persika – Den jordiga tummen

Odlingsrapport 2022

Publicerad den 14 januari, 202315 januari, 2023 av Fröken Doris

2022. Året då jag släppte alla restriktioner och bara körde på, bromsade inget och hängav mig åt blommor och det jag gillar att äta. Blev bra på att genomföra idéer, inte tröttna mitt i och få en massa plantor som stod kvar i för små krukor och förtvinade. Nåväl. Kanske inte till 100% men jag var ändå hyfsat duktig.

En son spanade runt och kommenterade den prunkande [läs förvuxna] blomsterrabatten i september -”okej… det här är alltså två hästar…?” Och så var det väl. Jag sålde hästarna på vårvintern och all min fritid hamnade i odlingarna. Skönt att få fokusera på en sak. Tomt utan djur i hagarna och kanske är odlandet också ett sätt att kompensera saknaden. Jag mår bra av att arbeta med kroppen, ösa skit och dra på skottkärror, en är liksom van vid det och i odlingen finns rika chanser att utlopp för det behovet också. Men det är fortfarande tomt utan djur. Inget snusande i nacken och inga vilda galopper på vindlande stigar. Men heller inget dåligt samvete för att jag inte hinner rida så mycket som de skulle ha velat (behövt). Allt har sin tid. Mer om blomsterodlingarna blir det i ett annat inlägg.

Även om årets odlande har tonat lite bort från grönsaker mot blomstrande fägring så har det ändå funnits mat att äta. Dock kan jag se när jag läser igenom förra årets odlingsrapport att det inte är samma saker som gått bra och dåligt. Bra det. Om det betyder att jag har lärt mig något. Eller så handlar det enbart om väder, klimat och ren och skär tur i vanlig ordning.

Majs, morötter, pumpa och potatis är årets vinnare. Tomaterna tävlar i sin egen liga och räknas inte mot de andra. De kan liksom bara tävla med sig själva och sina tidigare prestationer. Nåväl, tillbaka till vinnarna förutom Tomater då; 100kg potatis, 46kg pumpa, 29kg morötter och 78 majskolvar. Det blev en 20 liters hink med rödbetor (glömde väga). En sorglig sak med det är att jag tog upp dom och skulle låta dom ligga på tork några dagar i stallet innan de fick komma in i jordkällaren. Och plötsligt hade det gått flera veckor och varit kallt så in i bängen. De frös och blev förstörda. Suck. Ibland blir man trött på sig själv.

Det blev mycket lök (som jag heller inte vägt), men den skörden är jag inte imponerad av, lökarna är inte stora utan att det blev mycket handlar mest om att jag satte så förjordade mycket… Vitlökarna blev deprimerande små och tillsammans med den allra största besvikelsen; sötpotatisen (1,5kg) så hänger de riktigt löst nu när jag funderar över nästa säsong. Tidigare i höstas var jag på gång och skulle sätta, ”men det är ingen brådska med den, det gör inget om det hinner bli lite kallt innan den kommer i jorden…” Kan hända att tjäle i jorden och ett totalt ickeintresse av att stoppa ner fingrarna i det blöta kladdiga eländet leder till att Ica får stå för nästa års konsumtion utan att jag känner mig superledsen för det.

De olika kålsorterna (palm-, grön-, lila- och savoy) som skyddats av ringblommor och nät har räckt till för oss, kanske har det blivit 2-3kg. Intentionen att sätta upp skydd mot rådjuren har inte blivit av, jag är inte tillräckligt hungrig och jag plockar av den så länge det finns något kvar ändå. Gurkan är en annan av årets om inte misslyckanden så i alla fall besvikelser. Jag fattar inte varför de ska vara så kinkiga. Växer på som attan för att sen som i ett trollslag inte vilja vara med alls. Efter att de kastat sig för mina fötter och grinat när de skulle få flytta ut i växthuset repade de tills sist mod till sig och sa väl lite ”okej, tack då” för att jag preppat en bädd med rejält med bokashi (typ allt jag hade). Men det blev aldrig nån gurkfrossa även om vi väl inte behövde köpa några.

Paprika och chili då. Jag ger inte upp, men jag har slutat bry mig, de är sega och långtråkiga. Ger frukt fram på hösten efter att man odlat på dom i tio månader. Vad är det med dom liksom?! Jag har sagt det förut och säger det igen; paprika är värd sin vikt i guld! Om nån dristar sig till att påpeka hur dyra de är frågar jag: Har du försökt att odla det? De flesta svarar nej. Jag är inte förvånad över att paprika är en av det mest besprutade grönsakerna; alla vill äta paprika; sorgmygg, trips, vita flygare, löss, möss. Dessutom är de känsliga för värme, torka, kyla, blöta, mörker och stark sol. Och att någon inte skyddar dom för tidigare nämnda tillstånd dygnet runt i 10 månader. Enda gången som jag upplevt bra skörd var det året jag bar plantorna ut och in i växthuset för att de inte skulle utsättas för värmeböljor inne och kalla nätter ute. Ca tjugo 10-20 liters krukor med stora buskar i. Krasp-krisp så var de paprikorna inmundigade. I år planterade jag dom framför stallet (östläge) Oj oj vilken stark sol på fm! Inte bra tydligen. Och torrt. Men när det blev molnigare dagar ville de inte växa ändå. För kallt antar jag. Men jag ska ändå så ett par frön av dom snart. Bara för att jag är en envis liten jävel.. 😈

Lite mer om potatisen då; det skulle varit roligt om jag hade hållit ordning på sorterna av mitt eget utsäde men det är lite jobb med det, så det är lite blandad kompott när man lagar av dom. Vissa är väldigt mjöliga andra är fasta. Alla är ju goda men det hade varit bra att ha koll på dom när man vill göra specifika grejer, som julpotatisen eller rosta i ugnen. I år köpte jag en ny sort som heter Linda. Den var väldigt bra (förstås!) och nu har jag ändå försökt att ha den lite för sig i lagringen i jordkällaren – som fö verkar fungera väldigt bra. Jag var lite rädd för att det var för fuktigt därinne men det är riktigt fint. Luktar gott av potatis och jord och känns varmt om man råkar gå in när det är kallgrader ute.

Av löken så var sorten Troy bäst. Men som sagt, ganska smått blev det igen. Men skam den som ger sig. Jag ska testa att sätta från frö igen. Jag har fått utsäde av en snäll odlingsvän och kollega till både jättelök, luftlök och potatislök som ska sättas igång så fort jag får tummen ur.

Pumporna som höll på att stryka med när jag körde på med blodmjöl repade sig och tog igen sin svaghet med råge. Det var två sorter (tre plantor), lite oklart vilka bara. Satte flera sorter men bara två blev det plantor av förmodligen två olika mammutpumpor. Nästa år blir det fler sorter och då kanske inte huvudsakligen de stora varianterna utan flera av mindre modell.

Persikoträdet gav nästan 15kg frukt. Och det har det inte varit några problem att smälla i sig. Mycket av det blir till smoothie, det är fantastiskt gott att ta upp ett paket som nästan får tina i solen innan man suger i sig den. Åh wow – längt på den såhär en grådisig januaridag. Sommar i ett glas 🍑💛

Jordgubbarna som jag satte om i nytt land i våras gav lite grann. De nya plantorna som kom igång och döm om min förvåning när de så sent som i november hade klara gubbar!! Helt otroligt!

Egna jordgubbar i november, vem kunde tro att det skulle ske?

