Nu är snart mars och det känns faktiskt att våren är på väg! Ljuset återvänder och därmed också den riktigta odlingslusten. Förra helgen var det premiär för fika på altanen 🥰 och det blev en liten impulsodling av klätterhortensia. Det gamla staketet till hundgården ska få ett nytt användningsområde och ska flyttas, vilket betyder att de 25 år gamla klätterväxterna i nätet måste klippas ner. Sagda klätterhortensia hade intagit hela gaveln på ladan och faktiskt trängt sig in lite väl mycket mellan brädor och plåtar. Först sparade vi några grenar för att den ger så mycket fina blommor till humlorna. Sen insåg vi att det måste bli målat där i sommar så då fick alltihop ryka. Den kommer tillbaka, jag vet det. Sa hon, förhärdade sig och hämtade sin bästa såg, den som går genom trä som om vore det smör.
Av riset (som blev ett rejält lass) klipptes femtielva sticklingar som placerades i jord i godislåda. Jag provar två varianter, en med liggande pinnar och en med stående för att se vilket som fungerar bäst. Om det alls går.
I år ligger jag inte alls lika bra till med fönstertomaterna, var lite sen på bollen där i dec-jan. Dock har jag nu flera omgångar på gång med förhoppningen om att få en jämnare skörd. Idag kom också lite ampeltomater i jord.
Flera blomsådder är också på gång. Fyra sorters rudbeckia har förgrotts (enligt metoden ‘förgroning med stratifiering‘) och planterats. Till Sahara, som jag hade förra året, har tillkommit Cappuccio, Prairie Green Eyes och Cherry Brandy. De två senare har jag haft tidigare och de är superfina liksom Sahara, tror att det kommer bli väldigt fint ihop. Senare ska jag sätta Rustic Dwarf också men den är såpass snabb att det räcker att köra igång i april.
Jag fick ett infall där i mörka januari och skickade ändå efter frö till eukalyptus trots att jag inte alls var imponerad av dom förra året. Såhär typ enoenhalvmånad senare är jag lite trött på de små eländiga krakarna 🤨 Jag vet ju att de va så långsamma men trodde såklart att det skulle gå snabbare den här gången, varför jag nu trodde det..? 😒
Ynkliga eukalyptusar
Förutom dessa så har precis lejongap Twilight Mixed och Rainbow samt tobak Sensation såtts – och ja, jag var sååå duktig och tog pyttelite frön den här gången, det blev ju tobaksplantor som vräkte ut sig överallt förra sommaren..🤪 Klockranka och svartöga har satts till groning.
Paprikor och chilis går som vanligt lite långsamt.Men de lever iallafall och i dagarna ska de sista sättas om till varsin kruka.
Chili- och paprikaplantor
Dahliorna i jordkällaren är okej och fuchsiorna som är nedgrävda i växthuset ser precis så döda ut som de alltid gör så här års. Man kan aldrig tro att pinnarna med torra blad ska komma igen men de flesta brukar ju göra det så vi får tro att det går vägen. För säkerhetsskull har jag köpt ett par nya små sticklingar.. 😏
Fuchsior; Shrimp Coctail och Harry Grey
Pelargonerna i jordkällaren ser också ut att vara vid liv, däremot har det gått både si och så med de som står inne. Fler än jag trodde har gått döden till mötes och det är svårt att förstå varför. Det verkar som att när de väl bestämt sig för att inte börja växa så är de rökta vad man än tar sig före. Jag är inte superledsen över att de ger upp – jag har de finaste kvar och det är faktiskt skönt att få rensa bort lite.
Jag håller ändå på att försöka hitta ett sätt att överleva pelargon som ser ut att vilja dö och det är att ta sticklingar på plantan innan den blir alltför vesen. I flera fall har det fungerat, sticklingen har tagit sig och det är bara att släppa taget om moderplantan. Att det fungerar kan bero på att plantan verkar dö nerifrån. Stammen tappar färgen och blir såsmåningom brun medans toppskottet fortfarande är grönt och då gäller det tydligen att vara med, klippa och sätta i vatten/vermeculite/sand/jord. Jag har testat med vatten och vermeculite. Tänker att jord ger en högre risk för att sticklingen ska ruttna än de andra alternativen. Vet att många använder root roit och det verkar ju ta sig bra men jag är lite tveksam till hur plantan mår sen med en liten kvävande strumpa runt sina innersta rötter.
Till helgen ska det visst bli kallare igen, surt, även om jag tänker att det fortfarande är väldigt tidigt. Får se om jag ska försöka få fart på en varmbädd i växthuset att ha sådderna av bladgrönt i. 🌱🥬
2022. Året då jag släppte alla restriktioner och bara körde på, bromsade inget och hängav mig åt blommor och det jag gillar att äta. Blev bra på att genomföra idéer, inte tröttna mitt i och få en massa plantor som stod kvar i för små krukor och förtvinade. Nåväl. Kanske inte till 100% men jag var ändå hyfsat duktig.
En son spanade runt och kommenterade den prunkande [läs förvuxna] blomsterrabatten i september -”okej… det här är alltså två hästar…?” Och så var det väl. Jag sålde hästarna på vårvintern och all min fritid hamnade i odlingarna. Skönt att få fokusera på en sak. Tomt utan djur i hagarna och kanske är odlandet också ett sätt att kompensera saknaden. Jag mår bra av att arbeta med kroppen, ösa skit och dra på skottkärror, en är liksom van vid det och i odlingen finns rika chanser att utlopp för det behovet också. Men det är fortfarande tomt utan djur. Inget snusande i nacken och inga vilda galopper på vindlande stigar. Men heller inget dåligt samvete för att jag inte hinner rida så mycket som de skulle ha velat (behövt). Allt har sin tid. Mer om blomsterodlingarna blir det i ett annat inlägg.
Även om årets odlande har tonat lite bort från grönsaker mot blomstrande fägring så har det ändå funnits mat att äta. Dock kan jag se när jag läser igenom förra årets odlingsrapport att det inte är samma saker som gått bra och dåligt. Bra det. Om det betyder att jag har lärt mig något. Eller så handlar det enbart om väder, klimat och ren och skär tur i vanlig ordning.
Majs, morötter, pumpa och potatis är årets vinnare. Tomaterna tävlar i sin egen liga och räknas inte mot de andra. De kan liksom bara tävla med sig själva och sina tidigare prestationer. Nåväl, tillbaka till vinnarna förutom Tomater då; 100kg potatis, 46kg pumpa, 29kg morötter och 78 majskolvar. Det blev en 20 liters hink med rödbetor (glömde väga). En sorglig sak med det är att jag tog upp dom och skulle låta dom ligga på tork några dagar i stallet innan de fick komma in i jordkällaren. Och plötsligt hade det gått flera veckor och varit kallt så in i bängen. De frös och blev förstörda. Suck. Ibland blir man trött på sig själv.
Det blev mycket lök (som jag heller inte vägt), men den skörden är jag inte imponerad av, lökarna är inte stora utan att det blev mycket handlar mest om att jag satte så förjordade mycket… Vitlökarna blev deprimerande små och tillsammans med den allra största besvikelsen; sötpotatisen (1,5kg) så hänger de riktigt löst nu när jag funderar över nästa säsong. Tidigare i höstas var jag på gång och skulle sätta, ”men det är ingen brådska med den, det gör inget om det hinner bli lite kallt innan den kommer i jorden…” Kan hända att tjäle i jorden och ett totalt ickeintresse av att stoppa ner fingrarna i det blöta kladdiga eländet leder till att Ica får stå för nästa års konsumtion utan att jag känner mig superledsen för det.
