Den jordiga tummen

Om jag är lite less på odlingarna vad gäller tomaterna så här långt så är sommarblomsrabatten en ren och skär lycka! Ett rejält plåster på såren och en förnöjelse som heter duga! Jag kan inte säga en specifik blomma som jag är mest nöjd med utan här gäller nöjdhet över att jag sköt brett, dvs satte nästan allt jag kunde komma på, det finns tex elva olika sorters cosmos, tror det var sju zinnior, runt fyrtio dahlior, ca tio luktärtor, ett par flox, ett par astrar, risp, eterneller, jätteverbena, malva, ett par solhattar och rudbeckior, tre nejlikor, anemoner, ranunkler, klockranka, liljor, lövkoja, sommarklätt, brudslöja, sommarslöja, klint, vallmo, röllika, gurkört, honungsfacelia, ringblomma, blomstermorot, tandpetarsilja, eukalyptus, isört, amarant, harört, hirs.

Alla blommar inte än, men de flesta visar på god växtvilja och det kommer nya blommor varje dag.

Resultatet så här långt då: en maffig cirkusrabatt (inte något pastelltivoli här inte), på ett par ställen har det lyckats bli ett par blommor som går i samma färgskala tex Cosmos Apricotta och Zinnia Peaches ‘n Cream, på något annat hände det av ren tur; Rudbeckia Sahara och Lejongapet Rainbow (som finns i alla underbara färger) här hamnade av slumpen en planta som gick i ton med Sahara.

I övrigt sprakar rabatten av rött, lila, blått, rosa, vitt och gult.

När det gäller rosenskärorna så är de ju helt fantastiska. Sorten Kiiro är betydligt enklare än Xantos av de gula sorterna som jag har. Lövkojan är jag lite förvånad över, trodde att det skulle bli som typ en riddarsporre-kolv fast att de kommer i olika färger, här blir det en gles, ganska kortskaftad blomma, men fin ändå såklart. Floxen är kanske inte min vän för den ser verkligen inte ut som på Instagram och på fröpåsarna. Veka stjälkar som lägger sig platt och med i vissa fall bara en blomma i toppen. Vi får se när sommaren fortskrider. Grekvädden är ju en helt underbar blomma! Satte den i höstas efter shoppingresan till Rolands och glömde sen bort den. Den slingrade sig kämpandes mellan löjtnantshjärta och hässleklockor upp och blev en glad överraskning. Jag hade lätt tagit den för en ängsvädd om jag för omväxlingsskull varit sugen på att rensa där, frön har samlats och nästa år då! Luktärtorna är otroliga! Jag plockar och plockar. Royal Scarlet Red blev ju allra flest plantor av och de är också de som dominerar, Royal White kommer inte långt efter. Old Spice Miss Willmott passar bra ihop med apricotta och peaches. Mollie Rilestone är som en dröm och är väldigt växtvillig. Kan hända att den står lite soligare än de andra. Klagar absolut inte på de blå och lila sorterna men de har inte riktigt samma växtkraft som de röda, rosa och vita. Mollie och royalsorterna har också långa bra skaft. Rudbeckiorna kommer sig nu. Tänka sig att Sahara som nu är en så rejäl sort ska behöva ta så lång tid på sig. Till skillnad mot Rustic Dwarf (som inte alls är nån låg sort som man kan luras att tro) som jag sådde i slutet av april, breddsådd i godislåda och sen utplantering av hela lådan som en klump i slutet av maj.

Ibland känner jag mig lite skeptisk och motvals till modetrenderna vad gäller blommor och blomfärger. Någon hipp person har hittat på att brända, bleka ganska färgfattiga blommor är de vackraste (Café au Lait, Sahara tex) och ligger som ett blekt filter över alla bilder på insta. Sahara har blivit fantastiskt hyllad för att du kan få flera olika typer av blommor från en fröpåse. Vad är skillnaden när du då köper frön som inte är färgspecificerad eller har fått ett trendigt namn som också lanserats hårt? Jag älskar när det kommer blommor i olika färger, det är liksom det som är lite spänningen med att vänta på blommorna, de överraskar och tillsammans kan det liksom explodera. Visst kan det ibland också bli ”fel”(fast jag har svårt att tycka att blommor någonsin gör fel liksom) men då har ju jag som odlare chansen att göra om nästa gång. Och när jag plockar buketter väljer jag ju själv ut kombinationerna. Det som kan bli lite galet är ju om höjderna och storleksangivelserna inte stämmer. När en liten planta blir inklämd bakom en storvuxen tex. Sen har jag iår flera av de trendiga blommorna bara för att jag också vill prova dom men ingen av de överdådiga tallriksdahliorna har ännu visat på blommor alltså är de såhär långt inte några favvosar hos mig.

