rödbetor – Jordigatummen

Är det höst nu? Del 1

Publicerad den 27 oktober 2024 av Lindis

Ja. Jo. Det är väl det. Fast det varit många fina dagar med fika på altanen och trädgårdsarbete i långärmat. Me like.

Och wow vad det har varit mycket att göra ett tag nu! Roligt, men det liknar nästan aktivitetsnivån i maj. Det är skörd som ska skördas och tas omhand, krukblommor som ska räddas undan frost och när frosten gjort den vackraste av grand finales ska knölar upp ur jorden. Innan dess vill man ju helst hinna fota allt fint ur alla vinklar och i alla typer av solstrålar så att man har något att titta på och fundera över när mörkret är här. Som sagt listan är nästintill lika späckad och lång som den när allt ska planteras ut på våren, visst är det lite körigt, men jag gillar verkligen att ha något att göra, planera och tänka om på hur jag kan göra på nya sätt.

Just nu handlar det om att ta hand om skörd; koka tomatsås, tomatmarmelad, göra äppelmos, testa äppelkaksrecept men också att ta upp och undan allt som inte tål kyla; dahlior, pelargoner, fuchsior. Beskära fruktträd, flytta perenner och tulpaner som satt extremt tätt i våras samt få ner lite nya lökar som följt med hem från affären.

Kapitel 1; Den ätbara odlingen

Tomater

Vad gäller tomatskörden så har det varit ett lite jobbigt år. Det var så otroligt länge innan det blev några färdiga tomater, 18 juli först av de som satt inne i växthuset och därefter fortsatte det att vara trögt med ströfärdigt nån då och då fram till sista veckan i augusti, då först fanns det fri tillgång. Plantorna som började mogna ungefär samtidigt som de inne men producerade bra hela tiden sen. Jag har funderat rätt mycket på vad det beror på att det varit så trögt i växthuset och kommer fram till att det förmodligen blivit för mörkt därinne så att temperaturen inte blir särskilt hög. Persikan skuggar då den täckt upp typ en fjärdedel av taket. Dessutom ser det ut som att plasten i taket och på väggarna har blivit lortigt/åldrats och blivit mörkare. Det måste jag åtgärda på ett eller annat sätt.

Problemet med persikan kan vara löst, ev helt och hållet och för alltid 🙃. Jag har beskurit det superhårt. Kapat ner flera stora toppstammar. De grenar som är kvar är också inkapade en hel del, men jag tror ändå att det ska kunna gå. Jag har sparat några mindre grenar som ser ut att kunna bli grunden till nytillväxt och hoppas att kunna forma om trädet så att det inte alldeles tar över växthuset. Gissar att nästa sommars skörd går förlorad men det får isåfall bli så. Visst är det fantastiskt att odla och få rejäl skörd av persikor, men det måste växa fler saker därinne. Och mitt nästa persikoträd kommer att få bo utomhus.

Åter till tomaterna, totalskörden får man ändå vara mer än nöjd med; 93kg, och då kommer 44kg från utomhusodlingen. Trots att väldigt mycket av det som såg så lovande ut i lannet gick bort pga bladmögel. Ytan för de 44kg är ca 11×0,5m vid husvägg (öster och söderläge), dubbla rader med plantor vanliga busk längst in vid väggen och ampelsorter längst ut samt 2×0,7m i lanne med ampelsorter. Detta är väl ändå fantastiskt bra?!

Det jobbiga med att få en sen skörd är att det förutom blir evighets lång väntan och längtan efter de där fina biff- och körsbärssorterna, att man får allt på en gång typ. Och att det blir mycket som måste ligga på eftermogning inne. Det är väl på ett sätt bra men herregud – man vill ju äta solvarma tomater i överflöd på sommaren! När de eftermognar blir det inte samma smak, de blir inte lika söta. Dessutom tenderar biffar att bli övermogna snabbare – det blir så mycket blåsor i munnen om man ska hinna med att äta dem… 😆 och det känns lite slösigt att ta dessa vackra och bara köra ner dem i en tomatsås. Tomatbiblioteket kommer att uppdateras efterhand som jag hinner, en av de största conclusions som jag drar är att jag kan dra ner lite på antalet mörka biffar. De är snarlika både i utseende och smak vilken bara förvirrar mig och gör mig frustrerad när man ska ha koll på frötaget osv.

Egna sorter på gång?

Något som är fantastiskt roligt är att att två sorter som jag tagit för från f1 har gett så helt makalöst goda tomater! Den ena är en liten oval orange, söt, fyllig och inte så mycket syra, blev färdig hyfsat snabbt.. Den andra är en svart plommonformad något större än en körsbärstomat. Den är svart upptill och går över till rött på undersidan. Sent färdig men ordentligt hållbar. Söt och med mycket fyllig mild smak som mogen och om den får börja torka lite så att den blir rynkig; WOW! så mycket sötma men utan att bli för stark. Åh som jag hoppas att jag ska få dessa att bli stabila! För sent kom jag på att jag ju skulle ha tagit sticklingar på plantorna som jag kunnat spara till nästa år (tips på fb). Typiskt nog hade jag ju redan toppat, strippat och slängt ut plantorna när det kom så långt. Jag har tagit ordentligt med frön från dessa och funderar på hur jag ska kunna öka mina chanser till att få de här båda varianterna igen. Jag kommer såklart spara flera plantor för att öka chanserna, men är det så att jag även ska lämna ut frön till andra som får vara del i projektet? Som kan återkoppla till mig om det lyckas att bli de här godingarna och att det kan stanna i den formen? Det vore ett roligt projekt.

