Sparad i Odlingsrapport

Odlingsrapport 2020

Året 2020 har äntligen tagit slut. Slut som i att jag skulle tro att allt tråkigt som hänt under året plötsligt skulle upphöra för att det blir nytt år? Nä, det kommer säkerligen att fortsätta (jämna plågor, gnäll & klag, tro inte att nåt ska bli roligt osv 😏) men kanske lär vi oss att leva med virus, hitta roliga saker att göra utan smitta varandra och förhoppningsvis kan vaccin hjälpa.

Odlandet har i vart fall inte påverkats negativt av restriktioner och minskat resande, snarare tvärtom. Jag har iår utvidgat mitt odlande både i area och tid. Även mängden egen mat (skörd) har ökat. Här kommer lite reflektioner över bra och dåligt, vad jag ska fortsätta respektive sluta med.

Lök

Vitlöken är ett tveksamt kapitel. Satte förra hösten i lådor som förvarades i växthuset över vintern, sattes ut i pallkragar på våren, började växa och vissnade ner. Under fanns bara pyttesmå lökar. I höstas planterade jag om endel ute direkt och endel i bäddarna i växthuset, där de nu börjar växa, gröna och fina.. Jag funderar egentligen på varför de ens ska sättas på hösten? Man vill ju tydligen inte att de ska börja växa på hösten iaf…? Då borde man lika gärna kunna sätta dom på våren direkt. Jag gick hur som helst mer skörd när jag gjorde så.

Gul och röd lök från sättlök gav lagom stora färdiga lökar, vi kommer nog att klara oss hela vintern med egen lök. De tusentals frön av silver- röd- och gul lök som sattes gav växlande resultat, någon enstaka tillräckligt stor för att ätas, mycket av det försvann efter utplantering, resten blev så smått att de har återplanterats för ny chans. Vem vet, de kanske börjar blomma?

Purjolöken är oövervinnerlig. Egna frön gav mängder med plantor som först vuxit ute och nu är de jordslagna i växthuset. Grön, fin och frodig kommer den räcka för alltid känns det som. Synd att jag inte gillar den lika mycket som jag gillar annan lök..

Jordslagen och omplanterad lök

Bönor

Bondböna

Stör- och borlottoböna har suttit som cover crop i växthuset, ingen fantastisk skörd men åtgången i familjen är inte särskilt stor (man får kamoflera den väl för att den ska slinka ner i de kötthungrande magarna). Bondbönan! Jag säger bara wow! Bra växtkraft, bra plantor, bra skörd! Två olika sorter hade jag, båda riktigt bra.

Rödbetor

Rödbeta Forono (?)

Min favorit! Det blev kanske inte så många som jag sått, men himmel vad stora och goda!! Hade tre sorter, två runda och en avlång, båda modellerna funkade lika bra men jag är osäker på vilken eller om det var båda runda som var lika bra. Förstådd i toapapper inne var en bra start, de kom igång snabbast, men även de som direktsåddes i omgångar gav god skörd.

Inte så många, men stora..

Palsternacka

Oj vad gott! De få som grodde blev stora och goda. Undrar om inte dessa kan funka med frösådd i toapapper också? Ska också se till att det finns ordentligt med täckning runt så att inte sådden torkar.

Broccoli

Blommande broccoli

Det som började skördemässigt som årets fail blev sen en ganska hyfsad odling. Till en början stora lovande plantor skyddade under nät gick direkt till blomning så jag var rätt sur, nätet togs bort och blommorna användes till dekoration. Senare har det kommit buketter att skörda och den sitter fortfarande kvar. Trodde nog att rådjuren skulle äta upp dom men faktiskt inte.

Till sist blev det ändå något att äta av..

Spenat och sallad

Little Gem

Bra skörd! Spenaten och Baronsalladen gav bra skörd på försommaren, blommade en period, frösådde sig och nu kunde jag göra lite sallad till nyårsmenyn igår. Little Gem är en så himla bra sallad! Pålitlig och trogen. God och användbar på flera sätt. Problemet är att man får allt på en gång, även när jag sätter i perioder verkar det komma ikapp och vi hinner inte äta den. Dock är den väl inte ensam om att vara skapt sån och detta är ändå den som håller sig bäst (längst) innan den blir besk.

