Om året 2024 var Snigelns år så måste detta året vara Lusens år. Förr har jag sett både gröna och svarta, men iår har jag även hittat bruna löss. Och visst är de störande, men jag har bestämt mig för att inte tappa tålamodet och börja funderingar på att sluta odla för att det går mig emot, den tiden är sen länge förbi, jag kan inte sluta…). Inte heller kommer jag börja spruta på saker som avdödar, ska jag äta mat som besprutats så kan jag likabra köpa den i affären.
Fick en idé när jag såg att spenaten som gått i blom var översållad av svarta löss kanske var det dags för ett litet experiment? Det första man tänker är att rycka upp dom eftersom de är ”besmittade”. Sen tänkte jag att eftersom inget annat i trädgårdslandet fått lössen än så kanske dessa kan tjäna som lockbete och skafferi åt rovinsekter som surrar förbi. Antagligen är jag inte den första som tänker så men det kändes ändå som ett experiment i nobelprisklassen. Tänk att helt enkelt odla mat till nyckelpigor och andra rovdjur. Efter bara några dagar känns vittringen av Nobelpris mer än någonsin; jag ser hur det kryper några små filurer på spenaten; nyckelpigelarver! Inte jättelika sina vuxna föräldrar men rejält duktiga på att smaska i sig löss. Så himla roligt när man bara behöver skapa förutsättningar för att något ska hända – jag har verkligen inte behövt göra något extra jobb eller köpt en endaste liten sak för att detta skulle ske – naturen är med mig och det känns som att jag vunnit högsta vinsten, oavsett Nobelpris eller ej 😌
En annan rolig sak på samma ämne; paprikan har under hela våren fått tåla rejäla kallduschar för att det funnits löss på dem men plötsligen såg jag nu en pytteliten ynklig larv där. Det visade sig vara en hungrig blomflugelarv, även de har löss som sin favoritföda. Det fina med kråksången är att när sen larven fått bli en blomfluga gör den mig nästa tjänst; den pollinerar det jag odlar – alltså hjälper till att göra tomater!!!
Hungrig larv av flyttblomfluga
Sara Bäckmo har skrivit en artikel om nyttan med bladlöss som är mycket klok; kontentan av det hon skriver är att bladlössen är mat till andra insekter, som hjälper till med pollinering och blir mat till tex fåglar osv. Egentligen är det helt självklart, de allra flesta vet att små djur är mat till större, men just i detta fall verkar vi ha glömt det. Sara skriver också om symbiosen mellan myror och bladlöss, att de hjälps åt. Några tänker att man då kan ta bort myrorna så försvinner också lössen. Och så har vi tagit bort ännu en stor födokälla till andra djur. Dessutom spelar myror en viktig roll genom att lufta och bryta ner jorden, de sprider frön och är rovdjur. Man kan faktiskt läsa att de även håller undan sniglar.
I ett vidare perspektiv kan man också se att en livskraftig planta sällan blir särskilt medtagen av lite löss, kanske är det så att de även har till uppgift att sålla ut svaga individer? Varje art är beroende av att vara stark, att de som har god förmåga att växa till och stå emot sjukdomar är de som ska överleva medans de svagare ska sorteras bort. Även om man blir ytterst besviken när ens drömmar om en särskilt blomma/växt krossas, så kanske det ändå inte är bra om jag måste klema bort den för att den ska finnas?
Lotta Lundgren skrev precis om att samplantera olika växter för att vissa växter repellerar löss, tex petunia. Hon har testat att sätta dessa tillsammans med andra grödor som ofta får löss, med gott resultat. Även om det inte är kliniskt bevisat så finns det garanterat sånt som fungerar, tänker att varje litet kryp/växt har sätt att klara sig mot olika typer av fiender. Det är tex ingen slump att just kålfjärilen är den som äter på kål, utan just för att den specialiserat sig på den och klarar av kålens kraftiga växtsaft vilket många andra insekter inte gör. Att hitta kunskap om de här många olika sakerna är det som gör det så spännande att odla tycker jag.
Helt nyligen publicerade SR ett inslag där deras trädgårdsexpert uttalar sig om att lusen är odlarens största hot iår. För att det är för lite nyckelpigor och för att småfåglarna har dött pga den kalla våren och för att det inte funnits mat åt dem. Knepen som han då sprider för att bli av med lössen är 1. kallduschar 2. kläm ihjäl 3 såpspritlösning 4 HELT ekologiska bekämpningsmedel. Jag blir perplex. Okej, vi har för lite nyckelpigor och småfåglar för att det inte funnits mat åt dem. Jag är helt med på att klämma ihjäl och att duscha för det påverkar bara exakt på den växt du vill skydda, men sprayar du såpsprit på en växt så dödar du alla insekter därpå, och dessa så kallade HELT ekologiska medel… de är inte giftiga för människor (som vi känner till) men de är definitivt giftiga för insekterna. Så för att vi har för lite nyckelpigor och småfåglar ska vi också förgifta bort den mat som finns till dem?? Det som är mest skrämmande är att det är en expert som uttalar sig.
