Sparad i Biodiveristet, insekter, ohyra

Vacay mode on och bryderier om mångfald

I år tydligare än nånsin så känns det som att semestern började på samma gång för både jobb och odlingar. Av naturliga skäl, efter skolavslutning kommer sommarlov (för eleverna) och när vi som driver alltihop summerat och analyserat ur alla synvinklar är det dags även för oss att få lite ledigt. Typ samma dag ledigheten började blev jag så trött på mig själv och hur mycket man kan vela om vart man ska sätta ner plantor att jag till sist bara gjorde det. De sista luktärtorna runt komposten, sötpotatisen i stora krukor – de ska sen få bo i pallkragarna efter att vitlöken har skördats. Odlandet är ju visserligen inget som det blir semester ifrån, tvärtom, det här är ju säsongen man är som mest aktiv, men det gick från den eviga planteringsfasen till mer underhållsfas, när alla plantor står på egna ben och klarar sig lite mer på egen hand och jag kan strosa runt i klänning och solhatt, nypa en blomma, äta en tomat, stänka på lite vatten. Iaf ser det ut så i mitt huvud.☺️ Det där med blomman och tomaten är halvvägs sant, blommor dyker upp här och där, tomater inte. Än, men snart så. Stänka på vatten hos mig betyder antingen gå med femton vattenkannor eller stå med vattenslang i en timme. Vattenkanna använder jag typ när det ska gödas med tex bokashilak eller nässelvatten. Solhatten är på ibland när solen är stark men klänning, nej, det går bara inte. Kortbyxor och helst med fickor så att man kan få med sig lite verktyg.

För att riktigt fira in semestern köpte jag mig en semesterpresent; boken Den vilda trädgården av Dave Goulson. Vilken fantastisk bok! Jag måste ha anteckningsblocket redo när jag läser för det är så mycket intressant däri. Dave är biologiprofessor och skriver på ett roligt och målande sätt om hur alla små arter som finns därute har en egen uppgift och som håller vår värld igång utan att vi förstår eller märker det. Och trots att det ser rätt dystert ut i fråga om minskandet av antal arter både inom växt och djurliv beskriver han på ett positivt sätt hur jag ändå kan göra något, i min mikroskopiskt lilla del av vår värld kan jag göra en oas för växter och insekter som gör skillnad. Förutom en mycket moderat syn på ogräs och ohyra skriver han om hur man kan anlägga och sköta om en äng något som flera av våra stora trädgårdsinspiratörer tycker är jättesvårt eller rent omöjligt.

Kopplat till detta; jag som alltid brukar bli inspirerad av fb och insta där folk visar upp, skriver och frågar saker blir snarare missmodig. Folk som odlar, eller trädgårderar kanske man ska kalla det, det är mycket (eller kanske mest) fokus på att det ska se bra ut och när det kommer upp något som växer lite för bra då måste det bekämpas, ja, helst utrotas. Årets mest hatade måste ändå vara sniglar och kirskål. Tusen frågor om hur man gör, vilka medel som kan hällas på för att döda alla. Jag kan verkligen relatera till hur jobbigt det är när skörd/blommor/buskar blir förstörda av olika angrepp men att utrota är ändå att ta i. Ett av de mest korkade kommentarerna var ändå den som skrev när den hade hittat en larv och undrade vad det var, fick svaret att den skulle bli en fjäril. Personen tyckte då att; Nej, fy larver gillade hon inte, men hon ville gärna ha vackra fjärilar och andra trevliga pollinatörer i sin trädgård. Stort F i biologi skulle jag säga.

Ibland undrar jag om folk verkligen är så dumma som det verkar eller är det att man vill skapa intriger? Man har inget att göra och skriver ett inlägg eller en kommentar som inte egentligen är det man tycker men det är roligt att få igång andra och på så vis skapa många klick och uppmärksamhet?

Problemet är att vi människor tror att vi kan begripa hur allt funkar. Att vi kan bestämma och lägga saker till rätta så blir allt bra, och snyggt. För snyggt måste det vara. Raka kanter och allt på rätt plats. Svart jord och växter i rätt färg och form. Kirskål är fult, att det sen är en fantastisk växt som tål typ vad som helst, blommar fint, lockar massor av pollinatörer och dessutom går att ätas av både människor och djur det har inte så stor betydelse. Tills någon kanske lyckas vända trenden, håller tummarna för det. Gardnr gjorde nyss ett inlägg om en rabatt: ’Gräddbakelsen’ som bestod av oklippt gräddvit ros och kirskål – så himla fint och heja-heja att kirskålen kan få upprättelse.

