Vaknade tidigt idag, med det varma minnet av en fantastiskt fin vårdag igår. Marken är nu hårdfrusen igen och det ligger lite snö. Nåväl, jag tänkte igår på att ”Nu får det inte gå för fort, låt det vara vår länge så att man hinner med att göra allt man har längtat efter att göra.” Och vad passar väl bättre än att för sista gången (?) sätta såplaneringen av tomaterna. Det blir rättså många nya sorter iår, men jag ska också plocka upp några gamla, dels för att jag vill ha kvar sorterna (fröodlar så mycket det bara går) och det var ett par år sen jag odlade dom, men också för att det jag vill se om jag tycker att de är så som jag tyckte då.
Excel med tomatsorter, har ett blad för varje år. Smidigt att kopiera till nästa år och redigera vad som ska bort och vad som ska läggas till.
När planeringsinventeringen var gjord upptäckte jag att Hallå! Det är en av de viktigaste dagarna på året; Tomatens Dag! Igår uppkom en en diskussion om detta med olika dagar, själv tycker jag att Internationella kvinnodagen kan vara den viktigaste; när vi minns vilken kamp historiens kvinnor kämpat åt oss men att kampen fortfarande pågår, runt omkring oss och i hela världen. Mannen tycker att semmeldagen är fantastiskt viktig. Men Tomatens Dag känns ändå som en dag att fira ordentligt!!
Jag kommer fira genom att sätta frön av de låga busk- och ampelsorterna idag, de är behändiga att hållas med och ger snabbt skörd. Dessutom var de ju helt fantastiska på att producera förra sommaren. I det här inlägget kan man läsa mer om hur de stackarna fick leva sitt liv då.
Jag brukar köpa nya sorter hos @tomatmamman och Meraki Seeds och inspireras av @tomatalvan och @tomattanten, tills helt nyligen upptäckte jag att de kanske också säljer frön 🥰
Eftersom Tomatens Dag också är Tomatsåsen dag så kan jag tipsa om en supergod tomatsås som jag gjorde i höstas.Den passar finemang att ha på pinsa och vanlig pizza, till tacos och som smaksättning i en yoghurtsås.
Vill du baka ett saftigt och gott bröd med lite vackra röda/gula/orangea stänk i finns ett recept till detta här; Tomatbröd
Vill du lägga något underbart gott på ditt tomatbröd (eller vilket skräpbröd somhelst 😜) så finns ett recept på tomatmarmelad här.
Vill du ha ännu mer tomatkunskap, inspiration och information så har dessa odlings-fluencers också skrivit en tomathyllning dagen till ära:
Jag har tidigare berättat om min kamp med olika ohyror. Iår har det tydligen blivit min tur att få ta hand om en överdriven mängd sorgmygg. Och vita flygare också för den delen. Även löss vill bo i mitt tydligen väldigt trivsamma plantrum. Trips har jag klarat mig ifrån ett par år men vi får väl se vad som händer när chili och paprika börjar växa på sig. Sköldlöss har jag på persikan i växthuset, spinn kommer alltid på gurka och persika, grönsaksfly finns både i växthus och trädgård.
Sen länge har jag slutat spraya med gift eller ens hyfsat naturliga preparat. Allt som förgiftar det som jag vill döda, försvagar även det jag vill ska leva och växa. Roligt nog har jag i mitt rum fullt av diverse oönskade kryp nu också hittat några önskade – flera tvåprickiga nyckelpigor har överlevt ett bra tag (hurra! 🙌)
Om man har i åtanke att en planta är fri från kryp och lever helt isolerad – ändå dyker det plötsligt upp något; löss, trips osv. Upp med en hand alla som känner igen detta 🙋♀️. Så om man tror att det ska fungera att ha en skadedjursfri odling – lycka till säger jag bara, enligt mig är det omöjligt.
När man läser hur många vill odla giftfritt/ekologiskt så blir man ändå häpen över hur snabbt man samtidigt tar och delar med sig av tips på behandlingar som är tillåtna enligt gränsvärden osv. Ett exempel är såpbehandling mot löss; såpa, rödsprit och vatten. Inte så farligt giftigt men fortfarande inte så att man själv vill hälla det i sig. Och kanske hjälper det, men de växter jag har testat på har inte blivit fina på ett bra tag, såpan och spriten torkar ut bladen. För några år sen ville några skinnbaggar/bärfisar äta upp mina små lövkojeplantor. Snabbt som katten sprayade jag på ett avkok på chili på dom, tänkte att det är ju iaf inte giftigt. Det blev begravning – för alla småplantor.
Mitt mål är att ha såpass friska, starka och motståndskraftiga växter att de tål ett mindre angrepp av ohyra. I studier har det till och med visat sig att det i slutändan har gynnat växterna att ha skadedjur omkring sig – de lockar till sig andra organismer som är positiva för växten. Naturen överlistar oss alltid på ett eller annat sätt; ”Nature find its way” som de säger i Jurassic Park.
Tills dess att det sker i mina odlingar handlar det om att hitta vilka betingelser de oönskade krypen har och skapa förhållanden där de inte kan ta över – inte helt lätt i de ganska extrema skapade miljöer man har inomhus och i växthus. Solljus som ersätts med LED, begränsad jordmängd och kanske enfaldig jord som är långt ifrån växternas naturliga, luft som är torrare än torr, temperatur som passar bäst för människor osv.
Här är en lista med hur jag tänker kring de olika krypen som man vill ha så lite som möjligt av:
Sorgmygg:
Liknar fruktflugor, flyger/virrar runt strax ovanför jorden. De gillar fuktig och blöt jord. Vattna underifrån och låta jorden torka upp så mycket som möjligt. Hitta källan – det verkade finnas en bytta med jord som blivit för fuktig och som var bästa barnkammaren för dom. Egentligen är det inte de som flyger som skadar växterna, utan deras larver som äter upp rötterna.
Mekanisk bekämpning med gula klister-lappar nära jorden, försöker få dom att luta över jorden (vika spetsen som trycks ner i jorden), dammsuga i luften runt plantorna. Vissa använder sig av potatisskivor som läggs på jorden, larverna ska då krypa upp till potatisen och du kan fånga in och avliva dessa. Små koppar med vinäger, en droppe diskmedel och merparten vatten lockar till sig myggorna, de drunknar i vätskan som saknar ytspänning. Dessa brukar jag använda även till fruktflugor som samlas runt tomatskörden på hösten.
Jag steriliserar inte jorden. Många gör det och tycker att det är bra, men det verkar som att det ändå kommer in sorgmygg. Min tro är att de bra organismerna i jorden också blir förstörda av sterilisering.
