Jordigatummen

Vänt och längt

Publicerad den 20 februari 2025 av Lindis

Förra året vid den här tiden satt jag och berömde vintern som varit. Det kan man verkligen inte iår. För varmt och regnigt, nästan ingen sol och nu när det till sist verkar bli lite kallare en period så finns det ingen snö, åtminstone inte där jag bor. Gnäll-gnäll. Tur att en har odlingsrummet att vistas i.

Jag som inte skulle ha mer än ett par fem paprika- och chiliplantor tappade såklart behärskningen för en stund när fröna lades till groning. Varför snåla på fröna när just dessa ändå inte kommer att gro nästa år? Av paprika är det nu ett helt litet gäng som står där och jobbar på, de grodde riktigt fort medans chilin inte alls ville sig. Har de hört att jag är sur på dem? Är detta straffet? Nåväl, det är här det finns en risk att man tappar besinningen; frön vill inte gro, man försöker på nytt, tänker ”bäst att gardera sig med många frön” så händer inget. Man sår om igen och då! En skog! Det är därför det är så bra med tomater, de gror snabbt och villigt, satte 20 frön av fönstertomat, fem sorter á fyra frön. Exakt alla grodde! På mindre än en vecka. Den här veckan (v8) är det omskolning av fönstertomater och paprika. Chili ska jag göra ytterligare ett försök med och i helgen passerade odlerskan Blomsterlandet och deras ”50% på alla fröer”, kan hända att de hade nån spännande chilisort; Hot Lemon och Da Cayenne.

Årets nyhet och som kan bli en uppföljare till eukalypusen (som jag inte ska odla från frö igen). Inte ett ont anande beställde jag tre sorters prärieklocka utan att egentligen titta på hur man drar upp dem. Det visade sig att de ska sås i januari och pysslas om som microsmå plantor fram till mitten av april. Då ska de ut och kunna tåla lite frost tom. Det tog knappt 14 dagar för fröna att gro och när det nu gått ca 10 dagar till har det inte hänt särskilt mycket mer. Plantorna är så små att endast ett mycket optimistiskt och tränat öga kan se dem och kommer förmodligen att fortsätta vara rätt små hela vägen fram till utplantering.

Knappt synliga prärieklockor exakt en månad efter sådd.

Att våga sätta ut de som klassas som härdiga annueller är en sak som jag ska bli lite modigare med, de ska få bli utplanterade i början/mitten av april hos mig (beräknad sista frost är 12/5). Vad jag har läst mig till så är gruppen av dessa ganska stor och de som jag ska ha iår är:

prärieklocka
lövkoja
riddarsporre
slöjsilja
lejongap
klint
klätt
rudbeckia
vädd
prydnasgräs
luktärt
ringblomma
blomstermorot
sommarrudbeckia
sommarflox
risp
clarkia
malva
jätteverbena

Ytterligare en som ska ut tidigt, eller som måste ut tidigt, är ranunkeln. Jag har tre små stackare som jag kom ihåg att ta in förra året (de blommade aldrig) och som nu precis har startats upp inne. Min tanke är att de ska få flytta ut helt tidigt i växthuset, svalt och ljust är deras melodi och blir det för varmt blir det inga blommor vad jag förstått. Eg hade jag tänkt stilla mig och hålla mig till dessa tre men så fanns det (som ett omen liksom) just ranunkler vid besöket på Blomsterlandet. Såklart att de fick åka med hem.

Och vilka är det då som inte ska ut tidigt då undrar du förstås? (jag tar alltid för givet att alla undrar såna här grejer om odling).Jo:

rosenskära
zinnia
amarant
tagetes
doroteablomma
krasse
solros
blåparasoll
nigella
petunia? kanske ska jag prova att få ut några plantor för att testa deras tålighet. De tvärdör iaf inte på hösten när det kommer frost så…

Nu när vintern känns som längst har ändå ljuset på allvar börjat återvända och det syns direkt på pelargonerna i fönstren. De måste verkligen vara makalöst bra på att ta upp solljus för de blir piggare och sätter knopp bara efter någon dag när solen varit framme. Noterar att det inte tidigare inte varit en enda av dem som blommat och kopplar det till att januari varit otroligt fattigt på sol.

25/1 sattes en skrälldus med pelargon- och blyblommesticklingar, i sand och vitmossa. Av de som sitter i sand är det flera som rotat sig och de flesta av de i mossan lever iaf så det bådar ju gott. Passade också på att sätta lite sticklingar av korneller och den stackars pilen som såklart blivit måltavla för något vilt djur. Den sista satte rötter snabbare än kvickt, de andra har börjat grönska så nu får man hålla tummarna för lite rötter snart så att de inte torkar ut för att den fått blad.

Och nu äntligen fick jag hem några balar hösilage – i solsken och med sällskap av hönan Korp blev dahlialandet täckt med nytt material.

Korp är verkligen en trevlig sällskapshöna, vill gärna vara nära och småpratar hela tiden.

Hur underbart är det inte att få jobba med kroppen igen? 🙏🙏🙏

Odling

Kanske dags att köra igång en varmbänk?

