I år blev det ca 45kg tomater allt som allt. Det är en ansenlig mängd, speciellt om man betänker att 4/5 delar av familjen konsumerar 1/10. Betyder 9/10 (ca 40kg) i mig och min mun. Ganska mycket blåsor i munnen men förskräckligt gott och vääldigt nyttigt. För ett par år sen på hösten fick jag under en längre period en konstig järnsmak i munnen, började frukta för alla möjliga konstiga sjukdomar, vad kan man inte allt ha om söker på nätet liksom? Efter att ha gjort omfattande provtagningar visade det sig att jag var kärnfrisk och sådär framåt jul avtog järnsmaken. Ungefär samtidigt som tomatförrådet ebbade ut. Utan att ha några forskningbaserade evidens tänker jag att det förmodligen är så, överkonsumtion av tomater ger järnsmak men verkar inte vara farligt. Och käkar glatt vidare. 😃
För att reflektera om årets tomatodling i siffror så; säsongen blev ca 1 månad kortare än förra, tomatavplock slutet av sep 2019 jfrt slutet av okt 2018. Betydligt varmare hela säsongen 2018. Totalt sett skiljer det inte mer än ca 5kg på säsongerna men skillnaden är en betydligt större mängd inplockat omoget i år.
Sex backar varav två får stå svalt ett tag till (i försök att mogna långsamt) iår istället för tre brickor på eftermognad förra året.
Som alltid är det lite svårt att summera, bestämma sig för vad som varit odlingsvärt osv, särskilt med tanke på att det är mycket kvar som ska mogna fram.
Helt klart är att de frön som togs av Karintorps Söta Karin och Jordgubbstomat har kommit för att stanna – trots att de nog är hybrider har de varit superbra och ändå hyfsat lika i smak, form från planta till planta. En fådd planta som jag var lite skeptisk till (biff, som sällan går särskilt bra hos mig) Semente Selzionat visade sig ge jättegoda, stora och lagringsvärda tomater. Det är tydligen en sort som är i köpt på Madeira. Brandywine Yellow blir också kvar.
Father Frost har jag testat klart, inte så god, gav enstaka tomater och krallig planta. Golden Queen var helt ok, lite bättre hållbarhet än Solguld, vi får se om den blir utbytt av Golden Queen nästa år, man kan inte ha hur många gula som helst liksom.
Några är så självklara för fortsatt odling att jag knappt behöver nämna dom men gör det iaf: Garden Pearl, Whippersnapper, Venus, Yellow Canary. Sungold, Green Envy, Bumblebee. Ponderosa, Principe Borghese för att de är hållbara. Har en annan fådd som heter Sugar Drops, kanske inte så söt som namnet får en att tro men bra hållbarhet och fin färg (orange). Indigo Rose förstås. Vi får se hur det blir med Irish Candy.
Nästa år ska jag testa Wilma och sen hittade jag nån på fb som sålde 200 (!) sorter tomater med bra beskrivningar, spännande! Och då måste några sorteras bort, så är det bara.
Ska även se om jag kan få tag i en sort som heter något med Ambrosia, den ska tydligen vara ännu sötare än Sungold – uppmätt med siffror och allt – nördigt värre alltså!
Till nästa säsong ska en del jord bytas ut, det ska läggas in koskit, hönsskit och täckmaterial, för baske mej om det inte ska bli stora biffar!
Vad gäller gurkan så har sorten Hopeline, som går under benämningen ampelgurka, varit förträffligt bra. Jag satte och odlade som vanlig gurka, klättrande från jordbädd, de har växt som attan och använt persikan som stöd. Goda redan som pyttesmå, rikgivande och tålig. Gick även bra att lägga in, hela och skivade. Mera sånt! Lousia, en slanggurka har även den varit bra men man får vänta längre på att de ska växa till ätliga och de är också mer känsliga under tillväxten.
Och så säger jag som jag brukar på hösten:
Nästa år, då ska jag inte ha så många sorter. Och inte så många plantor.