De olika kålsorterna (palm-, grön-, lila- och savoy) som skyddats av ringblommor och nät har räckt till för oss, kanske har det blivit 2-3kg. Intentionen att sätta upp skydd mot rådjuren har inte blivit av, jag är inte tillräckligt hungrig och jag plockar av den så länge det finns något kvar ändå. Gurkan är en annan av årets om inte misslyckanden så i alla fall besvikelser. Jag fattar inte varför de ska vara så kinkiga. Växer på som attan för att sen som i ett trollslag inte vilja vara med alls. Efter att de kastat sig för mina fötter och grinat när de skulle få flytta ut i växthuset repade de tills sist mod till sig och sa väl lite ”okej, tack då” för att jag preppat en bädd med rejält med bokashi (typ allt jag hade). Men det blev aldrig nån gurkfrossa även om vi väl inte behövde köpa några.
Paprika och chili då. Jag ger inte upp, men jag har slutat bry mig, de är sega och långtråkiga. Ger frukt fram på hösten efter att man odlat på dom i tio månader. Vad är det med dom liksom?! Jag har sagt det förut och säger det igen; paprika är värd sin vikt i guld! Om nån dristar sig till att påpeka hur dyra de är frågar jag: Har du försökt att odla det? De flesta svarar nej. Jag är inte förvånad över att paprika är en av det mest besprutade grönsakerna; alla vill äta paprika; sorgmygg, trips, vita flygare, löss, möss. Dessutom är de känsliga för värme, torka, kyla, blöta, mörker och stark sol. Och att någon inte skyddar dom för tidigare nämnda tillstånd dygnet runt i 10 månader. Enda gången som jag upplevt bra skörd var det året jag bar plantorna ut och in i växthuset för att de inte skulle utsättas för värmeböljor inne och kalla nätter ute. Ca tjugo 10-20 liters krukor med stora buskar i. Krasp-krisp så var de paprikorna inmundigade. I år planterade jag dom framför stallet (östläge) Oj oj vilken stark sol på fm! Inte bra tydligen. Och torrt. Men när det blev molnigare dagar ville de inte växa ändå. För kallt antar jag. Men jag ska ändå så ett par frön av dom snart. Bara för att jag är en envis liten jävel.. 😈
Lite mer om potatisen då; det skulle varit roligt om jag hade hållit ordning på sorterna av mitt eget utsäde men det är lite jobb med det, så det är lite blandad kompott när man lagar av dom. Vissa är väldigt mjöliga andra är fasta. Alla är ju goda men det hade varit bra att ha koll på dom när man vill göra specifika grejer, som julpotatisen eller rosta i ugnen. I år köpte jag en ny sort som heter Linda. Den var väldigt bra (förstås!) och nu har jag ändå försökt att ha den lite för sig i lagringen i jordkällaren – som fö verkar fungera väldigt bra. Jag var lite rädd för att det var för fuktigt därinne men det är riktigt fint. Luktar gott av potatis och jord och känns varmt om man råkar gå in när det är kallgrader ute.
Av löken så var sorten Troy bäst. Men som sagt, ganska smått blev det igen. Men skam den som ger sig. Jag ska testa att sätta från frö igen. Jag har fått utsäde av en snäll odlingsvän och kollega till både jättelök, luftlök och potatislök som ska sättas igång så fort jag får tummen ur.
Pumporna som höll på att stryka med när jag körde på med blodmjöl repade sig och tog igen sin svaghet med råge. Det var två sorter (tre plantor), lite oklart vilka bara. Satte flera sorter men bara två blev det plantor av förmodligen två olika mammutpumpor. Nästa år blir det fler sorter och då kanske inte huvudsakligen de stora varianterna utan flera av mindre modell.
Persikoträdet gav nästan 15kg frukt. Och det har det inte varit några problem att smälla i sig. Mycket av det blir till smoothie, det är fantastiskt gott att ta upp ett paket som nästan får tina i solen innan man suger i sig den. Åh wow – längt på den såhär en grådisig januaridag. Sommar i ett glas 🍑💛
Jordgubbarna som jag satte om i nytt land i våras gav lite grann. De nya plantorna som kom igång och döm om min förvåning när de så sent som i november hade klara gubbar!! Helt otroligt!
Egna jordgubbar i november, vem kunde tro att det skulle ske?
Tillbaka till Tomaterna – det blev totalt 90kg! Och jag som tänkte att det nog inte blir lika mycket som förra året – jag hade färre plantor i år och det var otroligt trögt innan de kom igång. Med lite uppskattning av mängderna tror jag att årets ätbara skörd totalt landat på ca 320kg (alla ätbara grönsaker). Är det möjligt att vi två pers stoppar i oss allt det? Vet inte. Vi får se när sommaren är här. Kanske måste jag inte odla så mycket nästa säsong. Sa hon och bläddrade girigt bland fröpåsar och surfade på fröfirmornas lovande utbud 😜
Av årets nyheter; Anmore Dewdrops, Grinch dwarf cherry, Black Opal, Sibirjak, Linda, Loxton Lass Dwarf, Alice’s Dream, Orange Crimea och Bombeta. Av dessa så har busktomaterna Sibirjak och Linda gått upp på favoritlistan. Båda är röda busktomater, Linda lite mindre och lite plommonformad. Båda odlades ute med bra resultat. Mycket god smak och bra hållbarhet. Keepers. Alice’s Dream, Orange Crimea och Bombeta blir kvar, Alice är jag inte lika överförtjust i som alla andra verkar vara men den är väldigt snygg håller jag med om. Grinchen var helt okej och kanske var den lite mer produktiv än Green Envy som jag alltid måste ha, den är såå god. Finns ingen som når upp till samma nivå tror jag. Orange Crimea gav fantastiska klasar med stora tomater, 1kg på en gren liksom! Trots att tomatplantorna var fina och växte bra så blev det sen skörd. Utetomaterna var snabbare, men så var det ju också en uppdelning med att ampel- och buskisar fick sitta ute och det är ju de som alltid är snabbast. Whippersnapper var först ut 28/6. Inne kom Sungold först över mållinjen/läpparna, 23/7. Biffarna var särskilt sena och Black Beauty som varit en sån mastodont i produktion fick se sig slagen av Ilses Orange Latvian. Sista slutskörden ute gjordes 4/10 fast då hade jag plockat bort tomater och plantor lite pö om pö för att vissa plantor stod mer utsatt för kyla än andra. Det kom några kyliga nätter i mitten av september där vi precis klarade oss från frost och sen höll det sig på plussidan fram till 9/10. Tomaterna i växthuset togs in 21/10.
Just nu vet jag inte 100% vilka som kommer att få följa med in i odlingssommaren 2023 av de som jag är lite tveksam runt, men tomatbiblioteket blir uppdaterat med lite info om varje sort för den som vill läsa. Av de 90kg tomater som skördats finns fortfarande lite kvar, Ponderosan har jag inte börjat äta än och Vesuvio Giallo sparar jag lite till. Annars har det blivit en tomatsoppa med blandat av många sorter idag, Sungold, Black Opal, Grinchen, Scotland Yellow, MeiWei och flera andra som jag inte kan hålla isär.
