Sparad i Dahliabiblioteket

Dahliorna 2023

Här kommer en uppdatering av dahliabiblioteket, sorter som jag alltså haft under 2023. En inte optimal dahlia-sommar med mycket av blomningen som regnade bort men där själva plantorna blev enorma (iaf vissa av dom).

Vi börjar med de stora blommorna, de där som göra sig bäst lite ensamt i en vas eller bara genom att vara stiliga i odlingen:

Labyrinth är kvar sen förra året och har blivit större och högre (kanske 180cm) och blommade galet mycket. Utökade med Red Labyrinth och Labyrinth Two Tone iår, där är den röda magnifik i sin Monet-stil och otroligt snygg mot sitt mörkt gröna bladverk. Alla tre har hyfsad hållbarhet i vas. Penhill Watermelon (150cm) var betydligt bättre iår än förra året (fler blommor), Hercules (120cm) och Tyrell (100cm) är bra och kan stå nästan en vecka i vas. Pjotr V (100cm) och Islander (100cm) är superfina men fick veka stjälkar och gav sig fort, både i vas och i odling. Förra året fanns ju både Café au Lait den vita och Twist men ingen av dom kom igen iår.

Härnäst kommer vi till de som är bolldahlior:

Gemensamt för typ alla dessa är att de står sig bra eller väldigt bra i vas. Den som utmärker sig att stå allra längst är nog Sweet Suzanne.

På sista bilden syns kanske inte blommorna så väl men man kan se att busken är enorm och att det var extremt mycket blommor på den (Boom Boom White). För de flesta av dom som är kvar sen förra året gäller att de blivit högre än förväntat och jämfört med förut. De nya har nog varit lite lägre än angivelsen på skylten.

Här är de dekorativa små:

Skulle säga att den här gruppen är bra till snitt, stadiga och tillräckligt långa stjälkar förutom på Cremé de Cassis, Blueberry Classic, Molly Raven och Night Silence (den sista är jag förvånad över då den var toppen när jag hade den för ett par år sen). Espacio, Great Silence och Karma Naomi ligger bäst till i i längd och stadighet av stjälk. Strawberry Cream stod en evighet i vas 😃

Sen tar vi pompom-soreterna:

Inte lika många av dessa men wow! Superbra hållbarhet både i vas och rabatt. I den första bilden syns Small World framför Boom Boom White (hur kan det komma sig att jag som fotar ALLT inte har fått nån bild på dessa två godingar på nära håll?) blev överdådigt många blommor på både den och Buttercup.

Även iår har jag haft endel enkelblommande, dock inga nya och de har inte riktigt kommit till sin rätt som de gjorde förra året. Kanske beror det på regnandet. Alla tre är lite lägre (ca 80cm) och passar bäst i framkant av rabatten. Här är ett par av dom på bild:

Så till sist, några olika varianter:

Apricot Desire; Wow så fin! Det är såklart de andra också, men de trivs inte i vas så de har fått lysa upp odlingarna på heltid ❤️💛

Sparad i Anläggning

Nya blomsterlandet del 2 = Land of The Dahlias

Det är på tiden att följa upp hur det gick att ha dahlior i hästarnas gamla vinterhage där jag slet kväll efter kväll med att rensa ut kvickrot och till sist få ner de 77 dahliorna. Och solrosorna, eftersom jag tyckte det såg så tomt ut… 🙄 (när ska en lära sig..) Måtten på området är ca 4x5m. Här kan man läsa om anläggningen av Dahlialandet.

Jo det gick riktigt bra. Placeringen av landet var magnifik, från köket kunde man se grannlåten med alla färger på avstånd. När man kom in eller ut från gården var det det första eller sista som man såg – härlig känsla. Placeringen var också lyckad utifrån att det är fukthållande jord och i den värsta eftermiddagshettan skuggas platsen av några träd som står en bit bort. Marken sluttar litegrann så att om det blir för regnigt rinner det undan.

Som jag trodde där i juni så har det varit en helt igenom konstig sommar. Extremvärmen i början gjorde att dahliorna lite stannade av i växten. När vi fick höst och rekordmycket regn i juli tog de paus och i septembers högsommarvärme gick de nuts! Det har varit en färgprakt med höga och mycket höga buskar, några sorter blev bortemot 180cm.

Vartefter sommaren gått har jag lagt på det som mockas ut från hönsen i små doser runt knölarna. Gångarna har täckts med sågspån. De har dead headats och plockats buketter.

