Jordigatummen

I år tydligare än nånsin så känns det som att semestern började på samma gång för både jobb och odlingar. Av naturliga skäl, efter skolavslutning kommer sommarlov (för eleverna) och när vi som driver alltihop summerat och analyserat ur alla synvinklar är det dags även för oss att få lite ledigt. Typ samma dag ledigheten började blev jag så trött på mig själv och hur mycket man kan vela om vart man ska sätta ner plantor att jag till sist bara gjorde det. De sista luktärtorna runt komposten, sötpotatisen i stora krukor – de ska sen få bo i pallkragarna efter att vitlöken har skördats. Odlandet är ju visserligen inget som det blir semester ifrån, tvärtom, det här är ju säsongen man är som mest aktiv, men det gick från den eviga planteringsfasen till mer underhållsfas, när alla plantor står på egna ben och klarar sig lite mer på egen hand och jag kan strosa runt i klänning och solhatt, nypa en blomma, äta en tomat, stänka på lite vatten. Iaf ser det ut så i mitt huvud.☺️ Det där med blomman och tomaten är halvvägs sant, blommor dyker upp här och där, tomater inte. Än, men snart så. Stänka på vatten hos mig betyder antingen gå med femton vattenkannor eller stå med vattenslang i en timme. Vattenkanna använder jag typ när det ska gödas med tex bokashilak eller nässelvatten. Solhatten är på ibland när solen är stark men klänning, nej, det går bara inte. Kortbyxor och helst med fickor så att man kan få med sig lite verktyg.

För att riktigt fira in semestern köpte jag mig en semesterpresent; boken Den vilda trädgården av Dave Goulson. Vilken fantastisk bok! Jag måste ha anteckningsblocket redo när jag läser för det är så mycket intressant däri. Dave är biologiprofessor och skriver på ett roligt och målande sätt om hur alla små arter som finns därute har en egen uppgift och som håller vår värld igång utan att vi förstår eller märker det. Och trots att det ser rätt dystert ut i fråga om minskandet av antal arter både inom växt och djurliv beskriver han på ett positivt sätt hur jag ändå kan göra något, i min mikroskopiskt lilla del av vår värld kan jag göra en oas för växter och insekter som gör skillnad. Förutom en mycket moderat syn på ogräs och ohyra skriver han om hur man kan anlägga och sköta om en äng något som flera av våra stora trädgårdsinspiratörer tycker är jättesvårt eller rent omöjligt.

Kopplat till detta; jag som alltid brukar bli inspirerad av fb och insta där folk visar upp, skriver och frågar saker blir snarare missmodig. Folk som odlar, eller trädgårderar kanske man ska kalla det, det är mycket (eller kanske mest) fokus på att det ska se bra ut och när det kommer upp något som växer lite för bra då måste det bekämpas, ja, helst utrotas. Årets mest hatade måste ändå vara sniglar och kirskål. Tusen frågor om hur man gör, vilka medel som kan hällas på för att döda alla. Jag kan verkligen relatera till hur jobbigt det är när skörd/blommor/buskar blir förstörda av olika angrepp men att utrota är ändå att ta i. Ett av de mest korkade kommentarerna var ändå den som skrev när den hade hittat en larv och undrade vad det var, fick svaret att den skulle bli en fjäril. Personen tyckte då att; Nej, fy larver gillade hon inte, men hon ville gärna ha vackra fjärilar och andra trevliga pollinatörer i sin trädgård. Stort F i biologi skulle jag säga.

Ibland undrar jag om folk verkligen är så dumma som det verkar eller är det att man vill skapa intriger? Man har inget att göra och skriver ett inlägg eller en kommentar som inte egentligen är det man tycker men det är roligt att få igång andra och på så vis skapa många klick och uppmärksamhet?

Problemet är att vi människor tror att vi kan begripa hur allt funkar. Att vi kan bestämma och lägga saker till rätta så blir allt bra, och snyggt. För snyggt måste det vara. Raka kanter och allt på rätt plats. Svart jord och växter i rätt färg och form. Kirskål är fult, att det sen är en fantastisk växt som tål typ vad som helst, blommar fint, lockar massor av pollinatörer och dessutom går att ätas av både människor och djur det har inte så stor betydelse. Tills någon kanske lyckas vända trenden, håller tummarna för det. Gardnr gjorde nyss ett inlägg om en rabatt: ’Gräddbakelsen’ som bestod av oklippt gräddvit ros och kirskål – så himla fint och heja-heja att kirskålen kan få upprättelse.