Tatsoi var också en trevlig bekantskap. God att steka. Kanske något för tidig sådd i växthuset?

Ärtor

De fick sannerligen bekänna färg hos mig då vildpotatisarna konkurrerade ordentligt. Tydligen bra för den höga sorten som också var godast – spröd, söt och saftig. Den blev inte särskilt tidig men det kan dels bero på den hårda konkurrensen men också på vädret, det var kyligt i perioder både under våren och sommaren.

Höga ärtor

Squash och pumpa

Tror att kylan i juli gjorde att de stoppades upp. Det blev några stycken men inte några större mängder. Jag hade en grön och en gul sort. Den gula var godast. Pumpor blev det bara några små av, några till dekoration och en som sen fick bli en pastasås (mums). Nästa år blir det mer av pumpor.

Potatis

Herregud vad de växte!! Eller iaf de som jag inte satte.. (såklart!) De som jag satte med flit, i hösilage växte på och gav hyfsad sen skörd, dock hade jag lite slut på silaget och kunde inte lägga på mer efter andra påläggningen. Resultat; mycket gröna potatisar. Note to myself; täck i omgångar!

Vildpotatisen dock! Tjena! de tog delvis över landet så allt annat fick lov att ta i så mycket de hade för att klara livhanken. Jag svor lite över min egen mesighet i att ta bort potatisarna när de kom upp men ångrade sen mitt svärande när potatisarna bärgades. Stora fina mörkt röda Bordeaux borde det vara eftersom det var de jag hade året innan. Frågan är om det inte var positivt för både potatisar och andra grödor att konkurrera? Någon pratade om att förr satte man bondbönor mellan potatisen i potatislandet. Mångfald liksom. Variation av växtslag och därmed variation av insekter och mikrobiologi i jorden => bättre skörd? Svårt bara att hålla dom så att inget av det ena eller andra tar över. Kanske får det bli rader med olika grödor blandade för att ge alla tillräckligt med livsutrymme.

Sötpotatis

Roligt försök! Köpeplantor gav en oväntad skörd. Nu ska jag hålla ögonen öppna efter ekoknölar att odla på den här säsongen.

Sötpotatis

Gurka

Jag hade tre sorters gurka, två vardera av Louisa, Hopeline och en Västeråstyp. Bra tillväxt och de fyra plantorna för färsk konsumtion gav så vi klarade oss. Det blev mängder av Västeråssorten som jag gjorde inläggning på. Exakt som jag gjorde förra året med färskgurkorna som det blev många av, 1-2-3lag ner i burk, lite dillkronor, senapsfrön. Men se den gubben gick inte alls! Efter ett par veckor skulle vi provsmaka egen delikatess. Det puffade till och började bubbla i burken. Den hade jäst! Hade ingen aning om att det kunde bli så och vet heller inte vad jag ska göra annorlunda nästa gång. Dödstrist! Nästa sommar får det bli bara en planta av Västeråstyp. Som straff. Och så måste ja nog reda ut vad som blev fel innan jag lägger in dom.

Gurka

Physalis

Älskade anspråkslösa physalisar! Egensådda plantor i krukor utanför växthuset gav som vanligt massor av frukt ( jag har kvar än) Hade en köpeplanta som fick stå i växthuset på nåder, den blev större och fick större frukter, inte lika många och inte lika söta. Jag ska hålla mig till mina egna framöver.

Paprika & chili

Alltså om man får ge 200:-/kg för paprika så klagen icke! Den är värd allt smör i Småland. Mer prövande odling vet jag inte. Jag har ju fixat och trixat med dessa i 9 månader (herregud – lika lång tid som det tar att producera en människa!) och vad blev det? Musmat!