Publicerad den 12 februari 2025 av Lindis

Bygga varmbänk

förökning, rotning, sticklingar

Test av rotningssubstrat

Publicerad den 29 januari 202518 januari 2026 av Lindis

I handeln finns flera olika substrat för att rota sticklingar. Alla är mer eller mindre naturliga, mer eller mindre dyra och alla är ”bäst” enligt olika personer som säljer/har testat och tycker att just sin produkt är bäst.

Jag gillar budgetodling och tycker inte att det ska kosta mer att driva upp egna plantor än att köpa färdiga men framförallt odlar jag för att minska trycket på miljön. Alltså tänker jag att växter som ska bo hos mig också får nöja sig med material som är naturliga och finns i min närhet. Tänker alltså att även om tex kokosfibern är naturlig och är ett överblivet material så måste det fraktas ett halvt jordklot för att nå min odlingsplats och det känns inte helt bra.

Jag har insett att hur lätt/svårt det är att rota handlar mycket om vilken säsong vi är i. Under sommaren funkar det för de allra flesta sorter att bara stickas ner i något som är fuktigt eller blött för att det ska utvecklas rötter, under den mörka tiden på året är det lite knixigare.

Jag har testat att rota tex pelargoner, blyblomma, fuchsia och petunia i vitmossa (sphagnum), renlav, grönmossa, sand och jord. Den gröna mossan och renlaven fungerar för några sorter – de som har lätt för att rota sig.

Odensjö Symfonia i grön mossa resp renlav

Vitmossa/sphagnum

Vitmossa är pålitligt när man startar tidigt och växterna inte har fått vårkänslor än, dvs de har inte riktigt kommit på att det är dags att börja växa och det tar ett tag innan det bildas rötter. Den här mossan håller fukten bra utan att det blir helt tätt runt stammen på sticklingen och den är antiseptisk. De sticklingar som tar lite tid på sig att bilda rötter har en fördel här, de kan stå fuktigt länge utan att riskera att ruttna som de skulle ha gjort om de placerats i jord.

Jag väljer att stickla blyblomma och vilda pelargoner i detta iår för fortsatta utvärderingar.

Sand

Sand är det som går snabbast att få rötter i bara det är sorter som är någorlunda sugna på att växa vidare. Testet jag gjorde förra säsongen visade på nästan 100% lyckade resultat, med reservation för att testet då startades lite senare (i början av april) vilket kan ha bidragit.

Jag har satt hängpelargon, zonartic, vildart och zonalpelargoner i sand för fortsatt utvärdering.

Jord

Jord är lite lurigt. När vi börjar närma oss sommar (april, maj) har många blommor fattat att det är ”nu det gäller!” och rusar ut rötter så fort man knipsar/bryter av en gren. Då går det utmärkt att bara sticka ner grenen i jord och den börjar växa inom kort. Sen finns det såklart de sorter som fortfarande tar tid på sig (blyblomma tex) och det verkar som att de överlag har svårare att rota sig när vi är framme i dessa tider. Min teori är att de inte lyckas så bra då för att det är för varmt eller för att fuktigheten inte blir lika jämn. Allmänt tror jag att de som tar tid på sig att få rötter riskerar att ruttna innan de får rötter när de sitter i jord som är mer kompakt än tex vitmossa eller sand.

Vatten

Under sommaren brukar jag bara sticka ner grenar/skott i vatten för att föröka och särskilt pelargoner funkar bra på det viset. Många får rötter på bara några dagar eller nån vecka. Vissa säger att de rötter som bildas i vatten inte är samma sort som de som bildas i jord/annat rotningssubstrat, men jag har aldrig märkt av att det blivit sämre plantor när de kommit i jorden för att de fått rötterna så.

Rotningskärl

Jag är väldigt förtjust i genomskinliga kärl att odla både frö och sticklingar i. Man ser liksom allt som händer däri, man kan se om det är rötter på gång förstås men det är också betydligt lättare att hålla koll på fuktnivån, vilket är grundläggande vetskap för att ge sin små darlings de bästa förutsättningarna. Plastlådor efter smörgåstårtestubbar är perfekta eftersom locket är med, engångsplast som snapsglas och mindre muggar går att använda många gånger.

Smörgåstårtelådor och engångsglas håller till många gångers rotning och sådd.

Viss logik talar för att växters rötter vill leva i mörker men de andra faktorerna spelar större roll enligt mina slutsatser och det gör också mitt odlande mer intressant. Man vill liksom se vad som händer medans det händer, inte bara få en glad överraskning när ett blad börjar växa upp eller sticklingen skjuter fart, det är oftast för lång tid däremellan och kan hända många dåliga saker under tiden. Vill man göra ett mellanting går det att använda färgade genomskinliga kärl.

Sen när allt rotande har tagit sig kan det bli såhär:

hybridisering, pelargon

Pelargonsådd

Publicerad den 26 januari 2025 av Lindis

Är det dags? Ja, sa hon och rotade i sina gömdaste gömmor. Där fanns det lite frön, pelargonfrö som tagits och lagts till senare, när inte mycket är dags än. Men de här kan man så tidigt, de gror inte alltid samma månad ens och växer heller inte ur huset bara för att de grott.