John Taylor pratade om att det kan hjälpa en att lära sig namnet på olika ogräs för att ha en större fördragsamhet med dem. Jag instämmer och tänker likadant om olika kryp, jag tycker att det är lättare att gilla dem om man vet vilken funktion de har, visst vill jag inte ha vare sig löss eller myror överallt men det finns knep att ta till som hjälper mig och i ganska många fall gör inte sk skadedjur så stor skada. Vad gör det tex om det är myror i komposten? De är ju också med och fixar till jorden. Att ha sköldlöss på sitt persikoträd är ju inte det roligaste, men långt ifrån det värsta. Trädet klarar sig fint ändå, myror och andra djur får mat och jag får ändå persikor. Att odla är inte alltid rent, snyggt och städat. Att odla är att ta vara på det som naturen ger – och om jag engagerar mig och lär mig hur den fungerar kan jag styra den lite åt mitt håll.
Tvåprickig nyckelpiga på Incarvillea
Prenumerera på inlägg från https://denjordigatummen.com:
Jag lyssnar ofta på Taylor och Pernillas podd Trädgården, tycker att det är förnöjsamt och roligt med den kunskap och de tips de delar med sig av. Dock har jag blivit besviken när lyssnare vid flera tillfällen frågat om hur man gör för att få till en liten äng i sin trädgård och de sågat frågan helt och hållet. Sagt att de inte ens ska försöka sig på att prova. Synd, för det är inte omöjligt, det finns flera sätt som funkar och det verkar som att det också finns en stor (och bra) trend i trädgårdsvärlden där vi vill ha tillbaka ängar och surret av pollinatörer. En viktig kunskap är att även små markägares ytor (villaträdgårdar, allmänningar, radhusplättar osv) kan göra skillnad för att insekterna inte färdas så långa sträckor.
Vi pratar om ’faunadepåer’ där man låter naturen vara ganska mycket ifred under perioder, slår gräs några få gånger under en sommar, rensar upp sly så att det blir större träd i områden som passar för det. Styr med varsam hand så att säga. Resultatet blir såsmåningom en äng med blommor och gräs som insekterna gillar.
I sin egen trädgård skulle det kunna räcka med att låta bli att klippa en del av gräsmattan, visst, till att börja med kommer det mest att vara gräs där – det är ju det som varit sått där, men när man låter den växa sig hög, slår av det och tar bort det avslagna kommer gräset att bli utarmat och andra arter kan ta chansen. Man kan hjälpa till genom att slänga ut frön av av ängsblommor, och då kanske sånt som finns på naturliga ängar; rölleka, prästkrage, blåklocka, åkervädd, gulmåra, fibblor, nävor, gullviva osv. Den gemensamma nämnaren för dessa är att de är två- eller fleråriga, slänger man ut frön till ettåriga växter, tex klint och vallmo så kan det vara svårt för dem att konkurrera med det som redan finns på platsen.
Vill man göra om en rabatt till äng är det lättast om platsen är solig och gärna lite torr. Om man sår i med både ettåriga och fleråriga arter kommer man få blomning redan första sommaren. Det behöver hållas lite fuktigt tills fröna grott men sen ska det sköta sig själv. När den mesta blomningen är över slår man av stråna, låter det ligga så att fröna hinner ramla av och sen tar man bort det slagna, det går utmärkt att använda att täcka i rabatter och trädgårdsland.
Ängsplantering i en av Solidens trädgårdar.
I flera av de olika trädgårdarna på Soliden kunde man se ängar, rabatter eller ytor som antingen såtts i med blommor eller som helt enkelt låtits växa utan att klippa. Väldigt vackert och fullt av liv 😍 Jag tycker det är så bra och roligt att se en sådan plats där man har så mycket ordning och reda, där allt är nogsamt planerat och där man också lämnar åt naturen att få finnas kvar. Mötet mellan människa och natur.
Oavsett hur man gör får man vara beredd på att det tar lite tid, vi pratar om mer än en säsong kanske flera innan den drömmiga sommaräng som vi minns från Astrid Lindgrens berättelser har kunnat etablerats. Tänk att de ängarna är ett resultat av många år av betande djur och där gräset slogs och togs tillvara som vinterfoder utan att det fylldes på med nämnvärt med gödning.
