Sparad i Odlingsrapport, Planera

Julledigt = utvärdering av året och framtidsplaner

2023 ligger i backspegeln och på flera sätt var det ett väldigt knepigt år. I augusti var jag rejält orolig för hur det skulle bli med den svenska skörden, inte så värst skulle det visa sig, det mesta av böndernas säd blev djurfoder. Men rackarns, bönder är ett segt släkte, skördade av det som gick, plöjde och sådde nytt för nästa år - det är sånt som ger mig styrka och hopp, bara ”fortsätt simma, fortsätt simma” (citerat fisken Doris i Hitta Nemo) för vad ska man annars göra? Och nu med lite längre tidsperspektiv och tillbakablickar på alla foton som jag tagit och sammanräkningar av skörd osv så gick det ändå bra. Med tex tomaterna så hade jag nog tur; många andra fick potatisbladmögel vilket jag klarade mig ifrån. Det är lite bra att bo på en väldränerad (läs torr) plats. Majsen blev bra och många blommor i snittblomsodlingen blev fina ändå. Eftersom odlingsäsongen tog slut lite tidigare i år än vad det gjort andra år så finns redan slutresultat i kg och mängder av olika saker rapporterade här.

Potatisen är det som jag skördade sist och som gav skiftande resultat; vissa var stora och fina men det var jättemånga pytteknölar som jag tagit upp endast för att använda som utsäde till nästa år. Totalt blev det 63kg, nästa 40kg mindre än i fjol.

Potatis på tork innan de ska till jordkällaren.

Ett nytt experiment som jag startat i samband med upptagningen var att sätta några rader potatis på en gång. Vi får se hur det löper ut, det känns lite tveksamt just nu när det är -10˚ och vinden viner om knuten. Men det har ju fungerat hur bra som helst med vildpotatisar, de har bara ploppat upp var som helst och trots att jag både grävt och grejat runt dom så har de varit superfrodiga. De som jag satte var såna som var kvar sen förra året, lite skrumpna men med groddar så det räckte och blev över. Hönsen var med mig och hjälpte till efter bästa förmåga 😊

Hönsgänget hjälper till i landet 😀

Som vanligt blir jag kluven vad gäller kålen. Sådär i november var det ju fina plantor av de olika grönkålssorterna men bryssel- och spetskål blev det inget av alls. När jag skulle skörda till jul så hade allt som fanns blivit rådjursmat. Tankarna går åt att skita i kålen eller kanske bara ha pyttelite som jag sen kan flytta in i växthuset på höstkanten. Jag har gjort det förut och kan ju göra det igen. Eller så köper jag helt enkelt svenskodlad grönkål till jul. Vi får se. Det största problemet är att jag tycker att det är så roligt att dra upp småplantor och att det är så fint när det växer.

Nu såhär halvvägs i odlingsvilan (räknar nov-feb till odlingsvila) finns det några abstinens-tomatplantor i plantrummet. De såddes i början av oktober och har sen dess stått under en skrivbordslampa med timer på ca 12h/dag och sen omskolningen under lysrör ca 14h/dag. De blommar fint och en har tom fått några kart.

Ett lite mystiskt fenomen är dock att några av plantorna krullat ihop bladen och har sett förfärliga ut (det är inte pyralidskador). Konstigt nog verkar de repa sig, de växer vidare och nån har tom satt knopp. Förra sommarens rekordskörd på dvärgbusktomater har verkligen gett mig distans till att plantor måste vara fina för att att ge bra skörd – mer misshandlade, angripna och fula plantor har jag aldrig sett.

De här plantorna var ju vid utflytt från fönsterbrädan solskadade och hade diverse ohyra på sig. Under den kalla våren fick de stå framför växthuset med fiberduk över sig mot den evetna frosten, de stod kvar där när det blev så fantastiskt varmt i juni, fick flytta ut under takdroppet och blev bortglömda när vattenmätarna rann över i juli. Eftersom de vägrade ge upp fick de lite uppmärksamhet och flyttades till sist ut till stenröset framför växthuset = utsatta för vind och det aldrig sinande regnet. Många tomater sprack av vätan, men det blev ändå massor med skörd. Och goda var de också. Så nu har jag lärt mig att vackra frodiga plantor inte är en förutsättning för god skörd. Det kan tom vara precis tvärtom, en frodig grön planta kanske struntar i att sätta frukt för den har det för bra liksom, medans en plågad stackare tror att den ska dö och skyndar sig att föröka sig = sätter frukt.

