Sparad i skadedjur, sticklingar

Oxveckor – och man längtar ihjäl sig!

Det är inte klokt vilken bra vinter vi har haft! Jag har aldrig tidigare kunnat åka så mycket skidor som den här vintern så det har ju varit alldeles perfekt egentligen. Och ändå, JAG VILL HA VÅR! Och då gäller det att inte dra igång för mycket – det har hänt förr 🙄 och kanske händer det oavsett hur mycket man sitter på händerna.

Att skriva och rita planer för kommande odlingar är ett sätt att förströ sig och som kommer att bli till glädje sen. Ett annat är att hitta på allehanda experimentodling. Den här gången (som så många andra gånger) ramlade det på mig ur ett problem. Hade ingenting att göra och tyckte att det kunde vara dags att ta lite sticklingar på pellisarna. Jag brukar sätta dom i sand eller sandblandad plantjord men överraskande nog befanns sandhögen ute stelfrusen (typ -15˚stelfrusen) och möjligheten att hacka loss ens en liten mängd blev helt omöjligt. Nedslagen över tanken på att behöva vänta med denna syssla möts jag i källardörren av de torra julgrupperna som är påväg ut till komposten. ”Hur skulle det vara att prova med oss?” säger den gamla Mossan och Laven lite torrt. Jo, så en stund senare är de uppblötta i små sticklingskrukor – hur fantastiska grejer de är alltså, kan ligga helt uttorkade en evighet, får en droppe vatten och simsalabim! livet kommer åter.

Försöket ser ut som så att två sticklingar av samma sort får prova att rota sig i vitlav resp väggmossa. Min idé är att det håller fukten runt sticklingen men att den också är tillräckligt luftig för att det inte ska ruttna. Spännande för jag tror verkligen att det här ska kunna funka pga detta, dock funderar jag på hur pH och annat i mossa och lav ligger och att det skulle kunna påverka negativt för rotbildningen. Pelargonen är ju som regel väldigt tacksamma med att få rötter så de borde vara bra försöksobjekt. För lite sen testade jag sphagnum till några sticklingar och det ser sådär ut. Fem av femton har inte dött helt än. Det kan också vara så att jag är lite tidigt ute, på något vis vet växterna när det är tid att börja växa och det är alltid lättare att få det att ta sig i mars än i januari.

Nya sticklingar i mossa och lav.

Jag lockas väldigt mycket av tanken att det ska fungera med mossa/lav eftersom det känns mycket bättre att använda något som finns så nära jämfört med att köpa hem root roit (som känns som någon slags skumgummi) eller kokosfibrer vilket ska vara väldigt effektivt.

Fö har chili och paprikaodlingen startats, de allra flesta fröna behövde bara en vecka på fuktigt papper i plastpåse för att gro. Typiskt nog är favoriten Bulgarian Carrot den som inte grott alls 🙄

Grodda frön av chili

För någon vecka sen planterade jag om tomatplantorna. Även om tempen var ovanför nollan så påminns man om varför man inte odlar speciellt mycket den här tiden – det blir in i h-vete kallt om händerna. Jag har ett par fodrade gummihandskar som är vattentäta, skulle säga att det är en förutsättning för att hållas öht.

Tomatplantorna

Skuggan över plantrummet just nu är dock att det väldigt mycket småflugor/sorgmygg. Jag brukar ha lite men nu känns det som att de vill ta över rummet. Jag använder gula klisterremsor och småkoppar med vinäger/diskmedel/vatten som fångar mycket. Men antalet flygfän ökar ändå. Jag tror inte på att sterilisera jorden, dels blir det för mycket jord för att det ska bli rimligt att genomföra och sen tänker jag att alla andra microorganismer också stryker med. Funderar lite på att testa potatistricket, en skiva potatis på jorden som ska locka dit larverna som man sen kan hiva ut. Frågan är bara hur bra det är att ha potatis ihop med tomaterna med tanke på bladmögelrisk?