Från början (under förodlingen inne) växte de på fantastiskt bra. Någon sort grodde inte första vändan men kom sig vid nästa försök. När det drog ut på tiden för att få ut dom fick de spinn. De fick flytta ut i växthuset med daglig duschning och ja, de dog ju inte iaf. blommade och satte frukt men klena plantor gör ju att det inte riktigt tar fart. När de fått sitt alldeles egna hus (chilikiosken) tog det en god tid för dom att repa sig från alla vedermödor. Sen blev det galet hett för dom på gaveln – vattna för att kyla (det var verkligen så hett så att det ångade och rök om däcken som var deras krukor) och på med fiberduk för att skugga. Sen kom juli och istiden! Efter det blev det varmt och skönt, ganska lagom för de här slitna krakarna som kom igång och växte på, plantorna växte sig stora och fina, god blom- och fruktsättning. Sen tar det ju lååång tid för paprikor att bli helt klara. I september såg det lysande ut! Så åkte vi på fjällsemester en vecka. När vi kom tillbaka hade mössen ätit på i stort sett alla paprikor. Snacka om besvikelse! King of the North fick jag inte ens smaka på. Chocolate blev det några av som fick eftermogna inne = sega och torra men med en god paprikasmak. Korosoko, Ferenc Tender, Hungarian Buldog och Melrose blev nog ett par under sommaren. Melrose kommer jag inte ha igen iaf, den är tunnskalig och lite besk. Zlata gick bäst, den kan man ju äta innan den är röd så den har vi nog ätit kanske tio stycken av.

Chilin klarade sig lite bättre undan mössen. De flesta är väl för starka för att mössen ska kunna äta dom. Kampanaki och Padron tyckte de visst om dock (de som är mildast och även störst). Bhut Jolokia hade de smakat på men lärt sig.. Chili blev det endel av, men det verkar ha varit totalt sett svårt att odla chili och paprika den här säsongen. Förhållandevis många blev förstörda under eftermogningen och fermenteringen blev flera satser mögliga. Bäst gick det med Vampire, Citronchili och lilla Biquino Iracema. Just nu när det känns som att jag borde så fröna känner jag mig otroligt velig, tidig sådd ger risk att plantorna tar stryk av att stå inne för länge, sen sådd så hinner de inte ge skörd. Kanske ska jag sätta paprikorna tidigt och vänta lite med chilin.

Kampanaki innan pre-musinvasion

Tomater

Om dessa kommer jag skriva i ett eget inlägg eftersom de är törst, bäst och vackrast! 😁

Sparad i chilisås, konservering, tomat, tomatsås

Fermentera mera!

Ny laddning med fermentering av tomater på gång!

Behövde ta hand om en back med tomater och de som blev en salsa med sting blev ju riktigt fin så nu satte jag en större mängd på en gång. Jag kryddade med vitlök och lite mild chili. Tänker att den kommer vara fin som tomat-chilisås. Eller heter det chilisås? Tror att det är mest tomater i den som heinz gör?

Insaltade tomater

Det finns ju en viss risk att det bildas mögel på ytan om det tittar upp en fruktdetalj så nu har jag tänkt ett varv till. Det bästa fermenteringsburken är den i mitten längs fram. På den är liksom locket helgjutet och går ner i burken en bit vilket gör att frukterna pressas ner i vätskan och samtidigt kan vätskan när den jäser pysa ut åt kanterna. I de vanliga burkarna har jag fyllt upp ordentligt, lagt plastfolie på (den sugs ju liksom ner lite i vätskan) och sen satt på locket lite löst för att hålla nere och ute luften men ändå så att det även här kan pysa ut.