Som vanligt när vi har passerat tolvslaget på nyårsafton börjar såkänslorna att spira. Pelargonerna som hade sin absolut sämsta säsong förra året – jag var astrött på dom när de flyttade in i höstas, kände mig sviken och snuvad eftersom den mesta blomningen kommit i maj, innan de ens fått flytta ut, sen blommade de knappt inget mer på hela sommaren. Tänkte att jag ska minska ner ordentligt på de där träliga blommorna. Nu har de minsann börjat växa lite och kanske ska jag ta lite sticklingar nu bara för att ha något att göra tills man får börja så igen.

Så okej, vad är planen då? Jo, jag ska utöka landet vid dahliorna, det ska få bli majs, pumpa, bönor och påletomater där också. I det gamla grönsakslandet ska det vara mer potatis, rödbetor, morötter, lök, ärtor, sallad och kanske kål. När man har höns är det roligt att ha egenodlat att ge dom, de älskar verkligen kokt potatis, pumpa och tomater. Det skulle vara roligt att odla något som ger ganska mycket att spara till vintern åt dom, något som är grönt och som ger färg åt äggulan även då. Just nu driver jag upp popcornmajs i plantrummet som ska bli lite extra grönt åt dom, dock tar den längre tid på sig att växa än det tar för Hönorna att äta upp dom… 😅

Ettåriga blommor ska jag såklart ha men inte lika mycket plantor, jag hoppas att det ska bli bättre för zinnian iår, den regnade bort förra året, det blev bara ett fåtal fina blommor. Maryland-sorterna går helt bort, medans tex Queeny Lime-sorterna återkommer tillsammans med Isabellina. Rudbeckia som ju behöver startas upp ganska tidigt ska jag inte ta i riktigt lika mycket med, det kanske räcker med åtta plantor av vardera sorterna, ev kan jag hoppa över Sahara iår – Cappuccino och Cherry Brandy står bättre som snitt. Dessutom chansar jag nog lite på att de kan ha överlevt vintern – flera gjorde ju det förra året. Nyhet bland rudbeckiorna är Cherokee Sunset, den ska bli spännande, brända gula toner som går mot orange, viss enkla, andra dubbla. Rustic Dwarf får hänga med, snabb, produktiv och bra till snitt.

Vad jag absolut inte ska så: eukalyptus! Jäkla skitplantor! Odlade på dom från typ januari, i september kunde jag knipsa av ett par stackars grenar och sätta i en bukett – snacka om kinkiga. Nope, nix och nej. Eukalyptus är nog inte ens fint när jag tänker efter 😒

Dahlior då; jag hoppas att de flesta klarar övervintringen och blir ännu bättre till kommande säsong. Det som vill kompletteras med är nån riktigt mörk svartröd sort. Jag har sett en på bild som påstås vara Sam Hopkins men frågan är om bilden är fixad för den ser inte riktigt så magnifik ut på säljsidan. En unicorn för många och även mig är Czarny Charakter, även den en mörk sort och enligt folk ska den vara en av de svartaste. Älskar att kombinera buketter med de där mörka, de passar med allt och blir så dramatiska.

2023 års version av paprika och chili är väl typ nästan lika nedslående som 2022 och 2021. Nästan inget mognade fram på plantorna utan fick plockas och eftermogna på fat. Långsamt och många frukter blir lite skrynkliga och torra innan de är klarar. Mitt trick för att ändå kunna använda dom var att frysa in dom när de mognat och nu strax innan jul tog jag upp hela rasket och kokade sweetchilisås och chilisirap. Jag är nöjd med det resultatet även om jag är sur på själva odlingen av dom. Kanske får det bli tillbaka på ruta ett till nästa säsong, att de får bo i krukor i växthuset och vid behov får jag kånka ut och in med dom. Planen är att ha fler tomatplantor ute så då borde det ju kunna bli lite plats över.

Vad gäller tomaterna så är det ju så att det ger större skörd att ha dom utomhus, pollineringen blir bättre av vinden och krypen ute, och tydligen är det också så att de svarta sorterna blir betydligt mer svarta ute i direkt sol. Egentligen vet jag det sen tidigare pga att det faktiskt har hänt mig, men innan man läst det så är det som att man inte riktigt fattar saker 🙃

Jag har också tydligen blivit helt förtjust i biffsorter, sex av de åtta nya jag beställt hem är just såna. Jag som brukar säga att jag inte är så bra på just biffar.. 😉 Och jag hade tur, hittade frön till både Fred’s Tie Dye och Taiga hos Meraki Seeds - jag ville ju precis som alla andra som lyssnar på Jordkommissionen ha just dessa båda.

