Från en dag som inte borde behöva finnas och som alltid ger mig dubbla känslor (internationella kvinnodagen) till en som verkligen är till glädje; Tomatens Dag!
Tänk att vi nu är framme vid den här fantastiska tiden när det är ljust när man åker till jobbet och ända tills man börjar tröttna utomhus. Persefone är tillbaka från underjorden och ljuset återvänder. Precis nu är det alltså rätt tid att kunna ställa sina fönstertomater att få äkta solljus och inte bara lysrör – idag flyttar mina till sovrumsfönstret!
Lite tilltufsade efter omskolning och fotade i mörker eftersom arbetsdagen blev lång idag – men där står de nu och väntar på att få se äkta solljus för första gången 😍
När man gör något på samma dag för tredje året i rad måste det väl betyda att det är en tradition? Och då är det så, årets tomatplan är traditionellt satt och vid genomläsning av förra årets plan att ha färre sorter än året innan så har jag lagt av med sånt dravel (kan jag tendera till att tänka så vartannat år? Vetskapen om hur krångligt det är att hålla ordning på alla sorter och smaker lever kvar ca ett år, sen glömmer en..?). Man vill väl prova allt som verkar intressant? Så iår lutar det åt 61 sorter. Om det inte dyker upp något annat på vägen. Det ser tex lite glest ut på fronten vita sorter.. Och jag har inte lyckats hålla mig till något tema heller. Funderade på om ’kulturarv’ skulle vara en idé men det stannar nog vid sånt som går att ta eget frö på, dvs inte f1. När jag väljer sorter blir det en salig blandning av; vackert i salladsskålen, snabba sorter för att få tidig skörd, sånt som funkar bra ute/kylig säsong, lagringsduglighet och såklart smaken!
Även om jag inte tänker hålla tillbaka på antalet sorter ska jag verkligen försöka sätta plantorna lite glesare iår. Tänker att det ska vara MINST 50cm mellan varje planta. Jag lyckas ju med att sätta dahlior glesare och det blir ju verkligen så mycket bättre. I utvärderingen av odlingarna förra året har jag noterat att plantorna ger stora klasar på de första våningarna men att det sen helt lanar av. Ska 2026 bli året jag klarar detta? Att testa om tomater som sitter glesare ger större och fler tomater? Det återstår att se.
Ganska många har just 9e mars som sin stora tomatsättardag. Jag lugnar mig lite till, vårdagjämningen verkar vara min bästa turdag när det gäller den stora tomatsådden. Förra året grodde de flesta efter bara ett par dagar och exakt – jag menar EXAKT! – alla frön grodde inom en vecka. Jag sådde i budgetblock och fick en väldigt smidig omskolning.
Nåväl, när jag pratar om tidpunkt för den stora sådden, då när de allra flesta av tomaterna kommer i jorden tänker jag vårdagjämning. Men ibland kanske man känner sig lite ledsen och vill pigga upp sig, då kan man så någon sort som man vet inte kommer ränna iväg på höjden med en gång. Andra gånger kan det vara så att man vill fira, man kanske blivit klar med en surdeg på jobbet och då kan det vara utmärkt att få sätta ett eller annat tomatfrö i jord. Att odla tomater är verkligen både tröstande och glädjande 😀.
Fortfarande hänger en liten pionnolo i gardinstången – de allra sista från 2025 – som jag ska mumsa på vid något högtidligt tillfälle, men himmel vad jag längtar till den första söta solmogna 🥰🥰🥰
Vill du läsa mer om vilka sorter jag odlat tidigare kan du kika in på Tomatbiblioteket.
Varför blir det så roligt när det finns en historia bakom det man håller på med? Säkert finns det en psykologisk förklaring, men jag vet bara att om jag hör eller läser om något som går längre tillbaka i tiden eller på något vis har lyckats finnas kvar trots svårigheter och motgångar så vill jag gärna vara en del av att hjälpa till att bevara det även för framtiden.
Black Krim (Solanum lycopersicum Black Krim) betraktas som den Första Svarta Tomaten och när jag tänker på hur exotiskt det kändes när de gula tomaterna började dyka upp på 90-talet(?) och den gula ketchupen lanserades, och hur otroligt det kändes med en svart tomat! Kunde den ens vara god? Och hur vet man när den är mogen? Nu för tiden är man van med alla möjliga färger på tomater, ju fler nyanser desto godare och de där svarta visar sig också innehålla höga halter av antocyaniner (det blå färgämnet som även finns i blåbär, körsbär, svarta vinbär mfl) som också är oerhört bra för vår hälsa. Kanske är det en anledning till att vi människor tilltalas av färgstark mat? För att vi mår bra av olika färgämnen som finns naturligt i naturliga livsmedel?
Historien bakom just Black Krim/Black Crimea/Noire de Crimée – kärt barn har många namn? Eller så gissar jag att man velat hitta namn som vi i väst förstår lite lättare – är att tomatfröna spreds med soldater efter Krim-kriget på 1850-talet, och den är alltså från början en rysk sort. Under 1990-talet kom den till USA och för ett par år sen landade den hos mig. Jag som bor i ett köldhål (alltid 4º kallare än prognosen) odlar den i bäddar i växthus, men kommer förmodligen att testa den även på friland/vid vägg bara för att testa tåligheten vidare.
Själva tomaten klassas som en bifftomat men storleken varierar rätt mycket och hos mig där biffar blir mer av den normalstora varianten så har Black Krim hamnat på 350g som mest. Variationen i form och storlek varierar mycket, från helt runda och kanske endast medelstora till stora bulliga biffar. Där man köper frö ser de oftast ut som den senare varianten – kanske visar de dessa just för att de är mer iögonfallande eller så är det bara hos mig den beter sig så.