Stjärnflockan är en storfavorit hos många insekter. Så fort solen är framme surrar det av allt möjligt fint i den. Att den sen är extremt långtidsblommande och dessutom hållbar i vas gör den även till en favorit för mig.

Dave Goulson skriver om just detta med att om vi inte vill ha ogräs kan vi ju alltid döpa om det till att vara en vild blomma. Smart och helt i min smak. Jag har ju inte särskilt mycket kirskål hos mig men lite annat, hässleklocka och toppklocka. Väldigt påträngande och överlevande båda sorterna men ändå rätt fina och indeed är de vilda blommor. Till en början trodde jag att jag skulle kunna få bort dom från rabatterna. Rensade helt rent, svettig och nöjd i ungefär två dagar, sen kom bladen upp igen. Jag har två knep nu för tiden, det ena är att vänta tills de har satt blomstänglar, då drar jag upp dom och njuter av blommorna i vas ett tag, de är nämligen rätt lätta att få med roten på när de är stora. Det andra är att rensa av en yta, plantera det jag vill ha där och sen rensa undan runt den plantan. När den etablerar sig så hjälper jag till att hålla lite rent runt så att den kan trycka tillbaka de där som vill växa överallt. Det är också lyckosamt att välja växter som är lite högre så att gräs och annat inte så lätt kommer igenom. Vill man ha något grönt som kryper är penningblad ett bra alternativ. Vissa tycker att den tar för sig för mycket men jag tycker att den är lätta att ta bort där jag inte vill ha den. Dessutom tål den att gå på så hos mig får den breda ut sig i gångarna. Grönt är skönt 🥰

Där vi klippte en stig/väg ner till baksidan av ladan finns nu en klöveräng som humlorna älskar.

Såhär i midsommartiden pågår en slags ’lägg i handbromsen för f-n!’ Alltså sagt till naturen, man känner att man inte hinner med att njuta för att allt växer och blommar för fort, tjoff så var pionerna förbi, paradisbusken var magnifik och syrenen – den har jag vid det här laget glömt.. Dock vill man inte ha handbroms på odlingen av tomater och gurka. Det var ett tag det såg lite dystert ut bland dessa. Små och taniga. Någon skrev och berättade om att den där tiden efter utsättning/slutplantering är lite som att man nästan kan känna hur växterna funderar på: ’Ska jag leva eller är döden ett bättre alternativ? Såhär vill man inte ha det!’ De allra flesta väljer ändå livet och nu har tom både gurka och pumpor valt den rätta vägen. Och jäklars vad jag ska vara envis med luftfuktigheten nu; det finns en fantastisk mångfald av ohyra hos mig; sköldlöss, spinn, mjöllöss och gröna löss. Satte in en nyckelpiga häromdagen, den började direkt att patrullera paprikan. Spinn och mjöllös gillar torka så en lite dusch varje dag är bra. Ja, inte bra för dem alltså men för plantorna. De gröna lössen får man helt enkelt spola bort i samma veva och mata på plantorna så de blir starka och kan stå emot lite ohyra. Sköldlössens kissbajs spolas bort vid duschningen och jag skrapar bort endel på grenarna när andan faller på. Jag har ju en lite udda böjelse för att ploppa bubbelplast (sjukt säger mina närmaste men sparar ändå snällt om de får ett paket med det i en förpackning), och att skrapa bort sköldlusen har lite samma effekt, det liksom ploppar till när de lossnar från grenen – mycket meditativt.

Upptäckte för någon dag sen att kållarverna kläckts i smyg. Det intressanta är att de verkar gilla palmkål (tror jag att det var jag satte där) mer än grönkål och spetskål. Bra! De andra gillar jag mer än palmkålen och den var mest till prydnad. Min nya teori är då att jag absolut kan odla lite kål som de får ha att kalasa på (i rimlig mängd förstås) om jag får ha den andra ifred. Eftersom jag nu gärna vill ha fladdrande fjärilar i min trädgård och faktiskt förstår att då får jag stå ut med deras bebisar så är det väl ändå ett okej utbyte?