Gurka

Gurkan har skött sig men bara nätt och jämt. Hade nog åtta plantor och visst har det funnits gurka som räckt till hushållet sen mitten av sommarn, men det är väl eg lite dåligt för så pass många plantor? Jag vet ju år när tre plantor har gett så mycket att jag kunnat dela med mig till hela släkten. Max heter den sort som gick bäst, en lång slang som står sig bra även i kylskåpet. Iznik, en snacksort gav lite grann. Goda och bra hållbarhet men alldeles för få gurkor.

Bladgrönt

Ett lyckat drag av odlingen som inte alls var jobbigt vara att kasta ner lite frön av bladgrönt där vitlöken togs upp. Jag satte spenat, pak choi, rädisor, Little Gem-sallad och en grön plocksallat. Nu i oktober har jag lagt fiberduk över lådan och kan skörda finfina blad till sallader. Rädisorna har eg förvuxit sig men igår när jag testade dem var de väldigt mjälla och fina. Kanske beror det på att hösten är mycket mer fuktig och det är det som gör smaken mjukare. Dessutom blev det en kupp till middagen av dem (eftersom ingen mer än jag tycker att de är goda). Skivade en stor rädisa fint med mandolin och hällde över en sockerlag, tänkte att: går det med ingefära måste det väl gå med rädisa? Och jodå, den fick med beröm godkänt. Märkligt hur bra det smakar bara det är lite sött… 🤭 För sallat har det verkligen varit en bra sommar, jag har haft eget grönt i princip hela sommaren, plockat av, sköljt upp och lagt i plastpåse i kylskåpet så har det stått sig fantastiskt bra.

Eftersom det nu har fungerat så bra med dessa blad så slängde jag ner ytterligare lite mer frön för ett par veckor sen. De har tittat upp och den obotligt optimistiska odlerskan tror att det nog inte blir något vintermörker, men antagligen kommer de att få ge sig när november är här. Fick ett tips om att så rapsfrö och skörda som bladgrönt. De ska vara tacksamma att även ha inne som microgreens och man ser ju att det är grönt ute på åkrarna även sen det har varit kallt så det borde ju gå att odla även hos mig. Kanske i en låda i växthuset.

Paprika och chili

Sen återkommer jag till min sämsta gröda. Paprika. Och. Chili. Hur kan det bara gå så dåligt? Sämre för vartenda år. Ju mer jag försöker desto sämre blir det. Iår tror jag att jag kan räkna till tio st chilis på lika många plantor och kanske åtta små paprikor på tio plantor. Varför ger jag inte bara upp? Men jag vill verkligen ha egen chili (paprika kan man ändå köpa i affären, så just nu lutar det åt det hållet) men chili är ju verkligen – hos normala odlare – lättodlade och rikgivande. Dessutom finns det ju så många roliga sorter att odla men som inte finns att köpa. Kanske ska jag sätta frön redan nu och piska fram plantor med lysrör? Eller så ska jag bara visa mig besegrad och skita i alltihop. Börja samla frimärken?

Rotsaker

Så här precis i övergången till vintertid (suck, stön och pust – det är sååå jobbigt när det så snabbt blir mörkt på kvällen) har jag börjat ta upp potatisen. Det ser inte bra ut. Några fina här och där men mest nästan ingenting. Endel ser ut att ha ruttnat. Jag har ju inte odlat potatis så länge, 6 år när jag tänker efter och från början så var det superlätt. Odlade uppepå gräsmattan i hösilage. Fick massor. Året därpå, inte alls lika bra. Då övergick jag till att sätta den så som man brukar odla potatis, i jord. Det blev toppen! Massor med stora fina potatisar. Året därpå; jordodling och inte ens utsädet tillbaka. Förra året var resultatet så skiftande, vissa var stora som attan men sen var det MÄNGDER av ärtstora potatisar. Inte mycket att äta av det. Och så nu då; gles skörd om det inte ändrar sig när jag kommer längre in i landet.

Rödbetorna har blivit fina, tänka att det som är så litet att det får plats i en fröpåse kan bli en hel hink med mat! Morötterna är också jättefina! De sistnämnda har ju vuxit helt i sand, vilket jag tycker är förundersamt, att de som fått endast gräsklipp vid ett par tillfällen i sommar kunnat växa till och faktiskt blivit riktigt fina morötter. Läste dessutom lite mer om morotsflugan i somras; den kan tydligen inte komma ner till moroten om det ligger gräsklipp i vägen 😏. Och jag som har flyttat runt min låda och bytt ut sanden för att jag trott att flugan kommer om jag har den kvar på samma plats och med samma sand. Man kan alltid lära sig nya saker när man odlar! Nästa år behöver jag alltså inte flytta på lådan 🥰

Lök

Jo, det blev en hel del ganska fin lök. Sen undrade jag ju vad jag gjort när jag satte dem i våras. Jag hade köpt alldeles för mycket utsäde; 900g av vardera gul och röd lök samt 300g silver. Note to myself; som man sår får man skörda.. Det var inte bara att det tog stor plats och tog lång tid att få ner all sättlök, det tog också en god stund att skörda och rensa den efteråt..

Vitlök

Årets vilöksskörd blev bra. Konceptet är nog att inte sätta för tidigt (den ska inte hinna börja växa innan det blir kallt). Jorden behöver vara rejält gödslad (komposten tömdes typ rätt i odlingslådorna där löken skulle ner strax), sen ska det fyllas på med gödning exakt hela tiden. Här har det lagt på både hönsskit och dessutom vattnat med nässelvatten så ofta jag kommit ihåg. Jorden har varit täckt av hösilage hela tiden. Sen kan man inte påstå att det är några enorma lökar men ändå schyssta för ekologiskt och hemodlat tycker jag. Sorterna jag hade var Therador och Sabagold.

