Sparad i gurka, Odling, tomat, växthus, vindruva

Det går framåt..

Märkligt vad blåsigt det är hela tiden. Det drar på så att det ruskar med huset var och varannan natt. Det är lite tröttsamt faktiskt. Tur man kan vara inne i växthuset och pyssla.

Nu är all jord utbytt, 30 kärror ut betyder 30 kärror in. Resulterat i en såpass överansträngs axel så att det fick lov att bli paus ett par dagar emellan. Astråkigt! Men nu är det bättre och snart är jag nog starkare än innan 😉💪

Fuchsiorna har grävts fram och planterats, de har startat upp sig med sina vita skott som jag alltid är så rädd om (och alltid råkar ha av 🙄) men som nästan alltid torkar in och det kommer andra gröna skott istället.

Plantering av upptagna fuchsior.

De flesta tomaterna har fått flytta ut, bara de lågväxande står kvar inne. Det har varit lite skiftande drag under galoscherna (de har vuxit lite dåligt) och jag misstänker att min kompostjord var för stark, flera plantor har dött, flera är hängiga och ganska många har vuxit bara pyttelite. Trenden verkar följa sorten, Indigo Rose är inte någe fin, medans Scotland Yellow är kraftig.

Tomatkuvös

Jag satte ju två gurkfrön tidigt för att ha som fönstergurkor.. Den här bilden togs för tre dagar sen, nu är den vänstra på väg in under gardinstången och den högra har blomknoppar.

Tv Louisa th Hopeline (ampelsort)

Chili och paprika är bra på gång, det blommar lite här och var och nån har tom fått en antydan till frukt.

Chili Volcano

De förstådda nykomlingarna Maja och Zimmertomate är vansinnigt lämpade som fönstertomater! Det är så knubbiga och stadiga – verkligen ett föredöme för alla andra tomater 😁 hoppas att det är goda tomater också..

Zimmertomate & Maja

En annan nykomling för i år är Lucinda. Den är så vacker att den absolut gör sig som prydnadsväxt.

Lucinda

Lökstråna har fått tillskott på jord, några togs ur byttan och fick ny jord i botten, andra la jag nytt uppepå. Lite trassligt att få in emellan stråna men håller man på en stund så går det. Känns som att det alternativet var bättre för löken – det visar sig..

Konstigt med odlandet och trädgårdsfixandet – det känns alltid bra och avkopplande att hålla på, men det är lite stressigt nu på våren och det märkliga är att ju mer man blir klar med desto fler grejer tänker man ut att man ska göra. Det bara ramlar på en nya idéer liksom och innan man hinner hejda sig har man dragit igång nya projekt. Ett exempel: var lite trött på min gamla Zilga-druva (mycket druvor, kärnor och lite sura), fick några pinnar till en grön kärnfri sort av grannen. Alla Några tog sig, men ska bara ha en i växthuset – de äter upp allt ljus därinne annars. Dock måste då gammeldruvan ut. Sagt och gjort. Men först måste ladväggen målas. En son i behov av pengar lejdes. Det tog några dagar innan omplanteringen kunde ske men nu är jag nöjd, väggen målad, rankan utsatt. Nu ska bara uppbindningen dit så hoppas vi den klarar flytten, den är ju ändå sisådär 18 år.. Och så hoppas jag såklart att den nya rankan vill växa på ordentligt.. 🍇

Sparad i Odling, potatis

Hinkpotatis

Amandinarna ska få utstå ytterligare experiment (förutom att bo i hink alltså).

Plågsamma (?) potatisförsök

Har satt potatisarna i en hink, täct med lite jord och fyllt på med hö. Vattnat en skvätt. Två somrars erfarenheter av potatisodling i hö har gett att även om hö är luftigt så kan det bli för blött vilket gör att potatisen i värsta fall ruttnar och i bästa fall växer lite dåligt. Att hålla ganska torrt verkar väldigt mycket bättre, sommaren 2018 fick ja bra skörd trots torka och potatisen fick klara sig helt utan bevattning pga vattenbristen. I hinkarna kan jag styra och ha ordentlig kontroll, lagom fuktigt ska nog vara det bästa. Och så får de stå i växthuset ett tag till, det ska ju bli kyligt några dagar nu.