Ja, nu är jag ju igång och jobbar igen (äntligen!) fast alltså när man går hemma och lullar så tror man ju att man är pigg. När man jobbar i skolan inser man verkligen hur intensivt det är när man kommer tillbaka såhär, helt slut efter halva dagen och den jä*la huvudvärken. Hade jag varit indian hade jag hetat ’hon som har ont i huvet’. Jag har ju klarat mig genom covidden bra om man jämför med hur det kan vara, men satans vad segt det är, 3 och halv vecka.. 🙄 Och inte blir det bättre av novemberträsket. Nu är verkligen den värsta årstiden, idag på väg hem från jobbet kl fyra, ljusätarmörker och regn av de tätaste och absolut minsta dropparna. Inge roligt! Kl kan lika gärna vara 12 på natten.. 😐 Man blir både trött och har svårt att se vad som är vad på vägen. Ska man vara ute får man vara så himla karaktärsfast och bestämd. Allt måste göras med pannlampa. Men! Jag har lyssnat på historiepod 😃 det är intressant! Om pesten 1710, när 40% av stockholmarna dog. Och hungersnöden 1867-69 när svenskarna emigrerade. Lite perspektiv på elände och man inser att man har det väääldigt bra ändå 😄

Och jag har världens roligaste jobb! Härliga goa elever och fantastiska arbetskamrater 🥰

Sparad i chilisås, konservering, tomat

Fermenteringen 2020

Fermenteringen gick halvbra får man väl säga. Det såg så lovande och fint ut först:

Tomater och chili på jäsning.

Jag använde samma strategi som jag gjorde på chilisarna förra året och som du kan läsa om här. Med den lilla skillnaden att de fick en plastpåse med vatten på toppen för att hålla frukterna nere under ytan och därmed minska risken för mögel. Tomater och chili fick samma behandling.

För det första: det har gått lite troll i detta med chili (spinn, löss, möss osv) i förra årets nybörjarfermentering upplevde jag inga problem över huvudtaget. Den här gången blev ena satsen helt förstörd, det hade möglat, och inte lite.. Så det blev en liten omgång, men TJENA VA STARK !

När man är precis i post-covid kan jag avråda från att hantera stark chili. Fick host- och nysattacker så insidan höll på att komma ut när chilin mixats och skulle läggas över i burkarna 🤧🤯 trots fläkt på max och altandörr öppen.
Salsan som mixades i den urdiskade mixern blev det en het variant av den med..
’Varför vill du odla sånt där? Vill du ta kål på oss?’ sambon är mycket frågande till varför man har såna plantor, tar hand om frukterna osv.

Svårt att svara på. Först är det ju lite coolt, 2 milj sc liksom! Sen, ba wow vicken fin planta! Oj, läskigt skrynkliga frukter! En dutt på tungan känns som en sakta pyrande eld och efter en halvtimme, flera glas mjölk och yoghurt mår man bara illa.. Tja, jag vet inte, det är ju synd att slänga.. 😉🙃😝 Man får helt enkelt droppa i ett litet litet uns i maten. Den kan komma att räcka lääääänge.

Tomatsalsa tv och chilisås i de mindre burkarna på Bhut Jolakia

Salsan är gjord av de fermenterade tomaterna, äppelcidervinäger och för att dämpa hettan, 1/2dl socker. Ganska god tycker jag att den blev till sist 😋 Visstja! En skvätt askorbinsyra. Jag är nu lite rädd för mögel faktiskt.

Sparad i #nodig, jord, täckodling

No dig och skapa mer jordfabriker

Sist var jag ju lite fundersam över klimatet i bäddarna i växthuset. Nu har jag tänkt ut ett experiment för att se om det går att få igång jorden och nedbrytningen även därinne. Hämtade in ett par skottkärror med gräs+hästskit, slängde på ansenlig mängd hönsskit, vattnade och täckte med plast. Eftersom hästdyngan är blandad med spån kan det vara bra med tillförsel av kväve (hönsskit) och nu är det ju inga plantor där som kan bli brända eller få för mycket bladmassa så..

I det märkliga året 2020, utomhus 14° i november

I komposten har jag tänkt ut en plan med att blanda jord och köksavfall för snabbare jordtillverkning. Eller för att trimma maskarna/anställa fler på rätt ställe.