I Daves bok kan man också läsa att harkrankslarver (som kan skapa kala fläckar i gräsmattor) är viktig mat för starar vars population har minskat drastiskt – och jag kan faktiskt inte minnas när jag senast såg en. Vuxna harkrankar är viktig mat till fladdermöss. Jordlöpare håller sniglar i schack och ollonborren (/pingborren/trädgårdsborre) lever i symbios med ek, bok och kastanjer. Tänker att man måste förstå att man stör ut eller dödar alla dessa om man börjar förgifta sin mark för att få bort en av dem. I år har jag sett flera som har problem med myror i sina trädgårdar. Ja, det är mycket myror, men det går att få dem att flytta. De gillar inte att man vattnar (vatten verkar vara mitt dundermedel?) eller gräver runt. Dessutom har folk problem om det kommer myror i komposten. Vad gör det tänker jag? De är ju nedbrytare och jorden blir verkligen finfördelad när de har varit där ett tag. Det går också verkligen snabbt för kompost att bli jord när de är med. Myror kan man få död på genom att hälla ut kiselgur som är naturligt men man måste komma ihåg att även det påverkar alla leddjur (insekter) på samma sätt. Kiselgur är vassa kristaller som insekterna skär sönder sig på och torkar ut, och då inte bara myror utan även nyckelpigor, guldögonsländor och andra rovinsekter. Jag tänker att en av myrornas funktioner är att göra gångar i jorden så att vatten kommer ner till rötterna men också att det dränerar. Ju mer man läser på om insekters olika uppgifter i naturen ju mer komplex förstår man att den är och hur liten chansen är att vi ska kunna förstå och kontrollera alla små detaljer.

Snart kommer perioden när tvestjärtrna blir fler och fler. De tycker om att gömma sig mellan kronbladen och andra skrymslen i blommorna. De är värsta rovdjuren och äter gärna bladlöss! Direkt när jag läste det fick de en upphöjd status hos mig. Många har problem med att de också äter på blommorna men de är väl som oss och vill ha lite nyttigt på tallriken också? Eller så är det helt enkelt slut på löss? Hos mig har de visst gnagt lite på en blomma då och då men inte värre än att man kan se att det är en trädgård det finns liv i, det är inte en bara blommande växter som ska finnas, växterna är helt beroende av att det finns massa olika insekter runt dom. I fruktträd kan det vara helt avgörande för skörden att du har tvestjärtar, de håller ordning på ohyran så att du får frukt, och om det skulle stryka med en och annan frukt till rovinsekterna som gömställe/mattillskott så må det vara hänt. Jag har så mycket hellre en frukt med kryp i än frukt som är full av gifter. Värt att tänka på är att en utslagen rovinsektsstam tar otroligt mycket längre tid att återhämta sig än skadegörarna och i mellantiden är odlingarna rena buffén för dem.

Jag har skrivit flera inlägg om hur jag håller stånd mot olika ohyror; samlade inlägg om ohyra, spinn, vita flygare, sköldlöss. Jag är verkligen inte expert, men har testat mig fram ett gott tag och det håller, jag får skörd så det räcker.

Och så till något helt annat. Typ. Hönsen 🥰. En höna (Gullan) har fått lite nya ägg, tredje gången gillt med maranägg för det här året. Hittills har 29 ägg gett upphov till en kläckt kyckling och bingo – det är nog en höna 🙌 hurra! Nu har Gullan som envist ruvat en golfboll tjatat till sig tio ägg att ta hand om. Hon är ganska vaktig av sig och både morrar och visar tänderna när man vill kolla läget med golfbollen, men när jag kom och la dit äggen så gav hon bara lite nöjda kluckanden. De fattar mer än man kan tro de där vimsiga kacklisarna.