Tomatsoppa: Tomat, gul lök, vitlök, lite grekisk salladskrydda och en skvätt olivolja. Skjuts in i ugnen 30 min. Mixa och koka upp med grädde, creme fraiche och ett par skivade kryddiga korvar (idag blev det Snickarkorv). Serveras med grillade osttortillas. Billigt – om man har egenodlat – och lyxigt sautan 😋
Det är verkligen en fantastisk känsla att fortfarande kunna äta egna tomater såhär i januari 🥰. Jag är så tacksam för kunskapen jag fått om hur man kan spara dom och blir ibland lite förfärad över hur mycket jag tidigare fick slänga för att jag inte visste tillräckligt. Tomater är verkligen så mycket mer hållbara än vad jag nånsin kunnat tro, även de sorter som man normalt inte kallar för lagringssorter. Imponerande tycker jag 🤩
Såhär såg det ut vid Lucia. Nu är det endast två backar kvar efter dagens tomatsoppa.
Sammantaget är jag väldigt nöjd med odlingarna 2022. Allt kan inte gå bra och mina intentioner och ansträngningar har gett resultat – och nu är det snart dags att börja om 🌱🥳
Det är svårt att hinna med att dokumentera allt i trädgården. Jag tror att jag gör det, fotar, skriver upp, postar allt känns det som men ändå när jag kollar tillbaka efter olika händelser så visar det sig att det fattas grejer. Sommarblommorna har fått väldigt mycket fokus och grönsakerna har fått jobba på lite på egen hand. Och de har ändå klarat det rätt bra. Tror inte att de skulle ha gjort bättre ifrån sig med mer uppmärksamhet. Just nu känns det som att potatisen är min favorit. Odla i jord, vem hade kunnat tro att det skulle funka liksom? 😜 Jo, när vi ska äta går jag ut och gräver lite med händerna under en planta och plockar åt mig en kastrull full med fina knölar. Morötterna då? Testet med att odla dom i ren sand täckt med gräsklipp och några nävar hönsgödsel var det bästa som hänt med mig och morötter sen nybörjarstadiet. Fina lagom stora och gooooda morötter har vi nu. Pumpan som jag försökte ha ihjäl med hjälp av blodmjöl repade sig och kan det nu bara få vara frostfritt ett tag till så ska vi få se på pumpor 🎃.
Pumpan som tog ärtornas nät att hänga sig i. Undrar om nätet/plantan kommer att hålla…?
Tomaterna är på sitt bästa humör och jag skördar för glatta livet. Mannen undrar lite vad jag ska göra med allt som ligger kvar i frysen. 😤 säger jag och lägger ner ett par påsar till. Man vet inte vilka tider som kommer. Om ryssen dundrar in så har vi åtminstone tomater att fjäska med.
Tomater och paprika i skön bildharmoni 🥰
Min idé om att ha busk- och ampeltomater ute var en bra idé. Ampeltomaterna börjar se lite medtagna ut men de har klarat sig längre än vanligt, och dessutom, vilken mängd det blir på dom! Häromdagen plockade jag av 5,3kg ute. Tre av nykomlingarna ute är riktiga toppensorter; Anmore Drewdrops (ampel), röda, runda, goda. Sibirjak (busk) röda, saftiga, snygga, supergod och produktiv – jag har fått en ny röd favoritsort! Och så Linda (busk) lite fastare, plommonformad och god. Gissar på rätt bra lagring. Tumbling Tom Yellow kan jag hoppa nästa år. Den ser hela tiden ledsen ut och får lätt spinn. Lite hårdskalig och inte jättestor smak. Garden Pearl och Whippersnapper har klarat sig ända tills nu typ, det är väldigt mycket bättre än inne i växthuset där grönsaksflyet gjorde processen kort med dom förra året. Dvärgarna däremot, de är nog bäst lämpade för fönster eller kruka. De vill sig inte alls när de är rakt i jorden. Små och ger en omgång med blommor som sen mognar och sen ger sig plantan. Man får ha dom till det de är bra på och sen får det räcka.
Anmore DewdropsWhippersnapperTomaterna framför stallet, amplar och buskar.Scotland YellowOch i sista stund ändrade jag mig och plockade av alla småtomater på plantorna ute och la inne, det har varit endast 3˚ några nätter och det är ju lite för risky.
En sort som ska få bo ute nästa år är Tangella. Det är den som ser sämst ut inne just nu. Förstår inte riktigt varför jag inte satte den ute iår – jag hade ju bestämt att alla buskar skulle få vara just ute? Att jag dessutom bläddrat runt med skyltarna höll på att sluta i katastrof! Min abslouta ”kan inte vara utan tomat” Rosa har blivit felskyltad, flera av dom som jag trodde var Rosa är istället Tangella. Som H.I.M.L.A tur 🥹 är det en planta som är rätt och den har jag skyndat mig att ta frön av. Rosa heter egentligen något annat; tex Rosella eller chocolate cherry (den ser ut som någon av dom. och kanske är nästa sommars projekt att sätta de båda för att se om det är någon av dom som är samma som den här) men det är inget jag vet så den heter Rosa hos mig bara för att jag ska hålla ordning på den. Sen är jag besviken på Moonglow. Den och kanske lite på Orange Crimea också. De är ju så jättegoda men de producerar så lite/sent. Liksom Greken. Den får jag nog helt enkelt ge upp nu. Tre år har jag provat och varje gång blir det ett fåtal visserligen goda frukter men det är för lite. det verkar som att biffarna har haft det trögt i år. Black Beauty, 1884 och Ilses Orange Latvian kommer sig men de är redigt sena.
1884Meiwei mörkLucindaRosaIlse’s Orange Latvian
Gurkdivorna har fortsatt att vara halvkinkiga. Jag försöker tala dom tillrätta (utan att träta för mycket) men de är tröga. Det blir bara ett fåtal gurkor. Plantorna växer på, spinnet har inte fått greppet om dom men däremot har det blivit vita flygare på både den och persikan. Ja, lite på tomatplantorna som sitter intill också. Dock kan jag inte se vad de gör för skada mer än att det är lite jobbigt med ett moln av flygfän när man rör vid bladen. Konstigt att det finns så mycket ohyra när det är tunt med insekter i övrigt iår? Vi har inte haft vare sig knott eller mygg att tala om och inte mycket getingar heller. Förutom att getingarna byggt ett bo i väggen växthuset. Där vill de tydligen vara, men så länge man inte grejar för mycket precis runt dom så håller de sig på sin kant. Kanske kan de vara ett motmedel mot ohyran? Mannen dryftade något om ”radar”, då blev det utvisning i regnet. Sånt säger man bara inte. Nu har jag provat att lägga på lite färskt gräsklipp och hönsskit på gurkan så får vi se om den kan bilda lite frukter nån gång. Jag drömmer ju lite om att ha så att man kan både frossa och dela med sig, det borde gå på sex plantor. Vissa år har det blivit frossa på bara två plantor. Och vad ska hända? Plantorna kommer ju ändå att dö sen så den finns inget att förlora.
