jag mockar hos hönsen, pluss att jag vid några tillfällen vattnat med nässelvatten. Landet utökas också vartefter under vinter och vår genom att jag gräver bort en remsa gräs i kanten då och då för att ge hönsen något att pyssla med i den tråkiga hönsgården.

Då och då under trädgårdsåret kan det kännas som att det är lite för mycket jobb, men när man går ut en morgon i augusti-september och tar en tur runt dahliorna då är all möda glömd.

Odlingsrapport

Snitt- och sommarblommor 2024

Publicerad den 31 augusti 2024 av Lindis

Årets upplaga av ettåringar kommer läggas till minnet som det bästa hittills. Det mesta har vuxit lagom, blommat i tid och hängt i riktigt bra. Skulle säga att det beror på en mix av tidigare erfarenheter och en växtvänlig sommar med gott om regn och tempererade temperaturer (alltså runt 18-22°) 😉

Här kommer de i alfabetisk ordning (är man skolfröken så är man..) och bilder endast på det som blivit bra, varför ta bilder på besvikelser liksom? Återkoppla gärna om hur det har gått med dina odlingar, bra dåliga erfarenheter, överraskningar och besvikelser. Jag är alltid nyfiken på nya sorter och andras odlande, det är så inspirerande!

Amaranter:

Viridis, grön storvuxen med långa svansar. Bra i bukett om den plockats och fått stå och dra innan man sätter ihop den. Passar till allt.
Red tails: samma som Viridis fast vinröd, något svårare att kombinera pga den vinröda färgen som drar mot rosa.
Blodamarant: lågvuxen och långsam, otroligt vackert bladverk speciellt i solnedgångsljus. Läste någon som fått upp sin till typ 120cm, förmodligen sitter min på för mager jord.
Axamarant: tog sig inte alls…

Blåparasoll: sirlig och vacker blomma, funkar både i kruka och rabatt. Behöver mycket vatten och näring, blir lite gul i krukan. Fin och hållbar i bukett.

Doroteablomma: Åh denna underbara lilla soldyrkare! Strålar och skiner ikapp med solen när den är framme. Min idé om att ha den i kanterna till gångar var hyfsat bra. Ska komma ihåg att så i godislådor och INTE i pluggar nästa år bara. Och endast den blandfärgade varianten för att det är så fint med olika 😊 tar slut i augusti men ändå odlingsvärd.

Flox:

Blue Beauty: Tagit sig bra och ger bra med blommor. Superfin!
Moody Blues: Tagit sig bra och ger bra med blommor. Superfin!
Blushing Bride: Typiskt nog den som tagit sig sämst (långsam och dålig groning), såklart den jag tycker bäst om.
Creme brulé: okej
Tapestry mix: Bra! I den här blandningen kom det några som är helt vita med stjärnformade blommor – helt bedårande!
Mix: Väldigt bra! Kul med variationen, finns mörkt vinröda, lila, pastellrosa osv
Egna frön: grodde bäst och ger massor av fina blandade färger, bland annat den gräddvita, så fin som övergångar mellan vit och andra färger. Den mjukar upp intrycket i en bukett. Tror att dessa är från fjolårets mix.

Floxkvarteret älskas av alla: fjärilar, humlor, baggar och av mig! 🥰

Jätteverbena: Det tog en evighet innan den grodde! Sådd med stratifiering i februari, omsådd i mars ute i växthuset. Båda grodde samtidigt. Sen har det kommit lite självsådder i rabatten, typisk när man slitit så.. 😁 Sen blomning men nu är de där ialla fall.

Klint: Försådd i godislådor och utplantering på solig och näringsrik plats = blommat sen i juni! Direktsådd i lannet kom igång sent men har sen också blommat länge.

Klint från mixfrö

Krasse: Mycket sen direktsådd när tulpanerna vissnat ner, blommar inte än. Nästa år ska jag se till att få ner fröna kanske redan innan tulpanerna kommit igång.

Lejongap:

Rocket Red: otroligt djupröd nästan svart färg, platsar ihop med vad som helst. Hög, bra till snitt. Kom ihåg bättre stöd.
Twilight mix: egenskaper samma som Rocket Red men inte lika lätt att kombinera.
Lidls blandade höga: toppenbra! Ger mest blommor i olika nyanser från vitt, gult, rosa. Hög, bra hållbarhet.Även här måste jag bli bättre på att stötta. Varför är det så tråkigt att jag hela tiden försöker komma undan det jobbet?

Luktärt:Har iår bara två sorter (alldeles för många plantor ändå); Royal Mix och Lidls blandade. Den senare tog sig betydligt bättre och i dagsläget ser jag ingen skillnad på dom. Blandade färger med vitt, gräddvitt, ljus- och mörkrosa, ljus- och mörk lila, ljus- och mörkblå och nästan svart. Nästa år ska jag hitta en aprikos att komplettera med.

Komposten dold både visuellt och doftmassigt av luktärtor som trivs 🥰

Nejlika: intressant; grodde tidigt, växte på fint och är ff fina plantor men inte en enda blomma. Är den tvåårig?

Nigella: Eller jungfrun i det gröna. Gått bättre iår efter försådd (kallt) men den har suttit skymd bakom den glufsiga vallmon som verkar ta både ljus och näring. Jag har faktiskt vara plockat fröställningarna i tanke om att de blommor otroligt kort tid. Men de är väldigt fina i rabatten. Nästa år blir det mer framskjuten placering.

Praktmalva: Silver Cup och Mont Blanc från eget frö. Iår hittade jag rätt! Som de har blommat!! Nog blivit 140cm och blommat konstant från juni och fram till nu. Soligt och näringsrik jord är tydligen receptet för dessa. De står länge i vas, helt enkelt en toppenblomma.

Riddarsporre: Kinesisk och romersk; båda grodde bra och var fina plantor. Den kinesiska började blomma tidigt och har sen fortsatt hela tiden, jag ser ff ingen avmattning. Den romerska var fin och hade samma blad till långt fram i juli när den sakta men säkert tynade bort.