Läste för något år sen av en erfaren pelargontant (läs: Idol) att hon skållade fröna. Alltså kokade upp vatten och hällde på de små, inte så levande liven, lät dem ligga i blöt ett dygn. Skalade ut fröet med hjälp av skalpell och pincett, la det till groning på en fuktad sminkpad i en perfekt genomskinlig plast”burk” på en varm plats. Fröna grodde på bara några dagar. Sen blev det plantering och fortsatt skötsel som vanligt med småplantor.

Jag har testat att följa de stegen och visst gick det fortare. Dock har jag alltid lite för dåligt tålamod för det där pilligaste så jag gör som hon med undantag för skalning och groning på pad. Det har gått hyfsat ändå och den här gången kom fem olika sorter i jord: Zakhyntos, Lavender Lad, Ms Stapleton, Älvdalen och en som jag tidigare visste EXAKT vilken sort det var (’den här kommer jag s j ä l v k l a r t ihåg eftersom den är ljusrosa typ❓’ och det finns ju nästan inga att ta fel på när det det gäller ljusrosa pelargoner…? 🙄) Hyfsat irriterande att inte veta vilken som är frömamma men det är så det är när man är oförbätterlig.

Nu är tid för väntan och dagliga kontroller av grodda frön i byttor. Alltid nåt att göra alltså ☺️

Nån gång där på sensommaren (när man inte har så noga på datum och tider) sådde jag en omgång och de grodde men är ganska klena fortfarande. Det finns en viss vits med att så på våren, plantorna hinner växa till sig och få lite kraft innan det ska bli mörk vinter. Nu gäller det bara att hålla liv i dessa klenisar tills solen kommer tillbaka till vår sida av klotet, det ska bli väldigt spännande eftersom det är plantor med nya frömammor; Lavender Lad (vildart) är en av dem men också Asarnas Yggdrasil (dvärg) och Sune Trygg (stjärna).

Det tråkiga med förra sommaren var att det inte blev så mycket frön på blommorna. Vad det berodde på vet jag inte riktigt, jag fasar lite för att det ska vara insektsdöden som kommit ikapp men funderar på om det också kan handla om att de inte började blomma förrän det nästan var höst. Vilket skulle kunna betyda att det inte vara så mycket insekter som var aktiva längre, hoppas på det för det andra scenariot känns väldigt skrämmande.

Vill du läsa mer och se bilder av de pelargoner jag fått fram tidigare så hittas de på pelargonbiblioteket.

Uncategorized

Vintervila

Publicerad den 25 januari 2025 av Lindis

Planerna för sommarens odlingar är igång och har faktiskt varit det ett tag. Helt och hållet beroende av att fröfirmorna har lyckats med sin oändliga reklam. Black Fröday, Sista chansen och allt vad nu kampanjerna heter gör att man klickar hem sånt man tänkt och inte tänkt. Frölådor inventeras och sorteras. Pelargoner plockas och städas av. De som står i fönster blir långa och gängliga – oj vad vi längtar efter mer ljus nu både de och jag 🥹 och sakta men säkert händer det. Visst är det segt men hoppet lever åtminstone.

Eftersom det gått så dåligt med paprika och chili hur många år som helst nu fanns en idé om att endast dra upp ett par plantor (=2 eller 3) och att sen köpa ett par färdiga på på bästa Bona Trädgård lagom när det är dags att få ut dem. Alltså en sorts paprika och en chili var planen. Det blev tre av vardera och fyra frön/st. Det ser lovande ut eftersom fröna har ett par år på nacken och inte verkar gro så särdeles bra, tre av vardera paprikan och än så länge en av chilisarna. Kanske kan jag hålla min plan. Men så plötsligt när jag häromdagen passerade ett fröställ på affär’n liksom som av en utomjordisk kraft drog sig mina ögon och händer till en påse. En Röd Spetspaprika. Den låg som en liten skatt i min hand och lovade så säkert att: ”Den här gången ska jag inte svika dig, du vet att du kommer att knapra paprika hela sommaren bara du köper mig och vårdar mig.” Jag svarade: ”My Precious.” och gick med stel blick till kassan betalade, körde i ilfart hem och lade genast de små fröna (allihop) till groning – efter att jag hade klappat och tittat med fuktiga blinkande ögon på dem en liten stund.

Dagen därpå hittade jag en gammal påse med Habanero Orange i en låda, ännu en Vampire och en citronchili från De Torkade Frukternas Förråd tömdes på frön medans jag intalade mig att ”jag måste ju inte plantera alla frön som gror, om de nu gror”. Tror någon att det kommer att ske? Nåväl, det eventuella problemet ligger på framtids-odlerskan att bita i, just nu är det bara roligt att få börja ODLA!

I dagarna har också fönstertomaterna kommit i jord och älskliga som de är grodde snällt 19 av 20 frön inom tre dygn. Det blev mina vanliga sorter: Venus, Red Robin, Yellow Canary, Rosy Finch och nykomlingen från förra året Orange Hat. Här har jag tänkt till lite, de ska vara lagom för söderfönstret i mars när Persefone är återvänder 🥹. Förra året hade jag plantor tidigare och visst var det trevligt, men de blev inte särskilt bra av att enbart stå i lysrörsljus så länge. Det är dessutom svårt att få dem att stå emot ohyran när de är stressade som de blir av att inte få äkta ljus. Det blev inte jättemånga tomater på de plantorna och jag har ff kvar av tomatgardinen så det kommer inte gå någon nöd på mig.