I andra lägen är deras fattningsförmåga dock något begränsad. Har tänkt en tid att jag ska göra storstädning bara de ruggat klart – det är fjädrar exakt överallt! Hönssköterskan tänkte glatt; ’Det tar bara nån timme – blir skönt arbete innan det är dags för ett dopp i sjön!’ Fyra och enhalvtimme senare, med en helkropps-skönhetsmask av spån och hönsbajs över all oskyddad hud och en urrensad brunn (tänk lukten av spån och bajs som legat i blöt ett gott tag..). Nytt spån till golvet och i reden. Vad är tacken för ett så fint och fräscht hem? Ytterst tveksamma miner och insmygandes med öppen näbb. Misstänksamheten och anklagelserna låg i luften, vad hade jag gjort? Hade de blivit teleporterade till en annan värld? Ingegerd skulle provligga redet men vände i luften och tryckte in sig hos Gullan (som fick ha kvar det gamla för ruvningens skull). Det slutade med en kompromiss, det gamla höet från redena dammades ur och fick komma in igen. Då blev det lite bättre. Dagen efter hängdes en filt upp på staketet för att de skulle få lite skugga när det var 29˚. Hej och hallå vilket liv! Så fort den fladdrade till blev det till att trumpeta. Men de vänjer sig, ibland tror jag det är bra att vänja sig vid att det inte är likadant hela tiden, att möblera om, ta fram nya grejer. Även för höns.

Idag ska det visst bli åska. Det är lite torrt i backen (iaf hos mig som bor på moränen) och skulle nog vara bra med lite regn, men det törs man knappt tänka för då blir det väl regn resten av sommaren..

Sparad i Odlingsrapport, Planera, sommarblommor

Blomsterodlingarna

Jag trodde att jag var klar med årsavsluten men jag kan knappast sluta rapportskrivandet utan att prata om bukettodlandet. Vilken lycka! Jag som tragglat i decennier med små tröga perenner som visserligen är vackra men som i många fall trivs sådär hemma hos mig. Jag har lärt mig att kalla min trädgård för ’den långsamma döden för rara växter’. Jag har köpt otaliga fina, både små och stora plantor, växter, buskar och träd som liksom för vart år blivit mindre och mindre för att till sist falla offer för Döden. Bara de allra härdigaste och tuffaste växterna klarar ett liv här i torr, näringsfattig moränjord i zon 4.

Vintern 2021 när jag ungefär vid den här tiden satt och funderade inför den kommande säsongen tänkte:

”jag ska nog prova att så lite ettåriga blommor i år. Kanske testa att göra det med täckodling som jag gjort med grönsakerna med så bra resultat.”

Så himla roligt! Och nu när jag ser tillbaka – vilken mängd av blommor och buketter det blev! Att kunna gå ut med saxen och skörda blommor liksom – nyp mig i armen! Eller så hade jag som noob bara helt vanlig nybörjartur.

En vanlig skördedag i augusti liksom..

I julklapp fick jag en bok, En annan slags trädgård av Emily Bratt. En vackert komponerad blomsterbok med idéer som tilltalar mig otroligt; använda snittblommor i säsong, sätta ihop arrangemang – både växande i trädgården och som buketter – av sådant som finns runt omkring i naturen och som man kan odla själv. Det blir både miljövänligt hållbart och utmanande att hitta det som kan bli otroligt vackert i närheten av där man är. Så mycket inspiration med idéer och tips både om hur och vilka växter som är fina att ha i trädgården och hur hon gör för att sätta ihop buketter. Så julledighetens mornar har ägnats åt bokläsning, antecknande av olika blommor, buskar och träd som skulle kunna bo hemma hos mig.

På önskelistan över träd, buskar och perenner är syrenhortensia/vipphortensia (som verkar vara typ samma), rödbladig lönn, vingad benved, vinröd julros, jättevädd och solbrud. För de som är träd och buskar gäller då att hitta några som är tåliga till minst zon 4 och som tål att stå lite torrt. Moränjord är inte särskilt fukthållande.

Trots att jag under förra säsongen samlade på mig ganska mycket frön från de blommor jag hade så är beställningslistorna som ligger färdiga för att sändas iväg i de lovande fröfirmornas varukorgar långa. Det finns ju så otroligt mycket att välja på! Jag kommer prova lite nya varianter av de sorter som jag hade ifjol men som nytest ska det blir aster, romersk riddarsporre, blomstermorot, tandpetarsilja, ett par prydnadsgräs, eterneller och dahlia från frö. Jag ska satsa på sånt som blir lite utfyllnad även om det finns fullt av det i naturen runt knuten så är det ändå fint med lite annorlunda gräsax och sky-iga blommor. Jag ska också testa att odla eucalyptus från frö, det är intressant eftersom jag inte har odlat dom förut och för att de också är lite annorlunda. I sitt eget habitat är det ju mer som en buske och dessutom är ju klimatet ett helt annat. Jag ska göra ett nytt försök med lövkoja, de blev ju förra året först ätna av en liten bagge som tydligen var väldigt förtjusta i korgblommiga växter, och sedan kom spiken i kistan när jag på impuls sprejade med chilisprej. Dumt. Ännu en svidande påminnelse om att inte spreja.