Risp: Bra fina plantor är ännu bara i knopp. Nästa år blir det soligare läge på den.

Rondellpetunia Tidal Wave: WOW!!! tio frön = tio plantor. Toppning gav tio till. En planta i rabatten, soligt och näringsrikt läge: mer än en kvm stor! Blir lite skral om det blir torrt en längre period. I stora krukor är den fin så länge den har vatten och rikligt med näring.

Rosenskära:

Candy Stripe, Cosimo Red White, blandade färger, egna frön av Picotee, Kiiro och en helrosa sort. Fina hela sommaren. Alla utom Kiiro blir riktigt höga och tar väldigt mycket plats, måste återigen tänka in mer yta åt dom när de sätts nästa år. Varför tror jag aldrig att de ska bli såhär stora?

Rudbeckia:

Rustic Dwarf, egna frön av Sahara, Cherokee Sunset, Cappuccino, egna och köpefrö av Cherry Brandy, Prairie Green Eyes. De är sensommar- och höstblomma (hos mig). Älskar hur de glöder och de är verkligen superbra som snitt. Stadiga och tacksamma, tror att de gillar alla lägen typ. Min favorit är nog ändå Prairie Green Eyes med sin klargula pigga färg.

Sömntuta Jelly Beans: Direktsådd som aldrig kom upp.

Tagetes Tangerine Gem: Otroligt gullig och bra! Kall pluggsådd i mitten av april sedan utsatt på div ställen där det passade som kantväxt. Kanske har den minskat kålfjärilarnas framfart? Som en mjuk söt kudde blir den och otroligt tacksam.

Vallmo:

Bread Seed Poppy, The Giant, pionvallmo. Försådden blommade först men iår grodde och blommar även den direktsådda. Den som inte blivit lika mycket av är Polycephalum. Nästa år måste de stöttas upp, hur stadiga de än verkar där i mitten av sommaren.. 🙈

Vädd:

Magic Night (helt magisk!), Salmon Rose (superfin), egna frön av Fata Morgana, stjärnvädd, blandfrön från Lidl och grekvädd. De två förstnämnda är både praktfulla och sirliga i sitt växtsätt, den mörka passar bra ihop med alla andra blommor, rosa, blå, röd ja tom gul. Salmon Rose har en gammalrosa mjuk rosa färg som är jättefin. Stjärnvädden är.. tja, vad ska man kalla det? Cool? Man får liksom riktigt leta efter den i min rabatt för det är neutral men ändå, bra som mellanstick (säger man så?) i buketter. Stadiga stjälkar. Grekvädd och de blandfärgade är sirliga och flätar in sig bland andra blommor. En riktigt bi-dragare. Alla funkar även att använda fröställning på till snitt.

Zinnia:

Old scabiosa, Sunbow Purple, Isabellina, Purple Prince, Dahlia, Queeny Lime Orange, Queeny Lime Red, Whirligig Fun och div blandade färger. Folk skriver att det inte heller i år varit Zinnians år, och visst kanske är de inte lika bra som för två år sen men helt godkänt hos mig iaf. Helt klart gillar de inte när det regnar veckovis iaf. Min favo här är nog Isabellina, vaniljgul med stora blommor på långa stjälkar. Men jag gillar även en lysande orange sort som måste komma ur någon av blandningarna även den stora blommor. Tycker att Zinnia är användbar på flera sätt; som huvudblomma/blickfång om det är stora blommor, men även som utropstecken om det är en mindre blomma i skarp färg (röd, orange, cerise) eller om som utfyllnad om det är en mindre blomma i mer mjuk eller neutral färg. Queeny Lime-sorterna är fotogeniska och ser i bukett ut som att man lagt på ett trendigt filter utan att man gjort det.

Gräs och fylle:

Blomstermorot: lättsam och trogen, kom ihåg att stötta, den klarar sig fint ända tills blåsten kommer och då har den såklart fått ganska tunga blommor. Vit vid knopp och går sen över till vinrött, även fröställningen är fin i bukett.
Bronsfänkål: Inte helt imponerad. Än. Den vill bli hängig när man plockat den. sen tror jag att den skulle behövt lite mer näring än det är där den sitter iår.
Darrgräs: Felplacerad. Jag missbedömde sluthöjden och den har kommit helt i skymundan. Annars spektakulär och cool.
Ekorrkorn: Oj vad fint det är när axen står grönt och drar mot rött i motljus! Fin redan i juni och hela vägen fram tills nu då den börjar att släppa axen och tuvan lägger sig ner. Verkar som att den går mer mot röd när den står i stark sol jfrt med lite mer skuggigt då den håller sig grön.
Eragosgis Tef: Så sirligt och vackert!! Tar lite tid på sig att bli ax men sen står den en evighet. Lättodlat!
Frosted Explosion: Någon sa att har man en gång sått denna så har man den för alltid i sin trädgård. Ja den kommer lite här och där, dock ser det ut att ha blivit någon typ av tuvstarr där de satt föregående år. Sen är det ju tacksamt att ta egna frön när man får en stor mängd som man kan placera där man själv vill ha dem.
Harsvans: Supermjuka och jättegulliga ax som ser exakt ut som harsvansar, fina fram til augusti hos mig. Går utmärkt att torka.
Hirs: En som också kommer lite varsomhelst när man haft dem en gång. Stora ståtliga (ca 120cm). Jag ska tänka på att skörda lite tidigare innan axen blir för tunga och hängiga, stjälken blir tom lite hängig när axen tynger ner.
Musselsyska: Trög. Få frön grodde och sen är den lite klenvuxen. Den har också blivit lite övervuxen mellan andra som tar för sig bättre. Spektakulär blomma. Nytt försök med mer utrymme nästa år.
Pony tails: Ännu ett sirligt gräs som ser lite borstigt ut när de växer ut helt. Fint!
Reseda: Lättsam och lättodlad, kallsådd och utsatt i rabatt. Sprider den godaste av dofter när man passerar men avger ingen doft i bukett. Fungerar som fyllnad men är såpass oansenlig att den mest får sitta kvar och dofta i rabatten.
Sommarslöja: så söt och faktiskt riktigt hållbar. Stått fin sen i juni tills nyss och även bra i vas.
Slöjsilja: Sirligare och tidigare än blomstermoroten, blir för låg för att kunna vara granne med rosenskära i rabatten.
Tandpetarsilja: grodde inte alls..