De fem runda på rad är tomaterna, sallat och kål i de fyrkantiga

Förgroning av gerbera har också startat nu, tidigt för att de inte är så snabba av sig. De förra – som tråkigt nog verkar ha gått hädan trots fjäskig förvaring i extraljus i svalt rum – blommade inte förrän andra året. Nu har jag läst på lite och om man är snabb med sådd ska de kunna hinna med att blomma samma år. Sen är de ju mest en krukväxt, första vintern fick de stå i fönster och det kanske passade dem bättre.

Jag är något vansinnigt sugen på att så lite penséer. Fast jag vet att de i butikerna kommer vara tidigare. Får se om jag springer på frön eller om det klarar sig. Tidigare än vad som funkar att ha dessa ute på min trappa finns de i butikerna och sen kommer de överallt på egen hand i trädgården – för ni tror väl inte att jag någonsin rensar bort en pensé?

Och vet ni vad?! Tog med en påse frö av bomull, satte i jord den 20e och den 24e har det tittat upp två av tre satta – är det inte helt fantastiskt?!! Jag hade förväntat mig betydligt längre grotid. Undrar om det har med planeterna som är på gång? Jag har ju läst att man ska passa på att sätta frö strax innan fullmåne för att den hjälper till att ”dra upp” plantorna. Kanske stämmer det… Man vet inte allt även om man pluggar på nog så mycket.

Planerna för säsongen då? Jo, flera av de tomatsorter som var nya förra året ska få följa med i 2025. Taiga struntar jag nog i, det finns så många bra sorter och jag orkar inte fjäska. Jag ska ge plats för flera av de som man skulle kunna kalla f2 eller säger man f3? dvs de som är sprungna ur f1 sorter och inte helt säkert stabila; den svarta droppformade som är godast när den är lagrad och börjar bli rynkig, den lilla orangea droppformade som jag kallat Regnbågen med den otroligt fylliga mjuka smaken, samt en liten orange rund som också är fantastiskt god. Jag ska försöka hitta en röd ”normal” sort som passar i växthus och jag ska försöka låta bli att bli förförd av alla svarta biffsorter som ser så lovande ut – jag har redan flera fantastiska som jag inte kan ta bort. Dock såg jag en som liten svart som jag nog måste försöka med; Black Strawberry. Kanske blir man sugen för att den har så fint namn, men den var också fin på bild. Dessutom har Tomatälvan odlat och talar väl om den, då måste man väl prova? Dock ska jag ta paus på att försöka hitta vilken sort Rosa är. Kanske är det så att den inte ens finns utan är en korsning som uppstått hos mig? Jag som tidigare inte alls trodde på korspollinering av tomater har nu fått lära mig. Förra året var Kaleidoscopic Jewel allt annat än den svartaktiga och goda tomaten helt röd, kanske någon liten skiftning mot mörkt men inte mycket till smak alls. Det verkar som att de plantor som står ute är mer benägna att korsas – vilket iofs inte är så konstigt med alla lösaktiga flygfän som far ikring 😏. Så till iår får jag backa och ta frö från arkivet med de frön som är äldre än -23. Tur man inte hålls och slänger en massa frön 😌 då skulle jag inte ha några kvar av den.

Jag spar lite på att fastställa tomatplanen för året, vill gärna ha något att göra i de långa jobbiga oxveckorna också.

Dahliabiblioteket

Dahliaåret 2024

Publicerad den 29 december 20243 november 2025 av Lindis

Årets version av dahlior började ganska dåligt. Jag glömde bort att knölarna året innan under senare delen av vinterförvaringen i jordkällaren var ganska dåliga – och upprepade mitt misstag! Nånstans där i mars när vädret ute växlar mellan varmt och kallt blir det tokfuktigt i min jordkällare och så många av de fina knölarna ruttnade 😩 Jag räddade det som kundes genom att flytta över till sadelkammaren och förodlade i påsar ganska tidigt. Fick köpa rätt många nya knölar, med prio på såna som jag inte kunde tänka mig att vara utan och några nya som jag vill prova. Dock var ju våren helt hysteriskt just med dahlior. Minns att en stickling av Hapet Old Charm såldes på Tradera för 5000kr. Historiskt lite likt tuplan-manin på 1600-talet.

Hösten och vintern 1636–37 drabbades Nederländerna av tulpanmani. Priserna på tulpaner haussades tills en enda lök av den eftertraktade sorten Semper Augustus kostade lika mycket som ett bättre hus i centrala Amsterdam. När bubblan brast i februari 1637 gick luften ur marknaden. Tulpaner som betingat fantasisummor gick plötsligt inte att sälja.

Textstycket kommer från en artikel på https://popularhistoria.se/samhalle/handel/tulpanmani-borskrasch-under-barocken om du vill läsa mer om det.

