Jordigatummen

Odlingsrapport 2022

Publicerad den 14 januari 2023 av Lindis

2022. Året då jag släppte alla restriktioner och bara körde på, bromsade inget och hängav mig åt blommor och det jag gillar att äta. Blev bra på att genomföra idéer, inte tröttna mitt i och få en massa plantor som stod kvar i för små krukor och förtvinade. Nåväl. Kanske inte till 100% men jag var ändå hyfsat duktig.

En son spanade runt och kommenterade den prunkande [läs förvuxna] blomsterrabatten i september -”okej… det här är alltså två hästar…?” Och så var det väl. Jag sålde hästarna på vårvintern och all min fritid hamnade i odlingarna. Skönt att få fokusera på en sak. Tomt utan djur i hagarna och kanske är odlandet också ett sätt att kompensera saknaden. Jag mår bra av att arbeta med kroppen, ösa skit och dra på skottkärror, en är liksom van vid det och i odlingen finns rika chanser att utlopp för det behovet också. Men det är fortfarande tomt utan djur. Inget snusande i nacken och inga vilda galopper på vindlande stigar. Men heller inget dåligt samvete för att jag inte hinner rida så mycket som de skulle ha velat (behövt). Allt har sin tid. Mer om blomsterodlingarna blir det i ett annat inlägg.

Även om årets odlande har tonat lite bort från grönsaker mot blomstrande fägring så har det ändå funnits mat att äta. Dock kan jag se när jag läser igenom förra årets odlingsrapport att det inte är samma saker som gått bra och dåligt. Bra det. Om det betyder att jag har lärt mig något. Eller så handlar det enbart om väder, klimat och ren och skär tur i vanlig ordning.

Majs, morötter, pumpa och potatis är årets vinnare. Tomaterna tävlar i sin egen liga och räknas inte mot de andra. De kan liksom bara tävla med sig själva och sina tidigare prestationer. Nåväl, tillbaka till vinnarna förutom Tomater då; 100kg potatis, 46kg pumpa, 29kg morötter och 78 majskolvar. Det blev en 20 liters hink med rödbetor (glömde väga). En sorglig sak med det är att jag tog upp dom och skulle låta dom ligga på tork några dagar i stallet innan de fick komma in i jordkällaren. Och plötsligt hade det gått flera veckor och varit kallt så in i bängen. De frös och blev förstörda. Suck. Ibland blir man trött på sig själv.

Det blev mycket lök (som jag heller inte vägt), men den skörden är jag inte imponerad av, lökarna är inte stora utan att det blev mycket handlar mest om att jag satte så förjordade mycket… Vitlökarna blev deprimerande små och tillsammans med den allra största besvikelsen; sötpotatisen (1,5kg) så hänger de riktigt löst nu när jag funderar över nästa säsong. Tidigare i höstas var jag på gång och skulle sätta, ”men det är ingen brådska med den, det gör inget om det hinner bli lite kallt innan den kommer i jorden…” Kan hända att tjäle i jorden och ett totalt ickeintresse av att stoppa ner fingrarna i det blöta kladdiga eländet leder till att Ica får stå för nästa års konsumtion utan att jag känner mig superledsen för det.

De olika kålsorterna (palm-, grön-, lila- och savoy) som skyddats av ringblommor och nät har räckt till för oss, kanske har det blivit 2-3kg. Intentionen att sätta upp skydd mot rådjuren har inte blivit av, jag är inte tillräckligt hungrig och jag plockar av den så länge det finns något kvar ändå. Gurkan är en annan av årets om inte misslyckanden så i alla fall besvikelser. Jag fattar inte varför de ska vara så kinkiga. Växer på som attan för att sen som i ett trollslag inte vilja vara med alls. Efter att de kastat sig för mina fötter och grinat när de skulle få flytta ut i växthuset repade de tills sist mod till sig och sa väl lite ”okej, tack då” för att jag preppat en bädd med rejält med bokashi (typ allt jag hade). Men det blev aldrig nån gurkfrossa även om vi väl inte behövde köpa några.

Paprika och chili då. Jag ger inte upp, men jag har slutat bry mig, de är sega och långtråkiga. Ger frukt fram på hösten efter att man odlat på dom i tio månader. Vad är det med dom liksom?! Jag har sagt det förut och säger det igen; paprika är värd sin vikt i guld! Om nån dristar sig till att påpeka hur dyra de är frågar jag: Har du försökt att odla det? De flesta svarar nej. Jag är inte förvånad över att paprika är en av det mest besprutade grönsakerna; alla vill äta paprika; sorgmygg, trips, vita flygare, löss, möss. Dessutom är de känsliga för värme, torka, kyla, blöta, mörker och stark sol. Och att någon inte skyddar dom för tidigare nämnda tillstånd dygnet runt i 10 månader. Enda gången som jag upplevt bra skörd var det året jag bar plantorna ut och in i växthuset för att de inte skulle utsättas för värmeböljor inne och kalla nätter ute. Ca tjugo 10-20 liters krukor med stora buskar i. Krasp-krisp så var de paprikorna inmundigade. I år planterade jag dom framför stallet (östläge) Oj oj vilken stark sol på fm! Inte bra tydligen. Och torrt. Men när det blev molnigare dagar ville de inte växa ändå. För kallt antar jag. Men jag ska ändå så ett par frön av dom snart. Bara för att jag är en envis liten jävel.. 😈

Lite mer om potatisen då; det skulle varit roligt om jag hade hållit ordning på sorterna av mitt eget utsäde men det är lite jobb med det, så det är lite blandad kompott när man lagar av dom. Vissa är väldigt mjöliga andra är fasta. Alla är ju goda men det hade varit bra att ha koll på dom när man vill göra specifika grejer, som julpotatisen eller rosta i ugnen. I år köpte jag en ny sort som heter Linda. Den var väldigt bra (förstås!) och nu har jag ändå försökt att ha den lite för sig i lagringen i jordkällaren – som fö verkar fungera väldigt bra. Jag var lite rädd för att det var för fuktigt därinne men det är riktigt fint. Luktar gott av potatis och jord och känns varmt om man råkar gå in när det är kallgrader ute.

Av löken så var sorten Troy bäst. Men som sagt, ganska smått blev det igen. Men skam den som ger sig. Jag ska testa att sätta från frö igen. Jag har fått utsäde av en snäll odlingsvän och kollega till både jättelök, luftlök och potatislök som ska sättas igång så fort jag får tummen ur.

Pumporna som höll på att stryka med när jag körde på med blodmjöl repade sig och tog igen sin svaghet med råge. Det var två sorter (tre plantor), lite oklart vilka bara. Satte flera sorter men bara två blev det plantor av förmodligen två olika mammutpumpor. Nästa år blir det fler sorter och då kanske inte huvudsakligen de stora varianterna utan flera av mindre modell.

Persikoträdet gav nästan 15kg frukt. Och det har det inte varit några problem att smälla i sig. Mycket av det blir till smoothie, det är fantastiskt gott att ta upp ett paket som nästan får tina i solen innan man suger i sig den. Åh wow – längt på den såhär en grådisig januaridag. Sommar i ett glas 🍑💛

Jordgubbarna som jag satte om i nytt land i våras gav lite grann. De nya plantorna som kom igång och döm om min förvåning när de så sent som i november hade klara gubbar!! Helt otroligt!

Egna jordgubbar i november, vem kunde tro att det skulle ske?

Tillbaka till Tomaterna – det blev totalt 90kg! Och jag som tänkte att det nog inte blir lika mycket som förra året – jag hade färre plantor i år och det var otroligt trögt innan de kom igång. Med lite uppskattning av mängderna tror jag att årets ätbara skörd totalt landat på ca 320kg (alla ätbara grönsaker). Är det möjligt att vi två pers stoppar i oss allt det? Vet inte. Vi får se när sommaren är här. Kanske måste jag inte odla så mycket nästa säsong. Sa hon och bläddrade girigt bland fröpåsar och surfade på fröfirmornas lovande utbud 😜

Av årets nyheter; Anmore Dewdrops, Grinch dwarf cherry, Black Opal, Sibirjak, Linda, Loxton Lass Dwarf, Alice’s Dream, Orange Crimea och Bombeta. Av dessa så har busktomaterna Sibirjak och Linda gått upp på favoritlistan. Båda är röda busktomater, Linda lite mindre och lite plommonformad. Båda odlades ute med bra resultat. Mycket god smak och bra hållbarhet. Keepers. Alice’s Dream, Orange Crimea och Bombeta blir kvar, Alice är jag inte lika överförtjust i som alla andra verkar vara men den är väldigt snygg håller jag med om. Grinchen var helt okej och kanske var den lite mer produktiv än Green Envy som jag alltid måste ha, den är såå god. Finns ingen som når upp till samma nivå tror jag. Orange Crimea gav fantastiska klasar med stora tomater, 1kg på en gren liksom! Trots att tomatplantorna var fina och växte bra så blev det sen skörd. Utetomaterna var snabbare, men så var det ju också en uppdelning med att ampel- och buskisar fick sitta ute och det är ju de som alltid är snabbast. Whippersnapper var först ut 28/6. Inne kom Sungold först över mållinjen/läpparna, 23/7. Biffarna var särskilt sena och Black Beauty som varit en sån mastodont i produktion fick se sig slagen av Ilses Orange Latvian. Sista slutskörden ute gjordes 4/10 fast då hade jag plockat bort tomater och plantor lite pö om pö för att vissa plantor stod mer utsatt för kyla än andra. Det kom några kyliga nätter i mitten av september där vi precis klarade oss från frost och sen höll det sig på plussidan fram till 9/10. Tomaterna i växthuset togs in 21/10.

