Jenny Strömstedt sa en så klok sak som hon själv fått till sig för länge sen: Ät elefanten i små bitar. Vilket gott råd! Man kan inte göra allt samtidigt – det är omöjligt att äta en elefant i en tugga 😁
Mitt sätt att dela upp elefanten är listor. De hjälper ten att få överblick och att prioritera. Vissa saker blir aldrig gjorda men det måste betyda att de inte behövde göras. Livet har gått vidare liksom.
Nåväl, tog en ledig dag och vilade med fingrarna i jorden, tuggade på elefanten och fick många saker gjorda. Fy vad trist det låter, som att påtandet är ett jobb – det lustiga är ju känslan av att vara helt trött på plantering, ledbruten i kroppen, uttorkade händer och att inte vilja se åt vare sig plantor eller frön när man går in på kvällen, till att vakna upp på morgonen och direkt glatt börja tänka på vilka plantor som kan tänkas behöva kånkas hit eller dit, vilka som behöver krukas om och placeras på fin plats. Det måste vara myran i mig som ser till att jag fortsätter, slit och släp, men det är min uppgift här på klotet (min stack liksom) till vilken nytta kan man ibland undra men jag finner stort nöje i det.. 🐜😅
Men varför håller jag på med odlande, vad är det som är så roligt? Ja, det känns ju lite som när man lekte som barn, då var det affär med varor som tillverkades av det som fanns runt omkring (kaffe – frön av skräppa/ängssyra, geggamoja – köttfärs osv) nu leker jag handelsträdgård/utställningsträdgård. Sår, planterar, inreder, skördar mat och gör buketter – på lek 🌸❤️
Och nu börjar det växa på allvar. Tomaterna har tagit fart, efter en vecka i jord kan man riktigt se hur de växer. Sommarblommorna ute har också börjat växa, några har tom satt knopp. Och försommarperennerna kan bli buketter 🌷🌼🌸
Morgonkaffe, lista och sommarbuketter 🌸❤️
För kommande år ska jag göra en lista på sådder som jag kan spara och så direkt på friland istället, för att spara plats och tid. Då kommer det bli lite lättare då täckningen har blivit jord och blivit bättre på att hålla fukt åt småfrön. Vallmo, klint och grekisk lövkoja ska hamna på den listan tex.
Dock har det inte varit någon direkt pelargonvärme. Några har fått gula blad och jag kan inte härleda till något annat än att trots sol och torka så är det si och så med värmen. Sen behövs det ju (som vanligt) lite mer regn – odlaroro och gnäll.. 🤓 man bekymrar sig för sina små gullisar ❤️
Men alltså koltrastarna! De brukar ju vara så gulliga och sjunga fina sånger i solnedgången. I år: skränar de enformigt sitt varningsrop i så fort man är ute och dessutom: de har gått loss i lannet, sprätt runt både lök, majs och små solrosbebisar! OCH ätit upp ärt- och bönsådd! Näe, fick ägna en god stund åt att säkra med fiberduk och spetsgardin tillsammans med knotten som kom med åskmolnet som passerade utan att släppa ifrån sig mer än ett par droppar i tisdagskväll.
Skyddsbarriär mot koltrast.
Och alldeles strax har jag tuggat klart en elefant – idag är sista arbetsdagen sen är det SEMESTER 🥰🥰🥰
Jag säger varje år att det är helt hysteriskt mycket innan skolan slutar. Tusen saker man måste göra. Miljoner saker man vill göra. Detta år är det mer än nånsin. Livet ser ut som ett ultramaraton, där vätskekontrollerna med saltgurka och bananer är alla aktiviteter och festligheter som händer i maj-juni där skolavslutningen och till sist studenten är själva målgången.
För några veckor sen var min slogan: Har jag inte gått i väggen den 10 juni, så kommer jag aldrig göra det. Det ser ut som att jag har klarat mig. Många kvällar har känts som att: Nu är iaf den här dagen klar. Räddningen är att ha otroliga kollegor att luta sig mot, som utan att hetsa upp sig tar tag i uppgifterna som de kommer, prioriterar och genomför det som behövs. Att dela på jobbet och kunna lita på att andra gör det som behövs. Ofta känner jag att mitt lag är som ett maskineri. När läget blir pressat behövs inte så mycket prat, folk gör det de ska och hjälper varann och det är en sån skön känsla. Tillsammans klarar vi allt!
Sen har jag ännu en fördel i kampen mot väggen (ramla ner för stupet, tappa fotfästet osv) och det är att jag har en livskamrat som ser när det är för mycket, påminner om att sova och äta glass. Som ordnar med mycket av det som behövs hemma. Som hjälper till att ibland sänka ribban ett par pinnhål. Man hinner inte allt. Allt kan inte bli perfekt. Ibland är bra tillräckligt för att alla ska bli nöjda.