Så för att gå emot trenderna kommer jag till nästa år att ha fler rudbeckior, Prairie Sun är en gammal knallgul favorit som verkligen lyser upp. Och så kommer ju alla solhattar snart igång på allvar ❤️

Av dahliorna har några påbörjat sin blomning, de enkla är lite snabbare än de storvuxna tex. Än så länge inte några stora problem med kryp eller andra angrepp. Lite löss förstås men man får syna och klämma. Spruta med vatten. Läste idag om att det finns en misstanke om att ferramol (mot sniglar) kan vara skadligt för igelkottar, det är ännu inte färdigforskat men för varje sån misstanke blir jag mer och mer säker; mina odlingar är inte viktigare än att djuren i naturen mår bra.

Jag tycker att jag iår har planterat en hel del sorter som ska vara som fyllnadsmaterial/lugnande tillägg i rabatt och buketter men det räcker inte. Jag ska se till att få in lite daggkåpa, lammöron och tex musselsyska till nästa år.

Tränar på att göra buketter och arrangemang på lite olika vis. Spiralbindning verkar vara den vanligaste och jag tänker varje gång jag börjar med en bukett att det är så det ska bli, men sen när blommorna börjar vara med och bestämma blir det mer som att handen är vasen och blommorna ska i på ett visst ställe, de måsta sättas i uppifrån. Bara för att träna på spiralen ska jag nog prova med att göra med bara ett fåtal blomsorter och fyllnadsgrönsaker och se om det går lättare.

En grej som jag sett och velat prova är att sätta blommor i fakir. Nu visade det sig att en ”riktig” blomsterfakir är sjukt dyr (sett till vad man får för pengarna), så det fick bli ett hemmapul i vanlig ordning. Har köpt några glaspottor på loppis och i botten la jag en boll av hönsnät. Det visade sig att man kan ta ganska mycket nät för ju mer man kan trycka ihop nätrutorna desto lättare är det att få fast blomstjälkarna. Om man inte som på dessa pottor har en smalare öppning behöver man fästa nätet på något sätt. Jag tror att proffsen använder typ el- eller silvertejp men tror att kludd skulle kunna funka. Det var lite trixigt att få blommorna att stå men gick lättare ju fler blommor som satt i. Värt att tänka på i detta fall var att tung blomma, vek eller tunn stjälk är svårare att få fast. Till sist blev det en blandning av rosenskära, klint (den har ju varit helt enastående i år, blommar för fullt och började redan vid midsommar, jag trodde den skulle ha gett upp nu), lövkoja, vädd Fata Morgana, vallmokapslar, jätteeterneller, tobak (på gränsen svar att få till såhär), zinnia (förstås), risp, blomstermorot, ekorrkorn, gröna kvistar av smultronschersmin och jätteverbena.

Jag gjorde också en liten potta med samma teknik, men satte där ihop knippen av blommor och stack ner i nätet, det var lättare att få dom att stå still så. Här är det ringblommor, hällveronika och luktärtor som samsas.

Intressant när buketterna står är att se hur länge de olika växterna håller i vas. Jag tror att zinnian (igen får jag lovorda den) är den som står allra längst. När det är dags att ta bort och göra nya buketter plockar jag ur de blommor som ff är fräscha och tar med dom i de nya buketterna. Det finns zinnior som gått vidare både tre och fyra veckor. Nåväl, det finns fler bra, vallmokapslarna och eternellerna är för evigt om man vill det och de flesta som jag tidigare nämnt är bra och står ca en vecka. De som jag testar igen som inte gick bra i vas förra året är jätteverbenan (den börjar skräpa nästan på eng gång) och blad av alunrot. Knepigt nog så har jag ett par blad som jag plockat för mer än en månad sen och som ff är fina medans ett par av en annan variant som jag plockade igår ser väldigt ledsna ut. Detta måste utvärderas vidare. Kanske är det så att det blir bättre om man plockar och snabbt sätter dom i vatten och låter dom stå över natten innan man arrangerar? De är ju fantastiskt vackra i färgerna så verkligen något som passar i buketter. Riddarsporrarna är superfina men skräpar snabbt. Luktärtor är ju helt makalösa i ungefär tre dagar (underbart är kort) sen är det dags att ta börja plocka bort och fylla på med nytt, men det är ändå ett kärt besvär, de är ju så fina! Och det kommer ju som sagt nya hela tiden.

Herregud vad det är roligt med blommor! 😍😍