Just nu vet jag inte 100% vilka som kommer att få följa med in i odlingssommaren 2023 av de som jag är lite tveksam runt, men tomatbiblioteket blir uppdaterat med lite info om varje sort för den som vill läsa. Av de 90kg tomater som skördats finns fortfarande lite kvar, Ponderosan har jag inte börjat äta än och Vesuvio Giallo sparar jag lite till. Annars har det blivit en tomatsoppa med blandat av många sorter idag, Sungold, Black Opal, Grinchen, Scotland Yellow, MeiWei och flera andra som jag inte kan hålla isär.

Tomatsoppa: Tomat, gul lök, vitlök, lite grekisk salladskrydda och en skvätt olivolja. Skjuts in i ugnen 30 min. Mixa och koka upp med grädde, creme fraiche och ett par skivade kryddiga korvar (idag blev det Snickarkorv). Serveras med grillade osttortillas. Billigt – om man har egenodlat – och lyxigt sautan 😋

Det är verkligen en fantastisk känsla att fortfarande kunna äta egna tomater såhär i januari 🥰. Jag är så tacksam för kunskapen jag fått om hur man kan spara dom och blir ibland lite förfärad över hur mycket jag tidigare fick slänga för att jag inte visste tillräckligt. Tomater är verkligen så mycket mer hållbara än vad jag nånsin kunnat tro, även de sorter som man normalt inte kallar för lagringssorter. Imponerande tycker jag 🤩

Såhär såg det ut vid Lucia. Nu är det endast två backar kvar efter dagens tomatsoppa.

Sammantaget är jag väldigt nöjd med odlingarna 2022. Allt kan inte gå bra och mina intentioner och ansträngningar har gett resultat – och nu är det snart dags att börja om 🌱🥳

höst i trädgården

November-pepp

Publicerad den 6 november 2022 av Lindis

Oj vad det är svårt att gilla november! Man får verkligen anstränga sig för att hitta det roliga med livet och inte bara önska att tiden ska gå förbi. Att bocka av dagar och veckor som avklarade. Det jobbiga är nog att jag trivs bäst utomhus och just nu är utomhus ofta lite halvt otrevligt; regn och blåst – vilket också är bra för det är för torrt fortfarande i marken och blåsten är ju bra för att vi får billig el – så då kan man inte ens svära över det heller. Sen är det nog den varmaste höst jag upplevt, hittills har vi bara haft två tillfällen med -1º, men annars är det rätt ljummet. Då kan man inte klaga så mycket på det. Men jag tror att det är mörkret som är värst. Det är mysigt att tända ljus, men man kan ju inte sitta och stirra på ett ljus hela dagarna. En god vän jag har känner tvärtemot mig att det är jätteroligt med höst och november – jag försöker gå i hennes fotspår. Pyssla och göra fina höstdekorationer, tänka på jul osv. Särskilt när regnet strilar och potatisen ska upp ur lannet.

Snart en krans av diverse torkat material. Lite stelt om fingrarna.

Okej, nu ska jag rycka upp mig! Oktober har varit superfin, man har kunnat fixa och greja jättemycket! Tomatskörden har nått en ny rekordnivå; nästan 90kg (jag tror att det får bli ett eget inlägg om årets tomater lite sen), den puttelilla sötpotatisskörden är bärgad (1,5kg), dahliorna är uppe, sorterade, torkade, förpackade och inställda i jordkällaren. Alla perenner och buskar jag fyndade på sensommaren har kommit på plats i rabatten, 370 tulpan-, narciss-, krokus- och våririslökar har kommit i jorden. Växhuset är urstädat, fuchsior, fikon och faktiskt även olivern har kommit till sina vinterstationer. Morötterna är skördade (29kg, rekord här med) och står i jordkällaren tillsammans med ett gäng pelargoner och dahliorna. De mindre pelargonerna står nerklippta i plantrummet.

De sista 20 kg tomaterna som plockades in

Äppelträden är klippta även om det blev i senaste laget för det stora närmast huset. Jag MÅSTE se till att klippa det i juli nästa år, det håller på att bli alldeles för stort. Med facit i hand så skulle det verkligen ha behövt stå längre ifrån huset, men vem trodde att facit skulle komma efter 20 år?

Förresten – jag fick ju en bok i födelsedagspresent; Konsten att beskära buskar och träd och bums kände jag att en beskärningsexpert ju också måste ha bra verktyg; en japansk såg klickades hem och SATAN vilken bra såg! Stora hårda grenar som brukar ta en evighet att komma igenom – som smör! Man får ju hålla i sig för att inte bara gå loss och kapa allt man ser. Har du något träd som du vill ha sågat i? Säg bara till. Jag lovar inte att det vare sig kommer bli snyggt eller bra, men det kommer garanterat att bli glesare och mindre 😁

”klipp inte bort mer än 20-25% av trädets krona..”

Nu ska jag också se till att skaffa mig en bra sekatör också. Kanske ett sånt där snajdigt bälte att ha alla sin verktyg i också, lätt att bara dra fram när man står uppflugen i ett träd.

Till detta med pyssel då. Hittills har jag kunnat stå i växthuset eller stallet och pysslat, det är väldigt mysigt ända till det blir för kallt. Allt man tar i är ju lite fuktigt och det blir väldigt stelt om fingrarna att hållas och att ha handskar är inte riktigt min melodi, man blir så klumpig och mycket är ganska pilligt att hållas med. Kanske ska jag önska mig ett par såna där torgvantar med avklippta fingrar i varmt ullgarn? Då kan man nog hålla på lite till ute. Annars tror jag att nästa steg blir att göra iordning någonstans att kunna pyssla med skräpiga grejer inomhus. Kanske är det så att pellisarna får maka ihop sig så att jag kan vara i plantrummet? Man vill ju gärna ha bra med ljust när man hålls. Källaren är ju visserligen mer skräpvänlig men ljuset är inte särklit bra där. Jag behöver nog en pysselatelje. Undrar hur jag ska få med min motsträviga handbroms till sambo på den idén? Han är ju också den som är försteskötare på dammsugaren liksom. Kan säga att det inte var helt roligt att komma hem efter sista dagen innan höstlovet som också är utklädningsdag i skolan, och jag hade klätt mig till fågelskrämma på morgonen, rusat runt i hela huset med torkat gräs inte helt fastspänt här och där i kläderna..

Kvar att göra ute är att ta upp potatis och rödbetor. Grönkålen funderar jag på om den ska få stå kvar ute, men då måste det sättas dit någon sorts skydd mot rådjuren. Vitlök ska planteras men med den här varma hösten är det ingen större brådska med den saken. Komposterna ska tömmas (bla där vitlöken ska bo). Lanne och rabatter ska täckas med hösilage och sen funderar jag på att skapa en ny odlingsyta på ett mindre frostlänt område närmare växthuset. Den delen av trädgården som grönsakerna växer i är ju tyvärr också det ställe där frosten slår på först. Obra idé att ha tex pumpa och majs där egentligen alltså. Dock kommer nog rotfrukter, lök, bönor och kål få fortsätta växa där. Men då var funderingen på att där jag skulle anlägga ny yta är fd hästhage och med massor med kvickrot så torde det vara en god idé att skrapa av grässvålen med hjälp av traktorn och sedan täcka med hösilage där också. Och gärna redan nu i höst för att vara lite på gång innan våren. Jag tänker att maskarna hunnit göra endel av jobbet redan nu i under vintern och det kommer bli bättre odling där direkt. Helst skulle jag egentligen också ha dahlior där för att det nog håller mer fukt där, i den stora trädgårdsrabatten blir det otroligt torrt under sommaren och trots att jag varit så nöjd med dahliorna så ser jag att det är flera som nog mått bättre om de fått mer vatten under sensommaren. Baksidan av den tanken är dock att man ju vill kunna njuta av blomsterprakten i trädgården. Hmm, många tankar och funderingar blir det… Jag är lite känd för att ha svårt för att bestämma mig, den som har sett Gösta Ekmans Aftonbladet eller Expressen har också sett mig när det kommer till olika beslut. Tex vart något ska få växa. Eller vad man ska äta när man är på restaurang. Ibland undrar jag över varför det är så men har kommit fram till att jag helt enkelt inte vet om det är min sista måltid och då vill man ju verkligen få det bästa ut av den, eller hur?

