För några veckor sen var jag i Stockholm och lät göra en ögonoperation för att slippa glasögon (om man varit närsynt största delen av sitt liv är det verkligen den största av orättvisor att också bli ålderssynt) och som på beställning blev det återbesök just i samma veva som Nordiska Trädgårdar-mässan gick av stapeln. Vilket otroligt sammanträffande 😁
På mässan fanns förstås mängder med erbjudanden om lökar, knölar och rötter, den ena med mer rabatt (😆) än den andra. Men det roligaste är ändå att träffa entusiasterna, föreningar, sällskap och nykomlingar i branschen. Hos pelargonsällskapet hittade jag bla pelargonsticklingarna JH Red Flurry, Asarnas Oden och Elsas Konditori, fuchsiorna New Millenium, Auntie Jinks, F. Magellanica Versicolor och Alice Hoffman fanns hos Pelargonfönstret, de två sista ska vara vinterhärdiga i våra trakter. Jag fann också en chili Bulgarian Carrot chilifantasternas förening. Den har jag odlat tidigare men sen inte lyckats fått upp plantor mer, den är så jättefin (orange) och precis lagom stark.
Vi pratade med entomologer och försäljare av nyttodjur – så himla intressant 🤓 och vi såg även lite kändisar; Rödavitarosen-podden signerade sin bok, Farbror Grön, Karl-Fredrik och Taylor syntes också vid slutet av ringlande köer av odlingsnördar. Det känns som att alla var där 😀
Väl hemma igen är man tankad på energi och trots att det är rejält med snö visade termometern på över 20° i växthuset. Underbart! Det blev en inventering och inflyttning för de nya växterna i plantrummet.
FuchsiorChili Bulgarian Carrot Pelargoner
Precis innan vi lämnade mässan åkte en storpack av tulpanlökar med och de har idag satts i olika lådor med jord. Jag klurar lite på hur jag ska få till en snabbare blomning utan att de fryser bort. Om jag har dom i växthuset kommer de säkert att vara superfina men det blir typ bara jag som får se dom, drar jag igång dom där och lyfter ut dom kommer de att frysa. Min idé just nu – den kan ändra sig – är att de får stå på trappan (shit va snyggt, jord i lådor 😜) men då är de iaf förberedda och ska inte behöva bli frysta. Hoppas jag. Alternativ skulle ju iofs kunna vara att driva dom i växthuset och sen ta in till vas lite i taget. Hmm. Jag får nog tänka lite till på det.
100 lökar i jord ✅Man kan se prunket eller hur?
Så en liten tomatuppdatering: Fönstertomaterna är på gång, de som sitter i näringslösning är snabbare men de andra har fler blommor. De som fått stanna under lysrör går inte alls lika bra framåt och några som tidigare stod skymt från fönstret och med enbart lysrör visar på pyralid-liknande skador på bladen. Jag blir mer och mer säker på att ledljus är ohynnsamt om det inte finns åtminstone lite solljus samtidigt.
Planta i näringslösning i söder öster.Planta i jord i söderfönster.Planta i näringslösning under lysrör.Ledljusskador på blad?
Imorgon blir det omskolning av busk- och ampeltomater 😍
Och hur det gick med synen då? (tackar som frågar) jo, alldeles utmärkt tydligen, jag ser 120% när jag använder båda ögona 😁
Visst är väl mars en vårmånad? Det lärde man sig ju när man var riktigt liten, men nu är det allt bra trögt. Vet har varit såå himla kallt, och det känns som att jag inte har något att göra. Det snöar och är -15˚var och varannan natt. Jorden är stelfrusen så det går liksom inte att börja rota runt ute. Och inte blev det bättre när jag hittade ett minne från vårdagjämningen 2020 där persikan blommade..☹️
Men trots det tröga med kall vårvinter så är tiden mogen. I helgen var det dags för den stora tomatsådden. Sen några år tillbaka har jag försökt att vänta lite med sådden av tomater för att inte få förvuxna plantor till det är dags att komma ut på riktigt. I år försöker jag anpassa till hur de växer och kanske också för att kunna förlänga säsongen. Dvärgbusktomater sås i dec-jan, ampeltomater på sportlovet och sen den stora sådden till vårdagjämningen. I år har jag ytterligare förfinat (hoppas jag) och fått ner busksorterna första mars. Det är ju alltid lite trixigt där mot slutet med platsbristen osv. I mitt lilla huvud känns ändå detta rimligt..😁
Väntan på att frön ska gro känns alltid för lång..
Fönstertomaterna har fått flytta till söderfönstret i sovrummet och vips när de kommit dit så drar de på som attan, blomknoppar redan efter nån vecka. Jag kör lite test och har även lite hydropon-tomater där. Det visar sig att de går ännu lite snabbare – knopparna går ännu snabbare i blom än de som sitter i jord, fast plantorna är inte alls lika fina. Undrar om det blir skillnad på smak?
Detta med hydroponi är ju något som jag varit lite tveksam till pga att det är konstgödse som är grunden för odlingen. Visst, jag är helt med på att detta är renare, mindre kladd med jord osv och varför inte köra på det? Jag köper ofta konventionellt odlade grönsaker i affären så detta är ju såklart flera steg bättre (inga transporter, bekämpningsmedel osv), men det tar ändå emot. Min misstänksamhet startade när Harvy började säljas med promoten: ”odla med ENBART vatten”, kanske är jag onödigt misstänksam, men något jag med säkerhet vet är att inget växer av enbart vatten… Nu vet jag mer, det är inte enbart vatten man odlar i utan vatten och konstgödsel. Min issue är att det egentligen handlar om att när man använder konstgödsel i jorden så blir den utarmad, mikrolivet i jorden förstörs och min rädsla är att min jord ska förlora sin egen kraft att ge mig goda skördar? Jag har inte läst på tillräckligt mycket om vad som händer om man gör båda delarna, dvs matar både med konstgödsel och organiskt material, men eftersom det tar lång tid att klassa om marker som odlats med konventionellt utgår jag ifrån att det påverkar såpass dåligt att det inte är värt risken. Det jag med säkerhet vet är att gamla känsliga växtarter inte förekommer på konstgödslade marker.För att tillåta mig själv till detta har jag alltså tänkt ut att hydroponin är det som används blomstra till och om det blir vätska kvar får det alltså inte gödslas ut i jorden.
Min spaning är att sen pyralidskandalen drog igång så har konstgödsel fått ett trendigare namn i handel och bland odlare, det kallas mineralgödsel. Snyggare och låter inte alls lika konstgjort. Det känns som att hyfsat radikala eko-fantaster ute i media har svängt över och att det blev lättare att göra det när man också kallar det tidigare så tabubelagda konstgödslet för ett ord som låter mer naturligt? Sen dömer jag inte, vad ska man göra när ekologiskt i själva verket är bekämpningsmedel och istället dödar ens små plantor? Den gyllene medelvägen är nog som vanligt den bästa vägen. Jag har alltid tyckt att pekpinnar är ett ofog och lovat mig själv att aldrig tala om hur folk ska göra, jag kan bara prova mina egna sätt utifrån mina egna tankar.
Det goda i hela skandalen är nog att det har blivit en större hjälpsamhet och ödmjukhet i odlingskretsar. Man upptäcker och belyser problem, frågar varandra och försöker hjälpas åt att hitta lösningar. Trodde jag tills jag såg ett inlägg där någon lagt ut vilka växter som inhandlats på Lidl. Massor med pekpinniga kommentarer så att författaren till sist valde att stänga kommentarsfältet.. Suck. Tur att det finns båda delarna, folk som faktiskt är trevliga och hjälpsamma och som inte kommer med pekpinnar. Förutsättningar för odling är väldigt olika, vart i landet man bor, om man har egen trädgård eller kanske en balkong. Det roliga med odling är ju att man kan göra på så många olika sätt och att allt man odlar är ett steg på den egna vägen.