Här kommer några av sorterna som hängt med i sommar:

Natten till den 9e oktober frös det. Som vackra förstelnade statyer stod de där en stund innan de tinade och gav upp. Alltid för tidigt, alltid innan jag är redo. Vet att jag borde vara tacksam, förra året kom första frost i början av september och jag täckte hela trädgården med fiberdukar. Iår kändes det som att det inte var så stor idé, oktober är ändå en tid när det inte kommer att gå så länge till. Men jag vill fortsätta plocka blommor och njuta av ljuset, jag var inte klar! 😩😔

Nu när kvällarna blir längre ska det nog också finnas tid för att uppdatera dahlibibioteket med 2023 års sorter… 33

Okej, min tanke om att platsen för landet skulle vara mindre frostlänt än de andra ställena jag odlar på i trädgården – pumpalandet frös redan natten till den 5e oktober. Skillnaden på termometern vid huset var 1° de båda nätterna. Inga hysteriska skillnader alltså men ändå, är vi en grad på ena eller andra sidan nollan så har det stor betydelse för de här växterna. Tänker att jag ska klura lite mer på detta med att bygga eller plantera något som skydda lite till, utan att för den skull skapa för mycket skugga eller ta över växtkraften. Tänk om en skulle göra en spaljeodling av olika äppelträd? Wow så coolt det vore.. Fast den får inte hindra utsikten över härligheten förstås ☺️

Sparad i själhushållning, skörd

Skördetid

När ska man skörda? Vissa saker – tomater, gurka, parpika, chili tex – syns det ju på utsidan. Man kan också klämma och känna hur de känns. Med andra grejer är det svårare, tex majs. Och pumpa. Pumpan behövde få sitta så länge det bara gick, de växer ju hela tiden och jag vill gärna att de får växa ut så mycket som möjligt. Majsen är nog svårast. Eller så är det för att jag inte hållit på med dessa så många gånger, det här är tredje säsongen som det har blivit något av dem liksom. Första gången blev det ju några små krakar med ett fåtal korn på kanske en handfull kolvar. Förra året var jag överväldigad, 78 st fast bara halva eller drygt halva med korn. Iår har det sett lovande ut hela sommaren, mastodont-plantor som verkligen älskade värmen på försommaren och som nog tålde blötan sen också. De första vi skördade var fantastiska – stora välfyllda kolvar 😍

Det som gällt för alla skördarna är att smaken är GUDOMLIG! Jag kan inte jämföra med någon av de jag köpt någonsin. Funderar ganska mycket på vad det är som gör att smaken blir så olika på köpt och egenodlat. Man förstår såklart att transport och lång tid från skörd till bord utarmar smaken, men min tro är att också den näring och den sol man matar sina växter med har betydelse. I våras testade jag att odla fönstertomater i ”vatten” (och konstgödning). Visst blev det tomater men smaken var kanske hälften av de som jag odlat i jord med hönsgödsel. Försöket var högst ovetenskapligt men ändå tillräckligt ordentligt utfört för att jag ska tro att det har betydelse. Samma sorter, samma fönster men olika odlingssubstrat.

Som passus kan jag säga att jag inte tycker att alla grödor ändrar smak lika mycket. Kål tex, eller morötter och sallat. De funkar ändå köpa, men tomater och majs blir det nog inga mer från affären hemma hos mig.

Well, well. Åter till när skörden ska ske. Jag vill ju att exakt alla majskolvar ska var helfyllda och väl utväxta innan jag tar dem. Det verkar dock vara en svår sak. När jag plockade av dem allihop så visar det sig att fåglar också gillar majs ☹️ några hade de börjat hacka sönder i toppen så de börjat mögla lite. Typiskt!

Vid sluträkning och invägning hamnade vi på 105st och 10kg. Mer än sist, men… Pollineringen har gått bättre än förra året men många är bara halva. Dessutom är det många som inte hunnit mogna klart. Tanken snuddar lite deppigt vid att kanske är min plats på jorden inte rätt för majs, sen ruskar jag på mig och tänker att jag nästa år ska göra ett majsland i närheten av Dahlialandet, där är det bra skjuts i jorden och kanske en gnutta bättre klimat? Egentligen borde vi ha en liten stenmur eller en låg häck på östsidan av landet som skydd. Roliga funderingar – tänk om allt bara var lika lätt gjort som tänkt?

Skördandet av dahlior är slut och alla dahliaknölar har fått komma upp, fem timmar i ömsom sol, regn och hagel, sen blev det klart. Tanken på att göra det har varit en surdeg, men det gick ändå rätt fort och efteråt känns det enormt bra. Några knölar har blivit rätt stora medans andra är förvånansvärt små med tanke på hur stora plantorna var. Jag har gjort en lista över hur de har varit i höjd som utvärdering till nästa år, och som vanligt – de satt alldeles för tätt i år också.. Bredare gångar och mer yta mellan knölarna. Jag ska inte ha fler knölar nästa år. Möjligen byta ut några…

Den 5/10 tog vi in alla pelargoner från altanen till plantrummet – 80st sa farmor att det var, hon hade roat sig med att räkna och påpekade att det nog är lite för många iaf.. 😅 Och det var i grevens tid, samma natt kom första frosten. Fuchsiorna fick flytta in i växthuset, ett par stycken har grävts ner i rabatten för att se om de kan göra samma sak som Marianne-fuchsian; växa sig större än någonsin 😀

Ett par dagar före det skördade jag av pumpor och bönor, sadelkammaren har blivit ett skafferi 😊 och halleluja va snygga de är pumporna!