Gröna löss:
Glasgröna små sitter på blad och stjälkar, de gillar de nyaste lite mjuka skotten/bladen på en planta. Här är det största problemet på pelargonerna och vissa andra inomhusväxter. Jag tror att de inte tycker om skarpt ljus för ofta sitter de lite längre in i växten på små färska skott/blad. När det blir stora mängder kommer några av dom att utveckla vingar – de behöver flytta till en ny koloni när det blir för fullt i den gamla.
Jag kör med mekanisk bekämpning; syna plantorna trycka ihjäl alla som syns, gärna varannan dag. På hösten tar jag bort de flesta bladen och tömmer bort det översta jordlagret i krukan. Det har fungerat för att hålla dom i schack och vissa sorter är mer benägna att få löss än andra. Just nu är det bara några få av plantorna som har löss och jag kan inte riktigt hitta den gemensamma nämnaren mellan dessa men det är alltid de sorterna som får och har löss typ hela tiden.
Gröna löss på pelargon, bladet har blivit skadat av deras framfart.
Vita flygare:
Små vita trekantiga flygande kryp. Sitter på undersidan av de översta bladen och de gillar mest tomat och gurka + varmt och torrt är deras melodi.
Att få till fukten fungerar i växthuset där man kan duscha med dimma men inne blir det blomspruta – inte jätteeffektivt. Mekanisk bekämpning med gula klisterlappar ovanför plantorna. Varje dag ruskar jag plantorna, vänder upp bladen och klämmer de jag kan. Många flyger upp och fastnar i klisterremsorna. De här är det kryp som jag känner är svårast än så länge – de är väldigt knepiga att få kontroll över.
Fönstertomaterna verkar alltid få dessa oavsett om det inte funnits vare sig i fönstret eller på plantorna innan de kom dit. Söderfönster inomhus är väl en extremt bra boplats för dem. Plantorna sätts ju sen i stora krukor utomhus och min tro var att ’där tar naturen hand om problemet’ och kanske gör det så men efter två månader mute i ur och skur finns ohyran fortfarande kvar. Plantorna har inga problem med flygfän utan växer, blommar och sätter frukt. Kanske är det så att det tom är bra för plantan? Kanske drar ohyran till sig rovinsekter som även hjälper till med pollineringen? Jag vet inte men hur som helst har jag flyttat mitt fokus från ohyresfria plantor till bra skörd, det är det som är det viktiga.
Vit flygare på tomatbladVitflygare tillsammans med ägg på undersidan av pelargonblad (p. caffrum)
Trips:
Ser ut som ett svart litet streck, ett par mm långt. Mestadels på undersidan av bladen. Där de varit och sugit ut bladsaft bildas som genomskinliga små fönster i bladen. De gillar torr luft och paprika/chili.
Att duscha plantorna ofta är bra, hålla luftfuktigheten så gott det går. Sen jag började odla paprika och chili utomhus så har jag klarat mig ifrån detta men det blir intressant att se hur det lyckas i sommar när planen att ha dessa i växthuset igen. Här finns ett lite längre inlägg om trips.
Trips på paprikaLarv av trips, här syns även skada på bladet.
Sköldlöss:
Ser ut som en liten uppbuktning, en sköld på barken/stammen till växten, färgen är nästan identisk med stammens färg. Finns uteslutande på persika hos mig, men de ska även gilla citrus. De skadar egentligen inte växten på något vis mer än att de kissbajsar så att bladen blir klibbiga, vilket i sin tur kan leda till mögel- och svampangrepp. De överlever vintern i kallväxthus zon 4.
Mekanisk bekämpning; under vintern när det inte finns så mycket att göra fö i trädgården är det en utmärkt tid att ta bort så mycket som möjligt av de små sköldarna, de är då torra och det blir lite grått mjöl där de har suttit. På våren kläcks de nya små lusarna och syns som grå små streck på stammen. Nu är blir de ganska mjuka och kladdiga att klämma. Om det inte är för kallt kan man duscha med hård stråle så att de sköljs bort. Under sommaren duschas trädet ofta (så att kissbajset sköljs bort) och om det sitter mycket sköldar försöker jag duscha bort dessa med hård stråle. Jag tror att getingar gillar sköldlöss/eller kissbajset för det har funnits en hel del av dom i trädet, vilket gör att pollineringen blir bättre.
Sköldlus redo att lägga äggFler sköldlushonor
Spinn:
Yttepyttesmå spindeldjur (kvalster) som suger på bladen. Det bildas ljusa/gula partier på bladen. Vid större angrepp bildas ett fint nät (spinn) runt bladfästena på plantan. De gillar torrt och varmt, gurka och persika är det som drabbas först, men om det är mycket kan de också gå över till typ allt som växer i närheten. Försvagade växter angrips hårdare.
Jag plockar bort angripna blad (främst gurka) eller grenar (främst persika) vartefter. Duschar ofta och har duschdimma står på en stund i växthuset, gärna varje dag. Drömmer om att ha en sån där liten dimfontän därinne som kan stå på och även vara snygg att se på. Fönstergurka blir lätt drabbat och där är det ju svårt att hålla fuktigt. Det finns tips om att ha i kiselgur i vattnet och duscha med men när jag läste om restriktionerna med att man behöver ha munskydd för att det är skadligt att få ner i lungorna gick det bort för mig. Kiselgur är ett mineral som bildar små vassa kristaller och som spinnet skär ihjäl sig på – problemet för mig är ju då att alla andra insekter också skär ihjäl sig 😳 Här finns ett lite längre inlägg om när jag fick ett större angrepp av spinn.
Hårt angrepp av spinn på persikaDe ljusa prickarna är spinnkvalsterNät i bladveck där äggen skyddas
Grönsaksfly:
En liten oansenlig fjäril/fly som lägger ägg på bladen till växterna. Äggen utvecklas först till små illgröna larver som sen blir större bruna larver. De äter både blad och frukt. De gillar och äter typ allt som finns; tomat, paprika, chili, sallat, basilika, tagetes, sötpotatis, pelargon, krasse. Jag har inte sett dom på kål tror jag. Märker att de i första skedet hålls närmast jorden, små tomatsorter klarar sig sämre alltså. Längre fram på säsongen tar de sig uppåt i högre plantor. Gör större skada i växthuset än utomhus.
Jag bekämpar även här mekaniskt; skakar plantorna och plockar de som ramlar ner på jorden, ger till hönsen eller mosar. De lite större larverna är bättre på att hålla sig fast så här får man syna plantorna nerifrån och upp, och de är ofta svåra att upptäcka eftersom deras färg ändrar sig beroende på vad de äter – bra kamouflage alltså.