Dave Goulson skriver om just detta med att om vi inte vill ha ogräs kan vi ju alltid döpa om det till att vara en vild blomma. Smart och helt i min smak. Jag har ju inte särskilt mycket kirskål hos mig men lite annat, hässleklocka och toppklocka. Väldigt påträngande och överlevande båda sorterna men ändå rätt fina och indeed är de vilda blommor. Till en början trodde jag att jag skulle kunna få bort dom från rabatterna. Rensade helt rent, svettig och nöjd i ungefär två dagar, sen kom bladen upp igen. Jag har två knep nu för tiden, det ena är att vänta tills de har satt blomstänglar, då drar jag upp dom och njuter av blommorna i vas ett tag, de är nämligen rätt lätta att få med roten på när de är stora. Det andra är att rensa av en yta, plantera det jag vill ha där och sen rensa undan runt den plantan. När den etablerar sig så hjälper jag till att hålla lite rent runt så att den kan trycka tillbaka de där som vill växa överallt. Det är också lyckosamt att välja växter som är lite högre så att gräs och annat inte så lätt kommer igenom. Vill man ha något grönt som kryper är penningblad ett bra alternativ. Vissa tycker att den tar för sig för mycket men jag tycker att den är lätta att ta bort där jag inte vill ha den. Dessutom tål den att gå på så hos mig får den breda ut sig i gångarna. Grönt är skönt 🥰

Såhär i midsommartiden pågår en slags ’lägg i handbromsen för f-n!’ Alltså sagt till naturen, man känner att man inte hinner med att njuta för att allt växer och blommar för fort, tjoff så var pionerna förbi, paradisbusken var magnifik och syrenen – den har jag vid det här laget glömt.. Dock vill man inte ha handbroms på odlingen av tomater och gurka. Det var ett tag det såg lite dystert ut bland dessa. Små och taniga. Någon skrev och berättade om att den där tiden efter utsättning/slutplantering är lite som att man nästan kan känna hur växterna funderar på: ’Ska jag leva eller är döden ett bättre alternativ? Såhär vill man inte ha det!’ De allra flesta väljer ändå livet och nu har tom både gurka och pumpor valt den rätta vägen. Och jäklars vad jag ska vara envis med luftfuktigheten nu; det finns en fantastisk mångfald av ohyra hos mig; sköldlöss, spinn, mjöllöss och gröna löss. Satte in en nyckelpiga häromdagen, den började direkt att patrullera paprikan. Spinn och mjöllös gillar torka så en lite dusch varje dag är bra. Ja, inte bra för dem alltså men för plantorna. De gröna lössen får man helt enkelt spola bort i samma veva och mata på plantorna så de blir starka och kan stå emot lite ohyra. Sköldlössens kissbajs spolas bort vid duschningen och jag skrapar bort endel på grenarna när andan faller på. Jag har ju en lite udda böjelse för att ploppa bubbelplast (sjukt säger mina närmaste men sparar ändå snällt om de får ett paket med det i en förpackning), och att skrapa bort sköldlusen har lite samma effekt, det liksom ploppar till när de lossnar från grenen – mycket meditativt.

Upptäckte för någon dag sen att kållarverna kläckts i smyg. Det intressanta är att de verkar gilla palmkål (tror jag att det var jag satte där) mer än grönkål och spetskål. Bra! De andra gillar jag mer än palmkålen och den var mest till prydnad. Min nya teori är då att jag absolut kan odla lite kål som de får ha att kalasa på (i rimlig mängd förstås) om jag får ha den andra ifred. Eftersom jag nu gärna vill ha fladdrande fjärilar i min trädgård och faktiskt förstår att då får jag stå ut med deras bebisar så är det väl ändå ett okej utbyte?

I Daves bok kan man också läsa att harkrankslarver (som kan skapa kala fläckar i gräsmattor) är viktig mat för starar vars population har minskat drastiskt – och jag kan faktiskt inte minnas när jag senast såg en. Vuxna harkrankar är viktig mat till fladdermöss. Jordlöpare håller sniglar i schack och ollonborren (/pingborren/trädgårdsborre) lever i symbios med ek, bok och kastanjer. Tänker att man måste förstå att man stör ut eller dödar alla dessa om man börjar förgifta sin mark för att få bort en av dem. I år har jag sett flera som har problem med myror i sina trädgårdar. Ja, det är mycket myror, men det går att få dem att flytta. De gillar inte att man vattnar (vatten verkar vara mitt dundermedel?) eller gräver runt. Dessutom har folk problem om det kommer myror i komposten. Vad gör det tänker jag? De är ju nedbrytare och jorden blir verkligen finfördelad när de har varit där ett tag. Det går också verkligen snabbt för kompost att bli jord när de är med. Myror kan man få död på genom att hälla ut kiselgur som är naturligt men man måste komma ihåg att även det påverkar alla leddjur (insekter) på samma sätt. Kiselgur är vassa kristaller som insekterna skär sönder sig på och torkar ut, och då inte bara myror utan även nyckelpigor, guldögonsländor och andra rovinsekter. Jag tänker att en av myrornas funktioner är att göra gångar i jorden så att vatten kommer ner till rötterna men också att det dränerar. Ju mer man läser på om insekters olika uppgifter i naturen ju mer komplex förstår man att den är och hur liten chansen är att vi ska kunna förstå och kontrollera alla små detaljer.