Apropå att anlägga odlingsyta – det är så intressant att se hur jorden förändras när man tillför organiskt material. Den delen av rabatten som jag byggde upp under våren och sommaren 2021 består nu av fuktig mörk och djup jord, lätt att gräva i och full av kryp. Den delen som jag anlade under förra vårvintern är inte alls lika fin. Täckmaterialet är det som är fuktigt, jorden under är smulig och torr, ganska hård och gräsmattans rötter är kvar. Det ska bli intressant att se hur det ser ut till våren, om det beror på att tillförseln av täckmaterial eller om det bara är så att det är bättre förutsättningar på området som jag anlade tidigare. Förutom att täcka med hö så ska jag även kompostkvarna ner det som vuxit där under sommaren så att det hinner brytas ner till nästa säsong. Tur att man har en trädgård som man även i tanken kan leka och hålla sig sysselsatt med – även när vinden viner och regnet piskar 😄

Just nu är plantrummet också en plats för torkning av diverse frön. Muggar, fat och kuvert är utspridda med frön av allt som jag kunnat plocka av ur rabatten med blommor. När vintern är som mörkast ska jag sortera och katalogisera, drömma om ännu en sommar med ett överflöd av blommor och växtlighet. Men nu har det faktiskt slutat regna och det är dags att ta tag i sitt liv – lyft röva från stolen och ut och plocka upp resten av potatisen, är du odlerska eller latmask?

ohyra

Att bli vän med sin sköldlus

Publicerad den 5 november 2022 av Lindis

Jag trodde att jag blivit ganska bra på att hantera olika typer av motgångar i form av ohyra. Och ja, det har jag insåg jag idag när jag höll på att städa i växthuset. ”Gammal” ohyra har jag egentligen inte så mycket problem med, spinn motar jag genom att hålla luftfukten hög, grönsaksfly jagar jag för hand, skakar plantor så att de ramlar av, mosar de som inte har vett att hålla sig fast ordentligt och odlar inte låga plantor i växthuset tex. Gröna löss har jag iofs varit lite förbannad på under hösten nu när pelargonerna kommit in – men plötsligt känns det som att sköldlusen är min vän och den gröna lusen sitter ju åtminstone still och väntar på att bli avhyst. Årets nyhet; vita flygare – riktigt svåra att bli sams med känns det som. Och vart kommer de ens ifrån? Det kan man iofs undra med alla löss, vart kommer de ifrån? Plötsligt sitter de bara där och gonar sig. Från ingenstans. Teleporterat sig dit liksom.

Jag vet heller inte vad de vill egentligen för jag kan inte se att de skadar plantorna, men de kissbajsar så in i..! Och de flyger upp så fort man tar i plantan, de landar direkt på en ny och jag vet inte alls vad de inte gillar så att jag kan skapa en miljö som är mindre gynnsam. Dessutom verkar de vara allätare och trivs på gurka, persika, tomat, paprika, pelargon, granatäpple och ja, det verkar inte finnas något som inte passar dom. Suck!

Jag har ju bestämt mig för att inte spreja saker på mina växter, det har aldrig fungerat särskilt bra och nu hoppas jag att vintern ska hjälpa mig. Jag städar ur, tar bort gamla blad så att de flesta levande försvinner ut i naturen – där har de inte samma genomslagskraft. Jag tar även bort gräset som jag täckt bäddarna med och sopar rent så gott det går. Till våren blir det skurning av glasrutor med såpa förstås. Sen får det räcka.

I filmen Avatar, när huvudpersonerna är i trädkronan och det flyger upp en massa självlysande flygfän runt dom på ett förstummande vackert sätt och till ljuv musik uppstår kärlek både till naturen och mellan karaktärerna. Jag hörde ingen ljuv musik och kände mest kärlek till mina andra löss när jag stod där uppflugen på en stege, rivandes gamla blad i persikan med spretiga grenar i håret och flygfän virvlande runt huvudet. Det är knepigt att känna sig tacksam mot såna som virvlar in i ens näsa och skapar nysattacker och dessutom undrar jag, självlysfäna i Avatar, kissbajsar de också i sitt träd?

Om jag tänker på vita flygare som dessa kanske jag kommer att tycka lite bättre om dom?

själhushållning, självförsörjning

Självhushållning

Publicerad den 7 oktober 2022 av Lindis

Mitt odlingsliv har under årens lopp gått i lite olika spår. Det känns som att jag alltid har odlat, 28 år har vi bott på gården och det är klart att det är ju en ganska lång tid, innan det bestod mitt odlande av att tex fylla en balkong med petunior – egentagna frön som när de låg där in handen på våren såg så små och obetydliga ut och sen resulterade i mååånga plantor, det hade blivit 1800st om jag satt isär alla.. 😅

Jo jag gillar ff petunior, här är det en Million Bells

Nåväl. Det som alltid har bestått är tomaterna, det andra har varierat. En period ville jag fylla min trädgård med perenner. Sagt och gjort. Hittade en annan entusiast (läs galning) som sålde frön, varpå jag daltade med ett hundratal olika sorters frön och småplantor av blommor, buskar och träd. Vissa sorter tog nog nåt år på sig innan det grodde, de flesta kom nog inte så långt. Vet inte om det blev så jättemycket av allt det där, men jag lärde mig otroligt mycket om sådd, stratifiering och olika växters specialiteter. Ett annat år tänkte jag under vårvintern att jag nog skulle stänga ner växthuset en säsong, inte odla alls. Ta semester. Var helt trött på det. Shit vad mycket plantor jag hade! Växthuset bågnade och jag fick vad jag minns mängder av tomater det året.

För ett antal år sen dök täckodlingen upp som en gåva från högre makter. Att en aldrig tänk på det? Jo, nu kunde jag som haft problem med ryggen plötsligt odla upp större områden, växterna trivdes på mina karga marker och jag började lite mer med grönsaker. Till en början vill man prova allt. Och på höstkanten inser man att man faktiskt inte gillar allt. Visst, brytbönor är hyfsat gott, men det går inte åt 5kg. Purjolök kraschar min mage – typiskt för det går verkligen bra här. Sallad går i blom fort som rackarn och den är inte lagringsbar. Alltså, det gäller att välja ut saker som man vet att man gillar och som funkar att odla på de marker man har till förfogande samt vara lite restriktiv i sådden så att man inte står där med ett ton mat som som man inte kan ta hand om – för det är sorgligt. Min önskan är ju att vara självförsörjande på så många grödor som jag kan, men allt är inte möjligt hur gärna man än vill och hur mycket man än försöker. Och så får man ibland lära sig att äta sånt som går bra att odla.

I dagsläget odlar jag eget så att vi klarar oss året om av potatis, lök, pumpa, bönor och grönkål. Och sötpotatis. Tomater också förstås. Men självhushållning handlar också om att äta i säsong, att välja att äta sånt som man har och att faktiskt inte köpa det när man inte har eget. Potatis och lök behöver vi aldrig vara utan – det står sig och räcker till, samma med bönor (förvälld och sen infryst) och pumpa. De andra sakerna väljer jag helt enkelt att vara utan när det är slut och faktiskt är jag hyfsat trött på tomater och blåsor i munnen fram på vårvintern. Och så är de första fönstertomaterna så mycket godare när man har varit utan ett tag. Pumpa har jag väl aldrig köpt några mängder av men upptäckt av de egenodlade att det är supergott och väldigt bra mat. De är ju också spännande att odla när de är både snygga och vissa blir ju sjukt stora. Pumpan lagrar dessutom superbra – förra årets sista åt vi upp i februari, den klarade sig hur bra som helst i sadelkammaren i runt 10˚och det går också utmärkt att frysa när den är kokt.

Morötter blir det så det kanske räcker till och ev också rödbetor. Sen gäller det ju bara att lyckas förvara dom också. Tycker inte att de är lika lätta som tex potatis.