Efter tips på fb i somras klippte jag av blasten på löken (det skulle ge större lökar sas det) som tur är hann jag inte klippa av alla – det visade sig bli betydligt större lök när de fick ha blasten kvar. Lärdom: om du gör ett test; ha då en grupp kvar som inte testas så du kan se skillnaden.. 😉

Schyssta lökar ändå..😁

Den 8/10 plockade jag in de sista tomaterna från växthuset och totalskörden ute och inne hamnade på ca 70kg. Det är en ansenlig mängd som kommer räcka fint åt oss men när jag ser tillbaka på tidigare år så har säsongen varit kortare den här gången. Plantorna hade visserligen blommor på sig men jag undrar om det är julikylan som bromsade upp fruktsättningen. När jag jämför med förra året så finns bilder på frodiga plantor med mycket frukt som plockades in i slutet av oktober. Detta trots att vi förra året hade första frosten redan i september… Det är som att vädret vi får är aldrig likt något annat år och trots alla vedermödor blir det aldrig som man trott eller tänkt till 100%.

Det som fortfarande sitter kvar ute är kål, purjo, morötter, rödbetor och potatis. När dahliorna torkat klart och blivit flyttade till jordkällaren ska potatis få komma upp och ligga på tork där dahliorna legat. Det kan dröja nån vecka. Morötterna ska jag nog ta vartefter jag äter och äta på lite så att de tar slut för de är ganska små och usla. Rödbetorna ska upp snarast och purjon blir kvar tillsammans med kålen. Kanske ska de få hönsnät över sig till skydd mot rådjuren.

Jag brukar säga att det värsta med hösten är att det blir så mörkt, att dagarna inte räcker till alls. Fast det näst värsta är ändå att alltid vara iskall om fingrarna både när det ska planteras/dras upp saker ur jorden men även av de lite pillriga grejerna av odlingsintresset – att ta frön tex.

Av hönsen blir det dock inte så mycket skörd än, tre ägg har de lyckats åstadkomma… nåväl, de är söta och är ett trevligt sällskap när man pysslar i trädgården även om det inte riktigt räcker till för att mannen i hushållet ska vara nöjd, priset på äggen ligger tydligen i dagsläget på samma som fabergéägg.. 🤭

Sparad i Recept, spara och förvara, tomatsås

Tomatsås med chili och basilika

  • ca 1kg röda tomater
  • 2-3 gula lökar
  • 2-3 vitlöksklyftor
  • 2st chilis (tex röd padron, pot black, vampire)
  • knippe färsk basilika
  • salt & peppar
  • ett par tsk socker
  • olivolja
  • en skvätt vatten
  • atamon
  • stor gryta som det kan koka häftigt i utan att skvätta över
  • något gott att dricka för att man blir väldigt törstig av att vänta på hopa-kokandet.
  • glad musik i en högtalare i köket

Dela löken i mindre bitar, krossa vitlöken. Bryn i olja och koka efter i lite vatten för att få den helt mjuk. Dela tomaterna och låt koka, när skalet släpper; fiska upp dessa med tex stekpincett.

Klipp ner chilin och när allt kokat sig mjukt, mixa slätt. Koka häftigt till det reducerats till lagom lägga-på-pizza-konsistens. Klipp ner basilikan mot slutet. Smaka av med salt och peppar.

Tillsätt atamon enl förpackningen och häll upp i varma glasburkar.

Jag använder ganska små burkar för att inte behöva ha dem öppnade för länge sen.

Sparad i beskärning

Beskärning av äpplen

Förra året lovade jag mig själv att klippa äppelträdet tidigt (i juli) eftersom jag påbörjade projekt ’sänka och lufta äppelträd’ och det gick sådär, förmodligen för att det gjordes lite sent i jas-perioden. Eller så tar det flera år att få ett träd att lugna ner tillväxten efter för hård beskärning.

Den eminenta Sågen och den nya starka Sekatören skulle äntligen få tas i bruk. Men först rådfråga Boken. Konsten att beskära träd och buskar. Mycket pedagogiskt förklaras att av tre grenar tas en bort helt, en kortas med en tredjedel och en sparas. Den mest svagväxande ska sparas och den som vuxit mest är den som tas bort helt.

Trots den hyfsat enkla förklaringen känns uppdraget snårig när man tittar upp i ett träd som gjort allt för att kompensera en riktigt hård beskärning för ett par år sen. En djungel. Det blev till att börja lite på ena sidan, vila nån dag och sen kika hur den delen av trädet tog sig ut. Sen fortsattes det, på ett par ställen tog jag bort några lite större grenar och då sparade jag lite fler mindre grenar där.