Jag har sticklat lite pellisar och de flesta verkar ha tagit sig, roligt med tanke på hur många som inte klarat vintern.Det är också roligt att hålla lite span på de olika FB-grupperna där folk lägger ut överblivna pellisar till försäljning och auktioner. Man behöver ju inte köpa några, man kan ju roa sig med att bara kolla 😉
Förra veckan upptäckte jag att vissa av dahliorna i jordkällaren börjat ruttna 🥺 Knepigt eftersom jag kollade bara ett par veckor tidigare och då var de spänstiga och fina. Antagligen handlar det om att det varit såpass stora väderomslag, det blir för fuktigt därinne när det blir -15 på natten och sen går upp till +5 på dagen. För att försöka stoppa förstörelsen har jag nu rensat bort det dåliga, jordslagit i påsar med ganska torr jord och tagit in dom i plantrummet som håller ca 18°. Det blir ganska fullt i plantrummet såsmåningom..
I fredags var det dags att ta det sista beslutet i valet till varukorgen hos Magnolia. Vet inte hur många gånger jag gått in med tanken: ”Här ska rensas bort sorter! Jag ska inte ha mer än 30. Vad är det ändå för fint med hur mycket dahlior som helst?” Så sitter jag där och velar. Flera gånger har det slutat med att det faktiskt åker ner någon mer knöl än de jag redan hade… Jag är oförbätterlig 🙈 Hur ska man kunna välja bort??!
Sorteringslista på beställning av dahlior, lättare att välja bort när de i samma eller liknande färger syns brevid varann? Kanske..
Till min största förvåning när jag öppnade de kallsådda lådorna med röllikor och malva! De hade grott. Och inte bara några stycken utan faktiskt en hel massa. Det börjar kanske trots allt att närma sig att sätta även fröna i lådorna i lite större skala? Vet att jag tyckte att jag satte onödigt tidigt förra året och det var tydligen 14 mars och det ser ut som att jag fick så om några sorter i mitten av april så än är det nog lugnt. Kanske är påsk rättan tid? Den ligger första veckan i april i år så det känns egentligen som en bra plan.
Egentligen är det dags att försöka dra igång en varmbädd som värmekälla i växthuset, men ytterligare ett problem när man inte har några hästar är att man också saknar bajs. Säkert finns det någon därute som kan tänka sig att bli av med lite, men då behöver jag även ta mig i kragen och åka och hämta. Det känns lite jobbigt.. mvh Bekväma Latmasken..🪱
Och så till sist en superrolig grej! Jag har lånat en kläckmaskin och lagt lite ägg i. Nu har det drygt gått en vecka och det ser faktiskt ut som att det är liv på gång i flera stycken 😍🐣🐥 Hurra!!
Nu är snart mars och det känns faktiskt att våren är på väg! Ljuset återvänder och därmed också den riktigta odlingslusten. Förra helgen var det premiär för fika på altanen 🥰 och det blev en liten impulsodling av klätterhortensia. Det gamla staketet till hundgården ska få ett nytt användningsområde och ska flyttas, vilket betyder att de 25 år gamla klätterväxterna i nätet måste klippas ner. Sagda klätterhortensia hade intagit hela gaveln på ladan och faktiskt trängt sig in lite väl mycket mellan brädor och plåtar. Först sparade vi några grenar för att den ger så mycket fina blommor till humlorna. Sen insåg vi att det måste bli målat där i sommar så då fick alltihop ryka. Den kommer tillbaka, jag vet det. Sa hon, förhärdade sig och hämtade sin bästa såg, den som går genom trä som om vore det smör.
Av riset (som blev ett rejält lass) klipptes femtielva sticklingar som placerades i jord i godislåda. Jag provar två varianter, en med liggande pinnar och en med stående för att se vilket som fungerar bäst. Om det alls går.
I år ligger jag inte alls lika bra till med fönstertomaterna, var lite sen på bollen där i dec-jan. Dock har jag nu flera omgångar på gång med förhoppningen om att få en jämnare skörd. Idag kom också lite ampeltomater i jord.
Flera blomsådder är också på gång. Fyra sorters rudbeckia har förgrotts (enligt metoden ’förgroning med stratifiering’) och planterats. Till Sahara, som jag hade förra året, har tillkommit Cappuccio, Prairie Green Eyes och Cherry Brandy. De två senare har jag haft tidigare och de är superfina liksom Sahara, tror att det kommer bli väldigt fint ihop. Senare ska jag sätta Rustic Dwarf också men den är såpass snabb att det räcker att köra igång i april.
Jag fick ett infall där i mörka januari och skickade ändå efter frö till eukalyptus trots att jag inte alls var imponerad av dom förra året. Såhär typ enoenhalvmånad senare är jag lite trött på de små eländiga krakarna 🤨 Jag vet ju att de va så långsamma men trodde såklart att det skulle gå snabbare den här gången, varför jag nu trodde det..? 😒
Ynkliga eukalyptusar
Förutom dessa så har precis lejongap Twilight Mixed och Rainbow samt tobak Sensation såtts – och ja, jag var sååå duktig och tog pyttelite frön den här gången, det blev ju tobaksplantor som vräkte ut sig överallt förra sommaren..🤪 Klockranka och svartöga har satts till groning.
Paprikor och chilis går som vanligt lite långsamt.Men de lever iallafall och i dagarna ska de sista sättas om till varsin kruka.
Chili- och paprikaplantor
Dahliorna i jordkällaren är okej och fuchsiorna som är nedgrävda i växthuset ser precis så döda ut som de alltid gör så här års. Man kan aldrig tro att pinnarna med torra blad ska komma igen men de flesta brukar ju göra det så vi får tro att det går vägen. För säkerhetsskull har jag köpt ett par nya små sticklingar.. 😏
Fuchsior; Shrimp Coctail och Harry Grey
Pelargonerna i jordkällaren ser också ut att vara vid liv, däremot har det gått både si och så med de som står inne. Fler än jag trodde har gått döden till mötes och det är svårt att förstå varför. Det verkar som att när de väl bestämt sig för att inte börja växa så är de rökta vad man än tar sig före. Jag är inte superledsen över att de ger upp – jag har de finaste kvar och det är faktiskt skönt att få rensa bort lite.
Jag håller ändå på att försöka hitta ett sätt att överleva pelargon som ser ut att vilja dö och det är att ta sticklingar på plantan innan den blir alltför vesen. I flera fall har det fungerat, sticklingen har tagit sig och det är bara att släppa taget om moderplantan. Att det fungerar kan bero på att plantan verkar dö nerifrån. Stammen tappar färgen och blir såsmåningom brun medans toppskottet fortfarande är grönt och då gäller det tydligen att vara med, klippa och sätta i vatten/vermeculite/sand/jord. Jag har testat med vatten och vermeculite. Tänker att jord ger en högre risk för att sticklingen ska ruttna än de andra alternativen. Vet att många använder root roit och det verkar ju ta sig bra men jag är lite tveksam till hur plantan mår sen med en liten kvävande strumpa runt sina innersta rötter.
Till helgen ska det visst bli kallare igen, surt, även om jag tänker att det fortfarande är väldigt tidigt. Får se om jag ska försöka få fart på en varmbädd i växthuset att ha sådderna av bladgrönt i. 🌱🥬
2022. Året då jag släppte alla restriktioner och bara körde på, bromsade inget och hängav mig åt blommor och det jag gillar att äta. Blev bra på att genomföra idéer, inte tröttna mitt i och få en massa plantor som stod kvar i för små krukor och förtvinade. Nåväl. Kanske inte till 100% men jag var ändå hyfsat duktig.
En son spanade runt och kommenterade den prunkande [läs förvuxna] blomsterrabatten i september -”okej… det här är alltså två hästar…?” Och så var det väl. Jag sålde hästarna på vårvintern och all min fritid hamnade i odlingarna. Skönt att få fokusera på en sak. Tomt utan djur i hagarna och kanske är odlandet också ett sätt att kompensera saknaden. Jag mår bra av att arbeta med kroppen, ösa skit och dra på skottkärror, en är liksom van vid det och i odlingen finns rika chanser att utlopp för det behovet också. Men det är fortfarande tomt utan djur. Inget snusande i nacken och inga vilda galopper på vindlande stigar. Men heller inget dåligt samvete för att jag inte hinner rida så mycket som de skulle ha velat (behövt). Allt har sin tid. Mer om blomsterodlingarna blir det i ett annat inlägg.