Tillbaka till Tomaterna – det blev totalt 90kg! Och jag som tänkte att det nog inte blir lika mycket som förra året – jag hade färre plantor i år och det var otroligt trögt innan de kom igång. Med lite uppskattning av mängderna tror jag att årets ätbara skörd totalt landat på ca 320kg (alla ätbara grönsaker). Är det möjligt att vi två pers stoppar i oss allt det? Vet inte. Vi får se när sommaren är här. Kanske måste jag inte odla så mycket nästa säsong. Sa hon och bläddrade girigt bland fröpåsar och surfade på fröfirmornas lovande utbud 😜

Av årets nyheter; Anmore Dewdrops, Grinch dwarf cherry, Black Opal, Sibirjak, Linda, Loxton Lass Dwarf, Alice’s Dream, Orange Crimea och Bombeta. Av dessa så har busktomaterna Sibirjak och Linda gått upp på favoritlistan. Båda är röda busktomater, Linda lite mindre och lite plommonformad. Båda odlades ute med bra resultat. Mycket god smak och bra hållbarhet. Keepers. Alice’s Dream, Orange Crimea och Bombeta blir kvar, Alice är jag inte lika överförtjust i som alla andra verkar vara men den är väldigt snygg håller jag med om. Grinchen var helt okej och kanske var den lite mer produktiv än Green Envy som jag alltid måste ha, den är såå god. Finns ingen som når upp till samma nivå tror jag. Orange Crimea gav fantastiska klasar med stora tomater, 1kg på en gren liksom! Trots att tomatplantorna var fina och växte bra så blev det sen skörd. Utetomaterna var snabbare, men så var det ju också en uppdelning med att ampel- och buskisar fick sitta ute och det är ju de som alltid är snabbast. Whippersnapper var först ut 28/6. Inne kom Sungold först över mållinjen/läpparna, 23/7. Biffarna var särskilt sena och Black Beauty som varit en sån mastodont i produktion fick se sig slagen av Ilses Orange Latvian. Sista slutskörden ute gjordes 4/10 fast då hade jag plockat bort tomater och plantor lite pö om pö för att vissa plantor stod mer utsatt för kyla än andra. Det kom några kyliga nätter i mitten av september där vi precis klarade oss från frost och sen höll det sig på plussidan fram till 9/10. Tomaterna i växthuset togs in 21/10.

Just nu vet jag inte 100% vilka som kommer att få följa med in i odlingssommaren 2023 av de som jag är lite tveksam runt, men tomatbiblioteket blir uppdaterat med lite info om varje sort för den som vill läsa. Av de 90kg tomater som skördats finns fortfarande lite kvar, Ponderosan har jag inte börjat äta än och Vesuvio Giallo sparar jag lite till. Annars har det blivit en tomatsoppa med blandat av många sorter idag, Sungold, Black Opal, Grinchen, Scotland Yellow, MeiWei och flera andra som jag inte kan hålla isär.

Tomatsoppa: Tomat, gul lök, vitlök, lite grekisk salladskrydda och en skvätt olivolja. Skjuts in i ugnen 30 min. Mixa och koka upp med grädde, creme fraiche och ett par skivade kryddiga korvar (idag blev det Snickarkorv). Serveras med grillade osttortillas. Billigt – om man har egenodlat – och lyxigt sautan 😋

Det är verkligen en fantastisk känsla att fortfarande kunna äta egna tomater såhär i januari 🥰. Jag är så tacksam för kunskapen jag fått om hur man kan spara dom och blir ibland lite förfärad över hur mycket jag tidigare fick slänga för att jag inte visste tillräckligt. Tomater är verkligen så mycket mer hållbara än vad jag nånsin kunnat tro, även de sorter som man normalt inte kallar för lagringssorter. Imponerande tycker jag 🤩

Såhär såg det ut vid Lucia. Nu är det endast två backar kvar efter dagens tomatsoppa.

Sammantaget är jag väldigt nöjd med odlingarna 2022. Allt kan inte gå bra och mina intentioner och ansträngningar har gett resultat – och nu är det snart dags att börja om 🌱🥳

pelargon, persika, såmetod

Semestermood och pelargoner

Publicerad den 23 juli, 202223 juli, 2022 av Fröken Doris

Att somna när man är klar med dagen och vakna när man sovit färdigt – det är väl det som är att ha semester? Men också de där andra sakerna, att hitta på vad man ska göra under dagen medans man sitter med frukostkaffet och kollar hur vädret ser ut. Att hinna umgås med familj och vänner lite när som helst. Det är där en är nu 🥰

Ö-häng tills solen gick ner en rekordvarm dag.

Så till sist har alla pelargoner slutplanterats och kommit till sin plats ute. De sista sticklingarna fick nöja sig med att bo tillsammans i stora krukor. Jag väntar spänt på att de ska börja blomma som galningar (jag har ju gullat med dom som jag vet inte vad) – det har tillkommit många nya sorter den sista tiden. Vad är detta med att man hela tiden hittar nya som man vill ha? Samlaren i mig vill ha de som tilltalar ögat men det finns också en lockelse i att ha ”alla” av en serie, även om jag i vissa fall inte alls faller för färg/form. Typ alla som har många pelargoner säger med munnen att de ska minska antalet. Känner jag till någon som faktiskt har gjort det? Nope. Kommer jag att kasta några av de som jag inte tycker är ”Wow!” när hösten kommer? Antagligen inte…

Och de små fröna som kom i jorden där i.. var det dystraste februari? Jo, de är inte några små duvungar längre utan rejäla plantor, vissa har fått knopp som jag går och glor på vareviga dag.

Det börjar också finnas utrymme för att göra nya frösådder. Nu testar jag en såddvariant som jag fått tips om på fb.

Häll kokhett vatten på fröna och låt stå ca 24h.
Skala och rispa fröet.
Lägg på fuktat papper i genomskinlig behållare och låt stå lutande på undervärme.
När fröet har grott, sätt i jord.

När fröna skållats och legat i blöt ett dygn är skalet mjukt och kan med viss möda tas bort.

En vecka och en dag från starten med det kokande vattnet har flera av fröna i jorden börjat växa. Dock tror jag nog att man skulle kunna hoppa över steg 3, iaf nu på sommaren när de är grovilliga.

Vilken tur med de stackars bloddränkta pumporna, de kom sig och har växt på sig med flera blad redan [fju;]. Kan hända att de blir perfekta halloweenpumpor då de redan fått smaka på blod? 🤣

När de överlevt chocken med blodet drog de igång ordentligt 😀

Rödbetor och mangold har äntligen börjat växa, vitlöken är nog snart dags att dra upp för den har börjat gulna. Gemsalladen börjar gå i blom (ska spara på den och ta frö). Ska faktiskt ta att så lite sallad igen nu när det ska bli en sval och lite fuktig period. Bondbönorna har äntligen börjat växa efter omsådd tre gånger för de 🤬fåglarna. Ärtorna är de minsta man kan tänka sig men de är ju rätt snabba så det kan hända att man ändå får lite skörd.

De få förodlade bondbönorna som överlevt fåglarna.

Kålen kanske man undrar då? Jo den lever och ser fin ut i mina ögon. På ringblommorna kan man se att det bor en snäll odlare här. En som inte har hjärta att ta bort självsådda ringblommor. Som belönar med att nästan kväva kålen. Nåväl, när frosten kommer vet vi vem som vinner… Majsen ser faktiskt jättefin ut, mörkgrön och med blommor på gång. Sen vet man ju aldrig om de kommer hinna bli kolvar men än finns det hopp.

Och tomaterna då, de är så tröööööga! Några enstaka ute har det blivit men de bortskämda monstren i växthuset, två ynkliga klara 😡(jag borde kanske jubla för de båda men nu är allt sommaren långt gången och jag tycker mig ha rätt att vara en smula gnällig). Plantorna har vuxit så man tror de ska spränga taket men inget att äta får man. Kanske var jag för snäll med gödningen. De fick ju ett lager bokashi en bit ner i bädden. Men jag har iaf fått börja plocka lite gurka och det är ju tursamt eftersom den i affären är skapligt dyr (23:-/st). Och i längtan efter tomater i pastasallad på stranden åkte det ner lite frysta tomater från i fjol. Det funkade helt ok, lite vattnigare än färska men bättre än inga alls. Jag vägrar att köpa i affären, har jag överlevt såhär länge ska jag bank mig inte falla för frestelsen nu.

Persikorna mognar på, ev är skördetiden något längre än vanligt (inte mig emot) kan det bero på iskylan under blomningen? Eller på att vi den här sommaren verkar få leva med antingen 35º eller 15º? Väldigt gott att kunna mumsa under lite längre period iaf😍

Sa hon och fick vid nästa insteg i växthuset skörda av 5kg. Det är inte jättemycket kvar nu.