Tanken är alltså att få ner trädet på höjden men också att få in mer luft och ljus i kronan. För hård klippning gör att trädet vill sätta större bladmassa. Balans alltså. Hold your horses så att säga när man väl får fart med verktygen. Jag har sagt det förut och säger det igen: det är något speciellt med att klippa, har man väl kommit igång vill man gärna fortsätta. Ni vet, ’hoppsan, nu blev det lite kortare, jag får ta lite mer på andra sidan också..’ och skulle känslan få styra så skulle det inte bli mycket mer än en stubbe kvar när man är klar, för det är förhimla roligt, klipp-klipp 😜

Typiskt nog tog jag inga bilder innan jag satte igång – varför är det så himla svårt att komma ihåg? Men här är iaf resultatet:

Det är helt klart att frukterna blir fler och håller sig friskare om det inte är för tätt med grenar och blad. Iår har det varit mycket ohyra – på försommaren var det både svarta och gröna löss på träden. Många äpplen har prickar och det är otaliga som typ ruttnat redan på sin gren, ibland utan att man kan se att de var skadade från början.

Nu såhär ca två månader efter klippningen så visar det sig att jag nog kanske gjort något rätt, förra veckan plockade jag av en hel hög med frukter, långt fler än jag trodde att det var (de gömmer sig bakom bladen ☺️). Egentligen är de inte helt mogna än men det är också många som blir dåliga om de får hänga kvar.

Tänk vilken lyx det är med egna äpplen till paj 😍🍏🍎

Sparad i Höns

Hönsa’ då?

Och hur går det med hönsen då? Jojomän, det går finemang! De är för härliga, grejar och plockar, tjafsar ibland men sover snällt tillsammans på pinnen. Det är som att ha ett akvarium, fast ännu roligare. Man kan stå och kolla på dom i timmar. Och hela tiden hittar jag en anledning till att gå till dom och prata med dom en stund. De är fasligt hungriga på grönsaksflylarver tex. Och snäckor. Och man är verkligen populär om man kommer med en persika 😋 Jag drog upp nässlorna som växte i hönsgården och då finns alla möjliga kryp som gömt sig bland bladen att ta hand om.

Själva hönshuset har byggts lite efterhand, först kom själva huset/boxen, sovpinnarna och sen gården. Just nu har det målats reden. Eftersom det är återbruk som gäller hos mig blev det färg från överskottslagret i jordkällaren. Etiketten hade blivit förstörd så färgens färg blev en överraskning. Nån slags ljusblå och jag känner mig lite som Lindha 14 år och målar pastell. Nåväl, höns gillar färg (har jag fått för mig) och de kommer nog att matcha Cream legbar-äggen när vi kommer så långt.

Både jag och sambon är ju riktiga samlare och ser bra-å-ha-grejer i allt. Därför är det enda som faktiskt köpts in för ändamålet med hönsen det nät som är till skydd för rovfåglar. Allt annat har funnits hemma; skivor att bygga väggar av, överbliven isolering, en gammal ytterdörr från grannen, den gamla hundgården, nät från nån som haft kattstaket, en hylla som stått på loftet blev perfekt att bygga reden av osv. Kul att saker kommer till användning för även om de inte är snyggast eller trendigast så är de fullt funktionsdugliga i många år framöver. Förresten tror jag att det mesta av grejerna aldrig kommer att bli förstörda utan kommer fungera för ändamålet så länge man håller efter det. I dessa tider när allt är dyrt och klimatångesten flåsar i nacken känns det bra om jag och mina hönor kan existera utan att konsumera nya saker. Och det är ju lite som när man var liten och byggde koja; man gick runt och kollade vad som fanns och så byggde man av det 🥰

När sen nyheterna kommer till hönsen är det roligt att se vad de tycker om det. De är avvaktande men nyfikna på nyheter och undersöker och spanar när man förändrar nånting.

För den som vill ha inspiration till att starta med höns och bygga hus/gård till dom så är det väldigt kul att kolla i grupper på fb, det finns så många fina hönshus, vissa går verkligen all-in och hönsen bor i små stugor med gardiner och kristallkrona.