Plantan är högväxande och iår blev den ca 2m, den känns som mer tålig än andra biffar och jobbar på med medelstora klasar, fortsätter blomma även sen den börjat sätta frukt vilket känsligare sorter kanske inte gör. För att frukterna ska bli riktigt mörka behöver den få rikligt med sol och värme. På vissa sidor skrivs det om en tröghet i att få fröna att gro men det har inte jag upplevt. Snabb groning och friska, tåliga plantor. Frukterna är oregelbundna i formen, spricker ej men kan få sånt sprickliknande utseende som inte påverkar hållbarheten. Lagrar bra och håller smak fram till advent (sen har de varit slut 😁) Black Krim har mycket smak är söt, saftig och har även en viss sälta. Perfekt på smörgås och hamburgare samt i bruschetta 😛😍 och sallad. Jag är för snål om den för att använde den i grytor eller såser men det ska visst gå bra det med.
Vare sig biffar eller svarta sorter brukar vara särskilt snabba men den här hör ändå till den snabbare i båda kategorierna. Har den några negativa egenskaper? Inte enligt mig som anser att det är en roligt med variation i form och storlek på tomater och den verkar inte känslig för pistillröta eller mögel. En toppensort helt enkelt! 🥰🍅
Black Krim 28/11-25Black Krim 28/11-252025’s störstaInsidan ut; Perfekt på smörgås , hamburgare och i bruschetta och sallad.Över och undersidaEn lite biffigare form
Om Den Jordiga Tummen:
Jag som står bakom bloggen denjordigatummen.com heter Lindha. Jag är hobbybloggare som odlat tomater i över trettio år. Bloggen föddes i nådens år 2018, ni vet, den historiskt torra, varma sommaren som aldrig tog slut. Det började som ett sätt att dokumentera odlandet, att hålla koll på planering, metoder och utfall och idag är foton och skriverier både vila och reflektion som kroppen behöver efter hårt trädgårdsarbete. Odlingsintresset har vuxit till en mani enl de som står mig närmast och jag vill alltid testa saker jag inte provat förut, metoder eller sorter. Här finns också en pelargonsamling som jag ibland kan dela med mig av sticklingar från och i Tomatbiblioteket kan man beställa frön. På senare år har snittblommorna kommit in i trädgården – dahlior särskilt – på sommaren kan man beställa buketter om man bor i närheten, på hösten och våren kan det finnas knölar som blivit för många som kan behöva ett nytt hem.
Jag finns på en skogslycka i kanten av Tiveden, södra Närke, zon 3-4, jorden är fattig morän men med täckodlingsmetoden och ett gäng bajsnödiga höns går vi runt rätt hyfsat 😁
Vad är det som gör att man som odlare INTE lär sig av erfarenhet? Det måste vara att detta med att på riktigt förstå (=veta) vilken plats en planta tar när den växer ut och börjar ge skörd verkar vara exakt lika svårt att fatta som när nån säger ”Ja, den planeten ligger hundrasjuttioelva ljusår bort.” Det betyder bara jättelångt bort för mig. Jag vet faktiskt inte hur stor skillnaden är på en miljon ljusår och tusen ljusår. Tre nollor liksom, det fattar man bara inte. Tydligen är det samma sak med när man planterar tex pumpa. ”Okej lilla planta med Två Blad, här får du hundra gånger så stor yta som du behöver idag. Varsågod!” säger hon och tycker att hon är enormt generös och har tänkt igenom detta noga. Sen står lilla planta med Två Blad där och ser glad ut i mååånga veckor. När sen som över en natt, har den täckt in gångar, den plats där Spenaten tidigare bodde, Lökens land och håller på att invadera även Dillen och Majsen.
Från små pumpaplantor till megastor organism som invaderar halva trädgårdslandet…
Här fick löken komma upp bara för att inte pumpan ska äta upp den och kan nu få växa på ännu lite mer även om jag tycker att ett hav av blad borde producera lite mer pumpor än det verkar, de är ganska få och trots att jag satte flera sorter ser det bara ut som att det är en som fått pumpor. Sen var frosten här och nöp till pumpan i kanterna så att den ska förstå att hålla sig på sin plats. Pumpa kan litegrann liknas vid en snigel med sina tentakler som vecklar ut sig, man föser in den i sin ruta men på ett segt men ändå snabbt sätt (🤔) lyckas den smeta ut sig över yta där den egentligen inte ska vara.
Nästa ställe där Odlerska med 30 års erfarenhet av odling tydligen inte kan förstå vilken plats hennes plantor behöver är bland tomaterna i växthuset. Är det så att man får fler tomater på varje planta om de har mer yta? Mer yta än 30-50cm mellan varje alltså? Vet inte för jag har aldrig vågat prova. Jag tyckte att jag drog ner på antalet iår, från 88 till 81 men ev kan det ha landat ett par fikon och några fler gurkor därinne så i ärlighetens namn så är det nog inte glesare än tidigare. Det är så svårt att INTE stoppa ner de där plantorna när man har så många fina. Och man vill ju ha minst två av varje sort – av nya sorter för att man inte vet att båda kommer att ta sig lika bra, av gamla favoriter för att man vet att man vill ha mycket av just den. Plantorna får mycket tomater i de första våningarna men sen blir det sämre, min teori är att det blir för tätt sen längre upp när plantorna tagit rejäl fart och befruktningen av blommorna blir dålig. Eller så är det så att plantorna helt enkelt inte orkar sätta mer frukt för i första hand gäller det de större sorterna. Får se om jag vågar testa nästa år att ge dem lite mer utrymme – man är ju rädd att det ska bli mindre skörd liksom…
Plantorna avbladade och avskördade nertill
Apropå tomater så är hur som helst skörden i full gång nu, tomatfat i hela huset och tomater till och i alla måltider, ständiga avsmakningar och funderingar över smaktyper och vad som är godast. Pluss tillfällen när man är hungrig och kan glufsa så att det skvätter av tomater direkt från kvisten ute vid plantan. Lite då och då kan jag ana järnsmaken i munnen som jag kopplar till överkonsumtion av just tomater. Men helt underbart! Just nu känns det inte som att jag kan plocka bort en enda av alla årets sorter, alla är goda på sitt eget vis. De som sitter ute rabatt är väldigt sena men det börjar ändå bli mycket på dem så de kommer sig allt – inte lätt att vara tomat ute när hela försommaren bestod av kyla och blåst. De blev aldrig ens uppbundna utan har fått nöja sig med att ligga efter marken och det verkar också fungera. Lustigt hur tomater tycks klara typ alla förhållanden som finns va? De är verkligen en supergröda! Och de som slängdes i komposten för att de var för fula.. jo, enorma! och det blir massor med små orangea tomater. Just de kommer jag såklart inte ihåg vilken sorter det var men heeeelt fantastiskt goda! Man brukar ju säga godistomater och de här är verkligen det. Tycker att de nästan smakar lite hallon. Eller kanske plommon, eller vad det nu kan vara, tycker det är svårt att sortera smakupplevelser. Inser nu att jag har rätt många sorter som kanske inte har den tydliga tomatsmaken, alltså den som man tänker att ketchup eller krossade tomater på burk smakar. Tur det, då skulle man aldrig orka äta så mkt tomater.