Kanske var det inte riktigt på den nivån men ändå lite märkligt. Att vi alltid tenderar till att vilja ha det som någon annan har men som det finns lite för lite av. Vet att det kan förklaras av ett psykologiskt fenomen som kallas knapphetsprincipen, där vi gärna vill ha något som är ovanligt, som det finns få av, vilket mycket av reklam bygger på. ”Få i lager”, ”sista chansen” osv är sådana uttryck som får igång oss människor. Nåväl, jag föll inte i fällan att köpa mig någon av de där superdyra knölarna även om jag tycker att det är jättefina sorter. Tänker att risken är stor att det dras på och säljs knölar av dålig kvalité när efterfrågan är för stor. Ett exempel som jag kan dra är Night Silence. Jag köpte en under mitt första försök med dahlior och blev helt betagen – vilken underbar blomma! Och så bra den stod i vas dessutom. Skiftade i färg och utvecklades under blomningen, helt enkelt en superfin sort. Dock ville den inte klara vinterförvaringen och när jag väl upptäckt det så var den slut i butikerna (fler hade upptäckt dess kvalitéer). Året därpå garderade jag mig och köpte två knölar. De var inte i närheten av lika bra som den jag hade första året, vek i stjälken och kort vasliv, blomman säckade efter bara någon dag. Så nu köpte jag ingen ny (de två jag hade hörde såklart till de som inte överlevde Förruttnelsen).

Tallriksdahlior/jättar

Om man däremot ska dra några andra lärdomar av förra vinterns katastrof kan det vara att endel av de knölar som ändå klarade sig blev enorma under sommaren. Penhill Watermelon var ganska stor från 2023 så jag delade den till ett par mindre och resultatet:

Skulle säga att om man vill ha en hög häck med stora blommor så är verkligen den här sorten ett hett tips 😀

En annan av de stora var

Islander:

Labyrinther

Och jag vet inte riktigt vilken grupp Labyrintherna hör till (jag skulle vilja sätta dem i en egen grupp med namnet Monet-dahlior). Den röda var otrolig, inte så hög men väldigt vid och makalöst mycket blommor.

Näckrosor

Jag har tidigare varit mest förtjust i boll- och pompomsorter men sommaren 2024 var det år är näckrosorna tog mig med storm:

Bollar

Nu när man sitter här i tråkig gråvinter känner jag nog inte att det var en enda av dahliorna som jag är besviken på. Förutom då Wizard of Oz, som såg ut att leva men som sen bestämde sig för att dö. Ev kan det ha något att göra med att jag tyckte den såg lite tanig ut och gav den en rejäl dos av hönsskit. Nåväl. Likabra det. Jag vill inte ha plantor som svävar mellan liv och död en hel sommar, då kan de likabra dö på en gång. Resten av bolldahliorna gjorde verkligen bra ifrån sig, de blir lite veka när de blommat mycket, Petra’s Wedding var hysteriskt blomrik men blev på kuppen ordentligt vek. Några överraskningar var ett flerpack från Lidl där New Baby var en av dem, en riktigt bra lite större orange med långa stela stjälkar och en Little Robert som tonar från lilarosa till vitt. Espacio har i flera år varit en solklar favorit och det står sig även denna säsong. Jag hade en knöl som var lite skruttig så jag köpte en till eftersom jag inte kan tänka mig att vara utan den, den skruttiga knölen tog sig riktigt bra och så fick jag dubbelt upp 🥰 Cornel Brons är också en riktigt bra sort, både i tillväxt av knölen och i blomningen. Strawberry Cream är en bedårande skönhet men blir lite offerblomma till tvestjärtarna, de gillar den så den kan vara lite naggad i kanterna. Men det får det vara värt, jag har inte haft några problem med löss och jag är rätt säker på att det är bla tvestjärtarna jag har att tacka för det.

Halskrås- och enkla

Så kommer vi då till halskrås- och de enkla sorterna och de är ju som smycken i rabatten. Här blev det ett par nya, Kelsie Ann Joy, Bumble Rumble och Hootananny. Senior’s Love är ju egentligen en boll men den jag fick hade muterat till enkel, dock ganska fin ändå. Helt klart är att de enkla och halskråsarna är populära hos pollinatörerna. Ska nog försöka fylla på med fler i sommar.

Vilka problem var det då under denna sommar? Ingen har väl glömt Sniglarna? Jag betraktar mig som riktigt lyckligt lottad, mördarsniglarna har inte hittat hem till mig än, det fanns lite snäckor och åkersniglar och visst är de sugna på dahlior (bl.a.) men jag var ute och plockade några kvällar som hönsen med förtjusning glufsade i sig. Tvestjärtarna höll sig till att knapra lite på Strawberry Cream men annars var det nog inget som krånglade. Tack vare den varma och soliga sensommaren kunde dahliorna få växa och blomma på ordentligt. Stöttningen är väl det som kan vara ett tråkigt aber men helt nödvändigt att få till, jag har haft ett liggande nät ca 50cm upp från backen som hålls uppe av pinnar i hörnen och ungefär i mitten av raden. Teorin var att plantorna med hjälp av nätet skulle stötta varann, men problemet är när det blåser vill ju alla vika sig åt samma håll… 😕 Till nästa år blir det fler pinnar även om jag nog tycker att de stör endel visuellt.

Preppen av landet var att lägga på generöst av vinterns hönsbajs, landet används typ som dyngstack, sen täckte jag som vanligt med hösilage. Hela sommaren har jag fyllt på med färsk hönsskit vartefter jag mockar hos hönsen, pluss att jag vid några tillfällen vattnat med nässelvatten. Landet utökas också vartefter under vinter och vår genom att jag gräver bort en remsa gräs i kanten då och då för att ge hönsen något att pyssla med i den tråkiga hönsgården.