Jag är ju helt nybörjare på just höns men van vid att ha och vara med djur så det har varit en tid av att läsa på och göra på bästa sätt för dom. Precis som inom alla områden finns det mycket erfarenhet att ta del av via sociala media, många som delar med sig. Dock får man vara lite uppmärksam och tänka sunt – det går inte att följa alla råd.. Höns är för det första något som allt vill äta; räv (det visste man ju sen gammalt) men även grävling, mård, vessla, iller, råttor och alla möjliga rovfåglar. Dessutom är de marklevande djuren listiga och kan gräva. Till råga på allt verkar de kunna drabbas av alla möjliga sjukdomar och parasiter också. Nåväl, man kan inte göra mer än sitt bästa. Här har det blivit hönsgård av gunnebo med ett lätt plastnät över och hönsnät ner i vinkel ut på gräset. Mockning av huset varje/varannan dag. Jag strör lite aska i spånet och i redena blir det hö av handklippt torkat gräs – det låter väl pittoreskt och bra? 😉 Anledningen är helt enkelt att jag inte har nån maskin som kan klippa det och lien och jag pratar inte samma språk, jag säger ”skär av” den svarar ”ligg fint”.

Trots att de gått rätt länge tillsammans nu så umgås de ff mest i sina egna grupper. Första gruppen; fyra hönor och en tupp är Cream legbar. Tuppen (som vi kallar för Pjosk efter en örn i Kalle Anka som inte vågade flyga) är snäll och lite försiktig men bestämmer ändå över allihop. Han har precis lärt sig att gala, vi har väntat och lyssnat noga. Först blev det bara halva galningar och han lät lite som en trana, nu har han lärt sig. Hönorna heter Modig, hon är alltid först fram och dessutom har hon ett speciellt kluckljud, hon är grå på halsen. Sen har vi Goldie som är mer guldig i färgen och så Tanterna, de två är de som först springer in när det kommer en regndroppe, de hänger alltid ihop och är svåra att se skillnad på.

Goldie och Modig

Den andra gruppen består av fyra hönor och tre tuppar (inte samma tur den gången alltså) av Hedemora. Åtminstone två av tupparna kommer att få flytta eller dö. De två som jag tänker ska få åka är en som är vit och viltspräcklig och en silvergrå (lavendel?). Den tredje tuppen (och som ev blir kvar är brun och svart. Hönorna här är: Korp (helsvart) och Ripa (vit och viltspräcklig). Och så är det en svart med vita stänk och en svart-gråmelerad. De två sista har inte fått något namn än.

Tanken är att jag ska försöka få tag i några brunvärpare också, Maran tex. Jag har ju haft det på kläckning men det var ingen som tog sig. Kanske är det någon av damerna i gruppen som vill ruva längre fram så att man kan lägga dit några såna ägg då. Jag vill helst ha dom från ägg för att det är så himla roligt att följa dom hela vägen 🥰 I teorin känns det som att man minimerar risken med olika smittor också.

Förresten läste jag om ett tips hur man får trevliga tuppar. Om de är för hårdhänta mot hönorna (så att de skriker) tar man tag i tuppen och håller ner honom i 30s samtidigt som man skäller på honom, de ska tydligen fatta exakt vem som får skäll (😶😃). Om inte det hjälper stänger man in honom i en bur för sig själv i ett dygn. Och så berömmer man när han parar sig snällt. Jag tycker att det låter otroligt att det skulle funka, mina tankar om höns’ intelligens är ganska låg men ändå värt att testa om det skulle behövas.

Alla i hushållet har haft lite olika förväntningar på det här med att ha höns. Då är det extra kul att allas förväntningar har överträffats; sambon som var en envis liten j*vl och absolut inte ville ha några tycker att de är både trevliga och roliga. Jag som haft ganska höga förväntningar (och har fått använda min värsta envishet) är väldigt glad i dom. Och då har vi ännu inte fått några ägg 😆

Sparad i jordgubbar, Odlingsrapport, persika, täckodling, tomat

Odlingsrapport i halvlek

Kan hända att det går förbi nån hemma hos oss och sneglar mot trädgården. Jag förstår ju direkt att personen är superintresserad (är inte alla det?) och hör frågan utan att den behöver den uttalas; Hur går det med odlingarna då? Jo, tackar som frågar! (nu öppnas Niagarafallet: 🤓) Somligt växer så det står härliga till, annat har precis kommit upp så att man kan ana att det finns någon slags växtkraft.

Många på IG vittnar om dålig odling. Jag håller inte helt med, mer än vad gäller vissa grejer. Tror att den här sommaren kommer att ligga kvar i minnet som en av de extremare. Kallt april och hela maj. Sista frostnatten 10 juni. Hela den perioden var det även soligt och torrt – inget regn eller bara lite. Just soligheten gjorde ju att temperaturen på dagarna drevs upp vilket gör det till extremt svårt för växterna att hänga med. Efter den där sista frosten tog värmen fart på allvar, det var mellan 27˚ och 30˚ i ett par veckor. Hos oss kom sen regnet 27/6, 26mm på några timmar. Några dagar var det ganska lagom men sen har det varit rätt kyligt. Och det har regnat, sista veckan har vi fått 60mm så nu räcker det sannerligen. Vad blev det av den gamla hederliga svenska sommaren med ca 20˚ och en skvätt regn om natten? Nej, iår har man fått hålla till godo med 13 eller 30…