Luktärtorna som sitter på utsidan av komposten blev lite undanträngda av de trifidiska tomatplantorna.
Vad gäller dahliornas utrymme har jag nog ändå lärt mig rätt bra hur mycket plats som går åt. På ett par ställen är det lite trångt att gå i gångarna men det beror nog mest på att någon del av plantan kommit utanför sitt stödnät eller tom lagt sig lite. Det som är lite typiskt är att de sorter som för någon anledning inte blivit något av har hamnat bredvid varann. Tror inte att det beror på att de influerats till dåligt mående av varann utan det har helt enkelt varit skruttiga plantor. Resultatet blir dock att det blir stora hål i odlingen, tomma ytor som skulle varit bättre att ha lite här och där istället. Roligt med dahliaodlingen iår är iaf att det blommar något alldeles kolossalt, man kan plocka hur mycket som helst och ändå ser det jättefint ut i odlingen 🩷 Ett lyckat drag var att sätta den övervintrade jätteverbenan i bakkant av odlingen, det var inte sista gången. I övrigt har det lyckats hyfsat med placeringen höjdmässigt, bara några få som måste justeras till nästa år för att de inte når förväntad höjd.
Rostorangea kanten: Cornel Bronze, Rancho, New Baby mflBla Waltzing Mathilda, Copperboy och LabyrinthI bakkant syns jätteverbenan vaja.
Fröodlingen av dahlior är ett eget kapitel och något jag kommer att utöka nästa år, de är också fantastiska och inte i närheten av lika mycket jobb med. Jag tog frö av Hootananny, en superfin röd halskrås, det blev ca 10-12 plantor och de kom snabbt upp i samma storlek som de knöldrivna plantorna. Höga fina plantor med lite olika bladfärg från grön till mörkt lite rödaktiga. Alla har fått enkla blommor – inget konstigt med det, frömamman är typ enkel och dahlior strävar mot sitt ursprung; enkla, höga, gult/rött – nån har fått lite grejs i mitten, alla är röda eller aprikos-orangea toner. Vissa har få spretiga kronblad, andra är täta och runda i formen. Alla älskas av humlor och fjärilar så det har varit världens liv i den delen av odlingen 😍 just nu tror jag kanske inte att jag kommer att spara på dessa även om det bildats knölar. Det är så mycket jobb för att klara dem över vintern utan istället bättre att ta frön och hoppas att det blir lika fint och med liknande variation nästa gång. Kanske ska jag testa att bara låta dem sitta kvar och täcka över tjockt med hö och kanske nån presenning för att se om det går att övervintra ute? Bra experiment även om mitt hopp om det är väldigt litet. Jag är hyfsat säker på att om de inte fryser så kommer de att ruttna. Och iår ska jag ta frön på betydligt fler sorter 🤓
Fina i vas även om de inte står så länge De ger ett litet sirligt intryck tillsammans. Långa stjälkar överlag.
Missa inget från Jordiga Tummen, skriv in din epost för att prenumerera:
Nu är tiden som man väntar på hela året, tiden då man kan slösa med goda tomater i alla dess färger! Här kommer en som vi fick glufsa i oss härom kvällen. Och du, den ska passa på en stor tallrik, inte nån liten mjäkig förrätt, det här ska man få så man blir mätt av!
Vad behövs?
många små eller ett par stora tomater som delas i mindre bitar
tärnad paprika
hackad rödlök
basilika klippt till tunt skrufs
några gurkskivor
ett par små salladsblad, gärna gemsallad
en mild chili klippt i små bitar
smör till stekning
valfritt bröd som du gillar, här blev det jollekaka
grillad kycklinglårfilé (marinerad i soya och sweet chilisås)
rosa sås (en creme fraiche som blandats med lite sweet chili)
salladsost-röra (mosa salladsost och blanda med creme fraiche)
Hur gör man?
Klipp ner chili i smöret i stekpannan och fräs, stek sen brödet på båda sidorna. Det ska vara skorpigt på ytan. Lägg upp på tallrik, på med tomater, paprika, rödlök och basilika. Lägg salladsblad och gurka brevid, på med kyckling och några skedar av den rosa såsen och oströran. Stoppa i munnen och du är i full speed på regnbågen mot himmelriket!
Om jag bara fick välja en maträtt att äta varje dag fram till tidens ände, skulle det vara denna 🍅🍅🍅
Inte helt sällan får man den frågan och svaren är flera. Det mest självklara är väl att jag gillar att ha maten nära och att veta vad jag stoppar i mig, men det är inte den största anledningen. Det roligaste är nog när man ser att saker gror och växer, att blommor utvecklas och ger frukt. Att ha fingrarna i jorden och andas in de där bakterierna (?) som gör att man mår bra. Jo, Pernilla och John pratade om det, att man faktiskt rent fysiskt får i sig bakterier från jorden och att de får oss att må bättre. Antagligen tvärtom-bakterier mot de som strykbrädan utsöndrar när den träffas av ett varmt strykjärn.. 😅 Jag får iofs inte så ofta frågan, men man kan se den i folks blickar; ”Är du allergisk mot strykjärn eller?”