Hur har det gått för dig med odlingarna? Kommentera gärna vad som gått bra och dåligt hos dig den här sommaren. – Som inte är slut än på länge! skrek den här odlerskan desperat och klamrade sig fast i augusti med morgondopp och glass på altanen 😬

Anläggning, Odling, utplantering

Att andas in våren

Publicerad den 31 maj 2024 av Lindis

Historien upprepar sig. Maj kommer och kallt blir varmt i ett enda slag. Från att knappt ha sett solen och till sist i ilska ställt på ett element för att inte jorden ska frysa fast på fingrarna när man planterar slog det om på ett par timmar en söndagseftermiddag. H.E.R.R.E.G.U.D. Ofattbart när det händer och så underbart!

Den här maj har jag tänkt till för att inte ska bli överstressad. Tagit ut lite semesterdagar för att hinna med att njuta, promenera, cykla. Andas. Och tur är att man har varit med förut, när frostrisken typ är över så ska ju allt planteras ut, helst på en gång, samtidigt som det måste vattnas två gånger om dagen eftersom de nästan vuxit ur sina krukor. De sena grejerna ska kommas ihåg att sås (gurka, majs, pumpa, solrosor). Allt i rabatter och växthus skulle från ovan jord till ner i jord och Världens Veligaste Människa ska ta beslut om vart alla saker ska sitta, tillsammans med vilken. Funderingar på färg, höjd och blomningstid, i kombination med närings- och fuktönskemål från de små raringarna. Estetiken är också viktig; skarpa röda/orangea långt bak (färgerna rycker närmare när de är skarpa) och ljusa bleka färger långt fram. Vissa ska också kunna bli fotade i solnedgångens spotlight. Du hör, hjärnan kan börja koka för mindre. De bästa är nästan när det inte finns så mycket tid, så det bara måste komma ner. Oftast blir det rätt bra till sist. Nu åkte klinten ner i framkant av rabatten, dels för att den bara var tvungen att bli planterad för att inte döden dö i sin burk och för att man ju måste börja nån gång. Jag älskar ju kombon lila-orange så nu blev det jätteverbena och rudbeckia Cherokee Sunset. Den vinröda Cherry Brandy hamnar framför röd blodtopp och den orangea solbruden. Vid utgångarna och längst bort i rabatten står toppar av björk som luktärtorna ska få klättra i.

Jag har satsat på blått iår: kinesisk och romersk riddarsporre, blå sommarflox, blåparasoll och anisisop är några. Dessa ska sitta lite uppblandade mest med rosa malva och rosa nejlikor, men också zinnia; queenie-sorter, isabellina och även blandade färger. Hoppas att zinnian går bättre iår – förra årets regnande i juli var inte roligt.

Nyhet för iår är att jag införskaffade mig frö till rondellpetunia Tidal Wave som nu vissa av ska få sitta i rabatten. De behöver ha mycket gödning så nu får pullorna lägga manken till..

Planen var att sätta GLEST. Och jo, när jag kommit en god bit över halvvägs var det redit glest och jag klappade mig på axeln över lyckat följande av tydlig plan. Samtidigt som jag börjar gruva mig för att det ALDRIG kommer att se något annat ut än gammal hö i hela trädgården. Sen var det lite fler plantor som skulle ner. Dahliorna har ju minskat i antal (63st) så det fick bli några olika gräs, fyllnadsblommor och lejongap bredvid dessa.

Dahlialandet – ingen kan tro att detta ska kunna bli vackert..

Till (näst) sist har jag fått ut dorotea-blommorna. Fattar inte hur jag tänkte när jag haft så fina plantor vid sådd i godislådor tidigare år. Nej, nu fick jag för mig att de skulle sättas i pluggar. Suck. 128st av blandad färg och 128 röda. Fatta hur tradigt att hållas med alla dessa små krakar som inte alls gjort särskilt bra rotklumpar och som blev extremt ledsna över den burdusa behandlingen när de skulle ur sitt brätte. Nu sitter de ändå utmed gångarna i stora trädgårdsrabatten. Hoppet om att få nån vidare blomning är liten. Nästa år blir det godislådor igen. Och det där med gles plantering är inte 100% sant längre.

Kvar av blommorna är ett brätte med tagetes. Och en påse med honungsfacelia.

Lite emellan blomsterplanteringen har tomaterna och gurkan kommit ner i växthuset. Lagom när jag förtvivlat får ner lite fler tomater med skohorn upptäcker jag att bädden närmast väggen ff är fylld av div plantor som står där i väntan på utsättning. Alltså har jag – som tur är! – en hel bädd till att fylla med tomater. Kanske ska jag prova att plantera några av paprikorna där.

Nyplanterade gurkor, Iznik, Max och Superina, alla tre är nyhet hos mig.

Den årliga oron över bristen på humlor medans persikan blommade var även iår onödig. Det är MASSOR med frukter i trädet 🧡🍑

Imorgon har maj övergått i juni. Andas. In. Andas.

Odlingsrapport, Planera

Julledigt = utvärdering av året och framtidsplaner

Publicerad den 10 januari 2024 av Lindis

2023 ligger i backspegeln och på flera sätt var det ett väldigt knepigt år. I augusti var jag rejält orolig för hur det skulle bli med den svenska skörden, inte så värst skulle det visa sig, det mesta av böndernas säd blev djurfoder. Men rackarns, bönder är ett segt släkte, skördade av det som gick, plöjde och sådde nytt för nästa år - det är sånt som ger mig styrka och hopp, bara ”fortsätt simma, fortsätt simma” (citerat fisken Doris i Hitta Nemo) för vad ska man annars göra? Och nu med lite längre tidsperspektiv och tillbakablickar på alla foton som jag tagit och sammanräkningar av skörd osv så gick det ändå bra. Med tex tomaterna så hade jag nog tur; många andra fick potatisbladmögel vilket jag klarade mig ifrån. Det är lite bra att bo på en väldränerad (läs torr) plats. Majsen blev bra och många blommor i snittblomsodlingen blev fina ändå. Eftersom odlingsäsongen tog slut lite tidigare i år än vad det gjort andra år så finns redan slutresultat i kg och mängder av olika saker rapporterade här.