Då och då under trädgårdsåret kan det kännas som att det är lite för mycket jobb, men när man går ut en morgon i augusti-september och tar en tur runt dahliorna då är all möda glömd.

pyssel

Pysseldags

Publicerad den 26 december 202431 augusti 2025 av Lindis

December är för mig den stora pysselmånaden. Det är nu som mossor och lavar är som vackrast, de älskar den fuktiga luften och de är verkligen alldeles bedårande. Kanske är det för att allt annat är brunt och grått som mossan känns så tydligt grön, men jag tror faktiskt att den är grönare nu än andra tider på året.

Under en promenad hade jag turen att springa på ett nedfallet döträd fullt av tagel- och skägglav, de är verkligen fascinerande och bra på att skapa stämning till arrangemang, tillsammans med grenar av ormhassel blir de riktiga trollteman. Fö är ju utbudet av blommor som blommar lite begränsat iaf om man inte är så förtjust i julstjärnor och inte vill ha ihjäl julrosor på löpande band (de är ju inte bäst på att bo inomhus) så amaryllis och hyacinter är det jag använder som blommar. För att fylla ut och pryda kommer torkat från sommarens odlingar till pass; eterneller, gräs och fröställningar av tex vallmo och blomstermorot. Egentligen trodde jag nog att det skulle bli någon krans också men det får nog bli något som är lite mer vinter/vårkänsla på.

Här är några grupper som pysslats ihop under december:

höst i trädgården

Novent

Publicerad den 1 december 2024 av Lindis

Så blev det kallt och ramlade ner lite snö, innan det slog om och blev varmt igen. Jag brukar välkomna snön och bli innerligt glad när den kommer och visst blir det ljusare och kanske kanske kan man få åka lite skidor igen 💙 men det känns som att jag vant mig vid att det är behagliga 8-10˚. Lagom för att gräva och tänka ut och starta upp nya projekt i trädgården. Som förra veckan när jag kom på att det nog var bättre att skura växthustaket nu och inte till våren (tiden är ju ofta lite knapp då). Sagt och gjort. Trodde jag. Utrustade mig med en medhjälpare som kunde hålla i stegen på upp- och nervägen och som kunde hålla sig inom skrikavstånd för att ta emot om det kanade iväg, en cafébricka under vardera knät för att inte spräcka det gamla gistna taket, en sån där bilborste på slang som vattnet spolar igenom och så koms det igång. Tre timmar och en dryg tredjedel av taket senare fick jag helt enkelt ge mig. Benen skakade av utmattning (att sitta på knä och med tårna i spänn bakom mig för att inte glida ner är inget jag gör i timtal i sträck i vanliga fall) armarna var nästan lika trötta och händerna kunde knappt greppa vare sig borste eller slang. Att komma ner för stegen var i sig ett projekt. Träningsvärken från helvetet hängde kvar i fem dagar och nu står taket inte ens halvfärdigt och kommer så göra tills det börjar likna någon typ av vår. Och jag förbannar mig själv för jag inte satte åstad tidigare, jag har ju haft världens längsta höst på mig 🙄

Vitlöken har jag med flit väntat med att trycka ner eftersom det varit såpass varmt – vill ju inte att den ska börja växa innan det blir vinter. Och nu blev det ju plötsligt jättekallt så nu åkte de ner i preppade lådor; ny kompost och en hel del hönsskit. Benmjöl och hösilage samt hönsnät uppepå.Nu får de sova gott tills vårvärmen kommer. Samma med realökarna som kom med posten alldeles nyss, solbruden lyftes upp och fick ett gäng tulpaner under sig, kungsängsliljor framför desamma, irisar under ormhasseln och anemoner framme vid den aprikosa rosen.

Fuchsiorna har till sist fått smaka på frost i växthuset, fått en klippning och blivit nedbäddade längs väggen tillsammans med montbretia och chokladskära. Av de 64 fikonplantorna har ett gäng också fått bo kvar i växthuset, avbladade och nedgrävda. Planen är att nästa år plantera dem ute på olika ställen i trädgården och kanske placera ut hos ”fodervärdar” för att se om det kan finnas någonstans de kan överleva i våra trakter. Hörde i P1’s podd för något år sen att det finns ett fikon i Stockholmstrakten som bor ute och som även får frukt och som är sådd från frö. Hoppas på att få fram en lika härdig här hos mig.

Som vanligt känns det som att jag har hälarna i och lutar mig bakåt när allt i ens omgivning drar av alla krafter för att man ska gå i julstämning. Samma lika tycker tydligen kaprifolen som inte vill sluta blomma:

Radio Rix har lagt upp en egen kanal för endast julmusik – sen mitten av november! En stilla fundering är; när ska folk ha tröttnat på jul och ta bort pyntet redan innan julafton? Är det bara dåligt isf? Kommer man då att hinna pynta om och njuta längre av nyårspyntet? Tydligen kan man även få tag i semlor redan nu 🫢

Jag översköljs av traditionsfunderingar och går all in på Impectas Black Fröday, det är iaf en tradition som jag inte vill missa 😁 Dock besinnade jag mig en smula (efter stränga order av Handbromsen) och påbörjade en inventering av frölagret.