Och sent ska syndaren vakna, chilin och paprikan börjar se ut som fina plantor. Vi har ätit ett par små supergoda paprikor. Jag har sagt det förut, men räds inte att betala för paprika, klaga inte om den kostar. Att odla i 8 månader för att skörda en 50g paprika, det är dyrt. Inte undra på att just de är de mest besprutade vi äter. Håller tummarna för en varm höst så att det som ändå sitter på hinner mogna eftersom de inte blir helgoda vid eftermognad inne.
Padron, citronchilis & Cupid paprikaVampire, Pot Black, & Habanero Orange
Sötpotatisen har växt på ordentligt, de var ju rätt tveksamma till en början men nu har de kommit sig och täcker sina tre kragar helt och hållet. De har fått sköta sig helt självt, bara fått vatten när det regnar (de ska ha ett hårt liv för att bli bra har jag förstått) och bara fört tilbaka grenar som tror att jorden är saftigare på andra sidan ”planket”.
Så till skötebarnet då; sommarblommorna 😍
I år gjorde jag ju ett halvmesigt försök att sortera upp och göra lite som rader fast snarare som gångar. Jag gillar ju inte rakt och stelt så mycket. Men det får gå bort nästa år. Det blir för krångligt att hålla ordning på höjder och sorter. Vissa tar för sig på andras bekostnad, lägger sig över och ja, kväver andra 😧Rosenskäran är en sån. Den bara tar för sig, helt fräckt strävar den högt och brett. Fram till ungefär 1a aug var den ok, sen minsann! Den blev liksom tung upptill och jag var tungen att staga upp med ytterligare stöd. Apricotta är en värsting. Den beiga rispen är helt undertryckt och kommer inte ge några blommor alls. Ett par dahlior intill kämpar för sina liv. Så; rosenskära för sig, långt bak i rabatten. Tobaken har också vuxit sig hög och lagt ut sig över gångarna. Ganska skräpig ser den ut. Där hade jag trott att jag inte skulle behöva klätternät men det behövdes alltså verkligen. Men den är verkligen tacksam också, bara fortsätter att blomma, doftar gott och är grön och fin. Luktärtorna är jag rätt trött på. Ska inte ha lika mycket nästa år. De är fina men kräver konstant plockning och är extremt utsatta för löss vid minsta torka. De har också fått rejält med mjöldagg nu. Den finaste och bästa sorten är den ljusrosa Mollie Rilestone och jag saknar att jag inte har så bra blå och lila sorter också. Nu har jag låtit blommorna gå över i frö och ska försöka samla in för utsäde till nästa år.
Eterneller och risp har varit jättefina, i köksfönstren hänger det nu buketter av dessa tillsammans med långa amarant-svansar och ulleternell (kom ihåg att plocka dessa lite tidigare nästa år – de är snyggast innan de slagit ut helt) istället för gardiner. Somliga söner tyckte att det kanske var att gå till överdrift, det är blommor typ överallt nu..
Gör om och gör rätt nästa gång:
Trädgårdsnejlika, harört, risp, sommarflox, isört, lejongap i framkant mot söder. Luktärt där det är djup fuktig jord. Rosenskära långt bak, de tål att inte ha så djup jord. Astern någonstans däremellan. Dahliorna ska få eget kvarter. Rader på allt, from nu! [I swear✋😌] Rudbeckia Sahara är otroligt fin, men den står inte lika bra i vas som Cherry Brandy, men de står fantastiskt fint och länge i rabatten, i soligt läge. Och här får jag nog bita i det sura äpplet och köpa frön, trots alla försök i vintras lyckades jag inte få upp en enda planta från mina egna frön. Direktsådd av klint och vallmo som också behöver få lite utrymme, inte inträngda brevid rosenskäran iaf. Zinnian ska få mer yta, den är superfin där den kunnat breda ut sig. Vem trodde det när de planterades som små stolkar..? Alla lovordar just zinnia och jag kan inte annat än hålla med, bättre blomma får man leta efter. Tror faktiskt att jag här ska satsa på några sorterade sorter och lite fler av de storvuxna, de är så himla häftiga. För framtiden kommer det också att komma till mer solhattar. De är helt magiska! Blommar som galningar och nu har de som jag drog upp förra året blommat hur länge som helst! De står utmärkt i bukett som blomma, efter ett par veckor i vas kan man dra av kronbladen och få en häftig knapp i buketten. Hur coolt?! Vill ha mer av bösblommor. Brudslöja och hirs. Blomstermorot och tandpetarsilja. De två sista förresten! Siljan står i evigheter och moroten är en riktig snygging även som fröställning i buketter och arrangemang.
Dahliorna då. De är likson i en egen liga. Fast ska man se till utfall i mängd blommor så är mina marker för klena. Jag borde undvika jättar egentligen. De har inte blivit jättestora och den som gett flest är nog Hercules, med kanske 7 blommor. Café au Lait har gett ett par, Labyrinth 4-5. Me de är ju otroligt fina iaf. Favoriterna är hur som helt de som har lite mindre blommor och som producerar lite fler. Wizard of Oz, Megan Dean, Wine Eyed Jill, Souvenir d’ete, Espacio. Boom boom white är toppen. Silence-dahliorna är jättefina, det grämer mig så OTROLIGT att inte Night Silence vaknade efter vintern, nu är den på allas favolista och instagram flödar över av den.
Penhill watermelon Hercules Souvenir d’ete American sunset Cornel Bronze Fubuki Kobane Black Diamond Great Silence Creme Silence Wizard of Oz Skyfall Sweet Natalie Boom Boom White Labyrinth obs bild utan filter…
Kort och gott, till den mängd plantor och frön jag har iår hade jag behövt dubbla ytan det växer på, utan problem. Frågan är vad jag ska ha mindre av nästa år när det enda jag kommer på är vad jag vill ha mer av..?🫣 Antagligen kommer jag att behöva anlägga mer yta. Kanske är det så att det ska bli en odling i gamla vinterhagen också…?
Så här i början av sommaren (somliga säger att vi är i mitten, men nix, det är ff början) är det lätt att känna sig missbelåten med sina odlingar. ”Alla andra” har ju så stora, fina, välväxta och tom börjar stolt smaska tomater (högljutt på instagramskärmen), drar upp gallringsmorötter som ser färdiga ut jämfört med mina sytrådar. Instagram som inspiration blir då bara en källa till känsla av misslyckande eller ännu värre, avundsjuka. För mig finns två vägar att gå (jag hatar avundsjuka och vägrar hänge mig åt det) och det ena är att sluta titta på insta (går det ens?) eller att titta så mycket så att man blir avtrubbad; dvs inser att det är många som inte bor i zon 1 i Skåne, att man får använda de förutsättningar man har och vila i tanken att det kommer så småningom. Mina förutsättningar är en skogslycka mitt i bästa barrskogsbältet med moränjord som grund. Och jag vill ändå njuta av odlingarna och av att det faktiskt är sommar ❤️🌞 Läste ett inlägg på Dahliaentusiasterna: ”Om en enda människa till frågar varför deras dahlior inte börjat blomma än skriker jag! DAHLIOR ÄR SENSOMMARBLOMMOR! De SKA blomma i augusti…” Inte för att det hjälpte mot de som ställer frågan, de fortsätter iaf, men det hjälper mig att inte bli besviken på mina odlingar.