Iår verkar det som att det varit motigt för många med odlandet. Och jag kan instämma, vädret har varit knepigt och utan att upprepa allt som sagts och kan sägas så har vi just nu ytterligare en sommarstorm som håller på att blåsa av allt jäms med backen. Kanske beror de många problem som uppstår också på just vädret, men jag tror att inställningen till hur man ska tackla problemen också är avgörande för hur resultatet ska bli. Att göra en lång lista på allt som gått emot alla den här sommaren gör ingen glad och om man gör det så förstår jag att man kan ge upp. Men en riktig odlare gör inte det, den biter ihop och tittar framåt, söker kunskap om hur man kan möta problemen nästa gång om det inte går att rädda den här säsongen.
Näe, ett problem i taget och att försöka hitta ett sätt att hantera det är min melodi. Att stå ut med att dela med sig till diverse andra organismer som finns i odlingarna är något jag lärt mig och iår mer än nånsin har det blivit tydligt att det är en framgångsfaktor. Att låta sk skadedjur/ogräs få en plats för att deras fiender ska få mat är en strategi som jag absolut kommer fortsätta med. Det senaste i raden av positiv odling är att kålfjärilarna fladdrar runt blommorna i kålen men kanske hittar de inte rätt ställe att lägga sina ägg för att det är en salig blandning av självsådda ringblommor, blommande rädisor, vattsarv, mållor, klint, olika sorters lök mm där? Hur som helst så gör det inte så mycket om det blir lite larver, jag har skördat såpass så att jag klarar mig och kålen kommer att komma tillbaka när det blir för kallt för fjärilar. Jag ska hålla lite extra koll på kålrabbi och spetskålen bara som jag inte har så mycket av. Och när handen far ut för att dra i ett ogräs drar jag snabbt in den igen; tänk om jag rensar bort det där och plötsligen har jag gjort fri väg fram för ohyran? Nä, slarvigt och stökigt ska det nog vara, naturen är inte så uppstyrd och välsorterad och då ska inte mina odlingar heller vara det.
Så här långt har årets odling varit 1. trögstartad; kallt och blåsigt hela maj-juni 2. superväxtlig; Just nu växer det som innihunnan! Tomaterna och vinrankorna vill spränga taket på växthuset, majsen hade växt till mer än dubbel storlek när vi kom hem från semestern i Norge, dahlior och ettåriga blommor har både växt och börjat blomma ordentligt (bilder med mer beskrivningar i ett annat inlägg). Det är fantastiskt roligt! Sen kommer det alltid något bakslag; majsen välte omkull av en liten och helt oväntad sommarstorm, trist som fasen (svordomar ven i luften) men nu är det uppstöttat så nu hoppas jag att de kommer att klara sig genom den som pågår för fullt. Däremot är de inte igång blommar än så jag undrar om det ska hinna bli några kolvar alls? Nästa år ska jag se till att sätta stödnät även på majsen.
Majsen nedblåst och sedan uppstöttad, håll tummarna att de inte dyker på nytt nu ✊
Okej. Jag inser att det inte ser så välvårdat ut på bild två, men det har ändå åkt ut ett par skottkärror med blad och tjuvar…Pumpaplantorna växer väldigt mycket, men självaste pumporna är vare sig många eller stora…
Löken ser oväntat stor ut – jag får alltid pygmelök, men kanske är det mitt idoga gödslande med uppblött hönsbajs som gör susen? Potatisen har blommat ett tag nu och än syns inte några tecken på bladmögel på den så blasten får sitta lite till. Har lärt mig att det går ruskigt fort när det börjar, tror att det var förra året jag såg det på tisdagen och tänkte att; till helgen tar jag bort den. När helgen kom var typ all blast gul och eländig.
Vitlöken är upplockad och flätad. Riktigt bra skörd! Jag har tagit upp dem i tre omgångar; den första omgången 10/7, andra 16/7 och sista 24/7. Den andra upplocket är det som blev bäst lök på de hade alltså hunnit växa ut lite till jämfört med den första omgången. Den sista var också stora lökar men betydligt större andel stresslökar på halsen, gissar att de hade backat om de fått sitta ytterligare längre. Notering till nästa år är att fortsätta vattna även om det regnar, jorden i kragarna är alldeles för genomsläpplig och blir assnabbt torr. Lådorna har nu rensats igenom på ogräs, täckts med lite nytt hösilage och besåtts med diverse blad; gemsallat, plocksallat, rädisor, tatsoi, spenat och kinakål. Och herregud: efter bara åtta dagar har alla sorter grott!
Rekordskörd: 5.2 kg vitlökJag borde kanske gjort flera kortare flätor istället för den där längsta, men extremt nöjd med att jag fick dem att sitta ihop 🥰Sådd och 8 dagar senare..
Förutom att tomaterna håller på att som sagt spränga taket; det börjar äntligen mogna fram och synas lite rejäla tomater i djungeln. Antagligen borde jag har varit strängare med att ta bort blad och hålla efter tjuvar bättre men det har helt enkelt varit så hett i växthuset att man inte orkat vara där mer än det allra nödvändigaste. Och livet består ju av någon liten mer detalj än att vara bland sina plantor. Har jag hört. Till sist blev det ändå gjort och nu är de flesta toppade och avbladade för att sätta redig fart på mognaden. Faktum är att nu börjar det finnas tomater så det räcker till att göra goda sallader igen 😌
Midnight Sun och ZaltavaBlack Strawberry och Meiwei mörk som håller på att mogna.Plan 9 from Outer Space och Amthyst JewelPlantorna har firats neråt eftersom de höll på att växa ut genom taket. Räknar med att snart kunna plocka av de nedersta klasarna.