Svarta löss:
Ser ut som de gröna men är svarta 🤓 Har aldrig haft (än) inomhus, men däremot på buskar och träd ute. Fruktträd, bärbuskar, schersmin, rosor mfl får det här hos mig. De blir många många som nästan täcker blad och de yttersta grenarna. Här kan man se att det blir ordentliga skador på växtens toppar och är det ett nyetablerat eller en klen växt kan den nog stryka med.
Dock är det inte så svårt att minska deras framfart; att spruta med hård stråle kallt vatten så att de ramlar ner och upprepa med några dagars mellanrum brukar fungera bra. Försommaren är deras tid och sedan avtar det.
Rådjur:
En helt omöjlig ohyra, men ganska gullig 😏. Tyvärr tycker de väldigt mycket om tulpanlökar, jordgubbsplantor och andra perenner som har kvar bladen på vintern.
Jag sprider regelbundet ut blodmjöl på de första lökarna och annat som jag vill skydda. Det fungerar bra bara man kommer ihåg att göra det..
Som jag tidigare skrev så är det snarare regel än undantag att folk i sociala media/forum gärna vill odla eller köpa naturligt odlad mat/växter, men när baksidan av den naturliga odlingen visar sig är man supersnabb med att försöka utplåna ohyran, nästan ta till vad som helst för att ’rena’ sina växter. Vet inte hur många gånger jag läst om hur folk försöker bli av med sköldlöss, inte lyckas helt och bara för det kastar bort sin växt 😰 Så länge den växer och mår bra är det väl okej? Såklart att det finns växter som dukar under för ohyra, men de tål ändå förvånansvärt mycket. Och trots alla som bor bland mina plantor så är det som helhet ganska grönt allaredan. Den riktiga odlingen har ju inte riktigt börjat än 🤓 Och just det, jag har ställt dit en fläkt som ska försöka blåsa lite bättre fruktsättning på tomaterna ☺️
Mestadels pelargoner och tomater, men också blyblomma och nån passionsblomma gömmer sig där.
Boken Insekternas Planet av Anne Sverdrups-Thygeson är en fantastisk källa till kunskap om insekternas olika förmågor och mystiska samarbeten. Den har inte odling som fokus men väckte mitt intresse för insekter (och andra kryp) och ökade min förståelse för att de som vill invadera mina odlingar måste få finnas där de med. Som liten människa finns ingen chans att jag ska kunna styra alla de olika variabler som gör en odling till framgångsrik, jag måste helt enkelt låta naturen vara med och göra jobbet.
Har du någon ohyra som du lyckas leva i fred (typ) med? Listan kan säkert kompletteras med mycket. Tex skulle jag vilja lära mig hur jag kan odla kål utan nät, de är ju så snygga att se på när de inte måste döljas för fjärilarna 😍 Kommentera gärna!
Det är inte klokt vilken bra vinter vi har haft! Jag har aldrig tidigare kunnat åka så mycket skidor som den här vintern så det har ju varit alldeles perfekt egentligen. Och ändå, JAG VILL HA VÅR! Och då gäller det att inte dra igång för mycket – det har hänt förr 🙄 och kanske händer det oavsett hur mycket man sitter på händerna.
Att skriva och rita planer för kommande odlingar är ett sätt att förströ sig och som kommer att bli till glädje sen. Ett annat är att hitta på allehanda experimentodling. Den här gången (som så många andra gånger) ramlade det på mig ur ett problem. Hade ingenting att göra och tyckte att det kunde vara dags att ta lite sticklingar på pellisarna. Jag brukar sätta dom i sand eller sandblandad plantjord men överraskande nog befanns sandhögen ute stelfrusen (typ -15˚stelfrusen) och möjligheten att hacka loss ens en liten mängd blev helt omöjligt. Nedslagen över tanken på att behöva vänta med denna syssla möts jag i källardörren av de torra julgrupperna som är påväg ut till komposten. ”Hur skulle det vara att prova med oss?” säger den gamla Mossan och Laven lite torrt. Jo, så en stund senare är de uppblötta i små sticklingskrukor – hur fantastiska grejer de är alltså, kan ligga helt uttorkade en evighet, får en droppe vatten och simsalabim! livet kommer åter.
Försöket ser ut som så att två sticklingar av samma sort får prova att rota sig i vitlav resp väggmossa. Min idé är att det håller fukten runt sticklingen men att den också är tillräckligt luftig för att det inte ska ruttna. Spännande för jag tror verkligen att det här ska kunna funka pga detta, dock funderar jag på hur pH och annat i mossa och lav ligger och att det skulle kunna påverka negativt för rotbildningen. Pelargonen är ju som regel väldigt tacksamma med att få rötter så de borde vara bra försöksobjekt. För lite sen testade jag sphagnum till några sticklingar och det ser sådär ut. Fem av femton har inte dött helt än. Det kan också vara så att jag är lite tidigt ute, på något vis vet växterna när det är tid att börja växa och det är alltid lättare att få det att ta sig i mars än i januari.
Nya sticklingar i mossa och lav.
Jag lockas väldigt mycket av tanken att det ska fungera med mossa/lav eftersom det känns mycket bättre att använda något som finns så nära jämfört med att köpa hem root roit (som känns som någon slags skumgummi) eller kokosfibrer vilket ska vara väldigt effektivt.
Fö har chili och paprikaodlingen startats, de allra flesta fröna behövde bara en vecka på fuktigt papper i plastpåse för att gro. Typiskt nog är favoriten Bulgarian Carrot den som inte grott alls 🙄
Grodda frön av chili
För någon vecka sen planterade jag om tomatplantorna. Även om tempen var ovanför nollan så påminns man om varför man inte odlar speciellt mycket den här tiden – det blir in i h-vete kallt om händerna. Jag har ett par fodrade gummihandskar som är vattentäta, skulle säga att det är en förutsättning för att hållas öht.
Tomatplantorna
Skuggan över plantrummet just nu är dock att det väldigt mycket småflugor/sorgmygg. Jag brukar ha lite men nu känns det som att de vill ta över rummet. Jag använder gula klisterremsor och småkoppar med vinäger/diskmedel/vatten som fångar mycket. Men antalet flygfän ökar ändå. Jag tror inte på att sterilisera jorden, dels blir det för mycket jord för att det ska bli rimligt att genomföra och sen tänker jag att alla andra microorganismer också stryker med. Funderar lite på att testa potatistricket, en skiva potatis på jorden som ska locka dit larverna som man sen kan hiva ut. Frågan är bara hur bra det är att ha potatis ihop med tomaterna med tanke på bladmögelrisk?