Potatisen är det som jag skördade sist och som gav skiftande resultat; vissa var stora och fina men det var jättemånga pytteknölar som jag tagit upp endast för att använda som utsäde till nästa år. Totalt blev det 63kg, nästa 40kg mindre än i fjol.

Potatis på tork innan de ska till jordkällaren.

Ett nytt experiment som jag startat i samband med upptagningen var att sätta några rader potatis på en gång. Vi får se hur det löper ut, det känns lite tveksamt just nu när det är -10˚ och vinden viner om knuten. Men det har ju fungerat hur bra som helst med vildpotatisar, de har bara ploppat upp var som helst och trots att jag både grävt och grejat runt dom så har de varit superfrodiga. De som jag satte var såna som var kvar sen förra året, lite skrumpna men med groddar så det räckte och blev över. Hönsen var med mig och hjälpte till efter bästa förmåga 😊

Hönsgänget hjälper till i landet 😀

Som vanligt blir jag kluven vad gäller kålen. Sådär i november var det ju fina plantor av de olika grönkålssorterna men bryssel- och spetskål blev det inget av alls. När jag skulle skörda till jul så hade allt som fanns blivit rådjursmat. Tankarna går åt att skita i kålen eller kanske bara ha pyttelite som jag sen kan flytta in i växthuset på höstkanten. Jag har gjort det förut och kan ju göra det igen. Eller så köper jag helt enkelt svenskodlad grönkål till jul. Vi får se. Det största problemet är att jag tycker att det är så roligt att dra upp småplantor och att det är så fint när det växer.

Nu såhär halvvägs i odlingsvilan (räknar nov-feb till odlingsvila) finns det några abstinens-tomatplantor i plantrummet. De såddes i början av oktober och har sen dess stått under en skrivbordslampa med timer på ca 12h/dag och sen omskolningen under lysrör ca 14h/dag. De blommar fint och en har tom fått några kart.

Ett lite mystiskt fenomen är dock att några av plantorna krullat ihop bladen och har sett förfärliga ut (det är inte pyralidskador). Konstigt nog verkar de repa sig, de växer vidare och nån har tom satt knopp. Förra sommarens rekordskörd på dvärgbusktomater har verkligen gett mig distans till att plantor måste vara fina för att att ge bra skörd – mer misshandlade, angripna och fula plantor har jag aldrig sett.

De här plantorna var ju vid utflytt från fönsterbrädan solskadade och hade diverse ohyra på sig. Under den kalla våren fick de stå framför växthuset med fiberduk över sig mot den evetna frosten, de stod kvar där när det blev så fantastiskt varmt i juni, fick flytta ut under takdroppet och blev bortglömda när vattenmätarna rann över i juli. Eftersom de vägrade ge upp fick de lite uppmärksamhet och flyttades till sist ut till stenröset framför växthuset = utsatta för vind och det aldrig sinande regnet. Många tomater sprack av vätan, men det blev ändå massor med skörd. Och goda var de också. Så nu har jag lärt mig att vackra frodiga plantor inte är en förutsättning för god skörd. Det kan tom vara precis tvärtom, en frodig grön planta kanske struntar i att sätta frukt för den har det för bra liksom, medans en plågad stackare tror att den ska dö och skyndar sig att föröka sig = sätter frukt.

Som vanligt när vi har passerat tolvslaget på nyårsafton börjar såkänslorna att spira. Pelargonerna som hade sin absolut sämsta säsong förra året – jag var astrött på dom när de flyttade in i höstas, kände mig sviken och snuvad eftersom den mesta blomningen kommit i maj, innan de ens fått flytta ut, sen blommade de knappt inget mer på hela sommaren. Tänkte att jag ska minska ner ordentligt på de där träliga blommorna. Nu har de minsann börjat växa lite och kanske ska jag ta lite sticklingar nu bara för att ha något att göra tills man får börja så igen.

Så okej, vad är planen då? Jo, jag ska utöka landet vid dahliorna, det ska få bli majs, pumpa, bönor och påletomater där också. I det gamla grönsakslandet ska det vara mer potatis, rödbetor, morötter, lök, ärtor, sallad och kanske kål. När man har höns är det roligt att ha egenodlat att ge dom, de älskar verkligen kokt potatis, pumpa och tomater. Det skulle vara roligt att odla något som ger ganska mycket att spara till vintern åt dom, något som är grönt och som ger färg åt äggulan även då. Just nu driver jag upp popcornmajs i plantrummet som ska bli lite extra grönt åt dom, dock tar den längre tid på sig att växa än det tar för Hönorna att äta upp dom… 😅

Ettåriga blommor ska jag såklart ha men inte lika mycket plantor, jag hoppas att det ska bli bättre för zinnian iår, den regnade bort förra året, det blev bara ett fåtal fina blommor. Maryland-sorterna går helt bort, medans tex Queeny Lime-sorterna återkommer tillsammans med Isabellina. Rudbeckia som ju behöver startas upp ganska tidigt ska jag inte ta i riktigt lika mycket med, det kanske räcker med åtta plantor av vardera sorterna, ev kan jag hoppa över Sahara iår – Cappuccino och Cherry Brandy står bättre som snitt. Dessutom chansar jag nog lite på att de kan ha överlevt vintern – flera gjorde ju det förra året. Nyhet bland rudbeckiorna är Cherokee Sunset, den ska bli spännande, brända gula toner som går mot orange, viss enkla, andra dubbla. Rustic Dwarf får hänga med, snabb, produktiv och bra till snitt.

