Sparad i förökning, rotning, sticklingar

Test av rotningssubstrat

I handeln finns flera olika substrat för att rota sticklingar. Alla är mer eller mindre naturliga, mer eller mindre dyra och alla är ”bäst” enligt olika personer som säljer/har testat och tycker att just sin produkt är bäst.

Jag gillar budgetodling och tycker inte att det ska kosta mer att driva upp egna plantor än att köpa färdiga men framförallt odlar jag för att minska trycket på miljön. Alltså tänker jag att växter som ska bo hos mig också får nöja sig med material som är naturliga och finns i min närhet. Tänker alltså att även om tex kokosfibern är naturlig och är ett överblivet material så måste det fraktas ett halvt jordklot för att nå min odlingsplats och det känns inte helt bra.

Jag har insett att hur lätt/svårt det är att rota handlar mycket om vilken säsong vi är i. Under sommaren funkar det för de allra flesta sorter att bara stickas ner i något som är fuktigt eller blött för att det ska utvecklas rötter, under den mörka tiden på året är det lite knixigare.

Jag har testat att rota tex pelargoner, blyblomma, fuchsia och petunia i vitmossa (sphagnum), renlav, grönmossa, sand och jord. Den gröna mossan och renlaven fungerar för några sorter – de som har lätt för att rota sig.

Vitmossa/sphagnum

Vitmossa är pålitligt när man startar tidigt och växterna inte har fått vårkänslor än, dvs de har inte riktigt kommit på att det är dags att börja växa och det tar ett tag innan det bildas rötter. Den här mossan håller fukten bra utan att det blir helt tätt runt stammen på sticklingen och den är antiseptisk. De sticklingar som tar lite tid på sig att bilda rötter har en fördel här, de kan stå fuktigt länge utan att riskera att ruttna som de skulle ha gjort om de placerats i jord.

Blyblomma i vitmossa

Jag väljer att stickla blyblomma och vilda pelargoner i detta iår för fortsatta utvärderingar.

Sand

Sand är det som går snabbast att få rötter i bara det är sorter som är någorlunda sugna på att växa vidare. Testet jag gjorde förra säsongen visade på nästan 100% lyckade resultat, med reservation för att testet då startades lite senare (i början av april) vilket kan ha bidragit.

Jag har satt hängpelargon, zonartic, vildart och zonalpelargoner i sand för fortsatt utvärdering.

Jord

Jord är lite lurigt. När vi börjar närma oss sommar (april, maj) har många blommor fattat att det är ”nu det gäller!” och rusar ut rötter så fort man knipsar/bryter av en gren. Då går det utmärkt att bara sticka ner grenen i jord och den börjar växa inom kort. Sen finns det såklart de sorter som fortfarande tar tid på sig (blyblomma tex) och det verkar som att de överlag har svårare att rota sig när vi är framme i dessa tider. Min teori är att de inte lyckas så bra då för att det är för varmt eller för att fuktigheten inte blir lika jämn. Allmänt tror jag att de som tar tid på sig att få rötter riskerar att ruttna innan de får rötter när de sitter i jord som är mer kompakt än tex vitmossa eller sand.

Vatten

Under sommaren brukar jag bara sticka ner grenar/skott i vatten för att föröka och särskilt pelargoner funkar bra på det viset. Många får rötter på bara några dagar eller nån vecka. Vissa säger att de rötter som bildas i vatten inte är samma sort som de som bildas i jord/annat rotningssubstrat, men jag har aldrig märkt av att det blivit sämre plantor när de kommit i jorden för att de fått rötterna så.

Rotningskärl

Jag är väldigt förtjust i genomskinliga kärl att odla både frö och sticklingar i. Man ser liksom allt som händer däri, man kan se om det är rötter på gång förstås men det är också betydligt lättare att hålla koll på fuktnivån, vilket är grundläggande vetskap för att ge sin små darlings de bästa förutsättningarna. Plastlådor efter smörgåstårtestubbar är perfekta eftersom locket är med, engångsplast som snapsglas och mindre muggar går att använda många gånger.

Smörgåstårtelådor och engångsglas håller till många gångers rotning och sådd.

Viss logik talar för att växters rötter vill leva i mörker men de andra faktorerna spelar större roll enligt mina slutsatser och det gör också mitt odlande mer intressant. Man vill liksom se vad som händer medans det händer, inte bara få en glad överraskning när ett blad börjar växa upp eller sticklingen skjuter fart, det är oftast för lång tid däremellan och kan hända många dåliga saker under tiden. Vill man göra ett mellanting går det att använda färgade genomskinliga kärl.