Så har vi ändå årets största lycka: paprika! Vi har ätit flera paprikor och det är så himla lyxigt!!! Trots att blåsvädren i juni tog med sig det ena lilla huset på en rejäl flygtur över gården så klarade sig plantorna och de både levererar och ser superfina ut! Skam den som ger sig – förra året blev det inte en endaste lite frukt och flera år har det fungerat extremt dåligt med både chili och paprika så nu känns det som en rejäl revansch. Sa Odlerskan, korsade sina fingrar, spottade tre gånger över axeln och tog i trä, säsongen är inte över än.
Paprika utanför korgen, chili inuti. Ena pepparhusetAndra pepparhuset
Iår har det blivit högst tydligt att det är bra med olika växtplatser för tomater. Förra året lärde jag mig att det inte är nån större idé att ha dem granne med potatisen pga bladmöglet, det ska vara extremt torrt om tomaterna inte ska drabbas eftersom mognaden är typ samtidigt som den kritiska tiden för när möglet kommer, för det gör det alltid.
Växthuset
Jag har mina högväxande tomater i växthuset och som vädret varit iår är det gynnsamt. Den kalla och blåsiga vår/försommaren gör att det är bra inomhus för dem, andra år när det varit väldigt varmt blir det sämre därinne, de vill ju helst inte ha över 30°. Trots innemiljö och i mina ögon fina och välväxta plantor med mycket blommor och en del kart – ännu inget att äta. Det är sent iår, men nu ska det bli en period med varmare väder och då får vi väl hoppas att det ska mogna fram lite. Min vana trogen har jag planterat ganska tätt, MEN jag har faktiskt minskat antal plantor; från 88 till 81 st. Jag tänkte ju ut att jag nog inte måste få 90kg tomater iår, det finns rätt mkt kvar i frysen fortfarande och alltså kunde minska antal plantor ordentligt 😜
De växer ordentligt på höjden i växthusetDe sista: ett par tjuvar som rotats i vatten och några som var senfärdiga, nu har de kommit igång bra.RosaSungoldPlan 9 from Outer Space tror jag
Stallväggen
Väggen framför stallet är i östläge vilket skyddat mot de värsta vindbyarna som nästan alltid kommer från väster. Plantorna där är hyfsat kraftiga nu och visar på gott gry. De växer bra och har både blommor och kart.
Södergaveln
Söderväggen på ladan brukar vara bra men iår har de stackars plantorna fått ett.. hmm.. liggande uttryck. MEN: klena tomatplantor behöver inte betyda inga tomater. Tvärtom i vissa fall, när de utsätts för lite svårigheter som torka, näringsbrist osv skyndar de sig att gå i blom (de vill fortplanta sig innan de dör) och det är ju bra. Jag är ju främst ute efter frukten, bladmassan går ju inte att äta 😄
De har ändå börjat växa lite till sistDvärgbuskSibirjakSå extremt pluttig planta, men tomater ska det ändå bli..Sibirjak
Den som är lite uppmärksam kan också se att några fikon fått kampera ihop med tomaterna. Det är de som klarat övervintring i växthuset, nu får de sitta här och se om de kan tänkas överleva på den här platsen också.
Årets dvärgar (de som odlats inne i fönster) planterades i krukor och har fått stå kvar i växthuset ända tills nu. Dem har vi kunnat plocka och äta av sen början av maj, nu har de tagit lite paus så jag tänker att södersidan av växthuset under takutsprånget kan vara ett bra ställe ett tag iaf.
Lite solbrända men ovanligt fina fönstertomaterTomater på G
En väntar ju såklart som attan på att få frossa men den tiden kommer och jag kan vänta, detta året är allt sent och vad ska man göra? Det blir som det blir och det får bli bra.
Det har varit lite tyst ifrån det här hållet ett tag nu och det beror på att jag har bytt webbhotell, det var lite trixigt och sidan har i perioder legat nere men nu verkar det som att allt är på plats och då ska det kunna rulla på igen. Tacksamt med en mycket hjälpsam support som svarat på tusen frågor och återställt mina misstag hundra gånger (känns det som ). Så tips till den som vill känna sig som ett olärt barn på nytt – då kan man göra en sån här grej.. 😁
Odlingarna och vår/försommarstressen då? Jag tycker att jag har lyckats iaf bättre än andra år, såklart har jag en del kvar att få ut, krukor som ska placeras, omplanteringar och att börja stötta, men på det stora hela mår plantorna väl och växer på riktigt bra. Och jag har ännu inte känt att det är övermäktigt vilket kan vara en vanlig känsla i månadsskiftet maj-juni.
Den här våren som vi trodde skulle bli så tidig har istället visat sig vara ovanligt lång och seg. Det har varit rätt låga temperaturer med rejäl nattfrost en bit in i maj och zinniorna frös så sent som den 19/5. Och nu inatt hade vi endast 2 ynkliga små grader. Tufft för växterna, eftersom det varit varmt iaf dagtid i perioder och de har lurats att dra på; blommorna på syrenen frös bort, löjtnantshjärtat la sig platt och fick liksom börja om på nytt. Jag tror att det här kan bli det haken för våra växter i klimatförändringarnas tid. Inte att vintrar blir kortare och varmare utan att våren blir alltför växlande och de växter vi har, kanske framförallt träd och buskar med en längre livscykel, inte kan anpassa sig till växlingarna mellan värme och kyla.