Och nu; en tur till skogs med den lilla promenadsugna hunden 😊

Odling

Att jämföra eller inspireras…

Publicerad den 7 juli, 20227 juli, 2022 av Fröken Doris

Så här i början av sommaren (somliga säger att vi är i mitten, men nix, det är ff början) är det lätt att känna sig missbelåten med sina odlingar. ”Alla andra” har ju så stora, fina, välväxta och tom börjar stolt smaska tomater (högljutt på instagramskärmen), drar upp gallringsmorötter som ser färdiga ut jämfört med mina sytrådar. Instagram som inspiration blir då bara en källa till känsla av misslyckande eller ännu värre, avundsjuka. För mig finns två vägar att gå (jag hatar avundsjuka och vägrar hänge mig åt det) och det ena är att sluta titta på insta (går det ens?) eller att titta så mycket så att man blir avtrubbad; dvs inser att det är många som inte bor i zon 1 i Skåne, att man får använda de förutsättningar man har och vila i tanken att det kommer så småningom. Mina förutsättningar är en skogslycka mitt i bästa barrskogsbältet med moränjord som grund. Och jag vill ändå njuta av odlingarna och av att det faktiskt är sommar ❤️🌞 Läste ett inlägg på Dahliaentusiasterna: ”Om en enda människa till frågar varför deras dahlior inte börjat blomma än skriker jag! DAHLIOR ÄR SENSOMMARBLOMMOR! De SKA blomma i augusti…” Inte för att det hjälpte mot de som ställer frågan, de fortsätter iaf, men det hjälper mig att inte bli besviken på mina odlingar.

En sak att göra när det är sommar är att göra utflykter till trevliga trädgårdar och trädgårdsrelaterade butiker. I söndags var det öppen trädgård och vi besökte Bråtas Grönskan som finns mellan Hova och Gullspång. En supermysig trädgård som jag fann mycket inpiration i, vacker odling där ätbart och fägring samsades med det vilda – ängar med klippta gångar så att det är nära till att se blåklockor och krolliljor som fanns där överallt. Honungsros som klättrar i äppelträd och kål som samsas med rosenskära och dahlior. Trädgården omgärdas av de egna fårens hagar, höns fanns det också och täckodling och gödning från gårdens djur skapar ett kretslopp. Växthus och bodar som är byggda av återvunnet material och med gamla metoder – helt lovely!

View this post on Instagram

A post shared by Lindis (@jordigatummen)

Igår for vi sen iväg till Paradiset på berget som man hittar väster om Götene. Riktigt god våffla med hemgjord mandelmassa med amaretto och grädde intogs och sedan kunde vi kika på floriststudenter som jobbade med olika arrangemang, betongarbeten och såklart de trivsamma hönsen som minglade och gärna ville göra rent faten efter fikat.

View this post on Instagram

A post shared by Lindis (@jordigatummen)

På vägen hem passerades också ett loppis som hade några fynd till mig.

Väl hemma trodde jag inte min näsa när jag klev in i växthuset; jag kände lukten av en mogen persika, jag har kikat på dom och verkligen inte trott att det finns någon klar, de är både gröna och hårda. Men efter en stunds sökande hittade jag den! MUMS!!! (Nu är det jag som smaskar högljutt på instagram 🥳)

Idag har fm bjudit på rejält ihållande regn men nu spricker det upp allt mer. Jag får alltså skynda mig att skriva…

Rapport från odlingarna så här långt är att: JAG BLIR GALEN PÅ FÅGLARNA! De har ju sen jag började stoppa ner bönor, ärtor och solrosfrön löpt amok. Sprätter runt så det blir helt upponer, jag tror också att de äter upp det jag sår. Jag har försökt med kvistar oh grenar och det funkar bara delvis. Då jag lagt över det som finns hemma visade det sig att majsen drog vinstlotten; spetsgardinerna från Ikea. De är lätta och släpper igenom sol, vind och vatten men stoppar ändå fåglarna från att komma in. Den vanliga braiga fiberduken blir för tung och trycker ner plantorna. Utom vildpotatisen dock. Den tål vad som helst. Och kanske lika bra det för några solrosor, bönor eller ärtor kan jag se mig i stjärnorna efter. Igår fick mannen som passerade Ikea köpa med ett gäng spetsgardiner som pronto lade på solrosrna – idag hade fåglarna från en kant lyckats lyfta undan den och gått loss ordentligt! Och jag vet inte riktigt vad det är för fåglar heller, har inte tagit dom på bar gärning så att säga. Visserligen kanske jag bara borde ge upp, det kommer nog inte hinna bli något av det jag sår om. Men samtidigt kan jag inte bara låta dom hållas. Idag ställde vi dit en plastuv som hittats gömmorna av tidigare nämnda man och sakletare. Krigets nästa fas alltså. När det inte går att hindra får vi ta fram hot. Undrar vad jag ska ta till härnäst; lära hunden att patrullera och låta honom vara ute om nätterna? Tyvärr är han lika väderkänslig som sin husse och vill helst inte var ute om det finns moln på himlen…

Fåglarnas djupdykningar efter mina frön och majsen som det finns hopp om.

Men hallå! Jag kan ge er ett hejdundrande tips! Om man tycker att ens plantor ser lite ynkliga ut kan man passa på att gödsla dom med blodmjöl. Då kan man nog vara helt säker på att inte få någon skörd alls. Alltså shit vad de tog illa vid sig! Det är tydligen starka grejer det där… Både pumpor och de fåstaka solrosstackare som finns ser ut att aldrig mer bli sig själva… Ja, jag vill ju experimentera och om man inte provar får man ju inget veta..

Nåväl. Potatisen ser fin ut, sorten Linda som är ny var först ut med att blomma och sedan har några av mitt eget utsäde som är antingen Amandine, Swift eller Bordeaux hängt på. Blasten är rejält stor men jag tror utan att ha checkat att knölarna inte är ätklara än. Vitlöken är också helt ok, löken växer även om den inte är bautastor.

Paprika och chili börjar så smått att se ut att vilja växa men det har tagit tid. Tänker att de vill ha väldigt jämn temperatur och inte för stark sol och där de står hos mig är det ganska stekigt på fm men skönare på em. De får dock bli kvar där och gilla läget, jag orkar inte fjäska mer för dom.

Mest chili men också ett par paprikor. Österläge.

Tomaterna som växer ute ligger före de inne i växthuset vilket inte är så konstigt eg, alla som sitter ute är små eller stora busktomater och de är som regel lite snabbare än de högväxande.

De plantor som sitter inne är om man jämför med en lite lagom lång man, faktiskt manshöga. Jag har börjat blada av nerifrån och gallra lite där det blir för tätt. Jag är också svinnoga med att plocka bort tjyvar med minnet om djungeln som uppstod förra året. Det som är lite märkligt är att sorter som jag haft några år iår verkar ha blivit buskvarianter utan att ha varit det tidigare, och några är fantastiskt bra på att få delad topp – där det direkt kommer blomknoppar. Svårt att välja vilken som ska kapas mao. Det är främst Tangella, Rosa och Regina som gäckar mig. Jag har också fått börja vaka efter larver av grönsaksfly. Tur det är semester.

Gurkprimadonnorna återhämtade sig efter den ”förfärliga” flytten ut i växthuset. Nu är de väldigt höga och det sitter många gurkanlag även om det nog dröjer lite innan vi kan äta av dom.

Gurkor av sorterna Hopeline, Baby och Louisa. Och en hundsvans i kanten..

Men det som går allra allra bäst och som också är roligast just nu är ändå blommorna! Det ska bli ett alldeles eget inlägg om det men bara för att luktärtorna är så många och underbara; en bukett fick följa med ut i växthuset och förhöja atmosfären medan man är där och bloggar/planterar. Vilket jag också är rättså mycket; det finns väldigt många pelargoner nu… 😜

Luften är söt av doften från luktärtorna 🥰

Odlingsrapport

2021 Årsrapport

Publicerad den 27 december, 202115 januari, 2023 av Fröken Doris

Det har varit en bra höst. Snabbt har det gått och det har hänt många roliga saker. Att fylla femti var långt över mina förväntningar, vi har haft flera superroliga fester och åkt på aktiviteter; kryssning, stand up och spa. Typiska firningar men så himla kul. Jag håller på att bli proffs på att roa mig tror jag 😃 Dessutom har jag världens bästa jobb – att få arbeta med barn i skolan tillsammans med fantastiska kollegor är en ynnest! Ibland är man totalt urlakad av intensiteten i arbetet men att varje morgon få möta dessa små och stora personer, deras ‘Godmorgon!’ .. glädje, tacksamhet, stolthet; ord som känns små men som är de som bäst beskriver känslan. Att jobba med att få andra personer att växa och tillägna sig kunskap – inse lärandets kraft och skönhet – är mitt sätt att förändra världen.