Sparad i jord

Min lyckodag!

Tänk filter på röst och film från sf-journalen:

Det var söndag den 5e april. Vi hade gått från kyligt väder som plötsligt slog om till sköna temperaturer. Här ser vi den lilla odlerskan gräva fram ny mullig jord från sin dynghög. Hon stannar plötsligt upp mitt i ett spadtag. Vad ser hon? Hon lutar sig fram och tror inte sina ögon.

I jorden ligger en stor skalbagge, i storlek med en liten mus. Den är rödbrun, blank och liknar en triceratops.

Först är den alldeles stilla, chockad av den plötsliga ljuset, människan som tar baggen i handen. Sakta vaknar den upp och börjar kravla sig fram.

Odlerskan vet inte till sig av lycka och springer runt för att söka upp familjemedlemmarna och visa upp det fantastiska krypet. De höjer lite på ögonbrynen och ler lite överseende åt hennes lyckorus.

När hon lugnat sig lite fotograferar hon krypet ur alla vinklar innan hon motvilligt låter den krypa ner i jorden på ett säkrare ställe.

Detta är en helt sann historia som utspelade sig söndagen den 5e april i nödens år 2020. Sjukdomar härjade folket i världen, världsekonomin stod på ruinens brant och klimathotet låg som en tät dimma i människornas sinnen. Med detta stora lilla kryp tändes plötsligt hoppet igen.

Noshornsbaggen har vaknat!

Chockad av att plötsligt vara ute i ljuset
Visst liknar den en triceratops? Noshornsbagge ♂️

Och faktiskt var det så att jag hade turen att inte bara stöta på en utan faktiskt två stycken av denna fantastiska insekt. En hona och en hane.

Noshornsbagge ♀️
Sparad i jord, Odling, tomat

Att hamna i god jord

Då var den stora omskolning en av tomater gjord. Konstig känsla infinner sig, nästan lite tomt – är jag redan klar med det stora projektet? Räknar efter och upptäcker att det finns 213 tomatplantor på gården, 118 av dom står inne under lysrör och i fönster, resten lever det just nu kylslagna och hårda livet i växthuset under fiberduk. Hur gick det till egentligen? Känns ju som att jag precis börjat.. Och vad ska jag nu hitta på tills de ska planteras ut? Nåväl, det finns alltid att göra, jord ska bytas ut i växthuset och rabatter skulle inte må jättedåligt av att rensas även om det inte är prio ett. Intressantare är dock att följa hur det går för mina plantor (jag kan alltså ägna mig åt att gå och glo på dom). Jag känner mig lite misslynt över den jord som jag satte de första plantorna i nämligen. Nån slags yrkesodlarjord som skulle vara bra. Jag hade slut på såjord och använde den direkt till sådden vilket nog var ett misstag. I vanliga fall brukar jag ha plantjord i botten och såjord över för att få lugn och ro för fröna men lite mer krut när de tagit sig. I det här fallet grodde de ju helt ok men jag tycker att rotsystemen på plantorna varit i tanigaste laget.

Lågväxta tomatsorter

Nu hade butiken i byn inte fått hem jord än (undrar om de prioriterar toapapper när de beställer hem grejer..? ) så jag har faktiskt använt egen kompost till omskolningen och än så länge ser det helt ok ut. De är iaf inte brända. MEN! Obra för mig är att det gror en massa små saker runt plantorna. En helt normal människa skulle ju bara utan att tveka dra bort de där små sakerna, men jag, jag har såååå svårt för det. Jag blir nyfiken och undrar vad kan det vara för något? Värdefullt? Svårodlat? Som kommer upp alldeles av sig själv hos mig? Rent logiskt borde de inte vara rara eller sällsynta men – man vet aldrig! När de sen blivit såpass stora så att man kan lista ut vad det är, finns en viss risk att jag har svårt att dra bort dom för att ’nu är de ju så fina!’ Kanske kan man plantera om dom? Och. Så. Vidare.