Hur som helst; hos mig har täckodlingen varit räddningen. Om jag inte haft täckt hade jag inte haft någonting som växt. De ställen där jorden är tunn/stora träd i närheten har det varit 0 växtlighet, gamla perenner slokade, nysådder torkade bort osv. Men; i den delen där jag la ull förra året planterade jag löken i år och där var det hur fuktigt och fint som helst där i början av juni. Jag kan inte skryta med några jättelökar (än) men de är ändå gröna och fina. Majsen har ÄLSKAT värmen vi fick där i början och förutom att jag vattnade lite när de var nyplanterade så har de klarat sig utmärkt (tack täckodlingen igen) Nu börjar hanblommorna dyka upp så då hoppas vi att honorna snart kommer också. Och att det inte blir så blåsigt under själva blomningen. Planteringen iår är VÄLDIGT tät. Jag satte dubbla frön i ett gäng pluggar och de fick sitt kvar tillsammans när jag satte ut dom. De blir liksom stadigare av att sitta tätt. Jag satte också bondbönor mellan majsen av flera anledningar. Dels stöttar majsen bönorna så att de inte lägger sig. Gardinen jag la över skyddade också mot fåglarna (trastarna är väldigt hungriga på bönfrö..) Min teori var också att bönorna skulle dra ner lite kväve till majsen. Vet inte om det skedde men hittills ser det ut som en strålande idé. Och för nån anledning grodde också bönorna som sitter ihop med majsen tidigare än de som sitter för sig själva. Får se sen hur skörden blir.

Det är väldigt roligt att göra på olika sätt med odlingarna och att prova olika sätt samtidigt ger mer underlag för att utvärdera utfall. Eftersom det finns så många variabler som påverkar (väder, jordmån osv) så är det ju såklart enklare att jämföra resultat om iaf vädret är detsamma, dvs att man provat olika sätt under samma väderförhållanden.

Potatisen växer ordentligt och den som växer bäst är såklart vildpotatisen. De fullkomligen tar över överallt. Trodde att jag skulle kunna dra upp en som växte så att den konkurrerade med kålen och ha till midsommar, men det var som ärtor under bara. Jag förstår inte hur det går till att få egen potatis tidigt och tänker att det är tur att Ica finns. Det får nog räcka med att jag får potatis så det räcker åt oss och hönsen över året 😀

Kål och pumpa har överlevt pga översådden. Jag satte ut både kål och pumpa som ganska små men livskraftiga plantor, bäddade fint med kompost och täckte med nytt och fräscht hö. La en splitter ny fiberduk ordentligt säkrad med gamla klinkersplattor. Har aldrig varit så noga (eller så nöjd) över hur snyggt och bra det blev. Tills nästa förmiddag. Då var plantorna både kokta och stekta under duken. Det var nära att jag gav upp, men sen visade det sig att plantorna som blivit över (och som jag såklart inte kunnat slänga utan istället planterade i lite större byttor) växte på bra och såsmåningom hade jag hämtat mig och kunde plantera på nytt. Den här gången var plantorna större och mer livskraftiga, jag la istället en ikeagardin över (den är mer som ett nät än som en filt) och det gick bra! Jag har inte kål som knyter sig eller färdiga pumpor än men de lever och frodas iaf. Odling är att lära sig den hårda vägen – ett litet misstag och du får chansen att testa hur envis du verkligen är.

Ärtorna växer och frodas, hade två plantor som självsått sig och som gett mig skidor ett taag nu. Och så fick jag en påse Lokförare Bergfeldts i present, de plantorna är giganter nu och blommar för fullt. Jag försådde fyra och fyra i godislådor, planterade ut utan att ta isär jordklumparna och nu blommar de för fullt 💚

Överlag verkar direktsådder av småfrön inte ha fungerat alls iom torkan. Jag som sparade lite tid och plats på att inte förså klint, vallmo och nigella kan nu konstatera att det var en ytterst dålig idé. Nigellan är exakt 2cm hög och måste ff skyddas med väv (=fult), klint finns det extremt enstaka av och vallmon finns inte alls (och jag som köpt så spännande fina sorter 😞) Dock kan jag vara glad åt rudbeckia, risp, eternell, luktärt, zinnia, harsvans, fontängräs, rosenskära, klockranka mfl. Solhattar från förra året kommer tillbaka, likaså ett par av Sahara, perennerna som jag satte i höstas; solbruden!😀 och brudslöjan. Praktklätten som klämtade där i värmen i början av sommaren har tagit sig igen 😍 Och så har vi dahliorna som börjar komma nu ❤️ Det ser lite ut som att Magnolias knölar är bättre än Svedbergas, dock är det några som inte kommit alls av båda leverantörerna.