En sak att göra när det är sommar är att göra utflykter till trevliga trädgårdar och trädgårdsrelaterade butiker. I söndags var det öppen trädgård och vi besökte Bråtas Grönskan som finns mellan Hova och Gullspång. En supermysig trädgård som jag fann mycket inpiration i, vacker odling där ätbart och fägring samsades med det vilda – ängar med klippta gångar så att det är nära till att se blåklockor och krolliljor som fanns där överallt. Honungsros som klättrar i äppelträd och kål som samsas med rosenskära och dahlior. Trädgården omgärdas av de egna fårens hagar, höns fanns det också och täckodling och gödning från gårdens djur skapar ett kretslopp. Växthus och bodar som är byggda av återvunnet material och med gamla metoder – helt lovely!
Igår for vi sen iväg till Paradiset på berget som man hittar väster om Götene. Riktigt god våffla med hemgjord mandelmassa med amaretto och grädde intogs och sedan kunde vi kika på floriststudenter som jobbade med olika arrangemang, betongarbeten och såklart de trivsamma hönsen som minglade och gärna ville göra rent faten efter fikat.
På vägen hem passerades också ett loppis som hade några fynd till mig.
Loppisfynd
Väl hemma trodde jag inte min näsa när jag klev in i växthuset; jag kände lukten av en mogen persika, jag har kikat på dom och verkligen inte trott att det finns någon klar, de är både gröna och hårda. Men efter en stunds sökande hittade jag den! MUMS!!! (Nu är det jag som smaskar högljutt på instagram 🥳)
Mig och Persika No1
Idag har fm bjudit på rejält ihållande regn men nu spricker det upp allt mer. Jag får alltså skynda mig att skriva…
Rapport från odlingarna så här långt är att: JAG BLIR GALEN PÅ FÅGLARNA! De har ju sen jag började stoppa ner bönor, ärtor och solrosfrön löpt amok. Sprätter runt så det blir helt upponer, jag tror också att de äter upp det jag sår. Jag har försökt med kvistar oh grenar och det funkar bara delvis. Då jag lagt över det som finns hemma visade det sig att majsen drog vinstlotten; spetsgardinerna från Ikea. De är lätta och släpper igenom sol, vind och vatten men stoppar ändå fåglarna från att komma in. Den vanliga braiga fiberduken blir för tung och trycker ner plantorna. Utom vildpotatisen dock. Den tål vad som helst. Och kanske lika bra det för några solrosor, bönor eller ärtor kan jag se mig i stjärnorna efter. Igår fick mannen som passerade Ikea köpa med ett gäng spetsgardiner som pronto lade på solrosrna – idag hade fåglarna från en kant lyckats lyfta undan den och gått loss ordentligt! Och jag vet inte riktigt vad det är för fåglar heller, har inte tagit dom på bar gärning så att säga. Visserligen kanske jag bara borde ge upp, det kommer nog inte hinna bli något av det jag sår om. Men samtidigt kan jag inte bara låta dom hållas. Idag ställde vi dit en plastuv som hittats gömmorna av tidigare nämnda man och sakletare. Krigets nästa fas alltså. När det inte går att hindra får vi ta fram hot. Undrar vad jag ska ta till härnäst; lära hunden att patrullera och låta honom vara ute om nätterna? Tyvärr är han lika väderkänslig som sin husse och vill helst inte var ute om det finns moln på himlen…
Fåglarnas djupdykningar efter mina frön och majsen som det finns hopp om.
Men hallå! Jag kan ge er ett hejdundrande tips! Om man tycker att ens plantor ser lite ynkliga ut kan man passa på att gödsla dom med blodmjöl. Då kan man nog vara helt säker på att inte få någon skörd alls. Alltså shit vad de tog illa vid sig! Det är tydligen starka grejer det där… Både pumpor och de fåstaka solrosstackare som finns ser ut att aldrig mer bli sig själva… Ja, jag vill ju experimentera och om man inte provar får man ju inget veta..
Före och 24h efter blodmjöl..
Nåväl. Potatisen ser fin ut, sorten Linda som är ny var först ut med att blomma och sedan har några av mitt eget utsäde som är antingen Amandine, Swift eller Bordeaux hängt på. Blasten är rejält stor men jag tror utan att ha checkat att knölarna inte är ätklara än. Vitlöken är också helt ok, löken växer även om den inte är bautastor.
Paprika och chili börjar så smått att se ut att vilja växa men det har tagit tid. Tänker att de vill ha väldigt jämn temperatur och inte för stark sol och där de står hos mig är det ganska stekigt på fm men skönare på em. De får dock bli kvar där och gilla läget, jag orkar inte fjäska mer för dom.
Mest chili men också ett par paprikor. Österläge.
Tomaterna som växer ute ligger före de inne i växthuset vilket inte är så konstigt eg, alla som sitter ute är små eller stora busktomater och de är som regel lite snabbare än de högväxande.
Anmore Dewdrops uteWhippersnapper ute
De plantor som sitter inne är om man jämför med en lite lagom lång man, faktiskt manshöga. Jag har börjat blada av nerifrån och gallra lite där det blir för tätt. Jag är också svinnoga med att plocka bort tjyvar med minnet om djungeln som uppstod förra året. Det som är lite märkligt är att sorter som jag haft några år iår verkar ha blivit buskvarianter utan att ha varit det tidigare, och några är fantastiskt bra på att få delad topp – där det direkt kommer blomknoppar. Svårt att välja vilken som ska kapas mao. Det är främst Tangella, Rosa och Regina som gäckar mig. Jag har också fått börja vaka efter larver av grönsaksfly. Tur det är semester.
Gurkprimadonnorna återhämtade sig efter den ”förfärliga” flytten ut i växthuset. Nu är de väldigt höga och det sitter många gurkanlag även om det nog dröjer lite innan vi kan äta av dom.
Gurkor av sorterna Hopeline, Baby och Louisa. Och en hundsvans i kanten..
Men det som går allra allra bäst och som också är roligast just nu är ändå blommorna! Det ska bli ett alldeles eget inlägg om det men bara för att luktärtorna är så många och underbara; en bukett fick följa med ut i växthuset och förhöja atmosfären medan man är där och bloggar/planterar. Vilket jag också är rättså mycket; det finns väldigt många pelargoner nu… 😜
Vi är ute på andra sidan. Om mörkret. Det där som jag i augusti bävade för och lite tänkte ”hur ska man orka med en mörk höstvinter igen?” Det gick. Och faktiskt lite lättare än vad jag trodde. Inte för att det är vår än men ljuset håller på att återvända, det börjar ljusna när man åker till jobbet nu och livet är inte bara femdygnsmörker tills vi är framme vid helgen. Kanske beror det på att vi har haft en hel del klara soliga dagar men det är iaf skönt. Fast jag saknar snön, det har inte varit skidsnö en endaste liten stund i mina trakter. Och nu börjar jag tänka mer på vår än på vinter även om det skulle vara gött om det damp ner ett par dm och lös upp och förströdde mig åtminstone fram till första mars. Men det kommer ju inte att ske.. Det som vi dock haft mycket av under senaste tiden är norrsken. Ja, just hemma hos mig var det första gången i förrgår som vi såg det, men det har synts till i närheten flera gånger under den sista månaden. Så himla häftigt!!!
Norrsken fotat från baksidan av huset. Superhäftigt. Lärde mig just att även de rosa och lila tonerna på himlen kommer ur norrskenet.