[Kommer maskarnas fackförbund bli glada/protestera? Mina försök syftar ju till bättre miljö för maskarna men de kanske inte gillar att få ’ligga ute’ på jobb, eller inne blir det ju när de får bo i kompostbehållaren. Ojoj! Nya bilder i mitt huvud: maskar med hattar på huvudet kommer på rad, arga ansikten. Plakat o grejer. Hur ska det gå?]

Well.. Jag tror nog att de kommer bli glada om det ger dom möjlighet att bli fler och som dessutom håller sig mätta.

Jag har läst lite från Charles Dowdings sida och blir väldigt intresserad. Han skriver om rätt andelar brunt (jord antar jag) och grönt (icke nedbruten material antar jag igen). Jag ha inte riktigt greppat vad som är ’rätt andel’ ännu men det kanske visar sig? Väldigt intressant hur som helst och lockande att experimentera.

I landet har alla gamla krukplantor fått bli början till nytt material, jag samlar ihop löv för att täcka alltihop med. Det tar sin tid, krafterna räcker inte med elakt virus i kroppen, men det som är gjort är gjort och lite är mer än inget. Jag är lyckligt lottad som inte blivit dålig på riktigt.

Förresten har det ju kommit en film som heter Kiss the ground som ska handla om jorden och microorganismerna som vi är så beroende av. Det ska bli spännande att se den, och tänk, bara tänk om det är något jag kan använda mig av med eleverna i skolan? *hoppashoppas 🙏

Sparad i hybridisering, Odling, pelargon

Gonatt fikon, fuchsior & pelargoner 😘

Iår hann fuchsiorna blomma klart känns det som. De har blommat och blommat och för första gången på många år är de inte som finast när de ska nattas in för vintern, de har kört hela sommaren och hela hösten så nu är det faktiskt skönt att få undan dom. De senaste åren har jag förvarat dom i växthuset, djupt nedgrävda och nogsamt täckta med mängder med jord, löv och gräs. Nu är jag lite mer våghalsig och har bara grävt ner jordklumparna ordentligt. Växtdelarna ska såsmåningom få löv och täcke av några gamla lakan sen får det räcka. De som dör gör väl det då. Sade den tuffa odlerskan utan ett spår av darr på rösten. Kan hända att hon får ångra sig i april.

Nergrävda för vintern.

Fikonet står också där tillsammans med en salvia och en eukalyptus som doftar citronmeliss. Förra årets minutiöst täckta fikon får nu leva kargare, de ska tydligen tåla en hel del minusgrader, dessutom blir säkert frukterna på den mögliga om jag bäddar in dom för mycket. Och nu kommer de säkert bli musmat iaf så det är samma lika ändå.. Jämna plågor liksom 😆

Förresten, här är den självsådda lilla fuchsian som fick bo i köksfönstret förra vintern:

Fortfande full av liv men börjar hösta in sig.

Och i skrivande stund kommer jag på att den ju ännu inte fått något namn! Såklart ska min första egna fuchsia få namnet från mormor, hon som fick mig att älska just den här blomman 💕

Fuchsia Marianne

Och vid närmare eftertanke så ska nog ett skott av Marianne få bo i köksfönstret även den här vintern.

Pelargonkrakarna har de allra flesta fått flytta in i jordkällaren. Av de stora plantorna är det bara nyaste frösådden och fjolårets Loveli som fått plats i sovrumsfönstret. Alla andra var alldeles för stora för att bo på fönsterbräda. 6st tog jag sticklingar på.

Pelargonsticklingar

Och ja, en ser rätt, det är fönstertomater på gång 🍅❤️😏

Det ena köksfönstret är fullt av lill-pellisens frösådda. Märkligt snabba de är förresten, flera av dom har tom fått blommor. Visserligen bara en enda liten enkel men ändå, frösådder brukar ta minst ett år på sig innan de blommar.