Tomaterna har sen mitten av maj varit planterade i växthusets bäddar och nån vecka senare var även de som sitter vid lagårdsväggarna ute. I växthuset har det kommit igång på allvar, det växer, blommar och har blivit småtomater på endel. Fönstertomaterna som fått stå kvar i växthuset (det är ju meningen att de ska planteras ute) har gått att snacksa på av alla sorter. Och nu när även pelargonerna börjar flytta ut visar det sig att jag nog har plats för att ha kvar dem därinne i sina krukor iaf tills de blir oregerliga/får ohyra. Den Orange Hat som jag tog frö av och som sen blev en högväxande är orimligt söt och god. Orange förstås (det är ju alla de godaste). Fick veta av en odlarvän på insta att det inte är helt ovanligt att nya sorter går tillbaka/förändras utan att det skulle ha varit en korspollinering inblandad och isåfall så är den en ny sort som jag också kan sätta ett eget namn på.
Rosy Finch Ngt tät plantering, men det växer bra.SungoldFred’s Tie Dye Väkartade gurkorVenusFönstertomater och pelargoner i vild harmoni
Tomatplantorna ute vid väggarna har precis nu dagarna bestämt sig för att de vill växa. Otroligt klena plantor, men… det är inte detsamma som ett nederlag när det gäller tomater. Att svälta ut och vara tuff mot tomater är att gynna blomning och fruktsättning, en sak som jag aldrig slutar förvånas över. Som det ser ut nu är det betydligt mer frukt på gång på plantorna ute än de inne…
Små klena plantor men… 👉V. orangeGlacierSibirjak Anmore Dewdrop SibirjakAnmore Dewdrop
Paprikan och chilin är ju som vanligt ”for the last time” och här hade jag tidigt bestämt mig för att less is more(!!!); inte så många plantor men de som finns ska få det allra bästa. Alltså; flera omplanteringar, finjord, vatten och gödning om de så mycket som darrar på en bladkant. Och så här långt verkar det vara modellen, de ser oerhört fina ut och flera har fått fruktämnen 🥹🥹 Nu sitter de i stora kärl/jordsäckar för att kunna var mobila och flytta på om de inte är nöjda med sin placering. De bor sen ett par dagar i egna små öppningsbara växthus i pallkragar i kanten av dahlialandet. Där är det mestadels sol men lite vandrande skugga på em och lätt att se till dem flera gånger/dag. Fjäsk är bara förnamnet…
För ett par veckor sen blev alla dahlior planterade och de förodlade blommorna likaså. Planteringen går till så att den hötäckta ytan där en planta ska placeras grepas lite lätt för att jorden ska bli lättgrävd med händerna, ev ogräs tas bort och så ner med plantan/knölen i en grop, tillbaka med jord och täck runt plantan med höet. Tack vare de hittills kalla nätterna (2˚ vid ett flertal tillfällen) har de inte kommit igång ordentligt att växa, de ser lite ut som nyväckta ungar, rufsiga och lite bleka, men nu ser det ut som att sommaren iaf är här och då blir det nog lite andra tag i växandet.
Dahlialandet Bishop of Oxford Hootananny Dark Destiny
Maj månad brukar var en månad där det är svårt att hinna andas, jag har vid upprepade tillfällen skrivit om hur man när risken för nattfrost är över (eller nästan över) känner en enorm stress för att att allt ska planteras ut och hur man springer där med sina fiberdukar. Jag gillar ju att ha saker att göra och att få arbeta med kroppen, men när man håller på tills man stupar och måste säga nej till en glass i solen för att man inte har tid då är det inte avkoppling. Iår har det gått bättre och jag tror att nyckeln varit att variera sig och att tänka att detta ska kännas roligt. Att jag har gått ner i arbetstid och haft en ledig dag i veckan har garanterat också hjälpt till. Dessutom har jag tagit saker och ting bitvis; Okej potatis, idag är det din tur att komma i jord. Fem rader och sen får det vara bra. Oj, det blev en bit lanne och sättpotatis kvar – sätta mer eller ge sig? Jo, ge sig. Det blev en yta för direktsådd av solrosor i kanten av potatisarna. Finemang! Sen ska bara de eländiga fröna börja växa också 😁
Potatis som visat sigMorötter Joxlåda=allmöjligt som jag inte vet vart det ska varaLökkvarteret PumpaMajs
Lannen och rabatter har också fått vara ifred till det har varit dags för plantering eller sådd, vilket gör att det blir lite av den jobbiga ogräsrensningen i taget, också bra för det är ganska slitsamt att rensa pluss att det retligt nog kanske hinner komma upp mer ogräs innan det är dags för sådd/plantering om man är för snabb.
Ev håller jag på att bli gammal och klok också för jag har förstått att vissa sorter klarar av en kall vår, tex kålen. Kallsådd i budget-block i växthuset i slutet av februari, utplanterade på friland med fiberduk 18 april och nu är de superfina att titta på och att skörda av. Det är en fröjd att bara gå förbi sina odlingar och se hur de växer. Och de som inte gör det kan man bara kisa lite med ögera kollar man bara åt ett annat håll, förslagsvis åt ett håll där det växer bättre – fördelen med att odla många olika saker.
Grön- och palmkål
Något som ser ut att bli det bästa resultatet någonsin är vitlöken. Att lägga i rejält med kompost från början, täcka med hö och sen lägga på hönsskit lite då och då verkar vara bra. Men att vattna med fermenterad hönsskit är raketbränsle! Hönsskit i en vattenkanna ett par dagar och ett par klunkar av brygden i 10 liter vatten och vattna en gång i veckan.
Sören inspekterar
Såhär långt är jag väldigt glad över den här säsongen, saker och ting sköter sig, växer på någorlunda, vår och försommarlivet på den lilla gården är som den ska, katten har fått ungar och Märta har ruvat fram en kyckling. Idag är första semesterdagen, den första av många 🥰
Att odla är verkligen ett föräldraskap i fastforward-version; Det börjar med sådden (graviditeten) som vaktas noga och omhuldas, sen kommer de små urgulliga bebisplantorna som måste daltas med och ses till varje dag. Beroende på sort och livskraft växer de på sig på ett ganska trevligt sätt under en tid varpå de plötsligt blir oregerliga tonåringar, de vill ut och stå på egna ben och jag vill inget hellre än att så ska ske – men är inte riktigt redo än. Om man låter dem ta sina egna beslut och släpper dem för långt, ja, då finns stora risker för deras liv. Det gäller att med varm men bestämd hand lotsa dem till en fin framtid.