Okända frön i kompostjorden har grott.

Undrar om det beror på att jag kanske i första hand är odlare och inte matomhändertagare? Jag tycker såklart om att få stor skörd, men det är ganska jobbigt (på ett helt annat sätt än att ta hand om plantor) att ta hand om skörd. Jag är envis i att tro att om det finns liv (om än aldrig så litet) så finns det hopp, och om något kämpar kan jag inte utsläcka det, jag måste se om det går att rädda.

Förra året fick jag lida av det, kompostjord fick hamna i odlinglådorna. Vilket ledde till att det grodde en hel massa tomater och Physalis bland sallad och rödbetor. Vad fick jag tro? Jo, tomater och physalis. Inte sallad och rödbetor iaf. Nu måste jag verkligen skärpa till mig, så fort jag får se vad de där små grodda bladen är så ska de bort.

Det ska hur som helst bli intressant att se hur väl tomaterna växer i min egen jord vs köpejorden 😀

Sådde ju lök för ett litet tag sen. Hoppas att silverlök är gott.. 😛

Silverlök

Och ang att det gick för snabbt att plantera om tomaterna… Undrar om jag kommer tycka likadant när jag ska plantera ut dom? Annars är det då den där jobbigaste känslan av att faktiskt litegrann tröttna på odling brukar komma. När jag börjar fundera över om jag är riktigt klok egentligen, till vilken glädje och nytta det är att ha jorduttorkade händer och värkande rygg efter timtal av bära, kånka, flytta, byta jord och krukor…? Men nu; njuta av och glo sönder persikoblom, vårlökar och förstås växande tomatplantor ❤️😊

Sparad i ödem, Odling, Paprika, persika, tomat

Vår på gång!

Mittihelavärldenuppochner blir det vår igen. Corona finns hela tiden i var och ens medvetande men det bryr sig inte naturen om. Persikans knoppar har färgats rosa.

Persika Riga

Och hör och häpna! Paprikan har också knoppar! Zlata och King of The North levererar och ser väldigt fina ut, växer på bra med stora blad. Riktigt kul! Några av de lite mindre paprikorna och chilisarna har knottriga blad, men som jag lärde mig för ett par år sen är det ingen fara med det, helt naturligt och beror på en snabb övergång till högre näringstillgång tex. men det gör ingen större skada för växten.

Paprika Zlata

Även de förstsådda tomaterna har fått knoppar.

Garden Pearl med knoppar

Har så smått börjat skola om tomatplantor. Och herreje vad det kommer blir fööör trångt. Undrar vart jag ska göra av alla när de ska stå en och en.. 😬

Det börjar bli dags för egna krukor.

Sen kan man ju under om det ska bli nåt med dom alls så här direkt efter omplantering..

Nyplanterade stackars tomater.
Krokusarna blommar som tokiga!

Och det är vår i luften även fast det är fler minusgrader på nätterna än det har varit på hela vintern. 😊

Sparad i Odling

Omskolning

Undrar om jag ska få ta tillbaka det där om att paprika inte är mitt bästa? Det verkar som att de växer på mest just nu, fyra av dom har fått flytta isär. De är rätt fina men jag undrar jag om de ska lyckas hålla tidsschemat om man jämför med våren 2018, då var det blomknoppar 27 mars.

Till vänster: förra veckans omskolning,
till höger: dagens

För årets pepparodling har jag lite nya planer. Jag tänker att jag ska bygga ett eget ’hus’ för dom på den andra ladans solgavel. Det ska vara ett fast tak men upprullningsbara väggar av nån lite starkare, kanske armerad plast. Allt för att kunna ha öppet så att inte lössen tar över men också kunna stänga igen under kallare perioder. Så här i planeringsfasen känns det ruskigt bra 😁