Jag har den stora lyckan att bo på en plats där det sannolikt inte odlats kommersiellt alls. Från gamla flygfoton syns beteshagar och någon del som kanske varit potatisland på 60-talet. I hagarna finns det gott om ängsblommor och så fort solen är framme surrar det överallt.
Här kan man hitta många gamla växter som tex jungfrulin, nattviol, slåttergubbe och ögontröst. Visste du förresten att ögontröst är en snyltrotsväxt som med sin rot går in i andra växters rötter snyltar till sig näring från dem? Då har den ökat sina chanser till överlevnad genom att kunna leva på magra marker där den inte blir övervuxen av en massa storvuxna kväve krävande typer. Naturen är så finurlig, varje art har sin egen strategi för att överleva 💚
Edit: fick nys om serien om Bonderøvens projekt i en dansk kommun för att försöka öka den biologiska mångfalden. Tyvärr är inte serien tillgänglig på SVT längre men i artikeln finns några ganska enkla råd om hur var och en kan göra i sin egen lilla täppa.
FAKTA
Frank Erichsen: ’Så förvildar du din trädgård’
Sluta klippa din gräsmatta. Slå den med lie i stället den när den har blommat och fröna stelnat. Det kan vara vettigt att klippa enskilda bitar av gräsmattan där du vistas ofta.
Kör inte ditt trädgårdsavfall till återvinningsstationen. Gör i stället ett utrymme för det i ett hörn av trädgården och låt det kompostera där. Den är perfekt för skalbaggar och andra insekter.
Om du verkligen vill ha vackra fleråriga ängar kan du till exempel välja arter som lockar bin, fjärilar och andra insekter, inhemska växter och blommor är att föredra. Fråga plantskolan vad de kan erbjuda. Sluta plocka ogräs på ängen och sluta använda gifter i trädgården.
I år tydligare än nånsin så känns det som att semestern började på samma gång för både jobb och odlingar. Av naturliga skäl, efter skolavslutning kommer sommarlov (för eleverna) och när vi som driver alltihop summerat och analyserat ur alla synvinklar är det dags även för oss att få lite ledigt. Typ samma dag ledigheten började blev jag så trött på mig själv och hur mycket man kan vela om vart man ska sätta ner plantor att jag till sist bara gjorde det. De sista luktärtorna runt komposten, sötpotatisen i stora krukor – de ska sen få bo i pallkragarna efter att vitlöken har skördats. Odlandet är ju visserligen inget som det blir semester ifrån, tvärtom, det här är ju säsongen man är som mest aktiv, men det gick från den eviga planteringsfasen till mer underhållsfas, när alla plantor står på egna ben och klarar sig lite mer på egen hand och jag kan strosa runt i klänning och solhatt, nypa en blomma, äta en tomat, stänka på lite vatten. Iaf ser det ut så i mitt huvud.☺️ Det där med blomman och tomaten är halvvägs sant, blommor dyker upp här och där, tomater inte. Än, men snart så. Stänka på vatten hos mig betyder antingen gå med femton vattenkannor eller stå med vattenslang i en timme. Vattenkanna använder jag typ när det ska gödas med tex bokashilak eller nässelvatten. Solhatten är på ibland när solen är stark men klänning, nej, det går bara inte. Kortbyxor och helst med fickor så att man kan få med sig lite verktyg.
För att riktigt fira in semestern köpte jag mig en semesterpresent; boken Den vilda trädgården av Dave Goulson. Vilken fantastisk bok! Jag måste ha anteckningsblocket redo när jag läser för det är så mycket intressant däri. Dave är biologiprofessor och skriver på ett roligt och målande sätt om hur alla små arter som finns därute har en egen uppgift och som håller vår värld igång utan att vi förstår eller märker det. Och trots att det ser rätt dystert ut i fråga om minskandet av antal arter både inom växt och djurliv beskriver han på ett positivt sätt hur jag ändå kan göra något, i min mikroskopiskt lilla del av vår värld kan jag göra en oas för växter och insekter som gör skillnad. Förutom en mycket moderat syn på ogräs och ohyra skriver han om hur man kan anlägga och sköta om en äng något som flera av våra stora trädgårdsinspiratörer tycker är jättesvårt eller rent omöjligt.
Kopplat till detta; jag som alltid brukar bli inspirerad av fb och insta där folk visar upp, skriver och frågar saker blir snarare missmodig. Folk som odlar, eller trädgårderar kanske man ska kalla det, det är mycket (eller kanske mest) fokus på att det ska se bra ut och när det kommer upp något som växer lite för bra då måste det bekämpas, ja, helst utrotas. Årets mest hatade måste ändå vara sniglar och kirskål. Tusen frågor om hur man gör, vilka medel som kan hällas på för att döda alla. Jag kan verkligen relatera till hur jobbigt det är när skörd/blommor/buskar blir förstörda av olika angrepp men att utrota är ändå att ta i. Ett av de mest korkade kommentarerna var ändå den som skrev när den hade hittat en larv och undrade vad det var, fick svaret att den skulle bli en fjäril. Personen tyckte då att; Nej, fy larver gillade hon inte, men hon ville gärna ha vackra fjärilar och andra trevliga pollinatörer i sin trädgård. Stort F i biologi skulle jag säga.
