I helgen som gick var det dags att ta upp potatisen. Läste om förra årets skörd (jag har ju gjort på exakt samma sätt iår – odlat på gräsmattan, täckt med hösilage) och hoppades på lika mycket i år trots att jag varit lite skeptisk, blasten har inte växt på som den gjorde då tex. Det visar sig att det har varit på tok för blött under höet, förra årets skörd som såg ut såhär Potatisskörd 2018 är ett fagert minne. Årets potatisar som kommer av fler sviiindyra kilo sättpotatis gav fina men få potatisar. Det blev nog knappt utsädet tillbaka, men man styr inte över vädret. Kan vara så att jag inte ska vara för snabb att lägga på mer hö så fort blasten kikar upp.
Två påsar morotsfrön gav en låda morötter. Jag är nöjd, de blev jättegoda och har fått agera morotssoppa med ingefära, chili och vitlök.
Vitlöksskörd från en vitlök som börjat mjukna i kylskåpet i våras. Förodlade i krukor i växthuset innan utplantering. Väldigt nöjd med mängd och smak på dem men lite förundrad över varför vissa blir klyftiga och andra som hela lökar..
Rödbetor däremot! 😡 De har verkligen gäckat mig flera år nu, i våras växte det på med så fin blast och jag trodde att det skulle bli bra skörd. Haren/rådjuren var dock också sugna på dom men det såg ändå ut som att de repade sig. Men icke, små ynkliga betor! Två fröpåsar blev mindre än 1 kg skörd. Typiskt – jag som älskar rödbetor! Jag måste läsa på mer och göra om – och göra rätt!
Bönor är nog det som gått allra bäst ändå, borlotti och en purpurfärgad störböna satte jag, det blev åtskilliga kg att mumsa på i vinter. Läste ju också om att avokado ska gå att byta ut mot bondböna i tex guacamole, vilket excellent trick med tanke på närodlingsprincipen och dessutom är det så sällan avokadon faktiskt är bra, antingen är den omogen/sönderklämd. 😀
Att skörda är verkligen både roligt och tråkigt – men envisare än en åsna försöker ju igen, på nytt sätt och med andra grödor.