Förresten! Jag har ju typ vunnit ett superbra pris 😃

Tredjeklassarna på vår skola har jobbat med att samla pengar till wwf och Australien. De har städat i naturen och företag har skänkt pengar. Nu ordnade de ett lotteri också, man kunde vinna massa fina saker som alla syftade till att vi ska ta hand om vårt enda jordklot. Första pris var ett insektshotell som en elev byggt tillsammans med sin morfar. Jag köpte en massa lotter och hade bestämt mig för hotellet. Under själva dragningen vann jag både rättvis choklad och blomsterängsfrön, men inget hotell. Tänkte att jag nog får bygga ett eget. Så plötsligt får jag se att det står på en av mina kollegors arbetsplatser, kommenterar det varpå han säger: Ja, jag vann det fast jag inte ville ha det. Frun är jätterädd för flygfän! Min förslagna hjärna var inte sen i vändningarna utan föreslog byteshandel med vinster och vips stod jag där mitt alldeles egna insektshotell! 🐝❤️

Första pris!
Sparad i fruktodling, gurka, Odling, ohyra, sköldlöss, spinn, växthus

Det våras för sköldlusen..

Luddiga persikoknoppar

När det nu börjar pirra av vår och persikan börjar bli luddig på knopparna vaknar också sköldlusen till liv. Mitt sätt att hantera det här återkommande skadedjursangreppet och liknande angrepp bottnar egentligen i en period när jag hade mycket spinn i växthuset. Gurkan, såsmåningom persika och till sist även tomaterna fick spinn. Kan säga att jag nästan gick i spinn själv.

Det startade egentligen med ett litet problem. Det var en varm sommar, torrt. Spinnet hittade mina gurkor och hade det lite småmysigt som de ju har när det är varmt och torrt. Jag upptäckte dom ganska snabbt – jag är väldigt uppmärksam och tar god hand om mina växter jag. Läste på och blandade såpa och rödsprit, sprayade, duttade och plockade bort blad som blivit alltför angripna. Precis som det stod. Upprepade flera gånger i veckan under säkert en månad. Ingen större skillnad. Tror faktiskt att de blev fler, de spred ut sig och koloniserade nya plantor likt historiskt giriga handelsmän. Till slut fick jag nog och köpte mig en sprayburk med bara en liten döskalle på. Skulle sluta vara giftigt ett par veckor efter besprutningen.

Fantastiskt! Funkade toppen! Gurkorna blev gröna igen, så roligt med fina odlingar! I ungefär två veckor. Sen kom en EXPLOSION! Spinn fullkomligen invaderade allt jag hade. Plantor dog och fick tas bort, så lessamt! Ingen gurka alls det året och skörden av övrig odling blev rätt liten. Mitt sämsta odlingsår tror jag.

Jag kände mig otroligt lurad men är ju envisare än en åsna så jag läste på en gång till. Det visade sig att jag gått i den första giftfällan och trott att jag (lilla människa) kunde styra över naturen, ack så lurad! Samma stund jag förgiftade bort spinnkvalstret dödade jag också alla andra små filurer, såna som är mina hjälpredor och som ser till att hålla balansen, alla rovinsekter som har spinnkvalster som föda. Och säkert även pollinatörer som hittat in.

Gör om och gör rätt! Jag läste mig till att spinn trivs med torr värme och ogillar skarpt när det är fuktigt. Efter det duschas luften och bladen på gurka och persika med dimma från vattenslang varannan dag under den varmaste perioden. Vid vattning blöts stenplattorna på golvet ner ordentligt för att skapa längre tid av fuktig miljö för växterna. Och det funkar. Visst finns det lite spinn på de nedersta bladen på gurkplantorna ibland, men inte värre än att de producerar gurkor så det räcker.