Ibland undrar jag om folk verkligen är så dumma som det verkar eller är det att man vill skapa intriger? Man har inget att göra och skriver ett inlägg eller en kommentar som inte egentligen är det man tycker men det är roligt att få igång andra och på så vis skapa många klick och uppmärksamhet?
Problemet är att vi människor tror att vi kan begripa hur allt funkar. Att vi kan bestämma och lägga saker till rätta så blir allt bra, och snyggt. För snyggt måste det vara. Raka kanter och allt på rätt plats. Svart jord och växter i rätt färg och form. Kirskål är fult, att det sen är en fantastisk växt som tål typ vad som helst, blommar fint, lockar massor av pollinatörer och dessutom går att ätas av både människor och djur det har inte så stor betydelse. Tills någon kanske lyckas vända trenden, håller tummarna för det. Gardnr gjorde nyss ett inlägg om en rabatt: ’Gräddbakelsen’ som bestod av oklippt gräddvit ros och kirskål – så himla fint och heja-heja att kirskålen kan få upprättelse.
Stjärnflockan är en storfavorit hos många insekter. Så fort solen är framme surrar det av allt möjligt fint i den. Att den sen är extremt långtidsblommande och dessutom hållbar i vas gör den även till en favorit för mig.
Dave Goulson skriver om just detta med att om vi inte vill ha ogräs kan vi ju alltid döpa om det till att vara en vild blomma. Smart och helt i min smak. Jag har ju inte särskilt mycket kirskål hos mig men lite annat, hässleklocka och toppklocka. Väldigt påträngande och överlevande båda sorterna men ändå rätt fina och indeed är de vilda blommor. Till en början trodde jag att jag skulle kunna få bort dom från rabatterna. Rensade helt rent, svettig och nöjd i ungefär två dagar, sen kom bladen upp igen. Jag har två knep nu för tiden, det ena är att vänta tills de har satt blomstänglar, då drar jag upp dom och njuter av blommorna i vas ett tag, de är nämligen rätt lätta att få med roten på när de är stora. Det andra är att rensa av en yta, plantera det jag vill ha där och sen rensa undan runt den plantan. När den etablerar sig så hjälper jag till att hålla lite rent runt så att den kan trycka tillbaka de där som vill växa överallt. Det är också lyckosamt att välja växter som är lite högre så att gräs och annat inte så lätt kommer igenom. Vill man ha något grönt som kryper är penningblad ett bra alternativ. Vissa tycker att den tar för sig för mycket men jag tycker att den är lätta att ta bort där jag inte vill ha den. Dessutom tål den att gå på så hos mig får den breda ut sig i gångarna. Grönt är skönt 🥰
Där vi klippte en stig/väg ner till baksidan av ladan finns nu en klöveräng som humlorna älskar.
Såhär i midsommartiden pågår en slags ’lägg i handbromsen för f-n!’ Alltså sagt till naturen, man känner att man inte hinner med att njuta för att allt växer och blommar för fort, tjoff så var pionerna förbi, paradisbusken var magnifik och syrenen – den har jag vid det här laget glömt.. Dock vill man inte ha handbroms på odlingen av tomater och gurka. Det var ett tag det såg lite dystert ut bland dessa. Små och taniga. Någon skrev och berättade om att den där tiden efter utsättning/slutplantering är lite som att man nästan kan känna hur växterna funderar på: ’Ska jag leva eller är döden ett bättre alternativ? Såhär vill man inte ha det!’ De allra flesta väljer ändå livet och nu har tom både gurka och pumpor valt den rätta vägen. Och jäklars vad jag ska vara envis med luftfuktigheten nu; det finns en fantastisk mångfald av ohyra hos mig; sköldlöss, spinn, mjöllöss och gröna löss. Satte in en nyckelpiga häromdagen, den började direkt att patrullera paprikan. Spinn och mjöllös gillar torka så en lite dusch varje dag är bra. Ja, inte bra för dem alltså men för plantorna. De gröna lössen får man helt enkelt spola bort i samma veva och mata på plantorna så de blir starka och kan stå emot lite ohyra. Sköldlössens kissbajs spolas bort vid duschningen och jag skrapar bort endel på grenarna när andan faller på. Jag har ju en lite udda böjelse för att ploppa bubbelplast (sjukt säger mina närmaste men sparar ändå snällt om de får ett paket med det i en förpackning), och att skrapa bort sköldlusen har lite samma effekt, det liksom ploppar till när de lossnar från grenen – mycket meditativt.