Majs

Oj vad det är gott med majs!!! Årets skörd blev inte så stor men det anades ju redan när fröna sattes. Det var ju så små portioner i påsarna jag köpt så det blev pinsamt. Jag hade gjort mig redo för att så ordentligt med frön och köpt på mig nog tre-fyra påsar. Tror att jag räknade till 16 frön/påse. Snålt! När jag väl sått dessa kom jag aldrig till skott med att handla fler och det landade på ca 45 plantor, som i sin tur blev till drygt 30 majskolvar. Inte helt fyllda men h.e.r.r.e.g.u.d. va goda de är! Det gäller tydligen också att koka/förvälla dem typ på dirren efter skördandet för att sockret i dem inte ska bli stärkelse (tror att det var så jag läste). Några hamnade i magen och några i frysen. PÅ listan till nästa år står det; STORPORTION AV UTSÄDE TILL MAJS!

När jag ser tillbaka på odlingssäsongen känns den ändå som en ganska bra säsong även om jag gnäller över lite olika saker och inte är helt nöjd (är man någonsin det?). Helt klart är iaf att den höst vi haft kan vara den varmaste och soligaste jag upplevt, skönt men samtidigt oroande.

Odlingsrapport

Odlingsrapport 2022

Publicerad den 14 januari 2023 av Lindis

2022. Året då jag släppte alla restriktioner och bara körde på, bromsade inget och hängav mig åt blommor och det jag gillar att äta. Blev bra på att genomföra idéer, inte tröttna mitt i och få en massa plantor som stod kvar i för små krukor och förtvinade. Nåväl. Kanske inte till 100% men jag var ändå hyfsat duktig.

En son spanade runt och kommenterade den prunkande [läs förvuxna] blomsterrabatten i september -”okej… det här är alltså två hästar…?” Och så var det väl. Jag sålde hästarna på vårvintern och all min fritid hamnade i odlingarna. Skönt att få fokusera på en sak. Tomt utan djur i hagarna och kanske är odlandet också ett sätt att kompensera saknaden. Jag mår bra av att arbeta med kroppen, ösa skit och dra på skottkärror, en är liksom van vid det och i odlingen finns rika chanser att utlopp för det behovet också. Men det är fortfarande tomt utan djur. Inget snusande i nacken och inga vilda galopper på vindlande stigar. Men heller inget dåligt samvete för att jag inte hinner rida så mycket som de skulle ha velat (behövt). Allt har sin tid. Mer om blomsterodlingarna blir det i ett annat inlägg.

Även om årets odlande har tonat lite bort från grönsaker mot blomstrande fägring så har det ändå funnits mat att äta. Dock kan jag se när jag läser igenom förra årets odlingsrapport att det inte är samma saker som gått bra och dåligt. Bra det. Om det betyder att jag har lärt mig något. Eller så handlar det enbart om väder, klimat och ren och skär tur i vanlig ordning.

Majs, morötter, pumpa och potatis är årets vinnare. Tomaterna tävlar i sin egen liga och räknas inte mot de andra. De kan liksom bara tävla med sig själva och sina tidigare prestationer. Nåväl, tillbaka till vinnarna förutom Tomater då; 100kg potatis, 46kg pumpa, 29kg morötter och 78 majskolvar. Det blev en 20 liters hink med rödbetor (glömde väga). En sorglig sak med det är att jag tog upp dom och skulle låta dom ligga på tork några dagar i stallet innan de fick komma in i jordkällaren. Och plötsligt hade det gått flera veckor och varit kallt så in i bängen. De frös och blev förstörda. Suck. Ibland blir man trött på sig själv.

Det blev mycket lök (som jag heller inte vägt), men den skörden är jag inte imponerad av, lökarna är inte stora utan att det blev mycket handlar mest om att jag satte så förjordade mycket… Vitlökarna blev deprimerande små och tillsammans med den allra största besvikelsen; sötpotatisen (1,5kg) så hänger de riktigt löst nu när jag funderar över nästa säsong. Tidigare i höstas var jag på gång och skulle sätta, ”men det är ingen brådska med den, det gör inget om det hinner bli lite kallt innan den kommer i jorden…” Kan hända att tjäle i jorden och ett totalt ickeintresse av att stoppa ner fingrarna i det blöta kladdiga eländet leder till att Ica får stå för nästa års konsumtion utan att jag känner mig superledsen för det.

De olika kålsorterna (palm-, grön-, lila- och savoy) som skyddats av ringblommor och nät har räckt till för oss, kanske har det blivit 2-3kg. Intentionen att sätta upp skydd mot rådjuren har inte blivit av, jag är inte tillräckligt hungrig och jag plockar av den så länge det finns något kvar ändå. Gurkan är en annan av årets om inte misslyckanden så i alla fall besvikelser. Jag fattar inte varför de ska vara så kinkiga. Växer på som attan för att sen som i ett trollslag inte vilja vara med alls. Efter att de kastat sig för mina fötter och grinat när de skulle få flytta ut i växthuset repade de tills sist mod till sig och sa väl lite ”okej, tack då” för att jag preppat en bädd med rejält med bokashi (typ allt jag hade). Men det blev aldrig nån gurkfrossa även om vi väl inte behövde köpa några.