Så ttillbaka till de jädra sköldlössen. Efter spinnkatastrofen bestämde jag mig för att aldrig mer använda gift så därför har det blivit biologisk bekämpning, dvs mekanisk. Klänga på stege, sträcka sig, fastna med håret i grenar, plocka, klämma, trycka ihjäl odjuren. I många timmar 🙄. Vartefter har jag blivit slöare och slöare. Men också smartare. Nu förtiden börjar jag plocka så fort våren pirrar. Samtidigt som persikans blomknoppar börjar bli luddiga kan man knipa lushonorna (som mest känns som tomma skal med lite mjöl i) de är inte så många då, men tar man en så har man tagit 3000st,fför det är så många en liten hona kan lägga om hon får hållas. Bra grej! Sen kan man inte få bort dom helt, men man kan göra det lättare för växten att klara sig. För lusen gör egentligen inte någon mekanisk skada på växten utan det är dens bajs och kiss som skapar en obra miljö för växten – den kan bli sjuk av att bladen täcks och det är även en grogrund för svamp och bakterier – alltså får man mocka efter lössen. Jag duschar med hård stråle, gnuggar blad om det är mycket på och så håller man dom i någorlunda schack. Och får persikor så det räcker 😃

De luriga sköldlushonorna som man lätt kan tro är döda och inte alls källan till tusentals nya småulvar.
Mer övervintrade sköldlushonor. Nu finns de inte mer 😸

Sparad i ärtskott, Odling, purjo, växthus

Bortglömd asviktig rapport!

Den 14 februari var inte bara Alla hjärtansdag i år – det var också den dagen som min fönstertomats första tomat blev röd på. Rekord! En hel månad tidigare än förra året och alltså nytt pb i tomatodling ”a la caracha, a la caracha.. 🎶”

Fönstertomat klar! 🍅

Den är en som stått i sovrumsfönstret sen jag städade ur växthuset i höstas och då var det en sensommar-självsådd liten krake. Eftersom den är röd gissar jag på att det är en Red Robin, fast den sorten hade jag inte där i somras så isf är det en som blivit kvar sen året innan.

Och gissa vad?! Varför tog jag inte med några fler plantor in? Eller satte några frön? Klantigt! 🤨 Jag lovar att bättra mig till nästa vinter (men det orkar jag bara inte tänka på nu).

I höstas gjorde jag ju också försök på sådd av lite spenat och andra bladiga skott som jag tänkte plocka av. De har ju såklart inte hänt något med sen de grodde i princip så nu fick de komma in i värmen, jag vill ha hemodlad sallad! I samma veva som de kom in sattes även ärtor för ärtskottsodling.

Mjölkpaket är verkligen bra grejer! Här ärtkrubba

Vitlöken den växer vidare, den verkar inte bry sig särskilt om att det kan bli kallt igen.

Vitlök och några av de stillastående höstsådderna

Sagan om Purjon

Purjo alltså! För två år sen satte jag en påse med frön. Några av stråna fick inte plats i landet (hur nu det är möjligt, den som har sett storleken på ett purjostrå tänker att det nog kunde bändas ner nånstans..) så de blev kvar i byttan rätt länge. Såg rätt miserabla ut. Så de kördes ner i kanten av bädden i växthuset. Växte endel. Gick inte åt under sommaren, eftersom jag hade så mycket ute, och fick stå kvar över vintern. På våren var de superstora. Och det kom häftiga blomknoppar. Dessa stod fina med stora bollar, typ allium, först med knopp sen med blommor och till sist som fröställningar hela sommaren! På hösten böjde jag ner hela bollarna i papperspåsar för att samla in fröna. Nu när det är dags att så de små liven har de börjat gro alldeles av sig själva 💚

Fröställningar purjo
Bebispurjo

Att odla är verkligen att bli belönad tusenfalt!

Sparad i kategorisering, Odling, tomat

Fröinventering och planering

Sportlovstider utan snö, massor av trälig blåst och drabbats av ett extremt envist fruntimmersvirus 🤧😷 Typiskt för den typen av virus är att man är sjuk utan att vara dålig. I detta fallet har det inneburit hosta i åtskilliga veckor och förkylning med kluck i öronen. Utan att vara tillräckligt dålig för att bara ligga under täcket, rättså enerverande. Men man hinner komma ikapp sig själv lite och odlingsplanerna slår i taket. Frön har inventerats, tabeller med färger, storlekar och sorter har skapats.

Kontroll.