I år har jag även fått en fin skörd av majs. 26/4 såddes 120 majsfrön i pluggbrätten i växthuset. 12/6 fanns det ca 80 plantor och vädret var såpass varmt att de fick flytta ut i landet. 24/9 skördade jag 78 kolvar, de flesta var godkänt pollinerade och utvuxna. My gadd va gott det är med egenodlad majs! Det här var sorten Sweet Nugget, en som jag nog kommer att hålla fast vid och jag kommer inte att ta egna frön här än så länge, rädd för risken att det ska bli knepiga kolvar som en trist överraskning när man öppnar paketet på julafto.. hmm.. menar kolven på skördedagen 😁

Frågan är om man får kalla sig för självförsöjande på det som man inte har eget utsäde av? Lök har jag ännu inte lyckats med från frö utan fått lov att köpa sättlökar av. Det är ju lite grämelse över men bättre än att inte få något alls. Dessutom, om man ska ha eget utsäde så behöver man odla två år för att få frö på lök – det känns som ett ultramaraton.. Pumpa har jag fått för mig är knepig för att den korsar sig och därmed bli lite lustiga, men såhär i skrivande stund undrar jag varför jag inte testar? Kanske ett projekt för nästa år..

Det mesta av årets lökskörd till torkning.

Det jag har egenodlat utsäde av är tomater (förstås, fast ändå köper/byter jag alltid till mig några nya sorter varje år), potatis och sötpotatis samt bönor.

I dessa tider där stor del av alla samtal består av rusande inflation, horribla energi- och smörpriser, om krig och skrammel med kärnvapen kommer begreppen omställning och prepping som en följd. Att ha saker hemma så att man klarar sig ett tag om det skulle hända något allvarligt. Att se om sitt hus. Bra med den delen av utvecklingen tycker jag, folk behöver bli bättre på att klara sig själva att inte stå lamslagna för att det blir strömavbrott några timmar, men fy vad det är jobbigt med alla kriser 🥺

Ilses Orange Latvian , delskörd från två plantor.

Min lösning på grubblandet om allt skit som händer i världen är; att gå ut och stoppa fingrarna i jorden, klämma en lus och klappa en noshornsbagge. Och äta en tomat eller femton ☺️

Recept

Tomatbröd 🍅+🍞=sant

Publicerad den 24 september 202231 augusti 2025 av Lindis

När man är galen att odla tomater så blir det gärna lite mycket en period här på hösten. Man äter verkligen tomater i och på allt och medodlingsberoende hjälper varann att hitta olika användningsområden för alla tomater som nu äntligen kommer ut av odlandet. Här kommer ett recept på ett bröd som egentligen inte smakar särskilt mycket tomat men som blir otroligt saftigt, står sig bra och säkert är supernyttigt (det är ju tomater i, så vad annat kan det vara?) Och jag säger det helt utan evidens och mer trovärdighet än det som Ankan sa om Östgötsk källkritik: ”Det är säkert!” [på värsta östgötskan]. Dessutom är det snyggt att titta på och det hjälper till att göra över med en del av tomatöverflödet 🤪

Här är receptet:

5dl havregryn
5dl vatten
- koka ihop till en gröt

100g smör

6dl mjölk
- lägg i smöret i gröten och låt smälta – känn doften!
- Häll i mjölken och värm till ljummet.

1hg jäst

1dl sirap

2dl solrosfrön

ca 3dl keso/gräddfil

1,5 msk salt (var inte blyg, det går att öka på med ännu lite mer salt)
- smula jästen, häll på sirapen och låt står en stund så att jästen löser upp sig. Lägg i resten och blanda.
- häll ihavregröten och blanda.

ca 0,5 kg tomater delade i mindre bitar
- lägg i och blanda

Blandade tomater till bröd. Gör inget om de börjar bli lite mjuka.

vetemjöl tills degen blir lagom fast (jag avskyr egentligen lösa degar men den här gör jag ganska lös för att jag tror att det bidrar till bättre saftighet).
- Kör maskinen medans du häller i mjölet.

Låt maskinen stå på medelhög fart så länge du orkar höra den (minst 10min).

Strö över lite mjöl så att degen inte blir skinnig och låt jäsa under bakduk ca 40 min. Kom ihåg din deg, jag får köra på knåden lite då och då – annars jäser den över.

Häll ut degen på ordentligt mjölat bakbord, jag använder degspaden till nästan all hantering av den då den är förfärlig att hållas med.

Dela upp degen för fyra plåtar (går såklart bra att göra fler men jag har bara fyra och vill inte krångla). Dela varje fjärdedel i två, kör upp den med hjälp av degspaden på plåten, strö över lite mjöl och forma till något som liknar brödkakor. Nagga och mjöla på lite till (det är snyggt och ser så himla hembakt ut med mjöliga bröd).

Jäs under bakduk ca 30 min.

Gädda i 220˚ ca 12-15 min

Självklart går det bra att göra portionsbröd av dom, kom ihåg att gräddningstiden då måste justeras ner.

Odling, tomat

Tiden rinner iväg

Publicerad den 22 september 2022 av Lindis

Det är svårt att hinna med att dokumentera allt i trädgården. Jag tror att jag gör det, fotar, skriver upp, postar allt känns det som men ändå när jag kollar tillbaka efter olika händelser så visar det sig att det fattas grejer. Sommarblommorna har fått väldigt mycket fokus och grönsakerna har fått jobba på lite på egen hand. Och de har ändå klarat det rätt bra. Tror inte att de skulle ha gjort bättre ifrån sig med mer uppmärksamhet. Just nu känns det som att potatisen är min favorit. Odla i jord, vem hade kunnat tro att det skulle funka liksom? 😜 Jo, när vi ska äta går jag ut och gräver lite med händerna under en planta och plockar åt mig en kastrull full med fina knölar. Morötterna då? Testet med att odla dom i ren sand täckt med gräsklipp och några nävar hönsgödsel var det bästa som hänt med mig och morötter sen nybörjarstadiet. Fina lagom stora och gooooda morötter har vi nu. Pumpan som jag försökte ha ihjäl med hjälp av blodmjöl repade sig och kan det nu bara få vara frostfritt ett tag till så ska vi få se på pumpor 🎃.

Pumpan som tog ärtornas nät att hänga sig i. Undrar om nätet/plantan kommer att hålla…?

Tomaterna är på sitt bästa humör och jag skördar för glatta livet. Mannen undrar lite vad jag ska göra med allt som ligger kvar i frysen. 😤 säger jag och lägger ner ett par påsar till. Man vet inte vilka tider som kommer. Om ryssen dundrar in så har vi åtminstone tomater att fjäska med.

Tomater och paprika i skön bildharmoni 🥰

Min idé om att ha busk- och ampeltomater ute var en bra idé. Ampeltomaterna börjar se lite medtagna ut men de har klarat sig längre än vanligt, och dessutom, vilken mängd det blir på dom! Häromdagen plockade jag av 5,3kg ute. Tre av nykomlingarna ute är riktiga toppensorter; Anmore Drewdrops (ampel), röda, runda, goda. Sibirjak (busk) röda, saftiga, snygga, supergod och produktiv – jag har fått en ny röd favoritsort! Och så Linda (busk) lite fastare, plommonformad och god. Gissar på rätt bra lagring. Tumbling Tom Yellow kan jag hoppa nästa år. Den ser hela tiden ledsen ut och får lätt spinn. Lite hårdskalig och inte jättestor smak. Garden Pearl och Whippersnapper har klarat sig ända tills nu typ, det är väldigt mycket bättre än inne i växthuset där grönsaksflyet gjorde processen kort med dom förra året. Dvärgarna däremot, de är nog bäst lämpade för fönster eller kruka. De vill sig inte alls när de är rakt i jorden. Små och ger en omgång med blommor som sen mognar och sen ger sig plantan. Man får ha dom till det de är bra på och sen får det räcka.

En sort som ska få bo ute nästa år är Tangella. Det är den som ser sämst ut inne just nu. Förstår inte riktigt varför jag inte satte den ute iår – jag hade ju bestämt att alla buskar skulle få vara just ute? Att jag dessutom bläddrat runt med skyltarna höll på att sluta i katastrof! Min abslouta ”kan inte vara utan tomat” Rosa har blivit felskyltad, flera av dom som jag trodde var Rosa är istället Tangella. Som H.I.M.L.A tur 🥹 är det en planta som är rätt och den har jag skyndat mig att ta frön av. Rosa heter egentligen något annat; tex Rosella eller chocolate cherry (den ser ut som någon av dom. och kanske är nästa sommars projekt att sätta de båda för att se om det är någon av dom som är samma som den här) men det är inget jag vet så den heter Rosa hos mig bara för att jag ska hålla ordning på den. Sen är jag besviken på Moonglow. Den och kanske lite på Orange Crimea också. De är ju så jättegoda men de producerar så lite/sent. Liksom Greken. Den får jag nog helt enkelt ge upp nu. Tre år har jag provat och varje gång blir det ett fåtal visserligen goda frukter men det är för lite. det verkar som att biffarna har haft det trögt i år. Black Beauty, 1884 och Ilses Orange Latvian kommer sig men de är redigt sena.