I vardagsrummet har min julklappslampa blivit färdiginstallerad. Så fint sken och så snyggt med lite ruffigt rostig stil. Och så bra för växterna förstås – det var ju de jag önskade den till 🤓. Avokadon och passionsblomman verkar rätt nöjda. Passionsblomman är det visst dags att ta skott på nu förresten.
Passionsblomma, avokado och clivia i ljushörna.
Jag har så smått börjat så. Lite kallsådder i växthuset; Jätteverbena, malva Silver Cup & Mont Blanc. Liljor, solhattar och stjärnflocka. Vitlök både klyftor och småbulber.
Inne har ett gäng dvärgtomater hunnit bli omskolade en gång, och jag ha varit sååå duktig! Jag höll mig och satte bara två sorter, mina bästa dvärgar; Venus och Red Robin. De blir så otroligt söta när de får stå i det soliga söderfönstret i sovrummet fram i mars.
Venus och Red Robin + de stackars paprikorna som tog tre veckor på sig att säga hej..
Paprika & chili har grott – efter ett bra tag. Så bra tag att jag hann lägga lite fler på groning (och de kom ganska fort istället..). Här snackar vi skillnader, visserligen var de frön som hamnade på groning färska och det har betydelse men på bara 6 dygn ser resultatet ut såhär:
Citronchilin hann jag inte fota innan de åkte i jorden.
Och här ser vi att det inte blir så många sorter heller. Efter kampen med allt möjligt i fjol blir det två sorters paprika och tre chilis. Vampire finns inte med på bild, den har ännu inte grott.
Rudbeckia Sahara har efter lite stratifiering börjat gro och då åkte även mina egentagna frön av Cherry Brandy ut på trappan ett tag. Hoppas verkligen att det går – jag vill gärna ha dom också i sommar.
Efter besvikelsen att jag missat att ta frön av lejongapen förra året hittade jag fröställningar ute i rabatten som jag nu lagt på grobarhetstest. Det ser än så länge inte ut som att det blir ngt men det har bara gått en vecka. Igår sattes tobak i jord och en grön och en röd amarant lades på groning.
Av eukalyptusfröna har några grott, men tycker att det är förhållandevis låg andel varför de också testas i påse på värme under ljus. Jag är verkligen sugen på att få upp plantor av dom.
Eukalyptusbebisar
I gruppen Odla snittblommor på fb skrivs mycket om fördelarna med kallsåddandet och att det inte gör nåt att köra redan nu med nästan vilka sorter som helst men jag är lite tveksam. Förra året fick jag så om flera sorter i april för att de inte grott och då kom de som attan. Jag misstänker att alla frön inte gillar att ligga kallt/frysta för länge. Eller så ruttnande de. Oavsett så tror jag när jag tänker förnuftigt att det ändå inte händer så mycket innan det blir lite mer ljus och värme. Fast man är fasansfullt sugen nu 😛
Ett sätt att stilla/trigga? suget är att kolla på instagram. Där är explosionerna av blommor magiska. Det är väldigt mysigt att kolla på bilder och lägga ut lite av de bilder som finns från förra sommarn. Både längt och njut på det.
Instagram-communityn av odlingsmänniskor är också fullt av personer/mindre företag som lottar/tävlar ut frön till sina följare. Många har jag deltagit i och hör och häpna! Jag vann! En rejäl näve blandade solrosfrön från @tantedith. Hon har också de mest bedårande får jag någonsin sett, Walliska svartnosfår. En utlottning på det liksom!
Tänker att jag ska ha ett stort kvarter med solrosor i år. De är för häftiga 🌻
Jag har också börjat plocka in lite kvistar och följt Emily Bratts tips i En annan slags trädgård om att doppa stjälkarna i kokande vatten en liten stund innan de sätts i vas för att tvinga igång dom. Det verkar funka både på forsythia, äpple och syren. Tibast är dock lite tjurigt. Och efter att jag sett att det funkade; nu har även kvistar av snöbär och körsbär kommit in.
Forsythia och äpple i bakgrunden
Jag har satt lite pelargonfrön också. Den lilla okända pelargonen som är ljusrosa med vitt öga är av bra stam. Nu är jag inne på andra generationen, dvs de första bebisarnas frön har fått bebisar. De verkar även vara väldigt fertila, det blev väldigt många frön på blommorna, det är det inte alla som får. Och kanske kanske har Bigitta fått en lillasyster ❤️
Fina pelargonfrönLill-pelargonens avkommor överst i bild och underst; Svederinsavkomman (samma frömamma som Bigitta).
Det märks att ljuset är påväg tillbaka. De stackars pelargonerna som står inne har börjat växa. Alltså var det dags att ta sticklingar. En hel massa blev det, konstigt.. 🙃
Pelargonsticklingar
Jag funderar lite på hur jag ska få igång pelargonerna som står i jordkällaren. Skulle vilja starta upp dom lite tidigare och kanske kunna ta lite sticklingar även på dom. Blir lite att fundera vidare på.
Visst märks det att jag håller igen och inte startar för tidigt? Eller har för mycket sorter? Det är såhär det går till, like a pro holding my horses taking it slow day by day. 😎
Flopp. Satsat för mycket kraft och fått så lite skörd. Det har nog visserligen varit ett hårt år att vara pepparväxt under 2021 med snabba och stora skiftningar i temperatur, långa torrperioder och extremt mycket insekter (ohyra). De plantor som gick bäst var de som jag tänkt kasta och som stod ute i sina alldeles för små pottor till långt fram i juni. När de till sist fick större krukor och stå på undantag framför växthuset gick de igång och levererade en del. Till nästa år blir det bara ett fåtal sorter och då av mina trotjänare; Vampire och Citronchili. Och kanske någon som ska ingå i Tant Gröns chiliodlartävling. Chilikiosken ska göras om till tomatvägg tror jag och paprika chili får bo i krukor utanför växthuset när de nu så gärna vill det.
Odlartobbe på insta kom med ett uttryck som fastnade hos mig: juliafton. Gillar det ännu mer än julafton, dels för att det finns 31st av dom (när något är bra så vill man ju ha massor av det eller hur?) och för att det är då finns chans till att i bara nattsärk öppna dörren och bara gå ut, utan att behöva ta på sig vare sig skor eller jacka, lyssna på nattsuddande fåglar och kan hända en och annan mygga. Det kallar jag juligt 💕
Iår började det knakväxa i odlingarna tisdagen den 29/6. Inte många gånger man kan se ett exakt datum men det var liksom då allt körde igång på riktigt. Det hade varit varmt ett tag och det har med jämna mellanrum kommit lite regnskurar, så bra förutsättningar, men jag kan inte säga varför det var just då startskottet gick.
Här kommer en radda av knakväxare i mina matodlingar:
Sötpotatisen! De har helt och hållet fyllt sina kragar 😀 hoppas att det är mycket tillväxt under jord också. Har funderat lite på om jag ska försöka täcka lite av stammarna under bladen, det är ju där det bildas nya rötter/knölar?
Sötpotatis
Majs: nu äntligen har de blivit gröna och man ser att de är på tillväxt efter att ha sett gula och miserabla ut hela tiden sen utplanteringen.
Majs som växer iaf lite grann.
Pumpa & squash: lite olika fart, men de som börjat växa drar på ordentligt med stora kraftiga blad 😍 fyra dagar mellan bild 1 till 2 och 3.. Man kan även se att majsen kommit sig ännu mer.