Snart kommer perioden när tvestjärtrna blir fler och fler. De tycker om att gömma sig mellan kronbladen och andra skrymslen i blommorna. De är värsta rovdjuren och äter gärna bladlöss! Direkt när jag läste det fick de en upphöjd status hos mig. Många har problem med att de också äter på blommorna men de är väl som oss och vill ha lite nyttigt på tallriken också? Eller så är det helt enkelt slut på löss? Hos mig har de visst gnagt lite på en blomma då och då men inte värre än att man kan se att det är en trädgård det finns liv i, det är inte en bara blommande växter som ska finnas, växterna är helt beroende av att det finns massa olika insekter runt dom. I fruktträd kan det vara helt avgörande för skörden att du har tvestjärtar, de håller ordning på ohyran så att du får frukt, och om det skulle stryka med en och annan frukt till rovinsekterna som gömställe/mattillskott så må det vara hänt. Jag har så mycket hellre en frukt med kryp i än frukt som är full av gifter. Värt att tänka på är att en utslagen rovinsektsstam tar otroligt mycket längre tid att återhämta sig än skadegörarna och i mellantiden är odlingarna rena buffén för dem.

Jag har skrivit flera inlägg om hur jag håller stånd mot olika ohyror; samlade inlägg om ohyra, spinn, vita flygare, sköldlöss. Jag är verkligen inte expert, men har testat mig fram ett gott tag och det håller, jag får skörd så det räcker.

Och så till något helt annat. Typ. Hönsen 🥰. En höna (Gullan) har fått lite nya ägg, tredje gången gillt med maranägg för det här året. Hittills har 29 ägg gett upphov till en kläckt kyckling och bingo – det är nog en höna 🙌 hurra! Nu har Gullan som envist ruvat en golfboll tjatat till sig tio ägg att ta hand om. Hon är ganska vaktig av sig och både morrar och visar tänderna när man vill kolla läget med golfbollen, men när jag kom och la dit äggen så gav hon bara lite nöjda kluckanden. De fattar mer än man kan tro de där vimsiga kacklisarna.

I andra lägen är deras fattningsförmåga dock något begränsad. Har tänkt en tid att jag ska göra storstädning bara de ruggat klart – det är fjädrar exakt överallt! Hönssköterskan tänkte glatt; ’Det tar bara nån timme – blir skönt arbete innan det är dags för ett dopp i sjön!’ Fyra och enhalvtimme senare, med en helkropps-skönhetsmask av spån och hönsbajs över all oskyddad hud och en urrensad brunn (tänk lukten av spån och bajs som legat i blöt ett gott tag..). Nytt spån till golvet och i reden. Vad är tacken för ett så fint och fräscht hem? Ytterst tveksamma miner och insmygandes med öppen näbb. Misstänksamheten och anklagelserna låg i luften, vad hade jag gjort? Hade de blivit teleporterade till en annan värld? Ingegerd skulle provligga redet men vände i luften och tryckte in sig hos Gullan (som fick ha kvar det gamla för ruvningens skull). Det slutade med en kompromiss, det gamla höet från redena dammades ur och fick komma in igen. Då blev det lite bättre. Dagen efter hängdes en filt upp på staketet för att de skulle få lite skugga när det var 29˚. Hej och hallå vilket liv! Så fort den fladdrade till blev det till att trumpeta. Men de vänjer sig, ibland tror jag det är bra att vänja sig vid att det inte är likadant hela tiden, att möblera om, ta fram nya grejer. Även för höns.

Idag ska det visst bli åska. Det är lite torrt i backen (iaf hos mig som bor på moränen) och skulle nog vara bra med lite regn, men det törs man knappt tänka för då blir det väl regn resten av sommaren..