Som vanligt så vill jag gärna prova många nya tomater men ska nog också ta fram en som jag inte haft på ett par år, Scotland Yellow. En redig och bra gul, normalstor busktomat. Smaken är inte den största men däremot produktiviteten! Perfekt att göra den gula tomatmarmeladen av 😋

Ja året ligger framför oss, och jag är säker på att det kommer bli en perfekt odlingssäsong; en tidig, inte för varm eller för kall vår, regelbundet med regn, mkt sol, en mild höst där frosten kommer i slutet av oktober – i januari finns inga hämningar, tiden och lusten är oändlig och det finns heller ingen tro på att något ska gå åt skogen 😁

och tills Persefone är tillbaka (när dagen är 10h) får vi hoppas att det får se ut såhär 💙🤍

Sparad i Odling

Hoppet om en ny sommar

Nu är snart mars och det känns faktiskt att våren är på väg! Ljuset återvänder och därmed också den riktigta odlingslusten. Förra helgen var det premiär för fika på altanen 🥰 och det blev en liten impulsodling av klätterhortensia. Det gamla staketet till hundgården ska få ett nytt användningsområde och ska flyttas, vilket betyder att de 25 år gamla klätterväxterna i nätet måste klippas ner. Sagda klätterhortensia hade intagit hela gaveln på ladan och faktiskt trängt sig in lite väl mycket mellan brädor och plåtar. Först sparade vi några grenar för att den ger så mycket fina blommor till humlorna. Sen insåg vi att det måste bli målat där i sommar så då fick alltihop ryka. Den kommer tillbaka, jag vet det. Sa hon, förhärdade sig och hämtade sin bästa såg, den som går genom trä som om vore det smör.

Av riset (som blev ett rejält lass) klipptes femtielva sticklingar som placerades i jord i godislåda. Jag provar två varianter, en med liggande pinnar och en med stående för att se vilket som fungerar bäst. Om det alls går.

I år ligger jag inte alls lika bra till med fönstertomaterna, var lite sen på bollen där i dec-jan. Dock har jag nu flera omgångar på gång med förhoppningen om att få en jämnare skörd. Idag kom också lite ampeltomater i jord.

Flera blomsådder är också på gång. Fyra sorters rudbeckia har förgrotts (enligt metoden ’förgroning med stratifiering’) och planterats. Till Sahara, som jag hade förra året, har tillkommit Cappuccio, Prairie Green Eyes och Cherry Brandy. De två senare har jag haft tidigare och de är superfina liksom Sahara, tror att det kommer bli väldigt fint ihop. Senare ska jag sätta Rustic Dwarf också men den är såpass snabb att det räcker att köra igång i april.

Jag fick ett infall där i mörka januari och skickade ändå efter frö till eukalyptus trots att jag inte alls var imponerad av dom förra året. Såhär typ enoenhalvmånad senare är jag lite trött på de små eländiga krakarna 🤨 Jag vet ju att de va så långsamma men trodde såklart att det skulle gå snabbare den här gången, varför jag nu trodde det..? 😒

Ynkliga eukalyptusar

Förutom dessa så har precis lejongap Twilight Mixed och Rainbow samt tobak Sensation såtts – och ja, jag var sååå duktig och tog pyttelite frön den här gången, det blev ju tobaksplantor som vräkte ut sig överallt förra sommaren..🤪 Klockranka och svartöga har satts till groning.

Paprikor och chilis går som vanligt lite långsamt.Men de lever iallafall och i dagarna ska de sista sättas om till varsin kruka.

Chili- och paprikaplantor

Dahliorna i jordkällaren är okej och fuchsiorna som är nedgrävda i växthuset ser precis så döda ut som de alltid gör så här års. Man kan aldrig tro att pinnarna med torra blad ska komma igen men de flesta brukar ju göra det så vi får tro att det går vägen. För säkerhetsskull har jag köpt ett par nya små sticklingar.. 😏

Fuchsior; Shrimp Coctail och Harry Grey

Pelargonerna i jordkällaren ser också ut att vara vid liv, däremot har det gått både si och så med de som står inne. Fler än jag trodde har gått döden till mötes och det är svårt att förstå varför. Det verkar som att när de väl bestämt sig för att inte börja växa så är de rökta vad man än tar sig före. Jag är inte superledsen över att de ger upp – jag har de finaste kvar och det är faktiskt skönt att få rensa bort lite.

