Sparad i Odlingsrapport

Snitt- och sommarblommor 2024

Årets upplaga av ettåringar kommer läggas till minnet som det bästa hittills. Det mesta har vuxit lagom, blommat i tid och hängt i riktigt bra. Skulle säga att det beror på en mix av tidigare erfarenheter och en växtvänlig sommar med gott om regn och tempererade temperaturer (alltså runt 18-22°) 😉

Här kommer de i alfabetisk ordning (är man skolfröken så är man..) och bilder endast på det som blivit bra, varför ta bilder på besvikelser liksom? Återkoppla gärna om hur det har gått med dina odlingar, bra dåliga erfarenheter, överraskningar och besvikelser. Jag är alltid nyfiken på nya sorter och andras odlande, det är så inspirerande!

Amaranter:

  • Viridis, grön storvuxen med långa svansar. Bra i bukett om den plockats och fått stå och dra innan man sätter ihop den. Passar till allt.
  • Red tails: samma som Viridis fast vinröd, något svårare att kombinera pga den vinröda färgen som drar mot rosa.
  • Blodamarant: lågvuxen och långsam, otroligt vackert bladverk speciellt i solnedgångsljus. Läste någon som fått upp sin till typ 120cm, förmodligen sitter min på för mager jord.
  • Axamarant: tog sig inte alls…

Blåparasoll: sirlig och vacker blomma, funkar både i kruka och rabatt. Behöver mycket vatten och näring, blir lite gul i krukan. Fin och hållbar i bukett.

Blåparasoll

Doroteablomma: Åh denna underbara lilla soldyrkare! Strålar och skiner ikapp med solen när den är framme. Min idé om att ha den i kanterna till gångar var hyfsat bra. Ska komma ihåg att så i godislådor och INTE i pluggar nästa år bara. Och endast den blandfärgade varianten för att det är så fint med olika 😊 tar slut i augusti men ändå odlingsvärd.

Flox:

  • Blue Beauty: Tagit sig bra och ger bra med blommor. Superfin!
  • Moody Blues: Tagit sig bra och ger bra med blommor. Superfin!
  • Blushing Bride: Typiskt nog den som tagit sig sämst (långsam och dålig groning), såklart den jag tycker bäst om.
  • Creme brulé: okej
  • Tapestry mix: Bra! I den här blandningen kom det några som är helt vita med stjärnformade blommor – helt bedårande!
  • Mix: Väldigt bra! Kul med variationen, finns mörkt vinröda, lila, pastellrosa osv
  • Egna frön: grodde bäst och ger massor av fina blandade färger, bland annat den gräddvita, så fin som övergångar mellan vit och andra färger. Den mjukar upp intrycket i en bukett. Tror att dessa är från fjolårets mix.

Floxkvarteret älskas av alla: fjärilar, humlor, baggar och av mig! 🥰

Jätteverbena: Det tog en evighet innan den grodde! Sådd med stratifiering i februari, omsådd i mars ute i växthuset. Båda grodde samtidigt. Sen har det kommit lite självsådder i rabatten, typisk när man slitit så.. 😁 Sen blomning men nu är de där ialla fall.

Klint: Försådd i godislådor och utplantering på solig och näringsrik plats = blommat sen i juni! Direktsådd i lannet kom igång sent men har sen också blommat länge.

Klint från mixfrö

Krasse: Mycket sen direktsådd när tulpanerna vissnat ner, blommar inte än. Nästa år ska jag se till att få ner fröna kanske redan innan tulpanerna kommit igång.

Lejongap:

  • Rocket Red: otroligt djupröd nästan svart färg, platsar ihop med vad som helst. Hög, bra till snitt. Kom ihåg bättre stöd.
  • Twilight mix: egenskaper samma som Rocket Red men inte lika lätt att kombinera.
  • Lidls blandade höga: toppenbra! Ger mest blommor i olika nyanser från vitt, gult, rosa. Hög, bra hållbarhet.Även här måste jag bli bättre på att stötta. Varför är det så tråkigt att jag hela tiden försöker komma undan det jobbet?

Luktärt:Har iår bara två sorter (alldeles för många plantor ändå); Royal Mix och Lidls blandade. Den senare tog sig betydligt bättre och i dagsläget ser jag ingen skillnad på dom. Blandade färger med vitt, gräddvitt, ljus- och mörkrosa, ljus- och mörk lila, ljus- och mörkblå och nästan svart. Nästa år ska jag hitta en aprikos att komplettera med.

Komposten dold både visuellt och doftmassigt av luktärtor som trivs 🥰

Nejlika: intressant; grodde tidigt, växte på fint och är ff fina plantor men inte en enda blomma. Är den tvåårig?

Nigella: Eller jungfrun i det gröna. Gått bättre iår efter försådd (kallt) men den har suttit skymd bakom den glufsiga vallmon som verkar ta både ljus och näring. Jag har faktiskt vara plockat fröställningarna i tanke om att de blommor otroligt kort tid. Men de är väldigt fina i rabatten. Nästa år blir det mer framskjuten placering.

Nigella-Jungfrun i det gröna

Praktmalva: Silver Cup och Mont Blanc från eget frö. Iår hittade jag rätt! Som de har blommat!! Nog blivit 140cm och blommat konstant från juni och fram till nu. Soligt och näringsrik jord är tydligen receptet för dessa. De står länge i vas, helt enkelt en toppenblomma.

Riddarsporre: Kinesisk och romersk; båda grodde bra och var fina plantor. Den kinesiska började blomma tidigt och har sen fortsatt hela tiden, jag ser ff ingen avmattning. Den romerska var fin och hade samma blad till långt fram i juli när den sakta men säkert tynade bort.

Risp: Bra fina plantor är ännu bara i knopp. Nästa år blir det soligare läge på den.

Rondellpetunia Tidal Wave: WOW!!! tio frön = tio plantor. Toppning gav tio till. En planta i rabatten, soligt och näringsrikt läge: mer än en kvm stor! Blir lite skral om det blir torrt en längre period. I stora krukor är den fin så länge den har vatten och rikligt med näring.

Rosenskära:

Candy Stripe, Cosimo Red White, blandade färger, egna frön av Picotee, Kiiro och en helrosa sort. Fina hela sommaren. Alla utom Kiiro blir riktigt höga och tar väldigt mycket plats, måste återigen tänka in mer yta åt dom när de sätts nästa år. Varför tror jag aldrig att de ska bli såhär stora?

Picotee

Rudbeckia:

Rustic Dwarf, egna frön av Sahara, Cherokee Sunset, Cappuccino, egna och köpefrö av Cherry Brandy, Prairie Green Eyes. De är sensommar- och höstblomma (hos mig). Älskar hur de glöder och de är verkligen superbra som snitt. Stadiga och tacksamma, tror att de gillar alla lägen typ. Min favorit är nog ändå Prairie Green Eyes med sin klargula pigga färg.

Sömntuta Jelly Beans: Direktsådd som aldrig kom upp.

Tagetes Tangerine Gem: Otroligt gullig och bra! Kall pluggsådd i mitten av april sedan utsatt på div ställen där det passade som kantväxt. Kanske har den minskat kålfjärilarnas framfart? Som en mjuk söt kudde blir den och otroligt tacksam.

Tagetes Tangerine Gem

Vallmo:

Bread Seed Poppy, The Giant, pionvallmo. Försådden blommade först men iår grodde och blommar även den direktsådda. Den som inte blivit lika mycket av är Polycephalum. Nästa år måste de stöttas upp, hur stadiga de än verkar där i mitten av sommaren.. 🙈

Vädd:

Magic Night (helt magisk!), Salmon Rose (superfin), egna frön av Fata Morgana, stjärnvädd, blandfrön från Lidl och grekvädd. De två förstnämnda är både praktfulla och sirliga i sitt växtsätt, den mörka passar bra ihop med alla andra blommor, rosa, blå, röd ja tom gul. Salmon Rose har en gammalrosa mjuk rosa färg som är jättefin. Stjärnvädden är.. tja, vad ska man kalla det? Cool? Man får liksom riktigt leta efter den i min rabatt för det är neutral men ändå, bra som mellanstick (säger man så?) i buketter. Stadiga stjälkar. Grekvädd och de blandfärgade är sirliga och flätar in sig bland andra blommor. En riktigt bi-dragare. Alla funkar även att använda fröställning på till snitt.