Gurkdivorna har fortsatt att vara halvkinkiga. Jag försöker tala dom tillrätta (utan att träta för mycket) men de är tröga. Det blir bara ett fåtal gurkor. Plantorna växer på, spinnet har inte fått greppet om dom men däremot har det blivit vita flygare på både den och persikan. Ja, lite på tomatplantorna som sitter intill också. Dock kan jag inte se vad de gör för skada mer än att det är lite jobbigt med ett moln av flygfän när man rör vid bladen. Konstigt att det finns så mycket ohyra när det är tunt med insekter i övrigt iår? Vi har inte haft vare sig knott eller mygg att tala om och inte mycket getingar heller. Förutom att getingarna byggt ett bo i väggen växthuset. Där vill de tydligen vara, men så länge man inte grejar för mycket precis runt dom så håller de sig på sin kant. Kanske kan de vara ett motmedel mot ohyran? Mannen dryftade något om ”radar”, då blev det utvisning i regnet. Sånt säger man bara inte. Nu har jag provat att lägga på lite färskt gräsklipp och hönsskit på gurkan så får vi se om den kan bilda lite frukter nån gång. Jag drömmer ju lite om att ha så att man kan både frossa och dela med sig, det borde gå på sex plantor. Vissa år har det blivit frossa på bara två plantor. Och vad ska hända? Plantorna kommer ju ändå att dö sen så den finns inget att förlora.

Och sent ska syndaren vakna, chilin och paprikan börjar se ut som fina plantor. Vi har ätit ett par små supergoda paprikor. Jag har sagt det förut, men räds inte att betala för paprika, klaga inte om den kostar. Att odla i 8 månader för att skörda en 50g paprika, det är dyrt. Inte undra på att just de är de mest besprutade vi äter. Håller tummarna för en varm höst så att det som ändå sitter på hinner mogna eftersom de inte blir helgoda vid eftermognad inne.

Sötpotatisen har växt på ordentligt, de var ju rätt tveksamma till en början men nu har de kommit sig och täcker sina tre kragar helt och hållet. De har fått sköta sig helt självt, bara fått vatten när det regnar (de ska ha ett hårt liv för att bli bra har jag förstått) och bara fört tilbaka grenar som tror att jorden är saftigare på andra sidan ”planket”.

Så till skötebarnet då; sommarblommorna 😍

I år gjorde jag ju ett halvmesigt försök att sortera upp och göra lite som rader fast snarare som gångar. Jag gillar ju inte rakt och stelt så mycket. Men det får gå bort nästa år. Det blir för krångligt att hålla ordning på höjder och sorter. Vissa tar för sig på andras bekostnad, lägger sig över och ja, kväver andra 😧Rosenskäran är en sån. Den bara tar för sig, helt fräckt strävar den högt och brett. Fram till ungefär 1a aug var den ok, sen minsann! Den blev liksom tung upptill och jag var tungen att staga upp med ytterligare stöd. Apricotta är en värsting. Den beiga rispen är helt undertryckt och kommer inte ge några blommor alls. Ett par dahlior intill kämpar för sina liv. Så; rosenskära för sig, långt bak i rabatten. Tobaken har också vuxit sig hög och lagt ut sig över gångarna. Ganska skräpig ser den ut. Där hade jag trott att jag inte skulle behöva klätternät men det behövdes alltså verkligen. Men den är verkligen tacksam också, bara fortsätter att blomma, doftar gott och är grön och fin. Luktärtorna är jag rätt trött på. Ska inte ha lika mycket nästa år. De är fina men kräver konstant plockning och är extremt utsatta för löss vid minsta torka. De har också fått rejält med mjöldagg nu. Den finaste och bästa sorten är den ljusrosa Mollie Rilestone och jag saknar att jag inte har så bra blå och lila sorter också. Nu har jag låtit blommorna gå över i frö och ska försöka samla in för utsäde till nästa år.

Eterneller och risp har varit jättefina, i köksfönstren hänger det nu buketter av dessa tillsammans med långa amarant-svansar och ulleternell (kom ihåg att plocka dessa lite tidigare nästa år – de är snyggast innan de slagit ut helt) istället för gardiner. Somliga söner tyckte att det kanske var att gå till överdrift, det är blommor typ överallt nu..

Gör om och gör rätt nästa gång:

Trädgårdsnejlika, harört, risp, sommarflox, isört, lejongap i framkant mot söder. Luktärt där det är djup fuktig jord. Rosenskära långt bak, de tål att inte ha så djup jord. Astern någonstans däremellan. Dahliorna ska få eget kvarter. Rader på allt, from nu! [I swear✋😌] Rudbeckia Sahara är otroligt fin, men den står inte lika bra i vas som Cherry Brandy, men de står fantastiskt fint och länge i rabatten, i soligt läge. Och här får jag nog bita i det sura äpplet och köpa frön, trots alla försök i vintras lyckades jag inte få upp en enda planta från mina egna frön. Direktsådd av klint och vallmo som också behöver få lite utrymme, inte inträngda brevid rosenskäran iaf. Zinnian ska få mer yta, den är superfin där den kunnat breda ut sig. Vem trodde det när de planterades som små stolkar..? Alla lovordar just zinnia och jag kan inte annat än hålla med, bättre blomma får man leta efter. Tror faktiskt att jag här ska satsa på några sorterade sorter och lite fler av de storvuxna, de är så himla häftiga. För framtiden kommer det också att komma till mer solhattar. De är helt magiska! Blommar som galningar och nu har de som jag drog upp förra året blommat hur länge som helst! De står utmärkt i bukett som blomma, efter ett par veckor i vas kan man dra av kronbladen och få en häftig knapp i buketten. Hur coolt?! Vill ha mer av bösblommor. Brudslöja och hirs. Blomstermorot och tandpetarsilja. De två sista förresten! Siljan står i evigheter och moroten är en riktig snygging även som fröställning i buketter och arrangemang.

Dahliorna då. De är likson i en egen liga. Fast ska man se till utfall i mängd blommor så är mina marker för klena. Jag borde undvika jättar egentligen. De har inte blivit jättestora och den som gett flest är nog Hercules, med kanske 7 blommor. Café au Lait har gett ett par, Labyrinth 4-5. Me de är ju otroligt fina iaf. Favoriterna är hur som helt de som har lite mindre blommor och som producerar lite fler. Wizard of Oz, Megan Dean, Wine Eyed Jill, Souvenir d’ete, Espacio. Boom boom white är toppen. Silence-dahliorna är jättefina, det grämer mig så OTROLIGT att inte Night Silence vaknade efter vintern, nu är den på allas favolista och instagram flödar över av den.

Kort och gott, till den mängd plantor och frön jag har iår hade jag behövt dubbla ytan det växer på, utan problem. Frågan är vad jag ska ha mindre av nästa år när det enda jag kommer på är vad jag vill ha mer av..?🫣 Antagligen kommer jag att behöva anlägga mer yta. Kanske är det så att det ska bli en odling i gamla vinterhagen också…?

hortons huvudvärk

Finaste tiden och Hortons 🤬 på ett så totalt onödigt besök.

Publicerad den 8 september 2022 av Lindis

Trodde jag verkligen att det var över? Att jag vuxit ifrån det? Att jag nu blivit så gammal att jag aldrig mer skulle behöva uppleva det igen? Ja, så var det nog, jag har ju förbövelen passerat 50. Hoppet om att slippa denna plåga där hela livet sätts på paus, allt som är jag stannar upp och jag önskar att bara hamna på press foward sådär fyra-sex veckor. Jag vet att jag ska vara tacksam över att jag har det såpass sällan, andra har det så mycket värre än vad jag har det. Men det är iaf för jäkligt!

Om du inte känner till sjukdomen Hortons huvudvärk så kan du läsa mer om det här. Det är en ytterst ovanlig sjukdom, 1/1000 personer har det, 8 av 10 är män. Som röker. Det känns som att jag haft en himla otur. Jag skulle beskriva smärtan som maximal när den är som värst. En glödande borr som går in rakt uppifrån huvudet och ner bakom ögat vid vänster tinning. Ett glödande borr som pulserar i smärttoppar där kroppen krampar, det känns som att huvudet ska explodera. Man liknar det vid förlossningssmärtor eller njurstensanfall, svårt att jämföra tycker jag, förlossningar är ju oftast positiva i slutet och njustensanfall har jag aldrig haft. Smärtan vid en urleddragen axel känns som en smekning i jämförelse.

Sedan jag fick diagnosen för ca 15 år sen har det hänt lite inom forskningen, bla har man tydligen lyckats hitta en tydlig genmarkör för vem som får det. Här kan man läsa mer om aktuell forskning.