Även om årets odlande har tonat lite bort från grönsaker mot blomstrande fägring så har det ändå funnits mat att äta. Dock kan jag se när jag läser igenom förra årets odlingsrapport att det inte är samma saker som gått bra och dåligt. Bra det. Om det betyder att jag har lärt mig något. Eller så handlar det enbart om väder, klimat och ren och skär tur i vanlig ordning.
Majs, morötter, pumpa och potatis är årets vinnare. Tomaterna tävlar i sin egen liga och räknas inte mot de andra. De kan liksom bara tävla med sig själva och sina tidigare prestationer. Nåväl, tillbaka till vinnarna förutom Tomater då; 100kg potatis, 46kg pumpa, 29kg morötter och 78 majskolvar. Det blev en 20 liters hink med rödbetor (glömde väga). En sorglig sak med det är att jag tog upp dom och skulle låta dom ligga på tork några dagar i stallet innan de fick komma in i jordkällaren. Och plötsligt hade det gått flera veckor och varit kallt så in i bängen. De frös och blev förstörda. Suck. Ibland blir man trött på sig själv.
Det blev mycket lök (som jag heller inte vägt), men den skörden är jag inte imponerad av, lökarna är inte stora utan att det blev mycket handlar mest om att jag satte så förjordade mycket… Vitlökarna blev deprimerande små och tillsammans med den allra största besvikelsen; sötpotatisen (1,5kg) så hänger de riktigt löst nu när jag funderar över nästa säsong. Tidigare i höstas var jag på gång och skulle sätta, ”men det är ingen brådska med den, det gör inget om det hinner bli lite kallt innan den kommer i jorden…” Kan hända att tjäle i jorden och ett totalt ickeintresse av att stoppa ner fingrarna i det blöta kladdiga eländet leder till att Ica får stå för nästa års konsumtion utan att jag känner mig superledsen för det.
De olika kålsorterna (palm-, grön-, lila- och savoy) som skyddats av ringblommor och nät har räckt till för oss, kanske har det blivit 2-3kg. Intentionen att sätta upp skydd mot rådjuren har inte blivit av, jag är inte tillräckligt hungrig och jag plockar av den så länge det finns något kvar ändå. Gurkan är en annan av årets om inte misslyckanden så i alla fall besvikelser. Jag fattar inte varför de ska vara så kinkiga. Växer på som attan för att sen som i ett trollslag inte vilja vara med alls. Efter att de kastat sig för mina fötter och grinat när de skulle få flytta ut i växthuset repade de tills sist mod till sig och sa väl lite ”okej, tack då” för att jag preppat en bädd med rejält med bokashi (typ allt jag hade). Men det blev aldrig nån gurkfrossa även om vi väl inte behövde köpa några.
Paprika och chili då. Jag ger inte upp, men jag har slutat bry mig, de är sega och långtråkiga. Ger frukt fram på hösten efter att man odlat på dom i tio månader. Vad är det med dom liksom?! Jag har sagt det förut och säger det igen; paprika är värd sin vikt i guld! Om nån dristar sig till att påpeka hur dyra de är frågar jag: Har du försökt att odla det? De flesta svarar nej. Jag är inte förvånad över att paprika är en av det mest besprutade grönsakerna; alla vill äta paprika; sorgmygg, trips, vita flygare, löss, möss. Dessutom är de känsliga för värme, torka, kyla, blöta, mörker och stark sol. Och att någon inte skyddar dom för tidigare nämnda tillstånd dygnet runt i 10 månader. Enda gången som jag upplevt bra skörd var det året jag bar plantorna ut och in i växthuset för att de inte skulle utsättas för värmeböljor inne och kalla nätter ute. Ca tjugo 10-20 liters krukor med stora buskar i. Krasp-krisp så var de paprikorna inmundigade. I år planterade jag dom framför stallet (östläge) Oj oj vilken stark sol på fm! Inte bra tydligen. Och torrt. Men när det blev molnigare dagar ville de inte växa ändå. För kallt antar jag. Men jag ska ändå så ett par frön av dom snart. Bara för att jag är en envis liten jävel.. 😈
Lite mer om potatisen då; det skulle varit roligt om jag hade hållit ordning på sorterna av mitt eget utsäde men det är lite jobb med det, så det är lite blandad kompott när man lagar av dom. Vissa är väldigt mjöliga andra är fasta. Alla är ju goda men det hade varit bra att ha koll på dom när man vill göra specifika grejer, som julpotatisen eller rosta i ugnen. I år köpte jag en ny sort som heter Linda. Den var väldigt bra (förstås!) och nu har jag ändå försökt att ha den lite för sig i lagringen i jordkällaren – som fö verkar fungera väldigt bra. Jag var lite rädd för att det var för fuktigt därinne men det är riktigt fint. Luktar gott av potatis och jord och känns varmt om man råkar gå in när det är kallgrader ute.
Av löken så var sorten Troy bäst. Men som sagt, ganska smått blev det igen. Men skam den som ger sig. Jag ska testa att sätta från frö igen. Jag har fått utsäde av en snäll odlingsvän och kollega till både jättelök, luftlök och potatislök som ska sättas igång så fort jag får tummen ur.
Pumporna som höll på att stryka med när jag körde på med blodmjöl repade sig och tog igen sin svaghet med råge. Det var två sorter (tre plantor), lite oklart vilka bara. Satte flera sorter men bara två blev det plantor av förmodligen två olika mammutpumpor. Nästa år blir det fler sorter och då kanske inte huvudsakligen de stora varianterna utan flera av mindre modell.
Persikoträdet gav nästan 15kg frukt. Och det har det inte varit några problem att smälla i sig. Mycket av det blir till smoothie, det är fantastiskt gott att ta upp ett paket som nästan får tina i solen innan man suger i sig den. Åh wow – längt på den såhär en grådisig januaridag. Sommar i ett glas 🍑💛
Jordgubbarna som jag satte om i nytt land i våras gav lite grann. De nya plantorna som kom igång och döm om min förvåning när de så sent som i november hade klara gubbar!! Helt otroligt!
Egna jordgubbar i november, vem kunde tro att det skulle ske?
Tillbaka till Tomaterna – det blev totalt 90kg! Och jag som tänkte att det nog inte blir lika mycket som förra året – jag hade färre plantor i år och det var otroligt trögt innan de kom igång. Med lite uppskattning av mängderna tror jag att årets ätbara skörd totalt landat på ca 320kg (alla ätbara grönsaker). Är det möjligt att vi två pers stoppar i oss allt det? Vet inte. Vi får se när sommaren är här. Kanske måste jag inte odla så mycket nästa säsong. Sa hon och bläddrade girigt bland fröpåsar och surfade på fröfirmornas lovande utbud 😜
Av årets nyheter; Anmore Dewdrops, Grinch dwarf cherry, Black Opal, Sibirjak, Linda, Loxton Lass Dwarf, Alice’s Dream, Orange Crimea och Bombeta. Av dessa så har busktomaterna Sibirjak och Linda gått upp på favoritlistan. Båda är röda busktomater, Linda lite mindre och lite plommonformad. Båda odlades ute med bra resultat. Mycket god smak och bra hållbarhet. Keepers. Alice’s Dream, Orange Crimea och Bombeta blir kvar, Alice är jag inte lika överförtjust i som alla andra verkar vara men den är väldigt snygg håller jag med om. Grinchen var helt okej och kanske var den lite mer produktiv än Green Envy som jag alltid måste ha, den är såå god. Finns ingen som når upp till samma nivå tror jag. Orange Crimea gav fantastiska klasar med stora tomater, 1kg på en gren liksom! Trots att tomatplantorna var fina och växte bra så blev det sen skörd. Utetomaterna var snabbare, men så var det ju också en uppdelning med att ampel- och buskisar fick sitta ute och det är ju de som alltid är snabbast. Whippersnapper var först ut 28/6. Inne kom Sungold först över mållinjen/läpparna, 23/7. Biffarna var särskilt sena och Black Beauty som varit en sån mastodont i produktion fick se sig slagen av Ilses Orange Latvian. Sista slutskörden ute gjordes 4/10 fast då hade jag plockat bort tomater och plantor lite pö om pö för att vissa plantor stod mer utsatt för kyla än andra. Det kom några kyliga nätter i mitten av september där vi precis klarade oss från frost och sen höll det sig på plussidan fram till 9/10. Tomaterna i växthuset togs in 21/10.