Och det är där vi är nu. Trots en så här långt ganska trevlig april med humana temperaturer och mycket sol så kan man inte släppa på vaksamheten. Plötsligt kan det bli rejäl frost och allt går åt pipan.
I avhärdningsstation med pallkragar och fiberduk där de härdiga annuellerna fått flytta och har det fungerat helt ok, ett gräs (Tef) visade sig inte vara så härdig trots allt, annars har de andra gräsen, lejongap, siljor mfl klarat sig bra. De stora pelargonerna som flyttat till växthuset för nån vecka sen ser ut att ha fått lite mer färg på bladen, dahliorna ser också mer välmående ut och nu senast var det resterande tomatplantornas tur.
Växthuset är ett hemmabygge med glipor där och naturligt självdrag som klarar sig frostfritt ned till ca -4°. Då vi tydligen valt ett köldhål till boplats får vi oftast ett par grader kallare än prognoserna säger får man rusta med fiberduk och bubbelplast ända in i maj, så det är ett himla dragande med dessa dukar fram och tillbaka. För den kan heller inte ligga kvar på plantorna när solen skiner – då blir de kokta..
Allt har nu fått sin plats, de som är mest känsliga (zinnia och rosenskära) står där det är säkrast (mitt i huset och mot väggen). Fuchsiorna som övervintrat och som ser ut att aldrig vakna står i kallhörnet, blomstersådder och dahlior på hyllorna i väst och öst. Tomaterna inifrån lite nedbäddade i hö och de som bott ute ett tag på en bockbänk mot söder – de ska ha den soligaste platsen såklart ❤️🍅☺️
Nedburna och klara för lastning, alla tomater och de sista dahliorna.Here we go! Bäddat i bäddenNoggrant sorterade och utplaceradeSolskyddet uppe
Mot väggen står de dödssega dahliorna, de som var för stora att lägga i påsar utan som istället fick krukor eller tom backar att vakna i. Dock har nog inte värmen varit tillräcklig för de är verkligen sega, en undrar om de öht har tänkt vakna… Som tur är så är det rea på dahlior lite här och där och då kan man ju kompensera för de som inte vill leva ännu en sommar 🙃
Eftersom det är ganska mycket att rodda med alla redan uppvuxna plantor är det nu det är bra att ha skrivit upp i sin planering så man kommer ihåg de där sena sådderna. Nu har tagetes och krasse precis såtts, det blev omsådd av vädd, harsvans och frosted explosion som inte gott så bra, samt Tef, den som frös till döds. I helgen blir det dags för majs, pumpa och gurka att få komma i jord.
Ja, att odla är arbete med hela kroppen, även hjärnan får sin beskärda del när allt ska kommas ihåg och att placeras på rätt ställe. Adda till det en vattenpump som går sönder mitt i alltihop och att man tackar sin lyckliga stjärna för att badkaren vid stuprören var fyllda av de 20mm regn som vi haft turen att få förra veckan. När den beställda pumpen kommit på plats och allt fungerar som det ska igen kommer jag att vara lite mer ödmjuk och tacksam för att det kommer rinnande vatten när man drar på kranen. Har du fått prova på att leva utan rinnande vatten? På ett sätt är det nyttigt, men absolut INTE roligt…
Pumpa är väl ändå en helt fantastik grönsak? Tänk att de jag skördade i september och förvarat i rumstemperatur fortfarande är hur fina som helst! Här kommer ett recept som blev riktigt gott och det känns extra bra att mycket av det som är i kommer från den egna produktionen. Pajen räckte till 6 portioner.
En del av ingredienserna, obs tefatspumpan fick inte plats i pajen utan får vänta till nästa gång.
Pajdeg:
3dl mjöl
125g smör
1msk kallt vatten
Kör rubbet i en matberedare, tryck ut i en ugnsfast form och ställ i frysen ca 10 min (den ska vila men eftersom jag sällan har förberett så får den vila fort). Här kan man fuska och köpa en färdig men jag tycker att den man gör själv är mycket godare och dessutom vet man vad det är i den. Det går fort att göra den.
Förgrädda i 225˚ ca 10 min.
Fyllning och topping:
hasselnötter
ca en halv mellanstor pumpa
ett pkt bacon
timjan
salt och peppar
5 cocktailtomater
100g grönkål
ca 1dl riven gratängost
3 ägg
2dl creme fraiche
3 msk sweet chili
3 röda lökar
balsamico vinäger
Gör såhär:
Rosta hasselnötterna i torr stekpanna
Riv eller skär pumpan i små bitar, klipp baconet i strimlor och stek i smör. Krydda med timjan, salt och peppar. Lägg i det förgräddade pajskalet.
fördela små bitar av grönkålen och de halverade tomaterna i pajen.
Strö över osten.
Vispa ihop ägg, creme fraiche och sweet chili. Häll i pajen.
Salta och peppra pajen, grädda i 200˚ ca 30-40 min, den ska få lite färg.
Snart: skjuts ini ugnen!
Medans pajen är i ugnen:
Strimla och stek löken först på svag värme, krydda med salt och peppar.
Häll på balsamico och höj värmen något, stek ca fem minuter till.
Hacka nötterna grovt.
När pajen är färdiggräddad, fördela den glaserade löken och de hackade nötterna över den, låt den vila en stund innan servering.
Servera med kokta eller grillade majskolvar och rivna morötter.
Pajen fick utlåtandet: ”Mmm, smakrik!” från personer runt bordet och genast känner sig odlerskan lite som kock också 👩🏼🍳🥰
Tomatens dag och en hyllning till min bästa gröda!