Erfarenhet är också bra att ha en liten dos av när det gäller att hantera stress. Att påminna sig hur kristallsjukan slog till när jag städade växthuset och planterade alla tomatplantor på en och samma dag förra året hjälper till att bromsa lite. Bättre lite fula/döda plantor än att vara yr en hel sommar. Och det funkar faktiskt. Att odla ska vara roligt, inte stressigt.
Och till sist kom plantorna ut, blommorna står på altanen och idag – efter studentfirande av den yngsta sonen och kusinen igår – firas med att sätta lite grönsaksfrön. Och en skogspromenad med hunden.
Och nu menar jag: Varför kommer inte tomaterna, gurkan, paprikan ner på sina platser? Jag grejar ju hela tiden… Jo, nu har jag kommit till Pannkakstårte-perioden. Ni vet när Pettson ska gör Pannkakstårta och Findus är frustrerad över att det går så trögt för Pettson har ju lagt allt på såna ställen så att man först måste laga/fixa/trixa för att kunna göra det där som man har för avsikt att göra. Det är den tiden i odlingarna nu, den tid när en görning stoppar upp allt annat och det känns som det enda man gör är att flytta runt på plantor för att få plats att göra andra saker. Just nu är det skurningen av altanen som stoppar.
Fullt och trångt
Först måste jag köpa en sån där äkta skurborste på skaft. Helst en sån som man hade på 70-talet med kläm-ihop-hållare för själva borsten. Sök-sök. Jaga på diverse butiker. Den ska ju helst vara billig också. Och bra. Hjem&fix hade en som inte såg ut som på 70-talet och säkert en mer instabil konstruktion. Svågern sågade den direkt och tyckte att det skulle byggas nån slags ställning med plåtar och lite svetsjobb. Då skulle den hålla. Ev trådar för extra säkerhet. Det fick bli trälim och en liten spik.
Nu ska jag bara leta reda på linoljesåpan som flyttats runt under källarrenoveringen.
Idag var det dags. Fönstertomaterna börjar bli alltför krävande på vatten, de vill ha mer flera gånger om dagen och börjar se lite trötta ut. Dags att flytta ut alltså.
På väg mot nya äventyr
Eftersom jag vet att de kommer bli rejält chockade över hur stor/ljus/varm/kall/blåsig /blöt/torr plockade jag av alla tomater, även de gröna. Jag vill att plantorna ska få en paus och orka börja växa igen så att de klarar av en hel sommar.
Skörd från fönstertomaterna
De planterades i den gamla chilikjorren som nu har blivit av med tak och framsida då det blir alldeles för hett där så fort solen kikar fram. Det har också lagts en bädd av gammal jord, hästskit och hösilage för dom att krypa ner i.
Överraskade och hängiga plantor
Sen blir det skydd av fiberduk ett tag framöver, dels för solen men såklart även för att det inte ska bli frost på dom. Eftersom gavlarna til den gamla kjorren sitter kvar blir det skyddat där vid väggen, både för kyla och vind. Fast inte helt ändå, fiberduken höll på att blåsa all världens väg innan jag fick den lite förankrad…
Historik om fönstertomaterna:
De fina plantorna som gett mest skörd är sådda 4/1 (några krakar såddes i nov men de har bara gett ett fåtal tomater, kanske för att det flyttat in en sneaky nässla i krukan som tagit över) de har stått under lysrör fram till mitten av mars då de skolade om för andra gången i 2liters paket och placerades i stekigt söderfönster i sovrummet. Detta känns som ett bra protokoll för fönsterodling av tomater hos mig.
Oj vad man har mycket skojigt nu! Men som vanligt är ju dagarna både för få och för korta – jag hinner inte med! En sak i taget och prioritera det som är mest nödvändigt. Och såklart som jag har lust med. Det kan hända att det blir halvfärdiga projekt liggandes. Som syrenbuskens ris. 3dm snö gjorde vår stora urgamla syrenberså till en ganska flack och tillplattad uppenbarelse. Alltså fick mannen gå loss med motorsågen och jag skulle riva riset till flis med hjälp av Flisgrisen, min alldeles för lilla kompostkvarn. Den för ett herrans oväsen och mumsar i sig raka, hyfsat tjocka pinnar och sly så länge de inte grenar sig. Den som har sett en gammal syren vet att det är en lång stam med en stor yvig borste högst upp. Vilket betyder att Flisgrisen under glatt brölande tar sig an uppgiften och mumsar i sig stammen i ett nafs, sen tar det lite stopp. Den liksom idisslar medan man får trycka, vrida, hota ner grenverket i det lilla hålet. Efter ca tre timmar var odlerskan slut som människa, kroppen värkte, öronen var bedövande trots hörselkåpor, den sågutrustade mannen var för längesen klar med sin del av jobbet, flishögen som är tänkt att bli så vackra gångar i snittblomsrabatten är försvinnande liten, medans Rishögen ligger där, stor och mäktig. Mannen menar att riset kan få bli skogsförbättring, men jag har inte gett upp än. Jag ska bara göra lite annat emellan. Som att starta med ombyggnaden av jordgubbslandet, skola om lite plantor, samla ihop hästskit från hagarna. Kanske så lite grejer. Osåv.