Och dahlior, listan över vilka jag vill ha utöver de jag haft är ännu fler. Några är det kö på hos leverantören men jag hoppas på lite tur, förra året fick de hem fler så att jag kunde komma över de jag önskat mig.

Planeringen för den kommande säsongen är alltså igång. Det är nu det finns tid att sortera, rita, tänka, tänka om och försöka bringa någon slags ordning i impulsernas kaos vilket det ofta blir hos mig. Men så skönt att trädgården är min och att jag är chef där. Och när det handlar om ettåringar kan man ju helt enkelt testa och se hur det blir – det var ju så jag tänkte sist, det som kunde ha gått bättre med annan placering/behandling har vissnat ner och jag har en tom yta att sätta plantor på på ett helt nytt sätt. Annat än när man har perenner som ska grävas upp och planteras om osv.

I ett tidigare inlägg har jag förklarat hur jag anlagt rabatten och vilka blommor som satt där. Rabatten ligger ju bara rakt uppepå gräsmattan och är ganska stor med stigar igenom för att man ska kunna gå mitt bland blommorna och gulla och plocka av dom. Det kommer att utökas på en större yta och jag ska tänka på att sätta de lite lägre blommorna mer i kanter och mot stigarna så att de inte kvävs eller skyms bakom de högre. Att ha tex lejongap och tobak ut mot gräsmattan fungerade bra, de blev lite som en häck, högre än gräset som ville växa högre just i närheten av den fina välgödslade rabatten. Klinten, vallmon och gullskäran är lite skir och behöver ha mer luft om sig. De ska placeras utanför låg zinnia, rudbeckia, malva och gladiolus. I bakkant ska den högre zinnian, rosenskäran och jätteverbenan få vara. De höga dahliorna ska få en egen limpa med stigar om båda sidorna så att man kan komma åt att både se och plocka ordentligt. De låga dahliorna hamnar i krukor – täckodling håller fukt och gynnar sniglar, som egentligen inte är ett problem hos mig, men de lägre dahliorna hade lite svårt att orka med. Luktärtorna ska få ett staket någonstans, kanske längs med kanten mot gången till huset? Det som kan vara lite klurigt att tänka ut är hur soligt det blir på olika ställen, de som växer bra kommer ju att skugga det som finns i närheten och vissa växter mår bra av det, andra inte…

Gladiolerna ska få ett eget kvarter (med stöd) eller hallå! En rundell eller klick får det bli – inget blir fyrkantigt i naturen och så ska det heller inte vara hos mig.

Gladiolus

Tidigare har jag noterat att nästan alla behöver stöttning för att inte lägga sig. Här har jag tänkt någon slags nät som ska placeras liggande några dm upp i luften så att plantorna växer igenom nätet och stöttas var för sig utan att behöva egna pinnar och strypsnaror. Det blir ett fasligt knytande och ofta hinner de växa iväg och lägga sig innan jag upptäcker problemet.

Solrosorna ska få fortsätta bo i grönsakslandet (påletomaterna går ju bort och lämnar plats) och en övergripande tanke är att jättestora blommor klarar att synas på ganska långt håll – motsatt effekt skulle kunna vara att de ser groteskt stora ut om de står för nära.

Solros Wilde Mixture

I den här deltidsrapporten finns lite mer om hur det gick med de olika sorterna i slutet av sommaren. Skönt att ha lite nedtecknat att gå tillbaka till – minnena av odlingarna är inte alltid desamma som det man upplevde när det begav sig.

Maj vs augusti
Maj vs juli

Hur fantastiskt är det inte att kunna sitta i januari när vinden viner utanför husknuten och läsa trädgårdsbok, titta på gamla odlingsbilder och lägga upp planer för kommande odlingar?