Den behandling som hittills fungerat bäst för mig är en kombination av kortison (hög dos under en kort tid som sen fasas ut), imigransprutor och syrgas (testas ut vid akuta attacker på vårdinrättning och skrivs ut av neurolog). Kortisonet verkar minska antalet attacker (som tidigare kunde innebära upp till 12 på ett dygn, den här gången har jag klarat mig på ca sex-sju). Sen finns ju en hel del biverkninagar av kortison som man får ta med i beräkningarna (sömnsvårigheter, rastlöshet-orkeslöshet, vallningar, hjärtklappning, hunger och viktuppgång). Imigranet bryter attacker helt men maxdosering är 2st/dygn och dessutom blir jag som en zombie när de går ur kroppen. I flera veckor. Syrgasen är snäll, den bryter attacker på ca 10 min men om det är en dag/natt med många attacker går det åt mycket gas kan man säga. Och man blir slut även av de mindre, hjärnan hamnar i utmattningsliknande tillstånd och att lösa ens enkla uppgifter blir jättesvåra eller omöjliga.

En sak som jag tycker är svår är att behålla kontrollen över sig själv och medicinerna. Att inte plocka i sig av allt man kan tänka sig för att man är desperat efter smärtlindring. Innan jag fick nuvarande behandling levde jag på en varierad kost av zomig nässpray, sumatriptantabletter, treo, ipren, naproxen och alvedon. Sex veckor av maxdoser på det så kom magsåret. Ironiskt nog så är en av de vanligare biverkningarna av ovanstående mediciner just huvudvärk. Så när attackerna inte är som värst så har man något som Hortonister kallar skuggvärk. Jag liknar det vid spänningshuvudvärk och det sitter som ett järnband runt huvudet och gör livet tungt.

En stor hjälp och tröst i de här svåra perioderna är en grupp på fb som heter Klusterhuvudvärk (fd Hortons huvudvärk). Här kan bara de som har diagnosen själva gå med och det finns en stor samlad kunskap på området från människor som fått fightats med vård och diagnoser, testat behandlingar. Man kan få råd och tips från andra om möjliga behandlingar som man i sin tur kan prata med sin läkare om. Eftersom diagnosen är såpass ovanlig så är det inte helt lättdiagnostiserat, men det behöver ändå finnas lite rim och reson i vad man testar. Det konstigaste jag varit med om var när en läkare sköt från höften och skickade mig på gynekologisk undersökning. Gynekologläkaren bad mig hälsa tillbaka att kvinnors sjukdomar inte alltid har med de nedre regionerna att göra.

Hur komma igenom en Hortonsperiod då? Hur många gånger har jag inte önskat mig en nedsövning med uppvaknande frisk och glad sex veckor senare? När jag är i början av en period blir jag både deppig och nästan panikslagen. Många dagar känns det som att man bara går och väntar på nästa smärtattack, oroar sig för hur illa det ska bli. Det blir mycket grubbel. Vad är det som gör att det börjar? Vad kan jag/kan jag inte göra? Helt klart är att det är attacktriggande att få pulshöjningar. Att ha för mycket intryck. Samtal och skratt gör en ju för det mesta upptankad och glad, nu är det utmattande. Om man ska titta på film får det inte gå för fort, inte vara för emotionellt; platta romantiska komedier och fantasy är ok.

Det enda jag tycker fungerar är; En dag i taget och försöka få ut nån liten glädje av varje dag. Även om om huvudet är trögt och koncentrationen är i botten. Att greja med händerna under tystnad är vilsamt. Plocka blommor. Fotografera. Tänka på roliga saker längre fram utan att planera i närtid. Att planera utan att behöva lägga på minnet. Landa i minnet av mysiga och glada stunder med familjen och vännerna. Att ha lyckats göra lite fint någonstans ger glädje efteråt, jag är nog en person som trivs bra med att se att jag gjort saker, då känner jag mig lite nöjd. Rutiner. Äta på bestämda tider. Att få tiden att gå.

Idag är dag 23 i perioden och jag borde rimligtvis vara vara på väg ut på andra sidan.

buketter, Odlingsrapport, sommarblommor

Sommarblommorna 2022

Publicerad den 31 juli 2022 av Lindis

Om jag är lite less på odlingarna vad gäller tomaterna så här långt så är sommarblomsrabatten en ren och skär lycka! Ett rejält plåster på såren och en förnöjelse som heter duga! Jag kan inte säga en specifik blomma som jag är mest nöjd med utan här gäller nöjdhet över att jag sköt brett, dvs satte nästan allt jag kunde komma på, det finns tex elva olika sorters cosmos, tror det var sju zinnior, runt fyrtio dahlior, ca tio luktärtor, ett par flox, ett par astrar, risp, eterneller, jätteverbena, malva, ett par solhattar och rudbeckior, tre nejlikor, anemoner, ranunkler, klockranka, liljor, lövkoja, sommarklätt, brudslöja, sommarslöja, klint, vallmo, röllika, gurkört, honungsfacelia, ringblomma, blomstermorot, tandpetarsilja, eukalyptus, isört, amarant, harört, hirs.

Alla blommar inte än, men de flesta visar på god växtvilja och det kommer nya blommor varje dag.

Resultatet så här långt då: en maffig cirkusrabatt (inte något pastelltivoli här inte), på ett par ställen har det lyckats bli ett par blommor som går i samma färgskala tex Cosmos Apricotta och Zinnia Peaches ’n Cream, på något annat hände det av ren tur; Rudbeckia Sahara och Lejongapet Rainbow (som finns i alla underbara färger) här hamnade av slumpen en planta som gick i ton med Sahara.

View this post on Instagram

A post shared by Lindis (@jordigatummen)

I övrigt sprakar rabatten av rött, lila, blått, rosa, vitt och gult.

29/5
22/7
Luktärtor i ormhasselstöd
Rosenskära Apricotta och Zinnia Peaches N’Cream
Rosenskära Gazbo Red (egna frön)
Rosenskära Picotee
Malva Silver Cup & Mont Blanc
Malvor och jätteverbena.
Pionvallmo
Pionvallmo
Anemon
Anemon
Ynklig sommarflox
Trädgårdsriddarsporre spontansådd
Lövkoja Ten Week och tobak Sensation Mix
Hällveronika, First Love, First Lady + okänd blå.
Sommarklätt
Isört
Grekvädd

När det gäller rosenskärorna så är de ju helt fantastiska. Sorten Kiiro är betydligt enklare än Xantos av de gula sorterna som jag har. Lövkojan är jag lite förvånad över, trodde att det skulle bli som typ en riddarsporre-kolv fast att de kommer i olika färger, här blir det en gles, ganska kortskaftad blomma, men fin ändå såklart. Floxen är kanske inte min vän för den ser verkligen inte ut som på Instagram och på fröpåsarna. Veka stjälkar som lägger sig platt och med i vissa fall bara en blomma i toppen. Vi får se när sommaren fortskrider. Grekvädden är ju en helt underbar blomma! Satte den i höstas efter shoppingresan till Rolands och glömde sen bort den. Den slingrade sig kämpandes mellan löjtnantshjärta och hässleklockor upp och blev en glad överraskning. Jag hade lätt tagit den för en ängsvädd om jag för omväxlingsskull varit sugen på att rensa där, frön har samlats och nästa år då! Luktärtorna är otroliga! Jag plockar och plockar. Royal Scarlet Red blev ju allra flest plantor av och de är också de som dominerar, Royal White kommer inte långt efter. Old Spice Miss Willmott passar bra ihop med apricotta och peaches. Mollie Rilestone är som en dröm och är väldigt växtvillig. Kan hända att den står lite soligare än de andra. Klagar absolut inte på de blå och lila sorterna men de har inte riktigt samma växtkraft som de röda, rosa och vita. Mollie och royalsorterna har också långa bra skaft. Rudbeckiorna kommer sig nu. Tänka sig att Sahara som nu är en så rejäl sort ska behöva ta så lång tid på sig. Till skillnad mot Rustic Dwarf (som inte alls är nån låg sort som man kan luras att tro) som jag sådde i slutet av april, breddsådd i godislåda och sen utplantering av hela lådan som en klump i slutet av maj.

Ibland känner jag mig lite skeptisk och motvals till modetrenderna vad gäller blommor och blomfärger. Någon hipp person har hittat på att brända, bleka ganska färgfattiga blommor är de vackraste (Café au Lait, Sahara tex) och ligger som ett blekt filter över alla bilder på insta. Sahara har blivit fantastiskt hyllad för att du kan få flera olika typer av blommor från en fröpåse. Vad är skillnaden när du då köper frön som inte är färgspecificerad eller har fått ett trendigt namn som också lanserats hårt? Jag älskar när det kommer blommor i olika färger, det är liksom det som är lite spänningen med att vänta på blommorna, de överraskar och tillsammans kan det liksom explodera. Visst kan det ibland också bli ”fel”(fast jag har svårt att tycka att blommor någonsin gör fel liksom) men då har ju jag som odlare chansen att göra om nästa gång. Och när jag plockar buketter väljer jag ju själv ut kombinationerna. Det som kan bli lite galet är ju om höjderna och storleksangivelserna inte stämmer. När en liten planta blir inklämd bakom en storvuxen tex. Sen har jag iår flera av de trendiga blommorna bara för att jag också vill prova dom men ingen av de överdådiga tallriksdahliorna har ännu visat på blommor alltså är de såhär långt inte några favvosar hos mig.