Antagligen har jag tillräckligt med frön för att kunna anägga planteringar i exakt hela gräsmattan, men det är ju roligt att testa nytt också..

Det finns en önskelista som fyllts på under säsongen och några av dem finns just nu på kampanjen 😍 Jag hittade även en estnisk frösida som jag testat att beställa ifrån, får återkomma om hur det gick.

Igår gjordes den minst roliga uppgiften så här års; trassla ut och sätta upp ljusslingorna med iskalla fingrar. Nu lyser det fint från div granar och annat runt huset. Idag såg jag en urfin gran gjord av granris och apelsinskivor på fb och bums vill jag också göra en sån 🌲😍 Nu när Novent är över kan jag också släppa loss, ett adventljusfat och några hyacintkrukor blev det.

Multihyacint med grön mossa och bur av lärkgrenar.

Förra helgen var det fest för en god vän som gillar amaryllis och blåklint:

Amaryllis, torkad blåklint, vallmo, ulleternell, nigella, Frosted Explosion, några små tallplantor, små ormbunkar, slingor av kaprifol och en kvist med spontantorkade tomater i en gjutform för tegelsten. En miniljusslinga för att få lite ljus i skapelsen 😊

Det här är en väldigt rolig tid; att samla saker från naturen och få skapa med det. Kanske blir det både krans och grangrejer den här julen.

höst i trädgården

Är det höst nu? Del 2

Publicerad den 13 november 2024 av Lindis

Det var i slutet av september som frosten kom. Det skulle bli kallt fem-sex nätter i sträck och sen trodde man ju att det skulle bli kallt på allvar, så jag brydde mig inte om att täcka mer än krukorna på altanen. Att vi sen skulle få en sommarhöst utan motstycke kunde man väl aldrig ana? Hade jag vetat så skulle jag nog iaf ha täckt en del av dahlialandet de där nätterna så hade man haft blomning ett tag till. Eller kanske tagit upp några och satt i kruka på försök ett tag. Något att tänka på till nästa säsong.

Hur som helst har det varit behagligt och trivsamt även när knölarna skulle upp, de har legat på tork några veckor för att sen exakt när sommartid blev vintertid komma ner i påsar som märkts upp med namn och om de blivit delade. Jag hade bestämt mig för att inte dela nu utan vänta tills i vår, för att jag tror att det kanske kan vara dåligt för knölen om den inte läkt innan den ska förvaras. Men sen ändrade jag mig, det brukar alltid vara så stressigt på våren så det är svårt att hinna med och då är det ju skönt att ha gjort en sån här grej färdigt i förväg. Årets vinterbostad blev sadelkammaren. Tänker att det är lite torrare där jfrt med jordkällaren där hur många som helst dog ruttningsdöden förra vintern. Hittade en hylla i boden som kunde kånkas in och som blev nästan nog perfekt för ändamålet, tillräckligt högt mellan hyllplanen och djupa hyllplan som sväljer många påsar med knölar.

Man kan tänka att det är dags att stänga igen trädgården när det blir vinter, men iår har ju värmen dröjt sig kvar och trots att det vissa dagar är väldigt fuktigt så är luften ändå mild och det är skönt att gräva. Jag har en lista på perenner som ska flyttas och ett gäng tulpaner som jag ska försöka glesa isär då de satt extremt tätt i våras. Är också lite sugen på att se hur de har det därnere i jorden, vad gör de hela sommaren och hösten när man inte kan se dem? Det sägs att en tulpanlök endast blommar en gång och att den måste sätta sidolökar för att de ska komma tillbaka. Nu kan vara rätt tid att ta reda på det känner jag.

Hösten är verkligen en så bra tid att plantera på, man kan gräva upp, lägga åt sidan, fundera, bära omkring på och sen lite slarvigt pöta ner dem i jorden. Förloppet kan pågå en gott tag eftersom det är fuktigt med svala temperaturer och växterna torkar inte ut. De är ju också påväg ner i vila vilket gör att de inte är lika känsliga som när allt är på väg att börja spira.

I våras var jag så himla glad över alla tulpaner som chockväckte upp trädgården och passande nog pågår ju lökreor på typ alla blomfirmor just nu. Klickade hem ett gäng till och hoppas tulpanhavet ska bli ännu större till våren.

Under sommaren har jag skrivit ner vilka blommor som inte passat in eller som för den delen skulle komma mer till sin rätt på något annat ställe, denna flytt har nu påbörjats och det hade varit skönt om det blev klart innan potatislovet är till ända eftersom det blir så mörkt sen. Nu blev det inte så även om jag kom en bit på vägen, jag är verkligen expert på att komma på fler och fler idéer medans jag håller på. När växter grävs upp börjar också hjärnan att jobba lite på eget bevåg, den kommer på idéer och spaden/grepen börjar göra saker nästan utan att det märks. Plötsligt började spaden ta upp en massa stora stenar som jag grävde ner i rabatten i tidernas begynnelse. Vet att planen då var att stenarna skulle markera kanten av rabatten och att det skulle finnas lite trampstenar mellan växterna. Vad gör stenar tror ni? Jo, de gör en bra miljö för gräs och ogräs att växa runt och ganska svår miljö för att köra gräsklippare nära rabatten. Dessutom är jag väl inte superintresserad av att valsa med trimmern vareviga vecka eller rensa, ve och fasa vad jobbigt! Ja ni fattar, det finns inte en människa som sett röken av mina mödosamt nedgrävda fina stenar de sista 15 åren. Så nu bestämde mina verktyg att de skulle upp. Och jag förundras över hur envis jag varit (även då), hur många stenar som helst har jag orkat släpa dit och gräva ner…

Ah, härligt med lte förändring. Här ska grävas!