Just nu vet jag inte 100% vilka som kommer att få följa med in i odlingssommaren 2023 av de som jag är lite tveksam runt, men tomatbiblioteket blir uppdaterat med lite info om varje sort för den som vill läsa. Av de 90kg tomater som skördats finns fortfarande lite kvar, Ponderosan har jag inte börjat äta än och Vesuvio Giallo sparar jag lite till. Annars har det blivit en tomatsoppa med blandat av många sorter idag, Sungold, Black Opal, Grinchen, Scotland Yellow, MeiWei och flera andra som jag inte kan hålla isär.
Tomatsoppa: Tomat, gul lök, vitlök, lite grekisk salladskrydda och en skvätt olivolja. Skjuts in i ugnen 30 min. Mixa och koka upp med grädde, creme fraiche och ett par skivade kryddiga korvar (idag blev det Snickarkorv). Serveras med grillade osttortillas. Billigt – om man har egenodlat – och lyxigt sautan 😋
Det är verkligen en fantastisk känsla att fortfarande kunna äta egna tomater såhär i januari 🥰. Jag är så tacksam för kunskapen jag fått om hur man kan spara dom och blir ibland lite förfärad över hur mycket jag tidigare fick slänga för att jag inte visste tillräckligt. Tomater är verkligen så mycket mer hållbara än vad jag nånsin kunnat tro, även de sorter som man normalt inte kallar för lagringssorter. Imponerande tycker jag 🤩
Såhär såg det ut vid Lucia. Nu är det endast två backar kvar efter dagens tomatsoppa.
Sammantaget är jag väldigt nöjd med odlingarna 2022. Allt kan inte gå bra och mina intentioner och ansträngningar har gett resultat – och nu är det snart dags att börja om 🌱🥳
Oj vad det är svårt att gilla november! Man får verkligen anstränga sig för att hitta det roliga med livet och inte bara önska att tiden ska gå förbi. Att bocka av dagar och veckor som avklarade. Det jobbiga är nog att jag trivs bäst utomhus och just nu är utomhus ofta lite halvt otrevligt; regn och blåst – vilket också är bra för det är för torrt fortfarande i marken och blåsten är ju bra för att vi får billig el – så då kan man inte ens svära över det heller. Sen är det nog den varmaste höst jag upplevt, hittills har vi bara haft två tillfällen med -1º, men annars är det rätt ljummet. Då kan man inte klaga så mycket på det. Men jag tror att det är mörkret som är värst. Det är mysigt att tända ljus, men man kan ju inte sitta och stirra på ett ljus hela dagarna. En god vän jag har känner tvärtemot mig att det är jätteroligt med höst och november – jag försöker gå i hennes fotspår. Pyssla och göra fina höstdekorationer, tänka på jul osv. Särskilt när regnet strilar och potatisen ska upp ur lannet.
Snart en krans av diverse torkat material. Lite stelt om fingrarna.
Okej, nu ska jag rycka upp mig! Oktober har varit superfin, man har kunnat fixa och greja jättemycket! Tomatskörden har nått en ny rekordnivå; nästan 90kg (jag tror att det får bli ett eget inlägg om årets tomater lite sen), den puttelilla sötpotatisskörden är bärgad (1,5kg), dahliorna är uppe, sorterade, torkade, förpackade och inställda i jordkällaren. Alla perenner och buskar jag fyndade på sensommaren har kommit på plats i rabatten, 370 tulpan-, narciss-, krokus- och våririslökar har kommit i jorden. Växhuset är urstädat, fuchsior, fikon och faktiskt även olivern har kommit till sina vinterstationer. Morötterna är skördade (29kg, rekord här med) och står i jordkällaren tillsammans med ett gäng pelargoner och dahliorna. De mindre pelargonerna står nerklippta i plantrummet.
De sista 20 kg tomaterna som plockades inDen erbarmliga sötpotatisskördenDahlior i varsin påse i jordkällarenEndel av de perenner som planterats i rabattenFör att minnas vart lökarna sitter – kort i mobilenÖvervintrare i växthusetPelargoner på vinterförvaring
Äppelträden är klippta även om det blev i senaste laget för det stora närmast huset. Jag MÅSTE se till att klippa det i juli nästa år, det håller på att bli alldeles för stort. Med facit i hand så skulle det verkligen ha behövt stå längre ifrån huset, men vem trodde att facit skulle komma efter 20 år?
Förresten – jag fick ju en bok i födelsedagspresent; Konsten att beskära buskar och träd och bums kände jag att en beskärningsexpert ju också måste ha bra verktyg; en japansk såg klickades hem och SATAN vilken bra såg! Stora hårda grenar som brukar ta en evighet att komma igenom – som smör! Man får ju hålla i sig för att inte bara gå loss och kapa allt man ser. Har du något träd som du vill ha sågat i? Säg bara till. Jag lovar inte att det vare sig kommer bli snyggt eller bra, men det kommer garanterat att bli glesare och mindre 😁
”klipp inte bort mer än 20-25% av trädets krona..”Lite luftigare, men nu sparar jag på det roliga till nästa år.Den förträffliga sågen
Nu ska jag också se till att skaffa mig en bra sekatör också. Kanske ett sånt där snajdigt bälte att ha alla sin verktyg i också, lätt att bara dra fram när man står uppflugen i ett träd.
Till detta med pyssel då. Hittills har jag kunnat stå i växthuset eller stallet och pysslat, det är väldigt mysigt ända till det blir för kallt. Allt man tar i är ju lite fuktigt och det blir väldigt stelt om fingrarna att hållas och att ha handskar är inte riktigt min melodi, man blir så klumpig och mycket är ganska pilligt att hållas med. Kanske ska jag önska mig ett par såna där torgvantar med avklippta fingrar i varmt ullgarn? Då kan man nog hålla på lite till ute. Annars tror jag att nästa steg blir att göra iordning någonstans att kunna pyssla med skräpiga grejer inomhus. Kanske är det så att pellisarna får maka ihop sig så att jag kan vara i plantrummet? Man vill ju gärna ha bra med ljust när man hålls. Källaren är ju visserligen mer skräpvänlig men ljuset är inte särklit bra där. Jag behöver nog en pysselatelje. Undrar hur jag ska få med min motsträviga handbroms till sambo på den idén? Han är ju också den som är försteskötare på dammsugaren liksom. Kan säga att det inte var helt roligt att komma hem efter sista dagen innan höstlovet som också är utklädningsdag i skolan, och jag hade klätt mig till fågelskrämma på morgonen, rusat runt i hela huset med torkat gräs inte helt fastspänt här och där i kläderna..
Kvar att göra ute är att ta upp potatis och rödbetor. Grönkålen funderar jag på om den ska få stå kvar ute, men då måste det sättas dit någon sorts skydd mot rådjuren. Vitlök ska planteras men med den här varma hösten är det ingen större brådska med den saken. Komposterna ska tömmas (bla där vitlöken ska bo). Lanne och rabatter ska täckas med hösilage och sen funderar jag på att skapa en ny odlingsyta på ett mindre frostlänt område närmare växthuset. Den delen av trädgården som grönsakerna växer i är ju tyvärr också det ställe där frosten slår på först. Obra idé att ha tex pumpa och majs där egentligen alltså. Dock kommer nog rotfrukter, lök, bönor och kål få fortsätta växa där. Men då var funderingen på att där jag skulle anlägga ny yta är fd hästhage och med massor med kvickrot så torde det vara en god idé att skrapa av grässvålen med hjälp av traktorn och sedan täcka med hösilage där också. Och gärna redan nu i höst för att vara lite på gång innan våren. Jag tänker att maskarna hunnit göra endel av jobbet redan nu i under vintern och det kommer bli bättre odling där direkt. Helst skulle jag egentligen också ha dahlior där för att det nog håller mer fukt där, i den stora trädgårdsrabatten blir det otroligt torrt under sommaren och trots att jag varit så nöjd med dahliorna så ser jag att det är flera som nog mått bättre om de fått mer vatten under sensommaren. Baksidan av den tanken är dock att man ju vill kunna njuta av blomsterprakten i trädgården. Hmm, många tankar och funderingar blir det… Jag är lite känd för att ha svårt för att bestämma mig, den som har sett Gösta Ekmans Aftonbladet eller Expressen har också sett mig när det kommer till olika beslut. Tex vart något ska få växa. Eller vad man ska äta när man är på restaurang. Ibland undrar jag över varför det är så men har kommit fram till att jag helt enkelt inte vet om det är min sista måltid och då vill man ju verkligen få det bästa ut av den, eller hur?