Trädgården har dock blivit försummad pga av lättjan och arbetsfokuset men jag försöker vägra att ha dåligt samvete. Trädgård är rekreation och avkoppling, den ska inte tynga eller belasta mig. Den ska inte stressa eller kväva för då tjänar det inte sitt syfte ☝️☝️’rekreation och avkoppling’. Det är svårt att trädgårdsgreja när det är mörkt och under nov-dec så är helgerna som vattenhål av ljus. I efterhand ser man det när man kollar i kalendern över odlingen, noll händelser under veckorna och någon form av odling/skördande på helger.

Alltså, komposten är inte tömd och jordgubbarna har inte fått sitt nya land. Fuchsiorna täcktes först efter att det varit superkallt några nätter i november. Rödbetorna fick sitta kvar och frös delvis bort. Trist men vad gör det om hundra år? Jordgubbarna får flytta sen och om det absolut värsta har hänt; om fuchsiorna dött så går det att skaffa nya. Sorgligt men inte oöverkomligt. Jag har kommit igenom en höst och är snart framme vid det nya året, ser fram mot skidåkning och ridning varvat med odlingsplanering och frösådder nu i januari och februari inför ytterligare en ny perfekt sommar. Men först måste förra året analyseras och summeras.

Under senvintern startade jag ju upp en varmbänk ute. När den fungerade så bra tändes en ny idé om att skapa ett element samtidigt som jag fixade ny näringsrik jord till bäddarna i växthuset. Det visade sig fungera över förväntan och trots kyla och frostnätter långt in i maj lyckades jag överleva tomatplantor i växthuset. Om du vill läsa mer om det finns en utförlig beskrivning av anläggandet av varmbänk här och värmeelement i växthus här. Dessa två projekt var verkligen lyckade.

Grönsaksodlingarna

Vi börjar med en av de dåliga grejerna, potatisen. Av mitt egna utsäde fick jag inte ens tillbaka samma mängd som jag satte. Förmodligen är det lite svajigt att odla i enbart hösilage, om man har tur som jag hade första året, så går det utmärkt bra, men är det perioder av torka/blöta osv så blir det inte lika bra. De vildpotatisar som kommit på eget bevåg i gamla odlingar gick hur bra som helst. Sarpo Mira och Pocahontas som var nya för i år gick ändå hyfsat. Vad nu det berodde på vet jag inte, de växte också i hösilaget. Kanske var jag lite mer noga med dessa dyra knölar än de som jag själv lagrat och som jag hade lite för mycket av..

Löken gick bra. Jag satte 1,5kg gul lök (Centurion, Stuttgarten Reisen, Troy), 1kg röd (Red Ray) och 0,5kg silver. Bra men inte enastående resultat. Inga jättestora lökar men de flesta har iaf vuxit till normalstorlek. Det var otroligt torrt under senare delen av sommaren, trots täckning och en del regn var det smultorrt i jorden. Tänker att mer täckning och möjlighet att kunna vattna är en lösning. Inte så lätt med grävd brunn dock.

Vitlöken gick bra, jag planterade kallt i februari (tror jag, naturligtvis har jag missat att skriva upp) ingen bautaskörd men helt ok. Hos mig har de gått bättre när jag sätter dom tidigt på våren (senvinter) snarare än om de satts på hösten.

Jag startade med att förgro rödbetor i hushållspapper likadant som förra året men det är inte värt mödan. De förgrodda var hur pilliga som helst och dog när de sattes ut. Ingen upprepning av den metoden alltså (komihåg – knack-knack-på-huvet). De som direktsåddes kom igång såsmåningom och blev riktigt fina om än inte lika bra och stora som förra året.

Morötter är svåra. Fick så om och fick till sist lite skörd men de var inte bra. Förmodligen gjorde torkan sitt till.

Mangolden blev fantastisk vacker!! Som konstverk och ganska goda att steka. Sallad Little Gem är en pärla som går att använda länge, även när de börja gå i blom är bladen goda. Vintersallat är en trogen och gullig liten en, frösår sig själv och är bäst vår och höst, den verkar inte gilla högsommarljus/värme.

Ärtorna gick utmärkt! Direktsådd vid staketliknande anordning. Fick större skörd än jag behövde och har kunnat frysa in endel. Mot slutet av säsongen fick plantorna gråmögel.

Gurka har jag ätit egen egen från juli till mitten av oktober, och med ett par enstaka under våren från fönsterodlingen – ev inte värt jobbet men väldigt gott med egen gurka i april. I botten av bädden till gurkan grävde jag ner vinterns sparade bokashi, väldigt bra resultat. Dock kan jag säga att Västeråsgurkan blev dock inte alls bra, bitter och inte alls god som inlagd. Nästa år blir det bara slanggurka. Total gurkskörd 2021; 18,5kg.

Nyetablerade gurkplantor i början av juni.

Bondböna är bra skit! Förgrodde på enklast möjliga sätt genom att göra såhär; mycket blöt jord, formas till kuber mha plantkruka enligt sandlådeleks-modell, sätt kuberna på en bricka med en liten kant tätt ihop, tryck i en böna i varje kub, håll fuktigt (vattna på brickan) och vänta på småplantor. Jag sådde i växthuset 2a maj och planterade ut 29e maj. Starten av månaden var mycket kall med nattfrost i mer än en vecka. I samma veva som plantorna kom ut satte jag lite bönor direkt också för att sprida på skörden och det fungerade bra. Frysta bondbönor finns så det räcker för hela vintern.

Dillen är verkligen en svår nöt att knäcka rutinen för. Förra året blev den ju enorm och jag skördade MÄNGDER! Både dill och kronor. I år blev den som den har brukat bli andra år, fin till en början men sen… gulnar, torkar, går i blom men blir aldrig några riktigt maffiga kronor på. Skillnaden mot förra året är att det kom en massa dill där jag trodde att jag sått morötter. Kan det vara så att den är bäst på att så sig själv?

2021 verkar ha varit pumpan och squashens år hos många. Hos mig gäckar det till viss del. Jag planterade ut både squash och pumpaplantor, lite olika sorter. Jag hade planerat för en harmonisk och skön samplantering av pumpa, squash och potatis. Squashen försvann. Pumpan höll på att ta över gården totalt. De växte ut över hela potatislandet – hur mäktigt! Och det blev ett par riktigt maffiga pumpor till Halloween, några turbanpumpor och mindre päronformade orange som jag fortfarande lagrar i sadelkammaren. Jättepumporna vägde 4,2 resp 8,6 kg, pumpasoppa så det räcker till ett mindre samhälle.

Aubergine Jag gjorde för sent ett lamt försök att så aubergine. Det gick inte alls, de grodde inte ens. Så på impuls – som vanligt alltså – köpte jag en planta på Bona Trädgård. Och vilken lyckträff! Det visade sig att familjen hade ett extremt lågt intresse av att äta den, vissa tyckte tom illa om när jag åt den.. Men en enda planta gav mig tillräckligt stor skörd för att jag skulle bli mer än nöjd. Min odlingsmetod är; stor kruka, näringsrik jord och inte torka ut. Utomhus för att att den såklart fick löss när den stod i växthuset.

View this post on Instagram

A post shared by Lindis (@jordigatummen)

Majs är en nykomling som ska få återkomma. Det blev några halvt fyllda kolvar som vi åt under stor andakt – de var galet goda!! Förfining av odlingsmetoden ska utforskas, fler plantor och mer pollineringshjälp, ska även läsa på lite mer om hur plantorna bäst placeras för att befrukta sig då det känns som ett lite knepigt problem. Men skam den som ger sig, dessa kan man lägga lite möda på att få fram.