En annan fundering är hur det skulle funka att helt sonika täcka krukorna med något (plast/folie?) för att kväva fäna när de ska ut och flyga..? Ska tänka lite till på det tror jag.

Sparad i Odling

Att jämföra eller inspireras…

Så här i början av sommaren (somliga säger att vi är i mitten, men nix, det är ff början) är det lätt att känna sig missbelåten med sina odlingar. ”Alla andra” har ju så stora, fina, välväxta och tom börjar stolt smaska tomater (högljutt på instagramskärmen), drar upp gallringsmorötter som ser färdiga ut jämfört med mina sytrådar. Instagram som inspiration blir då bara en källa till känsla av misslyckande eller ännu värre, avundsjuka. För mig finns två vägar att gå (jag hatar avundsjuka och vägrar hänge mig åt det) och det ena är att sluta titta på insta (går det ens?) eller att titta så mycket så att man blir avtrubbad; dvs inser att det är många som inte bor i zon 1 i Skåne, att man får använda de förutsättningar man har och vila i tanken att det kommer så småningom. Mina förutsättningar är en skogslycka mitt i bästa barrskogsbältet med moränjord som grund. Och jag vill ändå njuta av odlingarna och av att det faktiskt är sommar ❤️🌞 Läste ett inlägg på Dahliaentusiasterna: ”Om en enda människa till frågar varför deras dahlior inte börjat blomma än skriker jag! DAHLIOR ÄR SENSOMMARBLOMMOR! De SKA blomma i augusti…” Inte för att det hjälpte mot de som ställer frågan, de fortsätter iaf, men det hjälper mig att inte bli besviken på mina odlingar.

En sak att göra när det är sommar är att göra utflykter till trevliga trädgårdar och trädgårdsrelaterade butiker. I söndags var det öppen trädgård och vi besökte Bråtas Grönskan som finns mellan Hova och Gullspång. En supermysig trädgård som jag fann mycket inpiration i, vacker odling där ätbart och fägring samsades med det vilda – ängar med klippta gångar så att det är nära till att se blåklockor och krolliljor som fanns där överallt. Honungsros som klättrar i äppelträd och kål som samsas med rosenskära och dahlior. Trädgården omgärdas av de egna fårens hagar, höns fanns det också och täckodling och gödning från gårdens djur skapar ett kretslopp. Växthus och bodar som är byggda av återvunnet material och med gamla metoder – helt lovely!

Igår for vi sen iväg till Paradiset på berget som man hittar väster om Götene. Riktigt god våffla med hemgjord mandelmassa med amaretto och grädde intogs och sedan kunde vi kika på floriststudenter som jobbade med olika arrangemang, betongarbeten och såklart de trivsamma hönsen som minglade och gärna ville göra rent faten efter fikat.

På vägen hem passerades också ett loppis som hade några fynd till mig.

Loppisfynd

Väl hemma trodde jag inte min näsa när jag klev in i växthuset; jag kände lukten av en mogen persika, jag har kikat på dom och verkligen inte trott att det finns någon klar, de är både gröna och hårda. Men efter en stunds sökande hittade jag den! MUMS!!! (Nu är det jag som smaskar högljutt på instagram 🥳)

Mig och Persika No1

Idag har fm bjudit på rejält ihållande regn men nu spricker det upp allt mer. Jag får alltså skynda mig att skriva…