Chili och paprika = mina sorgebarn. Jag kan uppenbarligen inte sluta försöka med dessa. Iår sitter de i pallkragarna där sötpotatisen ståtade förra året. Ni vet de där som frodades på gårdens bästa läge, växte med MASSOR med blad och som gav 1,5kg skörd…😒 Där sitter alltså paprika och chili iår. De har fått en sån där vildavästern-vagns-look med fiberduk som jag öppnar och stänger när andan faller på. Ibland behöver de få lite mer luft och hjälp av insekter, väder och vind för att hålla sig friska, ibland behöver de skyddas mot allt ovanstående. Man kan luras att tro att de vill ha värme och sol, men inte en grad för varmt eller fullt soligt. En grad för kallt och två droppar vatten för mycket är heller inte deras melodi. Och blåser det, ja då är det gonatt och hejdå… De har fått finaste komposten, gödslats med hönsskit, ben- och blodmjöl samt epsomsalt. Nu börjar de se ut som de vill växa och att jag kanske får några frukter att gnaga på i oktober. Om inte mössen hinner först vill säga 😜

Persikan är strax färdigskördad. Inte så stor skörd iår; det landar nog på knappt 10kg (det räcker till att bli mätt på iaf). Inte så konstigt med tanke på hur kallt det var under blomningen, humlorna orkade inte ut i kylan och jag funderar på om mitt träd börjar tycka att jag är för taskig som klipper bort så mycket grenar hela tiden – jag måste ju, annars får vi inte plats båda två i växthuset… 😌

Persika Riga

Så har vi förstås tomaterna, de mest tacksamma och älskansvärda 😍 Trodde att jag provat allt och hittat bra odlingssätt men det fanns fler försök att göra. En god vän och kollega satte idén i mitt huvud i vintras när hon sa att hon skulle sätta ett dvärgbusk-frö varje månad (hon hade odlat hydroponiskt sen december). Jag har ju ett par år haft fönstertomater som haft gett sin största skörd i mars-april och sen har de plantorna gett upp, de får alltid ohyra i det soliga sovrumsfönstret. Iår har jag fortsatt att sätta dvärgar i omgångar vilket gör att jag nu har de första fönstertomaterna på återhämtning i stora krukor ute på ett stenröse (de stod precis utanför växthuset under tak första tiden för att skyddas från frost osv). Nästa såddomgång fick sitta kvar lite för länge i mjölkpaketen men när de kom ut blev det full fart. Majgadd! Trodde inte att det kunde bli så mycket frukt på så liten planta 😍😍 I förhållande till platskrav, jordmängd, vatten, näring osv måste det här vara den absolut mest rikgivande typen av tomatodling. Gissar att det finns nästan ett kilo tomater på vissa plantor. Och då är de inte högre än 30cm.

Övriga tomater sköter sig också bra. Busksorten Tangella och ampelsorterna Garden Pearl, Anmore Dewdrops och Whippersnapper som sitter ute har börjat mogna. Inne har det blivit lite på Sungold och Meiwei. Anmärkningsvärt för tomaterna är att jag som hållts med detta i snart 30 år; verkar för första gången ha fått fröna att korsa sig. Plantor av samma sort ser helt olika ut. Intressant är också att biffsorter som definitivt är högväxande har blivit buskar. Vi får se längre fram om jag fortfarande tycker att det är intressant eller om det blev en flopp..

Och nu höll jg ju alldeles på att glömma bort det goaste! Vi har plockat och ätit massa jordgubbar 😋🥰 det är fyra rader som har producerat hittills, i våras satte jag två till som börjar blomma nu. 20l med start vid midsommar har vi lyckats smälla i oss. Inte en gubbe i frysen men himmel va gott det är att ha egna ❤️🍓.

Var ju tvungen att lyssna på Jordkommissionens avsnitt om jordgubbar och vips känns det som att jag nog måste utöka här också. Så många sorter det finns, vita tex, vem trodde att man skulle vilja ha det, men de ser jättefina ut! I dagsläget har jag Korona och Ostara. Den sista är remonterande och kan ge en ny omgång om ett tag, men tänk att förlänga säsongen med några veckor till, det vore väl nåt?

Nähä, nu ska jag gå ut och klippa lökblasten. Såg ett hett tips om att få större lökar på det viset och det gör ju inget 😜

Sparad i Uncategorized

Gräskrona

Förra året tänkte jag ut att jag skulle göra en gräskrona. Såklart blinkade jag till lite för länge och och gräset hade blivit alltför stelt (övermoget) för att kunna böja stråna utan att de gick av. Dessutom ramlade det frön från dom så att det fanns risk för störande av husfrid. Då får man vänta nästan ett år innan man gör slag i saken.