Ärtor: Systerns gråärtor är verkligen maffiga! Ska bli kul att se och smaka. Varför är det så häftiga att odla stora maffiga grejer?
Kål: Heja grönkålen! Vet inte hur jag tänkte när jag snabbt körde ner och skruvade en liten ställning för nät till kålen. Alltså den håller på att spränga det lilla en-mans tältet! Två olika sorter är det, en grön och en lila; Scarlet – vrålsnygg! Synd att de måste ha nät för de är verkligen en prydnad. Satte även några savoyer, de som sitter under nät är fina, de andra som inte fick plats där är kalätna.. 🙄
Potatis: har växt upp och fått ytterligare en täckning med hösilage. Det är dock lite ojämnt hur de kommer upp. Funderar lite på om det är skillnad på att växa på olika ställen i lannet eller om det hänger på utsädet. Och vildpotatisar har börjat blomma.
Bondbönor: växer bra och har blommat/blommar. Inte lika bra fruktsättningen som förra året och de lägger sig platt. Måste till nästa år tänka ut något annat sätt att stötta för de klänger ju inte öht utan nätet jag satt upp är helt utan betydelse. Har inte riktigt orkat att binda upp alla heller.. Det syns också att de delar av plantorna som ligger mot marken blir angripna av något, förmodligen nattpigga sniglar.
Rödbetor: igång och växer men sååå långt efter förra året. Note to myself: så tidigare!
Rödbetor av olika slag
Solrosor: de växer så att man kan se det men inga blommor än. Jag är mycket nyfiken på dom eftersom det är flera olika sorter och färger. Jag satte dom i en grupp och tänkte att de skulle få lite stöttning av varandra. Fyra dagar mellan bilderna…
Lök: de växer och börjar luta lite. Inte så stora lökar än men jag nallar lite, struntar i om de inte blir superstora, huvudsaken är att de är goda 😋 Kanske är det så att vissa grönsaker inte blir vansinnigt stora på mina marker? Moränjord som iår visserligen är ordentligt fuktig men som genom åren blir ganska urvattnad pga bra avrinning. Det är tom så fuktigt att jag ser spår av sniglar i odlingarna. Vitlöken har fått knoppar, lärde mig häromdagen att man ska skära av dom nu, steka och smaska, men spara en som visar när det är dags för skörd. Eller var det för att få frön till nya lökar..? Får kolla upp det igen tror jag.
Vitlök med snirklig knopp
Aubergine: Eftersom jag kom på lite sent att jag även skulle testa att odla aubergine och inte ett enda frö tog sig så fuskade jag och köpte en planta på Bona Trädgård. Och den är jättefin! Det är flera frukter på gång och den blommar vidare. Har planterat om den i flera steg ochden bor ute efer att blivit angripen av gröna löss i växthuset. Den verkar trivas utmärkt med det.
Gurka: nu känns det som att den stora gurkdrunkningen ev har startat. Det är många gurkor på gång och vi har ätit ett gäng nu – så himla goda! Det enda smolket är att spinnet inte vill mattas av. Trots duschning i stort sett varje dag 🙄
Sist men absolut inte minst: Tomaterna! De i växthuset är otroligt höga, några har passerat pinnen som bindsnöret sitter i och är nästan uppe vid taket, tror inte att de brukar vara det såhär tidigt annars. Och nu börjar man faktiskt kunna äta lite, idag fick vi en liten hög tomater var till middagen, mums!
Påletomater och de framför stallet: de ligger ff efter jfrt med förra året, men kan inte sluta förundras över hur kraftfullt de växer ute och hur god fruktsättningen är. Det är betydligt fler och nog lite större frukter ute än inne.
Om vi då går över till det som inte växer så bra eller knappt alls..
Paprika & chilepeppar: sorgebarnet No1. Visst kommer det några frukter men plantorna ser tråkiga ut. Härjade av trips och solbränna. Chilihuset som jag trodde var superbra har visat sig bli på tok för varmt. Att plantera i däck gör det inte direkt svalare mitt i solgasset på en södergavel. Så gör om och gör det bästa som går just nu: har tagit bort taket och nätet som skulle skugga men där det i själva verket fastnade en massa insekter, tex humlor och steklar 😩 kanske även gavlarna på kjorren ryker snart de med, fast de nog kommer behövas när det blir svalare väder. Och på bara ett par dagar blev det skillnad, tripsen tyckte inte om att vara i det fria och har minskat markant. Plantorna tykcte om att få regn på sig och ser också piggare ut.
Chocolate
Zlata och Ferenc
Korosoko
Vampire
Vampire
Vampire ❤️
Padron
Erotica – äntligen blommar den iaf
King of the North
Orange Spice Numex
King of the North
Citronchili – pålitlig
Bulgarian Carrot – en som jag gillar så mycket för att frukterna är så vackra.
Morötter: jo, de har kommit upp på sina ställen men det finns inget att äta på än. Sådde om för någon vecka sen så får vi se om det skulle kunna tänkas bli något.
Palsternacka: Ovärt arbete! De som försåddes inne har inte överlevt. Några enstaka små blad har kommit upp bara. Tror att jag kan överlåta det odlandet till andra som är bättre på det och köpa de jag vill ha.
Jo, den här sommaren kan komma att gå till historien (min historia iaf) som en fantastisk odlingssommar – den som jag planerade för i januari där när allt var så mörkt och hopplöst långt bort 🥰
Mitt nästa inlägg kommer att handla om sommarblomsodlingen, den är inte fy skam den heller men det får bli en annan dag😍 Nu bär det av mot sjön!
Många talar om julstressen men jag tycker att maj är snäppet tuffare – såå mycket man vill göra och så mycket man måste göra. Att jobba i skolan betyder högtryck när allt ska hinnas klart innan sommaren och i odlandet är växterna som mest krävande nu när de snart ska planteras ut, de har vuxit ur krukorna och vill serveras vatten vareviga sekund. Jorden börjar värmas så att man kan så. Och så vill man ju bara njuta också. Träffa människor och umgås. Rida. Gå på tur. Cykla. Åka till handelsträdgård. Fika. Och njuta. Som kan vara det viktigaste.
Nyutslagna björkar är det grönaste jag vet 💚
Idag blev det en tur till Bona handelsträdgård och på hemvägen fick jag en flashback till när man var liten och längtade till ridlektioner – blink sa det så var det roliga över. Samma sak nu, son och sambo som var med hade tid att passa och tyckte dessutom att de sett allt på tio minuter. Nåväl, besöket på Svederins i torsdags varade så mycket längre fast där var det mer den sociala delen som var huvudnumret, halva släkten var med och vi hade picknick efter shoppandet. Så mysigt ❤️
Pelargonhav på Bona Trädgård
Igår skrev jag en lista på vad jag skulle göra under dagen, försöka bli lite fokuserad och effektiv, göra prioriteringar så att saker kommer ur vägen och kan börja sköta sig lite självt. Kan börja med att säga att listan kommer att räcka förmodligen inte bara över helgen utan även en bit in på nästa vecka.
Iallafall har en skiss över trädgårdslandet tagit form, tanken är att samodla men också tänka på odlingsföljd. Läste om ett förslag om att samodla majs och squash som jag tror jag ska testa.