En annan fundering är hur det skulle funka att helt sonika täcka krukorna med något (plast/folie?) för att kväva fäna när de ska ut och flyga..? Ska tänka lite till på det tror jag.
2023 ligger i backspegeln och på flera sätt var det ett väldigt knepigt år. I augusti var jag rejält orolig för hur det skulle bli med den svenska skörden, inte så värst skulle det visa sig, det mesta av böndernas säd blev djurfoder. Men rackarns, bönder är ett segt släkte, skördade av det som gick, plöjde och sådde nytt för nästa år - det är sånt som ger mig styrka och hopp, bara ”fortsätt simma, fortsätt simma” (citerat fisken Doris i Hitta Nemo) för vad ska man annars göra? Och nu med lite längre tidsperspektiv och tillbakablickar på alla foton som jag tagit och sammanräkningar av skörd osv så gick det ändå bra. Med tex tomaterna så hade jag nog tur; många andra fick potatisbladmögel vilket jag klarade mig ifrån. Det är lite bra att bo på en väldränerad (läs torr) plats. Majsen blev bra och många blommor i snittblomsodlingen blev fina ändå. Eftersom odlingsäsongen tog slut lite tidigare i år än vad det gjort andra år så finns redan slutresultat i kg och mängder av olika saker rapporterade här.
Potatisen är det som jag skördade sist och som gav skiftande resultat; vissa var stora och fina men det var jättemånga pytteknölar som jag tagit upp endast för att använda som utsäde till nästa år. Totalt blev det 63kg, nästa 40kg mindre än i fjol.
Potatis på tork innan de ska till jordkällaren.
Ett nytt experiment som jag startat i samband med upptagningen var att sätta några rader potatis på en gång. Vi får se hur det löper ut, det känns lite tveksamt just nu när det är -10˚ och vinden viner om knuten. Men det har ju fungerat hur bra som helst med vildpotatisar, de har bara ploppat upp var som helst och trots att jag både grävt och grejat runt dom så har de varit superfrodiga. De som jag satte var såna som var kvar sen förra året, lite skrumpna men med groddar så det räckte och blev över. Hönsen var med mig och hjälpte till efter bästa förmåga 😊
Hönsgänget hjälper till i landet 😀
Som vanligt blir jag kluven vad gäller kålen. Sådär i november var det ju fina plantor av de olika grönkålssorterna men bryssel- och spetskål blev det inget av alls. När jag skulle skörda till jul så hade allt som fanns blivit rådjursmat. Tankarna går åt att skita i kålen eller kanske bara ha pyttelite som jag sen kan flytta in i växthuset på höstkanten. Jag har gjort det förut och kan ju göra det igen. Eller så köper jag helt enkelt svenskodlad grönkål till jul. Vi får se. Det största problemet är att jag tycker att det är så roligt att dra upp småplantor och att det är så fint när det växer.
Nu såhär halvvägs i odlingsvilan (räknar nov-feb till odlingsvila) finns det några abstinens-tomatplantor i plantrummet. De såddes i början av oktober och har sen dess stått under en skrivbordslampa med timer på ca 12h/dag och sen omskolningen under lysrör ca 14h/dag. De blommar fint och en har tom fått några kart.
Liten Venus med småtomater på gång.Pilarna pekar på skadade plantor.Många blommor 😍
Ett lite mystiskt fenomen är dock att några av plantorna krullat ihop bladen och har sett förfärliga ut (det är inte pyralidskador). Konstigt nog verkar de repa sig, de växer vidare och nån har tom satt knopp. Förra sommarens rekordskörd på dvärgbusktomater har verkligen gett mig distans till att plantor måste vara fina för att att ge bra skörd – mer misshandlade, angripna och fula plantor har jag aldrig sett.
Plågad Venus 2023Plågad Red Robin 2023
De här plantorna var ju vid utflytt från fönsterbrädan solskadade och hade diverse ohyra på sig. Under den kalla våren fick de stå framför växthuset med fiberduk över sig mot den evetna frosten, de stod kvar där när det blev så fantastiskt varmt i juni, fick flytta ut under takdroppet och blev bortglömda när vattenmätarna rann över i juli. Eftersom de vägrade ge upp fick de lite uppmärksamhet och flyttades till sist ut till stenröset framför växthuset = utsatta för vind och det aldrig sinande regnet. Många tomater sprack av vätan, men det blev ändå massor med skörd. Och goda var de också. Så nu har jag lärt mig att vackra frodiga plantor inte är en förutsättning för god skörd. Det kan tom vara precis tvärtom, en frodig grön planta kanske struntar i att sätta frukt för den har det för bra liksom, medans en plågad stackare tror att den ska dö och skyndar sig att föröka sig = sätter frukt.
Som vanligt när vi har passerat tolvslaget på nyårsafton börjar såkänslorna att spira. Pelargonerna som hade sin absolut sämsta säsong förra året – jag var astrött på dom när de flyttade in i höstas, kände mig sviken och snuvad eftersom den mesta blomningen kommit i maj, innan de ens fått flytta ut, sen blommade de knappt inget mer på hela sommaren. Tänkte att jag ska minska ner ordentligt på de där träliga blommorna. Nu har de minsann börjat växa lite och kanske ska jag ta lite sticklingar nu bara för att ha något att göra tills man får börja så igen.
Så okej, vad är planen då? Jo, jag ska utöka landet vid dahliorna, det ska få bli majs, pumpa, bönor och påletomater där också. I det gamla grönsakslandet ska det vara mer potatis, rödbetor, morötter, lök, ärtor, sallad och kanske kål. När man har höns är det roligt att ha egenodlat att ge dom, de älskar verkligen kokt potatis, pumpa och tomater. Det skulle vara roligt att odla något som ger ganska mycket att spara till vintern åt dom, något som är grönt och som ger färg åt äggulan även då. Just nu driver jag upp popcornmajs i plantrummet som ska bli lite extra grönt åt dom, dock tar den längre tid på sig att växa än det tar för Hönorna att äta upp dom… 😅
Ettåriga blommor ska jag såklart ha men inte lika mycket plantor, jag hoppas att det ska bli bättre för zinnian iår, den regnade bort förra året, det blev bara ett fåtal fina blommor. Maryland-sorterna går helt bort, medans tex Queeny Lime-sorterna återkommer tillsammans med Isabellina. Rudbeckia som ju behöver startas upp ganska tidigt ska jag inte ta i riktigt lika mycket med, det kanske räcker med åtta plantor av vardera sorterna, ev kan jag hoppa över Sahara iår – Cappuccino och Cherry Brandy står bättre som snitt. Dessutom chansar jag nog lite på att de kan ha överlevt vintern – flera gjorde ju det förra året. Nyhet bland rudbeckiorna är Cherokee Sunset, den ska bli spännande, brända gula toner som går mot orange, viss enkla, andra dubbla. Rustic Dwarf får hänga med, snabb, produktiv och bra till snitt.