Sen när allt rotande har tagit sig kan det bli såhär:

Sparad i skadedjur, sticklingar

Oxveckor – och man längtar ihjäl sig!

Det är inte klokt vilken bra vinter vi har haft! Jag har aldrig tidigare kunnat åka så mycket skidor som den här vintern så det har ju varit alldeles perfekt egentligen. Och ändå, JAG VILL HA VÅR! Och då gäller det att inte dra igång för mycket – det har hänt förr 🙄 och kanske händer det oavsett hur mycket man sitter på händerna.

Att skriva och rita planer för kommande odlingar är ett sätt att förströ sig och som kommer att bli till glädje sen. Ett annat är att hitta på allehanda experimentodling. Den här gången (som så många andra gånger) ramlade det på mig ur ett problem. Hade ingenting att göra och tyckte att det kunde vara dags att ta lite sticklingar på pellisarna. Jag brukar sätta dom i sand eller sandblandad plantjord men överraskande nog befanns sandhögen ute stelfrusen (typ -15˚stelfrusen) och möjligheten att hacka loss ens en liten mängd blev helt omöjligt. Nedslagen över tanken på att behöva vänta med denna syssla möts jag i källardörren av de torra julgrupperna som är påväg ut till komposten. ”Hur skulle det vara att prova med oss?” säger den gamla Mossan och Laven lite torrt. Jo, så en stund senare är de uppblötta i små sticklingskrukor – hur fantastiska grejer de är alltså, kan ligga helt uttorkade en evighet, får en droppe vatten och simsalabim! livet kommer åter.

Försöket ser ut som så att två sticklingar av samma sort får prova att rota sig i vitlav resp väggmossa. Min idé är att det håller fukten runt sticklingen men att den också är tillräckligt luftig för att det inte ska ruttna. Spännande för jag tror verkligen att det här ska kunna funka pga detta, dock funderar jag på hur pH och annat i mossa och lav ligger och att det skulle kunna påverka negativt för rotbildningen. Pelargonen är ju som regel väldigt tacksamma med att få rötter så de borde vara bra försöksobjekt. För lite sen testade jag sphagnum till några sticklingar och det ser sådär ut. Fem av femton har inte dött helt än. Det kan också vara så att jag är lite tidigt ute, på något vis vet växterna när det är tid att börja växa och det är alltid lättare att få det att ta sig i mars än i januari.

Nya sticklingar i mossa och lav.

Jag lockas väldigt mycket av tanken att det ska fungera med mossa/lav eftersom det känns mycket bättre att använda något som finns så nära jämfört med att köpa hem root roit (som känns som någon slags skumgummi) eller kokosfibrer vilket ska vara väldigt effektivt.

Fö har chili och paprikaodlingen startats, de allra flesta fröna behövde bara en vecka på fuktigt papper i plastpåse för att gro. Typiskt nog är favoriten Bulgarian Carrot den som inte grott alls 🙄

Grodda frön av chili

För någon vecka sen planterade jag om tomatplantorna. Även om tempen var ovanför nollan så påminns man om varför man inte odlar speciellt mycket den här tiden – det blir in i h-vete kallt om händerna. Jag har ett par fodrade gummihandskar som är vattentäta, skulle säga att det är en förutsättning för att hållas öht.

Tomatplantorna

Skuggan över plantrummet just nu är dock att det väldigt mycket småflugor/sorgmygg. Jag brukar ha lite men nu känns det som att de vill ta över rummet. Jag använder gula klisterremsor och småkoppar med vinäger/diskmedel/vatten som fångar mycket. Men antalet flygfän ökar ändå. Jag tror inte på att sterilisera jorden, dels blir det för mycket jord för att det ska bli rimligt att genomföra och sen tänker jag att alla andra microorganismer också stryker med. Funderar lite på att testa potatistricket, en skiva potatis på jorden som ska locka dit larverna som man sen kan hiva ut. Frågan är bara hur bra det är att ha potatis ihop med tomaterna med tanke på bladmögelrisk?

En annan fundering är hur det skulle funka att helt sonika täcka krukorna med något (plast/folie?) för att kväva fäna när de ska ut och flyga..? Ska tänka lite till på det tror jag.