All sättlök och vitlök (den förgrodda) sitter på sin plats, chilikojan har renoverats (plast är bra på att fånga upp vind) paprika och chilipeppar har planterats och de sista (?) försådderna (krasse och solrosor) är klara. Förresten; heter det solrosor eller solroser? Jag tycker att det borde vara det första men när man säger det blir man lätt förvirrad. Jag säger också ärtor, blir lite knäckt när jag läser ärter och vill ta fram pekpinnen, men jag har inga bra argument.
På listan finns även en punkt som nog kommer att ta en hel dag; planera och sätta ut sommarblommorna i den nya rabatten. Den blir spännande. Känns bra att det är ettåringar, då blir det lättare att planera på annat sätt nästa år om det skiter sig med höjder, hur stor plats de tar osv.
Apropå chili.. Hur fort kan de växa när de plötsligt får för sig? Omskolade för en vecka sen, då var alla plantor lite mindre än den högra 👇(båda av samma sort, stått bredvid varann, samma jord – egen) Jag fattar inte hur det är möjligt.. Men nu har jag iaf utsett min tävlingsplanta i Mest frukt 12 sept. 😄
Chilipeppar Erotica
Och idag, en dag efter utplantering syns det en markant minskning av trips på dom vilket också var anledningen till att de behövde ut nu.
Chilis och paprikor i slut’krukor’, ska fylla på lite mer jord, hönsskit och toppa med hösilage
Håller tummarna för någorlunda schyssta temperaturer framöver.
Snö. Det känns så himla onödigt. Även om det säkert är bra för naturen, det smälter ju in lite sakta i jorden istället för att rinna rakt igenom och det är nog bra. Kan man märka att jag verkligen försöker vara positiv?
Scilla i snö
Igår läste jag att Hasselfors drar tillbaka sin tomat- och chilijord. Istället rekomenderar de att använda jorden som är gödslad med handelsgödsel. Eftersom mina tomatplantor varit så usla iår så funderar jag såå mycket på vad det kan vara för fel. De brukar ju några dagar efter omplantering rusa iväg. Nu har det ju varit tvärtom, de stannar av, vissa dör tom. Det konstiga är då att jag inte använt ekojord eller ekonäring utan Plantagens standard plantjord. Det är verkligen skumt.
Hasselfors har sett problemen endast i den här jorden och även isolerat till en särskild batch, den är gödslad med svenskproducerad kompost godkänd för ekologisk odling. Nu ska det göras ytterligare analyser då det i deras provodlingar inte var vinass som gav plantdöd, de hittar heller inga rester av klopyralid eller aminopyralid i jorden. Här kan man läsa mer om deras information.
Whippersnapper och Garden Pearl, båda typiska för alla av sin sort iår 🙄
Sen har ju jag själv upplevt ekojordproblemet (som man kan läsa om här) för ett par år sen och såhär i efterhand tror jag verkligen att det var något fel på jorden.
Så för att stilla mina funderingar pågår nu två försök; det ena är plantor av 3st Söta Karin, lika stora, suttit i min egen jord sen första omskolningen ute i kalla växthuset och därför lite småvuxna. De har satts i varsin kruka med vardera Plantagenjord, Ica-jord och i min egen jord. Efter en vecka av växlande väder (varmt och fint/snö och kallt) ser det ut som att den i min egen jord blivit marginellt lite högre än de andra båda.
Det andra försöket är nysådder av några sorter som är snabba; Whippersnapper, Garden Pearl och Tombling Tom Yellow. Och så blev det en med Greken (Zakynthos-tomaten) bara för att det bara blev en planta från den sådden. De har såtts direkt i min egen jord. Att jag använt köpejord till sådderna handlar om att jag vill veta att det är de tomater jag sår som kommer upp, min egna jord innehåller inte helt sällan tomatfrön (undrar varför? 😜) och dessa är ju superbra på att gro. De sorter som jag sått här är de som också varit extra klena i år och det är superweird eftersom de verkligen har varit mina snabbaste och kanske mest växtvilliga sorter. Dessutom verkar inte idén med att byta ut till egen jord vid omskolning ha varit en lösning, kanske klarar de inte att repa sig om de blivit förgiftade? Om det nu är det som är problemet. Och för att utvidga experimentet gjordes även ett såddförsök med samma sorter i växthuset på varmbädden.
Uppmärksamheten i sociala medier, många skriver ju också om problem med tomater och paprika, det är ödem och annat krångel. Man letar och söker efter problem, alltså hittar man just det? Är det en placeboeffekt? Jag tror att det ska växa dåligt, alltså gör det så.
Paprikor och chilis
Jag hoppas att mina försök ska visa någon form av resultat så att jag kan sluta fundera sen.
Och ibland är det bra att se sina växter på bild, alla plantor är inte helt kassa, kanske får jag några tomater iaf..
Härlig påskvecka med värsta bakslaget, fina soliga dagar, hyfsat varmt och så; tre dm snö på bara några timmar. Ironiskt att jag som längtat efter snö fick den när jag inte längre ville ha den. Försökte göra det bästa av det genom att ta en vintrig ridtur och det var superhärligt såklart!
De där fina dagarna har ägnats åt omskolning av tomater, chili, gurka, pelargoner, lejongap och tobak. Avokadon fick också ny jord och stor kruka – jag håller nästan andan nu, jag är väldigt orolig att den inte ska gilla behandlingen, vakar nogsamt efter reaktioner på förändringen.
Och mitt i snöovädret bestämde sig persikan för att öppna sin första blomma. Nu några dagar senare blommar hon som en galning – och den enda humlan som jag sett hade blåa läppar och frossbrytningar. Den hade försökt söka skydd i en krokus men jag bar in henne i växthuset och la under en lite uppallad uppochnervänd lerkruka. Hoppas hon repar sig och förstår att det finns massor med mat därinne.
Persika Riga i blom
Vissa av paprikorna repar sig inte från ödem-problemet och även den nya tillväxten får missformade små blad, den sätter mycket knoppar, vilket jag avläser som att den inte mår bra alls – plantor som är påväg att dö måste reproducera sig och sätter fart med att blomma för att sätta frö. och nu börjar även flera chilisar visa på liknande symtom, men ändå inte riktigt. De nya bladen som kommer blir knövliga och ser missformade ut, jag tycker heller inte att de växer särskilt mycket.
Är det jorden det är fel på? Jag kan inte se att det är några större angrepp av ohyra, de är inte för blöta/torra. Jorden är inte gammal. Kan det vara så att problemet med vinass inte bara finns i gödlingsmedel man vattnar med utan även i jorden? Jorden jag har köpt kommer från Plantagen och brukar inte vara något konstigt med vad jag har upplevt tidigare. Jag har ju även satt plantor i egen jord från trädgårdslandet och de ser inte heller ut som under av välmående.
8/4 planterade jag om några av paprikorna, jag tog bort så mycket av den inte särskilt gamla jorden, tog hemgjord och strödde med 1-2 tsk epsomsalt som jag läst ska vara bra för att stärka klena plantor. Saltet består av magnesiumsulfat och är ofta en bristvara i jorden. Plantorna såg lite medtagna ut efter behandlingen men nu har de gaskat upp sig. Och då kommer nästa fundering.. Ska man gå på och plantera om allihop och hoppas att det blir bättre så, eller ska man vänta och se på vad som händer med de som är försökskaniner? Känner jag mig rätt kommer jag stå här imorgon och plantera om oavsett vad jag tänker ut idag..
Den jordiga tummen 