Så för att gå emot trenderna kommer jag till nästa år att ha fler rudbeckior, Prairie Sun är en gammal knallgul favorit som verkligen lyser upp. Och så kommer ju alla solhattar snart igång på allvar ❤️

Av dahliorna har några påbörjat sin blomning, de enkla är lite snabbare än de storvuxna tex. Än så länge inte några stora problem med kryp eller andra angrepp. Lite löss förstås men man får syna och klämma. Spruta med vatten. Läste idag om att det finns en misstanke om att ferramol (mot sniglar) kan vara skadligt för igelkottar, det är ännu inte färdigforskat men för varje sån misstanke blir jag mer och mer säker; mina odlingar är inte viktigare än att djuren i naturen mår bra.

Jag tycker att jag iår har planterat en hel del sorter som ska vara som fyllnadsmaterial/lugnande tillägg i rabatt och buketter men det räcker inte. Jag ska se till att få in lite daggkåpa, lammöron och tex musselsyska till nästa år.

Tränar på att göra buketter och arrangemang på lite olika vis. Spiralbindning verkar vara den vanligaste och jag tänker varje gång jag börjar med en bukett att det är så det ska bli, men sen när blommorna börjar vara med och bestämma blir det mer som att handen är vasen och blommorna ska i på ett visst ställe, de måsta sättas i uppifrån. Bara för att träna på spiralen ska jag nog prova med att göra med bara ett fåtal blomsorter och fyllnadsgrönsaker och se om det går lättare.

En grej som jag sett och velat prova är att sätta blommor i fakir. Nu visade det sig att en ”riktig” blomsterfakir är sjukt dyr (sett till vad man får för pengarna), så det fick bli ett hemmapul i vanlig ordning. Har köpt några glaspottor på loppis och i botten la jag en boll av hönsnät. Det visade sig att man kan ta ganska mycket nät för ju mer man kan trycka ihop nätrutorna desto lättare är det att få fast blomstjälkarna. Om man inte som på dessa pottor har en smalare öppning behöver man fästa nätet på något sätt. Jag tror att proffsen använder typ el- eller silvertejp men tror att kludd skulle kunna funka. Det var lite trixigt att få blommorna att stå men gick lättare ju fler blommor som satt i. Värt att tänka på i detta fall var att tung blomma, vek eller tunn stjälk är svårare att få fast. Till sist blev det en blandning av rosenskära, klint (den har ju varit helt enastående i år, blommar för fullt och började redan vid midsommar, jag trodde den skulle ha gett upp nu), lövkoja, vädd Fata Morgana, vallmokapslar, jätteeterneller, tobak (på gränsen svar att få till såhär), zinnia (förstås), risp, blomstermorot, ekorrkorn, gröna kvistar av smultronschersmin och jätteverbena.

Jag gjorde också en liten potta med samma teknik, men satte där ihop knippen av blommor och stack ner i nätet, det var lättare att få dom att stå still så. Här är det ringblommor, hällveronika och luktärtor som samsas.

Intressant när buketterna står är att se hur länge de olika växterna håller i vas. Jag tror att zinnian (igen får jag lovorda den) är den som står allra längst. När det är dags att ta bort och göra nya buketter plockar jag ur de blommor som ff är fräscha och tar med dom i de nya buketterna. Det finns zinnior som gått vidare både tre och fyra veckor. Nåväl, det finns fler bra, vallmokapslarna och eternellerna är för evigt om man vill det och de flesta som jag tidigare nämnt är bra och står ca en vecka. De som jag testar igen som inte gick bra i vas förra året är jätteverbenan (den börjar skräpa nästan på eng gång) och blad av alunrot. Knepigt nog så har jag ett par blad som jag plockat för mer än en månad sen och som ff är fina medans ett par av en annan variant som jag plockade igår ser väldigt ledsna ut. Detta måste utvärderas vidare. Kanske är det så att det blir bättre om man plockar och snabbt sätter dom i vatten och låter dom stå över natten innan man arrangerar? De är ju fantastiskt vackra i färgerna så verkligen något som passar i buketter. Riddarsporrarna är superfina men skräpar snabbt. Luktärtor är ju helt makalösa i ungefär tre dagar (underbart är kort) sen är det dags att ta börja plocka bort och fylla på med nytt, men det är ändå ett kärt besvär, de är ju så fina! Och det kommer ju som sagt nya hela tiden.

Herregud vad det är roligt med blommor! 😍😍

pelargon, persika, såmetod

Semestermood och pelargoner

Publicerad den 23 juli 2022 av Lindis

Att somna när man är klar med dagen och vakna när man sovit färdigt – det är väl det som är att ha semester? Men också de där andra sakerna, att hitta på vad man ska göra under dagen medans man sitter med frukostkaffet och kollar hur vädret ser ut. Att hinna umgås med familj och vänner lite när som helst. Det är där en är nu 🥰

Ö-häng tills solen gick ner en rekordvarm dag.

Så till sist har alla pelargoner slutplanterats och kommit till sin plats ute. De sista sticklingarna fick nöja sig med att bo tillsammans i stora krukor. Jag väntar spänt på att de ska börja blomma som galningar (jag har ju gullat med dom som jag vet inte vad) – det har tillkommit många nya sorter den sista tiden. Vad är detta med att man hela tiden hittar nya som man vill ha? Samlaren i mig vill ha de som tilltalar ögat men det finns också en lockelse i att ha ”alla” av en serie, även om jag i vissa fall inte alls faller för färg/form. Typ alla som har många pelargoner säger med munnen att de ska minska antalet. Känner jag till någon som faktiskt har gjort det? Nope. Kommer jag att kasta några av de som jag inte tycker är ”Wow!” när hösten kommer? Antagligen inte…

Och de små fröna som kom i jorden där i.. var det dystraste februari? Jo, de är inte några små duvungar längre utan rejäla plantor, vissa har fått knopp som jag går och glor på vareviga dag.

Det börjar också finnas utrymme för att göra nya frösådder. Nu testar jag en såddvariant som jag fått tips om på fb.

Häll kokhett vatten på fröna och låt stå ca 24h.
Skala och rispa fröet.
Lägg på fuktat papper i genomskinlig behållare och låt stå lutande på undervärme.
När fröet har grott, sätt i jord.

När fröna skållats och legat i blöt ett dygn är skalet mjukt och kan med viss möda tas bort.

En vecka och en dag från starten med det kokande vattnet har flera av fröna i jorden börjat växa. Dock tror jag nog att man skulle kunna hoppa över steg 3, iaf nu på sommaren när de är grovilliga.

Vilken tur med de stackars bloddränkta pumporna, de kom sig och har växt på sig med flera blad redan [fju;]. Kan hända att de blir perfekta halloweenpumpor då de redan fått smaka på blod? 🤣

När de överlevt chocken med blodet drog de igång ordentligt 😀

Rödbetor och mangold har äntligen börjat växa, vitlöken är nog snart dags att dra upp för den har börjat gulna. Gemsalladen börjar gå i blom (ska spara på den och ta frö). Ska faktiskt ta att så lite sallad igen nu när det ska bli en sval och lite fuktig period. Bondbönorna har äntligen börjat växa efter omsådd tre gånger för de 🤬fåglarna. Ärtorna är de minsta man kan tänka sig men de är ju rätt snabba så det kan hända att man ändå får lite skörd.

De få förodlade bondbönorna som överlevt fåglarna.

Kålen kanske man undrar då? Jo den lever och ser fin ut i mina ögon. På ringblommorna kan man se att det bor en snäll odlare här. En som inte har hjärta att ta bort självsådda ringblommor. Som belönar med att nästan kväva kålen. Nåväl, när frosten kommer vet vi vem som vinner… Majsen ser faktiskt jättefin ut, mörkgrön och med blommor på gång. Sen vet man ju aldrig om de kommer hinna bli kolvar men än finns det hopp.