Odlingen av solrosor gick utmärkt! Så häftigt med de verkligen jättehöga och stora blommorna. Jag hade satt dom i ett kvarter som ryggstöd och skydd mot vinden för påletomaterna, smart drag så här i efterhand, de stöttade varandra delvis och jag kunde genom att sätta pålar i hörnen rama in med snören i ytterkanterna varefter de växte upp. Rätt snyggt och det blev flera ascoola buketter. Småfåglarna hade fest framåt hösten när fröna mognade.

Då det varit ett insektsrikt år så var persikan den som jag först fick lida av det problemet. Spinnet hann att utvecklas ordentligt innan jag vaknade upp och insåg vad som var på gång, det är svårt att få bukt med när de redan etablerats. Jag fick aldrig helt ordning på det men fick ändå frukt så jag blev nöjd, ca 14kg, första skörd 15/7, sista 29/7. Det mesta klart redan 24/7.

Förutom de här odlingarna har dessutom ett par mindre försöksverksamheter pågått; ingefära och gurkmeja, passionsfrukt, granatäpple och fikon. Den sistnämnda fick vi faktiskt två hela frukter av. Önskar att jag kunde säga att de smakade ”Fabulöst!” efter ca fyra års odling av trädet. Men nej, ganska smaksvag faktiskt. Fast det är ändå lite coolt. Gurkmejan har vi använt i pumpasoppa, men den är mest snygg som krukväxt. Ingefäran har vissnat ner men knölarna verkar ff spänstiga, de står inne i ett fönster nu.

Det som fortfarande sitter i jorden av förra årets odling och som jag nog kommer att ha mer av nästa säsong är kål – trots att den är lite omständig under sommaren så är den fantastisk den här tiden. Grönkålen har flyttats in i växthuset för att inte bli uppäten av rådjur och harar. Savoykålen hade kunnat stå kvar och plockats in efterhand även sen det varit massor med minusgrader – och så gott med ädelostgratinerad att tom man och söner utryckte beröm. (Alltså WOW! bästa betyget). Röd bryssel och kanske tom en blomkål ska testas. Tänker att när vi pratar om ”äta i säsong” och ”självförsörjning” i mina trakter så är kålen en riktig hit.

Och här slutar grönsaksrapporten – fortsättning följer med rapport om sötpotatis-projektet, paprika- och chilifejlen samt tomatälsklingarna.

beskärning, fruktodling, insekter, Odling, ohyra, persika, skadedjur, sköldlöss, spinn

Spinn!

Publicerad den 26 juni, 202127 juni, 2021 av Fröken Doris

Här gick jag och var så nöjd över att sköldlössen lyste med sin frånvaro. Så skönt! Stilla tankar om varför det blivit så har funnits. Kanske har ekologi kommit i jämvikt i växthuset – det ska ju ta sju år och sen ska ju liksom systemet börja rulla av sig själv. Trodde jag..

Medans jag gått här och klappat mig på axeln och haft fullt upp med för mycket tomatplantor, chilis, pelargoner, kristallsjuka osv så har jag helt glömt bort persikan. Visst har jag sett och insett att den vuxit för mycket och behövt sig den första ansningen men prioriterat annat före det. Idag fick jag se, den har blivit ordentligt ansatt av spinn! Jag som håller spinn schack med hjälp av att duscha med vattendimma på bladen på persika och gurka iaf varannan dag, har duschat gurkan ett par gånger och persikan knappt alls. Hur kunde jag vara så dum?!

Nåväl, rädda vad som räddas kan och som ett experiment så får vi se hur det här går. Jag är ju jättesen med att beskära trädet, det vet jag, det har vuxit ut genom taket på sina ställen och det om något skule ju kunnat vara ett tecken på att det var dags.. 🙈

Persikan håller på att växa ur växthuset, mellan bjälkar och tak, mellan väggen och taket finns tydligenen glipa också att tränga sig emellan så ut ovanför fanns också grenar.

Jag har klippt bort ordentligt med grenar. Fokus på att ta bort det som är hårdast angripet av spinn, samt få ner höjden på trädet. Lyckligtvis sammanfaller detta ganska bra då det som är närmast taket är det som har mest spinn. Det är väl där det blir som mest varmt och även ganska torrt. Jag vill även få in så mycket luft och ljus som möjligt både för alla andra växter därinne, men även för att få luftigt i trädet till frukten. Jag är inte nåt orolig för att trädet ska dö av vare sig spinnet eller klippningen mer nervös för att spinnet fått såpass mycket fotfäste att allt som finns där inne ska bli förstört.

Årets tillväxt är mellan 1-1,5 m, det blir mycket växtmaterial att köra ut. Den här gången hamnar det i skogen, en bra bit från odlingarna.

För den som inte har koll på hur spinn ser ut eller yttrar sig, här är lite bilder på angrepp i olika stadier:

Tydligt angrepp av spinn syns på de ljusa prickarna på bladet.

Det är här på baksidan av bladet som de små spinnkvalstren sitter.

När spinnkvalstren kommit så här långt har de lagt ägg vid bladfästen och förgreningar. Det tunna nätet är för att skydda äggen.

Persika och gurka är de som är mest känsliga och benägna att få spinn, men även tomaterna kan drabbas längre fram på säsongen. Det som jag ser skiljer sig nu är att spinn på gurka och tomat brukar komma nerifrån, vilket jag kopplar till att det kommer från jorden. Som jag skrev tidigare så kommer det på persikan uppifrån (varmast och torrast under taket i år) alltså kanske det är olika kolonier vi har att göra med här.

Vill man läsa mer om spinn så finns en bra länk här.

Jag har en fundering på om ”bristen” på sköldlöss har lämnat öppet mål för spinnet? Kände en stund att jag nog hellre har lössen än spinn eftersom spinn sprider sig mer än lössen.

Eftersom jag har sprejat för sista gången med olika medikamenter – senast med chiliavkok på lövkoja för att det fanns nån typ av bärfis som knaprade; R.I.P. lövkoja – så är det strikt program med dusch av vattendimma varje dag (så kanske det iaf blir varannan dag) på persika och gurka och då och då på resten av plantorna därinne. Såpa sägs vara en metod att använda, hos mig har det inte hjälpt, däremot blir växten uttorkad och därmed försvagad mot angrepp.

Det finns även biologisk bekämning med rovspinnkvalster som äter ägg och spinn, det jag är lite orolig över vad gäller det är att man skulle kunna importera en art som inte hör hemma i vårt ekosystem och därmed skaffar man sig andra problem, tex att våra egna rovinsekter slås ut. Den risken lever våra sjuprickiga nyckelpiga under då man importerat Harlekinnyckelpigor från Asien för biologisk bekämpning. Mer info om nyckelpigor finns här. Vi människor vet inte allt och bör vara mycket försiktiga med hur vi styr om i naturen. Små förändringar kan ge oanade konsekvenser.

De enda tillsatta rovdjur jag tillåter hos mig är den här typen 🥰

fuchsia, pelargon, persika, sticklingar

Äntligen humlevärme!

Publicerad den 18 april, 202118 april, 2021 av Fröken Doris

Så till sist lördagen den 17e april kom så en humla in till persikan! Från att det varit helt tyst kom en sån där jättestor svart-vit-gul fin lurvig humla in.

Jag stod och grejade med småplantorna, hörde surret, nej förresten, brummet, när den närmade sig växthuset i solnedgången. Jag stannade upp, vågade knappt andas, rädd för att skrämma bort den. Den brummade en stund utanför innan den smet in uppe vid taket och så pysslade hon runt där bland de rosa kronbladen, burrade och krafsade med sin ben så att ett rosa regn föll. Efter en stund skulle hon hem igen med byxorna fulla. Tur att jag som är försteskötare av humlor på gården fanns i närheten eftersom att ta sig ut samma väg som hon kommit inte var planen, plötsligt trodde hon att hon kunde gå genom glas..

Idag har jag sett att det varit ytterligare en inne och jag andas ut, det blir nog frukt i år med 🍑💕

Humlesurr

Tror att det också finns lite småflugor som grejar med blommorna. Och myror finns det, de har ju sköldlössen att ta hand om.. 🦠🐜 Hoppas de hjälps åt lite nu så att det blir lite frukt.