Rapport från odlingarna så här långt är att: JAG BLIR GALEN PÅ FÅGLARNA! De har ju sen jag började stoppa ner bönor, ärtor och solrosfrön löpt amok. Sprätter runt så det blir helt upponer, jag tror också att de äter upp det jag sår. Jag har försökt med kvistar oh grenar och det funkar bara delvis. Då jag lagt över det som finns hemma visade det sig att majsen drog vinstlotten; spetsgardinerna från Ikea. De är lätta och släpper igenom sol, vind och vatten men stoppar ändå fåglarna från att komma in. Den vanliga braiga fiberduken blir för tung och trycker ner plantorna. Utom vildpotatisen dock. Den tål vad som helst. Och kanske lika bra det för några solrosor, bönor eller ärtor kan jag se mig i stjärnorna efter. Igår fick mannen som passerade Ikea köpa med ett gäng spetsgardiner som pronto lade på solrosrna – idag hade fåglarna från en kant lyckats lyfta undan den och gått loss ordentligt! Och jag vet inte riktigt vad det är för fåglar heller, har inte tagit dom på bar gärning så att säga. Visserligen kanske jag bara borde ge upp, det kommer nog inte hinna bli något av det jag sår om. Men samtidigt kan jag inte bara låta dom hållas. Idag ställde vi dit en plastuv som hittats gömmorna av tidigare nämnda man och sakletare. Krigets nästa fas alltså. När det inte går att hindra får vi ta fram hot. Undrar vad jag ska ta till härnäst; lära hunden att patrullera och låta honom vara ute om nätterna? Tyvärr är han lika väderkänslig som sin husse och vill helst inte var ute om det finns moln på himlen…

Men hallå! Jag kan ge er ett hejdundrande tips! Om man tycker att ens plantor ser lite ynkliga ut kan man passa på att gödsla dom med blodmjöl. Då kan man nog vara helt säker på att inte få någon skörd alls. Alltså shit vad de tog illa vid sig! Det är tydligen starka grejer det där… Både pumpor och de fåstaka solrosstackare som finns ser ut att aldrig mer bli sig själva… Ja, jag vill ju experimentera och om man inte provar får man ju inget veta..

Nåväl. Potatisen ser fin ut, sorten Linda som är ny var först ut med att blomma och sedan har några av mitt eget utsäde som är antingen Amandine, Swift eller Bordeaux hängt på. Blasten är rejält stor men jag tror utan att ha checkat att knölarna inte är ätklara än. Vitlöken är också helt ok, löken växer även om den inte är bautastor.

Paprika och chili börjar så smått att se ut att vilja växa men det har tagit tid. Tänker att de vill ha väldigt jämn temperatur och inte för stark sol och där de står hos mig är det ganska stekigt på fm men skönare på em. De får dock bli kvar där och gilla läget, jag orkar inte fjäska mer för dom.

Tomaterna som växer ute ligger före de inne i växthuset vilket inte är så konstigt eg, alla som sitter ute är små eller stora busktomater och de är som regel lite snabbare än de högväxande.

De plantor som sitter inne är om man jämför med en lite lagom lång man, faktiskt manshöga. Jag har börjat blada av nerifrån och gallra lite där det blir för tätt. Jag är också svinnoga med att plocka bort tjyvar med minnet om djungeln som uppstod förra året. Det som är lite märkligt är att sorter som jag haft några år iår verkar ha blivit buskvarianter utan att ha varit det tidigare, och några är fantastiskt bra på att få delad topp – där det direkt kommer blomknoppar. Svårt att välja vilken som ska kapas mao. Det är främst Tangella, Rosa och Regina som gäckar mig. Jag har också fått börja vaka efter larver av grönsaksfly. Tur det är semester.

Gurkprimadonnorna återhämtade sig efter den ”förfärliga” flytten ut i växthuset. Nu är de väldigt höga och det sitter många gurkanlag även om det nog dröjer lite innan vi kan äta av dom.

Gurkor av sorterna Hopeline, Baby och Louisa. Och en hundsvans i kanten..

Men det som går allra allra bäst och som också är roligast just nu är ändå blommorna! Det ska bli ett alldeles eget inlägg om det men bara för att luktärtorna är så många och underbara; en bukett fick följa med ut i växthuset och förhöja atmosfären medan man är där och bloggar/planterar. Vilket jag också är rättså mycket; det finns väldigt många pelargoner nu… 😜

Luften är söt av doften från luktärtorna 🥰
Sparad i Giftig jord, jord, tomat

Jordexperiment

Den stora snackisen bland odlare i år har ju varit den förgiftade ekonäringen och problem med småplantor av tomat och chili. I princip alla odlingsvänner jag har bekräftar problemen med detta. För ett tag sen skrev jag om några tester jag som jag gjort med nysådder och plantor i olika jord (som man kan läsa om här) Det är mycket intressant men ger inte hela svaret på problemen.