Tydligen kan Husfrid störas även utan ramlande frön visade det sig efter otaliga timmars arbete. Det fanns höga förväntningar om en färgsprakande gräskrona i allt från gult till lila och cerise från livspartnern vars logik jag nu börjar tvivla på (vem har sett gult, lila och cerist gräs liksom?) Opartiska och trendsäkra parter (två av sönerna) fick tas in för att övertyga om att kronan faktiskt kunde placeras i vardagsrummet utan att vi skulle behöva skämmas.

I en psykologipodd jag lyssnat på berättas om att ju mer arbete/tid/engagemang man lägger i en sak, desto mer viktig blir den för en. Varpå jag kan meddela att den här kronan nu är en av mina käraste ägodelar.

Eftersom jag från början tänkte att jag inte skulle kolla på nätet hur man gör utan jobba med min egen fantasi och tanke så insåg jag sen när någon undrade vad det ens skulle bli att folk som gör kronor fuskar. De tar hela tuvor med gräs, virar runt och ’knyter’. Ska det göras på riktigt så tar man stråna ett och ett.🤓😉

Hunden hann vila ut ordentligt i stolen under dagarna och mannen kom in med kaffe och glass bortemellan. Det var under en av de stunderna som de höga förväntningarna uppdagades, ca 6 timmar/2 tredjedelar av krona färdig.

  • Vad tycks? Blir det bra? Mig snurrandes på de skimrande skira stråna nogsamt flätade runt stålbågen.
  • Tja.. det blir nog bra när du är klar och har fått i allt. Det brukar det ju bli, sa han lojt och vände åter till Blocket.
  • Nej, det ska inte vara något annat, det blir såhär fast hela vägen runt…

Diskussionerna och förhandlingarna som följde finns ingen som orkar höra men det krävdes både list, envishet och opartiska bedömare för att övertyga om Kronans rätt till placering inomhus.

Resultatet:

Jag har använt en ganska grov ståltråd (galvaniserad stängseltråd) för att den ska vara stadig och inte vika sig när man håller på med den. Den har böjts till och satts ihop till en cirkel. Gräset jag valde är Kruståtel. Jag gillar det för att stråna är så tunna så att det nästan ser ut som att axen svävar i luften och för att de är lite blankt vinröda i skaften.

Själva flätningen var lite trög i början innan flytet kommit igång, men jag la stråt över och runt tråden, framför sig själv och håller fast längs med tråden med nästa strå. Efter fyra-sex strån låste jag med ett varv najtråd. Det går åt betydligt mer gräs än man kan tro, hela kvasten i vasen gick åt. Under resans gång märkte jag att det var bra om stråna varit utan vatten en stund men inte så länge att de hann att torka helt, då blev följsamheten som bäst. Kronan är upphängd i jutetråd som fästs på fyra punkter och med en knut som går att skjuta upp och ner för att kunna justera höjden på den.

Och som sagt, man kan ju fuska och ta en tuss med grässtrån direkt och fläta istället för att ta ett och ett. Det kanske sparar åtminstone fyra timmar..😆

Sparad i Recept

Rårörd rabarbersaft

Något som står på att-göra-listan i början av sommaren är rabarbersaft. Jag har inte så mycket frukt- och bärbuskar i min trädgård men rabarbern den växer – stor och ståtlig! 😍 Här kommer så ett recept på rabarbersaft som jag tycker är toppen. Vet inte vart ursprunget kommer ifrån men mamma är den som förmedlat det till mig 🥰

Rabarbersaft

  • 3l skalad och skuren rabarber
  • 4 citroner i skivor
  • 1 påse vinsyra/citronsyra
  • 2kg socker
  • 2,5l vatten
  • 1msk atamon
  • ca 1dl blåbär (för att få fin färg)

Gör såhär:

  • Lägg frukten i en stor balja
  • Koka upp vatten och socker och häll över frukten
  • Blanda i vinsyra och atamon
  • Låt stå svalt i ett par dygn
  • Sila av och häll up på flaska

Smaken är syrligt frisk och törstsläckande varma dagar och vill man öka friskheten ännu en grad kan man krossa några myntablad i glaset till serveringen 😛🍸

Rabarbersaft årsmodell 2023

Efter 4 laddningar av den här (16 flaskor) så får plantan lite nässelvatten och vila så får vi se om den orkar med nån paj lite längre fram i sommar.

Sparad i Recept

Sweet Chili-sås

När jag ändå är igång och drömmer om dignande chiliplantor; här kommer ett recept på sweet chili-sås från den tiden när man var nybörjare på chili och fick massor av skörd. Även i det här receptet är det en fördel att använda inte alltför stark chili enligt mig.

Det är något visst med att ha ett recept uppskrivet i en bok ❤️
Hemkokt sweet chilisås

Titta mest på de vänstra flaskorna, de högra är gjorda på rörsocker/muscovado för det var på den tiden det var poppis att inte använda vitt socker. Just de här såserna gjorde att jag bestämde mig för att det inte var så farligt – de ser ju så mycket smakligare ut 😊