För övrigt har jag idag varit ganska effektiv – märkligt nog, brukar ju alltid känna mig som världens mest långsamma människa och som aldrig gör färdigt saker när jag har tänkt.

Nåväl, pelargonerna och potatisblomman har körts in i växthuset från jordkällaren. Det verkar inte som att lysröret där har gjort någon nämnvärd skillnad, de har absolut inte kommit igång än. Kanske behöver temperaturen också upp för att de ska gå igång.

En mycket tråkig sak! När jag grävde fram fuchsiorna ur bäddarna visar det sig att de har fått vara mushus under vintern. Nästan alla har antingen ett stort hålrum i rotsystemet eller så är rotsystemet avgnagt helt och hållet. Ett par av dom har ändock visat liv iaf, och till min stora lycka så var Marianne en av dem. Huvudsaken att hon klarar sig för hon är ju min egen uppfödning 💕

Om man jämför med hur fuchsiornas övervintring gick så kan man säga att det nog varit i tuffaste laget för dom iår, ner mot – 20° och det var även ihållande kallt under flera veckor. Klarar de detta så är de minsann inte dåliga!

En rolig sak! Dahliorna som stått inne i källaren i jordpåsar för att bara börja få lite liv har flyttat ut i växthuset. Och efter att ha sprungit på en liten film om hur man tar sticklingar på dessa (av @gillmyrablomster, instagram) så var jag såklart tvungen att testa. Vill de sig blir det 20 dahlior till 😃

De tomater som vuxit ur källaren fick flytta ut och stå på varmbädden. Vanskligt att isolera för mycket bara, när jag tog bort bubbelplasten över dom hade det blivit 35° därunder. Kokta tomater. Men de repar sig allt. Och nu ska det inte bli frost på ett tag så nu får de nöja sig med fiberduk.

Mina älskade småpelargoner! Nu har även ett par knoppar från den andra kullen öppnat sig, den ena är pastelligt rosa med lite ljusare i mitten. En annan har samma varmmörkrosa med vitt öga, men.. på ett av kronbladen finns en vit fläck. Väldigt spännande att se om det är det på alla kronblad sen.

Notera den vita fläcken, tänk om det är färgen på alla blommor!

Och nu är de små frösådda ☝️ omplanterade i lite större krukor.

Nu är det sådär varmt och skönt ute så att man aldrig vill gå in på kvällen. Undrar när det kan tänkas vara lagomt att börja sätta lök? Och potatis? Måste nog göra en liten tillbakablick och se hur jag gjorde förra året 😀

chili, Odling, Paprika, persika

Påsk, trädgårdsarbete och de kinkiga paprikorna

Publicerad den 9 april, 20219 april, 2021 av Fröken Doris

Härlig påskvecka med värsta bakslaget, fina soliga dagar, hyfsat varmt och så; tre dm snö på bara några timmar. Ironiskt att jag som längtat efter snö fick den när jag inte längre ville ha den. Försökte göra det bästa av det genom att ta en vintrig ridtur och det var superhärligt såklart!

De där fina dagarna har ägnats åt omskolning av tomater, chili, gurka, pelargoner, lejongap och tobak. Avokadon fick också ny jord och stor kruka – jag håller nästan andan nu, jag är väldigt orolig att den inte ska gilla behandlingen, vakar nogsamt efter reaktioner på förändringen.

Och mitt i snöovädret bestämde sig persikan för att öppna sin första blomma. Nu några dagar senare blommar hon som en galning – och den enda humlan som jag sett hade blåa läppar och frossbrytningar. Den hade försökt söka skydd i en krokus men jag bar in henne i växthuset och la under en lite uppallad uppochnervänd lerkruka. Hoppas hon repar sig och förstår att det finns massor med mat därinne.

Vissa av paprikorna repar sig inte från ödem-problemet och även den nya tillväxten får missformade små blad, den sätter mycket knoppar, vilket jag avläser som att den inte mår bra alls – plantor som är påväg att dö måste reproducera sig och sätter fart med att blomma för att sätta frö. och nu börjar även flera chilisar visa på liknande symtom, men ändå inte riktigt. De nya bladen som kommer blir knövliga och ser missformade ut, jag tycker heller inte att de växer särskilt mycket.

Är det jorden det är fel på? Jag kan inte se att det är några större angrepp av ohyra, de är inte för blöta/torra. Jorden är inte gammal. Kan det vara så att problemet med vinass inte bara finns i gödlingsmedel man vattnar med utan även i jorden? Jorden jag har köpt kommer från Plantagen och brukar inte vara något konstigt med vad jag har upplevt tidigare. Jag har ju även satt plantor i egen jord från trädgårdslandet och de ser inte heller ut som under av välmående.

8/4 planterade jag om några av paprikorna, jag tog bort så mycket av den inte särskilt gamla jorden, tog hemgjord och strödde med 1-2 tsk epsomsalt som jag läst ska vara bra för att stärka klena plantor. Saltet består av magnesiumsulfat och är ofta en bristvara i jorden. Plantorna såg lite medtagna ut efter behandlingen men nu har de gaskat upp sig. Och då kommer nästa fundering.. Ska man gå på och plantera om allihop och hoppas att det blir bättre så, eller ska man vänta och se på vad som händer med de som är försökskaniner? Känner jag mig rätt kommer jag stå här imorgon och plantera om oavsett vad jag tänker ut idag..

Odlingsrapport

Odlingsrapport 2020

Publicerad den 4 januari, 202115 januari, 2023 av Fröken Doris

Året 2020 har äntligen tagit slut. Slut som i att jag skulle tro att allt tråkigt som hänt under året plötsligt skulle upphöra för att det blir nytt år? Nä, det kommer säkerligen att fortsätta (jämna plågor, gnäll & klag, tro inte att nåt ska bli roligt osv 😏) men kanske lär vi oss att leva med virus, hitta roliga saker att göra utan smitta varandra och förhoppningsvis kan vaccin hjälpa.

Odlandet har i vart fall inte påverkats negativt av restriktioner och minskat resande, snarare tvärtom. Jag har iår utvidgat mitt odlande både i area och tid. Även mängden egen mat (skörd) har ökat. Här kommer lite reflektioner över bra och dåligt, vad jag ska fortsätta respektive sluta med.

Lök

Vitlöken är ett tveksamt kapitel. Satte förra hösten i lådor som förvarades i växthuset över vintern, sattes ut i pallkragar på våren, började växa och vissnade ner. Under fanns bara pyttesmå lökar. I höstas planterade jag om endel ute direkt och endel i bäddarna i växthuset, där de nu börjar växa, gröna och fina.. Jag funderar egentligen på varför de ens ska sättas på hösten? Man vill ju tydligen inte att de ska börja växa på hösten iaf…? Då borde man lika gärna kunna sätta dom på våren direkt. Jag gick hur som helst mer skörd när jag gjorde så.

Gul och röd lök från sättlök gav lagom stora färdiga lökar, vi kommer nog att klara oss hela vintern med egen lök. De tusentals frön av silver- röd- och gul lök som sattes gav växlande resultat, någon enstaka tillräckligt stor för att ätas, mycket av det försvann efter utplantering, resten blev så smått att de har återplanterats för ny chans. Vem vet, de kanske börjar blomma?

Purjolöken är oövervinnerlig. Egna frön gav mängder med plantor som först vuxit ute och nu är de jordslagna i växthuset. Grön, fin och frodig kommer den räcka för alltid känns det som. Synd att jag inte gillar den lika mycket som jag gillar annan lök..

Bönor

Stör- och borlottoböna har suttit som cover crop i växthuset, ingen fantastisk skörd men åtgången i familjen är inte särskilt stor (man får kamoflera den väl för att den ska slinka ner i de kötthungrande magarna). Bondbönan! Jag säger bara wow! Bra växtkraft, bra plantor, bra skörd! Två olika sorter hade jag, båda riktigt bra.

Rödbetor

Min favorit! Det blev kanske inte så många som jag sått, men himmel vad stora och goda!! Hade tre sorter, två runda och en avlång, båda modellerna funkade lika bra men jag är osäker på vilken eller om det var båda runda som var lika bra. Förstådd i toapapper inne var en bra start, de kom igång snabbast, men även de som direktsåddes i omgångar gav god skörd.