Det är riktigt gött när man på en enda plats kan titta på alla frön och leva i förvissningen av att man har full kontroll över hur det kommer att vara med odlingarna. Ända tills man har lagt de små gynnarna i jorden 😆

För en sak kan man vara säker på och det är att fröna kommer inte göra som man tror, hoppas eller vill. Vissa kommer gå över förväntan – gro snabbt, växa bra osv. Andra kommer inte att göra det. Och det är det som är tjusningen.

I en podd som jag lyssnar på pratar man om intermittent förstärkningen som är grunden för att vi människor blir så beroende av tex sociala medier, spel osv. Jag är helt övertygad om att den också driver mig i mitt odlande. Att det är den som gör att jag tre timmar efter att fröna är i jorden faktiskt går och kikar: ska de ha kommit upp? 😂 Fenomenet intermittent förstärkning fungerar genom att jag på något sätt blir belönad (bekräftelse tex) vid lite randomartade tillfällen. Detta med att belöningen sker bara ibland och inte alltid är ett så starkt sätt att befästa ett beteende så att människan (gäller även för andra djur) kan ge upp allt i sitt liv som är värt något för att få det. Lyllos mig som bara är odlingsberoende då..

Tomatfröinventering

Tomattabellen innehar idag 38 sorter. Betyder 2-3 av varje sort i växthuset. Jäkligt futtigt känns det när man tänker på antal frön alltså. Inte lika futtigt när man funderar på mängd förväntade tomater. Tidigare års skördar har gett ju gett ca 45-50kg. Ansenlig mängd frön där dô.. 😁

Chilifröinventering

13 sorters chili. Rekord för mig, men det är lite tomt längst bort i kolumnen superhet…

Paprikafröinventering

Som jag skrivit om tidigare, paprika är inte min bästa gren, men eftersom jag är envis så.. Och åtgärdsprogrammet är skrivet; stora krukor, mycket näring.

Sparad i Odling

Ljus i mörkret

Det är faktiskt påtagligt ljusare nu (äntligen!) fast det har varit rätt tungt nu med regn, rusk och stormvindar ett tag. Och dessutom mitt allt det mörka – vinter utan minusgrader och utan snö 😭, endast korta glimtar av solen, Australien brinner – kris bland insekterna. Nu tror man att en halv miljon arter kan komma att utrotas. Det ser mörkt ut för jordklotet och oss.

Och då! Då kommer det en så fantastisk dokumentärfilm om några hängivna människor som flyttar från storstan till en gård. De lägger om verksamheten till ekologisk inriktning med en fantastisk mångfald vad gäller djur och grödor i samklang och med hjälp av vilda djur och växter. Den romantiska drömmen är flera gånger på väg att krossas pga skadedjur och extremväder men de kämpar tappert vidare och gör hela tiden justeringar i sitt sätt att möta problemen. Till slut vänder det. Det är så förundrade att det faktiskt går, de här människorna bedriver sin verksamhet på ett sätt som främjar det vilda. Och naturen gör saker utan att människan behöver eller ens bör styra. Tex kindpåsråttorna (eller jordekorrar som de eg heter) som gnager på fruktträdens rötter så att träden dör skapar också gångar i jorden som dränerar vid mycket regn. Ankor som rensar citrusparken på sniglar. Exemplen är många.

Jag läste om ett liknande exempel:

På en odling besprutades för att bli av med löss. På en annan odling besprutades inte. Den gav betydligt högre avkastning, inte för att lössen var färre utan för att där fanns även termiter som med sina grävda gångar i jorden skapade bättre vattentillförsel till grödan. På den besprutade odlingen dödades även termiter (och andra organismer) och grödan växte inte lika bra bara av sig själv, utan hjälp av tex termiter.

Kontentan är att vi människor måste sluta styra och ställa som vi håller på, vi kan aldrig ana och föreställa oss hur hela väven hänger ihop – tar vi bort eller lägger dit något så skapas en obalans som helt kan slå ut naturen vi försöker utnyttja.

Den här filmen gör att hoppet för oss och jordklotet väcks, frågan är bara om vi hinner?

Om du ännu inte sett filmen; här är en länk

https://www.svtplay.se/video/25356591/varan-lilla-bondgard