Vilo- och fotopaus. Notera rishögen bakom maskinen. Fliset framför..
Har försökt att bringa lite ordning i mitt huvud över de pelargoner jag har; i länken kommer du till pelargonbiblioteket. Sidan finns också i menyn längst upp om man vill komma till den igen.
Solen har lyst och värmt upp, snön smälter så sakteliga undan, fåglarna kvittrar och nässelfjärilarna fladdrar runt med slitna vingar. Jag har alltid den här tiden på året lite svårt att göra bara en sak och få det klart utan hoppar runt och påbörjar lite överallt. Och sen blivit lite besviken för att jag inte blir klar med något. Det har blivit bättre, men bara för att jag inte låter mig bli besviken utan försöker dela upp projekten i mindre delar. Ett sätt att bejaka mig själv och konstruera min verklighet så att jag känner mig nöjd. Tex ska det bli varmbädd i växthuset. Så då grävde jag ur ungefär hälften av bäddarna och fyllde på med lasagne (hösilage-hästskit) i en del av den. Och så får det bli en till del lite längre fram. Det blir en uppdelning av arbetet och dessutom kommer det bli varmt under längre period förhoppningsvis. Än så länge har jag ju inte så många sådder som behöver den där värmen så det blir win-win. Det är ju också bra för kroppen eller kanske helt nödvändigt, att inte göra allt tungt arbete i ett svep. Varmbädden är till för att skapa undervärme åt plantbackar och för att skapa ny näringsrik jord till det som ska växa där längre fram. Inte så mycket för att jag ska odla smågrönt direkt utan det får bli i godisaskar tills det går att odla ute.
Den gamla jorden ifrån växthuset körde jag ut till det som ska bli utökningen av snittblomsrabatt. Det grundade jag också med skrufset som kunde krattas ihop under Yggdrasilen, grankottar efter hackspetten, döda grenar och en hel del gamla löv. Och såg man på; myrorna har vaknat!
Nyvakna myror som värmer sig i solskenet 🥰
En gammal hösilagebal har körts fram och ska lite pö om pö att läggas ut uppepå rabatten, det ska ju också dit och om man nu har en traktor kan man ju använda den. Men det ska ju också finnas lite hästskit i botten av täcket och än har det inte tjälen helt tinat ur så här får man ha lite tålamod.
Nytest för iår är ranunkler och bukettanemoner. Läste att ranunkler inte vill gro i värme utan snarare mellan 4-8 grader. De blötlades i 3h och sen i jorden utan att vattna och så får de stå i sadelkammaren där det håller ca 8-10°. Anemonerna fick flytta in i växthuset tillsammans med kallsådderna. Ibland känns det som att man kan och har testat allt vad gäller odling och så dyker man på något nytt och då vet man plötsligt ingenting igen. Både lite frustrerande och spännande och förmodligen varför jag är så fascinerad av det 💘
Och nu såhär mittimars börjar det plötsligt hända grejer på riktigt i odlingarna, de få tomatplantor jag sått har slutat stampa och nu är de igång på allvar. Kommande helg ser lovande ut för omskolningsaktiviteter 😃
Dvärg- och ampeltomater redo för omskolning.
Endel av pelargonerna har fått flytta in och så får vi se om de in tänkas vakna upp lite snabbare. Än ser de rätt döda ut.
Flera av dom planterade jag i lite mindre krukor. De hade släppt ur jorden och jag tänker att de dels löper mindre risk att stå för stort (ofta kan det ju bli lite blött om de har för mycket jord) och dels tar det mindre av min värdefulla plats inne.
Ser alltid rätt tveksamt ut när de kommer ut. Lite grönt finns det i dom.
Dahliorna har fått lite jord i sina påsar och har fått komma in i källaren. Inget vatten utan bara jord (den är ju lite fuktig) tills dess att de har börjat sätta lite skott.