Av de som såddes inne och stod under lysrör var det bara Garden Pearl som kom igång lite hyfsat, Whippersnapper och Tumbling Tom grodde, växte lite och började dö av.

De som grodde i växthuset grodde efter en bra stund (det var ju så förbenade kallt där i april-maj) men växte sen på och beter sig som plantor ska. Eftersom platsen egentligen är slut blev det en habrovink: ner med hela klustret av vardera sorten under persikan. Stackars dom!

Ampeltomater planterade i kluster under persikan

Slutsats? Tja.. Ljuset och värmen spelar roll. Kan det vara så att plantorna inte växer lika bra eller blir hämmade av ledljus? Inomhus-test-plantorna blev ju aldrig någon riktig fart på ens de som ändå kom igång litegrann. När jag har forskat lite mer på de tidigare plantor som såg skruttiga ut så ser det ut som rothalssjuka som enl Google kommer av parasitsvampar som finns i jorden, från gammalt växtmaterial. Det kan ju förklara varför det funkar för plantor som hamnar i direkt solljus – svampar växer inte där det är ljust, varmt och torrt.

Nästa försök med ett mer renodlat jordexperiment, tre lika stora plantor av Söta Karin i varsin kruka med jord från Plantagen, mitt trädgårdsland inkl lite hönsskit, samt från Ica. Ett småskaligt test som ändå ger en hel del information.

Fr vä: Icas, Plantagens och egen

Såhär drygt en och en halv månad senare dokumenterades projektet på nytt.

Fr vä; Plantagen, egen, Icas

Man ser på de gulnade bladen längst ner på plantorna att de har kvävebrist (inte så konstigt med så små krukor och ingen ytterligare näring som tillförts – plågsamma växtförsök). Icaplantan har dock klarat sig lite bättre. Vad gäller storlek på planta så ligger Plantagen efter och ser man till knoppar och blommor leder trädgårdsjorden. Ingen av dom har orkat sätta frukt utan blommorna ramlar av. Nu har de kommit i slutkrukor och fått mer jord från respektive tillverkare.

Plantagen
Egen
Ica

Anledningen till de icke fyllda krukorna är att jag bara hade en liten slatt kvar av Plantagen-jorden och med tanke på hur det gått för den plantan såhär långt har jag ingen större lust att köpa mer jord därifrån. Experimentet hålls vid liv ett tag till genom att alla tre plantor fått ungefär lika mycket jord iaf. Antagligen får jag på det sättet även ett lite snabbare utfall av testet än om det funnits mer jord. Jag vill ju lite grann testa av hur länge näringen i resp jord räcker.

Och så som alla spännande historier slutar..

.. To be continued..

Sparad i Odling

Full fart!

Den bästa tiden på året och allt rusar förbi som ett reaplan 🙄 Så mycket roligt som händer och som man vill och ska göra samtidigt. Sista veckorna i skolan är som ett upplopp där allt ska vara klart till den stora dagen, Le Grand Finale – avslutningen. Hemma i odlandet är det nästan samma sak, alla små bebisar (plantor) har blivit tonåringar och växt ur krukorna, de KRÄVER att få mer utrymme, mer jord och mer vatten. Vart man vänder sina ögon finns grejer som man vill göra, idéer kraschar in i en och bara måste startas upp. Nu! Nu! Och det är fortfarande det roligaste och bästa som finns 😍 Jag önskar bara att det skulle finnas lite fler timmar på dygnet. Alternativt fler dagar i maj. Så att man kunde hinna njuta lite till. Eller så skulle jag komma på fler roliga små projekt 😁

Det sista i raden är sötpotatis. Läste artikel på rabarberträdgård om odling av dessa tydligen icke-potatisar. De är släkt med blomman för dagen (en favo) och är klättrande/marktäckande. Raskt införskaffades ett par plantor men även några potatisar ska få prova på att rota sig. Trist nog fanns inte eko av sötpotatis i min butik så vi får se om det ens är möjligt.