Vad jag absolut inte ska så: eukalyptus! Jäkla skitplantor! Odlade på dom från typ januari, i september kunde jag knipsa av ett par stackars grenar och sätta i en bukett – snacka om kinkiga. Nope, nix och nej. Eukalyptus är nog inte ens fint när jag tänker efter 😒

Dahlior då; jag hoppas att de flesta klarar övervintringen och blir ännu bättre till kommande säsong. Det som vill kompletteras med är nån riktigt mörk svartröd sort. Jag har sett en på bild som påstås vara Sam Hopkins men frågan är om bilden är fixad för den ser inte riktigt så magnifik ut på säljsidan. En unicorn för många och även mig är Czarny Charakter, även den en mörk sort och enligt folk ska den vara en av de svartaste. Älskar att kombinera buketter med de där mörka, de passar med allt och blir så dramatiska.

2023 års version av paprika och chili är väl typ nästan lika nedslående som 2022 och 2021. Nästan inget mognade fram på plantorna utan fick plockas och eftermogna på fat. Långsamt och många frukter blir lite skrynkliga och torra innan de är klarar. Mitt trick för att ändå kunna använda dom var att frysa in dom när de mognat och nu strax innan jul tog jag upp hela rasket och kokade sweetchilisås och chilisirap. Jag är nöjd med det resultatet även om jag är sur på själva odlingen av dom. Kanske får det bli tillbaka på ruta ett till nästa säsong, att de får bo i krukor i växthuset och vid behov får jag kånka ut och in med dom. Planen är att ha fler tomatplantor ute så då borde det ju kunna bli lite plats över.

Vad gäller tomaterna så är det ju så att det ger större skörd att ha dom utomhus, pollineringen blir bättre av vinden och krypen ute, och tydligen är det också så att de svarta sorterna blir betydligt mer svarta ute i direkt sol. Egentligen vet jag det sen tidigare pga att det faktiskt har hänt mig, men innan man läst det så är det som att man inte riktigt fattar saker 🙃

Jag har också tydligen blivit helt förtjust i biffsorter, sex av de åtta nya jag beställt hem är just såna. Jag som brukar säga att jag inte är så bra på just biffar.. 😉 Och jag hade tur, hittade frön till både Fred’s Tie Dye och Taiga hos Meraki Seeds - jag ville ju precis som alla andra som lyssnar på Jordkommissionen ha just dessa båda.

Som vanligt så vill jag gärna prova många nya tomater men ska nog också ta fram en som jag inte haft på ett par år, Scotland Yellow. En redig och bra gul, normalstor busktomat. Smaken är inte den största men däremot produktiviteten! Perfekt att göra den gula tomatmarmeladen av 😋

Ja året ligger framför oss, och jag är säker på att det kommer bli en perfekt odlingssäsong; en tidig, inte för varm eller för kall vår, regelbundet med regn, mkt sol, en mild höst där frosten kommer i slutet av oktober – i januari finns inga hämningar, tiden och lusten är oändlig och det finns heller ingen tro på att något ska gå åt skogen 😁

och tills Persefone är tillbaka (när dagen är 10h) får vi hoppas att det får se ut såhär 💙🤍

Dahliabiblioteket

Dahliorna 2023

Publicerad den 5 november 2023 av Lindis

Här kommer en uppdatering av dahliabiblioteket, sorter som jag alltså haft under 2023. En inte optimal dahlia-sommar med mycket av blomningen som regnade bort men där själva plantorna blev enorma (iaf vissa av dom).

Vi börjar med de stora blommorna, de där som göra sig bäst lite ensamt i en vas eller bara genom att vara stiliga i odlingen:

Labyrinth är kvar sen förra året och har blivit större och högre (kanske 180cm) och blommade galet mycket. Utökade med Red Labyrinth och Labyrinth Two Tone iår, där är den röda magnifik i sin Monet-stil och otroligt snygg mot sitt mörkt gröna bladverk. Alla tre har hyfsad hållbarhet i vas. Penhill Watermelon (150cm) var betydligt bättre iår än förra året (fler blommor), Hercules (120cm) och Tyrell (100cm) är bra och kan stå nästan en vecka i vas. Pjotr V (100cm) och Islander (100cm) är superfina men fick veka stjälkar och gav sig fort, både i vas och i odling. Förra året fanns ju både Café au Lait den vita och Twist men ingen av dom kom igen iår.

Härnäst kommer vi till de som är bolldahlior:

Gemensamt för typ alla dessa är att de står sig bra eller väldigt bra i vas. Den som utmärker sig att stå allra längst är nog Sweet Suzanne.

På sista bilden syns kanske inte blommorna så väl men man kan se att busken är enorm och att det var extremt mycket blommor på den (Boom Boom White). För de flesta av dom som är kvar sen förra året gäller att de blivit högre än förväntat och jämfört med förut. De nya har nog varit lite lägre än angivelsen på skylten.

Här är de dekorativa små:

Skulle säga att den här gruppen är bra till snitt, stadiga och tillräckligt långa stjälkar förutom på Cremé de Cassis, Blueberry Classic, Molly Raven och Night Silence (den sista är jag förvånad över då den var toppen när jag hade den för ett par år sen). Espacio, Great Silence och Karma Naomi ligger bäst till i i längd och stadighet av stjälk. Strawberry Cream stod en evighet i vas 😃

Sen tar vi pompom-soreterna:

Inte lika många av dessa men wow! Superbra hållbarhet både i vas och rabatt. I den första bilden syns Small World framför Boom Boom White (hur kan det komma sig att jag som fotar ALLT inte har fått nån bild på dessa två godingar på nära håll?) blev överdådigt många blommor på både den och Buttercup.

Även iår har jag haft endel enkelblommande, dock inga nya och de har inte riktigt kommit till sin rätt som de gjorde förra året. Kanske beror det på regnandet. Alla tre är lite lägre (ca 80cm) och passar bäst i framkant av rabatten. Här är ett par av dom på bild:

Så till sist, några olika varianter:

Apricot Desire; Wow så fin! Det är såklart de andra också, men de trivs inte i vas så de har fått lysa upp odlingarna på heltid ❤️💛

Anläggning

Nya blomsterlandet del 2 = Land of The Dahlias

Publicerad den 29 oktober 20238 januari 2026 av Lindis

Det är på tiden att följa upp hur det gick att ha dahlior i hästarnas gamla vinterhage där jag slet kväll efter kväll med att rensa ut kvickrot och till sist få ner de 77 dahliorna. Och solrosorna, eftersom jag tyckte det såg så tomt ut… 🙄 (när ska en lära sig..) Måtten på området är ca 4x5m. Här kan man läsa om anläggningen av Dahlialandet.