Jag håller ändå på att försöka hitta ett sätt att överleva pelargon som ser ut att vilja dö och det är att ta sticklingar på plantan innan den blir alltför vesen. I flera fall har det fungerat, sticklingen har tagit sig och det är bara att släppa taget om moderplantan. Att det fungerar kan bero på att plantan verkar dö nerifrån. Stammen tappar färgen och blir såsmåningom brun medans toppskottet fortfarande är grönt och då gäller det tydligen att vara med, klippa och sätta i vatten/vermeculite/sand/jord. Jag har testat med vatten och vermeculite. Tänker att jord ger en högre risk för att sticklingen ska ruttna än de andra alternativen. Vet att många använder root roit och det verkar ju ta sig bra men jag är lite tveksam till hur plantan mår sen med en liten kvävande strumpa runt sina innersta rötter.

Till helgen ska det visst bli kallare igen, surt, även om jag tänker att det fortfarande är väldigt tidigt. Får se om jag ska försöka få fart på en varmbädd i växthuset att ha sådderna av bladgrönt i. 🌱🥬

Sparad i förodling, försådd, grobarhet, Odling

Vilken är den bästa såmetoden?

Ja olika för olika frön förstås. Naturen är ju så finurligt uppbyggd att det inte är bara ett sätt som är rätt – vilken tur! Och vad roligt! En chans att prova olika sätt och försöka utröna vilket sätt som fungerar bästa för varje liten enskild sorts växt som jag vill odla. Här kommer en liten översikt på de sätt som jag har lärt mig under min tid med tummen i jorden.

Pelargonfrön som strax blir övertäckta.

”Vanlig sådd”: ta en bytta med jord, lägg i jord till 2/3, vattna igenom jorden, lägg på fröna lite glest, täck med lika mycket jord som fröet är stort. Inga jättemängder alltså. Ställ byttan i en plastpåse och stäng den så att inte jorden torkar ut för fort. Placera byttan lite varmt, på ett element som får övertäckas eller ett värmegolv (25-30°). Vänta och glo varje dag om det har kommit upp något. Så fort de har kommit upp, ställ dom så ljust det går och gärna lite svalare (16-20°). Anledning till att de ska stå varmt är att det skyndar på groningen, det finns alltid en risk att fröet hinner ruttna/mögla om det ligger länge i jorden.

Detta är grunden och fungerar på rätt många frön. Men: somliga frön vet att om de gror alla på en gång så finns en risk att det händer något – tex att det blir kallt. Då dör de också alla på en gång. Alltså, några frön vill vänta och se om de får sig en liten köldknäpp innan de gror – och det är ju smart, för då har ju de där raska kompisarna frusit ihjäl allihop. Alltså, vissa sorter mår bra av att utsättas för en köldknäpp innan de får chans att gro. Av den anledningen kan man använda sig av vanlig sådd med den lilla förändringen att man låter byttan stå ute istället för inne i värmen, antingen en period för att sedan tas in och behandlas på samma sätt som vanlig sådd. Detta benämns som ”stratifiering”. Eller så låter man helt sonika sådden vara kvar ute tills det bli sommar och börjar spira. Detta benämns som ”kallsådd” och jag tycker att det är som ett mellanting mellan för- och direktsådd. Då ”direktsådd” betyder ”stoppa i fröet i jorden där du vill ha din växt”. Kallsådden har fördelen att din lilla växt hinner bli lite större innan den kommer ut på sin växtplats där den ska möta allehanda äventyr som tex sniglar och kvickrot.

Kallsådd i kallväxthus i januari

För att krångla till det lite – återigen, variationen av fröns olika sätt att gro handlar överlevnad, om du inte har samma krav på din miljö som din kompis/konkurrent så kommer du heller inte att dö av samma saker som den. Det finns frön som inte vill gro när det är mörkt, de vill ha ljus för att gro, de kallas för ”ljusgroende”. Här gäller det att inte täcka över utan bara lägga fröet på den fuktiga jorden. Faktiskt är ju det lite roligare för då kan man se vad som händer när man går där och glor.

Varför ska frön vara så här krångliga då? Ja förutom att de vill variera sig utifrån naturen vi har här så beror det förstås på att vi försöker att odla sånt som egentligen inte växer här, de kommer från en annan del av jordklotet och har därför helt andra miljöer att överleva i. Då får vi försöka utbilda oss i ”hur har de det där långt-bort-i-stan?” och härma det.