Och tomaterna då, de är så tröööööga! Några enstaka ute har det blivit men de bortskämda monstren i växthuset, två ynkliga klara 😡(jag borde kanske jubla för de båda men nu är allt sommaren långt gången och jag tycker mig ha rätt att vara en smula gnällig). Plantorna har vuxit så man tror de ska spränga taket men inget att äta får man. Kanske var jag för snäll med gödningen. De fick ju ett lager bokashi en bit ner i bädden. Men jag har iaf fått börja plocka lite gurka och det är ju tursamt eftersom den i affären är skapligt dyr (23:-/st). Och i längtan efter tomater i pastasallad på stranden åkte det ner lite frysta tomater från i fjol. Det funkade helt ok, lite vattnigare än färska men bättre än inga alls. Jag vägrar att köpa i affären, har jag överlevt såhär länge ska jag bank mig inte falla för frestelsen nu.

Persikorna mognar på, ev är skördetiden något längre än vanligt (inte mig emot) kan det bero på iskylan under blomningen? Eller på att vi den här sommaren verkar få leva med antingen 35º eller 15º? Väldigt gott att kunna mumsa under lite längre period iaf😍

Sa hon och fick vid nästa insteg i växthuset skörda av 5kg. Det är inte jättemycket kvar nu.

Och nu; en tur till skogs med den lilla promenadsugna hunden 😊

Odling

Att jämföra eller inspireras…

Publicerad den 7 juli 2022 av Lindis

Så här i början av sommaren (somliga säger att vi är i mitten, men nix, det är ff början) är det lätt att känna sig missbelåten med sina odlingar. ”Alla andra” har ju så stora, fina, välväxta och tom börjar stolt smaska tomater (högljutt på instagramskärmen), drar upp gallringsmorötter som ser färdiga ut jämfört med mina sytrådar. Instagram som inspiration blir då bara en källa till känsla av misslyckande eller ännu värre, avundsjuka. För mig finns två vägar att gå (jag hatar avundsjuka och vägrar hänge mig åt det) och det ena är att sluta titta på insta (går det ens?) eller att titta så mycket så att man blir avtrubbad; dvs inser att det är många som inte bor i zon 1 i Skåne, att man får använda de förutsättningar man har och vila i tanken att det kommer så småningom. Mina förutsättningar är en skogslycka mitt i bästa barrskogsbältet med moränjord som grund. Och jag vill ändå njuta av odlingarna och av att det faktiskt är sommar ❤️🌞 Läste ett inlägg på Dahliaentusiasterna: ”Om en enda människa till frågar varför deras dahlior inte börjat blomma än skriker jag! DAHLIOR ÄR SENSOMMARBLOMMOR! De SKA blomma i augusti…” Inte för att det hjälpte mot de som ställer frågan, de fortsätter iaf, men det hjälper mig att inte bli besviken på mina odlingar.

En sak att göra när det är sommar är att göra utflykter till trevliga trädgårdar och trädgårdsrelaterade butiker. I söndags var det öppen trädgård och vi besökte Bråtas Grönskan som finns mellan Hova och Gullspång. En supermysig trädgård som jag fann mycket inpiration i, vacker odling där ätbart och fägring samsades med det vilda – ängar med klippta gångar så att det är nära till att se blåklockor och krolliljor som fanns där överallt. Honungsros som klättrar i äppelträd och kål som samsas med rosenskära och dahlior. Trädgården omgärdas av de egna fårens hagar, höns fanns det också och täckodling och gödning från gårdens djur skapar ett kretslopp. Växthus och bodar som är byggda av återvunnet material och med gamla metoder – helt lovely!

View this post on Instagram

A post shared by Lindis (@jordigatummen)

Igår for vi sen iväg till Paradiset på berget som man hittar väster om Götene. Riktigt god våffla med hemgjord mandelmassa med amaretto och grädde intogs och sedan kunde vi kika på floriststudenter som jobbade med olika arrangemang, betongarbeten och såklart de trivsamma hönsen som minglade och gärna ville göra rent faten efter fikat.

View this post on Instagram

A post shared by Lindis (@jordigatummen)

På vägen hem passerades också ett loppis som hade några fynd till mig.

Väl hemma trodde jag inte min näsa när jag klev in i växthuset; jag kände lukten av en mogen persika, jag har kikat på dom och verkligen inte trott att det finns någon klar, de är både gröna och hårda. Men efter en stunds sökande hittade jag den! MUMS!!! (Nu är det jag som smaskar högljutt på instagram 🥳)

Idag har fm bjudit på rejält ihållande regn men nu spricker det upp allt mer. Jag får alltså skynda mig att skriva…

Rapport från odlingarna så här långt är att: JAG BLIR GALEN PÅ FÅGLARNA! De har ju sen jag började stoppa ner bönor, ärtor och solrosfrön löpt amok. Sprätter runt så det blir helt upponer, jag tror också att de äter upp det jag sår. Jag har försökt med kvistar oh grenar och det funkar bara delvis. Då jag lagt över det som finns hemma visade det sig att majsen drog vinstlotten; spetsgardinerna från Ikea. De är lätta och släpper igenom sol, vind och vatten men stoppar ändå fåglarna från att komma in. Den vanliga braiga fiberduken blir för tung och trycker ner plantorna. Utom vildpotatisen dock. Den tål vad som helst. Och kanske lika bra det för några solrosor, bönor eller ärtor kan jag se mig i stjärnorna efter. Igår fick mannen som passerade Ikea köpa med ett gäng spetsgardiner som pronto lade på solrosrna – idag hade fåglarna från en kant lyckats lyfta undan den och gått loss ordentligt! Och jag vet inte riktigt vad det är för fåglar heller, har inte tagit dom på bar gärning så att säga. Visserligen kanske jag bara borde ge upp, det kommer nog inte hinna bli något av det jag sår om. Men samtidigt kan jag inte bara låta dom hållas. Idag ställde vi dit en plastuv som hittats gömmorna av tidigare nämnda man och sakletare. Krigets nästa fas alltså. När det inte går att hindra får vi ta fram hot. Undrar vad jag ska ta till härnäst; lära hunden att patrullera och låta honom vara ute om nätterna? Tyvärr är han lika väderkänslig som sin husse och vill helst inte var ute om det finns moln på himlen…

Fåglarnas djupdykningar efter mina frön och majsen som det finns hopp om.

Men hallå! Jag kan ge er ett hejdundrande tips! Om man tycker att ens plantor ser lite ynkliga ut kan man passa på att gödsla dom med blodmjöl. Då kan man nog vara helt säker på att inte få någon skörd alls. Alltså shit vad de tog illa vid sig! Det är tydligen starka grejer det där… Både pumpor och de fåstaka solrosstackare som finns ser ut att aldrig mer bli sig själva… Ja, jag vill ju experimentera och om man inte provar får man ju inget veta..

Nåväl. Potatisen ser fin ut, sorten Linda som är ny var först ut med att blomma och sedan har några av mitt eget utsäde som är antingen Amandine, Swift eller Bordeaux hängt på. Blasten är rejält stor men jag tror utan att ha checkat att knölarna inte är ätklara än. Vitlöken är också helt ok, löken växer även om den inte är bautastor.

Paprika och chili börjar så smått att se ut att vilja växa men det har tagit tid. Tänker att de vill ha väldigt jämn temperatur och inte för stark sol och där de står hos mig är det ganska stekigt på fm men skönare på em. De får dock bli kvar där och gilla läget, jag orkar inte fjäska mer för dom.

Mest chili men också ett par paprikor. Österläge.

Tomaterna som växer ute ligger före de inne i växthuset vilket inte är så konstigt eg, alla som sitter ute är små eller stora busktomater och de är som regel lite snabbare än de högväxande.

De plantor som sitter inne är om man jämför med en lite lagom lång man, faktiskt manshöga. Jag har börjat blada av nerifrån och gallra lite där det blir för tätt. Jag är också svinnoga med att plocka bort tjyvar med minnet om djungeln som uppstod förra året. Det som är lite märkligt är att sorter som jag haft några år iår verkar ha blivit buskvarianter utan att ha varit det tidigare, och några är fantastiskt bra på att få delad topp – där det direkt kommer blomknoppar. Svårt att välja vilken som ska kapas mao. Det är främst Tangella, Rosa och Regina som gäckar mig. Jag har också fått börja vaka efter larver av grönsaksfly. Tur det är semester.

Gurkprimadonnorna återhämtade sig efter den ”förfärliga” flytten ut i växthuset. Nu är de väldigt höga och det sitter många gurkanlag även om det nog dröjer lite innan vi kan äta av dom.

Gurkor av sorterna Hopeline, Baby och Louisa. Och en hundsvans i kanten..

Men det som går allra allra bäst och som också är roligast just nu är ändå blommorna! Det ska bli ett alldeles eget inlägg om det men bara för att luktärtorna är så många och underbara; en bukett fick följa med ut i växthuset och förhöja atmosfären medan man är där och bloggar/planterar. Vilket jag också är rättså mycket; det finns väldigt många pelargoner nu… 😜