Jo det gick riktigt bra. Placeringen av landet var magnifik, från köket kunde man se grannlåten med alla färger på avstånd. När man kom in eller ut från gården var det det första eller sista som man såg – härlig känsla. Placeringen var också lyckad utifrån att det är fukthållande jord och i den värsta eftermiddagshettan skuggas platsen av några träd som står en bit bort. Marken sluttar litegrann så att om det blir för regnigt rinner det undan.

Som jag trodde där i juni så har det varit en helt igenom konstig sommar. Extremvärmen i början gjorde att dahliorna lite stannade av i växten. När vi fick höst och rekordmycket regn i juli tog de paus och i septembers högsommarvärme gick de nuts! Det har varit en färgprakt med höga och mycket höga buskar, några sorter blev bortemot 180cm.

Vartefter sommaren gått har jag lagt på det som mockas ut från hönsen i små doser runt knölarna. Gångarna har täckts med sågspån. De har dead headats och plockats buketter.

Här kommer några av sorterna som hängt med i sommar:

Natten till den 9e oktober frös det. Som vackra förstelnade statyer stod de där en stund innan de tinade och gav upp. Alltid för tidigt, alltid innan jag är redo. Vet att jag borde vara tacksam, förra året kom första frost i början av september och jag täckte hela trädgården med fiberdukar. Iår kändes det som att det inte var så stor idé, oktober är ändå en tid när det inte kommer att gå så länge till. Men jag vill fortsätta plocka blommor och njuta av ljuset, jag var inte klar! 😩😔

Nu när kvällarna blir längre ska det nog också finnas tid för att uppdatera dahlibibioteket med 2023 års sorter… 33

Okej, min tanke om att platsen för landet skulle vara mindre frostlänt än de andra ställena jag odlar på i trädgården – pumpalandet frös redan natten till den 5e oktober. Skillnaden på termometern vid huset var 1° de båda nätterna. Inga hysteriska skillnader alltså men ändå, är vi en grad på ena eller andra sidan nollan så har det stor betydelse för de här växterna. Tänker att jag ska klura lite mer på detta med att bygga eller plantera något som skydda lite till, utan att för den skull skapa för mycket skugga eller ta över växtkraften. Tänk om en skulle göra en spaljeodling av olika äppelträd? Wow så coolt det vore.. Fast den får inte hindra utsikten över härligheten förstås ☺️

jordgubbar, Odlingsrapport, persika, täckodling, tomat

Odlingsrapport i halvlek

Publicerad den 20 juli 2023 av Lindis

Kan hända att det går förbi nån hemma hos oss och sneglar mot trädgården. Jag förstår ju direkt att personen är superintresserad (är inte alla det?) och hör frågan utan att den behöver den uttalas; Hur går det med odlingarna då? Jo, tackar som frågar! (nu öppnas Niagarafallet: 🤓) Somligt växer så det står härliga till, annat har precis kommit upp så att man kan ana att det finns någon slags växtkraft.

Många på IG vittnar om dålig odling. Jag håller inte helt med, mer än vad gäller vissa grejer. Tror att den här sommaren kommer att ligga kvar i minnet som en av de extremare. Kallt april och hela maj. Sista frostnatten 10 juni. Hela den perioden var det även soligt och torrt – inget regn eller bara lite. Just soligheten gjorde ju att temperaturen på dagarna drevs upp vilket gör det till extremt svårt för växterna att hänga med. Efter den där sista frosten tog värmen fart på allvar, det var mellan 27˚ och 30˚ i ett par veckor. Hos oss kom sen regnet 27/6, 26mm på några timmar. Några dagar var det ganska lagom men sen har det varit rätt kyligt. Och det har regnat, sista veckan har vi fått 60mm så nu räcker det sannerligen. Vad blev det av den gamla hederliga svenska sommaren med ca 20˚ och en skvätt regn om natten? Nej, iår har man fått hålla till godo med 13 eller 30…

Hur som helst; hos mig har täckodlingen varit räddningen. Om jag inte haft täckt hade jag inte haft någonting som växt. De ställen där jorden är tunn/stora träd i närheten har det varit 0 växtlighet, gamla perenner slokade, nysådder torkade bort osv. Men; i den delen där jag la ull förra året planterade jag löken i år och där var det hur fuktigt och fint som helst där i början av juni. Jag kan inte skryta med några jättelökar (än) men de är ändå gröna och fina. Majsen har ÄLSKAT värmen vi fick där i början och förutom att jag vattnade lite när de var nyplanterade så har de klarat sig utmärkt (tack täckodlingen igen) Nu börjar hanblommorna dyka upp så då hoppas vi att honorna snart kommer också. Och att det inte blir så blåsigt under själva blomningen. Planteringen iår är VÄLDIGT tät. Jag satte dubbla frön i ett gäng pluggar och de fick sitt kvar tillsammans när jag satte ut dom. De blir liksom stadigare av att sitta tätt. Jag satte också bondbönor mellan majsen av flera anledningar. Dels stöttar majsen bönorna så att de inte lägger sig. Gardinen jag la över skyddade också mot fåglarna (trastarna är väldigt hungriga på bönfrö..) Min teori var också att bönorna skulle dra ner lite kväve till majsen. Vet inte om det skedde men hittills ser det ut som en strålande idé. Och för nån anledning grodde också bönorna som sitter ihop med majsen tidigare än de som sitter för sig själva. Får se sen hur skörden blir.

Det är väldigt roligt att göra på olika sätt med odlingarna och att prova olika sätt samtidigt ger mer underlag för att utvärdera utfall. Eftersom det finns så många variabler som påverkar (väder, jordmån osv) så är det ju såklart enklare att jämföra resultat om iaf vädret är detsamma, dvs att man provat olika sätt under samma väderförhållanden.