Zinnia:

Old scabiosa, Sunbow Purple, Isabellina, Purple Prince, Dahlia, Queeny Lime Orange, Queeny Lime Red, Whirligig Fun och div blandade färger. Folk skriver att det inte heller i år varit Zinnians år, och visst kanske är de inte lika bra som för två år sen men helt godkänt hos mig iaf. Helt klart gillar de inte när det regnar veckovis iaf. Min favo här är nog Isabellina, vaniljgul med stora blommor på långa stjälkar. Men jag gillar även en lysande orange sort som måste komma ur någon av blandningarna även den stora blommor. Tycker att Zinnia är användbar på flera sätt; som huvudblomma/blickfång om det är stora blommor, men även som utropstecken om det är en mindre blomma i skarp färg (röd, orange, cerise) eller om som utfyllnad om det är en mindre blomma i mer mjuk eller neutral färg. Queeny Lime-sorterna är fotogeniska och ser i bukett ut som att man lagt på ett trendigt filter utan att man gjort det.

Gräs och fylle:

  • Blomstermorot: lättsam och trogen, kom ihåg att stötta, den klarar sig fint ända tills blåsten kommer och då har den såklart fått ganska tunga blommor. Vit vid knopp och går sen över till vinrött, även fröställningen är fin i bukett.
  • Bronsfänkål: Inte helt imponerad. Än. Den vill bli hängig när man plockat den. sen tror jag att den skulle behövt lite mer näring än det är där den sitter iår.
  • Darrgräs: Felplacerad. Jag missbedömde sluthöjden och den har kommit helt i skymundan. Annars spektakulär och cool.
  • Ekorrkorn: Oj vad fint det är när axen står grönt och drar mot rött i motljus! Fin redan i juni och hela vägen fram tills nu då den börjar att släppa axen och tuvan lägger sig ner. Verkar som att den går mer mot röd när den står i stark sol jfrt med lite mer skuggigt då den håller sig grön.
  • Eragosgis Tef: Så sirligt och vackert!! Tar lite tid på sig att bli ax men sen står den en evighet. Lättodlat!
  • Frosted Explosion: Någon sa att har man en gång sått denna så har man den för alltid i sin trädgård. Ja den kommer lite här och där, dock ser det ut att ha blivit någon typ av tuvstarr där de satt föregående år. Sen är det ju tacksamt att ta egna frön när man får en stor mängd som man kan placera där man själv vill ha dem.
  • Harsvans: Supermjuka och jättegulliga ax som ser exakt ut som harsvansar, fina fram til augusti hos mig. Går utmärkt att torka.
  • Hirs: En som också kommer lite varsomhelst när man haft dem en gång. Stora ståtliga (ca 120cm). Jag ska tänka på att skörda lite tidigare innan axen blir för tunga och hängiga, stjälken blir tom lite hängig när axen tynger ner.
  • Musselsyska: Trög. Få frön grodde och sen är den lite klenvuxen. Den har också blivit lite övervuxen mellan andra som tar för sig bättre. Spektakulär blomma. Nytt försök med mer utrymme nästa år.
  • Pony tails: Ännu ett sirligt gräs som ser lite borstigt ut när de växer ut helt. Fint!
  • Reseda: Lättsam och lättodlad, kallsådd och utsatt i rabatt. Sprider den godaste av dofter när man passerar men avger ingen doft i bukett. Fungerar som fyllnad men är såpass oansenlig att den mest får sitta kvar och dofta i rabatten.
  • Sommarslöja: så söt och faktiskt riktigt hållbar. Stått fin sen i juni tills nyss och även bra i vas.
  • Slöjsilja: Sirligare och tidigare än blomstermoroten, blir för låg för att kunna vara granne med rosenskära i rabatten.
  • Tandpetarsilja: grodde inte alls..

Hur har det gått för dig med odlingarna? Kommentera gärna vad som gått bra och dåligt hos dig den här sommaren. – Som inte är slut än på länge! skrek den här odlerskan desperat och klamrade sig fast i augusti med morgondopp och glass på altanen 😬

Sparad i Biodiveristet, blomsteräng, mångfald

Vi måste prata om sommarängar! 🌸🐝🪲

Jag lyssnar ofta på Taylor och Pernillas podd Trädgården, tycker att det är förnöjsamt och roligt med den kunskap och de tips de delar med sig av. Dock har jag blivit besviken när lyssnare vid flera tillfällen frågat om hur man gör för att få till en liten äng i sin trädgård och de sågat frågan helt och hållet. Sagt att de inte ens ska försöka sig på att prova. Synd, för det är inte omöjligt, det finns flera sätt som funkar och det verkar som att det också finns en stor (och bra) trend i trädgårdsvärlden där vi vill ha tillbaka ängar och surret av pollinatörer. En viktig kunskap är att även små markägares ytor (villaträdgårdar, allmänningar, radhusplättar osv) kan göra skillnad för att insekterna inte färdas så långa sträckor.

Vi pratar om ’faunadepåer’ där man låter naturen vara ganska mycket ifred under perioder, slår gräs några få gånger under en sommar, rensar upp sly så att det blir större träd i områden som passar för det. Styr med varsam hand så att säga. Resultatet blir såsmåningom en äng med blommor och gräs som insekterna gillar.

I sin egen trädgård skulle det kunna räcka med att låta bli att klippa en del av gräsmattan, visst, till att börja med kommer det mest att vara gräs där – det är ju det som varit sått där, men när man låter den växa sig hög, slår av det och tar bort det avslagna kommer gräset att bli utarmat och andra arter kan ta chansen. Man kan hjälpa till genom att slänga ut frön av av ängsblommor, och då kanske sånt som finns på naturliga ängar; rölleka, prästkrage, blåklocka, åkervädd, gulmåra, fibblor, nävor, gullviva osv. Den gemensamma nämnaren för dessa är att de är två- eller fleråriga, slänger man ut frön till ettåriga växter, tex klint och vallmo så kan det vara svårt för dem att konkurrera med det som redan finns på platsen.

Vill man göra om en rabatt till äng är det lättast om platsen är solig och gärna lite torr. Om man sår i med både ettåriga och fleråriga arter kommer man få blomning redan första sommaren. Det behöver hållas lite fuktigt tills fröna grott men sen ska det sköta sig själv. När den mesta blomningen är över slår man av stråna, låter det ligga så att fröna hinner ramla av och sen tar man bort det slagna, det går utmärkt att använda att täcka i rabatter och trädgårdsland.

Ängsplantering i en av Solidens trädgårdar.

I flera av de olika trädgårdarna på Soliden kunde man se ängar, rabatter eller ytor som antingen såtts i med blommor eller som helt enkelt låtits växa utan att klippa. Väldigt vackert och fullt av liv 😍 Jag tycker det är så bra och roligt att se en sådan plats där man har så mycket ordning och reda, där allt är nogsamt planerat och där man också lämnar åt naturen att få finnas kvar. Mötet mellan människa och natur.

Oavsett hur man gör får man vara beredd på att det tar lite tid, vi pratar om mer än en säsong kanske flera innan den drömmiga sommaräng som vi minns från Astrid Lindgrens berättelser har kunnat etablerats. Tänk att de ängarna är ett resultat av många år av betande djur och där gräset slogs och togs tillvara som vinterfoder utan att det fylldes på med nämnvärt med gödning.

Jag har den stora lyckan att bo på en plats där det sannolikt inte odlats kommersiellt alls. Från gamla flygfoton syns beteshagar och någon del som kanske varit potatisland på 60-talet. I hagarna finns det gott om ängsblommor och så fort solen är framme surrar det överallt.

Här kan man hitta många gamla växter som tex jungfrulin, nattviol, slåttergubbe och ögontröst. Visste du förresten att ögontröst är en snyltrotsväxt som med sin rot går in i andra växters rötter snyltar till sig näring från dem? Då har den ökat sina chanser till överlevnad genom att kunna leva på magra marker där den inte blir övervuxen av en massa storvuxna kväve krävande typer. Naturen är så finurlig, varje art har sin egen strategi för att överleva 💚

Edit: fick nys om serien om Bonderøvens projekt i en dansk kommun för att försöka öka den biologiska mångfalden. Tyvärr är inte serien tillgänglig på SVT längre men i artikeln finns några ganska enkla råd om hur var och en kan göra i sin egen lilla täppa.

FAKTA

Frank Erichsen: ’Så förvildar du din trädgård’

  1. Sluta klippa din gräsmatta. Slå den med lie i stället den när den har blommat och fröna stelnat. Det kan vara vettigt att klippa enskilda bitar av gräsmattan där du vistas ofta.
  2. Kör inte ditt trädgårdsavfall till återvinningsstationen. Gör i stället ett utrymme för det i ett hörn av trädgården och låt det kompostera där. Den är perfekt för skalbaggar och andra insekter.
  3. Om du verkligen vill ha vackra fleråriga ängar kan du till exempel välja arter som lockar bin, fjärilar och andra insekter, inhemska växter och blommor är att föredra. Fråga plantskolan vad de kan erbjuda. Sluta plocka ogräs på ängen och sluta använda gifter i trädgården.