Sötpotatis-försök

I bönlandet blommar det.

Vinrankan lever men den är nog lite tveksam mot tilltaget att bli utflyttad. En plats i solen kan verka mer glamorös än den är i verkligheten.. 😉

Hinkpotatis trivs bra och de första små frilansande har tittat upp. Squashen är utflyttad och har fått bli potatisarnas granne.

Ett annat projekt var att sätta ett mango-frö. Bara att skala fram kärnan tog flera dagar 😛 den är hård och seg och så ska man tydligen vara väääldigt försiktig så att man inte skadar fröet. Nu är det bara att vänta.

Igår upptäckte vi att bålgetingar hittat hit. Vi brukar alltid ha några stycken som cirkulerar men nu har de nog hittat en riktig skatt. Tros det som mest var tio stycken samtidigt.

Bålgetingar som är sugna på sav. En verkar va lite bossig av sig. Kanske har hon fått lite för mycket innanför västen.. 🥂

Kaffet är det som gör att jag vaknar upp på morgonen. En morgon vaknade jag till redan när det skulle kokas, eller det såg ut som att jag fått nån som 1 ville bli bli bjuden på en kopp, eller 2 hjälpa till att sätta på det.

Insidan av fönstret precis bredvid kaffebryggaren.
Grön bladspindel ♀️
Kolla in tassarna!

Hon fick faktiskt gå ut. Och rackarns vad snabba de är, jag förstår att de inte behöver något nät för att fånga sina byten.

Och så börjar allt att bli som det ska på landet – ingen sommar utan kattungar!

Svansa
Sparad i försådd, Odling, thuja, trädgård, valborg

Valborg, vårens storhelg

Iår landade ju Valborg så lägligt precis invid en helg så att man riktigt kunde fira i dagarna tre. Eller ja.. själva Valborgsmässoafton var ju en kall och blöt historia och likaså 1a maj. Vilken tur då att man kunde passa på på Annandag Valborg och elda och grilla korv.

Så skön kväll, ingen av oss ville gå in ❤️

Den ruskiga 1a maj spenderades på ett så bra ställe som man kan en sån dag: med ett besök på Bona Trädgård. Har aldrig varit där tidigare, en riktigt glad överraskning, mitt i skogen stod stora växthus fulla av blommor och annat roligt 😃 Bamsestora pelargoner av många slag, spännande och fina blommor men också grönsaker. Hittade två chilisar som prompt ville med hem, en Bhut Jolikia (superhet) och en Pot Black (medelhet, svarta frukter). Dock måste jag åka dit igen om några veckor, jag vågade inte köpa så mycket än för det är ju så kalla nätter.

Tror att jag fått undanstädat det mesta i hagarna nu. Nytt potatisland är anlagt med gammalt hösilage, i botten ligger endel hästskit som jag tänker ska kväva bra men också locka dit maskarna – galet stora daggmaskar i det nu!

Våren är ju förändringens tid. En tid när man (= jag) känner att det är läge att ändra på saker, tänka nytt osv. Och som vanligt föds en tanke och vips vill jag göra den – och den här gången smittade jag även mannen i huset (något som aldrig sker annars) det kan ha att göra med att en såg fanns med i bilden.. 😁 För väldigt många år sen satte jag en extremt liten thuja bakom huset, precis i tittvägen från köksfönstret ut över ägorna. Exakt som jag läst att man inte ska göra. Nu syntes inte hagen åt det hållet alls så sågen fick jobba. Det blev helt perfekt höjd på’na men hoppas att det kommer några nya grenar upptill som täcker för nu är det väldigt fult.