Vad jag absolut inte ska så: eukalyptus! Jäkla skitplantor! Odlade på dom från typ januari, i september kunde jag knipsa av ett par stackars grenar och sätta i en bukett – snacka om kinkiga. Nope, nix och nej. Eukalyptus är nog inte ens fint när jag tänker efter 😒
Dahlior då; jag hoppas att de flesta klarar övervintringen och blir ännu bättre till kommande säsong. Det som vill kompletteras med är nån riktigt mörk svartröd sort. Jag har sett en på bild som påstås vara Sam Hopkins men frågan är om bilden är fixad för den ser inte riktigt så magnifik ut på säljsidan. En unicorn för många och även mig är Czarny Charakter, även den en mörk sort och enligt folk ska den vara en av de svartaste. Älskar att kombinera buketter med de där mörka, de passar med allt och blir så dramatiska.
2023 års version av paprika och chili är väl typ nästan lika nedslående som 2022 och 2021. Nästan inget mognade fram på plantorna utan fick plockas och eftermogna på fat. Långsamt och många frukter blir lite skrynkliga och torra innan de är klarar. Mitt trick för att ändå kunna använda dom var att frysa in dom när de mognat och nu strax innan jul tog jag upp hela rasket och kokade sweetchilisås och chilisirap. Jag är nöjd med det resultatet även om jag är sur på själva odlingen av dom. Kanske får det bli tillbaka på ruta ett till nästa säsong, att de får bo i krukor i växthuset och vid behov får jag kånka ut och in med dom. Planen är att ha fler tomatplantor ute så då borde det ju kunna bli lite plats över.
Resultatet av sweet Chili- sirapskoket.
Vad gäller tomaterna så är det ju så att det ger större skörd att ha dom utomhus, pollineringen blir bättre av vinden och krypen ute, och tydligen är det också så att de svarta sorterna blir betydligt mer svarta ute i direkt sol. Egentligen vet jag det sen tidigare pga att det faktiskt har hänt mig, men innan man läst det så är det som att man inte riktigt fattar saker 🙃
Jag har också tydligen blivit helt förtjust i biffsorter, sex av de åtta nya jag beställt hem är just såna. Jag som brukar säga att jag inte är så bra på just biffar.. 😉 Och jag hade tur, hittade frön till både Fred’s Tie Dye och Taiga hos Meraki Seeds - jag ville ju precis som alla andra som lyssnar på Jordkommissionen ha just dessa båda.
Som vanligt så vill jag gärna prova många nya tomater men ska nog också ta fram en som jag inte haft på ett par år, Scotland Yellow. En redig och bra gul, normalstor busktomat. Smaken är inte den största men däremot produktiviteten! Perfekt att göra den gula tomatmarmeladen av 😋
Ja året ligger framför oss, och jag är säker på att det kommer bli en perfekt odlingssäsong; en tidig, inte för varm eller för kall vår, regelbundet med regn, mkt sol, en mild höst där frosten kommer i slutet av oktober – i januari finns inga hämningar, tiden och lusten är oändlig och det finns heller ingen tro på att något ska gå åt skogen 😁
och tills Persefone är tillbaka (när dagen är 10h) får vi hoppas att det får se ut såhär 💙🤍
Här kommer en uppdatering av dahliabiblioteket, sorter som jag alltså haft under 2023. En inte optimal dahlia-sommar med mycket av blomningen som regnade bort men där själva plantorna blev enorma (iaf vissa av dom).
Vi börjar med de stora blommorna, de där som göra sig bäst lite ensamt i en vas eller bara genom att vara stiliga i odlingen:
LabyrinthRed LabyrinthLabyrinth two tonePenHill watermelonPjotr VIslanderHerculesTyrell
Labyrinth är kvar sen förra året och har blivit större och högre (kanske 180cm) och blommade galet mycket. Utökade med Red Labyrinth och Labyrinth Two Tone iår, där är den röda magnifik i sin Monet-stil och otroligt snygg mot sitt mörkt gröna bladverk. Alla tre har hyfsad hållbarhet i vas. Penhill Watermelon (150cm) var betydligt bättre iår än förra året (fler blommor), Hercules (120cm) och Tyrell (100cm) är bra och kan stå nästan en vecka i vas. Pjotr V (100cm) och Islander (100cm) är superfina men fick veka stjälkar och gav sig fort, både i vas och i odling. Förra året fanns ju både Café au Lait den vita och Twist men ingen av dom kom igen iår.
Härnäst kommer vi till de som är bolldahlior:
Nathalie GCornel bronzeCopperboyBlack PierreHillcrest SuffisionSylviaPolverton supremeCaitlin’s JoySweet SusanneWizard of OzMegan DeanDark spiritMaroon FoxRed CapSalsaJowey WinnieWine Eyed JillBoom Boom White långt bak i bild
Gemensamt för typ alla dessa är att de står sig bra eller väldigt bra i vas. Den som utmärker sig att stå allra längst är nog Sweet Suzanne.
På sista bilden syns kanske inte blommorna så väl men man kan se att busken är enorm och att det var extremt mycket blommor på den (Boom Boom White). För de flesta av dom som är kvar sen förra året gäller att de blivit högre än förväntat och jämfört med förut. De nya har nog varit lite lägre än angivelsen på skylten.
Skulle säga att den här gruppen är bra till snitt, stadiga och tillräckligt långa stjälkar förutom på Cremé de Cassis, Blueberry Classic, Molly Raven och Night Silence (den sista är jag förvånad över då den var toppen när jag hade den för ett par år sen). Espacio, Great Silence och Karma Naomi ligger bäst till i i längd och stadighet av stjälk. Strawberry Cream stod en evighet i vas 😃
Sen tar vi pompom-soreterna:
Small world & Boom Boom WhiteFrans KafkaJan van der shaffelaarBurlescaButtercup
Inte lika många av dessa men wow! Superbra hållbarhet både i vas och rabatt. I den första bilden syns Small World framför Boom Boom White (hur kan det komma sig att jag som fotar ALLT inte har fått nån bild på dessa två godingar på nära håll?) blev överdådigt många blommor på både den och Buttercup.