För många år sen (ca 30 🙈) när jag började odla tomater hade jag dem vid en ladugårdsvägg. Det blev enorma mängder tomater som inte hann bli röda (det var på den tiden man blev superimponerad om någon hade en gul tomat). Jag ställde dem i papperskassar i källaren och fick väl några att eftermogna men de mesta blev förstört eftersom de låg på varann. Med tiden har jag lärt mig många saker om tomatodling och nuförtiden hör jag till den skara som aldrig köper tomater på affären. Dels för att jag är bortskämd med att de egna smakar så himla mycket bättre och butikstomater har ofta inte ens rätt konsistens. Dels har jag egna tomater nästan året om, höstskörden sparas och lagras till långt fram på våren, om man drar igång dvärgbusktomater i januari så har man faktiskt en liten skörd på fönsterbrädan att smaska på i april. Och genom att planera med olika sorter så sprider man skörden över en längre tid. Sen är det ännu godare att ta den där första utetomaten om man fått längta lite (även om jag alltid tycker att jag får vänta för länge).
Här är årets upplaga av fönstertomater som precis i dagarna fått flytta från lysrör till fönster.
Att anpassa sin konsumtion till säsongerna vi har och att mestadels äta sånt som kommer från odlingar i närheten är ett otroligt viktigt ställningstagande. Även om det inte är ekologiskt (vilket är en ganska omfattande och krånglig process med kontrollinstanser och ibland obegripliga regler) så har det inte fraktats långa sträckor, du har gynnat ditt samhälle genom att någon människa har sitt jobb här och inte på andra sidan jorden. I vårt land har vi många regler som måste följas och visst uppdagas det ibland saker som inte har gått rätt till men kontrollen är ändå betydligt större än om du köper saker från Långtbortistan. Jag tycker att det är konstigt att vi i Sverige som har så stor kontroll över produktionen av mat får importera från länder där man verkligen inte har samma kontroll. En bonde skrev för flera år sen: ”Mina barn serveras mat i skolan som produceras på ett sånt sätt att om jag gjort likadant skulle jag hamna i fängelse.” Är inte det konstigt? Att vi är så noga med det som tillverkas runt oss men sen när vi importerar så slutar vi bry oss?
Och hur gör jag då, lilla Odlerskan mitt i stora världen? Jo, jag odlar den mat jag kan och har sån tur att just Tomaten är en som går så himla bra att odla här!!!
Varför jag gillar tomater så himla mycket? Det finns så många skäl men jag ska ändå försök lista upp några så får vi se om du håller med.
De är goda. Skulle eg inte behövas fler skäl men..
Växer i alla jordar (om än med lite olika resultat).
Du måste inte ha ett växthus eller jättestora ytor, krukor på en balkong eller en påle i trädgårdslandet, båda delarna funkar utmärkt.
Tål tuff behandling; de kan tex bli knäckta och tejpas ihop. De kan halshuggas och förgrena sig så att du får dubbla, fyrdubbla, åttdubbla osv antalet plantor. En kvist som gått av kan sättas i vatten och den får rötter på bara några dagar.
När du planterar om visar den tacksamhet på en gång och börjar växa – säg ordet ”omplantering” till en gurka så ska du få se på svimningsanfall deluxe. Om du sen närmar dig den med lite hastiga rörelser och en jordsäck i handen är det inte säkert att den överlever..
Det finns mååååånga olika sorter och smaker; snabba och lite mer långsamma, såna som lagrar bra och såna som passar till sås, sallad, smörgås eller smågodis.
Variationen i färg, form och storlek är oändlig.
Det är en gröda som vi faktiskt kan odla i vårt klimat med lite anpassningar; växthus, skyddat läge, rätt sorter osv.
Passande nog så infaller Tomaten och tomatsåsens dag precis när det börjar bli dags att ta de slutgiltiga besluten om årets odling. Trädgårdstrollet brukar ha någon typ av tema och jag funderade på att hitta på ett jag också. Svårt. Jag vill ju ha allt. Så då kanske Minimalism skulle vara mitt tema för iår? Och då tänker jag att: Inte fler sorter än förra året (53 då, nu 50) och att inte ha fler än 2 av varje ny sort. Ett stopp på 100 plantor? Och där sprack matematiken direkt. Av mina gamla godingar behöver jag ha fler än två plantor. Jag får nog stanna på 1/ny sort. Fast tänk om den plantan är ett dåligt exempel för sin sort? Oj-oj! Kommer jag att lyckas tro? Vem vill betta? 😉
Jag har iaf bestämt mig för att jag inte behöver odla alla sorter varje år (vilken lättnad 😅). Jag har en rejäl fröbank som jag inte vill tappa bort, men som tur är är ju även tomatfrön långlivade och gror även om de har ett par år på nacken. Iår är ju också året när jag hoppas så ini bängen att de sorter som jag tagit från f1 fröna (den svarta plommon-cocktail och Regnbågen) ska bli stabil. Här har jag skrivit lite mer om det.
Så här ser min tomatplan ut för året:
Bra att sitta och kolla igenom förra årets slutresultat igen och ta upp de tankar man hade i höstas, just nu är ju såivern som störst och ska man begränsa sig (jag vet, minst lika trist som att banta, men det är lite skönt att inte behöva göra om alla sina misstag) så är det nu man gör det. Ska se om jag lyckas med projektet ”sätt så många frön som du vill ha plantor”…. 😜
Vill du hitta bra recept har jag samlat mina favoriter under Recept och vill du hitta bilder och beskrivningar av de sorter jag har provat genom åren finns de i Tomatbiblioteket.
Just nu skiner solen och lovar en fin vårig marsdag och jag ska fira med att så lite ampeltomater idag.
Vill du får mer tomatinspo rekommenderar jag https://www.tradgardstrollet.se Här finns många toppenbra sortguider och odlingstips och Jasmine som driver bloggen och podden finns även på insta och fb. https://farbrorgron.se och @tomatalvan ger också tips och råd gällande sorter och metoder.
Gör du själv en hyllning till världens bästa gröda – tagga med #tomatensdag2025