Blommande lillpellis-avkomma
Sparad i klotpil, lök, purjo, sticklingar, thuja, vitlök,

Sticklingar

I den ljusa midsommarnatten för vad som känns som ett halvt liv sen knyckte jag några kvistar av en klotpil. Och det gick väl hyfsat, en i varje konservburk (3st) fick blad. Nu när det börjat hösta in har jag planterat om dom i jord istället för sand och i dagsläget finns två exemplar som lever.

Sticklingar av klotpil efter 4 mån

Lagom till valborg i våras gjorde jag ett försök att sätta sticklingar av thuja som du kan du läsa om här. Det gick ju då inte alls, de små sticklingarna var helt plötsligt bara borta, om de blivit uppätna eller bara ruttnat och förintats är oklart, men själva idén om att ha en hel liten armé av thujaplantor att sätta som häck runt odlingarna väcktes då. Så nu är försök två startat.

Thujasticklingar

Kvistarna är nedstuckna i jord från jordfabriken i trädgårdslandet. Nu ska jag bara försöka hålla fuktigt däri hela vintern..

Ett annat mission för vintern är att jag ska försöka hålla fuktigt i bäddarna i växthuset också. Jorden där känns som att den blir helt död under vintern. Inga maskar och ingen nedbrytning öht. Jag är lite fundersam på om det bara beror på torka eller om det är något annat som fattas?

Fö har lök skördats/satts om. Det mesta av röd och gul tog jag upp för länge sen, det ligger i sadelkammarkällaren. Det blev en liten blå back av vardera. Sen har det dykt upp lite vartefter, en halvkrage av sådd röd som blev lite hyfsad, vissa jättefina andra små som sättlökar. De små = omsättning i växthuset.

I en krage hittade jag en blandning av vad jag tror är silverlök, rödlök och purjo. På skyltarna stod det dock gul lök och vitlök. Besynnerligt. De togs iaf upp och skjuss in i växthuset, de var såå små och ynkliga. Inga skyltar alls fick det bli därinne eftersom jag nu inte kan lyckas hålla ordning på dom ändå.

Purjon åkte också in. Det blev en hel liten löklänga.

Vitlök som jag satt så mycket av förra hösten blev typ ingenting. Förrän nu. Nu kom det upp små strån härodär i kragarna igen. Så då tog jag upp dom, pillade isär de få som klyftat sig och satte ner dom igen. Sen på med ett täcke av löv. Och hålla tummarna nu då ✊✊✊

Och förutom att tända ljus i mörkret kan man nu också

Gulla kattungar – igen 😻
Sparad i Odling, potatis, sötpotatis, täckodling

In i mörkret

Nu är vintertiden här och det betyder att ljuset inte räcker till att vara i odlingarna annat än på helgerna. Trist. Mörkret är förfärligt svårt att gilla tycker jag, visst mysigt att tända ljus, men det är ju inte roligt 16 timmar om dygnet. Kan faktiskt inte komma på nånting mer som är roligt med mörker än att kanske njuta av att ljuset kommer tillbaka om fyra månader.

Nåja, sluta gnäll och gläds åt de lyckade odlingarna nu människa!

Jag har tagit upp det mesta av potatisen. Den som jag satt med flit i nytt land av hösilage har gått bra förutom att jag snålat med övertäckningen vartefter, det är mycket som blivit grönt. Det blir bakläxa på det till nästa år.

Potatis’källare’ i sadelkammaren, tvättkorg, lila hink och tre ikealådor är odlad skörd.

Vildpotatisen är så totalt superfin! Stora, fina oskadade, röda – bara wow! Detta är den ytan som jag först började med för tre år sen, jorden är så himla go’! Mullig och fin, jag förstår verkligen att potatisen ville bo här.

En hel ikealåda från den inringade ytan.