Även iår har jag haft endel enkelblommande, dock inga nya och de har inte riktigt kommit till sin rätt som de gjorde förra året. Kanske beror det på regnandet. Alla tre är lite lägre (ca 80cm) och passar bäst i framkant av rabatten. Här är ett par av dom på bild:
Bishop of YorkBishop of CanterburyBishop of Oxford
Det är på tiden att följa upp hur det gick att ha dahlior i hästarnas gamla vinterhage där jag slet kväll efter kväll med att rensa ut kvickrot och till sist få ner de 77 dahliorna. Och solrosorna, eftersom jag tyckte det såg så tomt ut… 🙄 (när ska en lära sig..) Måtten på området är ca 4x5m. Här kan man läsa om anläggningen av Dahlialandet.
Jo det gick riktigt bra. Placeringen av landet var magnifik, från köket kunde man se grannlåten med alla färger på avstånd. När man kom in eller ut från gården var det det första eller sista som man såg – härlig känsla. Placeringen var också lyckad utifrån att det är fukthållande jord och i den värsta eftermiddagshettan skuggas platsen av några träd som står en bit bort. Marken sluttar litegrann så att om det blir för regnigt rinner det undan.
Som jag trodde där i juni så har det varit en helt igenom konstig sommar. Extremvärmen i början gjorde att dahliorna lite stannade av i växten. När vi fick höst och rekordmycket regn i juli tog de paus och i septembers högsommarvärme gick de nuts! Det har varit en färgprakt med höga och mycket höga buskar, några sorter blev bortemot 180cm.
Vartefter sommaren gått har jag lagt på det som mockas ut från hönsen i små doser runt knölarna. Gångarna har täckts med sågspån. De har dead headats och plockats buketter.
Här kommer några av sorterna som hängt med i sommar:
Natten till den 9e oktober frös det. Som vackra förstelnade statyer stod de där en stund innan de tinade och gav upp. Alltid för tidigt, alltid innan jag är redo. Vet att jag borde vara tacksam, förra året kom första frost i början av september och jag täckte hela trädgården med fiberdukar. Iår kändes det som att det inte var så stor idé, oktober är ändå en tid när det inte kommer att gå så länge till. Men jag vill fortsätta plocka blommor och njuta av ljuset, jag var inte klar! 😩😔
Night butterfly
Nu när kvällarna blir längre ska det nog också finnas tid för att uppdatera dahlibibioteket med 2023 års sorter… 33
Okej, min tanke om att platsen för landet skulle vara mindre frostlänt än de andra ställena jag odlar på i trädgården – pumpalandet frös redan natten till den 5e oktober. Skillnaden på termometern vid huset var 1° de båda nätterna. Inga hysteriska skillnader alltså men ändå, är vi en grad på ena eller andra sidan nollan så har det stor betydelse för de här växterna. Tänker att jag ska klura lite mer på detta med att bygga eller plantera något som skydda lite till, utan att för den skull skapa för mycket skugga eller ta över växtkraften. Tänk om en skulle göra en spaljeodling av olika äppelträd? Wow så coolt det vore.. Fast den får inte hindra utsikten över härligheten förstås ☺️
När ska man skörda? Vissa saker – tomater, gurka, parpika, chili tex – syns det ju på utsidan. Man kan också klämma och känna hur de känns. Med andra grejer är det svårare, tex majs. Och pumpa. Pumpan behövde få sitta så länge det bara gick, de växer ju hela tiden och jag vill gärna att de får växa ut så mycket som möjligt. Majsen är nog svårast. Eller så är det för att jag inte hållit på med dessa så många gånger, det här är tredje säsongen som det har blivit något av dem liksom. Första gången blev det ju några små krakar med ett fåtal korn på kanske en handfull kolvar. Förra året var jag överväldigad, 78 st fast bara halva eller drygt halva med korn. Iår har det sett lovande ut hela sommaren, mastodont-plantor som verkligen älskade värmen på försommaren och som nog tålde blötan sen också. De första vi skördade var fantastiska – stora välfyllda kolvar 😍
Första majskolven!!Grillade på öppen eld, i sitt skal.Smak utan motsycke!
Det som gällt för alla skördarna är att smaken är GUDOMLIG! Jag kan inte jämföra med någon av de jag köpt någonsin. Funderar ganska mycket på vad det är som gör att smaken blir så olika på köpt och egenodlat. Man förstår såklart att transport och lång tid från skörd till bord utarmar smaken, men min tro är att också den näring och den sol man matar sina växter med har betydelse. I våras testade jag att odla fönstertomater i ”vatten” (och konstgödning). Visst blev det tomater men smaken var kanske hälften av de som jag odlat i jord med hönsgödsel. Försöket var högst ovetenskapligt men ändå tillräckligt ordentligt utfört för att jag ska tro att det har betydelse. Samma sorter, samma fönster men olika odlingssubstrat.
Som passus kan jag säga att jag inte tycker att alla grödor ändrar smak lika mycket. Kål tex, eller morötter och sallat. De funkar ändå köpa, men tomater och majs blir det nog inga mer från affären hemma hos mig.
Well, well. Åter till när skörden ska ske. Jag vill ju att exakt alla majskolvar ska var helfyllda och väl utväxta innan jag tar dem. Det verkar dock vara en svår sak. När jag plockade av dem allihop så visar det sig att fåglar också gillar majs ☹️ några hade de börjat hacka sönder i toppen så de börjat mögla lite. Typiskt!
Vid sluträkning och invägning hamnade vi på 105st och 10kg. Mer än sist, men… Pollineringen har gått bättre än förra året men många är bara halva. Dessutom är det många som inte hunnit mogna klart. Tanken snuddar lite deppigt vid att kanske är min plats på jorden inte rätt för majs, sen ruskar jag på mig och tänker att jag nästa år ska göra ett majsland i närheten av Dahlialandet, där är det bra skjuts i jorden och kanske en gnutta bättre klimat? Egentligen borde vi ha en liten stenmur eller en låg häck på östsidan av landet som skydd. Roliga funderingar – tänk om allt bara var lika lätt gjort som tänkt?