Palsternacka

Oj vad gott! De få som grodde blev stora och goda. Undrar om inte dessa kan funka med frösådd i toapapper också? Ska också se till att det finns ordentligt med täckning runt så att inte sådden torkar.

Broccoli

Det som började skördemässigt som årets fail blev sen en ganska hyfsad odling. Till en början stora lovande plantor skyddade under nät gick direkt till blomning så jag var rätt sur, nätet togs bort och blommorna användes till dekoration. Senare har det kommit buketter att skörda och den sitter fortfarande kvar. Trodde nog att rådjuren skulle äta upp dom men faktiskt inte.

Till sist blev det ändå något att äta av..

Spenat och sallad

Bra skörd! Spenaten och Baronsalladen gav bra skörd på försommaren, blommade en period, frösådde sig och nu kunde jag göra lite sallad till nyårsmenyn igår. Little Gem är en så himla bra sallad! Pålitlig och trogen. God och användbar på flera sätt. Problemet är att man får allt på en gång, även när jag sätter i perioder verkar det komma ikapp och vi hinner inte äta den. Dock är den väl inte ensam om att vara skapt sån och detta är ändå den som håller sig bäst (längst) innan den blir besk.

Tatsoi var också en trevlig bekantskap. God att steka. Kanske något för tidig sådd i växthuset?

Ärtor

De fick sannerligen bekänna färg hos mig då vildpotatisarna konkurrerade ordentligt. Tydligen bra för den höga sorten som också var godast – spröd, söt och saftig. Den blev inte särskilt tidig men det kan dels bero på den hårda konkurrensen men också på vädret, det var kyligt i perioder både under våren och sommaren.

Squash och pumpa

Tror att kylan i juli gjorde att de stoppades upp. Det blev några stycken men inte några större mängder. Jag hade en grön och en gul sort. Den gula var godast. Pumpor blev det bara några små av, några till dekoration och en som sen fick bli en pastasås (mums). Nästa år blir det mer av pumpor.

Potatis

Herregud vad de växte!! Eller iaf de som jag inte satte.. (såklart!) De som jag satte med flit, i hösilage växte på och gav hyfsad sen skörd, dock hade jag lite slut på silaget och kunde inte lägga på mer efter andra påläggningen. Resultat; mycket gröna potatisar. Note to myself; täck i omgångar!

Vildpotatisen dock! Tjena! de tog delvis över landet så allt annat fick lov att ta i så mycket de hade för att klara livhanken. Jag svor lite över min egen mesighet i att ta bort potatisarna när de kom upp men ångrade sen mitt svärande när potatisarna bärgades. Stora fina mörkt röda Bordeaux borde det vara eftersom det var de jag hade året innan. Frågan är om det inte var positivt för både potatisar och andra grödor att konkurrera? Någon pratade om att förr satte man bondbönor mellan potatisen i potatislandet. Mångfald liksom. Variation av växtslag och därmed variation av insekter och mikrobiologi i jorden => bättre skörd? Svårt bara att hålla dom så att inget av det ena eller andra tar över. Kanske får det bli rader med olika grödor blandade för att ge alla tillräckligt med livsutrymme.

Sötpotatis

Roligt försök! Köpeplantor gav en oväntad skörd. Nu ska jag hålla ögonen öppna efter ekoknölar att odla på den här säsongen.

Gurka

Jag hade tre sorters gurka, två vardera av Louisa, Hopeline och en Västeråstyp. Bra tillväxt och de fyra plantorna för färsk konsumtion gav så vi klarade oss. Det blev mängder av Västeråssorten som jag gjorde inläggning på. Exakt som jag gjorde förra året med färskgurkorna som det blev många av, 1-2-3lag ner i burk, lite dillkronor, senapsfrön. Men se den gubben gick inte alls! Efter ett par veckor skulle vi provsmaka egen delikatess. Det puffade till och började bubbla i burken. Den hade jäst! Hade ingen aning om att det kunde bli så och vet heller inte vad jag ska göra annorlunda nästa gång. Dödstrist! Nästa sommar får det bli bara en planta av Västeråstyp. Som straff. Och så måste ja nog reda ut vad som blev fel innan jag lägger in dom.

Physalis

Älskade anspråkslösa physalisar! Egensådda plantor i krukor utanför växthuset gav som vanligt massor av frukt ( jag har kvar än) Hade en köpeplanta som fick stå i växthuset på nåder, den blev större och fick större frukter, inte lika många och inte lika söta. Jag ska hålla mig till mina egna framöver.

Paprika & chili

Alltså om man får ge 200:-/kg för paprika så klagen icke! Den är värd allt smör i Småland. Mer prövande odling vet jag inte. Jag har ju fixat och trixat med dessa i 9 månader (herregud – lika lång tid som det tar att producera en människa!) och vad blev det? Musmat!

Från början (under förodlingen inne) växte de på fantastiskt bra. Någon sort grodde inte första vändan men kom sig vid nästa försök. När det drog ut på tiden för att få ut dom fick de spinn. De fick flytta ut i växthuset med daglig duschning och ja, de dog ju inte iaf. blommade och satte frukt men klena plantor gör ju att det inte riktigt tar fart. När de fått sitt alldeles egna hus (chilikiosken) tog det en god tid för dom att repa sig från alla vedermödor. Sen blev det galet hett för dom på gaveln – vattna för att kyla (det var verkligen så hett så att det ångade och rök om däcken som var deras krukor) och på med fiberduk för att skugga. Sen kom juli och istiden! Efter det blev det varmt och skönt, ganska lagom för de här slitna krakarna som kom igång och växte på, plantorna växte sig stora och fina, god blom- och fruktsättning. Sen tar det ju lååång tid för paprikor att bli helt klara. I september såg det lysande ut! Så åkte vi på fjällsemester en vecka. När vi kom tillbaka hade mössen ätit på i stort sett alla paprikor. Snacka om besvikelse! King of the North fick jag inte ens smaka på. Chocolate blev det några av som fick eftermogna inne = sega och torra men med en god paprikasmak. Korosoko, Ferenc Tender, Hungarian Buldog och Melrose blev nog ett par under sommaren. Melrose kommer jag inte ha igen iaf, den är tunnskalig och lite besk. Zlata gick bäst, den kan man ju äta innan den är röd så den har vi nog ätit kanske tio stycken av.

Chilin klarade sig lite bättre undan mössen. De flesta är väl för starka för att mössen ska kunna äta dom. Kampanaki och Padron tyckte de visst om dock (de som är mildast och även störst). Bhut Jolokia hade de smakat på men lärt sig.. Chili blev det endel av, men det verkar ha varit totalt sett svårt att odla chili och paprika den här säsongen. Förhållandevis många blev förstörda under eftermogningen och fermenteringen blev flera satser mögliga. Bäst gick det med Vampire, Citronchili och lilla Biquino Iracema. Just nu när det känns som att jag borde så fröna känner jag mig otroligt velig, tidig sådd ger risk att plantorna tar stryk av att stå inne för länge, sen sådd så hinner de inte ge skörd. Kanske ska jag sätta paprikorna tidigt och vänta lite med chilin.

Tomater

Om dessa kommer jag skriva i ett eget inlägg eftersom de är törst, bäst och vackrast! 😁

Odling

Oj vad det växer!

Publicerad den 28 juli, 202029 juli, 2020 av Fröken Doris

När jag tittar tillbaka på förra inlägget blir helt förvånad. Det händer massor nu och för en gångs skull är jag överlag supernöjd med allt som går bra, det enda jag har att gnälla över är trögheten i mognaden hos tomaterna. I övrigt kan man gå ut och plocka ihop sig en riktigt fin, färgrik och god måltid.

Rödbetorna har blivit stoora!

Stora rödbetor, och inte det minsta träiga som de ju kan bli ❤️

Ärtorna har vuxit på sig och tar upp kampen med potatisen som inte är sen på att försöka hålla täten.

Ärtor och potatis som är lika höga, typ manshöga snart faktiskt!