Källa: Voresnatur.nu

Vill du läsa hela artikeln finns den här.

Sparad i persika, Recept

Persiko-smoothie eller som mormor skulle ha sagt; rårörd persika 😊

När man som jag får ungefär 10kg persikor på ca två veckor är det bra att kunna ta vara på dom och sprida lite på allt det goda – man är hyfsat mätt på persika där i v30. Och då är smoothie ett toppenbra alternativ, smaken bevaras, det går snabbt att göra och kräver inte en massa andra grejer.

Jag kärnar ur persikorna och mixar (med skal och päls kvar) smakar av med socker, tömmer upp i zip-påsar och fryser in. påsarna läggs ner för att vara så platta det går för att de sen ska kunna tinas snabbt och kanske inte helt, man vill att den ska vara lite som en slush när man sörplar i sig den en solig dag 🥰

Om man vill kan man göra den lite extra nyttig och ha i lite spenat eller blåbär, snyggt och gott 😋

Vill man ha något smarrigt till våfflan så passar de utmärkt tillsammans med vispad grädde.

Sparad i Biodiveristet, insekter, ohyra

Vacay mode on och bryderier om mångfald

I år tydligare än nånsin så känns det som att semestern började på samma gång för både jobb och odlingar. Av naturliga skäl, efter skolavslutning kommer sommarlov (för eleverna) och när vi som driver alltihop summerat och analyserat ur alla synvinklar är det dags även för oss att få lite ledigt. Typ samma dag ledigheten började blev jag så trött på mig själv och hur mycket man kan vela om vart man ska sätta ner plantor att jag till sist bara gjorde det. De sista luktärtorna runt komposten, sötpotatisen i stora krukor – de ska sen få bo i pallkragarna efter att vitlöken har skördats. Odlandet är ju visserligen inget som det blir semester ifrån, tvärtom, det här är ju säsongen man är som mest aktiv, men det gick från den eviga planteringsfasen till mer underhållsfas, när alla plantor står på egna ben och klarar sig lite mer på egen hand och jag kan strosa runt i klänning och solhatt, nypa en blomma, äta en tomat, stänka på lite vatten. Iaf ser det ut så i mitt huvud.☺️ Det där med blomman och tomaten är halvvägs sant, blommor dyker upp här och där, tomater inte. Än, men snart så. Stänka på vatten hos mig betyder antingen gå med femton vattenkannor eller stå med vattenslang i en timme. Vattenkanna använder jag typ när det ska gödas med tex bokashilak eller nässelvatten. Solhatten är på ibland när solen är stark men klänning, nej, det går bara inte. Kortbyxor och helst med fickor så att man kan få med sig lite verktyg.

För att riktigt fira in semestern köpte jag mig en semesterpresent; boken Den vilda trädgården av Dave Goulson. Vilken fantastisk bok! Jag måste ha anteckningsblocket redo när jag läser för det är så mycket intressant däri. Dave är biologiprofessor och skriver på ett roligt och målande sätt om hur alla små arter som finns därute har en egen uppgift och som håller vår värld igång utan att vi förstår eller märker det. Och trots att det ser rätt dystert ut i fråga om minskandet av antal arter både inom växt och djurliv beskriver han på ett positivt sätt hur jag ändå kan göra något, i min mikroskopiskt lilla del av vår värld kan jag göra en oas för växter och insekter som gör skillnad. Förutom en mycket moderat syn på ogräs och ohyra skriver han om hur man kan anlägga och sköta om en äng något som flera av våra stora trädgårdsinspiratörer tycker är jättesvårt eller rent omöjligt.

Kopplat till detta; jag som alltid brukar bli inspirerad av fb och insta där folk visar upp, skriver och frågar saker blir snarare missmodig. Folk som odlar, eller trädgårderar kanske man ska kalla det, det är mycket (eller kanske mest) fokus på att det ska se bra ut och när det kommer upp något som växer lite för bra då måste det bekämpas, ja, helst utrotas. Årets mest hatade måste ändå vara sniglar och kirskål. Tusen frågor om hur man gör, vilka medel som kan hällas på för att döda alla. Jag kan verkligen relatera till hur jobbigt det är när skörd/blommor/buskar blir förstörda av olika angrepp men att utrota är ändå att ta i. Ett av de mest korkade kommentarerna var ändå den som skrev när den hade hittat en larv och undrade vad det var, fick svaret att den skulle bli en fjäril. Personen tyckte då att; Nej, fy larver gillade hon inte, men hon ville gärna ha vackra fjärilar och andra trevliga pollinatörer i sin trädgård. Stort F i biologi skulle jag säga.

Ibland undrar jag om folk verkligen är så dumma som det verkar eller är det att man vill skapa intriger? Man har inget att göra och skriver ett inlägg eller en kommentar som inte egentligen är det man tycker men det är roligt att få igång andra och på så vis skapa många klick och uppmärksamhet?

Problemet är att vi människor tror att vi kan begripa hur allt funkar. Att vi kan bestämma och lägga saker till rätta så blir allt bra, och snyggt. För snyggt måste det vara. Raka kanter och allt på rätt plats. Svart jord och växter i rätt färg och form. Kirskål är fult, att det sen är en fantastisk växt som tål typ vad som helst, blommar fint, lockar massor av pollinatörer och dessutom går att ätas av både människor och djur det har inte så stor betydelse. Tills någon kanske lyckas vända trenden, håller tummarna för det. Gardnr gjorde nyss ett inlägg om en rabatt: ’Gräddbakelsen’ som bestod av oklippt gräddvit ros och kirskål – så himla fint och heja-heja att kirskålen kan få upprättelse.

Stjärnflockan är en storfavorit hos många insekter. Så fort solen är framme surrar det av allt möjligt fint i den. Att den sen är extremt långtidsblommande och dessutom hållbar i vas gör den även till en favorit för mig.

Dave Goulson skriver om just detta med att om vi inte vill ha ogräs kan vi ju alltid döpa om det till att vara en vild blomma. Smart och helt i min smak. Jag har ju inte särskilt mycket kirskål hos mig men lite annat, hässleklocka och toppklocka. Väldigt påträngande och överlevande båda sorterna men ändå rätt fina och indeed är de vilda blommor. Till en början trodde jag att jag skulle kunna få bort dom från rabatterna. Rensade helt rent, svettig och nöjd i ungefär två dagar, sen kom bladen upp igen. Jag har två knep nu för tiden, det ena är att vänta tills de har satt blomstänglar, då drar jag upp dom och njuter av blommorna i vas ett tag, de är nämligen rätt lätta att få med roten på när de är stora. Det andra är att rensa av en yta, plantera det jag vill ha där och sen rensa undan runt den plantan. När den etablerar sig så hjälper jag till att hålla lite rent runt så att den kan trycka tillbaka de där som vill växa överallt. Det är också lyckosamt att välja växter som är lite högre så att gräs och annat inte så lätt kommer igenom. Vill man ha något grönt som kryper är penningblad ett bra alternativ. Vissa tycker att den tar för sig för mycket men jag tycker att den är lätta att ta bort där jag inte vill ha den. Dessutom tål den att gå på så hos mig får den breda ut sig i gångarna. Grönt är skönt 🥰

Där vi klippte en stig/väg ner till baksidan av ladan finns nu en klöveräng som humlorna älskar.

Såhär i midsommartiden pågår en slags ’lägg i handbromsen för f-n!’ Alltså sagt till naturen, man känner att man inte hinner med att njuta för att allt växer och blommar för fort, tjoff så var pionerna förbi, paradisbusken var magnifik och syrenen – den har jag vid det här laget glömt.. Dock vill man inte ha handbroms på odlingen av tomater och gurka. Det var ett tag det såg lite dystert ut bland dessa. Små och taniga. Någon skrev och berättade om att den där tiden efter utsättning/slutplantering är lite som att man nästan kan känna hur växterna funderar på: ’Ska jag leva eller är döden ett bättre alternativ? Såhär vill man inte ha det!’ De allra flesta väljer ändå livet och nu har tom både gurka och pumpor valt den rätta vägen. Och jäklars vad jag ska vara envis med luftfuktigheten nu; det finns en fantastisk mångfald av ohyra hos mig; sköldlöss, spinn, mjöllöss och gröna löss. Satte in en nyckelpiga häromdagen, den började direkt att patrullera paprikan. Spinn och mjöllös gillar torka så en lite dusch varje dag är bra. Ja, inte bra för dem alltså men för plantorna. De gröna lössen får man helt enkelt spola bort i samma veva och mata på plantorna så de blir starka och kan stå emot lite ohyra. Sköldlössens kissbajs spolas bort vid duschningen och jag skrapar bort endel på grenarna när andan faller på. Jag har ju en lite udda böjelse för att ploppa bubbelplast (sjukt säger mina närmaste men sparar ändå snällt om de får ett paket med det i en förpackning), och att skrapa bort sköldlusen har lite samma effekt, det liksom ploppar till när de lossnar från grenen – mycket meditativt.