Upptäckte för någon dag sen att kållarverna kläckts i smyg. Det intressanta är att de verkar gilla palmkål (tror jag att det var jag satte där) mer än grönkål och spetskål. Bra! De andra gillar jag mer än palmkålen och den var mest till prydnad. Min nya teori är då att jag absolut kan odla lite kål som de får ha att kalasa på (i rimlig mängd förstås) om jag får ha den andra ifred. Eftersom jag nu gärna vill ha fladdrande fjärilar i min trädgård och faktiskt förstår att då får jag stå ut med deras bebisar så är det väl ändå ett okej utbyte?
I Daves bok kan man också läsa att harkrankslarver (som kan skapa kala fläckar i gräsmattor) är viktig mat för starar vars population har minskat drastiskt – och jag kan faktiskt inte minnas när jag senast såg en. Vuxna harkrankar är viktig mat till fladdermöss. Jordlöpare håller sniglar i schack och ollonborren (/pingborren/trädgårdsborre) lever i symbios med ek, bok och kastanjer. Tänker att man måste förstå att man stör ut eller dödar alla dessa om man börjar förgifta sin mark för att få bort en av dem. I år har jag sett flera som har problem med myror i sina trädgårdar. Ja, det är mycket myror, men det går att få dem att flytta. De gillar inte att man vattnar (vatten verkar vara mitt dundermedel?) eller gräver runt. Dessutom har folk problem om det kommer myror i komposten. Vad gör det tänker jag? De är ju nedbrytare och jorden blir verkligen finfördelad när de har varit där ett tag. Det går också verkligen snabbt för kompost att bli jord när de är med. Myror kan man få död på genom att hälla ut kiselgur som är naturligt men man måste komma ihåg att även det påverkar alla leddjur (insekter) på samma sätt. Kiselgur är vassa kristaller som insekterna skär sönder sig på och torkar ut, och då inte bara myror utan även nyckelpigor, guldögonsländor och andra rovinsekter. Jag tänker att en av myrornas funktioner är att göra gångar i jorden så att vatten kommer ner till rötterna men också att det dränerar. Ju mer man läser på om insekters olika uppgifter i naturen ju mer komplex förstår man att den är och hur liten chansen är att vi ska kunna förstå och kontrollera alla små detaljer.
Snart kommer perioden när tvestjärtrna blir fler och fler. De tycker om att gömma sig mellan kronbladen och andra skrymslen i blommorna. De är värsta rovdjuren och äter gärna bladlöss! Direkt när jag läste det fick de en upphöjd status hos mig. Många har problem med att de också äter på blommorna men de är väl som oss och vill ha lite nyttigt på tallriken också? Eller så är det helt enkelt slut på löss? Hos mig har de visst gnagt lite på en blomma då och då men inte värre än att man kan se att det är en trädgård det finns liv i, det är inte en bara blommande växter som ska finnas, växterna är helt beroende av att det finns massa olika insekter runt dom. I fruktträd kan det vara helt avgörande för skörden att du har tvestjärtar, de håller ordning på ohyran så att du får frukt, och om det skulle stryka med en och annan frukt till rovinsekterna som gömställe/mattillskott så må det vara hänt. Jag har så mycket hellre en frukt med kryp i än frukt som är full av gifter. Värt att tänka på är att en utslagen rovinsektsstam tar otroligt mycket längre tid att återhämta sig än skadegörarna och i mellantiden är odlingarna rena buffén för dem.
Jag har skrivit flera inlägg om hur jag håller stånd mot olika ohyror; samlade inlägg om ohyra, spinn, vita flygare, sköldlöss. Jag är verkligen inte expert, men har testat mig fram ett gott tag och det håller, jag får skörd så det räcker.
Och så till något helt annat. Typ. Hönsen 🥰. En höna (Gullan) har fått lite nya ägg, tredje gången gillt med maranägg för det här året. Hittills har 29 ägg gett upphov till en kläckt kyckling och bingo – det är nog en höna 🙌 hurra! Nu har Gullan som envist ruvat en golfboll tjatat till sig tio ägg att ta hand om. Hon är ganska vaktig av sig och både morrar och visar tänderna när man vill kolla läget med golfbollen, men när jag kom och la dit äggen så gav hon bara lite nöjda kluckanden. De fattar mer än man kan tro de där vimsiga kacklisarna.