Skördandet av dahlior är slut och alla dahliaknölar har fått komma upp, fem timmar i ömsom sol, regn och hagel, sen blev det klart. Tanken på att göra det har varit en surdeg, men det gick ändå rätt fort och efteråt känns det enormt bra. Några knölar har blivit rätt stora medans andra är förvånansvärt små med tanke på hur stora plantorna var. Jag har gjort en lista över hur de har varit i höjd som utvärdering till nästa år, och som vanligt – de satt alldeles för tätt i år också.. Bredare gångar och mer yta mellan knölarna. Jag ska inte ha fler knölar nästa år. Möjligen byta ut några…
Sista dahliaplocketKvällen innan Morran kom…
Den 5/10 tog vi in alla pelargoner från altanen till plantrummet – 80st sa farmor att det var, hon hade roat sig med att räkna och påpekade att det nog är lite för många iaf.. 😅 Och det var i grevens tid, samma natt kom första frosten. Fuchsiorna fick flytta in i växthuset, ett par stycken har grävts ner i rabatten för att se om de kan göra samma sak som Marianne-fuchsian; växa sig större än någonsin 😀
F. magellanica variegata gracilis ska få prova på rabattlivet.Hängsorten Shrimp Cocktail får bo lite högre men med ormhasseln som skydd.
Ett par dagar före det skördade jag av pumpor och bönor, sadelkammaren har blivit ett skafferi 😊 och halleluja va snygga de är pumporna!
Bondbönor och ett par borlottiBlandade pumporBaby Boo 🤍👻
Efter tips på fb i somras klippte jag av blasten på löken (det skulle ge större lökar sas det) som tur är hann jag inte klippa av alla – det visade sig bli betydligt större lök när de fick ha blasten kvar. Lärdom: om du gör ett test; ha då en grupp kvar som inte testas så du kan se skillnaden.. 😉
Schyssta lökar ändå..😁
Den 8/10 plockade jag in de sista tomaterna från växthuset och totalskörden ute och inne hamnade på ca 70kg. Det är en ansenlig mängd som kommer räcka fint åt oss men när jag ser tillbaka på tidigare år så har säsongen varit kortare den här gången. Plantorna hade visserligen blommor på sig men jag undrar om det är julikylan som bromsade upp fruktsättningen. När jag jämför med förra året så finns bilder på frodiga plantor med mycket frukt som plockades in i slutet av oktober. Detta trots att vi förra året hade första frosten redan i september… Det är som att vädret vi får är aldrig likt något annat år och trots alla vedermödor blir det aldrig som man trott eller tänkt till 100%.
PonderosaInvägningVäxthus-hunden och tomatskörden
Det som fortfarande sitter kvar ute är kål, purjo, morötter, rödbetor och potatis. När dahliorna torkat klart och blivit flyttade till jordkällaren ska potatis få komma upp och ligga på tork där dahliorna legat. Det kan dröja nån vecka. Morötterna ska jag nog ta vartefter jag äter och äta på lite så att de tar slut för de är ganska små och usla. Rödbetorna ska upp snarast och purjon blir kvar tillsammans med kålen. Kanske ska de få hönsnät över sig till skydd mot rådjuren.
Jag brukar säga att det värsta med hösten är att det blir så mörkt, att dagarna inte räcker till alls. Fast det näst värsta är ändå att alltid vara iskall om fingrarna både när det ska planteras/dras upp saker ur jorden men även av de lite pillriga grejerna av odlingsintresset – att ta frön tex.
Av hönsen blir det dock inte så mycket skörd än, tre ägg har de lyckats åstadkomma… nåväl, de är söta och är ett trevligt sällskap när man pysslar i trädgården även om det inte riktigt räcker till för att mannen i hushållet ska vara nöjd, priset på äggen ligger tydligen i dagsläget på samma som fabergéägg.. 🤭
stor gryta som det kan koka häftigt i utan att skvätta över
något gott att dricka för att man blir väldigt törstig av att vänta på hopa-kokandet.
glad musik i en högtalare i köket
Dela löken i mindre bitar, krossa vitlöken. Bryn i olja och koka efter i lite vatten för att få den helt mjuk. Dela tomaterna och låt koka, när skalet släpper; fiska upp dessa med tex stekpincett.
Klipp ner chilin och när allt kokat sig mjukt, mixa slätt. Koka häftigt till det reducerats till lagom lägga-på-pizza-konsistens. Klipp ner basilikan mot slutet. Smaka av med salt och peppar.
Tillsätt atamon enl förpackningen och häll upp i varma glasburkar.
Jag använder ganska små burkar för att inte behöva ha dem öppnade för länge sen.
Förra året lovade jag mig själv att klippa äppelträdet tidigt (i juli) eftersom jag påbörjade projekt ’sänka och lufta äppelträd’ och det gick sådär, förmodligen för att det gjordes lite sent i jas-perioden. Eller så tar det flera år att få ett träd att lugna ner tillväxten efter för hård beskärning.
Den eminenta Sågen och den nya starka Sekatören skulle äntligen få tas i bruk. Men först rådfråga Boken. Konsten att beskära träd och buskar. Mycket pedagogiskt förklaras att av tre grenar tas en bort helt, en kortas med en tredjedel och en sparas. Den mest svagväxande ska sparas och den som vuxit mest är den som tas bort helt.
Trots den hyfsat enkla förklaringen känns uppdraget snårig när man tittar upp i ett träd som gjort allt för att kompensera en riktigt hård beskärning för ett par år sen. En djungel. Det blev till att börja lite på ena sidan, vila nån dag och sen kika hur den delen av trädet tog sig ut. Sen fortsattes det, på ett par ställen tog jag bort några lite större grenar och då sparade jag lite fler mindre grenar där.
Tanken är alltså att få ner trädet på höjden men också att få in mer luft och ljus i kronan. För hård klippning gör att trädet vill sätta större bladmassa. Balans alltså. Hold your horses så att säga när man väl får fart med verktygen. Jag har sagt det förut och säger det igen: det är något speciellt med att klippa, har man väl kommit igång vill man gärna fortsätta. Ni vet, ’hoppsan, nu blev det lite kortare, jag får ta lite mer på andra sidan också..’ och skulle känslan få styra så skulle det inte bli mycket mer än en stubbe kvar när man är klar, för det är förhimla roligt, klipp-klipp 😜
Typiskt nog tog jag inga bilder innan jag satte igång – varför är det så himla svårt att komma ihåg? Men här är iaf resultatet:
Det är helt klart att frukterna blir fler och håller sig friskare om det inte är för tätt med grenar och blad. Iår har det varit mycket ohyra – på försommaren var det både svarta och gröna löss på träden. Många äpplen har prickar och det är otaliga som typ ruttnat redan på sin gren, ibland utan att man kan se att de var skadade från början.
Nu såhär ca två månader efter klippningen så visar det sig att jag nog kanske gjort något rätt, förra veckan plockade jag av en hel hög med frukter, långt fler än jag trodde att det var (de gömmer sig bakom bladen ☺️). Egentligen är de inte helt mogna än men det är också många som blir dåliga om de får hänga kvar.