Upptäckte för någon dag sen att kållarverna kläckts i smyg. Det intressanta är att de verkar gilla palmkål (tror jag att det var jag satte där) mer än grönkål och spetskål. Bra! De andra gillar jag mer än palmkålen och den var mest till prydnad. Min nya teori är då att jag absolut kan odla lite kål som de får ha att kalasa på (i rimlig mängd förstås) om jag får ha den andra ifred. Eftersom jag nu gärna vill ha fladdrande fjärilar i min trädgård och faktiskt förstår att då får jag stå ut med deras bebisar så är det väl ändå ett okej utbyte?

I Daves bok kan man också läsa att harkrankslarver (som kan skapa kala fläckar i gräsmattor) är viktig mat för starar vars population har minskat drastiskt – och jag kan faktiskt inte minnas när jag senast såg en. Vuxna harkrankar är viktig mat till fladdermöss. Jordlöpare håller sniglar i schack och ollonborren (/pingborren/trädgårdsborre) lever i symbios med ek, bok och kastanjer. Tänker att man måste förstå att man stör ut eller dödar alla dessa om man börjar förgifta sin mark för att få bort en av dem. I år har jag sett flera som har problem med myror i sina trädgårdar. Ja, det är mycket myror, men det går att få dem att flytta. De gillar inte att man vattnar (vatten verkar vara mitt dundermedel?) eller gräver runt. Dessutom har folk problem om det kommer myror i komposten. Vad gör det tänker jag? De är ju nedbrytare och jorden blir verkligen finfördelad när de har varit där ett tag. Det går också verkligen snabbt för kompost att bli jord när de är med. Myror kan man få död på genom att hälla ut kiselgur som är naturligt men man måste komma ihåg att även det påverkar alla leddjur (insekter) på samma sätt. Kiselgur är vassa kristaller som insekterna skär sönder sig på och torkar ut, och då inte bara myror utan även nyckelpigor, guldögonsländor och andra rovinsekter. Jag tänker att en av myrornas funktioner är att göra gångar i jorden så att vatten kommer ner till rötterna men också att det dränerar. Ju mer man läser på om insekters olika uppgifter i naturen ju mer komplex förstår man att den är och hur liten chansen är att vi ska kunna förstå och kontrollera alla små detaljer.

Snart kommer perioden när tvestjärtrna blir fler och fler. De tycker om att gömma sig mellan kronbladen och andra skrymslen i blommorna. De är värsta rovdjuren och äter gärna bladlöss! Direkt när jag läste det fick de en upphöjd status hos mig. Många har problem med att de också äter på blommorna men de är väl som oss och vill ha lite nyttigt på tallriken också? Eller så är det helt enkelt slut på löss? Hos mig har de visst gnagt lite på en blomma då och då men inte värre än att man kan se att det är en trädgård det finns liv i, det är inte en bara blommande växter som ska finnas, växterna är helt beroende av att det finns massa olika insekter runt dom. I fruktträd kan det vara helt avgörande för skörden att du har tvestjärtar, de håller ordning på ohyran så att du får frukt, och om det skulle stryka med en och annan frukt till rovinsekterna som gömställe/mattillskott så må det vara hänt. Jag har så mycket hellre en frukt med kryp i än frukt som är full av gifter. Värt att tänka på är att en utslagen rovinsektsstam tar otroligt mycket längre tid att återhämta sig än skadegörarna och i mellantiden är odlingarna rena buffén för dem.

Jag har skrivit flera inlägg om hur jag håller stånd mot olika ohyror; samlade inlägg om ohyra, spinn, vita flygare, sköldlöss. Jag är verkligen inte expert, men har testat mig fram ett gott tag och det håller, jag får skörd så det räcker.

Och så till något helt annat. Typ. Hönsen 🥰. En höna (Gullan) har fått lite nya ägg, tredje gången gillt med maranägg för det här året. Hittills har 29 ägg gett upphov till en kläckt kyckling och bingo – det är nog en höna 🙌 hurra! Nu har Gullan som envist ruvat en golfboll tjatat till sig tio ägg att ta hand om. Hon är ganska vaktig av sig och både morrar och visar tänderna när man vill kolla läget med golfbollen, men när jag kom och la dit äggen så gav hon bara lite nöjda kluckanden. De fattar mer än man kan tro de där vimsiga kacklisarna.

I andra lägen är deras fattningsförmåga dock något begränsad. Har tänkt en tid att jag ska göra storstädning bara de ruggat klart – det är fjädrar exakt överallt! Hönssköterskan tänkte glatt; ’Det tar bara nån timme – blir skönt arbete innan det är dags för ett dopp i sjön!’ Fyra och enhalvtimme senare, med en helkropps-skönhetsmask av spån och hönsbajs över all oskyddad hud och en urrensad brunn (tänk lukten av spån och bajs som legat i blöt ett gott tag..). Nytt spån till golvet och i reden. Vad är tacken för ett så fint och fräscht hem? Ytterst tveksamma miner och insmygandes med öppen näbb. Misstänksamheten och anklagelserna låg i luften, vad hade jag gjort? Hade de blivit teleporterade till en annan värld? Ingegerd skulle provligga redet men vände i luften och tryckte in sig hos Gullan (som fick ha kvar det gamla för ruvningens skull). Det slutade med en kompromiss, det gamla höet från redena dammades ur och fick komma in igen. Då blev det lite bättre. Dagen efter hängdes en filt upp på staketet för att de skulle få lite skugga när det var 29˚. Hej och hallå vilket liv! Så fort den fladdrade till blev det till att trumpeta. Men de vänjer sig, ibland tror jag det är bra att vänja sig vid att det inte är likadant hela tiden, att möblera om, ta fram nya grejer. Även för höns.

Idag ska det visst bli åska. Det är lite torrt i backen (iaf hos mig som bor på moränen) och skulle nog vara bra med lite regn, men det törs man knappt tänka för då blir det väl regn resten av sommaren..

Sparad i Anläggning, Odling, utplantering

Att andas in våren

Historien upprepar sig. Maj kommer och kallt blir varmt i ett enda slag. Från att knappt ha sett solen och till sist i ilska ställt på ett element för att inte jorden ska frysa fast på fingrarna när man planterar slog det om på ett par timmar en söndagseftermiddag. H.E.R.R.E.G.U.D. Ofattbart när det händer och så underbart!

Den här maj har jag tänkt till för att inte ska bli överstressad. Tagit ut lite semesterdagar för att hinna med att njuta, promenera, cykla. Andas. Och tur är att man har varit med förut, när frostrisken typ är över så ska ju allt planteras ut, helst på en gång, samtidigt som det måste vattnas två gånger om dagen eftersom de nästan vuxit ur sina krukor. De sena grejerna ska kommas ihåg att sås (gurka, majs, pumpa, solrosor). Allt i rabatter och växthus skulle från ovan jord till ner i jord och Världens Veligaste Människa ska ta beslut om vart alla saker ska sitta, tillsammans med vilken. Funderingar på färg, höjd och blomningstid, i kombination med närings- och fuktönskemål från de små raringarna. Estetiken är också viktig; skarpa röda/orangea långt bak (färgerna rycker närmare när de är skarpa) och ljusa bleka färger långt fram. Vissa ska också kunna bli fotade i solnedgångens spotlight. Du hör, hjärnan kan börja koka för mindre. De bästa är nästan när det inte finns så mycket tid, så det bara måste komma ner. Oftast blir det rätt bra till sist. Nu åkte klinten ner i framkant av rabatten, dels för att den bara var tvungen att bli planterad för att inte döden dö i sin burk och för att man ju måste börja nån gång. Jag älskar ju kombon lila-orange så nu blev det jätteverbena och rudbeckia Cherokee Sunset. Den vinröda Cherry Brandy hamnar framför röd blodtopp och den orangea solbruden. Vid utgångarna och längst bort i rabatten står toppar av björk som luktärtorna ska få klättra i.

Blomsterplantering pågår

Jag har satsat på blått iår: kinesisk och romersk riddarsporre, blå sommarflox, blåparasoll och anisisop är några. Dessa ska sitta lite uppblandade mest med rosa malva och rosa nejlikor, men också zinnia; queenie-sorter, isabellina och även blandade färger. Hoppas att zinnian går bättre iår – förra årets regnande i juli var inte roligt.