Apropå att anlägga odlingsyta – det är så intressant att se hur jorden förändras när man tillför organiskt material. Den delen av rabatten som jag byggde upp under våren och sommaren 2021 består nu av fuktig mörk och djup jord, lätt att gräva i och full av kryp. Den delen som jag anlade under förra vårvintern är inte alls lika fin. Täckmaterialet är det som är fuktigt, jorden under är smulig och torr, ganska hård och gräsmattans rötter är kvar. Det ska bli intressant att se hur det ser ut till våren, om det beror på att tillförseln av täckmaterial eller om det bara är så att det är bättre förutsättningar på området som jag anlade tidigare. Förutom att täcka med hö så ska jag även kompostkvarna ner det som vuxit där under sommaren så att det hinner brytas ner till nästa säsong. Tur att man har en trädgård som man även i tanken kan leka och hålla sig sysselsatt med – även när vinden viner och regnet piskar 😄
Just nu är plantrummet också en plats för torkning av diverse frön. Muggar, fat och kuvert är utspridda med frön av allt som jag kunnat plocka av ur rabatten med blommor. När vintern är som mörkast ska jag sortera och katalogisera, drömma om ännu en sommar med ett överflöd av blommor och växtlighet. Men nu har det faktiskt slutat regna och det är dags att ta tag i sitt liv – lyft röva från stolen och ut och plocka upp resten av potatisen, är du odlerska eller latmask?
Mitt odlingsliv har under årens lopp gått i lite olika spår. Det känns som att jag alltid har odlat, 28 år har vi bott på gården och det är klart att det är ju en ganska lång tid, innan det bestod mitt odlande av att tex fylla en balkong med petunior – egentagna frön som när de låg där in handen på våren såg så små och obetydliga ut och sen resulterade i mååånga plantor, det hade blivit 1800st om jag satt isär alla.. 😅
Jo jag gillar ff petunior, här är det en Million Bells
Nåväl. Det som alltid har bestått är tomaterna, det andra har varierat. En period ville jag fylla min trädgård med perenner. Sagt och gjort. Hittade en annan entusiast (läs galning) som sålde frön, varpå jag daltade med ett hundratal olika sorters frön och småplantor av blommor, buskar och träd. Vissa sorter tog nog nåt år på sig innan det grodde, de flesta kom nog inte så långt. Vet inte om det blev så jättemycket av allt det där, men jag lärde mig otroligt mycket om sådd, stratifiering och olika växters specialiteter. Ett annat år tänkte jag under vårvintern att jag nog skulle stänga ner växthuset en säsong, inte odla alls. Ta semester. Var helt trött på det. Shit vad mycket plantor jag hade! Växthuset bågnade och jag fick vad jag minns mängder av tomater det året.
För ett antal år sen dök täckodlingen upp som en gåva från högre makter. Att en aldrig tänk på det? Jo, nu kunde jag som haft problem med ryggen plötsligt odla upp större områden, växterna trivdes på mina karga marker och jag började lite mer med grönsaker. Till en början vill man prova allt. Och på höstkanten inser man att man faktiskt inte gillar allt. Visst, brytbönor är hyfsat gott, men det går inte åt 5kg. Purjolök kraschar min mage – typiskt för det går verkligen bra här. Sallad går i blom fort som rackarn och den är inte lagringsbar. Alltså, det gäller att välja ut saker som man vet att man gillar och som funkar att odla på de marker man har till förfogande samt vara lite restriktiv i sådden så att man inte står där med ett ton mat som som man inte kan ta hand om – för det är sorgligt. Min önskan är ju att vara självförsörjande på så många grödor som jag kan, men allt är inte möjligt hur gärna man än vill och hur mycket man än försöker. Och så får man ibland lära sig att äta sånt som går bra att odla.
I dagsläget odlar jag eget så att vi klarar oss året om av potatis, lök, pumpa, bönor och grönkål. Och sötpotatis. Tomater också förstås. Men självhushållning handlar också om att äta i säsong, att välja att äta sånt som man har och att faktiskt inte köpa det när man inte har eget. Potatis och lök behöver vi aldrig vara utan – det står sig och räcker till, samma med bönor (förvälld och sen infryst) och pumpa. De andra sakerna väljer jag helt enkelt att vara utan när det är slut och faktiskt är jag hyfsat trött på tomater och blåsor i munnen fram på vårvintern. Och så är de första fönstertomaterna så mycket godare när man har varit utan ett tag. Pumpa har jag väl aldrig köpt några mängder av men upptäckt av de egenodlade att det är supergott och väldigt bra mat. De är ju också spännande att odla när de är både snygga och vissa blir ju sjukt stora. Pumpan lagrar dessutom superbra – förra årets sista åt vi upp i februari, den klarade sig hur bra som helst i sadelkammaren i runt 10˚och det går också utmärkt att frysa när den är kokt.
Morötter blir det så det kanske räcker till och ev också rödbetor. Sen gäller det ju bara att lyckas förvara dom också. Tycker inte att de är lika lätta som tex potatis.
I år har jag även fått en fin skörd av majs. 26/4 såddes 120 majsfrön i pluggbrätten i växthuset. 12/6 fanns det ca 80 plantor och vädret var såpass varmt att de fick flytta ut i landet. 24/9 skördade jag 78 kolvar, de flesta var godkänt pollinerade och utvuxna. My gadd va gott det är med egenodlad majs! Det här var sorten Sweet Nugget, en som jag nog kommer att hålla fast vid och jag kommer inte att ta egna frön här än så länge, rädd för risken att det ska bli knepiga kolvar som en trist överraskning när man öppnar paketet på julafto.. hmm.. menar kolven på skördedagen 😁
Frågan är om man får kalla sig för självförsöjande på det som man inte har eget utsäde av? Lök har jag ännu inte lyckats med från frö utan fått lov att köpa sättlökar av. Det är ju lite grämelse över men bättre än att inte få något alls. Dessutom, om man ska ha eget utsäde så behöver man odla två år för att få frö på lök – det känns som ett ultramaraton.. Pumpa har jag fått för mig är knepig för att den korsar sig och därmed bli lite lustiga, men såhär i skrivande stund undrar jag varför jag inte testar? Kanske ett projekt för nästa år..
Det mesta av årets lökskörd till torkning.
Det jag har egenodlat utsäde av är tomater (förstås, fast ändå köper/byter jag alltid till mig några nya sorter varje år), potatis och sötpotatis samt bönor.
I dessa tider där stor del av alla samtal består av rusande inflation, horribla energi- och smörpriser, om krig och skrammel med kärnvapen kommer begreppen omställning och prepping som en följd. Att ha saker hemma så att man klarar sig ett tag om det skulle hända något allvarligt. Att se om sitt hus. Bra med den delen av utvecklingen tycker jag, folk behöver bli bättre på att klara sig själva att inte stå lamslagna för att det blir strömavbrott några timmar, men fy vad det är jobbigt med alla kriser 🥺
Ilses Orange Latvian , delskörd från två plantor.
Min lösning på grubblandet om allt skit som händer i världen är; att gå ut och stoppa fingrarna i jorden, klämma en lus och klappa en noshornsbagge. Och äta en tomat eller femton ☺️
Att somna när man är klar med dagen och vakna när man sovit färdigt – det är väl det som är att ha semester? Men också de där andra sakerna, att hitta på vad man ska göra under dagen medans man sitter med frukostkaffet och kollar hur vädret ser ut. Att hinna umgås med familj och vänner lite när som helst. Det är där en är nu 🥰
Ö-häng tills solen gick ner en rekordvarm dag.