Persikorna är nu slut och jag är completly jättenöjd, jag har tagit rätt på nästan alla utan att behöva äta tills det inte är gott längre. Jag har gjort smoothie (eller rårört dom som mormor skulle ha kallat det) och fryst in allt som vi inte hunnit äta färskt. Totalt blev det…kg skörd i år.

Gurkan börjar komma på allvar, vi har ätit några stycken nu och om inget otroligt inträffar behöver vi inte köpa gurka på en god tid framöver.

Tomatpålar! Förutom att det tar lite mer tid innan det mognar, alltså wow! Vilka plantor, vilken växtkraft! När jag slog ner pålarna i våras kunde jag inte i min vildaste ana att plantorna skulle komma i närheten av toppen..

30 maj 2020, onödigt höga stöd, tänkte odlerskan

Pålen som står mot söder har flest och störst tomater varför jag ska sätt pålarna på rad öst-västlig riktning nästa år

Biff- och cherrytomat får dela på stödet

Tomaterna i växthuset ägnar sig mycket åt att växa på längden. Förra året la jag ju ner stor kraft på upphängning som skulle göra så att man kunde sänka plantan vartefter man plockade av nerifrån. Problemet är att det mognar inte så mycket.. Ny idé för i år är att när plantan når upp till bindpinnen läggs den därpå för at växa horisontellt. I mitt huvud ser det fint ut när de ligger där och klasar med tomater hänger ner likt vindruvsklasar. Undrar om tomaterna tänker lika som mig?

Potatisen! Jag har varit rätt irriterad på de vilda som kommit från små kvarglömda från förra året, de har ju tagit för sig av alla andras yta. Men, nu är jag verkligen inte grinig längre! Ingen omvårdnad öht, tom lite hårdhänt hantering för att de lagt sig över löken.

Skörd från ett stånd potatis i löklandet.

Bondbönor! Skördade en hel balja, skalade ur och förvällde bönorna för att frysa in dom stod där med nästan en hel balja skal och några små påsar med bönor. Vilken waste! Så eftersom @potatoandpeas hade ett recept på bönomole av bondböneskal så blev det ett försök. Det blev väldigt gott men tog förskräckligt lång tid, skalen har en massa trådar som måste rensas bort och det gjordes genom att sila flera gånger. Dessutom hade jag nog i lite för mycket vatten så den blev för lös till att börja med. Nästa gång ska jag göra det mer rationellt, använda hela bönor, inte så mkt vatten och göra böngrunden och frysa in så att det bara är att ta upp och blanda med creme fraiche när det är dags att äta.

Mitt i allt att glädjas åt blev det en sorgens dag för lite sen. Mangon som kommit upp och såg så fin ut orkade inte längre. Den gav upp. Så tråkigt 😥

gurka, hinkpotatis, Odling, rödbeta

Juli eller februari?

Publicerad den 11 juli, 202020 juli, 2020 av Fröken Doris

Om det var en av de varmare junis vi haft så verkar juli bli den kallaste i mannaminne. Härom förmiddan var det 8°. Jag var välklädd men saknade vinteroverallen 🙄 tänk om det kunde få vara lite lagom, 15-20° sol/moln och regn på nätterna, det vore väl gött? De senaste dagarna har prognoserna hotats med regn, mycket regn, men det har varit betydligt bättre, visst skurar men däremellan fint och soligt. Skönt! Men svårt att planera semestrandet dock. Härom kvällen gick vi på en tur, fint hela dagen, men precis innan vi skulle iväg kom en skur och blötte ner allt gräs som vi skulle komma igenom. Swimmingpool i skorna förtar det vackra i skogen endel och är klart omotiverande när man har motvilliga/ofrivilliga vandrare med sig..

Hur som, persikorna har börjat mogna och iår ska jag rackarns se till att äta vartefter, annars brukar jag ju tro att de inte är helt mogna och så är allt nästan övermoget på en gång. Kanske är det så att humlorna gör ett bättre jobb än mig och lyckas sprida på pollineringen? Tar det lite i taget vilket skulle kunna betyda en längre period av pollinering och därmed också längre period av färdig frukt. Det ser iaf ut så just nu.

Jag ska också försöka göra lite mer olika saker av frukten. Igår hade vi med dom på grillen, de fick godkänt av familjen som ‘lite sötsyrliga’. Det borde funka att göra en kall sås med persika, creme fraiche och sweet chilisås. Chutney och marmelad förstås. Sylt har jag provat, den blev inget vidare. Rårörda till pannkaka och grädde däremot! M-m-m!

Nu är tiden när man alltid går från växthuset med något i händerna. Och i kläderna 💕

Marmelad har jag testat förut med mycket gott resultat, det gäller bara att koka på det ordentligt annars blir den för rinnig. Ska nog prova att ha i lite chili i den också, om det blir några vill säga. Kanske är jag lite otålig men det känns som att de är tröga iår, när jag har grejat så mycket med dom å allt 🙄 Förresten, är inte det ett fenomen? Att många gånger när man provar något för första gången då ba wow! Det går hur lätt och bra som helst, nästa gång går det inte alls eller bara halvbra, då åbäkar man sig och krusar och då kan det jävlas nästan hur mycket som helst, för kallt/varmt/ohyra/skadedjur/katter som bajsar/hundar som leker/fåglar som letar mask.. Nybörjartur är kanske ingen myt?

Tomaterna är också kinkiga.. Några enstaka; Whippersnapper och Zimmertomate. Den senare förresten, en av plantorna får inte mörka tomater, lite lustigt, undrar om de eg är hybrider?

Gurkan har ännu inte gett några färdiga bär (som de precis som tomater och banan tydligen är 😯) men de växer så in i.. Alla sorter är på gång och bladen på den stora slanggurkan Louisa är bauta! Jag försöker duscha dom varje dag men det blir nog bara varannan, och än så länge håller jag spinnet i schack🤞✊

Louisa t vä, Hopeline ö hö & Rhensk druvgurka n hö. Kolla in telefonsladdarna att klänga med!

I landet plockar jag morötter och äter direkt, smala men ganska långa och väldigt fina. Tar man in dom är de godast några timmar men tappar snart spänst och smak.

Godast med lite jord kvar på faktiskt 🥕😋💕

De rödbetor som tog sig har gått väldigt bra!

Förgrodda betor. Mycket blast men även rätt mycket beta.

Jag sådde ju en omgång till med rödbetor och morötter, de har grott så jag hoppas det hinner bli något.

Till den grillade persikan häromdagen hade jag mera från den egna jorden; potatis, rödbetor, morötter, röd- och gul lök, dill, bondbönor❣️

Potatisen vi åt var den hinkodlade. Det blev visserligen ett kok men det var väldigt magert resultat. Vet inte vad det berodde på men de ville inte alls faktiskt. De kanske inte vill växa i hösilage- och jordblandning när de är i hink?

Vildpotatisen ser ju så stor och fin ut och det vore dags att få bort lite, den trängs med det andra jag sått, men det är sååå små ärtpotatisar under än så länge.

Vildpotatisen har tagit över ärtorna klätterstöd. Kanske därför det är ärtpotatisar under 😂😂

Igårkväll gick jag en runda i hagen för att se om jag kunde hitta nattviolen som jag hittade för några år sen. Letade länge och väl, hittade en annan raring som gjorde mig lycklig, Jungfrulin och den lilla älsklingen Ögontröst! Som jag faktiskt precis idag lärde mig kan ta över gräs’ näring genom att växa in i dess rötter och på så vis lyckas få i sig lite. Låter ganska brutalt men jäklars vad förslaget. Det kan man inte tro när man ser den lilla lilla växten, en riktig tuffing. När jag helt hade gett upp hoppet om att hitta Nattviolen höll jag nästan på att trampa på den! Den finns kvar!

En annan rolig sak som jag hoppade på är en #gardencamerachallenge på instagram. @sowmuchmore och @thehandsomegardener har lagt upp en utmaning om att publicera foton i ett visst tema varje dag i juli. Jag tar inte så hårt på det, det är svårt att hinna göra alla på rätt dag, men det är ändå roligt att följa och tänka ut lite klurigt till temana med bilder från odlandet. Och så får man så mycket input när man ser andras bilder.