Den sidan av rabatten är mest fin på våren och försommaren, förutom getrams och höstflox som vill ta över helt förstås så har löjtnantshjärta, stjärnflocka och några irisar klarat sig där annars har det varit lite svårt att få igång växterna. Nu ska testas med några olika hosta- och spireasorter där. Läget är ju lite skuggigt av äppelträdet. När jag känner mig hyfsat klar med området tar jag en bild och skriver in vad som sitter där för att om möjligt komma ihåg vad jag satt var. Ingen garanti dock; dagen efter bilden nedan irrade jag runt med lite nyupptagna tulpanlökar och tänkte ”Ah, här blir fint!” sätter ner grepen och inser när jag får upp gårdagens nyplanterade påskliljelök att jag banne mej är senil…

Kartbild med anteckningar om vart växter placerats, kan fungera som kom ihåg.

Ja, och som syns på bilderna så är vi inne i den grå-bruna årstiden. Men! I växthuset finns piggpiller fortfarande att titta på:

I växthuset pågår också förberedelserna inför nästa år: jordprepp! Hösilaget från årets täckning har hönsen fått, det är nog ganska utarmat men de får ändå lite att sprätta med. Den gamla jorden ligger kvar (det har minskat betydligt), bokashi och hönsskit i botten, fylla på med jord från hönsgården, sen ett lager med ”nytt” hösilage. När hela bäddarna är klara ska jag vattna och täcka med plast för att hålla kvar fukten. I plastlådorna på bilden finns ekollon och kastanjer – jag vill verkligen få dem att börja gro för att kanske få upp några träd, förra årets försök blev ju uppätna av mössen så nu är det locket på! Det gröna i kanten är sticklingar av forsythia. De har fått rötter, nu ska vi bara se om de kan överleva vintern.

Och här har vi nog den absolut sista buketten för 2024: Två rudbeckior, en eternell, en solbrud, en praktvädd och ett par solhattar som inte förstått att hösten är här – alla andra är enbart fröställningar på – och där fick jag en idé! Kanske ska jag klippa ner en del solhattar nästa sensommar för att de ska sätta nya knoppar mot den här gråtiden?! Några gröna blad från smällspirean gick att hitta också. Pumporna är lustiga, tror att både den gröna och orangea är av samma sort Sweet Dumpling och de vita är Baby Boo.

Det har nästan blivit tradition nu, att jag ska tänka att ”Iår ska jag inte göra några mossdekorationer, det är så jobbigt när de ska städas bort.” Hann inte mer än tänka tanken så fick jag syn på världens gulligaste lilla gran i vägkanten. Betad och ordentligt tuktad kämpade den i gruset. ”Jo, men en liten en kan jag väl ändå ha, det är ju inte så jobbigt…” 😏

En liten gran med mossa i loppisfyndet från Kockum.

Även om det börjar sakta ner nu så blir jag nog aldrig klar med sysslorna i trädgården – vilket är tursamt för jag gillar inte att vara sysslolös! Vitlökslådorna ska preppas med kompost innan de trycks ned i jorden och täcks över med både hö och galler. De nya tulpanlökarna ska ner i rabatterna som sen allihop ska täckas med hösilage. Jordgubbslandet måste jag tänka ut hur jag ska få till. Rådjuren har varit helt hopplösa på dem iår, ätit upp blasten och bären i omgångar vilket gjorde att vi knappt fick med något alls av dem. Sen är det ju faktiskt så att det förmodligen blir vinter ganska snart, de hotar med rejält med snö redan i nästa vecka 😃

Recept

Äppelvåfflor med kanel

Publicerad den 29 oktober 202431 augusti 2025 av Lindis

Ingen har väl undgått Den Stora Äppelskörden? Jag har under den senaste månaden provat på en mängd olika recept på pajer och kakor men idag blev det att göra våfflor med äpple och kanel i smeten, det blev riktigt gott om jag får säga det själv.

Detta behövs till 4 halvhungriga:

100g smör
5dl vetemjöl
1tsk salt
1 1/2 tsk bakpulver
1tsk vaniljsocker
2tsk kanel (går att överdriva om man gillar kanel mycket)
5dl mjölk
2 ägg
1-2 rivet äpple

Smält smöret och låt svalna. Blanda först alla torra grejer och vispa ihop med mjölken lite i taget, försök att inte få några klumpar. Man kan använda elvisp om man gillar maskiner. Vispa ner först smöret och sen äggen. Riv ner äpplena i smeten, vispa ihop. Grädda.

Eftersom jag inte kan få nog av äpplen just nu blev det äppelmos, grädde och lite honung på våfflorna. Supersmarrigt!

Nästa gång ska jag nog prova att även ha i lite kardemumma i smeten 😋

Har du något bra äppelrecept att dela med dig av?