Så till sist har alla pelargoner slutplanterats och kommit till sin plats ute. De sista sticklingarna fick nöja sig med att bo tillsammans i stora krukor. Jag väntar spänt på att de ska börja blomma som galningar (jag har ju gullat med dom som jag vet inte vad) – det har tillkommit många nya sorter den sista tiden. Vad är detta med att man hela tiden hittar nya som man vill ha? Samlaren i mig vill ha de som tilltalar ögat men det finns också en lockelse i att ha ”alla” av en serie, även om jag i vissa fall inte alls faller för färg/form. Typ alla som har många pelargoner säger med munnen att de ska minska antalet. Känner jag till någon som faktiskt har gjort det? Nope. Kommer jag att kasta några av de som jag inte tycker är ”Wow!” när hösten kommer? Antagligen inte…
Och de små fröna som kom i jorden där i.. var det dystraste februari? Jo, de är inte några små duvungar längre utan rejäla plantor, vissa har fått knopp som jag går och glor på vareviga dag.
Det börjar också finnas utrymme för att göra nya frösådder. Nu testar jag en såddvariant som jag fått tips om på fb.
Häll kokhett vatten på fröna och låt stå ca 24h.
Skala och rispa fröet.
Lägg på fuktat papper i genomskinlig behållare och låt stå lutande på undervärme.
När fröet har grott, sätt i jord.
När fröna skållats och legat i blöt ett dygn är skalet mjukt och kan med viss möda tas bort.Ner i jord med de grodda fröna. Lite knepigt att få grodden åt rätt håll när man vattnar men det löste de själva sen.Nya småplantor 💚
En vecka och en dag från starten med det kokande vattnet har flera av fröna i jorden börjat växa. Dock tror jag nog att man skulle kunna hoppa över steg 3, iaf nu på sommaren när de är grovilliga.
Vilken tur med de stackars bloddränkta pumporna, de kom sig och har växt på sig med flera blad redan [fju;]. Kan hända att de blir perfekta halloweenpumpor då de redan fått smaka på blod? 🤣
När de överlevt chocken med blodet drog de igång ordentligt 😀
Rödbetor och mangold har äntligen börjat växa, vitlöken är nog snart dags att dra upp för den har börjat gulna. Gemsalladen börjar gå i blom (ska spara på den och ta frö). Ska faktiskt ta att så lite sallad igen nu när det ska bli en sval och lite fuktig period. Bondbönorna har äntligen börjat växa efter omsådd tre gånger för de 🤬fåglarna. Ärtorna är de minsta man kan tänka sig men de är ju rätt snabba så det kan hända att man ändå får lite skörd.
De få förodlade bondbönorna som överlevt fåglarna.
Kålen kanske man undrar då? Jo den lever och ser fin ut i mina ögon. På ringblommorna kan man se att det bor en snäll odlare här. En som inte har hjärta att ta bort självsådda ringblommor. Som belönar med att nästan kväva kålen. Nåväl, när frosten kommer vet vi vem som vinner… Majsen ser faktiskt jättefin ut, mörkgrön och med blommor på gång. Sen vet man ju aldrig om de kommer hinna bli kolvar men än finns det hopp.
Kål- och ringblomslandet.Majs”fältet”Hanblomma på majs.
Och tomaterna då, de är så tröööööga! Några enstaka ute har det blivit men de bortskämda monstren i växthuset, två ynkliga klara 😡(jag borde kanske jubla för de båda men nu är allt sommaren långt gången och jag tycker mig ha rätt att vara en smula gnällig). Plantorna har vuxit så man tror de ska spränga taket men inget att äta får man. Kanske var jag för snäll med gödningen. De fick ju ett lager bokashi en bit ner i bädden. Men jag har iaf fått börja plocka lite gurka och det är ju tursamt eftersom den i affären är skapligt dyr (23:-/st). Och i längtan efter tomater i pastasallad på stranden åkte det ner lite frysta tomater från i fjol. Det funkade helt ok, lite vattnigare än färska men bättre än inga alls. Jag vägrar att köpa i affären, har jag överlevt såhär länge ska jag bank mig inte falla för frestelsen nu.
Whippersnapper ute.Sungold är vinnare i tomatracet.Ynkliga två men sååå goda!
Persikorna mognar på, ev är skördetiden något längre än vanligt (inte mig emot) kan det bero på iskylan under blomningen? Eller på att vi den här sommaren verkar få leva med antingen 35º eller 15º? Väldigt gott att kunna mumsa under lite längre period iaf😍
Sa hon och fick vid nästa insteg i växthuset skörda av 5kg. Det är inte jättemycket kvar nu.
Drygt 5 kg persikorDe som inte är riktigt klara än.
Och nu; en tur till skogs med den lilla promenadsugna hunden 😊
Så här i början av sommaren (somliga säger att vi är i mitten, men nix, det är ff början) är det lätt att känna sig missbelåten med sina odlingar. ”Alla andra” har ju så stora, fina, välväxta och tom börjar stolt smaska tomater (högljutt på instagramskärmen), drar upp gallringsmorötter som ser färdiga ut jämfört med mina sytrådar. Instagram som inspiration blir då bara en källa till känsla av misslyckande eller ännu värre, avundsjuka. För mig finns två vägar att gå (jag hatar avundsjuka och vägrar hänge mig åt det) och det ena är att sluta titta på insta (går det ens?) eller att titta så mycket så att man blir avtrubbad; dvs inser att det är många som inte bor i zon 1 i Skåne, att man får använda de förutsättningar man har och vila i tanken att det kommer så småningom. Mina förutsättningar är en skogslycka mitt i bästa barrskogsbältet med moränjord som grund. Och jag vill ändå njuta av odlingarna och av att det faktiskt är sommar ❤️🌞 Läste ett inlägg på Dahliaentusiasterna: ”Om en enda människa till frågar varför deras dahlior inte börjat blomma än skriker jag! DAHLIOR ÄR SENSOMMARBLOMMOR! De SKA blomma i augusti…” Inte för att det hjälpte mot de som ställer frågan, de fortsätter iaf, men det hjälper mig att inte bli besviken på mina odlingar.
En sak att göra när det är sommar är att göra utflykter till trevliga trädgårdar och trädgårdsrelaterade butiker. I söndags var det öppen trädgård och vi besökte Bråtas Grönskan som finns mellan Hova och Gullspång. En supermysig trädgård som jag fann mycket inpiration i, vacker odling där ätbart och fägring samsades med det vilda – ängar med klippta gångar så att det är nära till att se blåklockor och krolliljor som fanns där överallt. Honungsros som klättrar i äppelträd och kål som samsas med rosenskära och dahlior. Trädgården omgärdas av de egna fårens hagar, höns fanns det också och täckodling och gödning från gårdens djur skapar ett kretslopp. Växthus och bodar som är byggda av återvunnet material och med gamla metoder – helt lovely!
Igår for vi sen iväg till Paradiset på berget som man hittar väster om Götene. Riktigt god våffla med hemgjord mandelmassa med amaretto och grädde intogs och sedan kunde vi kika på floriststudenter som jobbade med olika arrangemang, betongarbeten och såklart de trivsamma hönsen som minglade och gärna ville göra rent faten efter fikat.
På vägen hem passerades också ett loppis som hade några fynd till mig.