Vissa saker kan man få reda på genom att bara titta på fröet, ett stort frö med hårt skal tar som regel längre tid på sig att gro. Stora frön har med sig en del näring som gör att de kan växa ett tag innan de måste få näring. Ett pyttelitet vill oftast inte hamna under jorden och behöver ganska snabbt få näring då de inte har så mycket eget med sig. 

En såmetod som jag använt mig av mer och mer de sista åren är en som jag lärt mig av @enplatsundersolen, film finns på hennes youtubekanal. Det kan kallas ”grobarhetstest” och kommer väl egentligen ifrån att man vill veta hur bra grobarhet fröna har, hur många som gror och inte. Hos mig har det blivit en odlingsmetod som jag bara ser fler och fler fördelar med och skulle nog kalla för ”förgroning” snarare än test då jag inte bara räknar och sen slänger de små groddarna utan istället planterar dom (hur man nu kan göra det??)

Förgroning går till så att jag skriver namnet på frösorten på en bit hushållspapper/servett, lägger på fröna, stoppar i en plastpåse, fuktar pappret, stänger påsen och placerar den på ett element under en lampa som är tänd ca 12h/dag. Om det är små frön (ljusgroende) lägger jag påsen med fröna uppåt. Är de stora lägger jag fröna neråt så att de har det mörkt. Notera att då behövs ju såklart ingen lampa men eftersom jag har flera sorter på gång samtidigt så har jag en lampa där. Jag checkar minst en gång/dag hur läget ser ut och när det börjar gro plockar jag ut de fröna och lägger i/på jord enligt ”vanlig sådd”. Jag låter dessa stå varmt tills jag ser att de kommit igång och växa. sen kan jag flytta dom till ”ljust och svalt”. Metoden går att flexa med stratifiering vid behov genom att lägga ut påsen i kylan nån vecka innan den läggs på värme.

Metoden har flera fördelar som sagt, en är utrymmet. Jag har väldigt mycket fler frön på mindre yta (under samma lampa) den tid när det är mörkt hela dagarna och elen dessutom är svindyr. Jag minskar mängden arbete om frön visar sig vara dåliga på att gro – färre besvikelser.

Inomhusmiljön är mumma för ohyra och inte särskilt skön för deras fiender. Sorgmygg trivs i fuktig jord, trips, spinn och bladlöss gillar verkligen den torra luften inne medans nyckelpigor och rovspinnkvalster inte tycker jättemycket om det. Att använda förgroningsmetoden gör att jag kortar ner tiden som mina små plantor ska växa inomhus och alltså kanske inte hinna bli lika besmittade med ohyra.

Sorter som jag sår inne med vanlig sådd i år:

  • Tobak, ljusgroende (feb)
  • Sommarrudbeckia (feb, stratifiering)
  • Lejongap, ljusgroende (mars)
  • Tomater (stora sådden till vårdagjämningen, dvärgar i jan, ampelsorter runt 1/3)
  • Gurka (fönsterplantor 1/3, sommarplantor 15/4)
  • Sallad Little Gem (25/2)

Sorter jag förgror och planterar inne:

  • Svartöga
  • Klocktanka
  • Solhatt
  • Eukalyptus

Sorter som jag kallsår i år:

Februari:

  • Jätteverbena
  • Praktmalva

Mars:

  • Rosenskära
  • Praktvädd
  • Sommarflox
  • Prydnadsgräs
  • Blomstermorot
  • Tandpetarsilja
  • Vallmo
  • Sommarslöja
  • Slöjsilja
  • Olika kålsorter
  • Mangold
  • Spenat

April:

  • Zinnia
  • Jätteternell
  • Dahlia
  • Aster
  • Klint
  • Risp
  • Låg solros
  • Lövkoja
  • Krasse
  • Majs
Klint

Maj:

  • Höga solrosor
  • Bondböna; ett litet gäng som blir klara lite tidigare
  • Squash
  • Pumpa
Förodling bondböna

Direktsådd:

April-Maj:

  • Ringblomma
  • Honungsfacelia
  • Gurkört
  • Nattviol
  • Morot
  • Rödbeta
  • Ärtor
  • Sallat
  • Mangold
  • Mer bondbönor

Luktärtorna kommer att sås i v12 enligt Cecilia Wingårds recept som du hittar här. Metoden funkade fantastiskt bra och var mitt sista försök med luktärtor efter att ha haft olika dåliga resultat sen flera år tillbaka. Nu har jag lärt mig knepen och satsar på många sorter iår 🥰

Luktärtor en varm sommarkväll

Vissa frön gror och växer oavsett hur du behandlar dom. Och det är ju både bra och dåligt, man vill ju gärna odla lätt och snabbt men vi måste vara försiktiga så att vi inte stoppar in växter i vår natur som tar över – de måste ha lite fiender som håller dom i schack. Enfald är dåligt – mångfald är bra 😀

Sparad i ärtskott, Odling, purjo, växthus

Bortglömd asviktig rapport!

