Morsdagstripp till Gränna Växter

För andra året gjorde vi en morsdagstripp med mamma, den här gången bar det av till Gränna och Gränna Växter. Mamma har på senare år utvecklat ett intresse för att odla fruktträd. Dels från frö men också att ympa på sorter på gamla träd som finns i trädgården. Jag har deltagit i aktiviteten när höftleden byttes ut och klättra i träd inte var en rådlig aktivitet. Kul men kallt är min erfarenhet. Och framförallt var det roligt eftersom flera av ymparna faktiskt tog sig.

Nu tyckte vi (jag och min syster) att det skulle vara roligt att vi alla får se hur det går till när man gör sånt här på riktigt och tog kontakt med Ulla-Britt och Lennart på Gränna Växter. Oj vilket intressant besök! De visade oss olika tekniker för att ympa och vi mycket om tillväxt, odlingssubstrat, bevattning osv. I Gränna och på den plats de finns är det zon 1 (jag dreglar av avundsjuka 🤤) och saker växer som hejsan på väldigt kort tid. Läget bredvid berget ger lä och växthuset de jobbar i är behagligt varmt även den här dagen som var lite sval.

Lennart visade oss hur det går till med okulering. I juli-augusti skär man ett litet skott av den sorts träd man vill ha, skär barken som ett T i ett öga på grundstammen. Det är viktigt att kambium på riset och stammen sitter i tät kontakt med varandra för det är där de växer ihop. När man känner att de sitter tätt ihop lägger man en tejp hårt runt okuleringen så att de håller fast och även tätar till runt den skurna barken så det inte torkar. Efter bara några veckor syns det om okuleringen lyckats och det nya skottet börjar växa.

Tidigt på våren nästkommande år klipps toppen av på grundstammen så att den sort man okulerat dit får växa vidare utan konkurrens. De okuleringar som inte tagit sig gör man läggympar på. Då skär man av grundstammen på snedden och lika snett på ympen, passar ihop de båda snittytorna noga och tejpar ihop dem. Vill du läsa mer om hur ett fruktträd blir till finns en länk här.

Lennart och Ulla-Britt har även en massa andra buskar och träd till försäljning. Jag lyckades begränsa mig till en Rönnaronia men himmel vad jag är sugen på både en blodhassel och ett kvittenträd också. Såhär när jag ännu inte lyckats plantera allt som ska ner i backen var det kanske tur, men framöver kommer det allt att bli mer träd och buskar i mina odlingar.

Rönnaronia är en rysk korsning mellan rönn, aronia och oxel. Den ger blålila bär som går bra att äta direkt men även till att göra sylt och marmelad av. Busk-trädet är väldigt härdigt, upp till zon 6, och trivs på alla jordar. Låter som perfekt hos mig 😁

Som sagt vi pratade länge och det visar sig att det som vi privat kan hålla på med, tex fröodling av fruktträd, inte är möjligt för en handelsträdgård. Där är man begränsad efter en standard och regler för vilka sorter som är godkända enligt EU’s gemensamma sortlista. Som företag med handel av växter måste du även ha godkända växtpass. Och jovisst, det måste finnas en reglering/kontroll för att vi inte ska få in invasiva arter osv. men i slutändan känns det som att det begränsar mer än det gör nytta. Tex blir det väldigt kostsamt för det lilla företaget vilket leder till högre priser till kund. Priser som i andra ändan pressas av importerade som inte alls är uppodlade efter den standard som vi måste hålla oss till här. Mycket av det som importeras idag kommer från Kenya – vilka regler har de där? Vilka saker växterna har sprayats med och vilka insektsarter som kanske följer med växterna? Och vilka förutsättningar arbetar deras personal i?

Vi har de hårdaste kraven i världen för produktion av mat (växter är mat) och sen importerar vi glatt ifrån världens alla hörn och där är allt tillåtet. HYCKLERI säger jag! Och vem tjänar på det? Ja, tex de stora firmorna som kan styra över vilka sorter vi har, producera stora volymer av enstaka arter och hålla nere priserna. Dåliga arbetsförhållanden och löner. Småskalighet finns inte på kartan då konsumenter ser till priset och kanske är omedvetna om de långsiktiga effekterna.

Vilka är då effekterna? Tja, tex att vi får allt färre sorters växter att välja på, men det är inte den stora haken. Det är just att en hållbar produktion av mat kommer av mångfald, att växter och djur inte är helt lika. I stora kommersiella odlingar används förädlade sorter som har vissa egenskaper som gör att skörden blir större och säkrare. Men vad händer när det dyker upp ett skadedjur/sjukdom/virus/väder som just den arten inte klarar? Jo, arten slås ut och helt plötsligt står vi utan mat. Vissa arter är snabba på att anpassa sig till en viss plats och ett visst klimat, oftast de som har en kortare livscykel. De som har en längre livscykel hinner inte med i svängarna klimatet eller yttre påverkan förändras, tex träd.

Att alla arter som finns idag lever och har utvecklats handlar om våra olika DNA-uppsättningar, att jag lever hänger på att mina anfäder har överlevt diverse sjukdomar, samma gäller för alla växter och djur. Att ha en rik DNA-variation inom en art är förutsättning för god överlevnad, en population av enbart kloner kan vara framgångsrik på kort sikt men riskerar total utrotning på lite längre.

Som det ser ut idag måste man som konsument vara otroligt påläst för att kunna göra kloka val samtidigt som man också måste ha en plånbok som tillåter det. Jag tänker att här borde vårt regelverk styra bättre – det som inte är odlat enligt de krav som vi ställer på svensk odling borde heller inte få importeras. Sen kanske våra krav isf borde sänkas, en fråga vi diskuterade var, kan man ens odla rosor utan bekämpningsmedel? Det är lätt att vara duktig om man har ögonbindel på sig och tycker att saker ska vara på ett visst sätt samtidigt som man lämnar över till andra att se till att det är så. Precis som jag lärt mig att bara äta tomater under den säsong vi har egna tomater, kanske vi får lära oss att välja bort sånt som inte ligger i linje med de krav vi ställer. Tulpaner är också oerhört vackra och om jag vet att det finns människor som måste gå med skyddsdräkt och gasmask i växthusen där buketten jag har på bordet har odlats är valet enkelt; antingen ingen bukett eller också en annan bukett.

Nåväl, det var så trevligt att få komma in och se närmare på hur det som vi har som hobby kan fungera i större skala, så mycket kunskap hos människor som hållit på med förädling av växter under hela sitt liv. Jag hoppas verkligen att få möjlighet att komma igen och få lära mig ännu mer om detta, och kanske få med mig mer växter hem. Stort tack till Lennart och Ulla-Britt för att vi fick komma! För att komma till Gränna Växters webbbutik, klicka här.

Efter besöket stannade vi till på Kaffestugen strax intill och fick oss en god lunch med fantastik utsikt från Grännaberget. Och i Gränna måste man såklart besöka en polkagrisfabrik.