Och hur går det med hönsen då? Jojomän, det går finemang! De är för härliga, grejar och plockar, tjafsar ibland men sover snällt tillsammans på pinnen. Det är som att ha ett akvarium, fast ännu roligare. Man kan stå och kolla på dom i timmar. Och hela tiden hittar jag en anledning till att gå till dom och prata med dom en stund. De är fasligt hungriga på grönsaksflylarver tex. Och snäckor. Och man är verkligen populär om man kommer med en persika 😋 Jag drog upp nässlorna som växte i hönsgården och då finns alla möjliga kryp som gömt sig bland bladen att ta hand om.
Själva hönshuset har byggts lite efterhand, först kom själva huset/boxen, sovpinnarna och sen gården. Just nu har det målats reden. Eftersom det är återbruk som gäller hos mig blev det färg från överskottslagret i jordkällaren. Etiketten hade blivit förstörd så färgens färg blev en överraskning. Nån slags ljusblå och jag känner mig lite som Lindha 14 år och målar pastell. Nåväl, höns gillar färg (har jag fått för mig) och de kommer nog att matcha Cream legbar-äggen när vi kommer så långt.
Både jag och sambon är ju riktiga samlare och ser bra-å-ha-grejer i allt. Därför är det enda som faktiskt köpts in för ändamålet med hönsen det nät som är till skydd för rovfåglar. Allt annat har funnits hemma; skivor att bygga väggar av, överbliven isolering, en gammal ytterdörr från grannen, den gamla hundgården, nät från nån som haft kattstaket, en hylla som stått på loftet blev perfekt att bygga reden av osv. Kul att saker kommer till användning för även om de inte är snyggast eller trendigast så är de fullt funktionsdugliga i många år framöver. Förresten tror jag att det mesta av grejerna aldrig kommer att bli förstörda utan kommer fungera för ändamålet så länge man håller efter det. I dessa tider när allt är dyrt och klimatångesten flåsar i nacken känns det bra om jag och mina hönor kan existera utan att konsumera nya saker. Och det är ju lite som när man var liten och byggde koja; man gick runt och kollade vad som fanns och så byggde man av det 🥰
När sen nyheterna kommer till hönsen är det roligt att se vad de tycker om det. De är avvaktande men nyfikna på nyheter och undersöker och spanar när man förändrar nånting.
För den som vill ha inspiration till att starta med höns och bygga hus/gård till dom så är det väldigt kul att kolla i grupper på fb, det finns så många fina hönshus, vissa går verkligen all-in och hönsen bor i små stugor med gardiner och kristallkrona.
Jag är ju helt nybörjare på just höns men van vid att ha och vara med djur så det har varit en tid av att läsa på och göra på bästa sätt för dom. Precis som inom alla områden finns det mycket erfarenhet att ta del av via sociala media, många som delar med sig. Dock får man vara lite uppmärksam och tänka sunt – det går inte att följa alla råd.. Höns är för det första något som allt vill äta; räv (det visste man ju sen gammalt) men även grävling, mård, vessla, iller, råttor och alla möjliga rovfåglar. Dessutom är de marklevande djuren listiga och kan gräva. Till råga på allt verkar de kunna drabbas av alla möjliga sjukdomar och parasiter också. Nåväl, man kan inte göra mer än sitt bästa. Här har det blivit hönsgård av gunnebo med ett lätt plastnät över och hönsnät ner i vinkel ut på gräset. Mockning av huset varje/varannan dag. Jag strör lite aska i spånet och i redena blir det hö av handklippt torkat gräs – det låter väl pittoreskt och bra? 😉 Anledningen är helt enkelt att jag inte har nån maskin som kan klippa det och lien och jag pratar inte samma språk, jag säger ”skär av” den svarar ”ligg fint”.
Trots att de gått rätt länge tillsammans nu så umgås de ff mest i sina egna grupper. Första gruppen; fyra hönor och en tupp är Cream legbar. Tuppen (som vi kallar för Pjosk efter en örn i Kalle Anka som inte vågade flyga) är snäll och lite försiktig men bestämmer ändå över allihop. Han har precis lärt sig att gala, vi har väntat och lyssnat noga. Först blev det bara halva galningar och han lät lite som en trana, nu har han lärt sig. Hönorna heter Modig, hon är alltid först fram och dessutom har hon ett speciellt kluckljud, hon är grå på halsen. Sen har vi Goldie som är mer guldig i färgen och så Tanterna, de två är de som först springer in när det kommer en regndroppe, de hänger alltid ihop och är svåra att se skillnad på.
Den andra gruppen består av fyra hönor och tre tuppar (inte samma tur den gången alltså) av Hedemora. Åtminstone två av tupparna kommer att få flytta eller dö. De två som jag tänker ska få åka är en som är vit och viltspräcklig och en silvergrå (lavendel?). Den tredje tuppen (och som ev blir kvar är brun och svart. Hönorna här är: Korp (helsvart) och Ripa (vit och viltspräcklig). Och så är det en svart med vita stänk och en svart-gråmelerad. De två sista har inte fått något namn än.
Tanken är att jag ska försöka få tag i några brunvärpare också, Maran tex. Jag har ju haft det på kläckning men det var ingen som tog sig. Kanske är det någon av damerna i gruppen som vill ruva längre fram så att man kan lägga dit några såna ägg då. Jag vill helst ha dom från ägg för att det är så himla roligt att följa dom hela vägen 🥰 I teorin känns det som att man minimerar risken med olika smittor också.
Förresten läste jag om ett tips hur man får trevliga tuppar. Om de är för hårdhänta mot hönorna (så att de skriker) tar man tag i tuppen och håller ner honom i 30s samtidigt som man skäller på honom, de ska tydligen fatta exakt vem som får skäll (😶😃). Om inte det hjälper stänger man in honom i en bur för sig själv i ett dygn. Och så berömmer man när han parar sig snällt. Jag tycker att det låter otroligt att det skulle funka, mina tankar om höns’ intelligens är ganska låg men ändå värt att testa om det skulle behövas.
Alla i hushållet har haft lite olika förväntningar på det här med att ha höns. Då är det extra kul att allas förväntningar har överträffats; sambon som var en envis liten j*vl och absolut inte ville ha några tycker att de är både trevliga och roliga. Jag som haft ganska höga förväntningar (och har fått använda min värsta envishet) är väldigt glad i dom. Och då har vi ännu inte fått några ägg 😆