Planer för kommande helg är förutom omskolningen att få tomat- och luktärtsfrö i jorden. Även om inte prognosen säger lika mycket sol då så ser det ut som att de frostiga nätterna kanske börjar mattas av och det ska bli skönt 💚
Mitt liv har under de senaste tiden hamnat i en ny fas. Att mellansonen skulle flytta till eget boende var väl inte oväntat, det är väl liksom dags när man passerat 22. Den störste köpte hus och flyttade för ett par år sen. Men när den yngste sonen (18år) ringer en torsdagskväll och med uppspelt röst deklarerar att ”flickvännen har hittat en lägenhet och vi flyttar in till helgen” blir man lite överraskad. Nu är vi här, en ny fas i livet. Tillbaka till två i huset. Det är 25 år sen sist. Konstig känsla. Stor saknad förstås men också lite spännande – vad kan vi göra med vårt förut lite för lilla hus med två rum ”över”? Det tog inte många minuter för odlerskan att vakna upp och planera för ett eget rum bara för odling istället för bord med lampor och lysrör utspridda lite här och där i hela huset 😃 Jag kan bli en äkta pelargontant!
Rummet blev ommålat i en ljus gröngrå färg (blandad från en olivgrön som vi hade kvar sen tidigare) jag blev väldigt nöjd när jag insåg att färgen kan kallas för eukalyptusgrön och om sambon en gång till dristar sig till att kalla det för mintgrön eller att den känns som pastell kommer han att få något hårt i huvudet. Dessa väggar har väldigt mycket mer gemensamt med den torkade kvisten som finns kvar sen i höstas än nån gammal bil från femtitalet eller kjolen jag hade på gymnasiet.
Jag möblerar med så många bord som golvet rymmer, en knippe lysrör, hundens fåtölj och en stol för ev besökare som vill prata med den som plantpysslar. Det skulle vara trevligt att ha en liten tv där också som kan stå och rulla med trädgårdsprogram eller podd. Kanske skulle det kunna bli så att fönstren i resten av huset ser ut som i normala hem med två-fyra blommor på brädan istället för tio. Kanske..
Rummet anpassas till mina nya bebisarHoppas på att sol + lysrör ska räcka till såhär.Småplantor i solnedgång
Ordningställandet av rummet kan inte ha kommit mer lägligt då det visserligen har varit soligt och fint hela veckan men det är ff såpass kallt på nätterna (-10°) så att snön ligger kvar med hård skare och marken där den är framme är stenhård. Det går mao inte att gräva eller börja på för mycket ute. Och jag har lovat mig själv att inte sätta igång för mycket sådder. Det man har lovat håller man, även om det är till sig själv. Sade hon och höll fingrarna i kors, samt hittade på små bra eller dåliga ursäkter till varför det ena eller andra fröet behövde sättas på groning 🤓😇
Inget är som väntans tider och är inte mars är som väntan på en vårbaby?
Emily Bratt
Frögrodd röd solhatt efter 8 dagar dags för plantering av en del av dom.
Jag har kollat till dahliorna i jordkällaren och de ser rätt bra ut, en hade blivit lite rutten så den fick komma ut ur sin påse och de mjuka sörjiga delarna togs bort. Pelargonerna ser förfärliga ut. De brukar visserligen inte se ut att må toppen men det känns som att det är flera som inte har en gnutta liv i sig. Däremot verkar jätteverbenan må bra, det finns gröna små skott nere vid basen på plantorna. En riktigt tråkig sak som hänt upptäckte jag när jag skulle kolla till tulpanerna. Min idé i höstas var ju att sätta dom i olika krukor som jag kunde driva på i växthuset och sen ställa på trappan i år. Sen skulle de planteras ut i rabatten för att leva vidare där. Men den gubben gick tydligen inte, det har vid något tillfälle blivit för blött i krukorna och jag tror att de har ruttnat allihop. Så himla tråkigt. Jag bytte ändå ut jorden till jättetorrt och låter dom stå där. Alla förutom en kruka som fick följa med in, det såg ut att finnas liv i ett par av lökarna även om de var både mögliga och mjuka. Får se om det lyckas, annars blir det väl på’t igen till hösten, och då sätter jag dom nog direkt i rabatten…
Halvruttna och mögliga tulpanlökar
Den kallsådda Malva Silver Cup har grott med ett par små söta plantor. En vitlök har visat liv. Det är det lilla som hänt i växthuset. Jätteverbenan och stjärnflocka gror nog inte förrän det blir varmgrader. Och förresten, verbenan jag lite hastigt grävde upp i höstas och skuffade in i jordkällaren har liv längst nere vid basen så medlet tur kan det nog hända att det blir rätt mycket verbena 😃
Malva Silver Cup
I höstas klippte jag ju in det ena av mina två rätt miserabla äppelträd. Nu gav jag mig på det andra. Oj vad jag är bra på att klippa och kapa! Jag riktigt överraskade mig själv 😁 Vi får se om det överlever. Annars så har det faktiskt fått chansen att visa vad det går för på egen hand i 28 år, och det var inget vidare.