Nyhet för iår är att jag införskaffade mig frö till rondellpetunia Tidal Wave som nu vissa av ska få sitta i rabatten. De behöver ha mycket gödning så nu får pullorna lägga manken till..

Planen var att sätta GLEST. Och jo, när jag kommit en god bit över halvvägs var det redit glest och jag klappade mig på axeln över lyckat följande av tydlig plan. Samtidigt som jag börjar gruva mig för att det ALDRIG kommer att se något annat ut än gammal hö i hela trädgården. Sen var det lite fler plantor som skulle ner. Dahliorna har ju minskat i antal (63st) så det fick bli några olika gräs, fyllnadsblommor och lejongap bredvid dessa.

Dahlialandet – ingen kan tro att detta ska kunna bli vackert..

Till (näst) sist har jag fått ut dorotea-blommorna. Fattar inte hur jag tänkte när jag haft så fina plantor vid sådd i godislådor tidigare år. Nej, nu fick jag för mig att de skulle sättas i pluggar. Suck. 128st av blandad färg och 128 röda. Fatta hur tradigt att hållas med alla dessa små krakar som inte alls gjort särskilt bra rotklumpar och som blev extremt ledsna över den burdusa behandlingen när de skulle ur sitt brätte. Nu sitter de ändå utmed gångarna i stora trädgårdsrabatten. Hoppet om att få nån vidare blomning är liten. Nästa år blir det godislådor igen. Och det där med gles plantering är inte 100% sant längre.

Stackars pluggplantor.

Kvar av blommorna är ett brätte med tagetes. Och en påse med honungsfacelia.

Lite emellan blomsterplanteringen har tomaterna och gurkan kommit ner i växthuset. Lagom när jag förtvivlat får ner lite fler tomater med skohorn upptäcker jag att bädden närmast väggen ff är fylld av div plantor som står där i väntan på utsättning. Alltså har jag – som tur är! – en hel bädd till att fylla med tomater. Kanske ska jag prova att plantera några av paprikorna där.

Nyplanterade gurkor, Iznik, Max och Superina, alla tre är nyhet hos mig.

Den årliga oron över bristen på humlor medans persikan blommade var även iår onödig. Det är MASSOR med frukter i trädet 🧡🍑

Imorgon har maj övergått i juni. Andas. In. Andas.

Sparad i Odlingsstart

Kallaste april i mannaminne..

Mycket planer som ska sättas i verket! Som alltid i april (..maj och juni) det gäller att prioritera. Att göra saker i rättan tid så går det lite lättare sen.

Fuchsiorna

Efter att ha fått upp sex hyllor som hänger vid glaset åt alla kallsådder har bäddar plus golvyta blivit fritt för krukor och tomater – hur underbart!! Fuchsiorna fick komma upp ur idet vid väggen och ner i krukor. Ogödslad jord från potatislandet (noga att den jorden inte används till tomaterna pga ev potatisbladmögel) ner med plantorna i de krukor de ska bo i, inget vatten och ställda vid Kalla kanten (västra sidan). Klipper gör jag när jag ser att de vaknat. Tänk dig att bli klippt innan du riktigt vaknat, hur skulle det kännas? 😆

Tomaterna

Vad är det med dom iår? De drar iväg och blir långa och rangliga trots att de står rakt under lysröret. 😒 Och första gänget av omskolade amplar gick ju sådär. Det var ju svinkallt direkt efter omskolningen och de överblivna som fick stå kvar i växthuset klarade kylan (utomhus -6) men inte den efterföljande långa perioden av gråkyla (typ +3-5 utomhus) ni vet när det aldrig riktigt torkar upp eller blir nån sol. De vissnade nerifrån så där är en omsådd i verket. Trots en bitande kyla som aldrig släpper taget om oss, vi har haft -8˚ flera nätter och frost vareviga natt sista tiden, lägg till att vinden har varit isande och termometern har kämpat upp till 4 om dagarna så har ändå tomaterna fått flytta ut i växthuset vartefter de blivit skolade. Trippla lager av fiberduk och de flesta har faktiskt klarat sig. Nu äntligen lovas det väderomslag och tvåsiffrigt och jag är SÅÅ redo för det.

Paprikor och chilis

Dessa mina sorgebarn. Seg start får jag säga och inte förrän den första omplanteringen blev gjord – vilket gjordes trots att de på inget sätt visade tecken på att behöva mer utrymme eller näring – började de växa lite grann. De fick genomlida ett test av hemjord vs köpejord (Rölundas plantjord) och det visar sig att det inte blir någon större skillnad på bladmassan, däremot hade de som stått i hemjorden fått betydligt tätare rotsystem. Jag vill ju helst så i köpejord för att veta vad det är som kommer upp, men har sett under all omskolning iår att rotsystemen bli väldigt.. glesa. Det är som att jorden är för fluffig/luftig så att rötterna inte får något att sitta fast i. Synd att jag glömde fota rotsystemen.. 🙄

Jag tycker att hela den här jord-debatten är väldigt intressant och väntar ivrigt på att det ska finnas alternativ till torvjorden, bara det inte blir att man stoppar i något annat som är lika illa. Kokosfibrer tex tycker jag är en sån snackis som många pratar och skriver om och jag känner mig som en surmule; den är visserligen en restprodukt, men den finns verkligen inte på vår sida av jordklotet. Ska det verkligen vara nödvändigt att frakta någonting tusentals mil för att vi ska kunna odla i Sverige? Nä, jag köper inte den grejen. I den nya omskolningen fick alla paprika- och chiliplantor komma i hemjord och jag har tänkt ut att jag ska göda på lite (om ett tag) med blod- och benmjöl redan när de står inne. Jorden jag tog till dom är från trädgårdslandet, uppgrävt från där bönorna växte förra året. Den kändes verkligen jättemullig och fin och jag tycker att jord som blivit av hösilage i täckodlingen oftast är det. Den jord som blivit där jag spridit ut spån och gödsel från hästar/höns behöver lite mer tid på sig innan den blir som man vill ha den i krukor.

Förflyttningar

Sen en längre tid finns några växter som behöver prova på en annan växtplats. Dvärgspirean och stamkaraganen är ett par. Spirean var lättflyttad, några greptag så var den uppe. Karaganen däremot… den hade både lagt ut rötter åt sidorna och neråt och man vill ju gärna få med så mycket som möjligt 💪💪. Dessutom upptäckte jag att den haft rotsnurr – kanske är det därför den växt lite klent + lutat mer och mer.. Tog nog nån timme att försöka få isär snurret, himmel vad de trasslar sig! Sen satte jag ner dom så utspritt det gick, la på några stenar uppepå och så vatten. Placeringen vid stenröset granne med växthuset gör att det blir lätt att vattna.

För ett par år sen förberedde jag en avläggare på perukbusken och den hade nog kunnat flyttas redan förra året men då blev det inte av. Nu sitter den också där vid röset. Och fikonet som bott i kruka, inne och utanför växthuset, fick i stundens ingivelse sin sista chans rakt i jorden. Om den blir väldigt fin i sommar kanske den får komma upp och in igen. Eller så får jag täcka den redigt. Dessutom har jag nu också ett stort gäng små plantor av fikon på gång. På Odla med P1 (R.I.P.) berättade de ju om någon i Stockholmstrakten som dragit upp fikon från frö och som haft det sittandes utomhus i många år så varför inte testa?

Sådderna

Jag tror att jag börjar närma mig klar med de flesta sådder. Iaf blomstersådderna. Det mesta har såtts i godislådor i växthuset och de flesta har kommit upp. Dock frös enhel del av zinniorna så jag (min stackare 😉) har fått köpa en till påse med frön. Tursamt nog är det ju rea på fröer 😀.

Jag har testat att odla vissa sorter i typ soilblocks. Det går än så länge både och; lejongapen ser ff ut som sytrådar och kanske gillar de inte alls att bo i så kompakt jord som det blir när jorden blötts upp ordentligt. Andra har gått bättre; Törnrosas Kjortel har fått skolas till lite större krukor nu när de kommit igång och då minsann – på en vecka har de vuxit flera cm.

Persikan

OJOJOJ! Vad det blommar! Helt galet mycket, och så är det så kallt så att humlorna inte fattar att det finns mat, eller så har vingarna fryst fast i kylan. Hur som helst, om de inte vaknar till nu så blir det nog inte särskilt mycket frukt i sommar.