Potatisen växer ordentligt och den som växer bäst är såklart vildpotatisen. De fullkomligen tar över överallt. Trodde att jag skulle kunna dra upp en som växte så att den konkurrerade med kålen och ha till midsommar, men det var som ärtor under bara. Jag förstår inte hur det går till att få egen potatis tidigt och tänker att det är tur att Ica finns. Det får nog räcka med att jag får potatis så det räcker åt oss och hönsen över året 😀

Kål och pumpa har överlevt pga översådden. Jag satte ut både kål och pumpa som ganska små men livskraftiga plantor, bäddade fint med kompost och täckte med nytt och fräscht hö. La en splitter ny fiberduk ordentligt säkrad med gamla klinkersplattor. Har aldrig varit så noga (eller så nöjd) över hur snyggt och bra det blev. Tills nästa förmiddag. Då var plantorna både kokta och stekta under duken. Det var nära att jag gav upp, men sen visade det sig att plantorna som blivit över (och som jag såklart inte kunnat slänga utan istället planterade i lite större byttor) växte på bra och såsmåningom hade jag hämtat mig och kunde plantera på nytt. Den här gången var plantorna större och mer livskraftiga, jag la istället en ikeagardin över (den är mer som ett nät än som en filt) och det gick bra! Jag har inte kål som knyter sig eller färdiga pumpor än men de lever och frodas iaf. Odling är att lära sig den hårda vägen – ett litet misstag och du får chansen att testa hur envis du verkligen är.

Ärtorna växer och frodas, hade två plantor som självsått sig och som gett mig skidor ett taag nu. Och så fick jag en påse Lokförare Bergfeldts i present, de plantorna är giganter nu och blommar för fullt. Jag försådde fyra och fyra i godislådor, planterade ut utan att ta isär jordklumparna och nu blommar de för fullt 💚

Överlag verkar direktsådder av småfrön inte ha fungerat alls iom torkan. Jag som sparade lite tid och plats på att inte förså klint, vallmo och nigella kan nu konstatera att det var en ytterst dålig idé. Nigellan är exakt 2cm hög och måste ff skyddas med väv (=fult), klint finns det extremt enstaka av och vallmon finns inte alls (och jag som köpt så spännande fina sorter 😞) Dock kan jag vara glad åt rudbeckia, risp, eternell, luktärt, zinnia, harsvans, fontängräs, rosenskära, klockranka mfl. Solhattar från förra året kommer tillbaka, likaså ett par av Sahara, perennerna som jag satte i höstas; solbruden!😀 och brudslöjan. Praktklätten som klämtade där i värmen i början av sommaren har tagit sig igen 😍 Och så har vi dahliorna som börjar komma nu ❤️ Det ser lite ut som att Magnolias knölar är bättre än Svedbergas, dock är det några som inte kommit alls av båda leverantörerna.

Stora trädgårdsrabatten med blandat perenner och ettåringar

Chili och paprika = mina sorgebarn. Jag kan uppenbarligen inte sluta försöka med dessa. Iår sitter de i pallkragarna där sötpotatisen ståtade förra året. Ni vet de där som frodades på gårdens bästa läge, växte med MASSOR med blad och som gav 1,5kg skörd…😒 Där sitter alltså paprika och chili iår. De har fått en sån där vildavästern-vagns-look med fiberduk som jag öppnar och stänger när andan faller på. Ibland behöver de få lite mer luft och hjälp av insekter, väder och vind för att hålla sig friska, ibland behöver de skyddas mot allt ovanstående. Man kan luras att tro att de vill ha värme och sol, men inte en grad för varmt eller fullt soligt. En grad för kallt och två droppar vatten för mycket är heller inte deras melodi. Och blåser det, ja då är det gonatt och hejdå… De har fått finaste komposten, gödslats med hönsskit, ben- och blodmjöl samt epsomsalt. Nu börjar de se ut som de vill växa och att jag kanske får några frukter att gnaga på i oktober. Om inte mössen hinner först vill säga 😜

Persikan är strax färdigskördad. Inte så stor skörd iår; det landar nog på knappt 10kg (det räcker till att bli mätt på iaf). Inte så konstigt med tanke på hur kallt det var under blomningen, humlorna orkade inte ut i kylan och jag funderar på om mitt träd börjar tycka att jag är för taskig som klipper bort så mycket grenar hela tiden – jag måste ju, annars får vi inte plats båda två i växthuset… 😌

Så har vi förstås tomaterna, de mest tacksamma och älskansvärda 😍 Trodde att jag provat allt och hittat bra odlingssätt men det fanns fler försök att göra. En god vän och kollega satte idén i mitt huvud i vintras när hon sa att hon skulle sätta ett dvärgbusk-frö varje månad (hon hade odlat hydroponiskt sen december). Jag har ju ett par år haft fönstertomater som haft gett sin största skörd i mars-april och sen har de plantorna gett upp, de får alltid ohyra i det soliga sovrumsfönstret. Iår har jag fortsatt att sätta dvärgar i omgångar vilket gör att jag nu har de första fönstertomaterna på återhämtning i stora krukor ute på ett stenröse (de stod precis utanför växthuset under tak första tiden för att skyddas från frost osv). Nästa såddomgång fick sitta kvar lite för länge i mjölkpaketen men när de kom ut blev det full fart. Majgadd! Trodde inte att det kunde bli så mycket frukt på så liten planta 😍😍 I förhållande till platskrav, jordmängd, vatten, näring osv måste det här vara den absolut mest rikgivande typen av tomatodling. Gissar att det finns nästan ett kilo tomater på vissa plantor. Och då är de inte högre än 30cm.

Övriga tomater sköter sig också bra. Busksorten Tangella och ampelsorterna Garden Pearl, Anmore Dewdrops och Whippersnapper som sitter ute har börjat mogna. Inne har det blivit lite på Sungold och Meiwei. Anmärkningsvärt för tomaterna är att jag som hållts med detta i snart 30 år; verkar för första gången ha fått fröna att korsa sig. Plantor av samma sort ser helt olika ut. Intressant är också att biffsorter som definitivt är högväxande har blivit buskar. Vi får se längre fram om jag fortfarande tycker att det är intressant eller om det blev en flopp..