SävstaholmsäppleSävstaholmsäpple
När jag kom igång med klippandet fick även den ena ormhasseln sig en omgång, vi får se om inte den ska klippas lite till, jag skulle vilja ha den lite uppstammad så att man kan se de häftiga knotiga stammarna under buskaget även på sommaren. Och dessutom så sitter det nunneört under som skulle vara roligt att få skymta lite av.
Ormhassel under uppstamning
Inne får nu fönstertomaterna komma till fönster och jag har småsått lite dvärg- och ampeltomat. Paprika och chili går trögt. Jag har slängt de plantor som jag drog upp av köpefrön med tanke på risken för det fördömda viruset ToBRFV som finns i omlopp ute i världen. Nya frön har satts men de är ju som vanligt väldigt långsamma av sig, de har inte ens fått karaktärsblad än. Två fönstergurkor har såtts (där spack det med ”fönster som i normala hem”).
Fönstertomater Venus & Red Robin
Ang viruset då. De allra flesta som odlar har hört de alarmerande nyheterna men vill du läsa mer så finns det här. Jag har bestämt mig för att inte fundera så mycket på det, strategin blir; inga frön eller plantor av frukter som kommer från affären. Slänga skräpet efter köpt paprika och tomat (lätt eftersom jag inte köper tomater i affären) i vanliga soporna för att det inte ska komma ut i jorden. Tvätta händerna när jag varit i affären för att inte ta med ev smitta till mina plantor. Så tror jag det får räcka så. Jag kommer inte kunna skydda mig till hundra procent och det är förjäklit, men det hjälper inte att gå och gruva sig, det finns nog med saker därute att ha ont i magen över.
Annars är det pelargonsticklingarnas tid nu. Många av de som jag klippte för ett par veckor sen har fått rötter och kommit i jord. De är verkligen tacksamma! Jag har använt mig av två metoder; skott i vatten och skott i vermikulit. Den senare känns bättre på de som är lite mer långsamma. Som att det blir lättare när den lilla stammen har fuktigt men inte helt blött runt sig. Men många hann få rötter i vatten innan jag hade hunnit fixa ordning vermikuliten. Det känns att växterna vet om att de ska dra på nu, att deras tid snart är här ☺️
Pelargonbebisar
Och förutom att vi har Ponderosatomater och alla sorters lök kvar så kan man också äta sig rejält mätt på pumpa. Trots att Turkish Turban går som prydnadssort så tycker jag att den är jättegod, både att knapra på när man är lite sugen men också att ugnsrosta med salt, peppar och vitlök.
Pumpa att småäta eller laga till middag.
Mars när allt har vänt, covid börjar kännas som historia och plötsligt ställdes världen upp och ner. Mitt hjärta gråter och jag knyter min hand, ondskan verkar inte känna någon gräns. Miljoner människor på flykt, kärnkraftverk bombas och världsekonomin är i gungning. Listan över allt elände som händer just nu när vi trodde att allt skulle bli så bra – friheten var nära. Nu vet man plötsligt inget längre. Vad kan man göra? Försöka hålla sig uppdaterad och vara en god människa. Gräva ner sig i odlandet, växter och det som ska styras med runt dom är nog mitt sätt att hantera/inte hantera kriser. Det verkar också som att jag inte är ensam i tanken, folk odlar mer än någonsin och det är så himla BRA! Jag klamrar mig lite fast vid den tanken och vid ett citat som jag hörde häromdagen:
It’s always good in the end. And if it’s not good, it’s not the end.
Ja olika för olika frön förstås. Naturen är ju så finurligt uppbyggd att det inte är bara ett sätt som är rätt – vilken tur! Och vad roligt! En chans att prova olika sätt och försöka utröna vilket sätt som fungerar bästa för varje liten enskild sorts växt som jag vill odla. Här kommer en liten översikt på de sätt som jag har lärt mig under min tid med tummen i jorden.
Pelargonfrön som strax blir övertäckta.