I andra lägen är deras fattningsförmåga dock något begränsad. Har tänkt en tid att jag ska göra storstädning bara de ruggat klart – det är fjädrar exakt överallt! Hönssköterskan tänkte glatt; ’Det tar bara nån timme – blir skönt arbete innan det är dags för ett dopp i sjön!’ Fyra och enhalvtimme senare, med en helkropps-skönhetsmask av spån och hönsbajs över all oskyddad hud och en urrensad brunn (tänk lukten av spån och bajs som legat i blöt ett gott tag..). Nytt spån till golvet och i reden. Vad är tacken för ett så fint och fräscht hem? Ytterst tveksamma miner och insmygandes med öppen näbb. Misstänksamheten och anklagelserna låg i luften, vad hade jag gjort? Hade de blivit teleporterade till en annan värld? Ingegerd skulle provligga redet men vände i luften och tryckte in sig hos Gullan (som fick ha kvar det gamla för ruvningens skull). Det slutade med en kompromiss, det gamla höet från redena dammades ur och fick komma in igen. Då blev det lite bättre. Dagen efter hängdes en filt upp på staketet för att de skulle få lite skugga när det var 29˚. Hej och hallå vilket liv! Så fort den fladdrade till blev det till att trumpeta. Men de vänjer sig, ibland tror jag det är bra att vänja sig vid att det inte är likadant hela tiden, att möblera om, ta fram nya grejer. Även för höns.
Idag ska det visst bli åska. Det är lite torrt i backen (iaf hos mig som bor på moränen) och skulle nog vara bra med lite regn, men det törs man knappt tänka för då blir det väl regn resten av sommaren..
Ja olika för olika frön förstås. Naturen är ju så finurligt uppbyggd att det inte är bara ett sätt som är rätt – vilken tur! Och vad roligt! En chans att prova olika sätt och försöka utröna vilket sätt som fungerar bästa för varje liten enskild sorts växt som jag vill odla. Här kommer en liten översikt på de sätt som jag har lärt mig under min tid med tummen i jorden.
Pelargonfrön som strax blir övertäckta.
”Vanlig sådd”: ta en bytta med jord, lägg i jord till 2/3, vattna igenom jorden, lägg på fröna lite glest, täck med lika mycket jord som fröet är stort. Inga jättemängder alltså. Ställ byttan i en plastpåse och stäng den så att inte jorden torkar ut för fort. Placera byttan lite varmt, på ett element som får övertäckas eller ett värmegolv (25-30°). Vänta och glo varje dag om det har kommit upp något. Så fort de har kommit upp, ställ dom så ljust det går och gärna lite svalare (16-20°). Anledning till att de ska stå varmt är att det skyndar på groningen, det finns alltid en risk att fröet hinner ruttna/mögla om det ligger länge i jorden.
Detta är grunden och fungerar på rätt många frön. Men: somliga frön vet att om de gror alla på en gång så finns en risk att det händer något – tex att det blir kallt. Då dör de också alla på en gång. Alltså, några frön vill vänta och se om de får sig en liten köldknäpp innan de gror – och det är ju smart, för då har ju de där raska kompisarna frusit ihjäl allihop. Alltså, vissa sorter mår bra av att utsättas för en köldknäpp innan de får chans att gro. Av den anledningen kan man använda sig av vanlig sådd med den lilla förändringen att man låter byttan stå ute istället för inne i värmen, antingen en period för att sedan tas in och behandlas på samma sätt som vanlig sådd. Detta benämns som ”stratifiering”. Eller så låter man helt sonika sådden vara kvar ute tills det bli sommar och börjar spira. Detta benämns som ”kallsådd” och jag tycker att det är som ett mellanting mellan för- och direktsådd. Då ”direktsådd” betyder ”stoppa i fröet i jorden där du vill ha din växt”. Kallsådden har fördelen att din lilla växt hinner bli lite större innan den kommer ut på sin växtplats där den ska möta allehanda äventyr som tex sniglar och kvickrot.
Kallsådd i kallväxthus i januari
För att krångla till det lite – återigen, variationen av fröns olika sätt att gro handlar överlevnad, om du inte har samma krav på din miljö som din kompis/konkurrent så kommer du heller inte att dö av samma saker som den. Det finns frön som inte vill gro när det är mörkt, de vill ha ljus för att gro, de kallas för ”ljusgroende”. Här gäller det att inte täcka över utan bara lägga fröet på den fuktiga jorden. Faktiskt är ju det lite roligare för då kan man se vad som händer när man går där och glor.
Varför ska frön vara så här krångliga då? Ja förutom att de vill variera sig utifrån naturen vi har här så beror det förstås på att vi försöker att odla sånt som egentligen inte växer här, de kommer från en annan del av jordklotet och har därför helt andra miljöer att överleva i. Då får vi försöka utbilda oss i ”hur har de det där långt-bort-i-stan?” och härma det.