Loppisfynd
Väl hemma trodde jag inte min näsa när jag klev in i växthuset; jag kände lukten av en mogen persika, jag har kikat på dom och verkligen inte trott att det finns någon klar, de är både gröna och hårda. Men efter en stunds sökande hittade jag den! MUMS!!! (Nu är det jag som smaskar högljutt på instagram 🥳)
Mig och Persika No1
Idag har fm bjudit på rejält ihållande regn men nu spricker det upp allt mer. Jag får alltså skynda mig att skriva…
Rapport från odlingarna så här långt är att: JAG BLIR GALEN PÅ FÅGLARNA! De har ju sen jag började stoppa ner bönor, ärtor och solrosfrön löpt amok. Sprätter runt så det blir helt upponer, jag tror också att de äter upp det jag sår. Jag har försökt med kvistar oh grenar och det funkar bara delvis. Då jag lagt över det som finns hemma visade det sig att majsen drog vinstlotten; spetsgardinerna från Ikea. De är lätta och släpper igenom sol, vind och vatten men stoppar ändå fåglarna från att komma in. Den vanliga braiga fiberduken blir för tung och trycker ner plantorna. Utom vildpotatisen dock. Den tål vad som helst. Och kanske lika bra det för några solrosor, bönor eller ärtor kan jag se mig i stjärnorna efter. Igår fick mannen som passerade Ikea köpa med ett gäng spetsgardiner som pronto lade på solrosrna – idag hade fåglarna från en kant lyckats lyfta undan den och gått loss ordentligt! Och jag vet inte riktigt vad det är för fåglar heller, har inte tagit dom på bar gärning så att säga. Visserligen kanske jag bara borde ge upp, det kommer nog inte hinna bli något av det jag sår om. Men samtidigt kan jag inte bara låta dom hållas. Idag ställde vi dit en plastuv som hittats gömmorna av tidigare nämnda man och sakletare. Krigets nästa fas alltså. När det inte går att hindra får vi ta fram hot. Undrar vad jag ska ta till härnäst; lära hunden att patrullera och låta honom vara ute om nätterna? Tyvärr är han lika väderkänslig som sin husse och vill helst inte var ute om det finns moln på himlen…
Fåglarnas djupdykningar efter mina frön och majsen som det finns hopp om.
Men hallå! Jag kan ge er ett hejdundrande tips! Om man tycker att ens plantor ser lite ynkliga ut kan man passa på att gödsla dom med blodmjöl. Då kan man nog vara helt säker på att inte få någon skörd alls. Alltså shit vad de tog illa vid sig! Det är tydligen starka grejer det där… Både pumpor och de fåstaka solrosstackare som finns ser ut att aldrig mer bli sig själva… Ja, jag vill ju experimentera och om man inte provar får man ju inget veta..
Före och 24h efter blodmjöl..
Nåväl. Potatisen ser fin ut, sorten Linda som är ny var först ut med att blomma och sedan har några av mitt eget utsäde som är antingen Amandine, Swift eller Bordeaux hängt på. Blasten är rejält stor men jag tror utan att ha checkat att knölarna inte är ätklara än. Vitlöken är också helt ok, löken växer även om den inte är bautastor.
Paprika och chili börjar så smått att se ut att vilja växa men det har tagit tid. Tänker att de vill ha väldigt jämn temperatur och inte för stark sol och där de står hos mig är det ganska stekigt på fm men skönare på em. De får dock bli kvar där och gilla läget, jag orkar inte fjäska mer för dom.
Mest chili men också ett par paprikor. Österläge.
Tomaterna som växer ute ligger före de inne i växthuset vilket inte är så konstigt eg, alla som sitter ute är små eller stora busktomater och de är som regel lite snabbare än de högväxande.
Anmore Dewdrops uteWhippersnapper ute
De plantor som sitter inne är om man jämför med en lite lagom lång man, faktiskt manshöga. Jag har börjat blada av nerifrån och gallra lite där det blir för tätt. Jag är också svinnoga med att plocka bort tjyvar med minnet om djungeln som uppstod förra året. Det som är lite märkligt är att sorter som jag haft några år iår verkar ha blivit buskvarianter utan att ha varit det tidigare, och några är fantastiskt bra på att få delad topp – där det direkt kommer blomknoppar. Svårt att välja vilken som ska kapas mao. Det är främst Tangella, Rosa och Regina som gäckar mig. Jag har också fått börja vaka efter larver av grönsaksfly. Tur det är semester.
Gurkprimadonnorna återhämtade sig efter den ”förfärliga” flytten ut i växthuset. Nu är de väldigt höga och det sitter många gurkanlag även om det nog dröjer lite innan vi kan äta av dom.
Gurkor av sorterna Hopeline, Baby och Louisa. Och en hundsvans i kanten..
Men det som går allra allra bäst och som också är roligast just nu är ändå blommorna! Det ska bli ett alldeles eget inlägg om det men bara för att luktärtorna är så många och underbara; en bukett fick följa med ut i växthuset och förhöja atmosfären medan man är där och bloggar/planterar. Vilket jag också är rättså mycket; det finns väldigt många pelargoner nu… 😜
Solen har lyst och värmt upp, snön smälter så sakteliga undan, fåglarna kvittrar och nässelfjärilarna fladdrar runt med slitna vingar. Jag har alltid den här tiden på året lite svårt att göra bara en sak och få det klart utan hoppar runt och påbörjar lite överallt. Och sen blivit lite besviken för att jag inte blir klar med något. Det har blivit bättre, men bara för att jag inte låter mig bli besviken utan försöker dela upp projekten i mindre delar. Ett sätt att bejaka mig själv och konstruera min verklighet så att jag känner mig nöjd. Tex ska det bli varmbädd i växthuset. Så då grävde jag ur ungefär hälften av bäddarna och fyllde på med lasagne (hösilage-hästskit) i en del av den. Och så får det bli en till del lite längre fram. Det blir en uppdelning av arbetet och dessutom kommer det bli varmt under längre period förhoppningsvis. Än så länge har jag ju inte så många sådder som behöver den där värmen så det blir win-win. Det är ju också bra för kroppen eller kanske helt nödvändigt, att inte göra allt tungt arbete i ett svep. Varmbädden är till för att skapa undervärme åt plantbackar och för att skapa ny näringsrik jord till det som ska växa där längre fram. Inte så mycket för att jag ska odla smågrönt direkt utan det får bli i godisaskar tills det går att odla ute.
Den gamla jorden ifrån växthuset körde jag ut till det som ska bli utökningen av snittblomsrabatt. Det grundade jag också med skrufset som kunde krattas ihop under Yggdrasilen, grankottar efter hackspetten, döda grenar och en hel del gamla löv. Och såg man på; myrorna har vaknat!
Nyvakna myror som värmer sig i solskenet 🥰
En gammal hösilagebal har körts fram och ska lite pö om pö att läggas ut uppepå rabatten, det ska ju också dit och om man nu har en traktor kan man ju använda den. Men det ska ju också finnas lite hästskit i botten av täcket och än har det inte tjälen helt tinat ur så här får man ha lite tålamod.
Nytest för iår är ranunkler och bukettanemoner. Läste att ranunkler inte vill gro i värme utan snarare mellan 4-8 grader. De blötlades i 3h och sen i jorden utan att vattna och så får de stå i sadelkammaren där det håller ca 8-10°. Anemonerna fick flytta in i växthuset tillsammans med kallsådderna. Ibland känns det som att man kan och har testat allt vad gäller odling och så dyker man på något nytt och då vet man plötsligt ingenting igen. Både lite frustrerande och spännande och förmodligen varför jag är så fascinerad av det 💘
Och nu såhär mittimars börjar det plötsligt hända grejer på riktigt i odlingarna, de få tomatplantor jag sått har slutat stampa och nu är de igång på allvar. Kommande helg ser lovande ut för omskolningsaktiviteter 😃
Dvärg- och ampeltomater redo för omskolning.
Endel av pelargonerna har fått flytta in och så får vi se om de in tänkas vakna upp lite snabbare. Än ser de rätt döda ut.
Flera av dom planterade jag i lite mindre krukor. De hade släppt ur jorden och jag tänker att de dels löper mindre risk att stå för stort (ofta kan det ju bli lite blött om de har för mycket jord) och dels tar det mindre av min värdefulla plats inne.
Ser alltid rätt tveksamt ut när de kommer ut. Lite grönt finns det i dom.
Dahliorna har fått lite jord i sina påsar och har fått komma in i källaren. Inget vatten utan bara jord (den är ju lite fuktig) tills dess att de har börjat sätta lite skott.