Och nu höll jg ju alldeles på att glömma bort det goaste! Vi har plockat och ätit massa jordgubbar 😋🥰 det är fyra rader som har producerat hittills, i våras satte jag två till som börjar blomma nu. 20l med start vid midsommar har vi lyckats smälla i oss. Inte en gubbe i frysen men himmel va gott det är att ha egna ❤️🍓.

Var ju tvungen att lyssna på Jordkommissionens avsnitt om jordgubbar och vips känns det som att jag nog måste utöka här också. Så många sorter det finns, vita tex, vem trodde att man skulle vilja ha det, men de ser jättefina ut! I dagsläget har jag Korona och Ostara. Den sista är remonterande och kan ge en ny omgång om ett tag, men tänk att förlänga säsongen med några veckor till, det vore väl nåt?

Nähä, nu ska jag gå ut och klippa lökblasten. Såg ett hett tips om att få större lökar på det viset och det gör ju inget 😜

Anläggning, täckodling

Nya blomsterlandet

Publicerad den 13 juni 2023 av Lindis

Sen trängseln i förra årets nya rabatt i trädgården växte en idé fram om att skapa ytterligare en rabatt på en plats som är 1 lite mindre frostlänt och 2 en grad fuktigare än den snustorra marken i ur-askens skugga. Har en idé slagit rot så måste den förr eller senare testas på och så blev det. Eftersom det i princip bara växer kvickrot på den tänkta ytan fick traktorn hjälpa till att skala av grässvålen. Sen visade det sig att traktorn tar med ganska mycket jord, då blev det till att rensa igenom högarna.

Sen skulle jorden spridas tillbaka ut på ytan och täckas med hö. Dahliorna sorteras höjdmässigt och placeras ut – hur tänker en kring färger? Jag gillar kontraster och kombinationer snarare än ton-i-ton, även om det också kan vara snyggt. Jag har tänkt (faktiskt) att bryta av både rosa, aprikos och orange med de mörkaste vinröda. Vi får se om det lyckades. Förresten, det här kan vara det svåraste av alla moment för mig eftersom det innebär en hög grad av bestämning, och det är jag asdålig på. Den som har sett Gösta Ekman när han ska välja Aftonbladet eller Expressen har sett mig flytta runt på blommor. Skulle vart roligt att ha gjort en timelaps på det…

Nu sitter de där alla 79 st. Det ser lite glest ut nu, men antagligen kommer det att bli tätare än vad jag tror innan hösten är här.. 😅

Syns det att jag håller mitt löfte till Jordiga Tummen 2022 om att plantera i rader? 😁

PS om man är uppmärksam kan man se att det längst till vänster i bild är helt onödigt tomt. Där ska det ner ett gäng olika solrosor, men knotten blev för envisa när den planteringen påbörjades.

Planera, sommarblommor

Sköna maj – innerligt välkommen!!

Publicerad den 31 maj 2023 av Lindis

Tänkte hon och insåg plötsligt att maj alldeles strax är slut 😳 hur gick det ens till?! Ge mig 60 dagar i maj och 48h/dygn, tack!

Jag skriver varje år om hur stressigt det är i maj, ja kanske ett tag i juni också. Att jag tänker varje år att ’nästa år, då minsann ska jag ta semester i maj!’ Typiskt nog är det ganska roligt på jobbet i maj också. Man vill inte missa något. Jag försöker lyssna till mina gamla erfarenheter (ryggproblem, kristallsjuka tex) och äter elefanten i små bitar, delar upp och prioriterar. Det måste finnas tid för bad och eftermiddagskaffe i solen. Ändå kommer en in till thé och nyheter när sena nyheterna är slut, sover som en död och tror att det är lördag en tisdag 05:30.

I år ligger jag senare till än andra år och lägger skulden på kylan som höll i sig. Allt händer verkligen på en enda gång.

Till sist kom ändå exakt alla tomater ut på sina slutstationer, i växthus, utekrukor och längs med ladväggar. Tom fönstertomaterna har fått flytta ut, mitt under pågående skörd. Håll tummarna för att de drar på och fortsätter sätta frukt nu innan de stora plantorna kommer igång.

Gurkorna såddes sent och fick bara komma upp med två blad innan de planterades ut – precis enligt plan – och det ser riktigt lovande ut. De hann aldrig bli stora och bortskämda så de trodde att förflyttningen var en helt vanlig del av livet. Veknade inte ens i bladen när de fick ny jord runt fötterna.

Kål, majs och ärtor har såtts sent för att inte bli ståendes och stampa. En av de små elefantbitarna är ju då att sätta ut saker lite i taget. Dvs det som är akut. Just idag verkar det bli de impulsköpta kornellerna. Tre till antalet och efter kompromiss med han som tycker att man åtminstone ska kunna köra en lastbil med uppfällt flak överallt genom trädgården kom jag fram till framför ett stenröse i gamla vinterhagen. Man vill ju att de ska synas sen när de får sina höstfärger, men det är ju lite synd om de blir överkörda var och varannan dag 😁

Sommarblommorna har fått stå på vänt, under fiberduk så de har blivit ordentligt avhärdade iaf. Idag har de flyttats till den stora rabatten för att så fort det går få bli planterade där. Tanken är att de lite mer frosttåliga ska sitta där eftersom det är där frosten kommer tidigt (typiskt). Dahliorna ska få bo i den nya rena blomsterodlingen i gamla vinterhagen (tror jag). Det kommer nog att bli rejäl hjärngympa att tänka ut det där 🤔😜

En annan sak som känns extremt akut är sådden av de blommor som jag tänkt direktså: klint, vallmo, nigella och ringblomma. Med lite tur händer det lagom till nationaldagen 😊

Men vet ni vad? Sommaren är iaf här på allvar för nu har bryggorna kommit i sjön 🥰