”Vanlig sådd”: ta en bytta med jord, lägg i jord till 2/3, vattna igenom jorden, lägg på fröna lite glest, täck med lika mycket jord som fröet är stort. Inga jättemängder alltså. Ställ byttan i en plastpåse och stäng den så att inte jorden torkar ut för fort. Placera byttan lite varmt, på ett element som får övertäckas eller ett värmegolv (25-30°). Vänta och glo varje dag om det har kommit upp något. Så fort de har kommit upp, ställ dom så ljust det går och gärna lite svalare (16-20°). Anledning till att de ska stå varmt är att det skyndar på groningen, det finns alltid en risk att fröet hinner ruttna/mögla om det ligger länge i jorden.
Detta är grunden och fungerar på rätt många frön. Men: somliga frön vet att om de gror alla på en gång så finns en risk att det händer något – tex att det blir kallt. Då dör de också alla på en gång. Alltså, några frön vill vänta och se om de får sig en liten köldknäpp innan de gror – och det är ju smart, för då har ju de där raska kompisarna frusit ihjäl allihop. Alltså, vissa sorter mår bra av att utsättas för en köldknäpp innan de får chans att gro. Av den anledningen kan man använda sig av vanlig sådd med den lilla förändringen att man låter byttan stå ute istället för inne i värmen, antingen en period för att sedan tas in och behandlas på samma sätt som vanlig sådd. Detta benämns som ”stratifiering”. Eller så låter man helt sonika sådden vara kvar ute tills det bli sommar och börjar spira. Detta benämns som ”kallsådd” och jag tycker att det är som ett mellanting mellan för- och direktsådd. Då ”direktsådd” betyder ”stoppa i fröet i jorden där du vill ha din växt”. Kallsådden har fördelen att din lilla växt hinner bli lite större innan den kommer ut på sin växtplats där den ska möta allehanda äventyr som tex sniglar och kvickrot.
Kallsådd i kallväxthus i januari
För att krångla till det lite – återigen, variationen av fröns olika sätt att gro handlar överlevnad, om du inte har samma krav på din miljö som din kompis/konkurrent så kommer du heller inte att dö av samma saker som den. Det finns frön som inte vill gro när det är mörkt, de vill ha ljus för att gro, de kallas för ”ljusgroende”. Här gäller det att inte täcka över utan bara lägga fröet på den fuktiga jorden. Faktiskt är ju det lite roligare för då kan man se vad som händer när man går där och glor.
Varför ska frön vara så här krångliga då? Ja förutom att de vill variera sig utifrån naturen vi har här så beror det förstås på att vi försöker att odla sånt som egentligen inte växer här, de kommer från en annan del av jordklotet och har därför helt andra miljöer att överleva i. Då får vi försöka utbilda oss i ”hur har de det där långt-bort-i-stan?” och härma det.
Vissa saker kan man få reda på genom att bara titta på fröet, ett stort frö med hårt skal tar som regel längre tid på sig att gro. Stora frön har med sig en del näring som gör att de kan växa ett tag innan de måste få näring. Ett pyttelitet vill oftast inte hamna under jorden och behöver ganska snabbt få näring då de inte har så mycket eget med sig.
En såmetod som jag använt mig av mer och mer de sista åren är en som jag lärt mig av @enplatsundersolen, film finns på hennes youtubekanal. Det kan kallas ”grobarhetstest” och kommer väl egentligen ifrån att man vill veta hur bra grobarhet fröna har, hur många som gror och inte. Hos mig har det blivit en odlingsmetod som jag bara ser fler och fler fördelar med och skulle nog kalla för ”förgroning” snarare än test då jag inte bara räknar och sen slänger de små groddarna utan istället planterar dom (hur man nu kan göra det??)
Förgroning går till så att jag skriver namnet på frösorten på en bit hushållspapper/servett, lägger på fröna, stoppar i en plastpåse, fuktar pappret, stänger påsen och placerar den på ett element under en lampa som är tänd ca 12h/dag. Om det är små frön (ljusgroende) lägger jag påsen med fröna uppåt. Är de stora lägger jag fröna neråt så att de har det mörkt. Notera att då behövs ju såklart ingen lampa men eftersom jag har flera sorter på gång samtidigt så har jag en lampa där. Jag checkar minst en gång/dag hur läget ser ut och när det börjar gro plockar jag ut de fröna och lägger i/på jord enligt ”vanlig sådd”. Jag låter dessa stå varmt tills jag ser att de kommit igång och växa. sen kan jag flytta dom till ”ljust och svalt”. Metoden går att flexa med stratifiering vid behov genom att lägga ut påsen i kylan nån vecka innan den läggs på värme.
Chili Habanero Orange efter ett par dagar. 100% grodda frönSvartöga efter ett par veckor. 100% grodda frön.Lilja och stjärnflocka efter mer än en månad med ute-inne, ljus, mörker osv. 0% grodda frön.