Idag startar omplanteringen av pelargoner. Och dahliorna ska få flytta ut i växthuset. Och det vore trevligt om potatisen kom i jorden. Och när persikan blommar så här måste ju den tittas ganska mycket på. Rackarns vad mycket roligt det finns att göra!🥰

Sparad i gödsel

Att göda sin jord – samarbete med Guldkannan Towa

Man kan inte bara odla sin jord, man måste göda den också. Och det kan man och bör man göra på flera olika sätt. Ungefär som man vill ha många olika arter för att skapa mångfald bland växter och djur så vill vi även att jorden ska innehålla många olika ämnen. Mångfald av mikroorganismer ger mångfald av det som ska växa. Därför är det gynnsamt att göda sin jord med olika gödsel. Jag använder hösilage, gräsklipp, löv och annat skrufs från trädgården som grund och för att bygga upp jorden, men när odlingen är igång på allvar behövs mer.

Förra sommaren fick jag möjligheten att testa Guldkannan Towa. De flesta har vid det här laget hört talas om guldvatten (kiss) och hur bra det är att använda som gödning i sina odlingar. Giftfritt, ger bra fart åt växterna och alldeles gratis! Guldkannan är en vattenkanna som är utformad för att bekvämt kunna sitta och kissa i direkt, stadig och tål vikt och den har ett lock och en plugg att sätta för pipen om man inte ska vattna ut kisset meddetsamma. När man kissat fyller man bara upp kannan med vatten och du har då ett flytande milt och fint gödsel. Den har en lång ganska smal pip för att man ska kunna precisionsvattna exakt där man vill att det ska hamna (så det inte hamnar på blad som man kanske ska äta). Den är tillverkad i Sverige av plast som är återvinningsbar och hela kedjan är uttänkt för att fungera på ett miljömässigt bra sätt.

De allra flesta känner redan till allt detta eftersom Guldkannan funnits ett bra tag i handeln och används av många kända odlingsprofiler.

Men man kan också använda den på fler sätt (somliga kanske inte vill vattna med kiss på sina köksväxter) och då är nässelvatten ett alternativ. Det är extremt bra gödning dock har jag haft lite svårt att hitta något smidigt sätt att hantera det eftersom det luktar extremt mycket när det står och blir till. Men då fungerar Guldkannan utmärkt!

Såhär gör man:

  • Ta en gammal trasa av grovmaskigt tyg, en tvätt- eller fruktpåse.
  • Lägg på (i) ett gäng avrepade nässlor, ta mer än du först tror, de minskar mycket i storlek efter ett par dagar i vatten och du vill ha rejält kräm i gödslet du får ut.
  • Lägg på en sten och knyt ihop trasan med ett snöre.
  • Lägg i knytet i kannan och fyll upp med vatten.
  • Sätt i pluggen i pipen på kannan och lägg på locket.

Efter bara några dagar har du prima gödning att använda att vattna med. Dosera genom att pytsa i en skvätt (1-2dl) i kannan du ska vattna med och fyll upp med vatten – klart att vattna!

För fler tips och bilder; besök Guldkannan på instagram

Guldkannan.se kan du beställa din egen guldkanna – passa på nu när säsongen snart är igång!

Sparad i #nodig, förodling, Odling, tomat

Ljusets återkomst…

… och därmed livet 💚

Med mars kommer livet tillbaka och det går äntligen att börja odla lite mer på allvar. Och dra på trissor! Den som är envis och inte ger upp små trista plantor kan få lön för mödan, här har en av tre plantor som jag satte frön av förra året börjat blomma 🙌 Halle-lulja!

I växthuset står kallsådder av perenner; lammöra, silverrisp, geum Mai Tai, och Mrs Bradshaw, blodtopp, solbrud, solhatt – min trädgård börjar svämma över av dessa, sätter lite fler frön varje år – martorn och strålrudbeckia.

Även kål (olika grönkål och spetskål), pak choi och spenat står där, förresten har den spenaten jag sådde för några veckor sen därinne tittat upp 🥳

Jag har iår modifierat kallsådden lite och kommer göra det med vissa sorter; de som jag tycker varit lite dålig/seg groning på och som är tåliga för lite kyla (half hardy/hardy annuals). Så har floxfrön legat på groning på fuktat hushållspapper i små plastlådor i stratifieringsskåpet ute på trappen några dagar för att få komma in och bo på elementet (mörkt eftersom de är mörkergroende) tills de börjar visa sina groddar. Planen för rudbeckian är densamma men jag kommer vara tuffare med att ställa ut dom i växthuset tidigare, de tål det. Lejongapen har jag satt i block, pricklat ut fröna typ en och en i varje block. De har börjat gro nu efter bara ett par dagar, endast tryckta på jorden och med full ljusstyrka på (ljusgroende) 😍

Apropå block, jag har varit sugen på att testa soilblocker och kikat runt men tycker inte att de verkar vara värda sina pengar. Jag har ju tidigare använt mig av en fyrkantig kruka för att tillverka block a la modellen baka sandkaka, fast med jord, och sedan ställt jordkakorna på en bricka för att sen sätta fröna i dom ett och ett. Nu gjorde jag istället så att en kaklåda fylldes med 3-4cm ordentligt blöt jord och med en spackelspade avdelades jorden i rutor. Frön/småplantor har pricklats ut i rutorna och än så länge ser allt ut att fungera finemang. Budgetodling är min melodi..

Planerna är många och varje dag poppar det upp idéer om vad som ska göras. Jag vet att allt inte blir av men det behöver man ju inte trycka ner sig själv med genom att sluta tänka ut roliga tankar när man känner sig så glad och kreativ 😁 För någon dag sen hittade jag rotknölarna av prydnads-sötpotatisen i källaren. De var spänstiga och fina och sattes pronto i lite jord, nära ytan så att man kan se när de får små groddar. Inget vatten på jorden men en genomskinlig plast över så att det inte torkar ur. Min positivism (och erfarenhet av sötpotatis) säger att det borde gå. Sen borde den energi jag lägger på att kolla till om det hänt något varannan timme kunna skaka fram liv ur vad som helst 😄

Det ligger sen exakt 21 dagar ägg i kläckarn, har köpt in ett gäng maran-ägg och de är sååå fina. Fyllde upp med lite av egna ägg – man kan ju inte köra på halvfullt när man ändå kör? Sen är jag ju som vilken hönsmamma (😆) som helst, pendlar mellan hopp och förtvivlan, tycker inte det ser ut att vara något i äggen vid lysningen men villvillvill att det ska bli en hel drös med gulliga pipisar. I hönshuset har också Gullan lagt sig på ruvning. Hon fick sex ägg, ett gick sönder men de andra fem håller hon hårt i. Dessutom får hon hjälp av sina systrar – de passar på att lägga dit ett nytt då och då så det gäller att vara med. När (om 🥹) det börjar kläckas kommer hon ju inte att ligga kvar på dom som inte kläcks.

Hasse-tupp fick sluta sina dagar för en liten tid sen. De blev för mycket för hönsen med två tuppar, de är ju bara sju stycken och nu med en ruvhöna blev det påtagligt. Han var lite taskig mot hönorna också, luggade dom och var lite allmänt brutal mot dom enligt min mening. Han har haft ett fint liv och nu har jag tagit vara både på kött och en del fjädrar; helt fantastiskt vackra! Och blir det nu något i kläckaren så är det säkerligen tuppar som kommer…

Dahliorna är ett sorgligt kapitel. De klarar inte att vinterförvaras i jordkällaren – det gick typ halvdåligt ifjol, iår är det mååånga som strukit med och de som inte ruttnat helt är i dålig kondition. Det är för fuktigt därinne. Tänk att det vart tvunget att gå flera försök innan jag skulle fatta det? Måste bli bättre på att ändra strategi när det verkar gå dåligt, inte bara köra på. Nåväl, dyrköpt och jobbig läxa, verkligen bland det tråkigaste att stå så här i starten av säsongen med iskalla händer, vinterbakslagen avlöser varann och rensa halvruttna dahlior för att jordslå dom. Nu är det i vart fall gjort och de står i backar på golvet i plantrummet och ett par som är stora står i växthuset under dubbel bubbelplast. Nu är det bara att hålla tummarna.

En annan trög sak; chili och paprika. Det verkar som att; så tidigt och få för stora plantor som är oregerliga att ta hand om – så lite senare; få fjuttar som ALDRIG kommer igång! Jag är heltrött på dom. Igen.😒

Det har varit vårdagjämning (en dag för tidigt pga skottdagen!) men nu var det faktiskt dags för den stora tomatsådden – Wi-hoo!! Eftersom jag begränsade mig ordentligt förra året, både i antal sorter (32) och antal plantor (ca 90), känner jag iår att jag är redo för att inte stoppa så mycket. Det stannade på 53 sorter. Till mannens förtret har jag ställt sådderna på en värmedyna som eg är till att ligga på när man har ont i ryggen. Tänker att det är bra om den kommer till användning på lite fler sätt. Jag har fått lova att den inte ska få jord på sig.. 😉

Stora tomatsådden

Och till sist så blev rabatterna i trädgården täckta med hösilage. Det finns verkligen en vits i att göra det nu när det ändå ser så skräpigt ut med allt gammalt från förra året: jag tar inte bort mer än pinnar utan lägger bara på nytt täckmaterial uppepå hela rasket. Tids- och arbetsbesparande, materialet blir ju snart jord och har man tur kan nån liten självsådd raring dyka upp om man inte rensar bort allt. Rabatterna blir fina på det nybäddade viset, jag har ju sen länge lärt mig att inte tycka om bar jord.