Tänk vilken lyx det är med egna äpplen till paj 😍🍏🍎
Och hur går det med hönsen då? Jojomän, det går finemang! De är för härliga, grejar och plockar, tjafsar ibland men sover snällt tillsammans på pinnen. Det är som att ha ett akvarium, fast ännu roligare. Man kan stå och kolla på dom i timmar. Och hela tiden hittar jag en anledning till att gå till dom och prata med dom en stund. De är fasligt hungriga på grönsaksflylarver tex. Och snäckor. Och man är verkligen populär om man kommer med en persika 😋 Jag drog upp nässlorna som växte i hönsgården och då finns alla möjliga kryp som gömt sig bland bladen att ta hand om.
Själva hönshuset har byggts lite efterhand, först kom själva huset/boxen, sovpinnarna och sen gården. Just nu har det målats reden. Eftersom det är återbruk som gäller hos mig blev det färg från överskottslagret i jordkällaren. Etiketten hade blivit förstörd så färgens färg blev en överraskning. Nån slags ljusblå och jag känner mig lite som Lindha 14 år och målar pastell. Nåväl, höns gillar färg (har jag fått för mig) och de kommer nog att matcha Cream legbar-äggen när vi kommer så långt.
Redena klara och inställdaHan som är avundssjuk på hönsen ville provköra..
Både jag och sambon är ju riktiga samlare och ser bra-å-ha-grejer i allt. Därför är det enda som faktiskt köpts in för ändamålet med hönsen det nät som är till skydd för rovfåglar. Allt annat har funnits hemma; skivor att bygga väggar av, överbliven isolering, en gammal ytterdörr från grannen, den gamla hundgården, nät från nån som haft kattstaket, en hylla som stått på loftet blev perfekt att bygga reden av osv. Kul att saker kommer till användning för även om de inte är snyggast eller trendigast så är de fullt funktionsdugliga i många år framöver. Förresten tror jag att det mesta av grejerna aldrig kommer att bli förstörda utan kommer fungera för ändamålet så länge man håller efter det. I dessa tider när allt är dyrt och klimatångesten flåsar i nacken känns det bra om jag och mina hönor kan existera utan att konsumera nya saker. Och det är ju lite som när man var liten och byggde koja; man gick runt och kollade vad som fanns och så byggde man av det 🥰
När sen nyheterna kommer till hönsen är det roligt att se vad de tycker om det. De är avvaktande men nyfikna på nyheter och undersöker och spanar när man förändrar nånting.
För den som vill ha inspiration till att starta med höns och bygga hus/gård till dom så är det väldigt kul att kolla i grupper på fb, det finns så många fina hönshus, vissa går verkligen all-in och hönsen bor i små stugor med gardiner och kristallkrona.
Jag är ju helt nybörjare på just höns men van vid att ha och vara med djur så det har varit en tid av att läsa på och göra på bästa sätt för dom. Precis som inom alla områden finns det mycket erfarenhet att ta del av via sociala media, många som delar med sig. Dock får man vara lite uppmärksam och tänka sunt – det går inte att följa alla råd.. Höns är för det första något som allt vill äta; räv (det visste man ju sen gammalt) men även grävling, mård, vessla, iller, råttor och alla möjliga rovfåglar. Dessutom är de marklevande djuren listiga och kan gräva. Till råga på allt verkar de kunna drabbas av alla möjliga sjukdomar och parasiter också. Nåväl, man kan inte göra mer än sitt bästa. Här har det blivit hönsgård av gunnebo med ett lätt plastnät över och hönsnät ner i vinkel ut på gräset. Mockning av huset varje/varannan dag. Jag strör lite aska i spånet och i redena blir det hö av handklippt torkat gräs – det låter väl pittoreskt och bra? 😉 Anledningen är helt enkelt att jag inte har nån maskin som kan klippa det och lien och jag pratar inte samma språk, jag säger ”skär av” den svarar ”ligg fint”.
Trots att de gått rätt länge tillsammans nu så umgås de ff mest i sina egna grupper. Första gruppen; fyra hönor och en tupp är Cream legbar. Tuppen (som vi kallar för Pjosk efter en örn i Kalle Anka som inte vågade flyga) är snäll och lite försiktig men bestämmer ändå över allihop. Han har precis lärt sig att gala, vi har väntat och lyssnat noga. Först blev det bara halva galningar och han lät lite som en trana, nu har han lärt sig. Hönorna heter Modig, hon är alltid först fram och dessutom har hon ett speciellt kluckljud, hon är grå på halsen. Sen har vi Goldie som är mer guldig i färgen och så Tanterna, de två är de som först springer in när det kommer en regndroppe, de hänger alltid ihop och är svåra att se skillnad på.
Goldie och Modig
Den andra gruppen består av fyra hönor och tre tuppar (inte samma tur den gången alltså) av Hedemora. Åtminstone två av tupparna kommer att få flytta eller dö. De två som jag tänker ska få åka är en som är vit och viltspräcklig och en silvergrå (lavendel?). Den tredje tuppen (och som ev blir kvar är brun och svart. Hönorna här är: Korp (helsvart) och Ripa (vit och viltspräcklig). Och så är det en svart med vita stänk och en svart-gråmelerad. De två sista har inte fått något namn än.
Tuppen PjoskPersikomellis
Tanken är att jag ska försöka få tag i några brunvärpare också, Maran tex. Jag har ju haft det på kläckning men det var ingen som tog sig. Kanske är det någon av damerna i gruppen som vill ruva längre fram så att man kan lägga dit några såna ägg då. Jag vill helst ha dom från ägg för att det är så himla roligt att följa dom hela vägen 🥰 I teorin känns det som att man minimerar risken med olika smittor också.
Förresten läste jag om ett tips hur man får trevliga tuppar. Om de är för hårdhänta mot hönorna (så att de skriker) tar man tag i tuppen och håller ner honom i 30s samtidigt som man skäller på honom, de ska tydligen fatta exakt vem som får skäll (😶😃). Om inte det hjälper stänger man in honom i en bur för sig själv i ett dygn. Och så berömmer man när han parar sig snällt. Jag tycker att det låter otroligt att det skulle funka, mina tankar om höns’ intelligens är ganska låg men ändå värt att testa om det skulle behövas.
Alla i hushållet har haft lite olika förväntningar på det här med att ha höns. Då är det extra kul att allas förväntningar har överträffats; sambon som var en envis liten j*vl och absolut inte ville ha några tycker att de är både trevliga och roliga. Jag som haft ganska höga förväntningar (och har fått använda min värsta envishet) är väldigt glad i dom. Och då har vi ännu inte fått några ägg 😆