Metoden har flera fördelar som sagt, en är utrymmet. Jag har väldigt mycket fler frön på mindre yta (under samma lampa) den tid när det är mörkt hela dagarna och elen dessutom är svindyr. Jag minskar mängden arbete om frön visar sig vara dåliga på att gro – färre besvikelser.
Habanero orange ett par dagar efter planteringOch samma med Svartögat.
Inomhusmiljön är mumma för ohyra och inte särskilt skön för deras fiender. Sorgmygg trivs i fuktig jord, trips, spinn och bladlöss gillar verkligen den torra luften inne medans nyckelpigor och rovspinnkvalster inte tycker jättemycket om det. Att använda förgroningsmetoden gör att jag kortar ner tiden som mina små plantor ska växa inomhus och alltså kanske inte hinna bli lika besmittade med ohyra.
Sorter som jag sår inne med vanlig sådd i år:
Tobak, ljusgroende (feb)
Sommarrudbeckia (feb, stratifiering)
Lejongap, ljusgroende (mars)
Tomater (stora sådden till vårdagjämningen, dvärgar i jan, ampelsorter runt 1/3)
Gurka (fönsterplantor 1/3, sommarplantor 15/4)
Sallad Little Gem (25/2)
Sorter jag förgror och planterar inne:
Svartöga
Klocktanka
Solhatt
Eukalyptus
Sorter som jag kallsår i år:
Februari:
Jätteverbena
Praktmalva
Mars:
Rosenskära
Praktvädd
Sommarflox
Prydnadsgräs
Blomstermorot
Tandpetarsilja
Vallmo
Sommarslöja
Slöjsilja
Olika kålsorter
Mangold
Spenat
April:
Zinnia
Jätteternell
Dahlia
Aster
Klint
Risp
Låg solros
Lövkoja
Krasse
Majs
Klint
Maj:
Höga solrosor
Bondböna; ett litet gäng som blir klara lite tidigare
Squash
Pumpa
Förodling bondböna
Direktsådd:
April-Maj:
Ringblomma
Honungsfacelia
Gurkört
Nattviol
Morot
Rödbeta
Ärtor
Sallat
Mangold
Mer bondbönor
Luktärtorna kommer att sås i v12 enligt Cecilia Wingårds recept som du hittar här. Metoden funkade fantastiskt bra och var mitt sista försök med luktärtor efter att ha haft olika dåliga resultat sen flera år tillbaka. Nu har jag lärt mig knepen och satsar på många sorter iår 🥰
Luktärtor en varm sommarkväll
Vissa frön gror och växer oavsett hur du behandlar dom. Och det är ju både bra och dåligt, man vill ju gärna odla lätt och snabbt men vi måste vara försiktiga så att vi inte stoppar in växter i vår natur som tar över – de måste ha lite fiender som håller dom i schack. Enfald är dåligt – mångfald är bra 😀
Vi är ute på andra sidan. Om mörkret. Det där som jag i augusti bävade för och lite tänkte ”hur ska man orka med en mörk höstvinter igen?” Det gick. Och faktiskt lite lättare än vad jag trodde. Inte för att det är vår än men ljuset håller på att återvända, det börjar ljusna när man åker till jobbet nu och livet är inte bara femdygnsmörker tills vi är framme vid helgen. Kanske beror det på att vi har haft en hel del klara soliga dagar men det är iaf skönt. Fast jag saknar snön, det har inte varit skidsnö en endaste liten stund i mina trakter. Och nu börjar jag tänka mer på vår än på vinter även om det skulle vara gött om det damp ner ett par dm och lös upp och förströdde mig åtminstone fram till första mars. Men det kommer ju inte att ske.. Det som vi dock haft mycket av under senaste tiden är norrsken. Ja, just hemma hos mig var det första gången i förrgår som vi såg det, men det har synts till i närheten flera gånger under den sista månaden. Så himla häftigt!!!
Norrsken fotat från baksidan av huset. Superhäftigt. Lärde mig just att även de rosa och lila tonerna på himlen kommer ur norrskenet.
I vardagsrummet har min julklappslampa blivit färdiginstallerad. Så fint sken och så snyggt med lite ruffigt rostig stil. Och så bra för växterna förstås – det var ju de jag önskade den till 🤓. Avokadon och passionsblomman verkar rätt nöjda. Passionsblomman är det visst dags att ta skott på nu förresten.
Passionsblomma, avokado och clivia i ljushörna.
Jag har så smått börjat så. Lite kallsådder i växthuset; Jätteverbena, malva Silver Cup & Mont Blanc. Liljor, solhattar och stjärnflocka. Vitlök både klyftor och småbulber.