Förresten! Lyssnade på en pod (Hälsa kommer inifrån, avsnittet Magstark) och fick veta varför man mår så bra av att odla och greja med jord. Jag har tidigare hört att jorden innehåller gaser som gör en lugn och glad, nu berättas att det är bakterier i jorden som jag andas in, de hamnar i magen och bakteriekulturen blir bra och motståndskraftig mot sjukdomar. Samma sak av att vara ute i skogen, bakterier i luften kommer ner i magen och tar hand om en massa skit (😂). Så himla intressant, särskilt när ens egen ’religion’ blir bekräftad 😃

Efter en påminnelse kom jag ihåg sötpotatisen och rusade ut för att kolla om det blivit något. Först såg det ut som det bara blivit en pytteliten knöl.

Ynklig knöl under sötpotatis

Sen grävde jag ner längs med rottrådarna och voíla! Djupt ner, kanske 30-40cm ner fanns de.

Skörd av två plantor sötpotatis.

Hur de smakade? Fantastiskt gott!! 😋

Kanske ska man tänka att de ska ha mer näring, mer vatten (de hade det väldigt torrt ett tag på sensommarn) och kanske ett litet glas/plasttak över sig för att bli större. Tål att tänkas på inför nästa säsong.

Sparad i Odling, tomat

Årets tomatintagning

Påletomaterna tog jag in den 8e september. För tidigt känns det men några hade redan då fått frostskador. 6kg på nio plantor får man bäl vara nöjd med även om jag protesterar mot frost i början av september.

Tomaterna i växthuset togs in 13 oktober. Först tänkte jag att de skulle få sitta och bli färdiga ett tag till, lagom att ta in i slutet av oktober. Trodde jag. Sen var det helt plötsligt redit kallt och inplockningen fick ske på kvällar med pannlampa och sladdlampa. Med stelfrusna fingrar. In kom de iaf och himmel vilka fina tomater jag får!

Mycket tomater blev det 😋

Totalt blev det 63,5kg i år. Det är nytt rekord faktiskt 😃 så får vi väl se om alla kommer att mogna fram. Lite längre fram ska jag göra en mer detaljerad rapport över årets hiss & diss, men då ska även hållbarhet räknas in så det måste bli senare uppenbarligen.

Tankarna inför nästa säsong går åt hållet att jag inte ska ha så många plantor. Jag behöver inte 60kg. Och det skulle vara bra att kunna ha lite mer annat i växthuset. Vi får se. Problemet är att det ju är såå roligt med plantor 🌱❣️

Sparad i höst, Odling, tomat, växthus

Mot slutet..

Det är fortfarande mycket att göra med skörden och plantor. På FB dyker minnen upp från tidigare år där tomaterna är inne på slutspurten. Det är de visserligen nu med men det känns som att det är mer kvar i år.

Jag håller på att i etapper avblada och klippa in tomaterna så att det sista kan mogna fram, ingen frost i sikte så planen är att de sitter kvar några veckor till. Jag har ju alltid haft lite svårt att vara sträng med att klippa bort blommor och nu är ’regeln’ att blomklasen måste ha nåt litet kart för att få hänga kvar. När det gäller småtomater alltså. De stora har ingen chans att hinna med så det klipps bort obönhörligen.

Inklippt för ett par veckor sen, men det växer mycket fortfarande.
Tomatklasar och några blad längst ut är allt som får sitta kvar nu.

Som alltid den här tiden när allt är fuktigt kommer svartmöglet. Det börjar längst ner i ena hörnet på persikan och sprider sig sakta in i växthuset. Motåtgärder är att försöka få in luft och ljus, avblada plantor så att de överlever till frukten har mognat. Ser de för illa ut plockar jag av frukten och lägger upp för att eftermogna inne. Spinnet lugnar sig den här tiden, de gillar ju inte fukt så det har väl sin naturliga förklaring.

Dock verkar inte persikan som är mest drabbad av möglet må dåligt av det. Det fäller sina blad vartefter och jag hjälper till att dra bort endel (luft och ljus igen).

Mycket grejer och en sällskapskatt.

Det finns mycket att städa och plocka med men det får vänta. Det är inte lång stund kvar av ljus när man kommer hem på kvällarna 😐 och då måste roliga saker hända. Jag är nog ganska bra på att ha det rörigt utan att bli störd 😄