Planer för kommande helg är förutom omskolningen att få tomat- och luktärtsfrö i jorden. Även om inte prognosen säger lika mycket sol då så ser det ut som att de frostiga nätterna kanske börjar mattas av och det ska bli skönt 💚
Mitt liv har under de senaste tiden hamnat i en ny fas. Att mellansonen skulle flytta till eget boende var väl inte oväntat, det är väl liksom dags när man passerat 22. Den störste köpte hus och flyttade för ett par år sen. Men när den yngste sonen (18år) ringer en torsdagskväll och med uppspelt röst deklarerar att ”flickvännen har hittat en lägenhet och vi flyttar in till helgen” blir man lite överraskad. Nu är vi här, en ny fas i livet. Tillbaka till två i huset. Det är 25 år sen sist. Konstig känsla. Stor saknad förstås men också lite spännande – vad kan vi göra med vårt förut lite för lilla hus med två rum ”över”? Det tog inte många minuter för odlerskan att vakna upp och planera för ett eget rum bara för odling istället för bord med lampor och lysrör utspridda lite här och där i hela huset 😃 Jag kan bli en äkta pelargontant!
Rummet blev ommålat i en ljus gröngrå färg (blandad från en olivgrön som vi hade kvar sen tidigare) jag blev väldigt nöjd när jag insåg att färgen kan kallas för eukalyptusgrön och om sambon en gång till dristar sig till att kalla det för mintgrön eller att den känns som pastell kommer han att få något hårt i huvudet. Dessa väggar har väldigt mycket mer gemensamt med den torkade kvisten som finns kvar sen i höstas än nån gammal bil från femtitalet eller kjolen jag hade på gymnasiet.
Jag möblerar med så många bord som golvet rymmer, en knippe lysrör, hundens fåtölj och en stol för ev besökare som vill prata med den som plantpysslar. Det skulle vara trevligt att ha en liten tv där också som kan stå och rulla med trädgårdsprogram eller podd. Kanske skulle det kunna bli så att fönstren i resten av huset ser ut som i normala hem med två-fyra blommor på brädan istället för tio. Kanske..
Rummet anpassas till mina nya bebisarHoppas på att sol + lysrör ska räcka till såhär.Småplantor i solnedgång
Ordningställandet av rummet kan inte ha kommit mer lägligt då det visserligen har varit soligt och fint hela veckan men det är ff såpass kallt på nätterna (-10°) så att snön ligger kvar med hård skare och marken där den är framme är stenhård. Det går mao inte att gräva eller börja på för mycket ute. Och jag har lovat mig själv att inte sätta igång för mycket sådder. Det man har lovat håller man, även om det är till sig själv. Sade hon och höll fingrarna i kors, samt hittade på små bra eller dåliga ursäkter till varför det ena eller andra fröet behövde sättas på groning 🤓😇
Inget är som väntans tider och är inte mars är som väntan på en vårbaby?
Emily Bratt
Frögrodd röd solhatt efter 8 dagar dags för plantering av en del av dom.
Jag har kollat till dahliorna i jordkällaren och de ser rätt bra ut, en hade blivit lite rutten så den fick komma ut ur sin påse och de mjuka sörjiga delarna togs bort. Pelargonerna ser förfärliga ut. De brukar visserligen inte se ut att må toppen men det känns som att det är flera som inte har en gnutta liv i sig. Däremot verkar jätteverbenan må bra, det finns gröna små skott nere vid basen på plantorna. En riktigt tråkig sak som hänt upptäckte jag när jag skulle kolla till tulpanerna. Min idé i höstas var ju att sätta dom i olika krukor som jag kunde driva på i växthuset och sen ställa på trappan i år. Sen skulle de planteras ut i rabatten för att leva vidare där. Men den gubben gick tydligen inte, det har vid något tillfälle blivit för blött i krukorna och jag tror att de har ruttnat allihop. Så himla tråkigt. Jag bytte ändå ut jorden till jättetorrt och låter dom stå där. Alla förutom en kruka som fick följa med in, det såg ut att finnas liv i ett par av lökarna även om de var både mögliga och mjuka. Får se om det lyckas, annars blir det väl på’t igen till hösten, och då sätter jag dom nog direkt i rabatten…
Halvruttna och mögliga tulpanlökar
Den kallsådda Malva Silver Cup har grott med ett par små söta plantor. En vitlök har visat liv. Det är det lilla som hänt i växthuset. Jätteverbenan och stjärnflocka gror nog inte förrän det blir varmgrader. Och förresten, verbenan jag lite hastigt grävde upp i höstas och skuffade in i jordkällaren har liv längst nere vid basen så medlet tur kan det nog hända att det blir rätt mycket verbena 😃
Malva Silver Cup
I höstas klippte jag ju in det ena av mina två rätt miserabla äppelträd. Nu gav jag mig på det andra. Oj vad jag är bra på att klippa och kapa! Jag riktigt överraskade mig själv 😁 Vi får se om det överlever. Annars så har det faktiskt fått chansen att visa vad det går för på egen hand i 28 år, och det var inget vidare.
SävstaholmsäppleSävstaholmsäpple
När jag kom igång med klippandet fick även den ena ormhasseln sig en omgång, vi får se om inte den ska klippas lite till, jag skulle vilja ha den lite uppstammad så att man kan se de häftiga knotiga stammarna under buskaget även på sommaren. Och dessutom så sitter det nunneört under som skulle vara roligt att få skymta lite av.
Ormhassel under uppstamning
Inne får nu fönstertomaterna komma till fönster och jag har småsått lite dvärg- och ampeltomat. Paprika och chili går trögt. Jag har slängt de plantor som jag drog upp av köpefrön med tanke på risken för det fördömda viruset ToBRFV som finns i omlopp ute i världen. Nya frön har satts men de är ju som vanligt väldigt långsamma av sig, de har inte ens fått karaktärsblad än. Två fönstergurkor har såtts (där spack det med ”fönster som i normala hem”).
Fönstertomater Venus & Red Robin
Ang viruset då. De allra flesta som odlar har hört de alarmerande nyheterna men vill du läsa mer så finns det här. Jag har bestämt mig för att inte fundera så mycket på det, strategin blir; inga frön eller plantor av frukter som kommer från affären. Slänga skräpet efter köpt paprika och tomat (lätt eftersom jag inte köper tomater i affären) i vanliga soporna för att det inte ska komma ut i jorden. Tvätta händerna när jag varit i affären för att inte ta med ev smitta till mina plantor. Så tror jag det får räcka så. Jag kommer inte kunna skydda mig till hundra procent och det är förjäklit, men det hjälper inte att gå och gruva sig, det finns nog med saker därute att ha ont i magen över.
Annars är det pelargonsticklingarnas tid nu. Många av de som jag klippte för ett par veckor sen har fått rötter och kommit i jord. De är verkligen tacksamma! Jag har använt mig av två metoder; skott i vatten och skott i vermikulit. Den senare känns bättre på de som är lite mer långsamma. Som att det blir lättare när den lilla stammen har fuktigt men inte helt blött runt sig. Men många hann få rötter i vatten innan jag hade hunnit fixa ordning vermikuliten. Det känns att växterna vet om att de ska dra på nu, att deras tid snart är här ☺️
Pelargonbebisar
Och förutom att vi har Ponderosatomater och alla sorters lök kvar så kan man också äta sig rejält mätt på pumpa. Trots att Turkish Turban går som prydnadssort så tycker jag att den är jättegod, både att knapra på när man är lite sugen men också att ugnsrosta med salt, peppar och vitlök.
Pumpa att småäta eller laga till middag.
Mars när allt har vänt, covid börjar kännas som historia och plötsligt ställdes världen upp och ner. Mitt hjärta gråter och jag knyter min hand, ondskan verkar inte känna någon gräns. Miljoner människor på flykt, kärnkraftverk bombas och världsekonomin är i gungning. Listan över allt elände som händer just nu när vi trodde att allt skulle bli så bra – friheten var nära. Nu vet man plötsligt inget längre. Vad kan man göra? Försöka hålla sig uppdaterad och vara en god människa. Gräva ner sig i odlandet, växter och det som ska styras med runt dom är nog mitt sätt att hantera/inte hantera kriser. Det verkar också som att jag inte är ensam i tanken, folk odlar mer än någonsin och det är så himla BRA! Jag klamrar mig lite fast vid den tanken och vid ett citat som jag hörde häromdagen:
It’s always good in the end. And if it’s not good, it’s not the end.