Inne har ett gäng dvärgtomater hunnit bli omskolade en gång, och jag ha varit sååå duktig! Jag höll mig och satte bara två sorter, mina bästa dvärgar; Venus och Red Robin. De blir så otroligt söta när de får stå i det soliga söderfönstret i sovrummet fram i mars.
Venus och Red Robin + de stackars paprikorna som tog tre veckor på sig att säga hej..
Paprika & chili har grott – efter ett bra tag. Så bra tag att jag hann lägga lite fler på groning (och de kom ganska fort istället..). Här snackar vi skillnader, visserligen var de frön som hamnade på groning färska och det har betydelse men på bara 6 dygn ser resultatet ut såhär:
Citronchilin hann jag inte fota innan de åkte i jorden.
Och här ser vi att det inte blir så många sorter heller. Efter kampen med allt möjligt i fjol blir det två sorters paprika och tre chilis. Vampire finns inte med på bild, den har ännu inte grott.
Rudbeckia Sahara har efter lite stratifiering börjat gro och då åkte även mina egentagna frön av Cherry Brandy ut på trappan ett tag. Hoppas verkligen att det går – jag vill gärna ha dom också i sommar.
Efter besvikelsen att jag missat att ta frön av lejongapen förra året hittade jag fröställningar ute i rabatten som jag nu lagt på grobarhetstest. Det ser än så länge inte ut som att det blir ngt men det har bara gått en vecka. Igår sattes tobak i jord och en grön och en röd amarant lades på groning.
Av eukalyptusfröna har några grott, men tycker att det är förhållandevis låg andel varför de också testas i påse på värme under ljus. Jag är verkligen sugen på att få upp plantor av dom.
Eukalyptusbebisar
I gruppen Odla snittblommor på fb skrivs mycket om fördelarna med kallsåddandet och att det inte gör nåt att köra redan nu med nästan vilka sorter som helst men jag är lite tveksam. Förra året fick jag så om flera sorter i april för att de inte grott och då kom de som attan. Jag misstänker att alla frön inte gillar att ligga kallt/frysta för länge. Eller så ruttnande de. Oavsett så tror jag när jag tänker förnuftigt att det ändå inte händer så mycket innan det blir lite mer ljus och värme. Fast man är fasansfullt sugen nu 😛
Ett sätt att stilla/trigga? suget är att kolla på instagram. Där är explosionerna av blommor magiska. Det är väldigt mysigt att kolla på bilder och lägga ut lite av de bilder som finns från förra sommarn. Både längt och njut på det.
Instagram-communityn av odlingsmänniskor är också fullt av personer/mindre företag som lottar/tävlar ut frön till sina följare. Många har jag deltagit i och hör och häpna! Jag vann! En rejäl näve blandade solrosfrön från @tantedith. Hon har också de mest bedårande får jag någonsin sett, Walliska svartnosfår. En utlottning på det liksom!
Tänker att jag ska ha ett stort kvarter med solrosor i år. De är för häftiga 🌻
Jag har också börjat plocka in lite kvistar och följt Emily Bratts tips i En annan slags trädgård om att doppa stjälkarna i kokande vatten en liten stund innan de sätts i vas för att tvinga igång dom. Det verkar funka både på forsythia, äpple och syren. Tibast är dock lite tjurigt. Och efter att jag sett att det funkade; nu har även kvistar av snöbär och körsbär kommit in.
Forsythia och äpple i bakgrunden
Jag har satt lite pelargonfrön också. Den lilla okända pelargonen som är ljusrosa med vitt öga är av bra stam. Nu är jag inne på andra generationen, dvs de första bebisarnas frön har fått bebisar. De verkar även vara väldigt fertila, det blev väldigt många frön på blommorna, det är det inte alla som får. Och kanske kanske har Bigitta fått en lillasyster ❤️
Fina pelargonfrönLill-pelargonens avkommor överst i bild och underst; Svederinsavkomman (samma frömamma som Bigitta).
Det märks att ljuset är påväg tillbaka. De stackars pelargonerna som står inne har börjat växa. Alltså var det dags att ta sticklingar. En hel massa blev det, konstigt.. 🙃
Pelargonsticklingar
Jag funderar lite på hur jag ska få igång pelargonerna som står i jordkällaren. Skulle vilja starta upp dom lite tidigare och kanske kunna ta lite sticklingar även på dom. Blir lite att fundera vidare på.
Visst märks det att jag håller igen och inte startar för tidigt? Eller har för mycket sorter? Det är såhär det går till, like a pro holding my horses taking it slow day by day. 😎