Vissa saker kan man få reda på genom att bara titta på fröet, ett stort frö med hårt skal tar som regel längre tid på sig att gro. Stora frön har med sig en del näring som gör att de kan växa ett tag innan de måste få näring. Ett pyttelitet vill oftast inte hamna under jorden och behöver ganska snabbt få näring då de inte har så mycket eget med sig.
En såmetod som jag använt mig av mer och mer de sista åren är en som jag lärt mig av @enplatsundersolen, film finns på hennes youtubekanal. Det kan kallas ”grobarhetstest” och kommer väl egentligen ifrån att man vill veta hur bra grobarhet fröna har, hur många som gror och inte. Hos mig har det blivit en odlingsmetod som jag bara ser fler och fler fördelar med och skulle nog kalla för ”förgroning” snarare än test då jag inte bara räknar och sen slänger de små groddarna utan istället planterar dom (hur man nu kan göra det??)
Förgroning går till så att jag skriver namnet på frösorten på en bit hushållspapper/servett, lägger på fröna, stoppar i en plastpåse, fuktar pappret, stänger påsen och placerar den på ett element under en lampa som är tänd ca 12h/dag. Om det är små frön (ljusgroende) lägger jag påsen med fröna uppåt. Är de stora lägger jag fröna neråt så att de har det mörkt. Notera att då behövs ju såklart ingen lampa men eftersom jag har flera sorter på gång samtidigt så har jag en lampa där. Jag checkar minst en gång/dag hur läget ser ut och när det börjar gro plockar jag ut de fröna och lägger i/på jord enligt ”vanlig sådd”. Jag låter dessa stå varmt tills jag ser att de kommit igång och växa. sen kan jag flytta dom till ”ljust och svalt”. Metoden går att flexa med stratifiering vid behov genom att lägga ut påsen i kylan nån vecka innan den läggs på värme.
Chili Habanero Orange efter ett par dagar. 100% grodda frönSvartöga efter ett par veckor. 100% grodda frön.Lilja och stjärnflocka efter mer än en månad med ute-inne, ljus, mörker osv. 0% grodda frön.
Metoden har flera fördelar som sagt, en är utrymmet. Jag har väldigt mycket fler frön på mindre yta (under samma lampa) den tid när det är mörkt hela dagarna och elen dessutom är svindyr. Jag minskar mängden arbete om frön visar sig vara dåliga på att gro – färre besvikelser.
Habanero orange ett par dagar efter planteringOch samma med Svartögat.
Inomhusmiljön är mumma för ohyra och inte särskilt skön för deras fiender. Sorgmygg trivs i fuktig jord, trips, spinn och bladlöss gillar verkligen den torra luften inne medans nyckelpigor och rovspinnkvalster inte tycker jättemycket om det. Att använda förgroningsmetoden gör att jag kortar ner tiden som mina små plantor ska växa inomhus och alltså kanske inte hinna bli lika besmittade med ohyra.
Sorter som jag sår inne med vanlig sådd i år:
Tobak, ljusgroende (feb)
Sommarrudbeckia (feb, stratifiering)
Lejongap, ljusgroende (mars)
Tomater (stora sådden till vårdagjämningen, dvärgar i jan, ampelsorter runt 1/3)
Gurka (fönsterplantor 1/3, sommarplantor 15/4)
Sallad Little Gem (25/2)
Sorter jag förgror och planterar inne:
Svartöga
Klocktanka
Solhatt
Eukalyptus
Sorter som jag kallsår i år:
Februari:
Jätteverbena
Praktmalva
Mars:
Rosenskära
Praktvädd
Sommarflox
Prydnadsgräs
Blomstermorot
Tandpetarsilja
Vallmo
Sommarslöja
Slöjsilja
Olika kålsorter
Mangold
Spenat
April:
Zinnia
Jätteternell
Dahlia
Aster
Klint
Risp
Låg solros
Lövkoja
Krasse
Majs
Klint
Maj:
Höga solrosor
Bondböna; ett litet gäng som blir klara lite tidigare
Squash
Pumpa
Förodling bondböna
Direktsådd:
April-Maj:
Ringblomma
Honungsfacelia
Gurkört
Nattviol
Morot
Rödbeta
Ärtor
Sallat
Mangold
Mer bondbönor
Luktärtorna kommer att sås i v12 enligt Cecilia Wingårds recept som du hittar här. Metoden funkade fantastiskt bra och var mitt sista försök med luktärtor efter att ha haft olika dåliga resultat sen flera år tillbaka. Nu har jag lärt mig knepen och satsar på många sorter iår 🥰
Luktärtor en varm sommarkväll
Vissa frön gror och växer oavsett hur du behandlar dom. Och det är ju både bra och dåligt, man vill ju gärna odla lätt och snabbt men vi måste vara försiktiga så att vi inte stoppar in växter i vår natur som tar över – de måste ha lite fiender som håller dom i schack. Enfald är dåligt – mångfald är bra 😀
Här gick jag och var så nöjd över att sköldlössen lyste med sin frånvaro. Så skönt! Stilla tankar om varför det blivit så har funnits. Kanske har ekologi kommit i jämvikt i växthuset – det ska ju ta sju år och sen ska ju liksom systemet börja rulla av sig själv. Trodde jag..