Idag skulle det tydligen bli regn och sedan kommer ett par dagar med snö men det höll iaf upp och förmiddagen blev rätt behagligt, somligt av sommarblommorna kom i jord 🌼🌸🌺💐🥰

Sparad i tomat

🍅🍅 Tomatens Dag 🍅🍅

Vaknade tidigt idag, med det varma minnet av en fantastiskt fin vårdag igår. Marken är nu hårdfrusen igen och det ligger lite snö. Nåväl, jag tänkte igår på att ”Nu får det inte gå för fort, låt det vara vår länge så att man hinner med att göra allt man har längtat efter att göra.” Och vad passar väl bättre än att för sista gången (?) sätta såplaneringen av tomaterna. Det blir rättså många nya sorter iår, men jag ska också plocka upp några gamla, dels för att jag vill ha kvar sorterna (fröodlar så mycket det bara går) och det var ett par år sen jag odlade dom, men också för att det jag vill se om jag tycker att de är så som jag tyckte då.

Excel med tomatsorter, har ett blad för varje år. Smidigt att kopiera till nästa år och redigera vad som ska bort och vad som ska läggas till.

När planeringsinventeringen var gjord upptäckte jag att Hallå! Det är en av de viktigaste dagarna på året; Tomatens Dag! Igår uppkom en en diskussion om detta med olika dagar, själv tycker jag att Internationella kvinnodagen kan vara den viktigaste; när vi minns vilken kamp historiens kvinnor kämpat åt oss men att kampen fortfarande pågår, runt omkring oss och i hela världen. Mannen tycker att semmeldagen är fantastiskt viktig. Men Tomatens Dag känns ändå som en dag att fira ordentligt!!

Jag kommer fira genom att sätta frön av de låga busk- och ampelsorterna idag, de är behändiga att hållas med och ger snabbt skörd. Dessutom var de ju helt fantastiska på att producera förra sommaren. I det här inlägget kan man läsa mer om hur de stackarna fick leva sitt liv då.

Jag brukar köpa nya sorter hos @tomatmamman och Meraki Seeds och inspireras av @tomatalvan och @tomattanten, tills helt nyligen upptäckte jag att de kanske också säljer frön 🥰

Eftersom Tomatens Dag också är Tomatsåsen dag så kan jag tipsa om en supergod tomatsås som jag gjorde i höstas.Den passar finemang att ha på pinsa och vanlig pizza, till tacos och som smaksättning i en yoghurtsås.

Vill du baka ett saftigt och gott bröd med lite vackra röda/gula/orangea stänk i finns ett recept till detta här; Tomatbröd

Vill du lägga något underbart gott på ditt tomatbröd (eller vilket skräpbröd somhelst 😜) så finns ett recept på tomatmarmelad här.

Vill du ha ännu mer tomatkunskap, inspiration och information så har dessa odlings-fluencers också skrivit en tomathyllning dagen till ära:

Trädgårdstrollet Jasmine Waara – Tomaten Health Kick och andra supersorter https://www.tradgardstrollet.se/2024/03/09/tomaten-health-kick-och-andra-supersorter/

Annika Christensen, Annikas Naturliga Ting på Instagram: @annikasnaturligating – https://www.instagram.com/annikasnaturligating/

AnnJessica Eriksson Forsnäs Hemman https://forsnashemman.blogspot.com/

Bondjäntan Johnna Gilljam https://www.bondjantan.se/

Farbror Grön Johannes Wätterbäck & Theres Lundén – https://farbrorgron.se/

Hannu Sarenström – på instagram @hannusbilder

Jordkommissionen Lotta Lundgren & Tove Nilsson – på instagram: @jordkommissionen

Surtanten Jenny Neikell – på instagram: @surtantens

Bilder från skördar jag haft under åren:

Sparad i ohyra, skadedjur

Kampen för mångfald – att leva i fred med sin ohyra

Jag har tidigare berättat om min kamp med olika ohyror. Iår har det tydligen blivit min tur att få ta hand om en överdriven mängd sorgmygg. Och vita flygare också för den delen. Även löss vill bo i mitt tydligen väldigt trivsamma plantrum. Trips har jag klarat mig ifrån ett par år men vi får väl se vad som händer när chili och paprika börjar växa på sig. Sköldlöss har jag på persikan i växthuset, spinn kommer alltid på gurka och persika, grönsaksfly finns både i växthus och trädgård.

Sen länge har jag slutat spraya med gift eller ens hyfsat naturliga preparat. Allt som förgiftar det som jag vill döda, försvagar även det jag vill ska leva och växa. Roligt nog har jag i mitt rum fullt av diverse oönskade kryp nu också hittat några önskade – flera tvåprickiga nyckelpigor har överlevt ett bra tag (hurra! 🙌)

Om man har i åtanke att en planta är fri från kryp och lever helt isolerad – ändå dyker det plötsligt upp något; löss, trips osv. Upp med en hand alla som känner igen detta 🙋‍♀️. Så om man tror att det ska fungera att ha en skadedjursfri odling – lycka till säger jag bara, enligt mig är det omöjligt.

När man läser hur många vill odla giftfritt/ekologiskt så blir man ändå häpen över hur snabbt man samtidigt tar och delar med sig av tips på behandlingar som är tillåtna enligt gränsvärden osv. Ett exempel är såpbehandling mot löss; såpa, rödsprit och vatten. Inte så farligt giftigt men fortfarande inte så att man själv vill hälla det i sig. Och kanske hjälper det, men de växter jag har testat på har inte blivit fina på ett bra tag, såpan och spriten torkar ut bladen. För några år sen ville några skinnbaggar/bärfisar äta upp mina små lövkojeplantor. Snabbt som katten sprayade jag på ett avkok på chili på dom, tänkte att det är ju iaf inte giftigt. Det blev begravning – för alla småplantor.

Mitt mål är att ha såpass friska, starka och motståndskraftiga växter att de tål ett mindre angrepp av ohyra. I studier har det till och med visat sig att det i slutändan har gynnat växterna att ha skadedjur omkring sig – de lockar till sig andra organismer som är positiva för växten. Naturen överlistar oss alltid på ett eller annat sätt; ”Nature find its way” som de säger i Jurassic Park.

Tills dess att det sker i mina odlingar handlar det om att hitta vilka betingelser de oönskade krypen har och skapa förhållanden där de inte kan ta över – inte helt lätt i de ganska extrema skapade miljöer man har inomhus och i växthus. Solljus som ersätts med LED, begränsad jordmängd och kanske enfaldig jord som är långt ifrån växternas naturliga, luft som är torrare än torr, temperatur som passar bäst för människor osv.

Här är en lista med hur jag tänker kring de olika krypen som man vill ha så lite som möjligt av:

Sorgmygg:

Liknar fruktflugor, flyger/virrar runt strax ovanför jorden. De gillar fuktig och blöt jord. Vattna underifrån och låta jorden torka upp så mycket som möjligt. Hitta källan – det verkade finnas en bytta med jord som blivit för fuktig och som var bästa barnkammaren för dom. Egentligen är det inte de som flyger som skadar växterna, utan deras larver som äter upp rötterna.

Mekanisk bekämpning med gula klister-lappar nära jorden, försöker få dom att luta över jorden (vika spetsen som trycks ner i jorden), dammsuga i luften runt plantorna. Vissa använder sig av potatisskivor som läggs på jorden, larverna ska då krypa upp till potatisen och du kan fånga in och avliva dessa. Små koppar med vinäger, en droppe diskmedel och merparten vatten lockar till sig myggorna, de drunknar i vätskan som saknar ytspänning. Dessa brukar jag använda även till fruktflugor som samlas runt tomatskörden på hösten.

Jag steriliserar inte jorden. Många gör det och tycker att det är bra, men det verkar som att det ändå kommer in sorgmygg. Min tro är att de bra organismerna i jorden också blir förstörda av sterilisering.

Gröna löss:

Glasgröna små sitter på blad och stjälkar, de gillar de nyaste lite mjuka skotten/bladen på en planta. Här är det största problemet på pelargonerna och vissa andra inomhusväxter. Jag tror att de inte tycker om skarpt ljus för ofta sitter de lite längre in i växten på små färska skott/blad. När det blir stora mängder kommer några av dom att utveckla vingar – de behöver flytta till en ny koloni när det blir för fullt i den gamla.