Före såg och efter

Och såklart kom jag på ett nytt försöksprojekt av thujan! Tog små kvistar, drog loss så att det blev en liten klack kvar och sen tryckte ner i fuktigaste stället på ägorna, surhålet nere i hästhagen. Det kommer (förmodligen) vara rejält blött där ett bra tag till, när det torkat upp önskar jag att de börjat få lite rötter. Om nu thuja gör så vill säga – det har jag ju ingen aning om egentligen.. #experimentodling..

Thujasticklingar runt sten i surhålet. Planteringspinne på stenen.

För att sticka ner sticklingarna använde jag min bästa ’planteringspinne’, en gammal grenbit som jag hittade på väg mot planteringsplatsen. Vilken tur att jag aldrig köpt nån, då hade ju varit tvungen att gå och hämta den nånstans, dessutom hade jag nog fått leta efter den en god stund eftersom det inte är så ofta man använder en sån. I år känns det som att jag ännu mer kommer göra sport av att inte köpa saker för att odla och då menar jag förstås just saker, frön och växter är undantaget från regeln. Det är roligt att ta gamla saker som man sparat på men som man inte vet vad man ska göra med och sen få praktisk nytta av dom. Skönt på flera sätt, grejer förvandlas från värdelöst till viktigt, hjärnan får fokusera på att uppfinna och lösa. Bra för själen!

Sparad i Odling, potatis

Hinkpotatis

Amandinarna ska få utstå ytterligare experiment (förutom att bo i hink alltså).

Plågsamma (?) potatisförsök

Har satt potatisarna i en hink, täct med lite jord och fyllt på med hö. Vattnat en skvätt. Två somrars erfarenheter av potatisodling i hö har gett att även om hö är luftigt så kan det bli för blött vilket gör att potatisen i värsta fall ruttnar och i bästa fall växer lite dåligt. Att hålla ganska torrt verkar väldigt mycket bättre, sommaren 2018 fick ja bra skörd trots torka och potatisen fick klara sig helt utan bevattning pga vattenbristen. I hinkarna kan jag styra och ha ordentlig kontroll, lagom fuktigt ska nog vara det bästa. Och så får de stå i växthuset ett tag till, det ska ju bli kyligt några dagar nu.

Sparad i hybridisering, Odling, pelargon

Pelargon, en växande fascination

Har från början inte varit så förtjust i pelargoner. På nåt sätt lockade de mig inte alls. De luktar ju lite illa. Och dr westerlund ska vi inte tala om! Den gillar jag fortfande inte, vilken stank!

Fast pelargoner är ju anspråkslösa så nån krake har väl fått bo över sommaren då och då. Så dök det väl upp nån Mårbacka.. Nu åbäkar jag mig rätt mycket med pelargoner, bär in de stora i jordkällaren över vintern, har hela sovrumsfönstret fullt av ’såna som jag är rädd om’. De är väldigt trevliga blommor, de kan överleva under ökenliknande förhållanden (torka och utarmad jord) hos mig när min jag har dippar av 0-intresse för odling, trädgård och blommor.

För två år sedan satte jag några frön som jag tagit från en Mårbacka dr Ingrid. Det blev två plantor som man kan se på bild här Pelargon Frk Doris och Nillala Förra året sattes frön av en Kärlekspelargon, ytterligare två nya sorter såg dagens ljus, den ena väldigt lik sin mamma, den andre en enkelblommande modell där pappan förmodligen är en orange storvuxen en som ursprungligen är hemtagen från Spanien.

Love-li

Den här gången har jag satt frön av en för året ny sort som jag köpte i våras (och som jag då såklart inte har något man på 🙄) och en har redan grott! 😍

Aprikos-rosa enkelblommande och bedårande pelargon
Ännu en frömamma utan namn, en rosa med vitt öga, liten till växten sort.

Att odla pelargon från frö är slow-thrilling, spänning på lång sikt och rejält nördigt 😁 dock inser man när man läser om andras experiment inom området (tex i gruppen Fb egna koraningar/hybridisering) att man är långt ifrån vare sig nördigast eller mest manisk.. 😅