Paprika och chili då. Jag ger inte upp, men jag har slutat bry mig, de är sega och långtråkiga. Ger frukt fram på hösten efter att man odlat på dom i tio månader. Vad är det med dom liksom?! Jag har sagt det förut och säger det igen; paprika är värd sin vikt i guld! Om nån dristar sig till att påpeka hur dyra de är frågar jag: Har du försökt att odla det? De flesta svarar nej. Jag är inte förvånad över att paprika är en av det mest besprutade grönsakerna; alla vill äta paprika; sorgmygg, trips, vita flygare, löss, möss. Dessutom är de känsliga för värme, torka, kyla, blöta, mörker och stark sol. Och att någon inte skyddar dom för tidigare nämnda tillstånd dygnet runt i 10 månader. Enda gången som jag upplevt bra skörd var det året jag bar plantorna ut och in i växthuset för att de inte skulle utsättas för värmeböljor inne och kalla nätter ute. Ca tjugo 10-20 liters krukor med stora buskar i. Krasp-krisp så var de paprikorna inmundigade. I år planterade jag dom framför stallet (östläge) Oj oj vilken stark sol på fm! Inte bra tydligen. Och torrt. Men när det blev molnigare dagar ville de inte växa ändå. För kallt antar jag. Men jag ska ändå så ett par frön av dom snart. Bara för att jag är en envis liten jävel.. 😈

Lite mer om potatisen då; det skulle varit roligt om jag hade hållit ordning på sorterna av mitt eget utsäde men det är lite jobb med det, så det är lite blandad kompott när man lagar av dom. Vissa är väldigt mjöliga andra är fasta. Alla är ju goda men det hade varit bra att ha koll på dom när man vill göra specifika grejer, som julpotatisen eller rosta i ugnen. I år köpte jag en ny sort som heter Linda. Den var väldigt bra (förstås!) och nu har jag ändå försökt att ha den lite för sig i lagringen i jordkällaren – som fö verkar fungera väldigt bra. Jag var lite rädd för att det var för fuktigt därinne men det är riktigt fint. Luktar gott av potatis och jord och känns varmt om man råkar gå in när det är kallgrader ute.

Av löken så var sorten Troy bäst. Men som sagt, ganska smått blev det igen. Men skam den som ger sig. Jag ska testa att sätta från frö igen. Jag har fått utsäde av en snäll odlingsvän och kollega till både jättelök, luftlök och potatislök som ska sättas igång så fort jag får tummen ur.

Pumporna som höll på att stryka med när jag körde på med blodmjöl repade sig och tog igen sin svaghet med råge. Det var två sorter (tre plantor), lite oklart vilka bara. Satte flera sorter men bara två blev det plantor av förmodligen två olika mammutpumpor. Nästa år blir det fler sorter och då kanske inte huvudsakligen de stora varianterna utan flera av mindre modell.

Persikoträdet gav nästan 15kg frukt. Och det har det inte varit några problem att smälla i sig. Mycket av det blir till smoothie, det är fantastiskt gott att ta upp ett paket som nästan får tina i solen innan man suger i sig den. Åh wow – längt på den såhär en grådisig januaridag. Sommar i ett glas 🍑💛

Jordgubbarna som jag satte om i nytt land i våras gav lite grann. De nya plantorna som kom igång och döm om min förvåning när de så sent som i november hade klara gubbar!! Helt otroligt!

Egna jordgubbar i november, vem kunde tro att det skulle ske?

Tillbaka till Tomaterna – det blev totalt 90kg! Och jag som tänkte att det nog inte blir lika mycket som förra året – jag hade färre plantor i år och det var otroligt trögt innan de kom igång. Med lite uppskattning av mängderna tror jag att årets ätbara skörd totalt landat på ca 320kg (alla ätbara grönsaker). Är det möjligt att vi två pers stoppar i oss allt det? Vet inte. Vi får se när sommaren är här. Kanske måste jag inte odla så mycket nästa säsong. Sa hon och bläddrade girigt bland fröpåsar och surfade på fröfirmornas lovande utbud 😜

Av årets nyheter; Anmore Dewdrops, Grinch dwarf cherry, Black Opal, Sibirjak, Linda, Loxton Lass Dwarf, Alice’s Dream, Orange Crimea och Bombeta. Av dessa så har busktomaterna Sibirjak och Linda gått upp på favoritlistan. Båda är röda busktomater, Linda lite mindre och lite plommonformad. Båda odlades ute med bra resultat. Mycket god smak och bra hållbarhet. Keepers. Alice’s Dream, Orange Crimea och Bombeta blir kvar, Alice är jag inte lika överförtjust i som alla andra verkar vara men den är väldigt snygg håller jag med om. Grinchen var helt okej och kanske var den lite mer produktiv än Green Envy som jag alltid måste ha, den är såå god. Finns ingen som når upp till samma nivå tror jag. Orange Crimea gav fantastiska klasar med stora tomater, 1kg på en gren liksom! Trots att tomatplantorna var fina och växte bra så blev det sen skörd. Utetomaterna var snabbare, men så var det ju också en uppdelning med att ampel- och buskisar fick sitta ute och det är ju de som alltid är snabbast. Whippersnapper var först ut 28/6. Inne kom Sungold först över mållinjen/läpparna, 23/7. Biffarna var särskilt sena och Black Beauty som varit en sån mastodont i produktion fick se sig slagen av Ilses Orange Latvian. Sista slutskörden ute gjordes 4/10 fast då hade jag plockat bort tomater och plantor lite pö om pö för att vissa plantor stod mer utsatt för kyla än andra. Det kom några kyliga nätter i mitten av september där vi precis klarade oss från frost och sen höll det sig på plussidan fram till 9/10. Tomaterna i växthuset togs in 21/10.

Just nu vet jag inte 100% vilka som kommer att få följa med in i odlingssommaren 2023 av de som jag är lite tveksam runt, men tomatbiblioteket blir uppdaterat med lite info om varje sort för den som vill läsa. Av de 90kg tomater som skördats finns fortfarande lite kvar, Ponderosan har jag inte börjat äta än och Vesuvio Giallo sparar jag lite till. Annars har det blivit en tomatsoppa med blandat av många sorter idag, Sungold, Black Opal, Grinchen, Scotland Yellow, MeiWei och flera andra som jag inte kan hålla isär.

Tomatsoppa: Tomat, gul lök, vitlök, lite grekisk salladskrydda och en skvätt olivolja. Skjuts in i ugnen 30 min. Mixa och koka upp med grädde, creme fraiche och ett par skivade kryddiga korvar (idag blev det Snickarkorv). Serveras med grillade osttortillas. Billigt – om man har egenodlat – och lyxigt sautan 😋

Det är verkligen en fantastisk känsla att fortfarande kunna äta egna tomater såhär i januari 🥰. Jag är så tacksam för kunskapen jag fått om hur man kan spara dom och blir ibland lite förfärad över hur mycket jag tidigare fick slänga för att jag inte visste tillräckligt. Tomater är verkligen så mycket mer hållbara än vad jag nånsin kunnat tro, även de sorter som man normalt inte kallar för lagringssorter. Imponerande tycker jag 🤩

Såhär såg det ut vid Lucia. Nu är det endast två backar kvar efter dagens tomatsoppa.

Sammantaget är jag väldigt nöjd med odlingarna 2022. Allt kan inte gå bra och mina intentioner och ansträngningar har gett resultat – och nu är det snart dags att börja om 🌱🥳

själhushållning, självförsörjning

Självhushållning

Publicerad den 7 oktober 2022 av Lindis

Mitt odlingsliv har under årens lopp gått i lite olika spår. Det känns som att jag alltid har odlat, 28 år har vi bott på gården och det är klart att det är ju en ganska lång tid, innan det bestod mitt odlande av att tex fylla en balkong med petunior – egentagna frön som när de låg där in handen på våren såg så små och obetydliga ut och sen resulterade i mååånga plantor, det hade blivit 1800st om jag satt isär alla.. 😅

Jo jag gillar ff petunior, här är det en Million Bells

Nåväl. Det som alltid har bestått är tomaterna, det andra har varierat. En period ville jag fylla min trädgård med perenner. Sagt och gjort. Hittade en annan entusiast (läs galning) som sålde frön, varpå jag daltade med ett hundratal olika sorters frön och småplantor av blommor, buskar och träd. Vissa sorter tog nog nåt år på sig innan det grodde, de flesta kom nog inte så långt. Vet inte om det blev så jättemycket av allt det där, men jag lärde mig otroligt mycket om sådd, stratifiering och olika växters specialiteter. Ett annat år tänkte jag under vårvintern att jag nog skulle stänga ner växthuset en säsong, inte odla alls. Ta semester. Var helt trött på det. Shit vad mycket plantor jag hade! Växthuset bågnade och jag fick vad jag minns mängder av tomater det året.

För ett antal år sen dök täckodlingen upp som en gåva från högre makter. Att en aldrig tänk på det? Jo, nu kunde jag som haft problem med ryggen plötsligt odla upp större områden, växterna trivdes på mina karga marker och jag började lite mer med grönsaker. Till en början vill man prova allt. Och på höstkanten inser man att man faktiskt inte gillar allt. Visst, brytbönor är hyfsat gott, men det går inte åt 5kg. Purjolök kraschar min mage – typiskt för det går verkligen bra här. Sallad går i blom fort som rackarn och den är inte lagringsbar. Alltså, det gäller att välja ut saker som man vet att man gillar och som funkar att odla på de marker man har till förfogande samt vara lite restriktiv i sådden så att man inte står där med ett ton mat som som man inte kan ta hand om – för det är sorgligt. Min önskan är ju att vara självförsörjande på så många grödor som jag kan, men allt är inte möjligt hur gärna man än vill och hur mycket man än försöker. Och så får man ibland lära sig att äta sånt som går bra att odla.

I dagsläget odlar jag eget så att vi klarar oss året om av potatis, lök, pumpa, bönor och grönkål. Och sötpotatis. Tomater också förstås. Men självhushållning handlar också om att äta i säsong, att välja att äta sånt som man har och att faktiskt inte köpa det när man inte har eget. Potatis och lök behöver vi aldrig vara utan – det står sig och räcker till, samma med bönor (förvälld och sen infryst) och pumpa. De andra sakerna väljer jag helt enkelt att vara utan när det är slut och faktiskt är jag hyfsat trött på tomater och blåsor i munnen fram på vårvintern. Och så är de första fönstertomaterna så mycket godare när man har varit utan ett tag. Pumpa har jag väl aldrig köpt några mängder av men upptäckt av de egenodlade att det är supergott och väldigt bra mat. De är ju också spännande att odla när de är både snygga och vissa blir ju sjukt stora. Pumpan lagrar dessutom superbra – förra årets sista åt vi upp i februari, den klarade sig hur bra som helst i sadelkammaren i runt 10˚och det går också utmärkt att frysa när den är kokt.

Morötter blir det så det kanske räcker till och ev också rödbetor. Sen gäller det ju bara att lyckas förvara dom också. Tycker inte att de är lika lätta som tex potatis.

I år har jag även fått en fin skörd av majs. 26/4 såddes 120 majsfrön i pluggbrätten i växthuset. 12/6 fanns det ca 80 plantor och vädret var såpass varmt att de fick flytta ut i landet. 24/9 skördade jag 78 kolvar, de flesta var godkänt pollinerade och utvuxna. My gadd va gott det är med egenodlad majs! Det här var sorten Sweet Nugget, en som jag nog kommer att hålla fast vid och jag kommer inte att ta egna frön här än så länge, rädd för risken att det ska bli knepiga kolvar som en trist överraskning när man öppnar paketet på julafto.. hmm.. menar kolven på skördedagen 😁

Frågan är om man får kalla sig för självförsöjande på det som man inte har eget utsäde av? Lök har jag ännu inte lyckats med från frö utan fått lov att köpa sättlökar av. Det är ju lite grämelse över men bättre än att inte få något alls. Dessutom, om man ska ha eget utsäde så behöver man odla två år för att få frö på lök – det känns som ett ultramaraton.. Pumpa har jag fått för mig är knepig för att den korsar sig och därmed bli lite lustiga, men såhär i skrivande stund undrar jag varför jag inte testar? Kanske ett projekt för nästa år..

Det mesta av årets lökskörd till torkning.

Det jag har egenodlat utsäde av är tomater (förstås, fast ändå köper/byter jag alltid till mig några nya sorter varje år), potatis och sötpotatis samt bönor.

I dessa tider där stor del av alla samtal består av rusande inflation, horribla energi- och smörpriser, om krig och skrammel med kärnvapen kommer begreppen omställning och prepping som en följd. Att ha saker hemma så att man klarar sig ett tag om det skulle hända något allvarligt. Att se om sitt hus. Bra med den delen av utvecklingen tycker jag, folk behöver bli bättre på att klara sig själva att inte stå lamslagna för att det blir strömavbrott några timmar, men fy vad det är jobbigt med alla kriser 🥺

Ilses Orange Latvian , delskörd från två plantor.

Min lösning på grubblandet om allt skit som händer i världen är; att gå ut och stoppa fingrarna i jorden, klämma en lus och klappa en noshornsbagge. Och äta en tomat eller femton ☺️

Böna, försådd, morot, Odling, potatis, rödbeta, tomat

Tomatplantering och kristallsjuka

Publicerad den 2 juni 2021 av Lindis

Helgen för en och en halv vecka sen ägnades åt att plantera tomater. Och jag har FÖR många sorter! Alltså i januari-februari finns inte ordet återhållsamhet. Då har man ju all tid i världen. Vadå många sorter? Det är ju bara kul. Och odlingskontot på instagram har jag organiserat så att jag bara följer likasinnade (andra odlingsjunkies) som peppar på vansinnet. Så nu har det gått åt en faslig massa tid åt att inventera och sortera ut så jag faktiskt får ner alla nya spännande sorter. Innan jag ens kunde börja gräva ner dom. Nåväl, ner kom de och har börjat växa igen så jag är inte ledsen.

Fortfarande trångt i växthuset, men betydligt bättre än förut.

I växthuset finns nu 87st tomatplantor, framför stallet sitter lite olika busksorter, däribland fönstertomater sammanlagt 10st och vid pålarna finns 16st. Jag tycker att jag iår har tänkt ut det bättre, de sitter nu på rad i öst-västlig kurs för att alla ska få så mycket sol som möjligt. Ganska långt bak i lannet, och bakom dom ska solrosorna snart sättas ut.

Tråkigt nog råkade jag också få kristallsjuka i samma veva som jag höll på med det sista av plantera det. Ny upplevelse. Inte särskilt angenäm och särskilt dålig tajming – det är ff asmycket att göra i trädgården och jobbet är inne i sin absolut intensivaste period. Åka karusell är ju trevligt en liten stund men att få den med sig när man går och lägger sig är INTE roligt. Läkaren talade med lugn röst om att det brukar försvinna på ett par veckor. Ett par veckor! Nu när allt skulle bli klart och det inom rimlig tid är dags att börja njuta av sommar och ledighet. Övningarna som jag fick går ut på att dra igång värre yrselattacker och på nåt vis ’lära’ kroppen vart balansen finns alternativt kasta rätt kristallvätskan i örona. Märkligt. Så mellan övningarna får man käka åksjuketuggummi och tänka på hur man går för att inte drutta ikull. Så här ca en vecka senare går det bättre. Jag har ’lärt mig’ att vänta lite efter att jag har rört huvudet så att yrseln avtar, och så är jag ju såklart bättre även om det rackarns inte är roligt. Man törs vare sig köra bil eller rida. Cykla är inte att tänka på. Trist. Man får pula på så sakteliga med plantering och sådder. Och familjen får hjälpa till. Klätterstöd för ärtor, tomater och bönor var mannen bra på. ’Vill ju inte ha dig vinglandes på en stege med en stolpnedslagare över huvet’. 😄 Eftersom det var väldigt fint väder (varmt, strålande sol och klarblå himmel) fick både bönor och tomater en fiberduk för att skugga så att de inte skulle få solsting.

Potatisen som fanns kvar av förra årets skörd blev utsäde, de har stått i sadelkammaren och förgrott sig själv. Ganska skrynkliga och med långa groddar fick de komma till årets nyetablering av lanne. Hästskit i botten, ut med knölarna och täcka med hösilage. Det fanns lite mer utsäde än vad som fanns plats för så utbyggnad av lanne kommer bli aktuellt. I år ska jag också testa ett par nya sorter; Sarpo Mira och Pocahontas. Båda är sena sorter tvärtemot mina gamla som nog mestadels är tidiga; Amandine, Swift, Bourdaux och röd med vitt kött som jag inte minns namnet på. Jag förväntar mig inte att få nån tidig skörd, det är jag alltför sen med sättningen för att ens kunna fantisera om, men jag har en hink potatis som ser lovande ut.

För några veckor sen gjorde jag förgroning av rödbeta och palsternacka likadant som jag gjorde förra året (som du kan läsa om här) men utfallet var inte alls samma grokraft. Få hade grott och det var galet pilligt att få it remsan med de grodda fröna. Tror faktiskt inte att jag kommer göra det igen, det är för omständigt jfrt med att så direkt. Kanske ska jag försöka förodla i pluggar nästa gång. Direktsådde endel också för att se vilket som går fortast att få plantor på.

Vilken lycka förresten! Sålde lite plantor och fick betalt i ägg 💜

Har även haft plantförsäljning på reko-ring, riktigt roligt! Tomat- och chiliplantor och pelargonsticklingar var det. Jättekul! Skulle vara roligt att ha en liten plantmarknad nån gång.

Idag hade vi välkomna gäster vid guldscheraminen: såg två 7-prickiga nyckelpigor. Blev så glad för jag såg inte till en enda förra året.

Middagsbordet är dukat för nyckelpigor med familj och vänner: det finns gott om svarta löss.

Odlingsrapport

Odlingsrapport 2020

Publicerad den 4 januari 2021 av Lindis

Året 2020 har äntligen tagit slut. Slut som i att jag skulle tro att allt tråkigt som hänt under året plötsligt skulle upphöra för att det blir nytt år? Nä, det kommer säkerligen att fortsätta (jämna plågor, gnäll & klag, tro inte att nåt ska bli roligt osv 😏) men kanske lär vi oss att leva med virus, hitta roliga saker att göra utan smitta varandra och förhoppningsvis kan vaccin hjälpa.

Odlandet har i vart fall inte påverkats negativt av restriktioner och minskat resande, snarare tvärtom. Jag har iår utvidgat mitt odlande både i area och tid. Även mängden egen mat (skörd) har ökat. Här kommer lite reflektioner över bra och dåligt, vad jag ska fortsätta respektive sluta med.

Lök

Vitlöken är ett tveksamt kapitel. Satte förra hösten i lådor som förvarades i växthuset över vintern, sattes ut i pallkragar på våren, började växa och vissnade ner. Under fanns bara pyttesmå lökar. I höstas planterade jag om endel ute direkt och endel i bäddarna i växthuset, där de nu börjar växa, gröna och fina.. Jag funderar egentligen på varför de ens ska sättas på hösten? Man vill ju tydligen inte att de ska börja växa på hösten iaf…? Då borde man lika gärna kunna sätta dom på våren direkt. Jag gick hur som helst mer skörd när jag gjorde så.

Gul och röd lök från sättlök gav lagom stora färdiga lökar, vi kommer nog att klara oss hela vintern med egen lök. De tusentals frön av silver- röd- och gul lök som sattes gav växlande resultat, någon enstaka tillräckligt stor för att ätas, mycket av det försvann efter utplantering, resten blev så smått att de har återplanterats för ny chans. Vem vet, de kanske börjar blomma?

Purjolöken är oövervinnerlig. Egna frön gav mängder med plantor som först vuxit ute och nu är de jordslagna i växthuset. Grön, fin och frodig kommer den räcka för alltid känns det som. Synd att jag inte gillar den lika mycket som jag gillar annan lök..

Bönor

Stör- och borlottoböna har suttit som cover crop i växthuset, ingen fantastisk skörd men åtgången i familjen är inte särskilt stor (man får kamoflera den väl för att den ska slinka ner i de kötthungrande magarna). Bondbönan! Jag säger bara wow! Bra växtkraft, bra plantor, bra skörd! Två olika sorter hade jag, båda riktigt bra.

Rödbetor

Min favorit! Det blev kanske inte så många som jag sått, men himmel vad stora och goda!! Hade tre sorter, två runda och en avlång, båda modellerna funkade lika bra men jag är osäker på vilken eller om det var båda runda som var lika bra. Förstådd i toapapper inne var en bra start, de kom igång snabbast, men även de som direktsåddes i omgångar gav god skörd.

Palsternacka

Oj vad gott! De få som grodde blev stora och goda. Undrar om inte dessa kan funka med frösådd i toapapper också? Ska också se till att det finns ordentligt med täckning runt så att inte sådden torkar.

Broccoli

Det som började skördemässigt som årets fail blev sen en ganska hyfsad odling. Till en början stora lovande plantor skyddade under nät gick direkt till blomning så jag var rätt sur, nätet togs bort och blommorna användes till dekoration. Senare har det kommit buketter att skörda och den sitter fortfarande kvar. Trodde nog att rådjuren skulle äta upp dom men faktiskt inte.

Till sist blev det ändå något att äta av..

Spenat och sallad

Bra skörd! Spenaten och Baronsalladen gav bra skörd på försommaren, blommade en period, frösådde sig och nu kunde jag göra lite sallad till nyårsmenyn igår. Little Gem är en så himla bra sallad! Pålitlig och trogen. God och användbar på flera sätt. Problemet är att man får allt på en gång, även när jag sätter i perioder verkar det komma ikapp och vi hinner inte äta den. Dock är den väl inte ensam om att vara skapt sån och detta är ändå den som håller sig bäst (längst) innan den blir besk.

Tatsoi var också en trevlig bekantskap. God att steka. Kanske något för tidig sådd i växthuset?

Ärtor

De fick sannerligen bekänna färg hos mig då vildpotatisarna konkurrerade ordentligt. Tydligen bra för den höga sorten som också var godast – spröd, söt och saftig. Den blev inte särskilt tidig men det kan dels bero på den hårda konkurrensen men också på vädret, det var kyligt i perioder både under våren och sommaren.

Squash och pumpa

Tror att kylan i juli gjorde att de stoppades upp. Det blev några stycken men inte några större mängder. Jag hade en grön och en gul sort. Den gula var godast. Pumpor blev det bara några små av, några till dekoration och en som sen fick bli en pastasås (mums). Nästa år blir det mer av pumpor.

Potatis

Herregud vad de växte!! Eller iaf de som jag inte satte.. (såklart!) De som jag satte med flit, i hösilage växte på och gav hyfsad sen skörd, dock hade jag lite slut på silaget och kunde inte lägga på mer efter andra påläggningen. Resultat; mycket gröna potatisar. Note to myself; täck i omgångar!

Vildpotatisen dock! Tjena! de tog delvis över landet så allt annat fick lov att ta i så mycket de hade för att klara livhanken. Jag svor lite över min egen mesighet i att ta bort potatisarna när de kom upp men ångrade sen mitt svärande när potatisarna bärgades. Stora fina mörkt röda Bordeaux borde det vara eftersom det var de jag hade året innan. Frågan är om det inte var positivt för både potatisar och andra grödor att konkurrera? Någon pratade om att förr satte man bondbönor mellan potatisen i potatislandet. Mångfald liksom. Variation av växtslag och därmed variation av insekter och mikrobiologi i jorden => bättre skörd? Svårt bara att hålla dom så att inget av det ena eller andra tar över. Kanske får det bli rader med olika grödor blandade för att ge alla tillräckligt med livsutrymme.

Sötpotatis

Roligt försök! Köpeplantor gav en oväntad skörd. Nu ska jag hålla ögonen öppna efter ekoknölar att odla på den här säsongen.

Gurka

Jag hade tre sorters gurka, två vardera av Louisa, Hopeline och en Västeråstyp. Bra tillväxt och de fyra plantorna för färsk konsumtion gav så vi klarade oss. Det blev mängder av Västeråssorten som jag gjorde inläggning på. Exakt som jag gjorde förra året med färskgurkorna som det blev många av, 1-2-3lag ner i burk, lite dillkronor, senapsfrön. Men se den gubben gick inte alls! Efter ett par veckor skulle vi provsmaka egen delikatess. Det puffade till och började bubbla i burken. Den hade jäst! Hade ingen aning om att det kunde bli så och vet heller inte vad jag ska göra annorlunda nästa gång. Dödstrist! Nästa sommar får det bli bara en planta av Västeråstyp. Som straff. Och så måste ja nog reda ut vad som blev fel innan jag lägger in dom.

Physalis

Älskade anspråkslösa physalisar! Egensådda plantor i krukor utanför växthuset gav som vanligt massor av frukt ( jag har kvar än) Hade en köpeplanta som fick stå i växthuset på nåder, den blev större och fick större frukter, inte lika många och inte lika söta. Jag ska hålla mig till mina egna framöver.

Paprika & chili

Alltså om man får ge 200:-/kg för paprika så klagen icke! Den är värd allt smör i Småland. Mer prövande odling vet jag inte. Jag har ju fixat och trixat med dessa i 9 månader (herregud – lika lång tid som det tar att producera en människa!) och vad blev det? Musmat!

Från början (under förodlingen inne) växte de på fantastiskt bra. Någon sort grodde inte första vändan men kom sig vid nästa försök. När det drog ut på tiden för att få ut dom fick de spinn. De fick flytta ut i växthuset med daglig duschning och ja, de dog ju inte iaf. blommade och satte frukt men klena plantor gör ju att det inte riktigt tar fart. När de fått sitt alldeles egna hus (chilikiosken) tog det en god tid för dom att repa sig från alla vedermödor. Sen blev det galet hett för dom på gaveln – vattna för att kyla (det var verkligen så hett så att det ångade och rök om däcken som var deras krukor) och på med fiberduk för att skugga. Sen kom juli och istiden! Efter det blev det varmt och skönt, ganska lagom för de här slitna krakarna som kom igång och växte på, plantorna växte sig stora och fina, god blom- och fruktsättning. Sen tar det ju lååång tid för paprikor att bli helt klara. I september såg det lysande ut! Så åkte vi på fjällsemester en vecka. När vi kom tillbaka hade mössen ätit på i stort sett alla paprikor. Snacka om besvikelse! King of the North fick jag inte ens smaka på. Chocolate blev det några av som fick eftermogna inne = sega och torra men med en god paprikasmak. Korosoko, Ferenc Tender, Hungarian Buldog och Melrose blev nog ett par under sommaren. Melrose kommer jag inte ha igen iaf, den är tunnskalig och lite besk. Zlata gick bäst, den kan man ju äta innan den är röd så den har vi nog ätit kanske tio stycken av.

Chilin klarade sig lite bättre undan mössen. De flesta är väl för starka för att mössen ska kunna äta dom. Kampanaki och Padron tyckte de visst om dock (de som är mildast och även störst). Bhut Jolokia hade de smakat på men lärt sig.. Chili blev det endel av, men det verkar ha varit totalt sett svårt att odla chili och paprika den här säsongen. Förhållandevis många blev förstörda under eftermogningen och fermenteringen blev flera satser mögliga. Bäst gick det med Vampire, Citronchili och lilla Biquino Iracema. Just nu när det känns som att jag borde så fröna känner jag mig otroligt velig, tidig sådd ger risk att plantorna tar stryk av att stå inne för länge, sen sådd så hinner de inte ge skörd. Kanske ska jag sätta paprikorna tidigt och vänta lite med chilin.

Tomater

Om dessa kommer jag skriva i ett eget inlägg eftersom de är törst, bäst och vackrast! 😁