Medans jag gått här och klappat mig på axeln och haft fullt upp med för mycket tomatplantor, chilis, pelargoner, kristallsjuka osv så har jag helt glömt bort persikan. Visst har jag sett och insett att den vuxit för mycket och behövt sig den första ansningen men prioriterat annat före det. Idag fick jag se, den har blivit ordentligt ansatt av spinn! Jag som håller spinn schack med hjälp av att duscha med vattendimma på bladen på persika och gurka iaf varannan dag, har duschat gurkan ett par gånger och persikan knappt alls. Hur kunde jag vara så dum?!
Nåväl, rädda vad som räddas kan och som ett experiment så får vi se hur det här går. Jag är ju jättesen med att beskära trädet, det vet jag, det har vuxit ut genom taket på sina ställen och det om något skule ju kunnat vara ett tecken på att det var dags.. 🙈
Persikan håller på att växa ur växthuset, mellan bjälkar och tak, mellan väggen och taket finns tydligenen glipa också att tränga sig emellan så ut ovanför fanns också grenar.
Jag har klippt bort ordentligt med grenar. Fokus på att ta bort det som är hårdast angripet av spinn, samt få ner höjden på trädet. Lyckligtvis sammanfaller detta ganska bra då det som är närmast taket är det som har mest spinn. Det är väl där det blir som mest varmt och även ganska torrt. Jag vill även få in så mycket luft och ljus som möjligt både för alla andra växter därinne, men även för att få luftigt i trädet till frukten. Jag är inte nåt orolig för att trädet ska dö av vare sig spinnet eller klippningen mer nervös för att spinnet fått såpass mycket fotfäste att allt som finns där inne ska bli förstört.
Årets tillväxt är mellan 1-1,5 m, det blir mycket växtmaterial att köra ut. Den här gången hamnar det i skogen, en bra bit från odlingarna.
För den som inte har koll på hur spinn ser ut eller yttrar sig, här är lite bilder på angrepp i olika stadier:
Tydligt angrepp av spinn syns på de ljusa prickarna på bladet.Det är här på baksidan av bladet som de små spinnkvalstren sitter.När angreppen gått långt gulnar bladet.När spinnkvalstren kommit så här långt har de lagt ägg vid bladfästen och förgreningar. Det tunna nätet är för att skydda äggen.
Persika och gurka är de som är mest känsliga och benägna att få spinn, men även tomaterna kan drabbas längre fram på säsongen. Det som jag ser skiljer sig nu är att spinn på gurka och tomat brukar komma nerifrån, vilket jag kopplar till att det kommer från jorden. Som jag skrev tidigare så kommer det på persikan uppifrån (varmast och torrast under taket i år) alltså kanske det är olika kolonier vi har att göra med här.
Vill man läsa mer om spinn så finns en bra länk här.
Jag har en fundering på om ”bristen” på sköldlöss har lämnat öppet mål för spinnet? Kände en stund att jag nog hellre har lössen än spinn eftersom spinn sprider sig mer än lössen.
Eftersom jag har sprejat för sista gången med olika medikamenter – senast med chiliavkok på lövkoja för att det fanns nån typ av bärfis som knaprade; R.I.P. lövkoja – så är det strikt program med dusch av vattendimma varje dag (så kanske det iaf blir varannan dag) på persika och gurka och då och då på resten av plantorna därinne. Såpa sägs vara en metod att använda, hos mig har det inte hjälpt, däremot blir växten uttorkad och därmed försvagad mot angrepp.
Det finns även biologisk bekämning med rovspinnkvalster som äter ägg och spinn, det jag är lite orolig över vad gäller det är att man skulle kunna importera en art som inte hör hemma i vårt ekosystem och därmed skaffar man sig andra problem, tex att våra egna rovinsekter slås ut. Den risken lever våra sjuprickiga nyckelpiga under då man importerat Harlekinnyckelpigor från Asien för biologisk bekämpning. Mer info om nyckelpigor finns här. Vi människor vet inte allt och bör vara mycket försiktiga med hur vi styr om i naturen. Små förändringar kan ge oanade konsekvenser.
De enda tillsatta rovdjur jag tillåter hos mig är den här typen 🥰
