Jordigatummen

Vad är det som gör att man som odlare INTE lär sig av erfarenhet? Det måste vara att detta med att på riktigt förstå (=veta) vilken plats en planta tar när den växer ut och börjar ge skörd verkar vara exakt lika svårt att fatta som när nån säger ”Ja, den planeten ligger hundrasjuttioelva ljusår bort.” Det betyder bara jättelångt bort för mig. Jag vet faktiskt inte hur stor skillnaden är på en miljon ljusår och tusen ljusår. Tre nollor liksom, det fattar man bara inte. Tydligen är det samma sak med när man planterar tex pumpa. ”Okej lilla planta med Två Blad, här får du hundra gånger så stor yta som du behöver idag. Varsågod!” säger hon och tycker att hon är enormt generös och har tänkt igenom detta noga. Sen står lilla planta med Två Blad där och ser glad ut i mååånga veckor. När sen som över en natt, har den täckt in gångar, den plats där Spenaten tidigare bodde, Lökens land och håller på att invadera även Dillen och Majsen.

Här fick löken komma upp bara för att inte pumpan ska äta upp den och kan nu få växa på ännu lite mer även om jag tycker att ett hav av blad borde producera lite mer pumpor än det verkar, de är ganska få och trots att jag satte flera sorter ser det bara ut som att det är en som fått pumpor. Sen var frosten här och nöp till pumpan i kanterna så att den ska förstå att hålla sig på sin plats. Pumpa kan litegrann liknas vid en snigel med sina tentakler som vecklar ut sig, man föser in den i sin ruta men på ett segt men ändå snabbt sätt (🤔) lyckas den smeta ut sig över yta där den egentligen inte ska vara.

Nästa ställe där Odlerska med 30 års erfarenhet av odling tydligen inte kan förstå vilken plats hennes plantor behöver är bland tomaterna i växthuset. Är det så att man får fler tomater på varje planta om de har mer yta? Mer yta än 30-50cm mellan varje alltså? Vet inte för jag har aldrig vågat prova. Jag tyckte att jag drog ner på antalet iår, från 88 till 81 men ev kan det ha landat ett par fikon och några fler gurkor därinne så i ärlighetens namn så är det nog inte glesare än tidigare. Det är så svårt att INTE stoppa ner de där plantorna när man har så många fina. Och man vill ju ha minst två av varje sort – av nya sorter för att man inte vet att båda kommer att ta sig lika bra, av gamla favoriter för att man vet att man vill ha mycket av just den. Plantorna får mycket tomater i de första våningarna men sen blir det sämre, min teori är att det blir för tätt sen längre upp när plantorna tagit rejäl fart och befruktningen av blommorna blir dålig. Eller så är det så att plantorna helt enkelt inte orkar sätta mer frukt för i första hand gäller det de större sorterna. Får se om jag vågar testa nästa år att ge dem lite mer utrymme – man är ju rädd att det ska bli mindre skörd liksom…

Apropå tomater så är hur som helst skörden i full gång nu, tomatfat i hela huset och tomater till och i alla måltider, ständiga avsmakningar och funderingar över smaktyper och vad som är godast. Pluss tillfällen när man är hungrig och kan glufsa så att det skvätter av tomater direkt från kvisten ute vid plantan. Lite då och då kan jag ana järnsmaken i munnen som jag kopplar till överkonsumtion av just tomater. Men helt underbart! Just nu känns det inte som att jag kan plocka bort en enda av alla årets sorter, alla är goda på sitt eget vis. De som sitter ute rabatt är väldigt sena men det börjar ändå bli mycket på dem så de kommer sig allt – inte lätt att vara tomat ute när hela försommaren bestod av kyla och blåst. De blev aldrig ens uppbundna utan har fått nöja sig med att ligga efter marken och det verkar också fungera. Lustigt hur tomater tycks klara typ alla förhållanden som finns va? De är verkligen en supergröda! Och de som slängdes i komposten för att de var för fula.. jo, enorma! och det blir massor med små orangea tomater. Just de kommer jag såklart inte ihåg vilken sorter det var men heeeelt fantastiskt goda! Man brukar ju säga godistomater och de här är verkligen det. Tycker att de nästan smakar lite hallon. Eller kanske plommon, eller vad det nu kan vara, tycker det är svårt att sortera smakupplevelser. Inser nu att jag har rätt många sorter som kanske inte har den tydliga tomatsmaken, alltså den som man tänker att ketchup eller krossade tomater på burk smakar. Tur det, då skulle man aldrig orka äta så mkt tomater.

Vad gäller dahliornas utrymme har jag nog ändå lärt mig rätt bra hur mycket plats som går åt. På ett par ställen är det lite trångt att gå i gångarna men det beror nog mest på att någon del av plantan kommit utanför sitt stödnät eller tom lagt sig lite. Det som är lite typiskt är att de sorter som för någon anledning inte blivit något av har hamnat bredvid varann. Tror inte att det beror på att de influerats till dåligt mående av varann utan det har helt enkelt varit skruttiga plantor. Resultatet blir dock att det blir stora hål i odlingen, tomma ytor som skulle varit bättre att ha lite här och där istället. Roligt med dahliaodlingen iår är iaf att det blommar något alldeles kolossalt, man kan plocka hur mycket som helst och ändå ser det jättefint ut i odlingen 🩷 Ett lyckat drag var att sätta den övervintrade jätteverbenan i bakkant av odlingen, det var inte sista gången. I övrigt har det lyckats hyfsat med placeringen höjdmässigt, bara några få som måste justeras till nästa år för att de inte når förväntad höjd.

Fröodlingen av dahlior är ett eget kapitel och något jag kommer att utöka nästa år, de är också fantastiska och inte i närheten av lika mycket jobb med. Jag tog frö av Hootananny, en superfin röd halskrås, det blev ca 10-12 plantor och de kom snabbt upp i samma storlek som de knöldrivna plantorna. Höga fina plantor med lite olika bladfärg från grön till mörkt lite rödaktiga. Alla har fått enkla blommor – inget konstigt med det, frömamman är typ enkel och dahlior strävar mot sitt ursprung; enkla, höga, gult/rött – nån har fått lite grejs i mitten, alla är röda eller aprikos-orangea toner. Vissa har få spretiga kronblad, andra är täta och runda i formen. Alla älskas av humlor och fjärilar så det har varit världens liv i den delen av odlingen 😍 just nu tror jag kanske inte att jag kommer att spara på dessa även om det bildats knölar. Det är så mycket jobb för att klara dem över vintern utan istället bättre att ta frön och hoppas att det blir lika fint och med liknande variation nästa gång. Kanske ska jag testa att bara låta dem sitta kvar och täcka över tjockt med hö och kanske nån presenning för att se om det går att övervintra ute? Bra experiment även om mitt hopp om det är väldigt litet. Jag är hyfsat säker på att om de inte fryser så kommer de att ruttna. Och iår ska jag ta frön på betydligt fler sorter 🤓

Missa inget från Jordiga Tummen, skriv in din epost för att prenumerera: