Mitt liv har under de senaste tiden hamnat i en ny fas. Att mellansonen skulle flytta till eget boende var väl inte oväntat, det är väl liksom dags när man passerat 22. Den störste köpte hus och flyttade för ett par år sen. Men när den yngste sonen (18år) ringer en torsdagskväll och med uppspelt röst deklarerar att ”flickvännen har hittat en lägenhet och vi flyttar in till helgen” blir man lite överraskad. Nu är vi här, en ny fas i livet. Tillbaka till två i huset. Det är 25 år sen sist. Konstig känsla. Stor saknad förstås men också lite spännande – vad kan vi göra med vårt förut lite för lilla hus med två rum ”över”? Det tog inte många minuter för odlerskan att vakna upp och planera för ett eget rum bara för odling istället för bord med lampor och lysrör utspridda lite här och där i hela huset 😃 Jag kan bli en äkta pelargontant!
Rummet blev ommålat i en ljus gröngrå färg (blandad från en olivgrön som vi hade kvar sen tidigare) jag blev väldigt nöjd när jag insåg att färgen kan kallas för eukalyptusgrön och om sambon en gång till dristar sig till att kalla det för mintgrön eller att den känns som pastell kommer han att få något hårt i huvudet. Dessa väggar har väldigt mycket mer gemensamt med den torkade kvisten som finns kvar sen i höstas än nån gammal bil från femtitalet eller kjolen jag hade på gymnasiet.
Jag möblerar med så många bord som golvet rymmer, en knippe lysrör, hundens fåtölj och en stol för ev besökare som vill prata med den som plantpysslar. Det skulle vara trevligt att ha en liten tv där också som kan stå och rulla med trädgårdsprogram eller podd. Kanske skulle det kunna bli så att fönstren i resten av huset ser ut som i normala hem med två-fyra blommor på brädan istället för tio. Kanske..
Ordningställandet av rummet kan inte ha kommit mer lägligt då det visserligen har varit soligt och fint hela veckan men det är ff såpass kallt på nätterna (-10°) så att snön ligger kvar med hård skare och marken där den är framme är stenhård. Det går mao inte att gräva eller börja på för mycket ute. Och jag har lovat mig själv att inte sätta igång för mycket sådder. Det man har lovat håller man, även om det är till sig själv. Sade hon och höll fingrarna i kors, samt hittade på små bra eller dåliga ursäkter till varför det ena eller andra fröet behövde sättas på groning 🤓😇
Inget är som väntans tider och är inte mars är som väntan på en vårbaby?
Emily Bratt
Jag har kollat till dahliorna i jordkällaren och de ser rätt bra ut, en hade blivit lite rutten så den fick komma ut ur sin påse och de mjuka sörjiga delarna togs bort. Pelargonerna ser förfärliga ut. De brukar visserligen inte se ut att må toppen men det känns som att det är flera som inte har en gnutta liv i sig. Däremot verkar jätteverbenan må bra, det finns gröna små skott nere vid basen på plantorna. En riktigt tråkig sak som hänt upptäckte jag när jag skulle kolla till tulpanerna. Min idé i höstas var ju att sätta dom i olika krukor som jag kunde driva på i växthuset och sen ställa på trappan i år. Sen skulle de planteras ut i rabatten för att leva vidare där. Men den gubben gick tydligen inte, det har vid något tillfälle blivit för blött i krukorna och jag tror att de har ruttnat allihop. Så himla tråkigt. Jag bytte ändå ut jorden till jättetorrt och låter dom stå där. Alla förutom en kruka som fick följa med in, det såg ut att finnas liv i ett par av lökarna även om de var både mögliga och mjuka. Får se om det lyckas, annars blir det väl på’t igen till hösten, och då sätter jag dom nog direkt i rabatten…
Den kallsådda Malva Silver Cup har grott med ett par små söta plantor. En vitlök har visat liv. Det är det lilla som hänt i växthuset. Jätteverbenan och stjärnflocka gror nog inte förrän det blir varmgrader. Och förresten, verbenan jag lite hastigt grävde upp i höstas och skuffade in i jordkällaren har liv längst nere vid basen så medlet tur kan det nog hända att det blir rätt mycket verbena 😃
I höstas klippte jag ju in det ena av mina två rätt miserabla äppelträd. Nu gav jag mig på det andra. Oj vad jag är bra på att klippa och kapa! Jag riktigt överraskade mig själv 😁 Vi får se om det överlever. Annars så har det faktiskt fått chansen att visa vad det går för på egen hand i 28 år, och det var inget vidare.
När jag kom igång med klippandet fick även den ena ormhasseln sig en omgång, vi får se om inte den ska klippas lite till, jag skulle vilja ha den lite uppstammad så att man kan se de häftiga knotiga stammarna under buskaget även på sommaren. Och dessutom så sitter det nunneört under som skulle vara roligt att få skymta lite av.
Inne får nu fönstertomaterna komma till fönster och jag har småsått lite dvärg- och ampeltomat. Paprika och chili går trögt. Jag har slängt de plantor som jag drog upp av köpefrön med tanke på risken för det fördömda viruset ToBRFV som finns i omlopp ute i världen. Nya frön har satts men de är ju som vanligt väldigt långsamma av sig, de har inte ens fått karaktärsblad än. Två fönstergurkor har såtts (där spack det med ”fönster som i normala hem”).
Ang viruset då. De allra flesta som odlar har hört de alarmerande nyheterna men vill du läsa mer så finns det här. Jag har bestämt mig för att inte fundera så mycket på det, strategin blir; inga frön eller plantor av frukter som kommer från affären. Slänga skräpet efter köpt paprika och tomat (lätt eftersom jag inte köper tomater i affären) i vanliga soporna för att det inte ska komma ut i jorden. Tvätta händerna när jag varit i affären för att inte ta med ev smitta till mina plantor. Så tror jag det får räcka så. Jag kommer inte kunna skydda mig till hundra procent och det är förjäklit, men det hjälper inte att gå och gruva sig, det finns nog med saker därute att ha ont i magen över.
Annars är det pelargonsticklingarnas tid nu. Många av de som jag klippte för ett par veckor sen har fått rötter och kommit i jord. De är verkligen tacksamma! Jag har använt mig av två metoder; skott i vatten och skott i vermikulit. Den senare känns bättre på de som är lite mer långsamma. Som att det blir lättare när den lilla stammen har fuktigt men inte helt blött runt sig. Men många hann få rötter i vatten innan jag hade hunnit fixa ordning vermikuliten. Det känns att växterna vet om att de ska dra på nu, att deras tid snart är här ☺️
Och förutom att vi har Ponderosatomater och alla sorters lök kvar så kan man också äta sig rejält mätt på pumpa. Trots att Turkish Turban går som prydnadssort så tycker jag att den är jättegod, både att knapra på när man är lite sugen men också att ugnsrosta med salt, peppar och vitlök.
Mars när allt har vänt, covid börjar kännas som historia och plötsligt ställdes världen upp och ner. Mitt hjärta gråter och jag knyter min hand, ondskan verkar inte känna någon gräns. Miljoner människor på flykt, kärnkraftverk bombas och världsekonomin är i gungning. Listan över allt elände som händer just nu när vi trodde att allt skulle bli så bra – friheten var nära. Nu vet man plötsligt inget längre. Vad kan man göra? Försöka hålla sig uppdaterad och vara en god människa. Gräva ner sig i odlandet, växter och det som ska styras med runt dom är nog mitt sätt att hantera/inte hantera kriser. Det verkar också som att jag inte är ensam i tanken, folk odlar mer än någonsin och det är så himla BRA! Jag klamrar mig lite fast vid den tanken och vid ett citat som jag hörde häromdagen:
It’s always good in the end. And if it’s not good, it’s not the end.