Den 14 februari var inte bara Alla hjärtansdag i år – det var också den dagen som min fönstertomats första tomat blev röd på. Rekord! En hel månad tidigare än förra året och alltså nytt pb i tomatodling ”a la caracha, a la caracha.. 🎶”

Fönstertomat klar! 🍅

Den är en som stått i sovrumsfönstret sen jag städade ur växthuset i höstas och då var det en sensommar-självsådd liten krake. Eftersom den är röd gissar jag på att det är en Red Robin, fast den sorten hade jag inte där i somras så isf är det en som blivit kvar sen året innan.

Och gissa vad?! Varför tog jag inte med några fler plantor in? Eller satte några frön? Klantigt! 🤨 Jag lovar att bättra mig till nästa vinter (men det orkar jag bara inte tänka på nu).

I höstas gjorde jag ju också försök på sådd av lite spenat och andra bladiga skott som jag tänkte plocka av. De har ju såklart inte hänt något med sen de grodde i princip så nu fick de komma in i värmen, jag vill ha hemodlad sallad! I samma veva som de kom in sattes även ärtor för ärtskottsodling.

Mjölkpaket är verkligen bra grejer! Här ärtkrubba

Vitlöken den växer vidare, den verkar inte bry sig särskilt om att det kan bli kallt igen.

Vitlök och några av de stillastående höstsådderna

Sagan om Purjon

Purjo alltså! För två år sen satte jag en påse med frön. Några av stråna fick inte plats i landet (hur nu det är möjligt, den som har sett storleken på ett purjostrå tänker att det nog kunde bändas ner nånstans..) så de blev kvar i byttan rätt länge. Såg rätt miserabla ut. Så de kördes ner i kanten av bädden i växthuset. Växte endel. Gick inte åt under sommaren, eftersom jag hade så mycket ute, och fick stå kvar över vintern. På våren var de superstora. Och det kom häftiga blomknoppar. Dessa stod fina med stora bollar, typ allium, först med knopp sen med blommor och till sist som fröställningar hela sommaren! På hösten böjde jag ner hela bollarna i papperspåsar för att samla in fröna. Nu när det är dags att så de små liven har de börjat gro alldeles av sig själva 💚

Fröställningar purjo
Bebispurjo

Att odla är verkligen att bli belönad tusenfalt!

Sparad i Odling, pensé

Penséer

Igår hittade jag godis 🍬 utanför blomsteraffären. Och vem kan gå förbi det, fredag och allt? 😀

Sen har vi den här pluggboxen.. Vad fasen var det jag satte i den..? Minns tydligt hur jag gjorde, ett frö i varannan plugg för att de ska få lite mer utrymme och jag tror nästan jag minns hur fröna såg ut… men vad var det nu då? Bah! Jag som alltid brukar vara så duktig och märka..

Sparad i Odling, tomat, växthus

Växthus”arbete”

Riktigt vårväder idag söndag och allt! I växthuset var det 22°. Det är väldigt svettigt med vinteroverall… 😁

Sått (förstås!) vintersallad, spenat, salladssenap och en Nya Zeeländsk spenat.

Vintersådd med bevattning

När jag klippte ner den japanska malörten blev det också en spontansådd av dess fröställningar. Ev har jag försökt med det tidigare but my name is Envis (och Glömsk) så det blev en bytta även till den. Vintersalladen beskrevs även som lämplig för krukodling inomhus så då blev det så också.

Persika 🍑

Persikan ser ut så här just nu. Ännu har inga sköldlöss visat sig. Jag vet ju att de kommer men man kan ju alltid hoppas att de dött av den kalla vintern.

Under lysrören är det fullt och tomaterna börjar se ut som att de vill flytta från barnkammaren. Jag som trodde att det skulle kännas så lugnt nu när jag fått så mycket plats.. 🙄

Tomatodlingarna 🍅