Jag kör med mekanisk bekämpning; syna plantorna trycka ihjäl alla som syns, gärna varannan dag. På hösten tar jag bort de flesta bladen och tömmer bort det översta jordlagret i krukan. Det har fungerat för att hålla dom i schack och vissa sorter är mer benägna att få löss än andra. Just nu är det bara några få av plantorna som har löss och jag kan inte riktigt hitta den gemensamma nämnaren mellan dessa men det är alltid de sorterna som får och har löss typ hela tiden.

Gröna löss på pelargon, bladet har blivit skadat av deras framfart.

Vita flygare:

Små vita trekantiga flygande kryp. Sitter på undersidan av de översta bladen och de gillar mest tomat och gurka + varmt och torrt är deras melodi.

Att få till fukten fungerar i växthuset där man kan duscha med dimma men inne blir det blomspruta – inte jätteeffektivt. Mekanisk bekämpning med gula klisterlappar ovanför plantorna. Varje dag ruskar jag plantorna, vänder upp bladen och klämmer de jag kan. Många flyger upp och fastnar i klisterremsorna. De här är det kryp som jag känner är svårast än så länge – de är väldigt knepiga att få kontroll över.

Fönstertomaterna verkar alltid få dessa oavsett om det inte funnits vare sig i fönstret eller på plantorna innan de kom dit. Söderfönster inomhus är väl en extremt bra boplats för dem. Plantorna sätts ju sen i stora krukor utomhus och min tro var att ’där tar naturen hand om problemet’ och kanske gör det så men efter två månader mute i ur och skur finns ohyran fortfarande kvar. Plantorna har inga problem med flygfän utan växer, blommar och sätter frukt. Kanske är det så att det tom är bra för plantan? Kanske drar ohyran till sig rovinsekter som även hjälper till med pollineringen? Jag vet inte men hur som helst har jag flyttat mitt fokus från ohyresfria plantor till bra skörd, det är det som är det viktiga.

Trips:

Ser ut som ett svart litet streck, ett par mm långt. Mestadels på undersidan av bladen. Där de varit och sugit ut bladsaft bildas som genomskinliga små fönster i bladen. De gillar torr luft och paprika/chili.

Att duscha plantorna ofta är bra, hålla luftfuktigheten så gott det går. Sen jag började odla paprika och chili utomhus så har jag klarat mig ifrån detta men det blir intressant att se hur det lyckas i sommar när planen att ha dessa i växthuset igen. Här finns ett lite längre inlägg om trips.

Sköldlöss:

Ser ut som en liten uppbuktning, en sköld på barken/stammen till växten, färgen är nästan identisk med stammens färg. Finns uteslutande på persika hos mig, men de ska även gilla citrus. De skadar egentligen inte växten på något vis mer än att de kissbajsar så att bladen blir klibbiga, vilket i sin tur kan leda till mögel- och svampangrepp. De överlever vintern i kallväxthus zon 4.

Mekanisk bekämpning; under vintern när det inte finns så mycket att göra fö i trädgården är det en utmärkt tid att ta bort så mycket som möjligt av de små sköldarna, de är då torra och det blir lite grått mjöl där de har suttit. På våren kläcks de nya små lusarna och syns som grå små streck på stammen. Nu är blir de ganska mjuka och kladdiga att klämma. Om det inte är för kallt kan man duscha med hård stråle så att de sköljs bort. Under sommaren duschas trädet ofta (så att kissbajset sköljs bort) och om det sitter mycket sköldar försöker jag duscha bort dessa med hård stråle. Jag tror att getingar gillar sköldlöss/eller kissbajset för det har funnits en hel del av dom i trädet, vilket gör att pollineringen blir bättre.

Spinn:

Yttepyttesmå spindeldjur (kvalster) som suger på bladen. Det bildas ljusa/gula partier på bladen. Vid större angrepp bildas ett fint nät (spinn) runt bladfästena på plantan. De gillar torrt och varmt, gurka och persika är det som drabbas först, men om det är mycket kan de också gå över till typ allt som växer i närheten. Försvagade växter angrips hårdare.

Jag plockar bort angripna blad (främst gurka) eller grenar (främst persika) vartefter. Duschar ofta och har duschdimma står på en stund i växthuset, gärna varje dag. Drömmer om att ha en sån där liten dimfontän därinne som kan stå på och även vara snygg att se på. Fönstergurka blir lätt drabbat och där är det ju svårt att hålla fuktigt. Det finns tips om att ha i kiselgur i vattnet och duscha med men när jag läste om restriktionerna med att man behöver ha munskydd för att det är skadligt att få ner i lungorna gick det bort för mig. Kiselgur är ett mineral som bildar små vassa kristaller och som spinnet skär ihjäl sig på – problemet för mig är ju då att alla andra insekter också skär ihjäl sig 😳 Här finns ett lite längre inlägg om när jag fick ett större angrepp av spinn.

Grönsaksfly:

En liten oansenlig fjäril/fly som lägger ägg på bladen till växterna. Äggen utvecklas först till små illgröna larver som sen blir större bruna larver. De äter både blad och frukt. De gillar och äter typ allt som finns; tomat, paprika, chili, sallat, basilika, tagetes, sötpotatis, pelargon, krasse. Jag har inte sett dom på kål tror jag. Märker att de i första skedet hålls närmast jorden, små tomatsorter klarar sig sämre alltså. Längre fram på säsongen tar de sig uppåt i högre plantor. Gör större skada i växthuset än utomhus.

Jag bekämpar även här mekaniskt; skakar plantorna och plockar de som ramlar ner på jorden, ger till hönsen eller mosar. De lite större larverna är bättre på att hålla sig fast så här får man syna plantorna nerifrån och upp, och de är ofta svåra att upptäcka eftersom deras färg ändrar sig beroende på vad de äter – bra kamouflage alltså.

Svarta löss:

Ser ut som de gröna men är svarta 🤓 Har aldrig haft (än) inomhus, men däremot på buskar och träd ute. Fruktträd, bärbuskar, schersmin, rosor mfl får det här hos mig. De blir många många som nästan täcker blad och de yttersta grenarna. Här kan man se att det blir ordentliga skador på växtens toppar och är det ett nyetablerat eller en klen växt kan den nog stryka med.

Dock är det inte så svårt att minska deras framfart; att spruta med hård stråle kallt vatten så att de ramlar ner och upprepa med några dagars mellanrum brukar fungera bra. Försommaren är deras tid och sedan avtar det.

Rådjur:

En helt omöjlig ohyra, men ganska gullig 😏. Tyvärr tycker de väldigt mycket om tulpanlökar, jordgubbsplantor och andra perenner som har kvar bladen på vintern.

Jag sprider regelbundet ut blodmjöl på de första lökarna och annat som jag vill skydda. Det fungerar bra bara man kommer ihåg att göra det..

Som jag tidigare skrev så är det snarare regel än undantag att folk i sociala media/forum gärna vill odla eller köpa naturligt odlad mat/växter, men när baksidan av den naturliga odlingen visar sig är man supersnabb med att försöka utplåna ohyran, nästan ta till vad som helst för att ’rena’ sina växter. Vet inte hur många gånger jag läst om hur folk försöker bli av med sköldlöss, inte lyckas helt och bara för det kastar bort sin växt 😰 Så länge den växer och mår bra är det väl okej? Såklart att det finns växter som dukar under för ohyra, men de tål ändå förvånansvärt mycket. Och trots alla som bor bland mina plantor så är det som helhet ganska grönt allaredan. Den riktiga odlingen har ju inte riktigt börjat än 🤓 Och just det, jag har ställt dit en fläkt som ska försöka blåsa lite bättre fruktsättning på tomaterna ☺️

Mestadels pelargoner och tomater, men också blyblomma och nån passionsblomma gömmer sig där.

Boken Insekternas Planet av Anne Sverdrups-Thygeson är en fantastisk källa till kunskap om insekternas olika förmågor och mystiska samarbeten. Den har inte odling som fokus men väckte mitt intresse för insekter (och andra kryp) och ökade min förståelse för att de som vill invadera mina odlingar måste få finnas där de med. Som liten människa finns ingen chans att jag ska kunna styra alla de olika variabler som gör en odling till framgångsrik, jag måste helt enkelt låta naturen vara med och göra jobbet.

Har du någon ohyra som du lyckas leva i fred (typ) med? Listan kan säkert kompletteras med mycket. Tex skulle jag vilja lära mig hur jag kan odla kål utan nät, de är ju så snygga att se på när de inte måste döljas för fjärilarna 😍 Kommentera gärna!